Nipperhet och En orättvis värld.

Och idag är det faktiskt sista februari.

Det känns ju alldeles nipprigt.

 

Vi vaknade till en fantastiskt vacker dag. Det är fortfarande hur kallt som helst. Sannerligen en riktig Vargavinter i år. Men det känns fräsigt faktiskt. Och vi njuter och försöker spara synen av mängden snö i minnet, som känns som en en-gång-i-livet-grej. Eller vem vet! Mitt i allt så längtar jag också massor efter vårvinter, varmare grader, takdropp, töväder, att inte behöva bylsa på mig och barnen lager på lager på lager så fort man ska utanför dörren. Och med ny månad imorn känns det ju onekligen som att vi i alla fall är lite närmare just det.

Och mitt i den där längtan efter något så världsligt som att slippa täckjackesvettas med småttingpåklädning i hallen med smått ihopvikt bebbemage och så vidare… så tänker jag; fy tusan, vad vi har det bra. 

Vakna i varma huset. Koka havregrynsgröt och spisa Astrid Lindgren-visor tillsammans med barnen. Känna oss trygga. Ta Rymdskeppet, som mannen genom en app kunnat värma upp till den tid han vet att gänget skulle ut genom dörren. Lämna lycklig unge på Förskolan, bland gulliga fröknar och småvänner att leka med under en stund. Ta andra ungen (morrandes) i famnen… hon som börjar bli mer och mer nyfiken och vill klä av sig och börja leka på stuberten, hon med. Susa hemåt igen. Traska över egen gård. Höra fåglarna kvittra på sånt där snart-är-det-vår-vis. Öppna paket med nytt kuddfodral. Bli pirrig i magen och tänka den här kudden blir perfekt som något mjukt i ryggen under amningen om ett tag. Tacksamheten är ett faktum.

Men fy vad världen är orättvis, tänker jag också. Men försöker, för att inte gå av i hjärtat, känna en liten tröst i att dom där slantarna som just skickades iväg från StorLilla Familjen, kanske gör en liten nytta i alla fall. ”Hej! Stort tack för att du ger skydd och nödhjälp till barnen och familjerna i Syrien. Din gåva räddar liv”. Så stod det i mailet tillbaka. Det känns ju så fjuttigt, den där slanten.. men om vi hjälps åt, liksom?

För tänk, så bra vi har det här. I vårt avlånga land. Med svinkalla februaridagar och en längtan efter något så världsligt. Och alldeles underbart. Som takdropp. Och varmchokladsörplande. I snögrop.

 

Ta hand om er raraste ni!

 

Lillafrun

 

Vardagsbestyr och Ett Vårigt Pyre!

(inlägget innehåller adlinks)

Hej i nästan-sista februaridagen!

Härligt fartig dag idag här hemma. I snålblåsten susade vi iväg på byn i morse. Storebror trippade in på Förskolan och vi tjejer drog vidare för handling. Hemåt sedan. Vi höll fullkomligt på att frysa näsorna av oss innan vi kom innanför dörren igen. ”Bara” 13 grader kallt, men den där blåsten gjorde Antarktiskänslan på topp. In i värmen. Packa upp varor, leka med lego, sno ihop enklaste (och godaste) limporna (recept HÄR i vanlig ordning), äta mellis, hiva in ännu en tvätt och ta hand om dom redan torra tvätthögarna. Och så vidare!

Lilla Skrållan, Pyret, BusJuni hoppade ur stickade brallan och istället i ett par alldeles sprojlans nya leggings.

Tycker dessa leggins är så himla bra. Mjuka, sköna och med sånt där fiffigt spänna-in-efter-storlek-på-lilla-kroppen-resår på insidan. Sådär så att man kan köpa en lite större storlek och dom sedan finns i klädlådan länge, med en ständigt växande småttings liv mått mätt, alltså. 3 för 2 på dom också. Finns HÄR.

Dom blå fick det bli idag tydligen. Och absolut en rosa tröja till. Helst skulle hon ha Mammans som hon hittade i tvättkorgen först. Men som tur var gick det till sist bra med en i lite mer passande storlek. Puh.

Och ni förstår ju själva. Att mamman här tycker det är lite drömmigt i tanken att det ska bli vår och vi ska trädgårdspåta tillsammans. Jag i min hängselbralla och Juniflickan i sin. Hennes hittar ni HÄR. Förresten är det 50 kronor rabatt på alla jeans på polarn nu. HÄR kommer du direkt till erbjudandet!

Och klänningen då? Kolavippar så fin. Trädgårdstema. Samtliga leggings passar till klänningen. Mycket bra. Klänningen hittar ni HÄR.

Nu sover lilla Skrållan skönt ute i vagnen. Mamman har tränat och duschat och känner sig sådär ohyggligt nöjd och njuter stunden just nu, massor. Tänkte försöka hinna lite inför-fyraårs-dagen-fix nu innan vi kvistar iväg och hämtar hem älskad Storebror.. inte klar på presentfronten ännu! … jag önskar att han ska börja tjata om en ponny snart….

