.. det var ganska så kallt i sovrummet, ovan täcket, men inget som bekom någon av oss.. ett trassel av små och stora personer och en katt på toppen.. vi håller värmen väl!
Nä. Nu fick det vara nog, kände jag med ens, när jag vaknade.Det äär en speciell tid nu, för oss här på drömgården och hjärtenära runt oss. Väntan och ovisshet på olika sätt har en central del. Men senaste veckan har det fått ta över, lite för mycket. Som att livet stått på paus.
Idag ska vi ta vara på dagen och fylla med liv, tänkte jag. Sådetså!
Sedan Lillminsting i magen började lurifaxa med oss, så har M hjälpt mig om morgnarna med skolskjutsandet. Det äär inte dumt att han har kontoret två minuter hemifrån, inte alls.
Så, här hade vi ännu en lugn morgon tillsammans där det bara var pappan och Storebror som skulle ge sig iväg. Brorsorna lekte in i det längsta medan vi andra kunde ta det fortsatt lugnt..
Tillsammans med småsyskonen åt jag frulle och till kaffekoppen, samtidigt som morgonsolen letade sig in mer och mer, drog jag fram fotoalbumen och dom nyframkallade bilderna som kommit.
Jag skulle minsann INTE slå i kull mig där på finsoffan i matrummet ännu en sväng. Har gjort det MÅNGA gånger senaste veckan. Mellan min boa-ryck har jag varit så hejdlöst trött förstår ni. Men idag kände jag mig pigg! Några riktigt trötta dagar förra veckan, där jag tog varje tillfälle i akt att ligga och flåsa på den där himla finsoffan i matrummet, hade också resulterat i dåligt investerad skärmtid… blä. INTE min melodi. Ett dugg. Jo, jag äälskar att fota, redigera bilder, skriva och dela tankar och glimtar från vårt liv med er här och på instagram. Och också förstås låtas inspireras av sånt och såna jag mår bra av. Men att scrolla runt, runt, på nonsens och något som hjärnan bara bli trött utav, titta åt sidorna lite bittert (!?) nääeh, huvvaligen!.. ”å vad dom njuter av hösten då”… har jag muttrat för mig själv.. nä fy så fånigt. Slut på det fick det nu vara!
Köket badade nu i sol och gullhjärtana satt och bläddrade i album efter album medan jag sorterade bilder. Vi bildpysslade nog i ett par timmar, non-stop.
Sen gick vi ut!
Så hejdlöst vacker dag. Det har varit rätt tungt och regnigt, i massor, senaste månaderna. Varje solig dag känns som guld för själen. Idag var sannerligen inget undantag. Hela gänget njöt!
Rönnbären sken i solen och luften var så hög och klar. Frisk!
Vi gick ner till lagårn. Det lektes och..
Och så kom jag på att jag minsann bara halvgjort jobbet med dahliaknölarna.
Upptagna, ja. Men ej ombäddade i spån och helt redo för vintern. Så, det var vad vi gjorde. Bäddade om alla knölarna i spån, i gamla flyttkartonger, som sedan mannen får kånka till frostfri plats för vinterförvaring. Kylan lurar kring knuten nu.
Vi fyllde en hink med foder och gick för att söka åt hästarna..
Jag stånkade mig fram med iver. Jag har tänkt senaste, eftersom kroppen känts så trött, att ”jag måste vila”… och det har jag behövt, absolut. Men jag är en görare, sannerligen och behovet av att vila raklång fylls ganska så snabbt och istället fylls jag bara med en känsla av att vara passiv och loj. Man kan ju faktiskt ”greja lite lagom!”…
Några hästar hittade jag i alla fall inte. Dom har en så hiskeligt stor hage nu. Vi beslöt oss för att gå in för lunch istället..
Magarna kurrade och lillebroren snörvlade efter att ha ramlat och landat på näsan. Sicken tur att han har sin Storasyster (och storebror förstås) som alltid, alltid tar så väl hand om honom.
Lite uppvärmd spagetti och köttförssås satt fint där inne i solbadande matrummet nu.
Så var Storebroren hemma från skolan igen och vi hade den dagliga stunden där jag får lyssna till hur han har haft det under skoldagen. Ovärderligt. I lugnan ro. Följt av bus med Lillebror, förstås.
.. och mycket vanligt är också att vi spelar något spel tillsammans. Ett parti UNO sitter liksom aldrig fel efter melliset.
