Börjar veckan med att sända er ett fång blommor från trädgården!
Hej måndag och nya veckan med september lurandes bakom hörnet!
Vi kikar tillbaka på veckan som gick tycker jag, i vanlig ordning. Sen omladdning och nya veckans planer!
Nya vardagen. Med Storebror på egen vift en hop timmar. Mamman har ej landat i det ännu, och önskar så att skolplikten inte var utspridd på alla fem dagar… S har det bra på skolan och vi har det bra här hemma, äter sockerärter och påtar och sånt… men nä, det skaver ännu i mammahjärtat. Allt är så nytt, jag vet.
Augustiljuset. Magi. Särskilt med en liten ponny mitt i allt.
Jag checkade av en del tråksaker som jag i smyg tycker är härliga. Eller äsch, vadå i smyg? Ordning och reda är min grej. Jag tycker inte att det är jobbigare att hålla ordning, tvärtom. Gillar ej när det rör ihop sig som det gjorde här i skafferiet efter en sommar på diverse utflykter. Gamla mögliga korvbröd fyndades, mums-mumsen vi fick av grannen som glömdes bort, och massa annat som inte hamnat på ”sin plats” och skapat virrvarr. Nu blev det ordning och är lättare att hitta. Notera polarbrödet. Har skämt bort både mig själv och barn med hembakt, men är det något bröd vi gillar så är det det. Fy tusan så tråkigt att den fabriken brann ner i Älvsbyn under förra veckan… hoppas det ordnar sig på bästa sätt!!
Ljuva stunder med barnen. Säger inte att alla stunder är ljuva. Allt ingår. Men jag kan inte säga nog hur tacksam jag är över att få vara HemmaMamma. Här i bild hade vi skitmysig eftermiddag. Kattgos och pyssel kring köksbordet. Ynnesten i att få vara deras morsa och vara just den som knyter pärlade armbanden eller springer ”kan du ge mig en sax,mamma?”-ärenden till pysslet och får lyssna till deras funderingar och småstora samtal.
Och det här. En utav veckans höjdpunkter. Tusan så trevliga dom är, gullfåren! Jag vill aldrig att dom ska flytta hem igen…
Små och stora njöt ridturer i olika omgångar. Bertilen är gaanska gullig här, med ridhjälm på och hovkrats i lillhanden, tycker jag helt opartiskt..
Jag sprang. Med liten storpojke i cykelsällskap. Med en unge i vagn. Med två ungar i vagn. Olika turer, alla lika älskade.
Vi hängde med gullvännerna. Sådär ”som vanligt” där vi morsor sörplar kaffe och pratar (skitmysigt har vi då!) samtidigt som ungarna leker järnet. Men så sött nu också, att vi mammor (eller papporna) inte alltid är med. Ett par timmar var Juni på egen vift utan morsan. Och här i bild hade hon på samma sätt lillvän hos sig, som var utan sina päron. Så fint att få knyta vännerband tidigt i livet. Knyta trygga relationer utanför hemmet.
Det blev fredag. Trötthet. Stor. Mysfaktorn på sofflocket? -Större än stor.
Helgen. Med helgkaka och olika bestyr. Som att skörda, plocka vinbär och koka saft.
..och jag och M var på världens trevligaste date. Mer från den får ni se imorn. Och förresten! Redan ikväll kan ni kika in på instagram (@dromgardsliv) och se mer…!
Veckans sista dag öste regnet ner och vi påtade inne. Med tvätt, bygg på övervåning, ”pianolektion” med Frökenmamman och något sorgligt…vi var ute på byn och letade älskade Franssonkatten, som nu varit borta i ett par dygn. Fy farao så tråkigt det vore om han inte kom hem igen. Tänker fortsätta hoppas på att han bara är på tur..
Smådeppiga efter ej lyckad sökningstur av Franssonkatt, dunsade vi ner i Salen hela gänget. Med popcorn och mysfiltar framför en så himla fin disneyfamiljefilm; ”Framåt!”, hette den. Se den. Otroligt fin med många goda andemeningar. Vi somnade i ett trassel i storsängen sedan.. vet inget härligare än det.
Och nu är det måndag, luften stiger för var dag och sommaren finns som minnen i hjärteasken. Nu ser vi framemot tidiga hösten, eller hur?
Veckans planer:
–Omfamna September! Älskar den månaden.
