Luften är så varm. Våren förvandlades till försommar som plötsligt Morsdag till ära, blev som Högsommar.
Jag har känt mig som en prinsessa. Från morgon till kväll. Förresten, så känner jag mig som en prinsessa, varje dag.
Min stora, stora skatt. Älskade Tripp Trapp Trull.
Tack för att just jag fick bli eran Mamma. Det är en ren och skär ynnest. Jag gör mitt bästa för er, varje varje dag.. det är ni så himmelens värda… och som ni ger mig kärlek åter. Den bästa mammalönen. Obetalbart underbar.
Dagen började med söta teckningar målade av minimänniskor. Pussar och kramar. Fint paket. Med en så himla fin klänning i. Där en finurlig skäggig påstod att ”det är barnen som ordnat den”. Jag känner mig bortskämd. Och så fin.
(Psst! Klänningen kommer från Indiska!)
Så har vi firat världens bästa MammaMormor och MammaFarmor. Älskade mödrarna våra, så viktiga för oss alla. Och en så innerlig lyx att barnen får ha både sin Mormor och Farmor, nära, nära. Både i hjärtat och rent fysiskt.
Jag funderar ett slag.. Tänker att, det är lyx att få vara Mamma och Fru i Team Drömgården.
Den skäggige påstår att han känner likadant, fast från Pappa-Man-sidan.
Vi gör det här tillsammans. Värderar varandras bidrag till att Team Drömgården rullar, dag efter dag, lika mycket. Jag tror det är en viktig byggsten i äktenskapet.
Det är vi och barnen. Men ibland är vi ju på två håll.
Det är då inte viktigare att han susar iväg på Konstruktörsjobbet, än att jag pysslar om småbarnen, viker tvätt, skriver handlingslistor och fyller hemmet med såpadoft och nyplockad blombukett. Och det är lika viktigt att M gör enormt imponerade renovering, som att jag är den som tänker ut varendaste middag här hemma. Bara för att ta några små exempel. Livet är ju så mycket mer, på alla fronter, jämt och jämt. Ni vet.
Men det vackra i kråksången, är att vi aldrig jämför. Aldrig.
”Ni är ett riktigt team!”, sa 6-åringen till oss häromdagen. Bland dom vackraste ord vi kunnat få.
Inget är att ta för givet.
Varken att få vara med om ännu en häggblom. Att få hålla en liten hand i sin, och kalla den för min. Eller att ha en andra halva vid sin sida, som finns där som den trygga klippan när stormen river i.
Inget är att ta för givet. Och jag är tacksam, för varje ny dag.
Tack för Livet.
Och tusen massa grattis till alla er andra mammor där ute! Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3
Den allra första trädgårdsbuketten för denna sommartid. Jag är salig.
Ett par kvistar nyutslagen hägg, en liten björkkvist, några ljuvliga narcisser (pingstliljor) och en liten skara förjätmigej (psst! mellan er och mig! -är huutlöst nöjd över dessa små blå… som jag fann förra året i en ödeträdgård och flyttade hem till oss.. blev så fint. jag älskar förjätmigej!)
Oh. Jag är en trött men nöjd trebarnsmor denna majfredag.
Det finns iiingen hejd på allt jag vill göra denna tid på året.. samtidigt som jag bara vill sitta i trähammocken under björken och se hur knopparna brister. Försöker ordna mig en balans. Går tusan okej. Men tänk, om dygnet kunde få sig en hop timmar extra i denna ljuva tid… det vore något, va?
Älskvärt ”bekymmer” också, med massa bestyr som både behöver och villhöver göras. Ibland kan det vara lite frustrerande, när jag är är hemma med barnen, och ser allt som vi både behöver och villhöver göra, och så gåååår det ändå inte. Väldans många sysslor gör vi tillsammans och det är så mysigt, men vissa bestyr går ju inte alls att ha småttingar med på. Älsklingarna där! Som denna vecka varit mor ”en liten utmaning” stundvis. Nåväl. Utvecklingsfaser kallas det…. och såna är vi positiva till, eller hur!? (haha! … jag bär dom gråa håren med stolthet, sådetså!).
Njuter nu av ännu en vacker majkväll.
