Renoveringsåret 2019 är invigt och en Renoveringsrunda ges till er!
Årets allra första dagar. Och vi fyller dom med Jullov. Helt och hållet underbart. Och så rivstartar vi Renoveringsåret 2019! Ser ni gulligaste Minstingarbetsledaren?
…
-Nu är det äääntligen dags, attans alltså vad vi längtat! -Övervåningen, med full fart!
Dagen efter att vi skrivit på Viktiga Köpepapper för gården sommaren 2015, grävdes plintar ner för nya verandan. Följt av infartsgrävande. Ivern var stor från start, men hela tiden har vi haft ett göra-saker-i-rätt-och-smart-ordning-tänk… fastän man helst vill riva ett tak här, fixa ett rum där och så vidare, så har vi försökt göra förnuftigt på alla tänkbara sätt.
Vårt första år som Drömgårdsägare, boade vi in oss, försökte skrapa ihop nya kronor till dom då tomma fickorna samt rita på hur vi ville att huset skulle återskapas. Det gjordes också en del ”småfix” inomhus. Som (Sovrummets lilla förvandling, kika HÄR!) och vissa saker i köket som ni ser HÄR till exempel.
När Liten blivit Storebror, sommaren 2016, började vi med större åtaganden (HÄR ser ni första riktigt stora förvandlingen).
Därefter har ju vårt renoveringsfokus sedan hösten 2016 till hösten 2018, varit på att måla fönster, byta fönster och sedan brädfodra om husets alla sidor.. och här på nedervåningen har M också snyggat till på insidorna av fönsterna. Alltsammans, något vi egentligen hade planerat att det skulle ta fyra år sammanlagt, med en fasadsida per sommar då huset är så stort…. men, vi ”råkade” lägga ribban högt förra sommaren och ångrar oss inte nu när allt är klart, om än vi vet att det var slitigt också (omvandlingen av husets utsida för er som är nya här inne, finns HÄR).
Nu ääär ju äntligen hela huset tätt och fräscht på utsidan och vi kan nu ääntligen börja göra större grejer.. här inne! Hurra!
Såhär såg det ju ut när vi flyttade hit… 6 meter i takhöjd när man stegat upp för trappan. 
Hela övervåningen var/är en kallvind.. förutom det där rummet som ni ser ovan.. som det nog bott antingen en piga/dräng i.. Annars, bara timmer, timmer, timmer
Små ”kafferaster” har det ju jobbats på där uppe, sådär längtande. Taket i ”Pig/Dräng-rummet” , ni såg ovan, tömde vi på spån och rev.
Nya fönster har som sagt hamnat på plats och mannen och Svärfar har reglat för nya tak, i varje rum. 
Väggen som delade ”korridoren”/hallen, har rivits.. och ljus släpps in från alla tänkbara håll..
En pilatesboll för den som känner sig manad? hehe..
Här ser ni ”korridoren” från andra hållet.
Coola Farmor sa i förrgår ”bring them on” och menade att hon var beredd på två busråttor (Storasyskonen) några timmar både i förrgår och igår, för att jag och M skulle få jobba tillsammans. Vårt allra vanligaste är ju att M husjobbar och jag hänger med småttingarna. Men det äär så roligt när vi kan jobba tillsammans också. Minsting tittade på en liten stund, men fick sedan krypa ner i sköna voksipåsen ute på bron och marathonsova.
Vi inledde Första Arbetspasset 2019…
En vindslucka skulle åbäka sig upp för att vi ska kunna ta oss till den tredje våningen (högt hus, ja).
Inställningen var INTE densamma hos de båda makarna L. Men okej, sa jag åt den där skäggiges förslag.
Ångrade mig. Där jag stod och höll i den där tunga vindsluckan nerifrån, medan M apade sig upp på takreglarna och sedan drog upp den till sig…
Min syn nerifrån golvet då?
Den där.
Och det går en il genom hela min kropp när jag tittar på bilden. Jag var tvungen att förevigade stunden. För jag trodde att han skulle dö. På riktigt. Såå idiotiskt farligt. 
Det hela slutade i tårar och panik och en vindslucka ej på plats. Okej, på plats på rätt våning men inte mer än så. Mycket ”bra” start på Renoveringsåret 2019, ja.
Vi stegade in i blivande barnrummen istället,
..och satte ångbroms i taken, på så vis är nu dom rummen redo för innertak.
”Klart!”. 
Efter några timmars arbetande vaknade Prinskorven igen och vi avslutade arbetspasset.
…och tjavade till Svärisarna. Pussade efterlängtade ungar, sörplade kaffe och åt Svärmors galet tunna och goda pepparkakor. Det är såhär vi jobbar, med livet som styr oss. Det känns bäst för oss. Ibland har vi superfokuserade dagar, där målet är många arbetstimmar och att få gjort maximalt… men vi har ingen stress att få huset ”färdigt” (kommer man någonsin bli färdig?). Barnen är våra arbetsledare och alltid med på sina hörn, precis som vi vill ha det. Team Drömgården, liksom.
Igår tog vi oss ann det där ”Pig/Drängrummet” igen. Vårt blivande Sovrum. Där är reglat och kortlat i taket och upp åkte duken. 
