Med pirr i magen vaknade jag i morse. Öppnade sovrumsfönstret och sa god morgon till hästarna. Det var knäpptyst, bara Ikran vaken. Fåglarna kvittrade och solen var ny för dagen. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Jag och Storan susade tidigt i morse iväg mot lilla byn. Alltsammans i samråd med världens bästa papps. Överraskade med födelsedagssång, blommor, choklad, bubblor i glas, jordgubbar och två andra systrarna på facetime… vi var hela kärnfamiljen. Så tillsammans vi bara kan vara i dessa tider. Och det var så himla fint. Alltihopa.
Idag sköljer tacksamheten över mig nåt enormt. Jag både skrattar och gråter. Så tacksam över min älskade familj.
Röda rosor, från far till mor. Som alltid. Alltid. <3 ..hon är värd alla rosor i världen.
Min mamma och jag.
Pratar minst en gång om dagen med varandra. Hon är min bästa vän. Vi skrattar så tårarna rinner. Blir rörda och tårögda tillsammans. Vi löser världsproblem. Funderar på livet. Tipsar om recept och finular på blomster. Vi älskar varandra så det liksom värker i hjärtat. Och så är hon en helt fantastisk Mormor till mina gullungar. Och mannen har världens bästa svärmor, säger han. Jag kan fråga mamma. Om vad som helst. När som helst. Hon finns alltid, alltid där.
Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Mor lilla mor, ingen är som du! Jag älskar dig till månen och tillbaka. Grattis på din 70- årsdag <3
Många guldstunder från denna påsk som jag stoppar i hjärtat.
Vi ”glömmer bort” att vi inte kunde ses precis såsom vi egentligen önskar, tänker istället att vi ändå KUNDE ses. Mammahjärtat pustar också ut efter den superskyhöga febertoppen som Storebror fick, med ett okontaktbart nattskrik som inte gick att ordna på annat sätt än att öppna ytterdörren och väcka honom med friskluft… några timmar senare var hans feber borta och har inte synts mer. Puh. Förutom småskrufs, som ju tillhör livet, så har Påskdagarna varit allt igenom fyllda med så mycket gott! Vill ni se vad jag sparar i hjärteasken? Titta här!
Det var Skärtorsdag och jag fick ordna en så urgullig påsktrio med hattar och hucklen och rosiga kinder. Som jag packade in i bilen, tillsammans med blommor, påskägg och annat smått och gott. Så åkte vi och överraskade barnens älskade Mormor och Morfar. Så lycklig stund, och barnen var förstås införstådda med att ”ni kommer inte att få gå in”, gullungar.
Snart kan vi umgås som vanligt igen. Hoppas jag.
Vi vände hemåt efter mysig stund tillsammans med favoritmänniskor och till kvällen när barnen somnat, råkade jag snurra in mig alldeles i kusliga tankar om livet.
Vaknade till Långfredag med missmod och magknip. Men efter en springtur och efterföljande puss-stund med Ikran.. så kändes livet lättare och tankarna sorterade. ”Allt blir bra. Allt kommer ordna sig. Fäll inte upp paraplytet förrän det regnar. En dag i taget. Här och nu. Det klokaste. Alltid.”.
Långfredagsgudstjänsten var vacker.
Och sällskapet magi. Juni min Juni.
Jag lagade mat i timmar och dukade liten minipåskbuffé till vår storlilla familj. Vi klädde oss lite fint och samlades kring findukat bord, fyllt av bara massa favoriter. Hittepå-pajen med räkor, spenat och prästost var en höjdare.
Älsklingar!! Och så jag. Den stoltaste jag känner. Över att få kalla mig mamma till dom där tre små och fru, till han med linoljefärg i skägget.
Tjoff, sa det! Så var det Påsklördag, Påskafton och Äggjakt. Den där aktiviteten som ungarna bara älskar!
Fullt fokus på kartläsarna!
Det går bra! Ägg efter ägg hittades..
