Vill önska er god helg genom att sända er i runda slängar-receptet, på den där blåbärskakan jag irrat om i veckan.
Som blev sådär oväntat god. Saftig och med drömgott smul på toppen! Ät den till vaniljvisp. Sörpla kaffe. Andas in. Andas ut. Njut.
Nu ska ni få receptet. För en stor långpanna. Vill du baka i en lite mindre långpanna, typ 20x 30 cm.. ta då bort en tredjedel av varje ingrediens! Räds inte åt att mängden är stor av varje ingrediens, man gör nämligen både bottensmeten och smultoppingen på en gång.. hejdlöst smidigt, vänta ska ni få se!
Drömgod blåbärskaka med smultopping
INGREDIENSER:
7,5 dl strösocker
12 dl vetemjöl
4,5 tsk bakpulver
375 g smör, smält
3 tsk vaniljsocker
5 ägg
3 dl gräddfil
ca 1 dl grädde/mjölk
5-6 dl blåbär
GÖR SÅHÄR:
Dra på ugnen på 200 grader.
Blanda strösocker, vetemjöl och bakpulver i en stor bunke. Tillsätt smöret och nyp ihop alltsammans till en smuldeg.
Mät upp 6 dl smuldeg och lägg över den i en annan bunke (detta ska strös över kakan sedan!).
Tillsätt vaniljsocker, ägg, gräddfil och grädd/mjölkskvätten i den stora bunken. Rör ihop allt till en smet.
Bred ut smeten, från den stora bunken, i en långpanna klädd med bakplåtspapper.
Strö blåbären jämnt över kakan
Strössla smuldegen från den andra bunken över blåbären.
Grädda kakan längst ner i ugnen i 25–30 minuter.
Låt den svalna i formen innan du skär den i rutor.. härda ut och vänta tills kakan svalnat, fika och njut sedan!
(Inlägget är i betalt samarbete med Akademibokhandeln)
Jag minns det som igår, pirret.
Första skoldagen. Att börja ny klass. Ta med sig nya pennorna, blocket, lägga i bänken, prydligt och fint. Jag älskade skolan, hela vägen från lillskolan och upp till gymnasiet, genom folkhögskola och högskola. Vännerna… Skoltiden hade inte varit lika rolig utan dom, förstås. Så häftigt att än idag vara bästis med bästis, från lillskolans tid. Och på vägen fram genom livet, funnit en hel skock med vänner som byggt bo i hjärtat.
Jag har alltid älskat att lära mig. Räkna. Skriva. Ordning och reda. Men skolan kan vara så tuff också. Jag minns även dom där tiderna, som var jobbiga… tjejgänget som var så dumma. Mobbingen. Storkillarna på högstadiet som gapade över skolgården; ”PLUUUGGIS!”. Men jag vet inte vad… men, mamma och pappa där hemma, har alltid lyckats säga rätt och peppande saker.. att det minsann inte är mig det är fel på. ”Kör du ditt race, Emmeli!”. Så sånt där skitsnack, rörde mig inte i ryggen. Hoppas kunna vara en bråkdel av det mina föräldrar varit och är för mig, till mina egna barn.
Nej, jag gick där, med mina strama flätor, hästtröja och tandställning… högstadiet igenom. Och bara trivdes. Kär som en tok var jag också. Jag skulle ljuga om jag sa att hjärnan, med fyra småttingar och livets sus, känns lika lättlärd och fräsch.. som på skoltiden. Men det där med ”kär som en tok”, det sitter i, i alla fall. I samma karl, dessutom! Haha!
Vet ni?
Idag började mitt näst äldsta barn skolan, sådär på riktigt. Första klass. Så stort.
Pussar, kramar, ”heja dig!” och ett litet eget skolstartskit att lägga i hennes alldeles egna bänk.
Hon har den finaste tryggheten i att få ta rygg på sin Storebror, som börjar tredje klass.