Och så ääntligen gjorde jag vad jag tänkt i en smärre evighet; försöka rengöra det där vackra plankgolvet som redan finns där och som vi gärna skulle ha kvar, om det går. Följt av mitt bästa, att byggstäda och göra det så tjusigt det går.
Vi får se när det har torkat…
Ännu ett rum redo för innertak.
När innertaken är på plats, ska el dras och sedan följer något vi bara fantiserat om och som jag fortfarande bara tror är hittepå…. att vi ska dundra med den där gossiga cellulosaisoleringen och få våningen varm. Förstår ni? ”Frysen” som fyraåringen kallar övervåningen. Den, ska bli varm!? Och snart. Ja inom en inte allt för lång framtid. Så kan man vaara där en vinterdag, uuutan att kallröken bolmar ur munnen? 
Idag anlände 90 kvadrat innertak till Drömgården! Evigt tacksamma för guldhjälp från både Svärfar och två Svågrar. Wow, alltså. Peppen är enorm nu!
Det är en efterlängtad renoveringstid vi har framför oss nu! Hänger ni på?
Förresten! God fredag till er! Jag sitter här och knapprar på bokstäverna, sörplar kaffe och njuter nystädat julehem… jo,jo..älskade julen får vara kvar lite till. Så mysigt så!
Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.
Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.
Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…
Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….
Och så räknades sekunderna ner…
Oktober,
Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år. 
Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. 
Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!!
Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita. 
Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det.
Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka.
Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.
November är här..
Vi firade Farsdag!
Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina 
Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. 
Saffranskaka.
Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar. 
Samtliga njöt!
Och så årets allra, allra sista månad.
Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.
Första Advent. Magi, ju!
Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!
Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader….
Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.
Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.
Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.
Lillebroren, sin allra första Julafton!
Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.
Årets sista springtur!
Det blev Vackerpappans födelsedag!
Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. 
Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.
Snickeri!
Promenixande!
Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…?
Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan.
En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!
Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!
Världens Längsta Sommarlov.
Jag berättade för er om ”
Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.
Skördetider!
Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!
September! 
Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat!
De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet!
..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet.
Bertilälskling döptes!
… och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.
Varvat med så drömmiga skoterutflykter på Gamla Bettan, dragandes pulkan vi fick av Morbror S alldeles innan han lämnade jordelivet. Så himla härligt och hjärtegott det var, att vinka till Morbror S där i himlen, samtidigt som vi susade fram!
Ivern över att börja med husets sista två sidor, var stor så stor. Mannen och Minimannen skottade och hackade sig kämpandes ner till backen genom snölagret, för att börja bygga ställningen. 
Men, livet. Fokuserade på annat. Och plötsligt låg mamman som ett töcken i ambulans med blåljusen blinkandes och en fruktansvärd rädsla. ”
Med samlad familj hemma på gården igen, började vårpeppen kännas i precis hela kroppen. 
Solkyssta preggomamman med undran om ”vem är du, lilla människorbarn?”.
Jag tog det fulaste fotot i mannaminne av vårt hus. Ju fulare förebild, desto roligare.
Svärfar var här och mannen och han bytte rekordmånga fönster under en och samma dag. 
På köksbordet stod vitsippor och ute i trädgården bjöd jag familjen på pannkakslunch under äppelträdet.
Minimannen lärde sig att cykla utan stödhjul i ett nafs.
Liiivet, med vårlökar som slog ut..liljekonvaljer, syrener och äppelträd i en salig alldeles overklig blandning.
Husväggar sågades upp…
Och en preggomage med två fröväntansfulla syskon, förevigades. 
Vi sådde i odlingstäppan..
..och inne på salsbordet stod planten och väntade på att få flytta ut. 
I väntans tider gick vi in i månaden med det vackraste namnet.
..och precis 7 dagar in i månaden, vände solskensvädret till storm och på-tvären-regn och här hemma på Drömgården var värkarna igång och ingen var coolare eller ivrigare än jag.
Och välkomnandet in i familjen kunde inte bli vackrare!
Sex dagar gammal fick jag chansen att visa B vad som i hela mitt liv var Mitt Smultronställe på jorden. Älskade lilla sommarstugan som min Morfar och Mormor rådde om i begynnelsen. Inget blev som det någonsin var tänkt. Och ur våra händer och hjärtan slets den älskade lilla gården, där ute vid havet. Absolut en utav årets allra, allra sorgligaste händelser och något som aldrig kommer att sluta sörjas.
Den blev den 21 juni, Årets ljusaste dag. Och Junis 2-årsdag.
Följt av 2-årskalas med Storfamiljen i vackra junikvällen.
Det blev midsommar. Och jag förklarade kärleken i ord, till min nyfödde lillprins.
Vi var i bäbisbubblan, för att ibland börja släppa iväg den skäggige, så stolta trebarns-Snickarpappan, nu och då.
Den vackraste Trägungan jag kan tänka mig. Och därmed blev min dröm möjlig om att sitta där och amma bäbis i sommarvärmen…. ”oooom det bara kan bli en eller par dagar så pass varmt, i sommar”..tänkte jag..
… med trädgårdsbuketten i handen, satt jag där och kände mig som den rikaste på jorden.
Senaste kommentarer