Jag vaknar omringad av två supersnoriga minstingar och en älskade Storebror som jag nästan hade räknat kallt med, att han också skulle ha drattat dit under natten då minstingarna blev tvärdåliga igår eftermiddag. Skolpojken susade till skolan, mao och vi andra börjar veckan lugnt, lugnt. Jag sörplar påtår och skriver en Måndagshälsning till er, medan barnen ligger nerbäddade under filtar i finsoffan framför tv-apparaten. Ett spännande parti memory har jag just superförlorat mot barnen, också.. och strax bäddar jag ner krassliga små i vagnen för en långpromenad i solen. Så otroligt härligt att solen skiner på oss idag! Hoppas så att den gör detsamma på dig!
Innan vi kikar på nya veckans planer, en liten återblick; -Veckan som gick!
Vi klev in i februari och kallgraderna var många och snöhögarna stora och omåttligt roliga att leka i!
Fjödur såg ut som en sagohäst.
Jag var på skattjakt ute i Gårdshuset. Rotade fram halmånebordet som stått på vänt sedan länge. Några hinkar såpvatten och massa skurande så var det till sist rent. Jag fann också en så lååång trasmatta som visserligen var skitigare än jagvetintevad, som jag hivade glatt in i tvättmaskinen och mötte sedan ett matt-lik någon timme senare… mattan var för gammal, helt sonika. Men för skitig för att inte tvättas i maskin. En chansning. Och nu sket det sig. Mattan blev i trasor och tvättmaskinen bara hostade…. hoppsan då.
En guldstund i min Mammahjärteask.
Vi tog värmda bullar och festis med oss ut till eftermiddagsfika. En höjdare, tyckte alla. Och det är sån lycka och ynnest, att få vara just där, med mina älskade barn, mitt i samtalen, om livets stora och små funderingar.
Solen sken på oss flera små stunder och det var så himmelens härligt. Likaså, att skaren nu börjar bära. Det är ljuvligt att gå på skare, tycker jag! Viskningar om att vårvintern är på intåg…
En morgon funderade vi på shorts. ”Vad varmt det känns!?”, sa vi… ”bara tio minus, ju!”.
Vi myste inne. Det pusslades i massor, bland annat.
Vi hade finfredag och jag lekte Dagmamma tills M kom hem från jobbet och vi sedan var dubbel päronstyrka. Skål i kaffe och nybakt sockerkaka! Drömgäng där bakom mig.
Det blev lördag och barnen pysslades om hos vännerna och jag och mannen rev tak i matrummet… ja, ni som hängde med oss i stories vet att jag inte var så hjälpsam utan faktiskt utnyttjade läget och smet iväg alldeles själv på långtur med lilla ponnyn. Alla borde få ha en Chippen.
Och så blev det veckans sista dag och M var ute med sin hästbästis. Provade nyköpta selen och Ikran diggade den. Hurra!
”Å du! Jag tänkte gå uppför trappen och hämta ut heela morotspåsen istället för bara en i taget, är det okej?”, sa Blå Berget nosandes på trappan..
Dom är så härliga dom där två, M och Ikran. Liksom rätt outbildade båda två. Men visar så tydligt att med lugn, tydligt kroppsspråk, tid tillsammans och förtroende för varandra.. så kan det visst gå hur bra som helst i alla fall. Och förstås kunskapsinhämtning från hästhållningsfilosofier som vi tror på. Steg för steg tar dom framåt. M drömmer om en inkörd Ikran.
Brandispappan drog iväg på brandövning efter hästandet medan jag och barnen donade i köket. Bakade sockerkaka och rullade Snickersbollar (recept på gooda, mellisnyttiga bollarna HÄR). Vi donade inför finfrämmande förstår ni.
Mina älskade, älskade föräldrar kom och hälsade på. Och det känns ju så nymodigt varje gång vi ses, fastän vi facetimar minst en gång om dagen.. OCH SORGLIGT. Ja, nu är jag så förbenat, mer än på hela året, LESS på denna förbaskade pandemi. JAG. VILL. KRAMAS. Umgås avslappnat. Inte säga ”nej barnen, kom ihåg att hålla avstånd till mormor och morfar nu!”, utan bara leva på. Leva, leva, leva. Snart, snart, snart, tänker jag. Tills dess gör vi det bästa av situationen.. och den där fikastunden blev dagens höjdpunkt.