Coolingen som på egen hand tjuvstartat höstens första kapitelbok som nu ska läsas under sensommaren och nyhöstens nattningar.
”Drakar och Demoner”.. huu så spännande!
Mitt stora hjärta fick förstås samma lika, som sin Lillasyster.
Jag har alltid mått gott av att skriva.. och det är så fräsigt att nu få se hur intresset bara ramlat i rakt nedstigande led… att få läsa det småfolket, så målande beskrivet skrivit ner..
Älskade barn.
Jag hoppas så, på ett fint kommande skolår. Nyper mig i armen, över att få krama hejdå på morgonen, står med öppen famn på skolgården och mötea upp, höra hur dagen varit i lugn och ro kring mellisfikat när vi kommer hem… precis varenda dag, ännu en höst… med två småbrollor kring benen.
Skolgrejerna som barnen fått, kommer från Akademibokhandeln. Ett så lyxigt och fint ett. Block och bok kommer förstås från samma ställe.
För ja, i morse stod ryggsäckarna packade. Sockerärterna plockade från landet till fruktstunden. Kläderna namnade. Och ett nytt härligt skolår började, på vår fina byaskola!
Och förresten, vill du titta närmre på allt fint som vi visat nu och allt annat som finns hos Akademibokhandeln, kika in alltsammans HÄR!
Så blev det söndagmorgon och finalen av Slåtterveckan väntade… som utlovat, en dag med växlande molnighet.. där regnet, skulle dra in till kvällen..
..rejäl frulle intogs följt av lite sista-fix med Pelle-traktorn, sen var vi redo..
Vänner och familj vällde in och snabbt syntes inga strängar på övre delen av lägdan. Ni ser också, uppgraderingen detta år; TVÅ traktorer. Och TVÅ vagnar. Tack vare att vi fått låna en traktor och vagn av Snäll-Micke!
Åhåhå, vilken fart det var på årets höbärgande. Dubbeltempo!
Alla hjälpte till på sina vis. Barnen lekte och lekte. Farmor var med Virvelvinden, just där, spatserandes ute på lillvägen.
Bondmoran grejade för fullt i köket.
Och ni mår tro, att jag av flera anledningar längtat till denna hö-dag… jag fick nämligen den här klänningen av min mor för ett litet tag sedan.. ”den kan du ha på slåttanna”, sa hon.. den finaste klänning jag sett. Den bar min mor som ung småttingmor. Jag kände mig så himla fin.
Storstöpa potatissallad till lunch…
Ni vet en sån med, ja färskpotatis förstås men med en massa gott i som salladslök, grönt från landet, tärnat äpple, oliver, fetaost.. och en vinägrett med vitvinsvinäger, olja, salt, peppar och en dutt senap. Till norrländska korvar och en örtkräm. Enkelt och gott!
Allt gick som på räls!
Småttingar utfodrades först, då det sedan mitt i allt väntades fotbollsmatch-spelande under ett par timmar. Som sagt, veckan där logistiken pikade. ”Vem kan åka på fotbollen med dom fem fotbollsspelande barnen?”. Jo, Svåggen! Han kunde ta våran Storbil med många platser och dra iväg med hela fotbollsgänget, så tacksamt!
Lunchpaus ute på gräsmattan i alldeles lagomvarma augustissolen för oss andra sedan.
Sen fortsatte det hårda arbetet.
Och ni ser ju, vi var fullkomligt omringade av superhjältar. Grannen Per-Inge, från Sörgården, kastade höbalar i rasande fart.
På högolvet jobbade bästa Svärfar och Världens Starkaste Fru B.
Ute på lägdan pressade Den skäggige och BästisJonas höbalar i samma fart. Inte kan man tro på denna min att han lyft sisådär tusen balar.
Ja, ni hör ju, drömmens teamwork!!
Nu, snart paus igen!
