Måndagshälsningen!

Så var det måndag igen!

.. och här konstateras, att livet susar på. Ibland känns det som om det är måndag och fredag hela tiden. Vi har det gott och hinner ej ha tråkigt, nej. Småttinglivet i sitt esse, mao! Idag föll regnet från morgonen och vi tog till en början en påta inne-dag. Donade med lite tvätt, skrev mat- och handslingslista inför handlingen, barnen gluttade på film varvat med långsam lek. Alla rätt trötta idag och det är gott att få ta tempot därefter. Sen drog vi ut på en springtur, vilande barn och energiboostande mor… och det är verkligen helt förtrollande, vad en löptur kan göra, sån god känsla inifrån och ut sedan! I eftermiddag har barnen lekt med sina kusinvänner här hemma..höjden av lyx, va! Och nu väntar kvällen. Hoppas att ni hade en god helg och får starta veckan så gott det bara går!

En måndagshälsning kommer här, med glimtar från veckan som gick och nya veckans planer!

Jag gjorde liiivets bästa grovsopsfynd. Jamen ser ni så vacker barnsäng!

Vi hade liten fotosession med syskonen.. och passande nog ville också Ullrumporna vara med… fina drömgästerna som nu lämnat gården. Wow så fint det varit att få ”rå om” dom här några veckor. Och hopppppas hoppas dom tuggat i sig många parasiter och lättat på det trycket där ute i Vinterhästhagen.

Minns också särskilt turen, när jag blev buren av denna pärla. Han är vår alldeles egna Emil i Lönneberga-häst.

Jag plockade bukett efter bukett. Till hemmet, fårgästernas fina ägare, vännerna i matlaget.. blommor är glädje så det förslår, visst!

Småttingar hade lekdate och mammor gjorde andra viktigheter, som att babbla käkarna av sig och sörpla kaffe och äta godaste snickersbollarna vi vet!

Vardagsglimt! Från en middagstund.

Världsmysigt. Att lunchspringa med sussande småsyskon i vagnen och möta upp Storebror vid slutet, på skolan, för att sedan gå vägen hem tillsammans. Under den promenaden hinner vi avhandla så många viktigheter så ni anar inte.

En dag lagade Bertil pannkakor med pappan. En annan dag bjöd mor på kokta pärer, stekt torsk, ugnsrostade rödbetor, vitlöksfrästa harrisar och fetaostkräm.

Vi letade Fransson. Suck och suck. Ingen katt funnen.

Så blev det fredag och det var så himla mysigt att kunna ha sån där morgon som fick vara hur länge den ville. Studiedag, mao. Men, nu har vi sannerligen kommit in i vår nya vardag och den sitter fint, alltså. Alla trivs. Så tacksamt!

Vi hade drömlördag. Alla tre barnen hade heldag med världens bästa Mormor och Morfar medan deras päron räserjobbade med övervåningen tillsammans. M tapetserade Storebrors rum och jag slutmålade vissa smygar och finsnickerier och såpskurade golv… åhåh! Att till kvällen få äta Mammalagad mat och möta ungar som haft det toppen och dessutom (!!!) njuta i en varm Pappaeldad bastu… ptjaa.. bortskämda till tusen, det var känslan!

Veckans sista dag fylldes med massor av friskluft. En tur med Fjädern.

Och utflykt med vänner.

Sån rikedom, hela alltet!

Önskeplaner för v.39!

Septembergotta oss! Luften är god, färgerna vackra och än blommar det massor i trädgården och jag plockar bukett efter bukett.

-Börja hösta ute! Stuva in utemöbler, skura verandan.. och höstpiffa lite kanske?

-Putsa fönster! … och troligtvis inte nere utan UPPE! Hurra, alltså! Att man kan längta efter fönsterputs så.. det betyder ju nämligen att vi börjar byggstäda där och att ”uppflytt” är runt knuten!

-Jobba på med övervåningen. Just nu kör vi gasen i botten så gott vi kan!

Följa gullungar på Kalas och Äventyrspremiär! (Äventyret skulle jag kort förklara som älskade Söndagsskolan, när jag var barn!)

