Skärtorsdagsbestyr!
Den här Skärtorsdagen började med en omåttligt peppad pojke. Som fick rosiga och prickiga kinder. Hatt skulle han ha också och plötsligt hade vi en toksöt liten Påskpojke här hemma. Som åkte iväg på Föris för några timmar lek och mys. Som påskpyssel och popcorn och sånt. Fina Föris, alltså!
Den där skäggige förflyttade dagens jobb till annan tid och vi, en liten del av familjen, drog till stan för typ tusen ärenden på jättekort tid. Ett mycket, mycket efterlängtat ärende som ni som följer oss på instagram (@lillafrunsdagbok) redan hunnit se en skymt av. Mer om det en annan dag.
Sedan svischade vi hem så fort vi kunde och Storebror önskade Föris Glad Påsk! och med ens fick jag sån Påsklovskänsla!
Sen hade jag och Storebror Mamma-och-Sixten-tid. Vi drog till affären tillsammans, handlade en massa gott och hade många trevliga samtal på vägen.
Så planterades basilikan om. Typ världens mysigaste pyssel. Hela familjen var engagerad såklart. Några spikade hål i botten av krukorna, någon hade kruka som hatt och sen var det någon som försökte göra precis vad som skulle göras också.
Sådärja!
Och medan jag försökte reda upp hemmet som såg ut lite såhär överallt…
Så höll mannen på att hänga upp ett par tavlor som väntat på tid och lampor i ett par fönster och så vidare. Kidsen drällde runt oss och jag bara älskar sån där tid.. när alla hjälper till på sitt vis och alla sysslor bara känns som ett enda trevligt bestyr.
Juniflickan provade den där mattan jag kutade in på blågula huset för igår. Mycket gemytlig var den tydligen.
… Hemmet gick från tokstökigt till att nu vara så mysigt och i ordning det bara kan, nu när vi liksom är på gång med både det ena och det andra här hemma. Prickiga, påskkökshandduken ligger på köksbordet och våra målade ägg hänger och dinglar i knoppiga björkriset. Fint så. Nu kan Påskhelgen börja!
Nattade tidigare ikväll två påskbadade småttingar som var så himla trötta. Den enen uttryckte sig sådär på hans farbrorvis och sa att han tyckte att det var så skönt att lägga sig under täcket för att i nästa sekund säga ”mamma? Du är den bästaste mamman jag har sett, mamma” och ungefär där small såklart den här mamman av och konstaterade att påskhelgen omöjligt kunnat börja bättre.
Nu är målet att gå in för lite Påskvila. Jag har lite kvar av städningen innan jag tänkte slänga mig i finsoffan vilket var alldeles för längesedan. Jag drog precis av ett skönt träningspass för att varva med skurandet, så nu har jag lite sista räserfart kvar innan vi tar kväll. Den skäggige är ute på gården och fixar lite. Men sen… så tar vi Påskvila och kör familjemys med vår lilla och taikonsstora familj. Det är lycka så det förslår, det.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att ni får en jättefin Påskhelg. Tack för att ni hänger med här inne och på instagram med era aldrig sinande glada tillrop, varma och peppande ord. <3
Glad Påsk från Påskflickan, Påskpojken och deras Päron!
Lillafrun
Knasigaste roadtripen någonsin.
Det där var igår, tidigt på morgonen;
Barnen sömniga och på väg att sättas i sina bilstolar. Matsäcken packad. Och släpet kopplat. Päronen hade fått en idé om att göra den där onsdagen till en roadtrip. Den skäggige skulle nämligen åka och hämta hem något som man nästan tydligen bara ”måååste” ha, förstår ni. Och ja, det var fasligt drömmigt för 3åringen att få vara med på det där. Nästan lite föör spännande, faktiskt.
Det sovs där bak i baksätet. Och frågades tuuusen gånger, minst, vaaaarför är det så lååångt, pappa?
