Vi tar en titt på veckan som gick, vetja! Landar lite. Det är alltid en god idé till veckostart, tycker jag.
Veckan som gick!
Efter hejdlöst stormande och en dunderförkylning, var det helt underbart att vakna till sol, hästar som inte behövde söka vindskydd och dessutom fick vi snabbt svar på covid-testen vi gjorde. Negativt och alltså ingen härjande corona här oss oss. Skönt. Hela alltet!
Småttingar red sin världssnälla ponny.
Mamman red också och kom hem med svettig häst lagom till att solen gick ner. Så andäktigt vackert, när hästarna gick iväg i dimman med färgstarka himlen ovanför sig.
Vi hade vardagskvällar. Alldeles vanliga. Och så högt älskade.
Det cyklades och plaskades i till ytan-isiga vattenpölar… och ”någon” njöt. Stort. Av att våra val vi gör, resulterar i just det där; En mjuk vardag, som är våra barns barndom.
Synen av lekande småvänner och häst precis utanför fönstret. Det, är liksom livet på en pinne!
Och så var vi till bibblan och lämnade tillbaka böcker och lånade en hel hop nya.
Låååt oss få tipsa er med småttingar, om ”Familjen Jansson”. Soom vi skrattat åt denna tokiga familj senaste veckorna. En familj där man liksom vänt på allting, barnen har fullt sjå att hålla koll på sina ”skitvuxna” (inte skitungar liksom) och det är sjåigt att skjutsa till jobbet och få pappan att slita sig från sin himla åkgräsklippare om kvällarna när han behöver sova. Vi har lyckats låna två böcker från denna familj och hoppas på att det finns fler. Tips tips! Både 4-åring och 6-åring tycker denna är jätterolig.. kaanske väl svår för lilla 2-åringen.. men har han inte klagat utan lyssnat, lillvännen.
Det blev fredag och ääntligen blev det Halloweenparty hos småkusinerna. Jag är inget halloweenfan. Men Sväggans halloweenpartyn gillar jag. Skitmysigt och lagomläskigt, från början till slut.
Lördagen var himla vacker. Vi varvade gårdsbestyr med ponnyridning och storhästlatjande. Ungarna hälsade på Farmor och Farfar några timmar. Såna där räsertimmar när pappan och mamman kunde speeda på målandet uppe ännu mer.
Vi åt hemmapizza med hemgjord pizzasallad. Enkelt och så gott!
Veckan avslutades med massa firande. Farsdagsuppvaktning av Pappa M. Och födelsedags-Storan.. utöver en bok, fick hon så fiina skor jag funnit på loppis.. skiit att dom var stora i storlek och därmed, för stora.
.. och så firade vi min egen pappa. Utehäng med grilllunch och mammas världsgoda fika efteråt. Som jag älskar mina päron. Så tacksam över att få ha dom så nära, både i hjärtat och rent geografiskt, jämt och jämt.
Söndagkvällen avslutades hos mina Svärföräldrar och vi kunde inte få ett godare helgavslut.
Tacksam tacksam tacksam.
…
Veckans planer:
–Ta vara på friskluftigt dagsljus tillsammans med småttingarna. Och sedan gå in i värmen och novent-mysa…
-Besikta bilen och göra andra ärenden i stan! (puh. det checkade jag och barnen av redan idag!)
–Vinterpyssla! Tillsammans med min lilla mor. Åhåå, det längtar jag till!
–Ha efterlängtat Matlag! Här hos oss.
–Tillsammans med mannen, försöka skrapa ihop ork till att måla, måla, måla.. det är ju ändå så himla nära nu att hela detta renoverinssjok ska vara i mååål där uppe på övervåningen. Käämpa E och M, käämpa!
–Rida! Det är tanka själen med gott för mig.
-Så smått börja fundera på Adventskalenderinnehåll…
–Ta en dag i taget. Njuta av denna HemmaMammatid, allt jag förmår. Livet får styra. Vi varvar ivriga stunder, pysslar, bakar och grejar, med att tom-glo på sofflocket, spela spel och när det är november tittas det förstås på en och annan mysig barnfilm också. Så gott att få leva efter årstidernas fart!