Jag hade förberett det allra, allra mesta i mat- och fikaväg. Inte så mycket som behövdes nylagas just under dagen, menar jag. Det är ganska så nog att hinna med snurret av framplock, bortplock, disk och så vidare.. och så några småttingar i kring, förstås. En som ska ammas osv. En endaste sväng hann jag ut på högolvet och fick lyfta några balar… hade velat lyfta så, så många fler… jag älskar ju att ta i med kroppen ni vet, men det hanns inte med mer än så för mig. Husmorsklänningen åkte på igen och nu var det dags för fika!
Svärmor och jag teamade väl. Guld värt! Och blåbärskakan jag undrade vad i hela friden jag gjort för något, jag hade nämligen inte dom ingredienser hemma som stod i receptet… jag tog andra… men vet ni?
-Det blev livets saftigaste blåbärskaka, med smul på toppen.
Till vaniljvisp. Hujedamig, den ska ni få recept på, jag lovar!
… ska bara försöka minnas vad jag gjorde…
Barnen lekte och lekte.. det osade Bullerbykänsla när det skrattades inifrån höet.. stundvis var himlen för spännande molnig… skulle regnet komma redan nu?
Där kom Lill-Olof puttrandes fram i traktor med sin älskade Farfar.
.. .samtidigt som dessa tu rullade in på gården, med ett gäng Mammalagade lasagner att värma till middagen.
Jag vet inte om ni känner i orden, hur tacksamma vi är över kärleken vi strösslas..
Det började närma sig… dom allra sista balarna lades på vagnen och nu, tredje året, vet barnen vad som gäller.. och kutade allt vad dom kunde, utför lägdan.
Åka hölass upp till gården… där Skördefesten väntade!
Mat och dryck i massor. Nu skulle det firas!
Mammalagade lasagnerna..
.. och så det där nya receptet jag lagat efter… rotsakslasagne. Den var så enkel att göra och så smakrik och god. Recept kommer på den med!
Till sallad från landet och tunnbröd från tunnbrödsbageriet, Mjälloms, nere i byn.
Vi skålade i bubblor och kalasade till sena kvällen.
Smått obeskrivlig känsla.. att vi fått hjälp att ta in det hö vi till sist denna sommar hade kunnat ägna så efterlängtade dagar åt. Inte trodde vi väl att vi redan var så inbitna på det här… att vi nu, ”känner oss som människor igen”.. när höet är där det ska. Inne, i torra lagårn..
Så det var Slåttanna 2023, det!
En riktig rysare, faktiskt, tycker vi! Men nu har vi vårt hö till älskade hästarna…. och ni mår tro, att det var en ganska så magisk känsla när vi till kvällen sagt ”tack och godnatt”… och det just då, började smattra mot fönsterrutorna… och regnet kom.
…
Ja, fy vad det hade känts både drygt, tråkigt och dyrt.. om vi inte hade lyckats med det här utan måstat köööpa hö, av någon annan(!?). Nä, vi chansade lite, lät en regnskur falla och slapp lyckligt den andra utlovade åskskuren. Vi jobbade järnet, jag och den skäggige, och sedan ynnesten att vi har denna kärleksfulla fallskärm av människor i kring, som finns för oss på olika vis. Gällande slåttern så rår vi upp allt på Team Drömgården.. framtill själva balandet, då bara måste vi vara fler, det handlar om många, många balar som ska lyftas under en dag.. vi skulle aldrig klara det, utan våra hjältar. Tack tack tack TACK våra fina människor för årets hö-hjälp!
Senaste dagarna i livet har varit så otroooligt intensiva. Vi har jobbat. Så. Hårt! Tagit en dag i taget.. och sannerligen känt livet i oss.