Väldans nöjda småsyskon. OM dom visste vad dom får smaka småkarameller mycket tidigare än sin Storebror. Han visste inte vad smågodis var, typ.. förrän vid fyra års ålder. Bertan! Snart-tvååringen, kan karameller ganska bra redan som ni ser. Charmigt alltihopa!
Förutom Påskägg fann ungarna också ett litet brev från sina päron och också två nya böcker. Som vi nu hunnit börja läsa i och som redan är väldans uppskattade här hemma. Vi kommer bli proffs på Kroppen och Bondgården! HÄR och HÄR finns böckerna!
Påskaftonen bjöd på fantastiskt härligt vårvinterväder. Vårväder, om vi hade stannat på snöfria gården.. men vi mötte upp storfamiljen, uppe på byns höjder. Där uppe på fjället gassade solen mot den kritvita snön. Vi lyssnade till knäpptystnad, fågelsång och barnatjoande utför backen. Vi sög helt sonika ur det sista ur denna vinter.
Juni hade skitroligt med sin Gudmor.
Storan, Storsvågge, Lillsvågge, Lillis och Pappsen åkte skidor. Min älsklingspappa!
”Fortare mamma!” Livsnjuteri i bild.
Väldans med fokus på det ätbara förstås. Man älskar ju att äta gott, eller hur? Och ute! Allt blir så magi-gott ute. Den där järnmackan som grillats över elden och kaffekoppen med tillhörande fortfarande-småfrusna-kärleksmumsen. Åhhå, så gott!
Social distansering är inte svårt här hos oss i norr. Vi alla har varsina stora gårdar att härja på. Och fjället rymmer alla bybor som vill för sina utflyter.
Meeen… när en liten ettåring bara får nog, söker upp sin mormor utan att mamman hann med.. tar sin lilla hand och kryper in med den i sin mormors hand. Ja, då sket det sig. Den där jädrans distanseringen… några sekunder av nära kärlek. Sen tvagades händer och allt var ”som vanligt” igen.
Mannen fick möjlighet att bli 16 och galen igen. Syyynd älsklingsmannen att du körde lite för snabbt. Men tack trädet för att du ändå bara gjorde skotern illa och inte han jag älskar mest på jorden. (Puh, säger denna fru).
”Nu drar vi!”, sa Bertan. Och vi rullade neråt byn igen efter helt underbara timmar med känslan av mini-fjällsemester..
Dock, med en liten älskling som verkade vara allt annat än på hugget. Middagen som skulle avnjutits hos Svärfamiljen, fick därför ställas in för oss. Men! Vi gjorde det bästa av situationen. Storebroren pysslades om och som så många andra gånger i livet, är det så finurligt att vi bor så nära mannens föräldrar. Trerätters-knytismiddagen mumsades, i alla fall. Vi langades ljuv för- och varmrätt till Drömgården..
.. och vi langade efterrätt till familjegänget på andra sidan vägen. Jag hade gjort ”stekta ägg”. Med varma skogshallon och vaniljglass till. Det blev himla fint, trots allt.
Så blev det Påskdag och Glad Påsk! på riktigt.
.. och efter ännu en löptur mötte jag upp svärmor för Gudstjänst. Jag kände mig så lyxknösig och så ompysslad. Både en springa-själv-tur OCH en lugn stund i kyrkbänken, på en och samma dag. Jag älskar att vara i kyrkan och skulle vilja vara där oftare. ”Att välja är ofta att välja bort”.. och just nu i livet är det väldigt lätt att välja bort en sån grej… men, jag är glad för dom gånger jag väl kommer dit och så har jag ju min alldeles egna tro, precis alla dagar om året, i alla fall. <3
Hörde min farmor Gertruds röst i minnet där jag psalmsjöng, och blev darrig på rösten. ”Dagarna som går, är livet..”, tänker jag. Och fylls av sån vill-bara-få-fortsätta-leva-precis-som-det-är-nu-känsla. Älskar livet här på gården och med alla älskade runtomkring. Är så tacksam för allt. Bara Coronaskiten drar iväg så ska jag ta igen alla mamma- och pappakramarna jag missat senaste månaderna.