–Fylla på brödförrådet! Tänkte damma av ett gammalt recept.
–Rida!
–Måla nysnickrade dörrkarmar!
–Träffa kompisar!
–Jag ska göra ett skitmysigt fotouppdrag! En liten syskonskara ska förevigas.
–Sända er hälsningar! Tänker mig bland annat ett fint erbjudande, goda recept på både matbröd och nyprovad vinbärskaka…
–Sänka axlarna. Andas. Känna in nuet och ta en dag i sänder. Dagarna som går, är livet….
…
Njut sista augustikvällen så hörs vi när det är en utav årets allra, allra vackraste månader, SEPTEMBER!
Hej på er, denna småpirriga, smygtrötta, lite oroliga måndag! Inget nytt under solen. Oron, är en del av mig. Punkt slut. Dock försöker jag att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”. Lyckas ibland, ibland inte.
Nu handlar ”alla känslor på en och samma gång” om både stundande skolstart… känns så stooort ju! .. och andra ganska stora saker vi också behöver ta ett beslut om. Avskyr stunden precis iiiiinnan man tagit ett grubblande beslut. Men… jag tänker ”Följ hjärtat”….så ska allt ordna sig!
Nu tar vi och kikar lite bakåt och landar i nuet innan planerna för denna vecka!
Veckan som gick…
Sensommarvärme, fina vänner, fjällets tystnad och sjöns svalkande.
Under tisdagen hade barnens Mormor och Morfars hand om kidsen under en hop timmar, medan jag och den skäggige kunde köra röj här hemma på två. Sånt där som inte var så lätt att ha med barnen på. Lyx för oss alla fem! Förstås unnade vi päron oss lunch och glassefterrätt i hammocken. Så mysigt!!
Vi fick gjort såna där saker som vi nog inte hade prioriterat men som vi tyckte var väldigt skönt efteråt.. fejade i hemmet och ute på gården, röjde, slängde, rensade.. och tjusade till med nyskurat och färska blombuketter. Så blev det torsdag och vi hade tidningsreportage-jobb, dagen lång. Så rolig dag! Och ooh så trötta vi var efteråt. Men nöjda.
Jag sköljdes av tacksamhet gång på gång.
Tänk att just jag, får vara den som serverar dom där tre pannkaka en fredag mitt i livet. Älskar dom så det värker. Skrattar så tårarna rinner tillsammans med dom. Slår dubbelknutar på mig och gör mitt yttersta fast går bet ibland i alla fall. Och möts gång efter gång av orden ”mamma, du är den bästa mamma man kan ha!”. Älskade barn. Älskade HemmaMammaliv.
Vi skördade. Bland det bästa som finns ju!
Och hela helgen var så god. Minns fredagsmyset vid sjön, tillsammans med hela svärfamiljen. Och lördagen, med samma gäng. Först timmar ute vid havet. Ljuvligt!! Och till kvällen..
.. samlades vi för middag som världens snällaste Svärmor ordnat medan vi andra hängt på badstranden. Kusinerna invigde sin nya lekstuga och självklart fick dom en egen liten blombukett och inflyttningspresent… festis, kan det bli festligare? Så himmelens mysig och skrattig kväll.
Helgen bjöd också på häpnadsväckande härliga stunder med lilla Fjädern. Han har gjort mig gråhårig i sommar. Mycket, för att JAG inte haft lugn och tålamod nog för honom.. hade grav ge-upp-känsla för några veckor sedan… undra om han hörde det? …nää, förstås inte. Däremot känner han, hur jag släppt kraven och coolat ner mig, sånt älskar en liten fjäder. Plötsligt infinner sig det där lugnet i mig, som denna häst behöver för att inte slita sig, flyga i luften för allt och inget. ”Nemas problemas”, om människan bredvid är chill. Tidigare i sommar kom vi i dålig spiral… när F ”blev rädd”, hade jag inte ork att vara hans lugn.. men nu har jag det igen, och då blir även pållen lugn. Vi är lite föör lika ibland jag och denna vackra, vackra starksköra häst. Vi ger inte upp!
Vi avslutade veckan med Söndagmiddag tillsammans med mamma och pappa. Risotto med kantareller, rökt skinka, morot och massor av parmesan. Vitchokladgratinerade skogshallon med vaniljglass till efterrätt. Gott avslut på den augustiveckan.