…
Önskeplaner för vecka 6:
-Fyllda dagarna med liv! Inte liv som i pengadyra hittepå.. ni vet. Nä, tänk bara storheten i att ta en lillunge i handen, när ens vi känner för det, hämta sparkarna och dra iväg utför byvägen?
-Väcka pelargonerna ur sin vinterdvala!
-Hästa! .. just nu har vi haft en period av att mest jobba från marken med hästarna. Det är så roligt! Tycker både häst och människor. Men kanske blir det en ridtur denna vecka också? … vi får se vad lille Fjädern säger om det.
-Sända er hälsningar! Förra veckan försökte jag inreda i små steg på övervåningen.. det får ta sin tid tänker jag. Det var så roligt igår när ni hängde med i instagram stories och tyckte till. Jag knipsar av några bilder i veckan uppifrån långa korridoren som varit mitt senaste mission, så får ni se! Före-efter-bilder! … overkligt syn.
-Leta dahliaknölarna.. som jag bäddade om och la på något smart ställe… som jag inte vet var. Men jag befarar, typ ute i gårdshuset och där är det j kallare än ute… såå, då har jag inga dahliaknölar och kanske bryr jag mig inte om att köpa några nya i år?
-Vetebullsbaka med gullbarn! Det är semmeltider och vi är förskräckligt sugna på en alldeles vanlig semla…mmm!
-Välkomna vår nya familjemedlem! … vet inte om mamman eller barnen längtar mest..
-Fira älskad inför hennes stora bemärkelsedag!
…
Ser fram emot denna vecka! Hoppas att den ska bli snäll och god, mot både dig och mig. Glöm ej att vårda dig själv ömt. Kom ihåg att känna in dagsform och inte bara susa på. Visst har vi måsten.. men ibland skapar vi oss onödiga sådana, utöver dom riktiga. Ställer orimliga krav på oss själva.. sådär som vi aldrig någonsin skulle göra på vår bästa vän. Något att komma ihåg!
Jag blickar lite bakåt och landar, nivet. Veckan som gick.. den allra sista i januari!
Fylldes med HemmaMammaliv. Älskar av hela mitt hjärta. … och självklart är det va, vem som ska sparka hela rasket tillbaka uppför backen? .. mammakrafter är fräsiga grejer!
Jag rensade ännu en vrå. Tömde en bokhylla med både bebbeleksaker och annat som inte används. Och in i samma hörn fick vår nya (ärvd från svärisarna <3) träningsmackapär flytta in. Bertan sportade crosstrainern som ett proffs. Prinskorven!! Lika gullig som han stundvis kan vara bångstyrig just nu.
Vi njöt i både solen och fullmånens sken.
Vilade på sofflocket.
Hästade! .. och jag small av, av synen på små fotsteg bredvid små hovspår, i den pudriga snön. Nyper mig i armen.
Storebror ordnade fruktsallad till efterrätt, med vispgrädde till förstås. Och det var så fantastiskt gott. Vardagslyx!
Vi konstnärade oss. Jag försökte måla en liten skiss över trädgårdsdrömmarna 2021…
En känsla av depp och frustration sköljde starkt över mig. ”Nääär ska den här helsickes pandemin vara över!?!?!”. Så kände jag. Gör så fortfarande, förstås. Men att göra vad vi kunde för att pigga upp; kuta en tur, krama dom vi får, mixa blåbärssmoothie och micra gammbullar till mellis.. ptja det gjorde faktiskt susen och lindrade det yttersta.
Och så blev det helg.
Mitt mammahjärta svämmade över när jag fick den här bilden av Nathalie, mitt i vårt lagårds-skitgöra.. bild på Bertan när han var ute med en av deras kaniner.. hur gulligt!?
Vi avslutade veckan med lite av varje. Brorsorna snodde ihop en tigerkaka, vi bjöd över Pappa M´s syster med familj på utegrill och fika. Det såpskurades ett golv. Umgicks med hästar. Och somnades tidigt. Tacksam, är ett fjuttigt ord för hela alltet.