”Donk donk!” sa Bertan med lilla hammaren och plötsligt var det Annandag påsk. Vi avslutar påsken med kreativitet i massor, hela familjen är åter piggelin och vi grejar för fullt med allt möjligt. Aprilvädret är ett faktum och solen skiner ena stunder för att i nästa bytas mot hagel och väldiga stormbyar. Tillsammanstiden är god, och vi tar vara på påskens sluttamp i hemmets trygga vrå.
Snipp Snapp Snut. Så var Påsen 2020 slut. Jag spar den i hjärtat. På en bättre sortens plats!
Det är så gott att börja ny vecka med en liten tillbakablick, tycker jag! Innan nya veckan får ta fart.
Veckan som gick!
Varken jag eller M hade nog kunnat ana vilket familjeintresse det här skulle bli, med våra stora tjusiga djur där ute i hagen. Under måndagen kom bäst-Hovslagaren och verkade alla hästfötter, samt skodde han som är den enda som går med skor. Isprinsen.
Ungarna lekte i massor ute på gården och jag påtade i kring.. blev lycklig av små vårtecken i rabatten.
Hade en så fräsig träningsvecka. Med bland annat cykling hos svärisarna och en löptur, tillsammans med lillponnyn travandes bredvid. Motion ska vara roligt! Gör vi det vi tycker är kul, är det så mycket större chans att vi fortsätter, visst?.. och det är ju det som är det viktigaste för kropp och knopp; att träningen blir av!
(Älskade barn. Mamma är så lycklig som får umgås med dig och dina syskon hela dagarna. Det var tänkt lite annorlunda denna vår, att du och Lillasyster skulle susat till förskolan några timmar ibland, men vi blev så mycket sjuka att jag checkade ut oss. Och nu är alla 15-timmarsungar ”portade”, dessutom. Till hösten börjar en annan tid, så vi njuter av hemmalivet till fullo, så länge vi kan. Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm).
Jag putsade köksfönster med det HÄR Farmorsknepet.
Småsyskonen busade. Nyvakne lillebroren låg här och vaknade till, medan hans Storasyster serverade honom bubblande skratt bredvid.
Det blev fredag och hela familjen njöt av känslan. Vi satt där i solbadande köket och åt vår favvisglass till efterrätt och kände sån lyx-knös-känsla. ”Vad bra vi har det”, sa den ena och dom andra höll med.
Jag var med om något sagolikt, mäktigt. Ikran anförtrodde mig att komma fram till honom när han låg och vilade. Aldrig varit med om något dylikt. Han inte bara låg kvar, och tyckte att läget var ”ok”… nej, den stora nallebjörnen som vi nu känner så väl, la sig till rätta, drog en djup snarkning och inväntade att hans hästmamma skulle börja klia honom.
”Nattad mammut-älskling”. Hade mycket svårt att slita mig från den stunden…
..men något annat härligt väntade! Nämligen kalasfix i köket.
Hela lördagen var magi. Äntligen fick Storebroren sitt 6-årskalas. Vi spenderade varendaste kalasminut ute och jag lovar att ni ska få se mer bilder från den dagen. En dag jag aldrig kommer att glömma.
Under veckan har vi också hunnit med en hel del renovering och efter kalaset på lördagen, vilade den trötta kalasmamman, genom att öppna en ljuuvlig färgburk och måla pärlsponten till lekstugan. Ser ni glimten av färgen? Så att man vill äta upp den.
Veckans sista dag, fylldes själen med sånt här. Ljuvliga vyer. Fågelkvitter. Magiskt vårvinterväder. Och där var vi, på en lång, lång skogstur, Svärmor, jag och stora hästarna. Jag får knip i magen, när jag berättar om det här. Känner mig liksom så hutlöst bortskämd som får leva det här lantlivet tillsammans med mitt gäng och (nästan hela) vår älskade storfamilj nära, nära i kring.