Ungar slumrar gott och jag pustar ut. Tittar förnöjt genom dom nyputsade, skinande fönstren i hemmet, blombuketten i vasen, den gröna björken som vajar där ute i vinden och så hör jag Storebrors ord innan han somnade, ringandes i huvudet; ”vilken bra dag det här har varit”… och känner att ”jag gör precis allt för er, älskade barn”.
Och, det äär ju inte farligt att sjåsa på, som jag kanske gjort lite extra-extra denna vecka, OM det är så att vilan möter upp. Det får den göra. Så att man inte tippar över från ivrig, energifylld och glad, till stressad, olycklig och matt, ni vet?..
Den allra första trädgårdsbuketten är plockad, underbar belöning till en pustande trebarnsmor. Som ser fram emot en pingtshelg med älskade familjen samlad, sommarhagebygge och morsdagsfirande. Så tacksam för allt.
Vi kommer precis från en tur i skogen. Och några dundrade galopper. En av dom, över vår egen lägda, som jag sedan vi flyttade hit till gården, fantiserat om att galoppera över. Ni anar därför min känsla. Jag och en ivrig Isprins som drundrade fram sådär fort som bara han kan.
Det har varit ganska hit-och-dit-iga månader med denna lilla Fjäder. Att nu få vara den som han lyckligt blir kramad av, gör mig alldeles salig.
Grönskan har exploderat senaste dagarna och det doftar sommar. Första häggblommorna och koskit!
Och titta här! Dom nya, nya små björklöven.
Å. Denna tid. Känns så mycket. För mig göör det ont när knoppar brister. Både av lite lite vemod men mest av ofantlig tacksamhet och kärlek.
Känner så tacksamhet. Över livet. Varje ny dag. En gåva.
Men nä.. det här var ingen alldeles vanlig dag. Det här var en nyp-mig-i-armen-dag.
Såhär ser det ut hos oss i ena köksfönstret just nu. En hop favoriter. Som jag vårdar lite extra ömt.
Ute i odlingstäppan blir det olika örter som vanligt… dock inte basilika. Den darlingen får alltid bo där i fönstersmygen. Nu är den ganska ny som ni ser och ska strax få dela på sig i små kluster och bo i större krukor. Hade jag ett växthus skulle den få bo där förstås. Men den tycker inte om när det blir för kallt och jag har gått på niten så jag vet, att den blir ledsen av att stå ute i sommarvinden… än om det är en varm sommar. Så, låten basilika stå varmt.
Kanske räddar jag någon av er från en frusen basse!
Min dubbla saint paula är inte så knusslig. Fast den ääälskar detta fönster där solen ligger på många timmar om dagen. Men varför jag vårdar denna ömt så ömt, är för att jag fick den av Storan för flera, flera år sedan. Har kunnat dela den och fått fler plantor men det här är ”modersplantan” och jag älskar den. Varför förstår ni nog.
I år är första året vi driver upp några tomatplantor själva. En till varje unge. Och jädrans så dom växer! Blommar nu också. Hoppas på många små körsbärstomater i sommar! Plantorna belamrar på ett härligt sätt. Men när det blivit ännu lite varmare får dom kanske flytta ut till gula Gårdshuset eller till och med ut till ett skyddat hörn med mycket solljus.
Köksfönstret fullt, alltså. Av en hop favoriter!
…
Familjens största pojkar är iväg på fotbollsträning/elljusspårslöpning. Minstingarna gluttar Bolibompa… och dom få minuter som är kvar av Drakens underhållning, ska jag slå mig ner på nya trappan och bara andas varmvår och tom-glo några minuter.
Små stanna-upp-stunder. Så himla viktiga. Och härliga.
Åhå, det har hunnit bli måndagkväll och här har vi idag haft vad som känns som den första varma vårdagen.. sedan typ i mitten på april (!) när det var en snutt lurig vår. Annars har det varit väldigt många vackra majdagar, men inte så varma. Därför så innerligt skönt idag, att bara behöva ha en tunnare kofta istället lager på lager, vara barfota i sandalerna, se hur härligt barnen tycker varmvåren är och den där känslan av ljumma vindar mot kinden…åh, ljuva tider.
Har värmen kommit till er också? Hoppas så!