…
Över en natt blev januari februari. Vi möts till en måndag med nystartskänsla i dubbelbemärkelse. Jag känner mig lite trött efter ännu en idog vecka i ryggen. En idoghet där jag ännu sju dagar fått ge all min energi till dom och det jag älskar mest. Jag vet inte hur länge jag kommer vara i detta HemmaMammaliv, men jag vet att jag tar vara och njuter utav det som är, till fullo. Det är mer än gott, att idag kunna starta veckan mjukt. Vi bygger pussel, målar med vattenfärg och sörplar kaffe. Tar dagen som den kommer. Jag packar ner minstingarna i vagnen, bäddar om varmt. Det är sexton minusgrader och strålande sol. En långpromenad sitter gott. Skolpojken och konstruktörspappan är iväg på sina ”uppdrag” för ett slag och om en lite stund möts vi igen, strax efter lunch.
Vad önskar vi med denna vecka?
Vecka 5 och dess önskeplaner:
-Ta en dag i taget. Här och Nu:a. Andas friska februariluften. Rikta ansiktet mot solen. Lägga märke till, hur ljuset stannar, lite längre, dag för dag.
-Trädgårdsdrömma vidare! Nu finns en skiss över hur vi önskar utveckla vår trädgård och odling i sommar. Mannen är lika pepp som jag, menar att han inte är så haj på blomster men gärna står till hands med servande av traktorkörning av hästskit och andra handtag. Pepp i massor är han, på alla grönsaker! Så, ni hör. Det där kan bli ett roligt tillsammansprojekt! Vill ni kanse veta vad vi tänkt odla i sommar?
-Möblera det sista rummet uppe; långa korridoren. Vette katten om det blir så många möbler där?.. barnen bara ääälskar att kuta där fraaam och tillbaka, fram och tillbaka. Låter som en hel jord när man hör dom nerifrån. Underbart! Men någon enstaka möbel ska till, och ni får förstås hänga med på det och se hur det blir.
-”Dagmamma!” ..Ja, hurra! .. mys med en hop gullungar ena dagen.. och..
-Dejta med mannen, dagen efter! .. under denna date, då river vi tak. I det rum vi tidigare haft som sovrum, som nu ska bli matrum. Målet är att försöka finna ett gammalt locktak ovanför det innertak som nu är. Spännande!
-Go with the flow! .. just precis så. Hur många planer och önskningar vi än har, så är det livet som styr. Vi åker med. Är tacksamma för varje ny dag, tillsammans. Där alla tjavar osmärtande fram på sina små och stora ben. Värms efter utelek i ett hem som visserligen inte har det fräsigaste värmesystemet 2021, men som är vårt. Och det är varmt. Och tryggt. Och vi har kylskåpet fullt i mat, sängar med gosiga täcken att kura under och människor i kring i fall vi behöver be om hjälp med något… det sistnämnda är inte vår paradgren, vilket mest har att göra med att vi älskar att ”klara oss”, sliter gärna på och kämpar tillsammans.. men tryter det, då vet vi. Och det är sån älskvärd trygghet att ord ej finns.
…
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Skapa livet. Allt ni bara kan! Dagarna som går.. det är livet.
Drar igång veckan genom att andas djupt, blicka lite bakåt, känna in nuläget och sen, ja då tar vi tag i nya veckan tycker jag!
Veckan som gick;
.. hade vi alla möjliga fräsiga vinterväder. Som många kalla grader, ännu en snösmocka med storm så det bara knakade i gamla timmerhuset och så lite underkylt regn och till sist snö och kallt igen. Det kan trilskas när det är svinkallt.. och nog gjorde det det, på sina håll. Men jag skrev till er, med fruset snor i ”skägget”, att ”Jag väljer att inte se morgonens trassel bland frusna fingara, bilar och traktorer, isiga hö-nät, som problem. Jag väljar att se det som utmaningar i det liv vi valt att leva. Utmaningar, som gör att jag känner liiivet i mig”.
Och bland det bästa med att ha varit ute och härjat i många kalla grader, det är att komma in. I värmen och påta. Fast fasiken alltså, vissa av veckans dagar klädde vi oss i flera lager ull.. och ville knappt sticka näsan utanför täcket, pga kall gammal gård som längtar efter sitt kommande värmesystem. Direkt-el, är liksom inte kul..