Planerna för dom allra sista Sommarlovsdagarna..
–Gotta oss i ljuva augusti! .. att bara gå ut på gården och norpa en sockerärt och liten jordgubbe. Några tomater.. en liten bunt luktärter. Åh..
–Sommarlovsnjuta in i det längsta! Bada i sjön är ”ett måste”!
–Försöka ta oss tillbaka till någon slags vardags-dygnsrytm som inte innebär absolut businferno när klockan är 21…men alltså, sommarlov innebär precis sånt. Lägg också till två föräldrar som inte har vett nog och ofta späder på buset med att vara med själva…
–Storebror börjar Förskoleklass!
–Springa! (mina mammanerver behöver det lite extra denna vecka tror jag, hehe)
–Susa iväg för en shoppingtur.. ni vet gångjärn till en gammal dörr, stängseltråd inför nytt hagebygge, möjligtvis något som saknas inför skolstart..
–Blogga! Förra veckan var under all kritik pga nästintill noll tid vid bokstäverna.. men jag tror på denna vecka. Ser så mycket fram emot att visa er något jag längtat så innerligt efter.. och som jag nu bara gjorde… och det där utlovade receptet, på skitgoda lövbiffpastan, det kommer imorn!!
…
Jag tror det blir en härlig vecka. Ja det tror jag! Spännande, lite omtumlande.. men härlig. Vi är helt klart på väg in i ett nytt kapitel i livet! Tack och lov, med små steg. Precis som vi vill ha det!
Jag slungas tillbaka till skolstartskänslan som liten.. ääälskade skolan, trots perioder där det inte var lätt, ”kompisar” var taskiga… mot ”pluggisen”. Men se, det SKET jag i. Totalt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig den raka ryggen redan från liten. Det var dom taskiga som var förlorarna, sa päronen. ”Bry dig inte, gör din grej”. Och så gjorde jag. Vill ge mina egna barn samma känsla.
Och tänk, så blev jag ju också Fröken till sist…än om det, känns lite avlägset just nu, när jag ”jobbar” som Hemmamamma. Världens viktigaste jobb ju! Dock obetalt. Alltid med jour. Sju dagar i veckan. Jag älskar det! Att dela vardagen med barnen är det häftigaste jag kan tänka mig, att få se dom växa.. till alldeles egna små människor.. vara med. Här och nu. Som trygghet för våra småbarn, är den som sköter, leker, tröstar och bär. Den som samordnar, planerar, ordnar utflykter, tänker ut, styr ihop lekdejter, finns där genom bubbelskratt, trassel och annat. Alltid med pappan här eller bara två minuter bort. Jag och M är så fast beslutna om att denna tid i livet, inte ska sölas bort på två 100 %-bortajobb, massa stress och timmar ifrån våra barn. Den tiden med mer tid ifrån varandra, kommer… sedan.
Nu tar vi måndag. Jag önskar er en god, god sådan. Ta hand om er. Som alltid, allt ni bara kan!
Svisch sa förra veckan. Vi fyllde den till bredden. Med sånt vi tycker om. Och när alla i gänget är friska och mår gott, såväl två- som fyrbenta. Ptjaa.. då kan man inte vara annat än lycklig! Semesterkänslan var på topp. Vi tar en titt på vad vi fyllde dagarna med!
Vi hela familjen-hästade. Oerhört charmigt. Ska erkänna att jag råkade snubbla vid drömtanken att alla om några år har varsin häst att rida iväg på….
Bagarmorsan har haft några lediga veckor. Än om hon älskar att feja och greja i köket, så är vila gott..nu var det så oerhört roligt och härligt att sätta en deg och bjuda familjen på nybakt till frullen!
Mormor och Moster M kom på fika. Liksom fler kära. Kan aldrig bli för många sommarfikor!
Vi ger allt vi orkar på övervåningen. Jobbar lite för länge in på natten. Sover lite för lite. Tvärpussas, high fivar och dyker i säng. Målet i sikte!
Jag serverade bland annat den HÄR urenkla och världsgoda fiskgratängen.
Juli blev augusti och vi hade fyrbent skitgulligt sällis med på nattaturen.
Helgen fylldes med så otroligt härliga dagar. Överraskningsutflykt bland annat. Och Minisemester! (berättar mer en annan dag)
Hallonplock med efterföljande rensningsstund… efter en dutt hemifrån kändes hemmavyn så otroligt lyxig. ”Borta så himmelens bra, men hemma bäst!”.