Och så stannade vi och fikade såklart. Jag och M kände oss riktigt Svenssonsvenssonaktiga, där det sölades och hade sig och vi skrattade åt ena spektaklet efter det andra. Leta ostskivor under bilsäten och sådär. Inget konstigt alls i ett småbarnsliv. 
Och då Storans och min Onsdagsgympa uteblev, passade jag och Minimannen på att göra av med lite hopp i benen där på vårt lilla stopp istället. Det var kul tyckte vi!
Och innan mitt-i-dagen-tid var vi framme och det var en storögd treåring som knappt trodde det var sant att han på riktigt fått en…
… ”fyyrhjuuuling”!
Coolare än så blir det liksom inte. Och nä, den där skäggige kunde omöjligt hålla minen för hur löjligt nöjd han också var.
Sen var vägen hem tydligen dubbelt så lång…
..Det tog prick hela dagen det där, med lovande lekstopp, lyx-chakes-köpande, 
..ammande, ätande, blöjbytande, kissande, en mamma som skulle-bara-springa genom blågula huset och köpa den där mysiga mattan till barnens lekrum och så vidare.
Tjejerna!
…
Storebror läste traktortidning och visade stundvis dom där färgglada babblarna för syrran. Hon som mot slutet lessnade och ville upp och studsa på småbenen. Sicken tur med sån världsfin Storebror då.
Mörkret hade precis börjat falla när vi rullade in på gården. Timmarna hade tickat fasligt. Jag och mannen tittade på varandra och undrade hur knasiga vi egentligen varit. Med en sån tok-idé att dra med hela familjen på. Men vi tyckte att det var en himla mysig dag. Liten knasdag mår ingen dåligt utav. Det var såklart ändå ett mycket nöjt gäng som dundrade in i huset till kvällen. Barnen lekbusiga och päronen aptrötta och med skrattet kvar i magen sedan dagen.
Men, nu har mannen och Svärfar alltså en gemensam leksak.. oj, jag menar jättebra hjälpreda! ..till mycket gårdsarbete och diverse påhitt och jag och S ska minsann ut och provköra vid tillfälle, vi med!
Idag vaknar vi till Skärtorsdag! Med en unge som ordagrant hoppade och studsade på sin mamma och undrade om hon inte skulle göra honom till påskgubbe nån himla gång. Och på agendan står många, många saker, så här är vi igång sedan länge. Hörs snart igen!
Lillafrun
Renoveringsresan fortsätter. (Nu; med Köksfönster på plats!)
Där;
Lilla huset, ja. Som det såg ut för några veckor sedan. När sovrumsfönsterna precis var insatta där uppe och mannen höll på att för-några-månader-fodra runt om. Särskilt i dessa världen-är-upp-och-ner-tider, kan husrenovering kännas än världsligare. Men, det handlar ändå om vårat hem det här och det är viktigt för oss. Så vi låter oss ändå vara sådär omåttligt peppade på det här. Inga hatande monster ska komma i vägen för det!
Så blev det äntligen April. Och vår (egensatta såklart) lilla fönsterdeadline för köket närmade sig och det blev den där lördagen när köket plötsligt nästan bara såg ut som ett skal.
… men efter lördagens arbete var ett fönster utbytt. Det ovan. Som nu ser ut såhär istället;
Alltså sooom jag fantiserat om att stå vid köksbänken en varm sommarkväll, baka något gått samtidigt som jag kikar ut genom spröjsade vackerfönsterna, mot lagårn och gröna lägdan. I sommar kan det kanske bli sanning, någon kväll. Jiiho!
I söndagskväll började M och hans högra hand (Svärfar) att såga utifrån, runtom det största perspektivfönstret där inne. Minimannen heja på inifrån!
Utifrån sett, till bara för några dagar sedan;
Gammfönster kvar.
Men efter helgen; Ett fönster utbytt och förberett för två nya.
I måndags när jag och barnen drog iväg, såg det ut sådär som ovan..
Och när vi kom hem?
Då tappade jag faktiskt andan lite.