Sen gick vi ut igen hela gänget. Och nu minsann, hittade vi åt hästpojkarna!
Älskade gänget vårat.
Så gick jag och Storebroren till köksträdgården.. plockade ännu en blombukett och S ställde sig bredvid en solros och konstaterade att den var väldigt hög och TUNG.
Här ser ni också hur vi gjort med dom bäddarna där blommorna slutat blomma. Helt sonika ryckt upp och bara lagt allt på bädden som täckmaterial som får gotta till sig under vintern och ge ny näring inför nästa odlingssäsong.
Timmarna gick och det kändes hur alla njöt av vädret. Det lektes, cyklades och täljdes. Nu började det närma sig middagstid och tröttheten slog till.
Pappan kom hem och blev utskickad på springtur i eftermiddagssolen, medan jag och barnen roddade middagsfixet. Det var han mer än värd, älskade M som gör allt för oss alla hela hela tiden.
Sen samlades vi för middag. Morotssoppa till päronen och pärbullar med lingonsylt till ungarna. Önskemat för både stora och små. Följt av skymning och gäspar. Och nu sover alla barnen och jag ska knyta mig jag med, ville bara spara den här dagen såhär först..
En dag som vi fyllde med liv. Inte på något märkvärdigt sätt. Men så, så själagott.
… eller god och god..lite siså.. jag vaknade med migränkänning, i en pöl av kiss från en älskad lillunge och med sån olustig känsla i kroppen. Nu är det bara några ynka dagar kvar till den där dagen vi i min storfamilj blickar mot med fokus, spänning och en skopa obehag. Jag hade så önskat slippa kombinera spänningen över att föda barn, med spänningen över en avancerad operation för en näranära älskad. Men. Man får inte välja. Så är det bara. Allt ska gå bra.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag intekan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Sinnesrobönen kommer mer än väl till pass idag.
…
Ska vi kika på veckan som gick? Ja det gör vi.
Veckan började med födelsedag. Å himmel så söt uppvaktning jag fick där till mörka oktobermorgonen. Gullgänget som kom och sjöng för fulla morgonhalsar, tidigt tidigt. Och sen god frulle tillsammans, serverad vid dukat bord. Höjden av lyx, menar mamman. Äppelmos på gröten, hembakta zucchinibrödet med krusbärsmarmeladen ovan ostskivan.. gott kaffe. Massa pussar, kramar och fina presenter. Oj oj oj. Så bortskämd jag kände mig.
Födelsedagsvädret var regnigt och det passade alldeles ypperligt att inviga ena presenten när jag tog turen ut på gården, till hästarna och så. Regnjackan, alltså! Där inne påtade vi med kalasfix. Chokladbollar skulle det bli, tyckte Lillebror!
Och så spisade jag middag medan mannen höll på iiiin i det sista med att få matrummet redo att ätas födelsedagsmiddag i (jag försökte säga honom att det behööövs inte, M, vi sitter i köket!.. men han hade bara bestämt sig för att så skulle det bli…
Jag krängde på mig en klänning som inte alls var någon preggoklänning men som fick duga. Ordnade med födelsedagsblommor och gav älsklingshästar äpplen som för att sprida lite kalasstämning där ute i hagen också. Och sen kom gästerna. Ett litet men naggande gott sällskap. Jag kände att jag inte hade ork att göra stort storkalas med allaalla..vi är många då, ni vet.. och jag älskar ju det.. men ja, alla förstod. <3
Vi åt gryta, som nästan alltid på min födelsedag. Höst och gryta, det rimmar väl, liksom. ”Kreolskans” blev det denna gång. ÄÄÄLSKAR den grytan! Till pressad hempotatis och god sallad. Enkelt. Så gott. Samt lätt att laga mycket! Receptet finns HÄR.
Och så himla fräsigt, att vi kunde inviga matrummet.. det kalasades vid både stort och litet bord ser ni.
Morotskaka som tårta och barnen hjälpte mig att blåsa ut ljusen. Sex stycken.. ett för varje familjemedlem.
Och kakan.. helt och hållet maagnifik. Jag vet nog tusan ingen godare kaka. Gör man den i springform såhär så blir det ju tårta av hela alltet också. Perfekt!