Slutligen. En så himla lugn hästvecka. Inget krångel. Fjödur fick sin sko tillbaka. Vi red på tur och pojkarna var pigga och glada. Och på toppen, stod dessa två pojkar, som haft lite brokig relation senaste tiden, plötsligt och kramades när kvällsdimman kröp på. Ja, kramades på hästvis alltså..
Så mycket att känna tacksamhet över.
Veckans planer:
–Pausa alla-tillsammans-sommarsemestrandet. Pappan är åter på kontoret för några dagar och jag och småttingarna ska rå om oss själva så gott vi kan!
-Lekdata med finvännerna!
–Försöka hinna i kapp i mina inkorgar.. mail och pm på hög…
-Göra mys- och tråksaker när det regnar… mamman menar att till exempel hinna kapp med tvätten… fast den är inte så hög prio alls här hemma nu.. jag vill helllre…
-….Tuffa på med övervåningen! Vika tvätt kan göras sedan. Nu är jag så himla pepp på att måla, måla, måla! Lister, smygar, karmar, pärlspont, pärlspont, pärlspont..
–Gosa djuren.. så himla tacksam som får ha fem lurviga djur att tanka själen med. Kurrande katt i knät eller mule-pussar… så mysigt!
…
Läste så himmelens bra ord idag. Något i stil med att vi inte ska skapa oss ett liv som ser bra ut på utsidan… utan en liv som KÄNNS bra på INSIDAN. Vilka kloka ord, va! Som jag alltid säger; vissa saker kan vi inte rå över här i livet.. men i så himla många fall har vi chansen att påverka och göra allt vi kan för ett liv där vi, var och en, mår som bäst. Skit i vad andra tycker, skapa livet där ni mår som godast. <3
Nu gör vi allt för att det här ska bli en härlig vecka, eller hur?
Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.
Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!
Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.
På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…
På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”
Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..
Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…
Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”
För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…
Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.
Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.
På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..
Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).
Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.
På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..
Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!
…Livet alltså!
Önskeplaner inför sista julidagarna:
-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.
–Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…
–Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!
-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!
–Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!
-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.
…
Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?
Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. ”Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?”, tänker kanske du. Men det finns förstås flera olika sorters mask. Här på Drömgården har vi nu ovälkomnat fått den elakaste varianten av dom alla…. som både är otrevlig mot hästen och dessutom svår att bli kvitt från marken, där den kan leva kvar upp emot två betessäsonger framåt. Den stora blodmasken! Kul. Nej, inte alls.
Och hur uppdagades nu detta? Inte för att jag och M märkte det på hästarna, ett enda dugg. Pojkarna har vi aldrig sett blankare i pälsarna eller piggare i steget. Fräscha, välmående typer där ute i hagen. Tack vare vänliga människor som meddelar vidare till hästarnas nya ägare (jag och M), så fick vi reda på att hästar som våra pojkar betat med förra sommaren, hade påvisat denna elaka, väldigt ovanliga masktyp. Dvs, denna smitta hade pojkarna redan när dom kom till oss, fast vi omöjligt kunde veta. Förstås hade vi kunna slentrian-avmaska… men det var inget vi ville göra, mitt i vintern.
Vidilab förklarar såhär;
Ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas larverna och följer sedan med grässtrået ner i hästens tarm där den tränger in i tarmväggens små blodkärl på hästen. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern. Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.
….så när vi nu då skickade in bajsbollar för var och en av hästpojkarna, kunde ägg påvisas från Stor blodmask. Vilken hästarna smittats av på sitt bete förra året, men som nu då hamnat i våra hagar. Oooom jag ångrar mig att vi inte avmaskade på en gång, fastän det var mitt i vintern? Ooohja. Men nu är det som det är och vi har försökt lösa problemet så gott vi kunnat, Team Drömgården! M, jag och barnen. Fy tusan, vad vi kämpat för pållarna senaste månaden.