-Göra skriv- och fotojobb.

-Drömgreja! Som att skura ren grovsopsfyndet, barnsängen, och ställa den på plats!

Septemberdagar…. en i taget. Varje dag. En gåva.

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!

Emmeli

Äppelkaka! – en klassiker!

Äppelkaka! – en klassiker!

Äppeltider!

Äta som dom är. Koka mos. Musta. Och förstås baka en och annan paj och kaka. Här kommer ett recept på en riktig klassiker som liksom aldrig kan bli fel! kanske något till söndagsfika?

Klassisk äppelkaka!

Vispa 3 ägg, 2,5 dl socker och 1 tsk vaniljsocker vitt och pösigt. Blanda ner 50 gram smält smör och 1 dl mjölk. Rör ihop 3,2 dl vetemjöl och 2 tsk bakpulver och vänd ner i smeten. Skiva några äpplen (jag tog direkt från trädet och skippade att skala, men du gör som du vill, skal eller ej!). Lägg äppelskivorna i en skål och strössla över socker och rejält med kanel. Blanda om och låt äpplena dra till sig smakerna några minuter. Häll smeten i en smord eller bakplåtspappersklädd form (helst springform!) och dutta ut äpplena i ett önskat mönster. Häll den lilla äppelsaft som blivit i skålen, över alltsammans. Toppa med lite kanel innan du skjutsar formen in i ugnen. Grädda i ca 25-30 minuter på 200 grader! Stjälp sedan upp kakan så äppelmönstret hamnar uppåt!

Jag använde en vanlig sockerkaksform. Det funkade fint men ännu smidigare är en springform, då behöver man ju inte hålla på och vända kakan hittan dittan, ju!

Servera kakan som den är eller till en klick vispgrädde eller till magiska vaniljvispen nedan, som går i ett knyck att göra!

Vaniljkräm: 

  1. Blanda 3 äggulor, 3 msk florsocker och 1 msk vaniljsocker, 2 tsk äkta vaniljpulver (eller en urskrapad vaniljstång!) vispa detta pösigt.
  2. Vispa sedan 3 dl grädde och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm.

Äppeltider är goda tider!

Önskar er alla en härlig söndag! Nu ska vi ge oss ut och möta hästpojkarna. Dom där djuren som är som balsam för själen. Än hur klyschigt det låter. Så är det så sant som det är sagt!

Emmeli

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelträdet dignade av äpplen och nu var det dags att skörda!

Lyckan i att få plocka våra alldeles egna äpplen från vårt gamla, gamla träd!

Lite småskruttigt äppelår har det varit hos oss i år. Bär-år, ooohja. Men äpplena… nja, lite mindre. Tur då, att det här minst-hundraåriga trädet är så stort och gav oss frukt så det räckte och blev över, i alla fall.

Brandisjourande pappan plockade med den där väldans braiga uppfinningen, för att nå där i toppen.

Och när vi var klara med plocket, så började vi dona med något vi aldrig tidigare gjort. I flera år har vi sagt att vi gärna skulle vilja prova att göra must. Men inte förrän i år har vi tagit oss råd att införskaffa denna kross- och äppelpress. Eller kross- och FRUKTpress, helt enkelt. Såklart kan man skicka iväg till ett musteri, men förståår ni tjusningen i att få göra det här med egen handkraft!? Dessutom mycket billigare än att skicka iväg på musteri. Denna kross/press kommer vi ju kunna använda år efter år. Och äpplena har vi gratis på trädet.

Först sköljde vi av äpplena!

Sen delade vi äpplena, lite slarvigt och inte alls noggrant… huvudsaken äpplena inte rullade runt, runt där i krossen.

Teamwork mellan far och son! Nu skulle äpplena krossas.

Veva, veva, krossa, krossa. Alla var så engagerade!

… ja, förutom en…

Han hade andra viktigheter för sig där i gossiga vagnen. Snusade gott, med sin tomte i lillhanden.

Inte alls ett ogulligt gäng som stod och glodde på oss.

Äppelkrosset lades i pressen! .. och nu var det dags för sista momentet!