Jag började dagen med en tidig springtur. Bland det lyxigaste jag kan tänka mig. Sen har vi donat lite här hemma på gården och också varit iväg på en spontantur..jag kom nämligen på i morse att det ju vore väldans tjusigt med lite grus kring nya trappan. Mannen är aldrig sen på att haka på idéer…och pappsen hjälpte oss med en kontakt vi kunde ringa. Så nu har vi och tre trollungar hämtat grus och plötsligt ordnade vi oss ännu ett litet projekt. Vi är hopplösa på att bara hålla oss till ett åt gången, som ni märker. Det är ju så roooligt! Och ni får förstås se när det är klart!
I vanlig ordning tycker jag så om att landa i måndagen, med att pusta en stund, kika tillbaka lite på veckan som gick och skriva ner några önskeplaner för den nya veckan..
Veckan som gick..
Vi njöt av majdagar. Spelade fotboll, grejade i lekstugan (vissa målade tak, andra hade glasspaus) och planterade jordgubbsplantorna i barnens lilla land.
Björkarna fick små pyttelöv. Och någon är numer ryyyysligt snabb på sina småben, och gärna iväg på sina egna små äventyr. Morsan tackar för stora ytor på gården.. men har också hjärtat i halsgropen stundvis. Puh.
Hallen såg delvis ut såhär. Som jag längtar efter nån slags förvaring där. Säg, vad har vi inte i den där trappan liksom!? Allt verkar kunna ta plats där. Målafärg, fotbollsskor, paprikaplanta (!?), och Gud vet vad..
Hästarna har vilat i solen och busat med mig i regnet. En smått sagolik syn, när dom där tre kommer springandes mot mig när jag ropar på dom.
MammaMormor och PappaMorfar kom på besök. Hämtade koskit till sin vackerträdgård, Morfar och S spelade fotboll i tvärskuren och så utefikade vi på bron… i en röra av spikpistolssladdar, katter och snurrbullar.
Vi åt MammaMormors köttbullar som vi fått och alla i familjen var eniga om att det var det godaste vi kunde tänka oss. ”Jag skulle kunna betala en miljon för att få flera”, sa Minimannen…. (hopppppas MammaMormor läser det här, hehe..)
Jag höll på att glömma min plant, totalis. Fann den efter ett par bortglömda dagar, alldeles grå i bladen och torr, så torr. Nu bor den i Gårdshuset istället, men längtar ut i rabatterna…
Så blev det Kristihimmelsfärdshelg. Ett litet pärlband av lediga dagar. Vi fyllde dom med en massa härligt familjehäng och grejande. Jag gick gerningskurs bland annat. Hos älskad Byggmästare. Fick förstås huvudvärk men ville ändå klara av att få till sådär skitsnygga hörn ni vet..
Omåttligt Nöjd Snickarlärling.
Vi bjöd hit svärfamiljen på lunch, fika och lek (kommer sent att glömma den där fotbollsmatchen vi körde, stora och små, så roligt!!). Småkusinerna lekte i dagarna två här och det finns knappt någon gulligare syn.. än en hop småungar glada (ibland tjivande förstås) tillsammans.
Det blev lördag. Pappan hade snickeritimmar och jag och barnen tog en lugn dag tillsammans. Hjälpte en älskad Farmor lite i trädgården och knatade ner på byn för att köpa lördagsgodis. Regnet gjorde den vårivriga mamman lite lugnare i tempot, inte dumt alls faktiskt.
På toppen av veckan gödslades gräsmatta, lillunge var på fotbollsträning, jag tvärputsade ett fönster, och till kvällen trodde vi ett utav barnen slog sin näsa av när han föll huxflux. Puh. Det är inte svårt att somna om kvällarna.. men som vi är tacksamma för hela alltet. Livet här på vår egna lilla plats på jorden. Just nu, med våren i våra hjärtan.
Veckans planer:
-Ta en dag i taget, tillsammans. Älskade maj. Må gott här hemma och också möta småvännerna för lek och bus.
-Morgongympa/Morgonspring!
-Göra ny liten hästhage! …Börja vänja hästarna vid grönt gräs. Hästmamman är nervös för det.
-Måla dom sista listerna i lekstugan och sedan låta ungarna bara braka loss med lek där i!
-Susa på fotbollsträningar, lilla barnkören och veckans hälsa-på-i-skolan-stund.
-Gräva bort en bit gräsmatta, lägga markduk och strössla grus..
-Plantera ut luktärterna! (HÄR ser ni hur jag gör!)
-Fira morsdag! <3
…
Hoppas på en fin vecka för oss alla. Både för er och oss.
Senaste kommentarer