Mockat som galningar. Maniskt. Inte bara den där årliga vårstädningen som bör göras i vinterhagen, nej där den skiten legat har det ju ändå inte vuxit något grönt… men försommarskiten, som hamnat på gröna grässtrån, där har vi varit maniska för att inte hästarna ska tugga i sig nya maskar…
Då slutgiltiga provsvaren tog sin tid att få, kunde vi inte släppa ut hästarna i större hage. Betet i lilla försommarhagen tog slut och vi har gjort saker vi aldrig tidigare gjort…. slagit hö med väldigt välkomnade Pelle-Traktorn och hässjat på gamla hässjan vi fann i lagårn. Tydligen står hässjan åt fel håll, men tusan, höet torkade fint ändå och vi har kunnat stödfodra pojkarna med det nyslagna höet.
Har ni sett så hjälpsamt, coolt litet gäng som drog fram med en Dagens Frulle till pojkarna?
…
Lugnet har behållits någorlunda, tills att vi faktiskt började märka på pojkarna att dom var medtagna. Ikran var inte vanliga Ikran.. istället trött och loj och med sömniga ögon. Pälsarna mattades ner, både på honom och lillponnyn. Veterinär hjälpte oss efter labbsvar och snabbt därefter kunde vi lösa ut medikamenter för krakarna.
En sen kväll förra veckan där två av tre småungar somnat, mättes hästpojkarnas ”små midjor” för att kunna dosera rätt. Och i munnarna tutades medlet, på två av tre hästar. Islandshästen är ej smittad, ännu så vi kommer fortsätta att jaga bajsbollar sommaren lång, så inte eventuell smitta tar sig från grässtråna in i honom, eller dom andra två.
När medlet verkat, var dagsverket i lördags att göra en ny hage som vi sedan släppte pojkarna där i!
LYCKAN då!
Planen nu för att häva denna parasithärva här på gården, är förstås att avmaska alla tre pojkarna efter betessäsongen (islandshästen har förmodligen hunnit bli smittad fastän det ännu inte kunnat påvisas och vi kommer inte att chansa, utan för säkerhetsskull- avmaska i typ oktober). Blir det en bra vinter, med stadigt snötäcke, kommer vi våga ha pojkarna i deras stora härliga Vinterhage som både dom och vi älskar, annars får vi lösa hagarna på annat vis. En idé finns också att prova elda marken i den smittade Vinterhagen… ”någon” (en viss älskad brandman) är peppad på det!
Avmaskning kommer också att ske en gång i vårvinter. Och till våren 2021, skickas nya bajsprover in och vi hoppas då innerligt att hästpojkarna är parasitfria…
Betande vackerdjur. En syn som ej går av för hackor!
Inte odrömmigt på något vis. Att få hästarna hit, på andra sidan lagårn… en drömsyn jag sedan första stund på denna gård fantiserat om. Hästarna är piggare och det är huvudfokus..
Nu kvarstår bara kampen att få veck snusket som lever kvar i marken. Det är inte så lätt att bara ”trolla fram nya hagar…”.
Ni andra som varit ut för detta krångel, hur har ni gjort?
Jag vet att det inte är ovanligt att man ”bara kör på”… avmaskar men släpper in hästarna på samma mark i alla fall, då möjligheten till annat ej finns. Till exempel på en ridskola med många hästar i ruljangs. Men vi, på en liten hästgård, vill vi helst inte göra så,.. vi vill helst inte behöva ge hästarna detta kemiska snusk, alls…
Här betar pojkarna gott nu.. och tanken är att dom ska få äta ner det gröna här så att det här till sist blir en ”mager hage” och den nya Hemhagen… mindre än den dom är vana, men det får vara så nu då det ändå är ett bättre alternativ än att riskera mer smitta. Pojkarna får bo i denna dygnet runt nu framöver.. hagen innefattar också ligghallen, så att pojkarna kan ta skydd och dom snarkar också där inne om natten…. allt på eget bevåg.
När maten börjar ta slut här kommer ännu en ny, betydligt större, beteshage att göras… för att pojkarna ska få sina grönbetstimmar varje dag. Vi är dock inte peppade på runda bollar till hästar när hösten kommer, så vi kommer inte att släppa ut på stort grönbete 24 timmar om dygnet… tyväääärr hästpojkarna! Tugg ska dom givetsvis kunna ha sina 16-18 timmar om dygnet (precis såsom den vilda hästen önskar.. ströva och leta mat, strå för strå).. men jag får ”fångest” av tanken att släppa tre hästar i en jättestor och jättegrön hage, dygnet runt.