Jag och M såndär pirrkänsla i magen. Som vi planerat och ritat och funderat och ritat om och haft tusen-mail-kontakt med rara tjejen på Allmoge Snickerier som hjälpt oss med goda råd.
Den där ritningen som M har på macen, börjar nu bli verklig. Förra våren när vi höll på att färdigställa denna mastodontbeställning av dörrar och fönster, kändes det fortfarande overkligt. Och lite sådär att man blundade för det är tusan inte billigt med sånt där. Och till och med när hela lasset kom i höstas, kändes det overkligen. Men nu, börjar vi förstå att den där drömbilden av huset håller på att bli sann. Helt fantastiskt roligt!
Utifrån ser det mega-halli-galli ut, inifrån också. Men det är ändå vackert redan nu, tycker vi.
Min hjälte.
Och hur det ser ut inifrån nu? Med fönster som flyttats ut till fasaden, hamnat på sina ursprungliga ställen enligt bilder vi har att gå efter. Bilder som är tokgamla och har det alldeles, för oss, rätta utseendet på huset.
…
Håhå, Jag går och flyttar runt den där stackars pelargonen och bara njuter av synen.
Hela rummet är så mycket ljusare. Det var ju redan ljust, men det är ändå stor skillnad.
Köket är ju inte på tur att renoveras ännu, så nu görs fönstersmygar i ordning på det sätt dom ska vara och sen kommer vi göra någon slags så-pass-fint-att-det-känns-roligt-att-bo-med-lösning av väggarna. Jag är inte klar med dom där gröna luckorna ännu så dom får gärna stanna ett tag till.
Renoveringsresan fortsätter, ja. Nu, med köksfönster på plats!
Lillafrun
Att ha det påskpyntat mitt i röran. Och ge en liten sneakpeak..
Finaste lilla pärlplattekycklingen i mannaminne. Den från honom till henne. Som den bästa punkten efter morgonen som inte alls var så rolig. Den där kycklingen värmde Mammahjärtat massor.
…
När jag mötte min lilla pojke som haft det prick hur bra som helst och gjort sötaste påskpysslet till mamman under dagen, så åkte han och jag en liten sväng på byn. Köpte jord och bad om tomma godislådor och sånt. Snart, bara jag får en bra lucka, ska luktärterna sås. Jag är så himla pepp på det. Hoppas, hoppas dom kommer trivas och vilja blomma här hos oss om några månader. Och efter mellis tog jag Lillasyster i vagnen och Storebror i handen, så gick vi en världsmysig tur runt gården. Spatserade över våran lägda och vek sedan av vid passande ställe. Norpade björkris och höll samtidigt på att blåsa bort i vårblåsten. Men fasligt peppade återvände vi in och började pynta.
Bäbisen sov och Storebror fick pynta loss utan små bäbishänder som norpade kycklingar av honom. 
S pyntade utan hejd, om man säger så. Så gulligt så man smäller av en smula. 
Dom där kycklingarna vi pysslade förra året, varvat med lilla påskpyntet jag bara inte kunde låta bli att köpa och som passade ypperligt till S för att fixa påskris till han och Lillasyster. 
Så himla fint det blev, alltså.
Och här ser ni en liten, liten sneakpeak på hur det största perspektivfönstret blivit utbytt mot två storfönster. 
Och i gräset la vi en massa målade ägg och en sån där kyckling med hatt.
Dör söthetsdöden, så gullig!
Så nu har vi det alltså påskpyntat här och där, mitt i röran.
För ja, kära hjärtanes. Hemmet är lite, lite upp och ner nu kan man säga och svischar lite allmänt känns det som. Jag försökte förklara för mannen vid middagen att; ”alltså Martin, jag känner att jag inte riktigt har kontroll nu. Okej, på barnen till punkt och pricka. Fast varendaste rum är upp och ner och det sågas och grejas hit och dit. Men solen skiner och ungarna är glada och Jag är lycklig och känner mig alldeles pirrig i magen. Men jag har inte kontroll. Det händer så många saker på en gång nu. Har DU kontroll!?”. Det svarade han inte på. Bara log sådär finurligt och gav mig lugn i magen. Åh. Älskar att få göra den här livetresan med honom.