Vi fyllde söndagen till bredden med uteluft. Efter att jag ridit, var det Juniflickans tur. På sin lilla ponny. Och till vår stora lycka, fann vi tussilago i dikeskanten. Knip i magen, igen.. när lillungen sitter där på sin häst, håller i sig hårt med ena handen och kramar vårens första tussilagobukett med den andra. Alltså.. knip i magen, på ett alldeles underbart, tacksamhetsduschande sätt… En ny vår är här, och vi får vara med.
Till råga på allt, kom M´s fina kusin och fästmö på ute-fika, Sväggan och gullungar ramlade också spontant in på gården. Så mysigt! Det var en lillunge som fattades oss.. men han var och fick sin födelsedagspresent..
6-åringen fick en så otroligt fin födelsedagspresent av sin Mormoster med familj. Nämligen finfint kusinärvt, komplett slalomkit OCH kärleksgåvan att ta ungen till lilla slalombacken för ”Mormosters skidskola”.. med godis och lunch och mys dagen lång. Jag som mamma, kan inte med ord beskriva hur mycket den dagen betyder för både 6-åringen och mig. Tänk att ha en sån Storasyster som gör en sån sak, för min unge. Tänk att ha en sån Mormoster. ”Det här är min och Storans grej nu mamma!”, sa S helt lycklig när han kom hem och berättade glatt om dagen. Säger det igen, denna kärleks-fallskärm vi har i dessa människor i kring, det är värt mer än allt på denna jord.
Nu är Påskveckan är här! En favoritvecka på året. Dagar som i år inte alls kommer att bli som vi är vana, som många planerat, som vi helst önskar… men vi ska försöka göra det bästa vi kan av denna påsk, eller hur? Det är tuffa tider nu. Jag pendlar mellan att ha tilltro och att vara livrädd. Livet pågår och vi tar en stund i sänder, lever här och nu och nyper åt oss av det goda som ges, visst? <3
…
Veckans planer:
-Ta hand om älsklingsungar och göra härliga dagar för dom. Plocka tussilago i dikeskanten, cykla på grusvägen, rida ponny och sånt.
-Spika upp pärlsponten i barnens lekstuga.
-Förså ännu lite till!
-Påskpåta lite! Handla hem påskmaten, ordna påskäggen, inhandla litet fång påskliljor och så vidare. Bara massa mys!
-Kika in till er, förstås! Ni ska bland annat få läsa om ”Utekalaset som blev succé”.
-Njuta av april.. unna mig lugna stunder. Än om jag älskar att påta och göra, så älskar jag också att slå mig ner på bron efter ett grejsar-race, sörpla kaffe, och insupa nuet. Så viktigt, ju!
-Fira hemmapåsk!
…
Önskar er alla en god, god start på denna Påskvecka! Ta hand om er. Allt ni kan. <3
Tjohoo! Vi lever! Har ej gått under jorden. Har saknat er. Hoppas att ni mår fint!
Och, förlåååt.. men förra veckan var jag bara ”tvungen” att småljuga för er lite, angående planerna och så.. ni kommer förstå varför..
Förra veckan fylldes med..
Livet. Och när dagen ligger i hjärteasken och jag tittar på dom där tre som sover tätt intill varandra. Då känner jag mig rikast på jorden.
Hästarna hade ganska så bråkiga dagar. Lite ”bakslag”, som vi nu denna gång tog med betydligt mer ro än när två första hästarna anlände oss och hade sitt lilla efter-två-veckor-bakslag. Fjödur var skygg, så skygg mot oss människor och ganska så sur på pojkarna i hagen. Men inte mer än så. Inget argande mot någon människa. Då var Hästmamman nöjd. Och för det mesta var det frid och fröjd, med nyfikna, glada hästar med öronen framåt. Älsksklingarna våra!
Vi hade Världens mysigaste Fettisdag. Jag och barnen fyllde semlor och dukade för semmelfika tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar. Vi umgicks i friskluft och februarisol och semlor på toppen!
Succé! … och här i bild; ett sånt där ögonblick som får mina ögon att tåras. Av tacksamhet. Juniflickan i sin Morfars famn. Strax efter hon sagt till sin Morfar; ”Alltså Morfar! Jag ÄLSKAR dig!”.