Och så blev det tisdag och födelsedagen låg bakom oss, mjukt i minnet. Solen sken.. och Lillminsting började luras med oss. Det pysslades, lunchades.. och klockades förvärkar (!):
… som klingade av (!!!!!). Preciis som med Storalillasyster, som ju sedan bara bestämde sig för att komma till världen i en väldig fart. Så…plötsligt började bebbeväntan inta en helt ny nivå.
Vila varvat med små turer till fots och cykel. Och ni vet, den där väntan i slutet av en preggotet.. minsta lilla tecken som analyseras.. man kan ju bli knasig för mindre!
Otåligheten hos undertecknad har stigit i höjden senaste dagarna. Och Städgalen, har fått ett ansikte… rum efter rum har fått nyputsade fönster och inte ett plagg finns att tvättas eller vikas..
Mannen har jobbat på med diverse ute på gården. Som att förbereda foderbordet för ny vinter med nytt nät att stoppa hö i. Så fräsig känsla att vi börjat fodra med vårt alldeles egna hö nu. Hästarna älskar det! Barnen spikade några sista spikar i sin koja innan vi packade ihop för vintern, både verktyg och sandlådeprylar osv. Lilla lektstugan fick i vanlig ordning förvandlas till vinterförråd för barnens grejer.
På lördagen susade trion till sin älskade Mormor och Morfar. För mysdygn. Pappsen hade varit till skogs och plockat ris och annat och mor hade gjort så höstigt och fint med det ute på bron. Inspirerande, världssnälla duon till päron, alltså. Vad gjorde jag utan dom!? .. och tänk så mysigt att gå med barnvagnen på tur och plocka hem lite ris och mossa!! Ååhåh!
Vi avslutade veckan sömnigt. Lillebror slumrade i finsoffan i Salen och mamman i finsoffan i Matrummet. Några fönster blev förstås putsade också, .. och så konstaterade jag att ”det blev nog inställt.. barnafödandet” för plötlsigt känner jag mig knappt preggo.
Egentligen är vi ju inte alls 40 veckor gångna , men vi har gjort oss beredda eftersom lillunge nr. 2 och 3 varit ute i stora vida världen vid det här laget.. och också, för att lilla fyran verkar vara en lurifax av rang…
Önskeplaner för vecka 41:
-Ta en dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Försöka låta känslan av lycka över det ena och oro över det andra, samsas.
-Bädda vaggan tillsammans med MammaMormor <3
–Njuta av den goda oktoberluften! … plocka blommor in i det sista och doftar luktärterna allt jag kan. När som helst nyper nog frosten helt och hållet.
…
Nu tar vi oss ann den här dagen och nya veckan. Med mycket blandade känslor. Djupa andetag och en stund i taget. Tänk att det ofta är såhär.. Att något härligt och lyckosamt ska samsas med något svårt och oroligt. Så är livet.
Önskar er en god vecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Vi vaknar i det där sovrummet som precis hela familjen älskar att sova i……
Nu upplever vi ännu en årstid här på ”nya våningen”.. och tusan, vad gemytligt det är att somna och vakna här med hösten utanför… tror inte vi skulle njuta lika mycket av hemmet och vi hade lejt bort eller skapat i ett nafs.. allt slit och kämp över lång tid, glöms inte bort så lätt och därför tror jag att tacksamheten är såhär stor som den är. Men vad vet jag. Oavsett. Njutet är stort.
På kommoden står en vas med kanske den sista malvabuketten…
Jag har blivit lärd att malva står sig dåligt i vas?.. vågade därför inte alls ha dessa i buketterna i somras eftersom jag ville att era buketter skulle stå så länge som möjligt..men, det stämmer ju inte alls!? På sensommaren började ta in egna malvabuketter bara för eget bruk.. En vecka, minst, står dessa vackra! Lättodlade dessutom! ..garanterat återkommande i blomstergården nästa år, mao!
Vi tjavar nerför trappen hela gänget. Ja, inte pappan förstås.. han är på kontoret sedan timmar tillbaka. Världens bästa M.
Äppelträdet brinner i guld och hela naturen har sån himla vacker färgpalett. Himlen är regntung, men det gör ingenting. Det är vackert, i alla fall.
Efter mys i soffan och frukost kring köksbordet med den obligatoriska ”Mysiga morgonmusiken” och tända ljusen.. så susar vi iväg med Storebror till skolan. Vi andra återvänder hemåt.