Nu ska jag kila iväg på föräldramöte. Hujedamig, så jädrans vuxet!!
Ta hand om er. <3
Lillafrun
Något Dyrbart och en Tisdagshälsning.
Vi hade en så mysig dag hos Morfars igår, jag och barnen. I vanlig ordning avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. I lördags var det mycket Mormor-och-Sixten-tid, igår var det Morfar-och-Sixten-tid för det mesta. Då regnet öste ner och det bara var ett par få plusgrader, höll vi oss inne prick hela dagen. Jag är inte knusslig när det gäller väder. Men det där, var iiinte majjigt ett endaste dugg!
Pojkarna byggde modelljärnväg. Fraktade gott i vagnarna och S tutade med lergöken som lät precis som vilken tååågtuta som helst. Dom spelade gitarr och dansade.
S fick en storklocka av morfar som han spatserade runt med, stolt så stolt.
Och Mormor serverade godaste pannkakslunchen.
S och PappaMorfar spelade ishockeyspel och ”lagade mexikanskt” och sådär höll dom på… ända tills vi åkte hem på kvällen.
Själv cyklade jag skiten ur mig på gammcykeln, njöt av ljuvliga ljud (barnskratt och små konversationer liten pojke och morföräldrar emellan), myste med bäbisflicka och spelade på det där pianot hon en gång lärde sig första små låtarna på. En alldeles särskilt fin måndag. Dyrbart.
Och att få komma hem till vad som kändes som ett nytt kök, var smått magiskt. Har ännu inte hunnit fota så att jag kan visa er, men som jag sa till mor alldeles nyss; lugn, va lugn! Det kommer… jag har bara haft typ stressigaste morgonen och inte prioriterat min blogg ett endaste dugg.
..Morgonen ja;
Barnen gick inte, vilket dom annars brukar, att lyftas över sovandes igårkväll, utan vaknade båda två. Vilket gjorde att vi hade buskväll med två små vildingar som kvällsfikade och lekte och inte alls var trötta förrän lite för sent. Så i morse var det istället trötta små. Storebror, som är så kär i sin mamma, ville helst bara vara hemma idag. Och jag ville såå gärna bara säga att okej då, såklart du får vara hemma. Men då finns det andra darlingar runtomkring mig som säger att det inte är så smart att göra så…. nåväl. Det hela slutade med att pappan fick ta bäbisen och göra henne färdig för vilan i vagnen, och jag drog på mig jackan och fjällrävenbyxan, utanpå nattlinnet (!). Mössan på huvudet och sedan iväg mot föris med lilla pojken. För han ville absolut att jag skulle lämna. Jag krånglar hellre än lämnar han ledsen. Jag är sämst på det. Kan inte, helt enkelt. Så han lämnades oledsen, men mamman fick sedan istället megabråttom. Hellre det, faktiskt. En kvart innan jag och J skulle vara på bebbeträff, stod jag i duschen. Juniflickan anade ju inget, hon sov ju bara i vagnen. Men någon minut i, kutade vi ner på byn och ramlade in bland andra bebbar och mammor. Sådär med pulsen lite onödigt hög för aktiviteten och med varma kinder. Men J tog allt med ro… blev i vanlig ordning väckt där nere, eftersom det ju egentligen är hennes sovtid. Men sa inte alls något om det. Hon tyckte bara det var skitmysigt att träffa pyttevännerna, sjunga sångerna och leka.
Efteråt var det en trött liten tjej som bäddades ner igen och jag passade på att ta en skön promenad. Så nu är vi hemma igen och dagen känns på rätt köl. Skönt. Har lunchdate som väntar nu med jobbar-hemma-mannen!
Hörs snart igen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