Vi fejade och grejade. Med ditt och datt.
Barnen hade lekdate här hos oss och det var en fröjd att få hänga med på ett hörn.. ordna gofika och styra runt med småungar och lillponny i salig röra osv.
En dag lagade barnen middag helt och hållet.. enbart lite hjälp vid varma spisen. Pannkaksreceptet är väl inprentat hos våra småbagarkockar. Och alltså! Vilket gäng dom är nu, dom där tre. Bertan strejkar starkt när vi råkar säga att han är familjens bäbis.. för det är han ju INTE. ”NEJ! Ja e BLOL!”. Han är minsann Lillebror och ingen bäbis, sådetså. Tre vänner för livet.
Så blev det helg. Planer om utekalas i Storfamiljen sköts förstås på framtiden med det Coronaläge som är i byn just nu. Vi har bara, bara varit hemmavid och levt gårdsliv. Otroligt trivsamt. Många timmar av friskluft och snölek… och skottande. Och skottande. En tur till Tant G på andra sidan åkern, också. Bertilen hjälpte mig att ordna min nya Arbetshörna också. Den ska ni få se vilken dag som helst nu!
Helgen innehöll ännu mer själagott som facetime-gruppsamtal med mor och systrar, sovmorgnar, filmtittande med hela familjen och förstås; hästande. Så tacksam, för hela alltet.
Känner mig redo för en ny vecka. Den allra sista januariveckan!
Önskeplaner för vecka 4:
-Njuta allt jag bara förmår, av bonusdagar att ha alla tre ungarna hemma prick hela dagarna. Skolpojken har med andra ord fortsatt ledigt pga Covid -19-smitta på byaskolan. Bortskett från att det är hemskt och orosamt, så tänker jag njuta av min lilla 6-åring här hemma, till fullo.
-Skissa på planen för Drömgårdens Trädgård 2021. Vi tänkte ta i lite mer i år, helt klart. Vi har ju för tusan hur mycket hästskit som helst som kan göda våra grödor. Det ska utnyttjas!
-Trolla till mig tid att superjobba. Mailen ropar på mig och idéer finns i massor. Jag behöver bara få sätta mig ner i lugn och ro.
-Vi har som mål att göra dom sista smågrejerna uppe (måla tredje varvet på några dörrfoder och skura sista såpvarvet på ett golv) innan veckan är över...
-Frisklufta oss, leka, hästa, motionera…mitt i det vintervita som vi har i massor nu. Jag är så lycklig för snön, den betyder att Norrlands femte årstid, med värmande sol i kombo med snögnister och takdropp, kommer bli alldeles sagolik!
-Ta en sista januarihelg! Med familjetid i massor.. och sen drar vi nog igång med Matrumsrenoveringen också… så omåttligt roligt!
…
Jag önskar dig en god start på veckan!
Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Nu ska jag ge mig ut till hästarna.. och lilla ungskocken som redan hunnit ut och leker i snöhögarna för fullt.
Vi har 20 minusgrader ännu en dag och strålande sol. Det är så sagolikt vackert ute. Jag kom precis in från ännu en utestund idag. Nu en långpromenad med snusande Minsting i vagnen. Han fortsätter sova och jag tar mig en kaffekopp och tänkte landa lite samt knåpa ihop en Måndagshälsning till er innan vi funderar på nya veckans önskeplaner..
Veckan som gick..
… fylldes med fräsig vinter.
Snösmocka. Stark storm. Ett vinterväder vi sent glömmer. Med stora, stora mängder snö inom ett dygn. Norrlandsungarna tjoade glatt och barnslige morsan lärde barnen allt det bästa hon kunde inom snökojebygge. Tunnlar, trappar och olika rum byggdes.. och när vi var törstiga sa morsan ”ät snö”… och kastades tillbaka till mitten på 90-talet. Den barnslige 30-åringen, aka HemmaMamman, njöt också massor av att få mjukstarta vardagen tillsammans med alla barnen, tack vare att skolan var stängd två dagar pga vädret… och en utav veckans höjdpunkter var helt klart när vännerna var strömlösa i busvädret och vi fick rädda dom med häng hos oss för ett slag. nöden har ingen lag.. och just nu när vi (vuxna) är så duktiga och inte ses inomhus, var vi lyckliga över att vi nu var tvungna att göra det…. hu, vad jag längtar efter ”den vanliga livet” nu.