Idag kokar vi saft! , beslöt vi.
Så fick det bli.
Farmors gamla kittel fylldes med frysta svartvinbär, rödvinbär, hallon och krusbär. Bertilen hällde i lagom med vatten, så pass att det kröp upp mot bärens topp. Sen fick det puttra, länge och länge. För att inte få det alldeles hutlöst söligt så passade vi noga.. det vill säga, spelade UNO vid köksbordet tillsammans med syrran, gång efter annan.
Pannkakslunch som önskat och sen lämnade vi färdigkokta saften i kitteln. Drog iväg ner på byn och hämtade två storebrorsor på skolan och åkte hemåt till den andre storebrorsan, hans mamma och systrar. Eftermiddagshäng hos vännerna väntade, alltså.
Själagott och timmarna gick alldeles för fort. I vanlig ordning.
När vi kom hem kilade vi till köksträdgården..
Lillebror knipsade några sista sockerärter..
… som han generöst delade med sig av.
Och har ni sett!?
Solrosorna är så fräsigt höga!
Vi passade på att föreviga Lillminsting i magen och hela storasyskonskaran. Och en mor som inte vet någon hejd på känslosvallandet… ”är dom våra, allihopa!?”.
Älskade barnen. Häftigaste människorna jag vet.
”Vem äär du där inne i magen?”, undrar vi så så mycket nu.
.. nån sockerärta till i näven, innan vi gick inåt.
Spisade middag och hann träffa pappan en sväng innan han drog iväg på brandisövning och Storebror på sin torsdagsaktivitet.
Här hemma gäspar vi i kapp, häller upp avsilade, sockrade blandsaften på flaskor… och provsmakar, förstås! ”Den smakar som mormors, tycke jag!”, sa Lillebror och det var det bästa betyget jag kunde få.
Snart är hela gänget fullltaligt igen här hemma och om vi bara ids bädda in dom där sängkläderna som är nytvättade, så kan vi krypa ner i en drömskön storsäng och slumra tidigt. Det känns mycket lockande ikväll. I vanlig ordning tar vi helg redan nu.. alla är vi fredagslediga..ja, inte Storebror som kvistar en sväng på skolan även på fredagen.. men helgkänslan kryper sig på ändå, redan nu.
Och det var den sista septemberdagen, det.
…
Tack då, september.
Du innehöll en hel del jobbig preggomigrän och andra livet-bekymmer som inte rör någon här hemma på gården men absolut våra hjärtan då det handlar om människor vi älskar. Men mestadels var du himmelens fin. Livet, högt och lågt.
Nu väntar en hutlöst spännande månad.. för så vitt jag vet är jag inte elefant och därmed bör preggoteten med Minsting i magen nå sitt slut under kommande månad(!). Hujemadig, så spännande! ..njuter varje dag med dunderkulan, allt jag kan… men som vi längtar efter det lilla livet nu!
Hej i måndagen! Så himmelens härligt septemberväder vi bjudits på flera dagar i streck nu. Idag är vi ute och bara njuter. Plockar äpplen. Förbereder för en sista must-omgång. Och bara mår gott. Största pojkarna i familjen kom hem strax efter lunch efter skola/jobb och det är en så själagod grej att få starta veckan mjukt, tillsammans.
Låt oss kika på veckan som gick, vetja! Sen några önskeplaner för den här (lite för spännande) veckan..
Veckan som gick;
Började med soppmiddag. Höst + soppa = SANT. Eller hur? Den HÄR soppan blev det, till en god brödbit.
Jag tog hand om den sista zucchinin. Rev och frös in i lämpliga portioner för att sedan i ett nafs kunna baka det HÄR brödet.
HemmaMammans pärsigaste stund på veckan? .. när hemmet är tomt på ungar. ”Vad gör jag nuuu!?.. hur gööör man?”…En på skola, en på Rävgrupp, en på Kottegrupp… Bebbe-Uno!! Kom ut och håll mamman sällskap snart! … men jag försöker njuta av dessa småstunder, förstås. Några timmar går i ett nafs och sen är veckans pärs över, hehe. Promenera med bara mig själv i sällskap, till exempel. Inte så dumt ändå. Plocka en sån där bukett som känns så himmelens lyxig gjorde jag också..lyxig, precis som den allra första på våren ni vet? fast det nu är en utav dom allra, allra sista..