Många av er har frågat vad vi följer för ”skola” här på gården… den traditionella, klassiska… eller kanske NH (naturlig hästhållning), Relationsbaserad träning med enbart positiv förstärkning?
…och svaret är nog; Det är som vi är och gör i allt annat; en blandning av sunt förnuft, utvalda delar från tidigare erfarenheter, mycket hjärta, en tanke att allt ska vara så naturligt det går och att alltid tänka att hästarna är med oss.. vi är inte två lag, människa över häst..
Dom gånger en häst agerar på ett sätt som kanske är mindre önskvärt, skulle vi aldrig svara med hårda tag utan försöker då alltid att tänka ”vad vill hästen säga nu?”.. jag har sett för mycket hårda tag i mina unga dagar, som inte lett till någon god vart alls. Så man skulle kunna säga att jag är för livet-vaccinerad mot sånt och ”tid, kärlek och lyssnande hjärta” är vårt recept på hur vi möter våra hästar. Vi låter hästarna ströva ”fritt” i vår lösdrift och jag har svårt att tänka mig ett härligare sätt att leva, om jag vore pålle.
Den här hästen gör en resa som är mer än häftig att få vara med om. Hästen som är vacker som få, har ett hjärta av guld men som också kräver mer tålamod än vi har vissa dagar. En resa jag hoppas innerligt ska få fortsätta och fortsätta. Än om den tar tvärstopp ibland och vi gör steg bakåt, och hästen springer en lov kring oss och signalerar ”bort! jag vill inte!”, så ser ni på honom!? Vilken cool liten isprins han blivit, vår Fjäder? En övning med honom, kan vara att stå och ge morotspengar samtidigt som man är liiite för yvig och knäpper med fingrarna.. låter det tokigt? – det handlar om att få den här lille islandspojken ner på jorden, få honom att förstå att inte allt är farligt, att man inte behöver kasta sig åt sidan för ett litet knäpp…
Den här killen, han är stor till utsidan men önskar helst att han kunde sätta sig i knät på oss. Självständigheten att gå ut på egen tur med sina människor, det jobbar vi fortfarande med. En kram av Det Blå Berget, är magi tycker jag.
…
Hästarna satte pricken över i:et på Drömgårdslivet!
Och än fast det nu krånglat och innefattar en del huvudbry och kräver extra mycket av oss fysiskt. Så har vi ändå aldrig varit lyckligare eller känt livet i oss så mycket som nu. Vi älskar det här gårdslivet, med småungar, djur och natur. Trots oväntade, elaka gästerna i hästhagen!
Och snälla ni, håll tummarna för oss, att dom där maskjäklarna är borta så snabbt det är möjligt…?
Den allra första hela juliveckan, vad hände är på gården då?
Vi fortsatte det frenetiska mockandet. ”Team Drömgården”.
Stunderna när Byggmästare M jobbat ute i snickeriet har jag och småttingarna grejat med annat.
En dag fick små storasyskonen ett sommarjobb som dom tog på det fullaste av allvar.
Tömma pysselskåpet på loka-crush-pant, stoppa med sig alla flaskor ut i bagaget och åka med Taxi Mor ner på byn och panta alltsammans för att sedan få pantslanten att göra vad en ville utav. Oj, så mycket vi lärde oss den dagen. ”Man blir trött av att arbeta… men det är roligt också!”…. ”vilken tid saker tar?… och så krånglar det ibland!”…”härlig stund när jobbet är klart!”..och visst hade jag kunnat släppa till en guldpeng till, till lillflickan som önskade några prylar på affären som överskred hennes slant.. men nej, för här fick mamman inte något viktigt i uppdraget, ”det är INTE bara att köpa och köpa, förstår ni!”.. och ut ur affären kom ungarna med lite lagom köpt, en slant att ge ”Flickan som inte har några pengar” som sitter utanför affären och också varsin liten slant att lägga i sina sparbössor. Mäkta stolt moder!
Regnet föll i massor.
Och kvällspromenaderna var vackra.
Vi firade vår 8e bröllopsdag, jag och M. Det här fick bli vår bröllisbukett för i år. Inte pjåkig, inte pjåkig alls.
Tillsammans med barnen såg vi vår Bröllopsfilm, söplade kall mjölk och knaprade sommarpepparkakor. Kära hjärtanes, så drömmig vår Bröllopsdag var, både den för 8 år sedan och den vi hade häromdagen.