Ta hand om er. Fina fina ni. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god novembervecka!
Nej. Jag har inte försvunnit någonstans. Jag behövde bara pausa några dagar, var lite energitappad förra veckan. Jag vet att ni förstår. Men vänta, vi tar det från början. Veckan som gick!
Det var måndag. Och jag kände mig trött och lite sliten. Samtidigt som jag visste att M skulle jobba extra mycket och jag behövde min energi till det allra viktigaste. Daten med Blått Berg, skritten över åkrarna, galoppen bland lövprassel. Var så själagod start på veckan.
Mamman och Bertilen hade tumistid när Storasystern var på sitt eget äventyr för veckan och Storebror var på skolan. Vi passade på att leka järnet, plocka in leksaker från sandlådan, vintra runt lekstugan och sätta vårlökar i jorden. ”Sådäääja”, sa lillvännen när vi var klara.
Frosten gjorde världen sagolik.
Jag kände mig alldeles kär i dom kyliga graderna. Gick långpromenad med sovande Minsting i vagnen. Kände mig så himla Mammaledig, med bara en lillunge för ett stund. Pepp, fyllde jag hemmet med fantastiska människor, stora och små. Mellisfikande, lekande ungar och kaffesörplande mammor. Allt i en salig röra!
Närmare helgen hade vi en smått kaosig morgon och förmiddag.
Ena lillungen slår ett jack i huvudet av krocken med träsängen och det fullkomligt pulserade ut blod, nära tinningen. Mamman reagerade med att (förstås!?) bli väldigt rädd men försöka handla så gott hon kunde. Med tryck på såret rådde vi bot på blödningen så pass att jag kunde packa ungarna i bilen och åka till Hälsocentralen och få världsfin, jättesnabb hjälp. Lite tejpande och många ”å vad du är modig” och hållande i liten, cool hand, då var vi hemma igen.
Och dagen gick i piano och lågt, lågt tempo. Vi vilade. Och vilade.
Exakt vad alla behövde.
Den trötta mamman gav sig själv tvärvila under ett par dagar, från allt annat än att ”bara ta hand om tre barn”. Vilade, från sånt jag älskar, brinner för men som jag också ibland bara behöver tvärvila från… Och det är ju som magi. Att supervila, alltså. Inte bara en liten stund.. utan verkligen ”stänga av” under ett par dagar. Som att spilla vatten på en törstig blomma.
Regnet vräkte ner och det sirapssega tempot och långtråkigheten var så god. Vi satt bland annat, på sofflocket och tittade på sommarminnen som ska få flytta in i familjealbumet. Och såg på film och åt chips. Somnade tidigt. Och rådde om oss lite extra… ja, barnen rås alltid om på det bästa av vis.. men tusan vad lätt det är som småbarnsmorsa, att glömma sig själv…
Det blev fredag. Och den började helt magiskt. Fransson-katten kom hem igen och den fransiga, slitna känslan var som bortblåst och vi inledde Storebrors Livets Första Höstlov, med att åka med vännerna till deras nya ”sommarställe”.
Mysfika, vågskvalp, rödblommiga ungar och så passade papporna på att arbeta lite kring söta stugan. Så fint att vi kan hjälpas åt med olika bestyr. Till kvällen hade vi fredagsmys tillsammans och skrattade så tårarna rann. Man kan kanske inte få en härligare start på helgen, faktiskt. Med mina mått mätt, alltså!
Lördagen ägnade vi åt hästarna. Alla tre pojkarna avmaskades enligt plan med veterinär. Vi jobbar fortfarande för att råda bot på den Stora Blodmasken som tog sig hit till oss från pojkarnas förra bete.
Jag och Fjödur hade också en helt fantastisk tur. Det var just så vackert och härligt som ni kan ana. Frostiga landskapet och Lilla Kolabönan.
Ungarna fick köpa Lördagsgodis och peppen var total!