Det var förstås en hel del slit med den där snön och inte bara tjoande snölek. Otroligt tacksamma var vi över att denna vinter ha en traktor som kunde hjälpa oss i massor. Mannen skottade otaligt många timmar. Här i ovan vänstra bild tjavade jag runt i djupsnön och befriade stängseltråd från för tung snö/is. Puls tickande högt… och jag ÄLSKAR det där. Att jobba med kroppen, ta hand om älskade liv, KÄNNA livet i mig. Exakt vad jag vill. Så värt att slita för… och lilla Minimannen var en kämpe där i stormen också, som ni ser.
Inne varvades lek, pyssel, utdansande av julen, en Fyrverkeripjäs till mor som röjde runt och ordnade stökiga vrår… och stunder av sånt där; vila.
Långturer med gratis Norrlands-makeup på kuppen. Här behövs ingen rouge, mascara eller slingor i håret .. det ordnar kylan så fint.
Vi pulsade i snön. Både två- och fyrbenta. Frust och pust!, sa Ikran.
Massa hästgos i vanlig ordning. Här, efter en ridtur ute i djupsnön. Och januarihimlen bjöd på magi.
Och så blev det fredag och vi landade mjukt.. tänk att ha en mamma och pappa, som ringer och säger ”Hej! vill ni ha palt?” och plötsligt fanns palt på vårt bord. Längtar enormt tills vi kan äta paltmiddagen tillsammans, i samma hem, tätt intill varandra.. men tills dess kändes det här som magi. Att också kunna gå lilla biten hemifrån, tassa ner i bästa Svärisarnas källare och värma upp frusna kroppar i en bastu.. det var också magi. Livet skämmer bort oss med fantastiska människor i kring. Helt klart.
Vi fyllde helgen med massa själagott. Lördagsutflykten är värd ett eget inlägg.
Veckans sista dag fylldes med ännu mer hästande i ett helt sagolikt väder. Vi tog hästarna på långtur runt byn och mötte jag vet inte hur många bybor som var lika glada som vi över det magiska, soliga, snögnistrande vintervädret. Älskar förresten att vi bor i en liten by där man alltid hejar, ofta stannar och småpratar lite och liksom lever tillsammans på ett helt annat sätt än i till exempel storstan. Jag vet att jag inte skulle må bra i en storstad… det har jag ju provat ett år på folkis i Bromma, Hufvudstaden. Det värmer också alltid mitt och den skäggiges hjärta gott, när vi blir så positivt bemötta när vi är ute och hästar genom byn. Pippi Långstrump-Emil i Lönneberga-känsla är det verkligen. Ja den där turen var sannerligen alldeles särskilt härlig och en god uppladdning för en ny vecka! Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Önskeplaner för vecka 3
-Ta en dag i taget. Varje dag är ett liv. Och den största av gåvor.
– Rensa, förstås! ..nu ska min arbetshörna där nere i vårt fd. sovrum få komma i ordning… och FLYTTAS! En våning upp. Jag vet inte om det kommer bli bra.. ska prova i alla fall. Ni får förstås hänga med på det hela!
-Baka matbröd! .. älskar att barnen är tokiga i ”Mammabröd” och ”Mammalimpa”. Blandar upp med köpes förstås, men inget slår hembakt, så är det bara.
–Börja planera för vår Drömträdgård 2021… jag är så pepp på att skapa oss odlingsbäddar.. och liksom växla upp, rätt rejält inom detta område… vi får se var vi landar.
-Utekalasa för älskat barn i Storfamiljen!
…
Förra veckan startade jag med motig, orolig känsla i kroppen. Men jag visste vad det berodde på. Ett beslut jag behövde fatta. Som kändes läskigt men minst lika självklart. Och därefter kastade jag bort den ok-känslan… så vi kan väl påminna oss om dom där orden; att påverka, det vi kan. Göra, vad vi kan, för att leva såsom vi önskar i var våra liv. Ok? Jag ser med hopp fram emot denna vecka.
Knäpper händerna för en god vecka, både för dig och mig!
Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!
Jullovet 2020..
Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.
Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..
.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!
Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.
Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!
Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.
En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!
En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.
Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.
…
Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.
Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.
Veckans Önskeplaner:
– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.
– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!
– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!
-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!
-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.
-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?
-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.
…
Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?
Det är Jullov och vi anammar det ut i fingerspetsarna… landar, vilar, myser och tar igen oss, alltså.
Vi tar en liten kik på några Jul- och Mellandagasglimtar, vetja!
… efter Julafton kom Juldagen och i år till skillnad från ”alla andra” år, så var mamman inte uppe på Julotta utan tog lång, lång sovmorgon.. liksom hela gänget. Dagen förflöt sedan på Juldagsvis, lugnt, fridfullt och timmar av lek med nya Julklapparna.
Allt innemys varvas med mycket friskluft. En långtur med hela familjen. Storebror till ponny. Ursött ekipage, eller hur!?
Vi har ätit flera julmatsmiddagar. Där både Svärmor och Mor skämt bort oss med inlagd strömming och sill och annat. Förskräckilgt så bortskämda vi är.
En kväll ordnade vi oss ett Matrum. Ja, det blir det väl med ens om man ställer in ett bord i rummet, så det dugligt går att äta där? Just så. Alldeles ypperligt pussla- och bygga lego-bord blev det också. Själv dammade jag av felan och spelade. En jullovsstund att minnas. … och jaa, om ni visste vad det kliar i Herr och Fru L´s renoveringshänder att sätta igång med detta rum på riktigt.. men, vi är Jullovslediga nu, så det så.
När barnen somnat har jag och M dukat upp med massa gott och krupit upp i Finsoffan och sett dravvliga romantiska komedier. Det är kärlek så det förslår. Att Mannen ser sånt med sin fru utan att klaga, alltså. Han vet hur traumatiserad hans högkänslige fru blir av något läskigt eller alldeles för dramatiskt.
Vi har sprungit med våra nya Icebugs. Något jag och M unnade oss varsitt par nu lagom till jul. Otroligt roligt att springa med.. M har testat springa i full fart i skogen över stock och sten, sliriga rötter och annat och spikade, greppade skorna fungerar finfint. Så också på moddiga och isiga vägar, säger jag.
Vi firade Annandagen hos Mor och Far. Några timmar utefir, PappaMorfar och barnen skötte stora elden. Det grillades lunch och serverades varm choklad och Mammamormors goda, goda kakor.
För första gången i mitt liv, fick jag nöja mig med en titt in genom fönstret hos mamma och pappa, för att njuta av deras skapande av julemys. Det gick det med, än om jag önskar att få vara med om en ”Allt som vanligt”-jul, nästa år. Och vi fick ju ändå ses nu också, ju!
Så blev det ”Tredje dag Jul” och vi hade den pyttigaste Julesittningen i mannaminne. Men ack så mysig! Barnens Farmor och Farfar tjavade lilla vägen till oss och så åt vi gryta tillsammans. Barnen visade stolta, stolta upp övervåningen och alla nya rum.
Till efterrätt hade vi gjort en riktig favorit. Vaniljpannacotta med skogshallon och limesocker. Oerhört enkelt att göra. Och så makalöst gott! Receptet finns HÄR. En ypperlig nyårsdessert som enkelt går att förbereda!
Och titta här då! Gullungarna på väg till sina ”bästisar” på Sleepover. Coolingarna drog iväg med ”Loka crush” och ”Chirre” och hade det världsklass-härligt hos finfamiljen B. Till sist somnade även mamman här hemma…. haha! Så otroligt ovant att inte ha klanen samlad. Men så hejdlöst underbart att barnen är så trygga med våra vänner. En trygghet, för oss alla.
Och i morse vaknade vi till ännu ett nytt snötäcke. Jag vet inte vilket i ordningen. Norrisarna här, jublade över denna syn! Hittills har samtliga snötäcken kommit och sedan regnat bort lika tvärt. Snälla snön, ligg nu kvar här och sprid vinterlycka!
…
Ja. Det var några Jul- och Mellandagsglimtar, det!
…tänka sig, nu är det bara en liten snutt kvar av detta år. 2020. Jag tror att jag ska följa traditionen här inne och knåpa ihop en liten Årssammanfattning lagom till Nyår!
Senaste kommentarer