Äääntligen! …så blev det Slåtterveckan 2023…
Barn och HemmaMamma började veckan såhär. Med plock av storblåbär och lekstugelek. Bakom kulisserna pågick också en massa logistikpusslande, det här var veckan då allt hopade sig…
..med fyra sommarlovande småttingar, ordinarie arbete, mina uppdrag, brandisjour och en trolig slåtter på ingång.. så använde päronen i hemmet, låt säga; väldigt många av dygnets timmar för att hinna med. Här fick jag en liiten arbetslucka till att fota och filma för ett samarbete… jag förstår att ni ser fram emot att se resultatet! Fokuset var på topp hos Den digitala kreatören…
Det blev tisdag. ”Nu kör vi!”, sa han till henne.. medan dom fyra ungarna stod storögda intill. High-five på det! Soooom vi väntat på hö-väder denna sommar. Vi som behöver få höet helt torrt också, behöver fyra-fem dagar där det är finväder. Vi fick till sist chansa nu… trots hotande om regnskurar på ett par ställen.
Hela tisdagen slog M. Precis när han var klar, kom den utlovade regnskuren.. men vi har läst oss till, att en regnskur i nyslaget hö, ska vara lugna puckar… kändes ändå inte så härligt, det är nog fuktig luft i augusti ändå.. hur ska det gå?-känslan dök på.
Tack och loov.. här var det onsdag och Bonden Blom vände höet och det såg fint ut.. hade börjat torka bra, alltså. Solen gassade. Hurra!!
Blåbärssmoothie, ostkrokar, karameller och färska blommor. Det var till att fira med småttingarna och småvännerna, när slåttern flöt på så långt!
Torsdag och gruset sved i ögonen på undertecknad…nuddandet av kudden hade skett sent, sent.. natt efter natt. Smoothie till alla, en god start!
Här hjälpte Vilda Babyn mor att baka inför kompisbesök och slåttanna.. kantbitarna tog vi med i fikapackningen sedan, när vi åkte till lillsjön och mötte upp ett stort kompisgäng.
Det var sån värme att det bara fanns ett ut efter att vi varit på kvällens fotbollsträning .. nämligen susa till sjön igen och kvällsdoppa oss. Helt sagolikt. Varm choklad till kvällsfika för huttrande små, deras mor.. och pappan. Äntligen fick vi se en skymt av han som jobbat, vänt hö och till sist varit timmar på brandövning. Alltsammans, följt av tidig kväll för samtliga… Nu skulle vi ladda för helgen!
Fredag. Och Lilla Gubben stod nedanför bron och väntade finbesök. Vänner, ponnyridning, brakfika (med köpeskakor ni vet, höjden av lyx! ) och timmar med prat om livet högt och lågt, så fint.
Fredagkvällen sedan, med både barnkalas och tredje och sista vändandet av höet.. har ni sett en så lycklig liten dräng, förresten? ..
Och nu blev det lördag.. Bonden Blom stränglade, mor handlade, storkokade och fejade.. liten Lillminsting fick en guldstund med Morfar så pass att jag hann skala kilovis med rotsaker i ett svep… värdefullt!! Storasyskonen? .. dom kutade ner till Pinglangrannen för drömhäng, medan det ute på gården puttrade av liv. Teamwork!
En hop hjältar i syn. Väderprognosen började stressa på oss rejält… ”vi måste börja ta in hö redan idag”, sa han. Stunden senare var både Svärfar och Kompis R på plats. Några hundra balar togs in i ett nafs… obeskrivligt tacksamt, hela alltet.
Det blev söndag… dagen vi jobbat så hårt för, hela veckan.
Jag var ute och sprang tidigt på morgonen, tankade kraft.. och blundade mot solen när jag kom hem. Skulle vi hinna få in all den där mängden hö som låg ute på lägdan och väntade på denna dag? .. innan regnet alltså..
…kika in här imorn, så får ni veta.
Önskar er alla en härlig augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Jag bara måste få berätta om gårkvällen här hemma..
..StoraLillasyster hade bjudit in sina två närmsta vänner till ett så efterlängtat litet ”kompiskalas”, något som hennes bröder var minst lika taggade på. Lilla B skulle nämligen få vara med på kalaset han också och Storebror? Han skulle stå för kalasfixet, dukandet, kockandes, kyperiet… RUBBET!