Och sooom vi spikade och målade pärlspont. För fullt! Vi som först tänkt tapet i denna långa korridor uppe, som ansluter till alla sovrum. Meeen, som ”någon” angående det ändrat sig. Efter att vi riktat väggar, skivat, gipsat och till och med börjat spackla…så kläckte jag ur mig; ”Du Martin..det blir inte bra med tapet även här.. jag tror vill ha pärlspont istället…..”. Lite blek om nosen var han den dagen.. älskade Byggmästaren. Det var ju ”bara” att skruva ner gipsen men det kändes som ett stort baksteg där och då och inte något vi var direkt sugna på, att jobba bakåt, när vi har så mycket att göra där uppe. Men nu, nu är vi så löjligt nöjda över att vi vågade ändra oss mitt i och följa hjärtat…!
Söndagen. Sommartid blev Vintertid. Långfrukost. Spikande och målande av pärlspont. Och en sväng till MammaMormor och PappaMormor för världens gofika och så fortsatte M att hjälpa pappa med nya projektet där hemma. Innan vi åkte hemåt i mörkret mot kvällsbestyren. Till natten, när jag och M la oss på kudden, hade vi precis spikat och grundmålat färdigt all pärlspont i långa korridoren där uppe.. och känslan var väldigt god.
Vilken bergochdalbanevecka. Moll byttes mot Dur, tacksam vändning.
Vet nästan inte om jag törs berätta hur mycket jag faktiskt brytt mig i att denna katt varit på vift… nu känner jag mig som världens lyckligaste. Flocken är fulltalig. Bästa känslan! Så lyckligt!
…
Önskeplaner för denna höstvecka!
-Höstlovsmysa med älskade barnen! .. efter ett par vardagar hakar Vackerpappan på också och vi blir fulltaligt Höstlovsgäng! Det behöver vi alla. Ett pärlband av lediga dagar, fyllda av Tillsammanstid.
-Förbereda ett samarbete. Texten till det gör mig gråtig. Handlar om han jag är gift med. Ni kommer få veta mer, snart.
-Matlag! Denna vecka har vi matlaget här hemma hos oss. Längtar!
-Vi är bjudna till familjecoolingar på party!
–Blogga! Är så pepp på att få sända er inlägg, om goda äppelglöggen vi gjorde till 30-årsfirandet. Om den tredelade golvsockeln vi byggt till sovrummet. Färgkoder och annat ni önskar! Hoppas ni ska tycka om!
-Storfamiljehäng! …bland det bästa jag vet!
-Omfamna dom allra sista oktoberdagarna och avsluta veckan med att Fira Allahelgona! En så vacker helg, tycker jag.
Hej på er! Veckostart med tillbakablick innan ny veckans planer, kommer här!
Veckan som gick!
Jag fyllde dagarna med älskat HemmaMammaliv. Allt mellan lekande, kivande, skrattande, kramande syskon till en känsla av ”dubbelknuten mor” som jobbar på, smått flämtande.. till lugna stunder på sofflocket, tvättberg, småarmar kring min hals och oändligt många ”mamma, jag ÄLSKAR dig!”. Jag bara vet, och känner så, att det här är så förbenat rätt investerat i livet. För oss.
Juni hade (om vi inte räknar inskolningen) premiär, på Förskolan! ..några timmar att knyta trygghet på annat håll än inom familjen. Och allt gick som hejsan. Coola J!
.. .sen satt det så fint att vara hemma och leka och pyssla med Lillebror resten av veckan. Träffa kompisar här hemma eller bortbjudet också, sådär lagom. Älskar att vi kan välja och skapa dagarna utefter dagsform.
Bertilen hjälpte sin mamma att börja hösta i trädgården. Och så skördade han dom allra, allra sista sockerärterna.
Jag fyllde själen med sånt där; Löpturer med snusande ungar i vagnen. Hästande. Och doftande av höstlöv, förstås!
Plockade också ett fång med oktoberblommande trädgårdsblommor, drog iväg till Idan och hade en världmysig kväll!
Så kom frosten. Det ingav ett så lugn och härlig känsla..bara så, så vackert!!
Vi sörplade blåbär- och hallonsmoothie till mellis. Så enkelt att göra och så jättegott. Lite yoghurt, en skvätt juice, ett par bananer.. och flera nävar med mumsiga bär. Mixa! Klart!
Sixten fick sitt lystmäte. Att kratta prassliga höstlöv. Lillvännen… lik sin mor i mycket. Bland annat när det gäller krattningsiver!