Det där var en utav veckans höjdpunkter. När jag var ute och lekte med lillponnyn. Vi tog oss joggturer längs lillvägen och ponnyplutt gjorde glädjeskutt.
Vi gladdes åt ljusets återkomst. Känslan av ”jaa! Nu är vi igenom mörkertunneln”. Utetimmarna samlades till många, många. Solglajjor på!
Storebror bjöd oss alla på så god fruktsallad.
Barnen och jag hade mysdag med min äldsta systerdotter. A, som är som min Lillasyster då det ju bara skiljer 5,5 år på oss. Barnens storkusin, som snarare är som deras lillmoster. Älskade A. En dag jag sparar i hjärteasken. Barnen likaså.
Det blev torsdag och vi kände viss separationsångest här hemma. Minimannen skrev kärleksmeddelanden till sin mor. ”Jag älsGar dig” och sånt där. Som man blir gelé i hjärtat av, ni vet.
Vi tog oss en tur, efter torsdagsstädningen, ner på byn. Ungarna fick Tom & Jerry-kex (livets fest om ni frågar dom!) och mamman njöt av fina blommor på söta blomsteraffären. En mårbacka följde med oss hem!
När vi vandrat från byn och nästan var helt hemma, hade jag denna syn framför mig. Två små bröder som vandrade bredvid varandra. I vagnen rullade jag en trött StoraLillasyster. Snart, snart hemma på vår plats på jorden. En sån där nyp-mig-i-armen-stund.
Så blev det fredag, efter en natt med kaos. Jag hade näästan helt bestämt mig för att säga hejdå till alla barnen över helgen. Men mitt Mammahjärta klarade inte det. Bland annat för risken att B skulle vara ledsen och sakna sin amning för mycket, så sent på torsdag kväll började jag packa för honom för en helg på vift. Under natten vaknade han och gallskrek över tandsprickning (så typiskt, en natt vi hade behövt typ extra sömn). Vi hade en vakentimme med skrik. Som sedan byttes mot en ny vakentimme när pappan åkte iväg på brandlarm. Och nästa timme, ja då skulle vi kliva upp. 04.15. Men häpp häpp! Det blev fredag. Brandispappan han preciis hem från sitt larm, logga ut sin jour och iväg det bar för mig och Lillebroren. Vi mötte upp Storan och hennes två småpojkar. Mot tåget. 05.42 satt vi, gänget, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och tuffade genom landet. Söderut, Mot huvudstaden! Bertan fann sin plats, som ni ser.
Det var helt enormt roligt, att få kliva av tåget som Den Stora Överraskningen, för älskade födelsedags-storasystern som fyllde 40 år i helgen. Hon visste om att mor och far och Storan skulle komma. Men inte mer än så. Så hon blev enormt överraskad (kika in på min story nu vetja, så ser ni hennes min när vi klev av tåget. ”Överraskning!”, döpte jag höjdpunkten till). Hela helgen har varit överraskningar, blomster, spaande, goda middagar och massor av Kärnfamiljehäng.
En oförglömlig helg! En upplevelse, tillsammans med min Lill-B.
Veckans sista dag, packade jag och B ihop oss. Maj gadd som vi längtade hem då. ”Pappa? Chippe?”, undrade Bertilen. Längtandes efter Pappa och sin ponny. Syskonen också, förstås. Och hans morsa, kan omöjligt förstå att hon stod ut med huvudstadslivet ett helt år, året efter gymnasiet när jag gick ett år folkis i Bromma!? Men det var en skyddad bubbla, tror jag. Alltså..Allt rännande och det höga tempot, stressen, avgaserna, bullret, alla MÄNNISKOR, all o-frisk-luft, all TRÄNGSEL, alla AFFÄRER, alla MASSA, av ALLT. Min själ SKRUMPNAR ihop, sakta men säkert. Ett par dygn var nog. Tack Gud för att vi får bo och leva som vi själva mår bäst utav!
