Här på Drömgården är det isgata, skinande sol och måndag. Och det känns helt underbart att ljuset håller på att återvända. Lite för varje dag. Det märks så väl.

Jag och mannen vaknade som två frågetecken strax efter 05 imorse. ”Hoppsan då”. Två trötta småbarnspäron hade visst somnat med barnen igårkväll. Så, vi var tvärpigga där tidigt, tidigt. Klev upp och gjorde söndagkvällens röjning i huset, någon snabbtorkade kladdigt köksgolv i gristidiga morgonen och vi funderade på att börja vår dag där. Fast, det kändes fasligt lyxigt och skönt att kunna gå och lägga sig och sova en stund till, också. Så det gjorde vi, bredvid dom där snusande småttingarna.

Världslyxigt och mysigt att många av våra måndagar, kommer vara hemma-hela-familjen-dagar. Två gullungar och två päronlediga päron. Inte prick alla måndagar, men ofta.

Nu är det i alla fall måndag och dagen är igång sedan länge.

Det är en spännande dag idag, förstår ni.

Ni ser där någon som i morse bara väntade och väntade på att dagens snickar-date mellan Pappan och Farfarn skulle dra igång. När dom har sina dater, då händer det alltid spännande saker. Senaste tiden har det dejtats några gånger här. Det mesta vi jobbat med i höst och vinter är att. Just det; måla fönster. Men en del har också hänt i övrigt där uppe.

Jag tänkte att det är dags att visa lite hur det egentligen ser ut där uppe på övervåningen?

Dels för att ni kanske tycker att det är lite kul, och dels för att vi själva vill börja dokumentationen av den våningen då det nu börjar hända synliga saker där uppe.

Öppnar man den där dörren i hallen, hittas trappan upp. Står man på första trappsteget och tittar uppåt. Då såg det, till bara för ett litet tag sedan, ut såhär;

6 meter i takhöjd, ja. Och helt O. Timmer, timmer, timmer.

Jag tycker vi går upp för trappan!

Kikar direkt till vänster;

Mäh! Ser ni inte vad det där är!?

(skojjar bara)

Såklart ni inte kan ana vad det där  rummet ska bli.

Men, det ska i alla fall bli ett badrum någon gång i framtiden. För att på något sätt känna att övervåningen inte är  för övermäktig, har vi valt att börja göra i ordning en halva i taget som sagt.

Efter första snickardaten reglades det tak och plötsligt tyckte vi att det började kännas som riktiga rum där uppe;

Där; Reglat för innertak. Och slang dragen för ny el.

En duk med ångbroms har häftats fast och nu är det fritt fram för innertaket. Det som är speciellt med den här vita duken ni ser, är att den andas till viss del. Diffusionsöppet, kallas det tydligen. Vilket gamla hus mår bra utav. Som till exempel vår gamla Drömgård.

Och idag ska stora motorsågen fram och den där kraftiga timmerstommen kommer troligtvis återigen göra oss imponerade och Svärfar och M kommer säkert svettas en del.

Vi frukostbordet diskuterades än det ena, än det andra. Till exempel om vi verkligen nu bestämt oss för avståndet mellan den där balkongdörren och fönstret bredvid. Det är galet många beslut att ta, när det gäller en våning som i princip är helt och hållet O. Varje beslut tas med många, många funderingsvarv. Men idag ska det ju sågas och därmed har vi bestämt oss! Bra så.

Det är alltså här, precis rakt fram vid trappan som det ska hända grejer idag;

Yes box.

I princip färdigt, ju.

Men om ni visste vad vi är peppade!

Jag och kidsen hejar på, både från utsidan i solens sken och här nerifrån. Så, då vet ni lite hur det ser ut där uppe och vad vi pysslar med idag; Njuter sol och lyssnar till motorsåg.

Lillafrun