För snart ett år sedan flyttade Ikran hit till oss. Tillsammans med sin vän Chippen. Båda var bort-, och nyinflyttade och med rötterna på svaj. Varken hästar eller människor var hemma med den nya situationen. Vi började att dra ut på tur, med båda hästarna samtidigt. Sen provade vi med bara Ikran, själv… men jag hade på känn hela tiden, att den här killen.. han vill ha sin trygge ledare med sig, och någon sådan hade han inte ännu. …. mycket riktigt kom vi, jag och M, hem efter Ikran ett par gånger.. Ikran sprang hem till sin enda trygghet, lilla ponnyn. Nu, ett år senare, är M och Ikran ute på timmestur, (ändå med en radie så Ikran tydligt känner vad som är hemma), utan problem. Så himla, himla häftigt! Häromdagen var han på väg upp på verandan också, som ni ser.
Gården var i vanlig ordning ett kreativt kaos. Här i bild hivas saker ut från övervåningen. Och pärlspont är på väg in till samma våning.
Jag plockade den allra sista trädgårdsbuketten. Så vemodigt och vackert på samma gång.
Juni plockade dom allra sista luktärterna och gav till sin Farmor och Farfar när vi var dit på Fredagsmys.
Det blev lördag och den var så himla härlig. Samma sköna gäng som vi dagarna innan ”matlagat” med. Ungar och päron som umgicks, jobbade, ponnyred, åt mat, fikade och bara hade det så gott, tillsammans. Kvällen avslutades i lilla byn, hos mamma och pappa. M hjälper pappa med ett projekt som far har där hemma och vi fick god middag och bastu av bara farten.. inte klokt så härlig dag!!
Veckans sista dag, yrde den allra första snön i luften och vi plockade fram vintermunderingarna innan vi gav oss ut. Vi jobbade vidare med höstande i trädgården. S klippte ner pionerna, så bra! Vi drog upp sista sommarblommorna, grävde upp dahliaknölar och täckte rabatterna med löv. Körde hem vinterns första höbal till hästarna, ordnade vintervattnet i lagårn (vi har en uppvärmd vattenbalja så hästarna sörplar ljummet vatten om vintern) och så vidare. Massa gårdpyssel! Till kvällen somnade vi gott efter en mycket innehållsrik vecka, fylld med massor av livet-gott.
Sista sommarblommorna plockades, första frosten kom, trädgården höststädades och plötsliga snöfallet toppade hela alltet. Allt, på samma gång. Lite smått vimmelkantig måndag, vilken årstid är det? Sommar-Höst-Vinter. Men vi närmar oss, vinter, helt klart. Och i smyyg har jag idag haft sån juuuulkänsla.. och barnen var helt lyckliga i morse över lilla snötäcket! ”HÖR du mamma!? Det KNARRAR under fötterna!”
Önskeplaner vecka 43
-Ta en dag i taget! Forma dagen efter allas dagsform. Det är det lyxigaste vi vet.
–Småjobba! Ja, som jag ju alltid gör på småstunder under veckorna. Väldigt roligt och förstås också en pusselbit i vårt ekonomiska snurr.
-Gräva ner vårlökar! Det får bli ett fint avslut på trädgårdssäsongen.
-Tuffa på med övervåningen!
-Sända Er hälsningar! Tänker mig lite av varje som vanligt. Hoppas ni hänger med!
-Hänga med vännerna!
–Andas friskluft, motionera och pussa hästmular! Kan knappt tro, att det är på riktigt att jag får fylla själen med allt det där. Lyx.
…
Önskar er alla en fin vecka, med lagom mycket sjå och många små sköna stunder av höstmys!
30 år idag. Och jag kunde inte vara mer tacksam. Eller ödmjuk. Till Livet.