Så världsmysigt att ha eftermiddagshänget sedan när alla är samlade igen. Spela spel, äta mellis och snacksa oss fram på nötter och russin framtill middagsfixet..
En dag visade jag er våran trappa, på instagram. Det är ju för fräsigt att vi har en riktig trappa, tycker vi fortfarande, efter två år. Ledstång ej på plats. Ej heller ett riktigt räcke, bara ett provisoriskt… (dock barnsäkert, lovar!) Men titta, visst blev lamporna tjusiga där? Lycklig varje natt jag kliver upp och preggokissar och kan tända…
Vägde upp dom där timmarna utan barn, med att ta med mig några extra gullungar hem en annan dag. Finns det förresten något härligare än att säga ”nu är det fiiika!” till ett gäng leksvettiga småungar som bara ööser in bullar och saft och som tycker att livet leker?
Och från att ena dagen känna sig som en supermom med hur mycket kraft som helst.. putsa fönster, skura bro, kirra middag i lergryta, pyssla om en hel hop med ungar.. till att en annan dag vara en preggo-hormonbomb utan dess like.. känna sig ynklig, önskade få sitta i mammas knä och få saga läst för sig… gärna varm choklad serverad till mellis också… det går upp och det går ner, …. nog för att mamma säkert hade kokat varm choklad åt mig om jag susat hem till päronen.. men istället pysslade jag om barnen och mig själv med varm choklad och vispgrädde och ostmackor att doppa där i. Klappade egna kinden ömt. Eftermiddagsslumrade. Japp. Bra så. Dagen efter. Ny energi.
Vi fick världens finaste bud, från älskade älskade vänner långt nere i söder. Vi bodde tillsammans i samma trappuppgång, under Piteåtiden.. levde sannerligen med varandra. Fick våra första barn samtidigt. Nu bor vi 100 mil ifrån varandra. Men vänskapen är stark, så stark ännu. <3
Det blev fredag. Alla barnen var bjudna på födelsedagskalas…. och där hemma? Satt föräldrarna på sofflocket och moffade det där smågodiset som mannen hade köpt till sin fruga den där dagen hon var som ett barn… och också grät efter lösgodis. Haha!
Och så blev det lördag och helg. Och äääntligen fick vi vakna till sol efter vad som kändes som en evighet av moln och regn.
Skrållan var på eget mormor-och-morfar-dygn. Storebroren hängde hos sin kusin. Och Lillebror var hemma med päronen med fullt fokus. Alla hade det gott på sina håll, mao. Här hemma hästade vi. Bertil red en lång tur på sin ponny. Ikran promenixade med sin M. Väl hemma igen, tog jag ett pass med Kolabönan. Jackan kastades av och det var sensommarvarmt. Och jag längtade efter att få dundra fram på den där kolabönan.. men nöjde mig med att jobba honom ääännu ett pass från marken.. vi har trevligt ihop, det har vi.
Och så blev det veckans sista dag och ”någon” fortsatte sitt storstäda-boa-race. Väldans vad konstig denna bild blev, men skit samma. Dunderkulan jobbade på med fönsterputs och vilken flärdfull känsla att få bort en massa flugskit och kunna se ut igen!
Jag tog mig en tur med mina småpojkar också. Fyrhjulingsrace med morsan är en favorit för Minimannen förstår ni. Pappan målade lister, socklar och fönstersmygar i matrummet där hemma, så idogt att hälften vore nog imponerande.
Och veckan avslutades med att hela gänget var fulltaligt från sina äventyr och vi drog iväg på utflykt. Tog söndagmiddagen på tur. Grillade hamburgarna smakade himmel där vid vackra favoritplatsen. Vi lät självutlösaren föreviga stunden, sådär perfekt operfekt. Mannen stack sedan ut och red med sin mamma under kvällen, medan jag var hemma och såg Spirit (världens bästa häst-film) och åt upp karamellrester tillsammans med barnen… pappan anslöt till sist och vi kunde inte avsluta veckan godare.
Tack livet,.
Och nu är det en ny vecka som är här!