Vi drog iväg på en liten tur i vårt höga kusten, shoppade glass och finheter på Antikboden. Den ligger på vägen mellan Ullånger och Nordingrå, för alla er som undrat! Skyltat väl på höger sida!
Vi åt god snabblunch. Carbonara. Med färska örter från lilla odlingstäppan. Det är flärd en julidag, det! Färsk timjan och oregano. Snart egna småtomater också! Mm!
Så blev det fredag och vi mötte upp Storfamiljen, där ute vid älskades nybyggda ´Hus vid Havet´ som är så magiskt vackert. Lyckans oss som får norpa en bit genom att hälsa på. Så stolt över M som ritat det fina huset. Bertan var mäkta nöjd över smultrontillgången också. ”Mamma! Pliplom!”, sa han nöjd. Och därmed förstår ju alla att smultron, egentligen heter Pliplom!
.. gosat med gullig kattunge har vi också gjort.
Hästarna har fått en ny Hemhage. Såna där bestyr tar (typ) tre gånger så långt tid med småttingar, men känns också i hjärtat 300 % drömmigt.
Vi har ätit hemgjord glass och spelat memory och kortspel medan regnat fallit idogt.
En kväll efter att jag och M dragit ungar på sövande kvällspromenad och därefter motionerat/lekt/härjat med alla tre hästarna, så fick jag sån energikick… så tacksamt, för oj så trött och sliten jag känt mig senaste tiden… ”det har varit lite mycket”.. kan vi sammanfatta det som. Men den där energikicken styrde mig till trädgården, som fått sköta sig själv senaste… rensade ogräs, karvade regnpackade jorden mjuk igen, flyttade runt rosenskäror som behövde mer plats eller som fick fylla upp hål i rabatterna som såg tomma ut. Och in kom jag, mitt i natten med så hutlöst jordiga händer, en liten kvist smultronschersmin och ännu en liten luktärt… och kände mig helt slut, men på ett så skönt och inte oroligt (som senaste veckorna) sätt.. så lycklig stund!
Veckan toppades med att MammaMormor och PappaMorfar kom till oss och hängde med barnen och fikade med oss alla.. och jag och M?
.. vi fick också ge oss iväg på en tillsammanstur med ”storpojkarna” våra.. så gott, så gott. Här i bild hade vi suttit av, knäppt upp alla spännen och lät pojkarna gå i soft lunk hemåt gården igen…belöning för att dom burit oss så väl under turen.
Tack juliveckan. Du var fin. Innehöll livet. Med både sina upp och ner, lättsamheter och krux. Vi kämpade på tillsammans. Kramades lite extra. Och kände livet i oss.
Idag vaknar vi till en ny vecka. Klätterrosen har börjat blomma för fullt och det osar Sommarledigt idag. Dagarna som kommer är inte alls så fyllda av måste-göra och akuta insatser för att ”rädda livet på hästarna” (som ena lillungen säger att vi gjort senaste tiden). Gott! Jag ser så fram emot några lugnare dagar…
Önskeplaner för den här Sommarveckan!
–Skapa goda julidagar tillsammans. Lyx med sommarledigt. Vila blandat med somriga påhitt. Dock, har Brandispappan precis börjat sin jourvecka men vi är rutti på den fronten och vet hur vi pysslar om såna lite ”låsta” dagar också.
–Plocka trädgårdsbuketter en efter annan. Sån lycka att det inte är klokt! Eller jo. Jätteklokt, är det ju!
–Utnyttja ”M måste vara hemma och nära brandstationen”-tid, till att få ännu lite mer renovering gjord här hemma.. vi varvar tid där vi påtar alla fem, med tid där jag och barnen rymmer iväg från gården på små egna äventyr!
–Berätta för er om Hästpojkarna! ..läget just nu, vad vi behövt göra för åtgärder och så vidare. Ni är många, många som undrar!
-Visa er några, men ack så härliga loppisfynd vi gjort senaste dagarna!
–Hålla små älsklingar i handen,.. vandra längs lillvägen och höra hur hästarna tuggar hö intill, plocka smultron och blommor i dikeskanten. Lyssna på dom där små funderingarna, som är det största jag kan tänka mig att få vara med om. Blir gråtig bara jag tänker på det!
…
Till vi hörs igen! -ha det så himla gott som ni bara, bara kan!
Senaste kommentarer