Tack Livet för att jag får vara med. Varje dag. En gåva. Tack för älskade barnen och världens finaste man. Att vi får leva och må gott. Tack för Storfamiljen och Vännerna. Tack för gamla gården som är Drömgården för oss. Tack för att drömmen jag drömt om sedan lill-liten blev verklighet och att chansen att pussa mule och dundra galopp finns, varje dag nu. Tänk att han alltid vill ge mig det bästa, han jag häromdagen fann bredvid mig på ett skolfoto sedan 2003… han jag nu är gift med och har tre barn tillsammans med. ”När vi fyller 30 ordnar vi oss hästar!”, har den skäggige alltid sagt med sitt finurliga leende och stora trygghet. Det kändes så väldans avlägset, sådär för tio år sedan, men plötsligt är vi här. För ett år sedan när ”hästinfallet” kom, bromsade jag .. nästan. Men är väldigt glad att jag lyssnade på mannen, att vi visst vågade och kunde. Det är en overklig känsla att dundra fram på sin livets födelsedagspresent… som nu, efter snart ett år börjar kännas som våra, På Riktigt. Tänk om 10-åriga Emmeli vetat att hennes flickedröm skulle bli sann.
Tack för att jag får vara med.
30 år idag. Och jag kunde inte vara mer tacksam. Eller ödmjuk. Till Livet.
Börjar veckan med att sända er ett fång blommor från trädgården!
Hej måndag och nya veckan med september lurandes bakom hörnet!
Vi kikar tillbaka på veckan som gick tycker jag, i vanlig ordning. Sen omladdning och nya veckans planer!
Nya vardagen. Med Storebror på egen vift en hop timmar. Mamman har ej landat i det ännu, och önskar så att skolplikten inte var utspridd på alla fem dagar… S har det bra på skolan och vi har det bra här hemma, äter sockerärter och påtar och sånt… men nä, det skaver ännu i mammahjärtat. Allt är så nytt, jag vet.
Augustiljuset. Magi. Särskilt med en liten ponny mitt i allt.
Jag checkade av en del tråksaker som jag i smyg tycker är härliga. Eller äsch, vadå i smyg? Ordning och reda är min grej. Jag tycker inte att det är jobbigare att hålla ordning, tvärtom. Gillar ej när det rör ihop sig som det gjorde här i skafferiet efter en sommar på diverse utflykter. Gamla mögliga korvbröd fyndades, mums-mumsen vi fick av grannen som glömdes bort, och massa annat som inte hamnat på ”sin plats” och skapat virrvarr. Nu blev det ordning och är lättare att hitta. Notera polarbrödet. Har skämt bort både mig själv och barn med hembakt, men är det något bröd vi gillar så är det det. Fy tusan så tråkigt att den fabriken brann ner i Älvsbyn under förra veckan… hoppas det ordnar sig på bästa sätt!!
Ljuva stunder med barnen. Säger inte att alla stunder är ljuva. Allt ingår. Men jag kan inte säga nog hur tacksam jag är över att få vara HemmaMamma. Här i bild hade vi skitmysig eftermiddag. Kattgos och pyssel kring köksbordet. Ynnesten i att få vara deras morsa och vara just den som knyter pärlade armbanden eller springer ”kan du ge mig en sax,mamma?”-ärenden till pysslet och får lyssna till deras funderingar och småstora samtal.
Och det här. En utav veckans höjdpunkter. Tusan så trevliga dom är, gullfåren! Jag vill aldrig att dom ska flytta hem igen…
Små och stora njöt ridturer i olika omgångar. Bertilen är gaanska gullig här, med ridhjälm på och hovkrats i lillhanden, tycker jag helt opartiskt..
Jag sprang. Med liten storpojke i cykelsällskap. Med en unge i vagn. Med två ungar i vagn. Olika turer, alla lika älskade.
Vi hängde med gullvännerna. Sådär ”som vanligt” där vi morsor sörplar kaffe och pratar (skitmysigt har vi då!) samtidigt som ungarna leker järnet. Men så sött nu också, att vi mammor (eller papporna) inte alltid är med. Ett par timmar var Juni på egen vift utan morsan. Och här i bild hade hon på samma sätt lillvän hos sig, som var utan sina päron. Så fint att få knyta vännerband tidigt i livet. Knyta trygga relationer utanför hemmet.
Det blev fredag. Trötthet. Stor. Mysfaktorn på sofflocket? -Större än stor.
Helgen. Med helgkaka och olika bestyr. Som att skörda, plocka vinbär och koka saft.
..och jag och M var på världens trevligaste date. Mer från den får ni se imorn. Och förresten! Redan ikväll kan ni kika in på instagram (@dromgardsliv) och se mer…!