Pressa äpplena och utvinna vår efterlängtade äppelmust!

Jag kutade in och hämtade våra finaste (loppade förstås) kristallglas…

Liivets godaste äpplemust!

-Förstås! Inget smakar väl så gott som det man gjort själva?

Vi tappade sedan upp musten i petflaskor och frös in. Perfa, då slipper man pastörisering eller några tillsatser!

Ni mår tro att vi var lyriska, hela högen! I veckan har skolpojken haft tema skördetid på skolan och torsdagen avslutade deras skördevecka med skördefest där dom åt allt som dom bakat och lagat under veckan. Man fick om man ville, ta med sig någon hemmagjort/hemmaskördat för att bjuda vännerna på… förstås tog Minimannen med sig Äppelmust! Så festligt och himlagott!

Äppelmust här på Drömgården, alltså! Det hoppas vi att det blir mer utav i många år framöver!

Emmeli

Höjden av morsighet!

Jag tror jag lever livets bästa tid. Just precis nu.

Jag har ingen aning. Ingen aning alls. Men jädrar, så jag trivs. Det vet jag. -Bättre än någonsin! Säger inte att dagarna alltid går som hejsan. Jag kan vara hur trött som helst om kvällen, men vaknar varje morgon med ny energi och känner mig liksom genomlycklig. Har självklart kattpissdagar, jag med.. men även dom, har sina goda stunder och det finns ingen annan plats eller med några andra människor, jag både vill ha genomfräsiga eller kattpissiga dagar med. En nyp mig i armen-känsla… att få njuta så. Av detta kapitel i livet. Och förresten, att vara trebarnsmorsa med en Emmeli som har vett att vara snäll mot sig själv, går som hejsan och är så himla mycket enklare än att vara en Fröken Duktig, enbarnsmor.

Ännu en HemmaMammavecka har gått.

I hjärteasken ligger massor. Dom där små samtalen särskilt. Som när den enen berättar om vad hen tycker är det bästa med livet, eller när den andre berättar att kompisen varit ”UTANFÖR Sverige!? -I GRETA, mamma!” eller när Minstingen förklarar att hans ”tlakton! tjaaasig! laga nu!”

Och så påtar och pysslar, handlar, bakar, lagar, fejar och grejar vi. Skjutsar brorsan till skolan efter mysiga morgnar tillsammans. Och möts mitt i dagen. En dag, när regnet smattrade mot rutorna, överraskade mor och småsyskonen med bullbak!

Jag brukar alltid göra snurrbullar.. men den här dagen skulle det minsann bli Vanliga, Hederliga, Kanelbullar.

Ni glömmer väl inte tricken! Alltid rumsvarmt smör. Och alltid ett ägg knäckt i degen, per sats vetedeg! Mycket smör i fyllningen också, förstås! Och kanel och socker, som vi hade denna gång.

Lagom till bullarna var färdiggräddade susade vi iväg mot skolan. Hämtade Storebror. Och sedan vidare mot Förskolan, där vi hämtade en gullig kusin som vi alla längtat efter! Vilken fest!

Barnen möttes av bulledoft och en hög nybakta kanelbullar på köksbordet.

Och jag njöt synen av njutande småungar. Jag älskar, älskar, älskar att pyssla om dessa små liv. Som ska ha det bättre än bäst, tänker jag.

Jag vet. Höjden av morsighet. Och jag älskar det!

Nu tar vi fredag, va! Strax trillar Konstruktörspappan hem, extra tidigt. Storebroren har studiedag och självklart utnyttjar vi läget för lite extra tillsammanstid. Hemmatid.. med sovmorgon och en långsam fredagsfrulle. En stund ute hos hästarna och plockande av helgblommorna. Efter att Lillebroren sovit, åker vi på en liten utflykt. Vi packar fikakorg, med bullar, saft och kaffe, förstås! .. fast tusan! -nu blåser det upp till storm här. Nåväl.. det går ju himla bra att fika hemma vid köksbordet också!

Önskar er alla en fin fredag och god start på helgen!



Emmeli

Den bitterljuva förgängligheten.

Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.

Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.

Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4