Meny skrevs, i sån pepp och hast att vi varken hade ro eller intresse att rabbla rättstavande. Så fort kalasfolket var samlat, upptogs beställningar utifrån den hejdlöst barnvänliga menyn.
Medan den klassiskt italienska musiken bara skrålade ur högtalarna, hällde Storebror upp önskad crush i glasen ..
Ristorante Pigiama, osade av kalasstämning.
Förrätten (chips i varsin liten skål) serverades och snabbt var skålandet igång också, som ni ser!
Ni vet att jag aldrig någonsin dricker en droppe alkohol, men jag är nog den som skålar mest. För ICKE behöver det vara någon särskild dryck för att kunna skålas. Vi skålar för livet, i kaffe, mjölk och bubbeldricka av olika slag. Så det så!
Snabbt ut i köket igen, där assistenten (Morsan) precis hade spisat klart det sista. Den kuuuulinariska maten lades upp på fat och beställningarna lästes noga, ”vem var det som skulle ha ketchup på nu då, och inte!?”… ”Mamma, det här är så kul! Och såå stressigt!”, sa nioåringen lyckligt där han slirade tag i tallrikarna och drog in mot Salskammaren igen..
”Smaklig måltid, hoppas det ska smaka!”, sa servitören! … iklädd vitskjorta och med kökshandduken världsvant hängande över armen.
Det var inte bara sjåigt med matlagande, serverandet och allt det där…vi ”som jobbade i köket”, hade också en busig Toddler att hålla reda på. Han var precis överallt där han inte skulle vara. Så vi gjorde helt sonika ett försök att hålla honom några minuter på plats, med hjälp av bolibompa. Funkade halvbra. Men några minuter, är ändå några minuter…..
Puh, så varmt! Ljuvliga augustivädret tillät korsgrad med ljummen vind…
Små godispaket skulle nu ordnas, medan kalasfolket lekte uppe på övervåningen. Ni ser vem som lyckades haffa tag på karameller i väldig fart, va?
Knyta knuten, fixa och greja. Kanske en kväll av det mest kärleksfulla slag, suckade mamman…
Det blev fiskedamm ute på bron. ”Men vad synd att jag missade det, mamma!”, sa 9-åringen… jag ”var ju på toa!”, sa han nöjt, blinkandes med ena ögat och med sitationstecken-fingrarna i luften världsvant.
Å men peerfekt! Nu kom Bondepappan in en sväng från traktorkörandet.. och hämtade lilla Virvelvinden. Lycka för Toddlern!
Tänk att vi fick dessa dagar av värme, lagom vind och sol? Höskördsväder!! Sooom vi väntat och väntat på det denna sommar…
Nu var ”köket” så trötta att vi nästan såg i kors.. men vi haade ju en rätt kvar på menyn. Efterrätten.
I ett nafs snodde vi ihop en önskat ”lagomkladdig” kladdkaka. Vispade grädde. Tog ännu ett varv av beställningar… ni vet, nån ville ha med grädde, någon utan.. nån ville baara ha grädde…
Nu var personalen på Ristorante Pigiama, heelt utmattade. Och såå nöjda.
Vi slog oss ner ute på bron, med varsin kaffekopp och efterrättsbit. Inne i Salen satt nu kalasfolket parkerade framför film, med popcorn och chips i skålar härs och tvärs…. nära på, sovande…
Fyra timmar av ivrigt kalasande, som varit så skitroligt. Vi sänder idén vidare, mao. Lek er egen restaurang, fullt ut. Fyll livet med en busrolig kväll. Låt barnen få mycket av ansvaret och det kommer bli fest av rang! Det här blev ett underbart sommarlovsminne.
Ristorante Pigiama, undrar du kanske? Jamen, vi troor att det kanske, på italienska, betyder typ ”pyjamasrestaurangen”?… gästerna kom nämligen iklädde pyjamas.. och klackeskor, förstår ni.
Senaste kommentarer