Veckans sista dag öste regnet ner och vi påtade inne. Med tvätt, bygg på övervåning, ”pianolektion” med Frökenmamman och något sorgligt…vi var ute på byn och letade älskade Franssonkatten, som nu varit borta i ett par dygn. Fy farao så tråkigt det vore om han inte kom hem igen. Tänker fortsätta hoppas på att han bara är på tur..
Smådeppiga efter ej lyckad sökningstur av Franssonkatt, dunsade vi ner i Salen hela gänget. Med popcorn och mysfiltar framför en så himla fin disneyfamiljefilm; ”Framåt!”, hette den. Se den. Otroligt fin med många goda andemeningar. Vi somnade i ett trassel i storsängen sedan.. vet inget härligare än det.
Och nu är det måndag, luften stiger för var dag och sommaren finns som minnen i hjärteasken. Nu ser vi framemot tidiga hösten, eller hur?
Veckans planer:
–Omfamna September! Älskar den månaden.
–Fylla på brödförrådet! Tänkte damma av ett gammalt recept.
–Rida!
–Måla nysnickrade dörrkarmar!
–Träffa kompisar!
–Jag ska göra ett skitmysigt fotouppdrag! En liten syskonskara ska förevigas.
–Sända er hälsningar! Tänker mig bland annat ett fint erbjudande, goda recept på både matbröd och nyprovad vinbärskaka…
–Sänka axlarna. Andas. Känna in nuet och ta en dag i sänder. Dagarna som går, är livet….
…
Njut sista augustikvällen så hörs vi när det är en utav årets allra, allra vackraste månader, SEPTEMBER!
Hej på er, denna småpirriga, smygtrötta, lite oroliga måndag! Inget nytt under solen. Oron, är en del av mig. Punkt slut. Dock försöker jag att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”. Lyckas ibland, ibland inte.
Nu handlar ”alla känslor på en och samma gång” om både stundande skolstart… känns så stooort ju! .. och andra ganska stora saker vi också behöver ta ett beslut om. Avskyr stunden precis iiiiinnan man tagit ett grubblande beslut. Men… jag tänker ”Följ hjärtat”….så ska allt ordna sig!
Nu tar vi och kikar lite bakåt och landar i nuet innan planerna för denna vecka!
Veckan som gick…
Sensommarvärme, fina vänner, fjällets tystnad och sjöns svalkande.
Under tisdagen hade barnens Mormor och Morfars hand om kidsen under en hop timmar, medan jag och den skäggige kunde köra röj här hemma på två. Sånt där som inte var så lätt att ha med barnen på. Lyx för oss alla fem! Förstås unnade vi päron oss lunch och glassefterrätt i hammocken. Så mysigt!!
Vi fick gjort såna där saker som vi nog inte hade prioriterat men som vi tyckte var väldigt skönt efteråt.. fejade i hemmet och ute på gården, röjde, slängde, rensade.. och tjusade till med nyskurat och färska blombuketter. Så blev det torsdag och vi hade tidningsreportage-jobb, dagen lång. Så rolig dag! Och ooh så trötta vi var efteråt. Men nöjda.
Jag sköljdes av tacksamhet gång på gång.
Tänk att just jag, får vara den som serverar dom där tre pannkaka en fredag mitt i livet. Älskar dom så det värker. Skrattar så tårarna rinner tillsammans med dom. Slår dubbelknutar på mig och gör mitt yttersta fast går bet ibland i alla fall. Och möts gång efter gång av orden ”mamma, du är den bästa mamma man kan ha!”. Älskade barn. Älskade HemmaMammaliv.
Vi skördade. Bland det bästa som finns ju!
Och hela helgen var så god. Minns fredagsmyset vid sjön, tillsammans med hela svärfamiljen. Och lördagen, med samma gäng. Först timmar ute vid havet. Ljuvligt!! Och till kvällen..
.. samlades vi för middag som världens snällaste Svärmor ordnat medan vi andra hängt på badstranden. Kusinerna invigde sin nya lekstuga och självklart fick dom en egen liten blombukett och inflyttningspresent… festis, kan det bli festligare? Så himmelens mysig och skrattig kväll.