 

Hoppas ni har en god tisdag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

Recept på (världsgod) kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater!

Riktig Hemmamåndag idag med barnen.

Pärlande, pysslande, lekleradegande. Snölek och friskluftande. Sjuttioelva tillfällen för förnödenhetsintagande. Middaglagande med två minikockar, en som knäcker ägg som om det vore det enklaste på jorden och en älskar att hiva i vad som nu finns i decilitermåttet. Förberett ”som på tv”, som mannen sa… så tog M över det sista av middagsfixet och jag smet ut genom dörren för en alldeles ljuvlig långpromenad i dagens sista ljus. Helt fantastiskt skönt med ljuset som är hos oss tidigare och längre, dag för dag.

 

Ni ska få ett nytt recept av mig. Som jag blev inspirerad till att laga av Fia, kanske allra mest känd som PT-Fia (ni hittar henne HÄR). Jag följde nästan receptet. Min snarlika version kommer här nedan. Och som vanligt; smaka av, lägg till, hoppa över.. gör på ert vis, liksom! Men ni måste laga denna gryta. Hela familjen älskade den!

Kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater
(1 stor gryta)

Du behöver:

  • Ris för ca 8 personer

 

  • 1 kg kycklingfiléer (jag valde att ha kyckling, men vill du göra grytan vegetarisk kan du antingen skippa kycklingen eller byta ut mot exempelvis bönor)
  • 1 zucchini
  • 1 stor paprika
  • 1 gul lök
  • 1 pkt sugarsnaps
  • 1 burk soltorkade tomater
  • 2 paket fetaost
  • 5 dl creme fraishe
  • Några teskedar soltorkadetomater-kräm
  • (eller också använder du, istället för vanlig crème fraîche; cremé fraiché med soltorkade tomater och fetaost i!)
  • En skvätt grädde och vatten, efter konsistens-tycke!
  • valfria kryddor, t.ex. salt, peppar, chili
  • smör att steka i

Gör såhär:

  1. Koka riset enligt anvisningar på paketet.
  2. Värm smör i en gryta. Hacka löken och fräs den i smöret tills den blivit gyllene.
  3. Hacka kycklingen i mindre bitar och fräs tillsammans med löken.
  4. Häll på cremé fraichén och soltorkadetomater-krämen när kycklingen börjat bli vit på kanterna.
  5. Häll i en skvätt grädde + vatten, efter tycke!
  6. Klipp ner soltorkade tomater och smula ner fetaosten.
  7. Låt koka upp och puttra tills kycklingen är genomstekt.
  8. Smaksätt med valfria kryddor och hacka grönsakerna. Blanda i grönsakerna precis när grytan börjar bli klar så behåller dom sin spänst.

Det är ingen fara på taket om du inte har prick alla ingredienser hemma. Men fetaosten och dom soltorkade tomaterna är en fantastisk kombo, så hoppa helst inte över någon utav dom ingredienserna!

Servera grytan med ris och en god sallad. 

Mums, mums, mums!

 

Ett nytt favoritrecept från mig till er!

 

 

Ha en skön kväll!

 

 

Lillafrun

Som dubbelinpackning för själen, ju!

Och där är också en del utav hallen, ja! Till höger efter ytterklädeshavet, är dörren upp till övervåningen.

Åhå, vilken helg det där var!

FinFredagen. Med fredagsmys hos Idan och F. Så himla fint. Och så den där Vackersöndagen igår, ni läste om. På mitten, en fasligt fräsig och produktiv Lördag.

Mamman var ifrån sin ”bäbisflicka” (som ju faktiskt inte alls är bäbis längre, men ändå bäbis i mitt hjärta) i 6 timmar (!) och till en början var det hur konstigt som helst.. men med tiden fick jag tvärsnurr på vad jag skulle göra och var så tacksam över att få befinna mig i det där stöket och röja, rensa, kasta, skänka och så vidare.

Lillan hade haft det tipptopp och Minimannen också. Vi avslutade kvällen i Lilla byn, Mammalagad middag så fantastiskt god. Mannen fick hoppa in i vedeldade bastun också. Själv kände jag inte att jag skulle må så bra av det då jag kände mig ganska trött i Bebbemagen redan. Inte jätteskönt med tokvarmt då. Men det tyckte bastugalne M. Så till kvällen åkte vi hemåt, alla nöjda, mätta, belåtna och med skönaste vad-mycket-vi-fått-gjort-idag-känslan.

Jag smalt där jag satt bland alla Litens pyttekläder. Den där Emil-i-Lönneberga-skjortan som han nog har i typ alla storlekar. Småttingarna kläder sorterades bara lite extra, kanske något enstaka plagg som fick flytta vidare… men det allra mesta sparades vidare såklart.