Vi avslutade veckan med Magi. Pappan mötte upp mig och B på perrongen. Storasyskonen var hos Farmor och Farfar. Men till sist var hela familjen samlad. Alla hade vi haft en panghelg på var våra håll. Och wow, så härligt att få samlas igen. Jag snabbpussade mannen, kramade om barnen som somnade bums.. och formligen kutade ut till hästhagen och gnuggade händerna hästdoftande och pussade mule. Hemma!
…
Alla veckor kan inte vara sådär superfräsiga. Men oh, vad tacksam och glad jag är som fick vara med. <3
Nu är det ny måndag!
Veckans planer:
-Jag har sån pustande skön känsla inom mig. Ääälskar att vara hemma igen och NJUTER så. Men, jag har också förskräckligt ont i halsen och är långt ifrån kry. Inte låtit det få ta plats i helgen, pepprat med alvedon men kommer nu hem och slappnar av och hej och hå. Honungsvatten, strepsils och vila väntar..
-Få äran att vara HemmaMamma ännu en vecka, inom Team Drömgården. Jag och M pusslar och grejar för att få livet att gå ihop på det sätt vi önskar.
-Sportlovsveckan pågår här i norr. Och nog ska vi ordna oss Sportlovsmys!
-Vi har minsann också en Födelsedagsvecka! I slutet av veckan får vi en 6-åring här hemma. Kära nån, så fräsigt! Vi ska kalasfixa tillsammans jag och barnen. Sånt gillar vi ju!
-Jobba i kapp i mailen. Och svara på oändligt med kommentarer från er. TACK för att ni är så fina och engagerade!!
-Här på bloggen får ni hänga med på Födelsedagsfix, bland annat. Vad sägs om Vårt bästa Vetebullerecept? Jag tänkte också sända er en hälsning om ”Att leva med Naturen”. På instagram händer det också alltid grejer… livet styr, helt och hållet. Men, I filmformat, på instagram stories, har jag förberett för att skicka er ett gympapass, på onsdag! Håll utkik då om du är gympasugen, vetja!
-LEVA! Dag för dag. Stund för stund. Här och Nu:a. Allt det bara går.
…
Önskar er alla goda alldeles-i-början-av-mars-dagar!
Hoppas att er veckostart känns god. Tänk att fåglarna kvittrar mer för varje dag nu. Och att det är den där tiden när man märkbart både ser och känner att ljuset återvänder, mer för varje dag. Något att försöka omfamna sig med och njuta av maximalt, eller hur?
Ok. Dags för Måndagshälsningen! Håll i er angående förra veckoavslutet. Tappa inte hakan och så vidare! Veckan som gick, fylldes med…
Måndagspepp!
En ridtur på Ikran. Med Chippen bredvid, förstås. Heeemska tanke, att dra iväg utan hästvän, säger I. Men vi jobbar på med det. Stora Mammutens självständighet och förtroende för oss.
Piffade till tisdagen med plättmellis och jublande ungar!
En typisk onsdagssyn. Vardag. Älskade vardag. Storasyskonen var två 5-timmarssvängar på förskolan medan jag och lillprins myste hemmavid. Donade i hemmet med tvätt och städ, läste böcker och sånt.. ständigt med hästpublik.
Motionerade. Varav en tur med fina byavännen.
Det blev lill-lördag och pappan var iväg och sände hockey i stan. Vi här hemma struntade i matchen och myste ner oss, samtliga nybadade, med popcorn, täcken och kuddar, framför Paddington. Vilken fin film!
Det blev torsdag och mattorna hivades ut på vädring. Storasyskonen åter hel-hemma och medan Lillebroren sov ute i vagnen..
..njöt jag så av tiden med dom där två..Så fina stora små samtal om livet ur deras perspektiv. Det häftigaste som finns, ju!
Vi firade in helgen mitt i städröran. Med bullar och mjölk och äppelkinder sedan uteleken.
En tur till Tant G tog vi oss också.