Önskeplaner för vecka 39:
–Jag önskar att det blir en odramatisk vecka, hah! Brandispappan har jour och jag (även han) kan inte låta bli att vara lite nojjiga över att bebben skuuulle kunna vilja anlända världen lite tidigt och att det skuuulle kunna vara mitt i ett krångligt larm där brandismannen är fast att rädda liv… och vad gör vi då då? Hinner han? Lillminsting kanske tar det chill, eller så vill hen ut i raketfart precis som sin syster? Får fråga min allt-och-lite-till-Storan, fembarnsmorsan.. om hon ställer upp som doula för Lillan? haha
-Njuta av hösten! … Ljuvt så det förslår, med dom här ljuvliga soldagarna vi haft några på rad nu. Men regndagarna hör till dom också.. då påtar och pysslar vi på här inne med ditt och datt.
-Knåpa ihop några samarbeten!
-Dejta med vännerna!
-Kaanske bli klara med matrummet!! … så så så yttepytte kvar nu! Längtar efter att visa er då. Vårt hejdlöst utdragna projekt.
–Säga tack till september och välkomna oktober.. åhåh, DET, blir en spännande månad, det!
…
Känner mig taggad på den här veckan. Inget är som väntans tider och nu är det grand finale-veckor, sannerligen. Migränhärvan är (nästan) glömd och kroppen har god energi… jag känner mig pigg, trots att jag grejar i massor nu så har jag så mycket mindre ont i ländryggen… typiskt tecken att lilla vännen fixerat sig.. Jag kan njuta av varje dag och föda-bebbe-peppen är här. Väldigt spännande att se hur länge Lillminsting tänker stanna i preggolyan… kanske lika länge som storebror? Då dröjer det några veckor till. Kanske ungefär lika länge som små storasyskonen? I sånt fall är det nära, nära.. vi tar en dag i taget!
Önskar ER goda sista septemberdagar.Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
God morgon i denna gråmulna måndagmorgon! Kan inte med ord beskriva lyxkänslan jag känner över att få börja en ny vecka mjukt och så gott. För barnen.. och mig själv. Kliva upp i lugn och ro. Ungarna dimper ner i soffan framför tv:n. Preggot morgongympar. Vi tänder ljus och äter frulle. Skjutsar Storebror till skolan… ”hejdå älskling, ha en bra dag, mamma älskar dig!”..i samma veva som han susar iväg ropar han ”älskar dig!”.. vips är han framme vid fotbollsspelande gänget. Samma visa varje dag. Lyckan att ha en lillpojke som trivs så gott i skolan är värt mer än guld. Vi andra susar hemåt och fortsätter lugna morgonen lite till.. en kaffekopp till och sådär. Håhå, så gott hela alltet.
… nu kikar vi på veckan som gick, tycker jag! Innan nya veckans små önskeplaner…
Veckan som gick;
Började med skolutflykt för Storebroren, med fikapackad ryggsäck och pepp… sjääälvklart, startade vi, hemmagänget på samma vis. Höstutflykt det skulle bli! Packade med oss allt möjligt av vad vi kunde hitta där i skafferiet.. mariekex, ostkrokar (Lillebroren var mycket noggrann med dom). Bullar och saft också, förstås. Så drog vi iväg. Cyklade till ”lillskogen”, fikade, lekte kurragömma.. pratade livet… cyklade vidare ner mot vattnet..
Där blåste det halv storm. Och var ytterst fräsigt att stå och kasta stenar i. Vi fortsatte sedan hemåt. Mäkta nöjda över veckostarten..
.. och förskräckligt vad trötta vi blev också. När hela barnaskaran var samlad igen strax efter lunch, då var det bara ett att göra. Vila. Så gott att kunna det också.
Vi kokade korvgryta. Å, det låter ju inte så gott. Men fy tusan, det är en favorit om hösten. Små, men ack så smakrika kålrötter kunde vi hämta från landet också. Kändes omåttligt fräsigt. Nästa år ska vi försöka ta hand om rotsakslandet lite bättre, så kanske det blir lite större storlek på rotsakerna. Och se, en lillvän hade ordnat bordsplacering så fint också. Det blir inte trevligare än man gör det, visst!?
Vi fyllde små och stora själar med gott. Som att umgås med hästar och plocka stora förgängliga blombuketter..
.. bjöd hem vännerna på fika- och lekdate. Lilla nyblivne tvååringen i gänget plockade blommor med sin mamma, så mysigt att låta andra njuta av blomsterbäddarna.. självplock, liksom! Det kanske vore något till ett annat år, vad tror ni!? Och så spontanmatlagade vi… det har varit svårt att planera livet nu senaste när jag haft så mycket migrän. Men för var dag märkte jag att den nog dragit sin kos helt och hållet, och ooh så njutbart. Energi igen! Att fylla hemmet med godingar. Äta en vanlig vardagmiddag tillsammans. Fint som snus!