Helgen bjöd också på häpnadsväckande härliga stunder med lilla Fjädern. Han har gjort mig gråhårig i sommar. Mycket, för att JAG inte haft lugn och tålamod nog för honom.. hade grav ge-upp-känsla för några veckor sedan… undra om han hörde det? …nää, förstås inte. Däremot känner han, hur jag släppt kraven och coolat ner mig, sånt älskar en liten fjäder. Plötsligt infinner sig det där lugnet i mig, som denna häst behöver för att inte slita sig, flyga i luften för allt och inget. ”Nemas problemas”, om människan bredvid är chill. Tidigare i sommar kom vi i dålig spiral… när F ”blev rädd”, hade jag inte ork att vara hans lugn.. men nu har jag det igen, och då blir även pållen lugn. Vi är lite föör lika ibland jag och denna vackra, vackra starksköra häst. Vi ger inte upp!
Vi avslutade veckan med Söndagmiddag tillsammans med mamma och pappa. Risotto med kantareller, rökt skinka, morot och massor av parmesan. Vitchokladgratinerade skogshallon med vaniljglass till efterrätt. Gott avslut på den augustiveckan.
Planerna för dom allra sista Sommarlovsdagarna..
–Gotta oss i ljuva augusti! .. att bara gå ut på gården och norpa en sockerärt och liten jordgubbe. Några tomater.. en liten bunt luktärter. Åh..
–Sommarlovsnjuta in i det längsta! Bada i sjön är ”ett måste”!
–Försöka ta oss tillbaka till någon slags vardags-dygnsrytm som inte innebär absolut businferno när klockan är 21…men alltså, sommarlov innebär precis sånt. Lägg också till två föräldrar som inte har vett nog och ofta späder på buset med att vara med själva…
–Storebror börjar Förskoleklass!
–Springa! (mina mammanerver behöver det lite extra denna vecka tror jag, hehe)
–Susa iväg för en shoppingtur.. ni vet gångjärn till en gammal dörr, stängseltråd inför nytt hagebygge, möjligtvis något som saknas inför skolstart..
–Blogga! Förra veckan var under all kritik pga nästintill noll tid vid bokstäverna.. men jag tror på denna vecka. Ser så mycket fram emot att visa er något jag längtat så innerligt efter.. och som jag nu bara gjorde… och det där utlovade receptet, på skitgoda lövbiffpastan, det kommer imorn!!
…
Jag tror det blir en härlig vecka. Ja det tror jag! Spännande, lite omtumlande.. men härlig. Vi är helt klart på väg in i ett nytt kapitel i livet! Tack och lov, med små steg. Precis som vi vill ha det!
Jag slungas tillbaka till skolstartskänslan som liten.. ääälskade skolan, trots perioder där det inte var lätt, ”kompisar” var taskiga… mot ”pluggisen”. Men se, det SKET jag i. Totalt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig den raka ryggen redan från liten. Det var dom taskiga som var förlorarna, sa päronen. ”Bry dig inte, gör din grej”. Och så gjorde jag. Vill ge mina egna barn samma känsla.
Och tänk, så blev jag ju också Fröken till sist…än om det, känns lite avlägset just nu, när jag ”jobbar” som Hemmamamma. Världens viktigaste jobb ju! Dock obetalt. Alltid med jour. Sju dagar i veckan. Jag älskar det! Att dela vardagen med barnen är det häftigaste jag kan tänka mig, att få se dom växa.. till alldeles egna små människor.. vara med. Här och nu. Som trygghet för våra småbarn, är den som sköter, leker, tröstar och bär. Den som samordnar, planerar, ordnar utflykter, tänker ut, styr ihop lekdejter, finns där genom bubbelskratt, trassel och annat. Alltid med pappan här eller bara två minuter bort. Jag och M är så fast beslutna om att denna tid i livet, inte ska sölas bort på två 100 %-bortajobb, massa stress och timmar ifrån våra barn. Den tiden med mer tid ifrån varandra, kommer… sedan.
Nu tar vi måndag. Jag önskar er en god, god sådan. Ta hand om er. Som alltid, allt ni bara kan!
Senaste kommentarer