Så blev det fredag. Småttingarna agerade minibagare så vi hade gott fika när Mammamormorn kom och myste med oss under dagen. Bertan visade sina skills och pekade och berättade för mormor vad han har där i sin söta pekbok. Prinskorven som pratar mer och mer för varje dag. ”Liggelin” (piggeling) och ”Chiiippss” (chips) är två utav dom senaste favvisorden… ni anar att det är ganska så härligt att vara Minsting, va?
Jag fick så himmelens fin tullisbukett. Å, vad glad jag blev och är ännu av dessa blomster!
Till kvällen hade vi Fredagsmys med Svärisarna här hos oss. Det var sån härlig kväll och jag skrattade så tårarna rann tillsammans med Svärmor. Exakt hur underbart som helst! Och den där grytan, den var välsignad minsann. Dagen efter tvärbjöd vi upp ganska-nya-fingrannen längst ner på vår lillväg. Så, då hade vi gryt-lunch här hos oss.
Lördagen hade vårvinter-och-hästfokus. Till natten när barnen sov, satte jag och M dom första tapetvåderna. MAGIII! Overkligt. Och! Vi blev nääästan osams för typ första gången någonsin. Jag, stresspulvret, tyckte att M (luuuuugnet själv) var SÅ LÅÅNGSAMMMM. Jag tänkte att limmet skulle ha torkat innan våd-eländet satt fast på väggen. Men, det gick förstås prima. Som alltid när M påtar (duktiga duktiga M). Jag tänker att ni inte är nyfikna alls på tapeten…eller? 😉
Och vad i hela friden hände då, på veckans sista dag? Som gjorde att hjärtat stannade för ett slag, sedan slog dubbelslag och bäddade in livet i rosa moln-känsla? Medan Farmor och Farfar pysslade om barnen…Vem hämtade vi då hem?
Säg hej och välkommen! till sötaste hästen jag någonsin skådat!
Ja, kära hjärtanes. Jag tappar orden. Försöker ha måndag, få något vettigt gjort men känner att fötterna är på molnen ännu och hästhagen är enda stället jag vill vara i…
…
Veckans planer:
-Mysa med småttingar! Alltid, först först först i mitt liv. Älskade ungar.
-Försöka förstå att där ute i hästhagen står det nu tre pållar. Som tillhör oss. Jag ska berätta mer för er, om hela alltet och vår hästplan.
-Andas. Jag var så himla nervös förra veckan förstår ni.. hade en pirrlycklig vecka, kändes overkligt alltihop. Den här veckan ska jag ta igen en hop djupa andetag, så att säga. Känner att min magkatarr lurar runt knuten… som den ofta gör när något varit lite för spännande eller livet varit lite väääl fyllt (M har jobbat extraextra senaste veckorna.. men nu är vi åter i ljuva balansen.. varpå lilla magen kan behöva sparka bakut en dag eller två för att säga ”Emmeli! Nu ska du coola ner dig igen!”).
-Ringa viktiga samtal och göra pappersarbete. Ej kul men nödvändigt. Samt också försöka skapa för er inspirerande inlägg, både tillsammans med ett företag jag tycker så himla mycket om (ni med, tror jag) och även ord och bilder från livet, som det bara faller sig, ni vet. Livet är min vägvisare!
-Susa till bvc med Minsting.
-Köpa hem jord inför kommande omplanteringar.
-Rensa ur Storebrorens garderob och fylla med ny storlek. Det mesta kusinärvt och hämtat ur ”klädförrådet”. Sån lyx att ord ej finns (tack mostrar för er sanslösa givmildhet!!!).
-Hantera hästar. Leka och latja och lära känna. Kanske väntar en ridtur.
-Tuffa på i renoveringen. Just nu ropar Minimannen till pappan där på övervåningen; ”Pappa!! Looova att inte tapetsera NÅGOT utan mig!?”, och verkar med andra ord inte renoveringsless ännu trots att han varit renoveringsunge sedan ett års ålder. Vi pendlar mellan tapetsering, takmålning och väggreglande just nu.