När jag var mitt bland det där kartong-, och stora-ikea-kasse-havet, med helt gaaalet mycket barnkläder trodde jag aldrig att jag skulle komma någon vart.

Men plötsligt gick det ju att gå in i det där klädrummet… ni förstår ju själva, om jag där kommit en bra bit på väg och det ändå såg ut sådär..

Och där ser ni vart mannen mestadels höll till!

Lyckliga är vi som fått kusinärva så himla mycket. Men ett utav dunderlassen vi fick, var med orden ”det är massor. sortera. använd. och det ni inte vill ha, får ni ge till dom som behöver det bättre”. Och det var den rensningen gjorde jag i helgen. Så himmelens härligt att veta att någon kommer få använda allt, istället för att det ligger ”oanvänt” här hemma hos oss. Guldkornen är såklart sparade, men annars flyttade jagvetintehurmånga svarta säckar iväg. Inte bara som balsam för själen. Mer som dubbelinpackning för själen, ju! 

Både jag och mannen har haft samma storlek på kropp typ i en evighet (ja förutom typ i mitt skede nu. när jag är preggo), så det har inte behövts hivas iväg några kläder för den skullen. Istället har jag spaarat. Så galet. För några år sedan var jag också en sjuhelsickes shopaholic (är en lite fördold sådan nu.. mer barnen som blir ”drabbade”), så ja.. en herrans massa gammkläder hivades från oss också. Jag var såklart tvungen att spara nån tisha från vår första sommar tillsammans och sådär… det känns som igår fast det ju alldeles snart är nio år sedan vi hoppade på det mest fantastiska och härliga vi vet; Livet Tillsammans, han och jag. Och nu med våra småttingar. Finaste som finns.

 

 

Så. Nu är jag så vansinnigt pepp på att ta tag i dom allra sista kartongerna där uppe. Kläddelningen är check. Men en del annat finns där uppe också som ni ser. Därefter kan rummet fortsätta sin väg mot att bli…. vi vet inte riktigt vad? Lutar åt vara-tillsammans-rum i kombo med gästrum. Det kan bli bra, va?

Ok. Måndag du då! Ta hand om er och god start på ny vecka önskar er!

 

 

Lillafrun

 

Gode himmel!

Det där ljuset och den blå himmelen som mötte oss i morse när vi vaknade, blev bara en hur bra start som helst på denna söndag. Gode himmel. Vilken härlig dag.

Medan dom två som vill äta så fort dom vaknar (Juni och mannen) klev upp och frukoststökade, låg vi andra kvar under varma vintertäcket och pratade med Minsting i magen. Vilken stund. S kan ha hunnit känna en buff i sin lilla hand. Tätt följt av orden Jag äälskar Lillebror, till lilla bäbisen.

 

Efter frukost blev det pyssel och kalasbakande. Prick hur mysigt och rörigt som helst att baka hela gänget tillsammans. Busiga Skrållan. Fast hon är faktiskt lika road av att plocka tillbaka som att riva fram. Toppen, ju!

Så stort att fixa inför 4-årskalas. Jag jobbar verkligen med tanken… fyra år. fyra år. FYRA år!?!?. På ett sätt, helt och hållet självklart. På ett annat, smått ofattbart.

Kolasnittar och Syltkakor (eller mer kända kanske som hallongrottor) fick det bli. Alla var mycket nöjda över resultatet. Och såklart blev det obligatoriskt provsmakande sedan!

Mysigaste sortens söndagsbestyr!

Mannen har även idag jobbat på övervåningen. Rivit en vägg bland annat (kika på instagram stories @lillafrunsdagbok .. för att se resultatet i film!). Hallen/korridoren mellan blivande sovrummen kommer bli hur fin som helst. Medan Lillan snusade gott ute i friska luften var jag och Miniman på tur runt vår gård. Det är alltid trevligt. Galet snödjup, som gjorde att jag trodde att jag skulle behöva lyftkran för att ta mig ur en grop vid ett tillfälle. Vi hade så roligt och skrattade gott, Liten och jag. Svischade fram med sparken och riktade ansiktet mot värmande solen gjorde vi också. Njutbart.

När SnickarFarfar kom på eftermiddagen dukade vi fram gott mellis, innan männen hade några timmars jobb till där uppe. Här nere söndagsgympades det och lagades vegetarisk lasagne. När M väl kom ner tyckte jag så att han var värd riktig friskluft (och inte bara andning genom en mask för att hålla sig från gammdamm) och puttade med kärlek ut honom på löptur. Det uppskattades massor. ”men ska jag inte hjälpa dig med någonting nu då?”, sa han såklart. Nix. Det skulle han inte. Sådetså. <3

Nu är det söndagkväll. Middagen ligger i magarna, diskmaskinen jobbar på. Ljusen är tända och vi har sista helgtimmarna framför oss. Tacksamheten sköljer över mig.

Hoppas att ni haft en härlig söndag, ni med.

 

Lillafrun

 

G-VMBJT57ZE4