-Inleda helgen i Mäjadalen för Alla-hjärtans-dag-mys!
…
Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen, ok?
Jag skulle fylla 29 år, för några månader sedan, ni vet.
Dom där två för-mig-världsviktiga människorna frågade vad jag önskade mig… ”jag har ju allt jag bara kan önska mig”, svarade jag…. ”fast förresten, så önskar jag mig att jag och barnen ska få komma och umgås med er och sova ööver, så mysigt!!”. Förstås kunde dom inte låta bli att strössla med annat fint. Men, nu sitter jag alltså här, hemma i älskade Drömgården, har söndagkväll och känner mig alldeles ohyggligt varm i hjärtat. För i helgen blev äntligen det där äventyret av och barnen och jag har haft det kungligt. Och mer än så. Hos älskade, älskade Mor och Far. <3
Vi tar en kik!
Välkommen… ja, som alltid kände vi oss mer än välkommen och strösslades med kramar och ”vad roooligt att ni kommer hit till oss!”.
Som en stor varm kram hela alltet. Storasyskonen spelade memory med rocka-sockorna-mormorn..
… medan den här mamman fick en alldeles ljuvlig långpromenad ute i blåsten, tillsammans med snusande Lillebror. Vi hamnade också på loppis i slutet av turen och kära hjärtanes, det var nog livets loppistur. Sääg att ni vill se mina fynd!?
Till kvällen bjöds vi till middagsbordet och ur stora kitteln osade det och ur den plockades palt efter palt upp. Som vi åt med nykokt lingonsylt och alldeles för mycket smör. Iskall mjölk också, förstås. Det var så gott att det var inte klokt. Och total paltkoma uppstod förstås.
Lägg då till att jag därefter fick knata ut till Pappaeldade bastun och njuta tystnad, knäppandet från elden, omringas av värmen och bli sådär inifrån-och-ut-varm… jag kände mig gråtlycklig där jag satt och filosoferade för mig själv… och smyg-åt karameller och klunkade iskallt vatten. Jag tänkte på allt jag har här i livet, och som jag är så förbenat tacksam över. Bästa bästa känslan. Tacksamhet.
Sen körde jag nattningsrace uppe i ”prinsess-sängen”… dom två minsta småttingarna knoppade fort efter sagostunden med sagor från min barndom.
Och förstås, fick Storebroren vara lite Storebrorsvaken. Äta kex och ost och lördagsgodis och se på Mello. Ni anar ju, lyckan hos en fem-snart-sexåring. Innan vi kröp ner och somnade på stuberten.
Men efter en timme av god sömn, vaknade jag. Av Lillebroren. Som undrade var han var, som skulle till pappa, och som fullkomligt höll på att äta upp sin mamma och liksom gick överstyr med amme-myset… och precis inget klaffade. Puh. Natten korar in som ”min första långa vakenstund under natt med liten unge”, så med andra ord har jag inte mage att klaga som nu snart varit mamma i sex år och alltid varit bortskämd med att få sova.
Det blev ny dag. Med solen som smög. Och samtliga på väldans gott humör. Att som pytteliten, väldigt stor djurälskare, få hålla i en Torehund, alldeles själv.
Världens Bästa Morfar gjorde sparktåg med sina tre yngsta barnbarn.
Söndagen blev rätt så sömnig men sådär skrattig och härlig och småtokig som det kan bli när man är lite sådär övertrött men liksom inte behöver prestera ett endaste dugg, utan bara kan bara-vara-vara… gäspa, äta gott, vila, slumra till i finsoffan, sörpla kaffe och bara, bara njuta det sista av den där födelsedagspresenten jag värderar högt, så högt.
Mitt i prick av vad jag uppskattar allra mest i livet. Tid med människor jag älskar. Precis vad jag önskade mig!
Hoppas att ni haft en god helg, alla ni. Så hörs vi imorn igen!
.. och vill ni veta vad Vackerpappan påtat med under tiden vi varit iväg? Då kan ni kika in på instagram, @dromgardsrenovering!
Senaste kommentarer