Å som vi skördade! Äpplen, pärer, tomater, morötter, bautazucchinis bland annat. Och jag tog in eterneller, repade och hängde på tork.
.. för plötsligt låg den ju där som ett gnistrande täcke; frosten. Vemodig men så vacker första frostmorgon.
Och så förberedde vi oss på olika vis, för olika saker i livet. Som att packa BB-väskan.. och öva inför minstingkusinens dop. Både mamman och pappan hade speluppdrag. Och barnen sånguppdrag, tillsammans med dopbarnets storasyskon. Helt enormt gulligt hela alltet. En liten kusinkör liksom..
Vi tog långhelg. För andra veckan i rad hade pappan en semestertorsdag, följt av våran Tillsammansfredag som vi har varje vecka.. så lyxigt men lång-långhelg. Väldigt charmigt med semester i skördetid och inte bara mitt i sommaren. Till skillnad från tidigare fredagar när det buntats blommor, så tog vi nu istället tag i att gräva upp alla dahliaknölar ur bäddarna och förbereda dom för vinterförvaring. Hösten kom sannerligen på besök under dessa dagar.. och det kändes gott, så gott. Allt tid har sin charm…
Det blev doplördag! Världsmysig. Och Bertilen satt en lång stund och gosade med coola lillkusinen under dopkalaset. Lilla I, som satt i Morbror M´s knä och chillade. Gullbarnen! … och nej, vi längtar inte mindre efter lillbebben i magen, när vi gosar med denna goding.
Veckans sista dag var både produktiv och höstmysig. Den skäggige jobbade på i matrummet. Jag småstädade, tvättfejade och bakade äppelkaka. Så pausade vi i det produktiva, fyllde fikakorgen och tjavade över lillåkern och till Tant G för att bjuda henne på lite söndagsfika. Röstade i kyrkovalet gjorde vi också förstås. Innan vi avslutade veckan med mera skördearbete och också finfrämmande av ”Moffe och Astrid” (Mannens Norge-morfar och hans A) som varit hemma i Sverige kring doptider. Så så så mysigt veckoavslut!
Känns som att jag skrivit ”mysigt” väääldigt många gånger i detta inlägg.. men vad tusan. Nu äär det myyysets årstid. Jag älskar hösten. Ni får bara stå ut med att jag tycker att det är mysigt. Särskilt nu till en början.. när löven fortfarande mestadels hänger kvar på träden i vackra färger, allt känns nymodigt myyysigt och äckelpäckel-leran håller sig långt borta … ja, nu njuter vi!
…
Med en god vecka i hjärteasken, tar vi oss ann ännu en septembervecka..
Önskeplaner för v.38
– Ta en dag i taget! Önskar att hela familjen får må som vi mår just nu; krya, höstpeppade och högpreggo.. lite pust och stånk är det förstås från vissa håll (läs: undertecknad) men utöver det mås det gott, migränen har dragit sedan en vecka tillbaka och jag njuter allt jag bara kan av denna sista tiden med Uno-bebben i magen. Hurra!
–Gå till barnmorskan! …milda makter, så spännande tider!
-Fortsätta äppelskördandet! .. det äär så mycket äpplen i år!
–Ta hand om all zucchini som ligger på köksbänken och väntar! … vi river ner och fryser in i lämpligt stora ”portioner”, att ha till allt möjligt gott.
– Höstpåta ute i trädgården… så mycket som vi orkar och känner för. Nu är ju dahliorna uppgrävda och det är det viktigaste! … varendaste liten sommarblomma som ännu blommar är jag fortfarande så rädd om.
-Ha en alldeles oplanerad septemberhelg…
…
Vi hörs alldeles snart igen. Tills dess, ta hand om er, allt ni bara kan! Önskar er alla en god veckostart!
God måndag! Sicken specialarvecka vi lämnar bakom oss. Veckan som gick;
… hade många stunder som inte var roligare än den här. Fy farao. Men, jag är som en guldfisk. Försöker såklart ta hand om mig så gott det går, men försöker att inte älta i det där tråkiga. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är otäckt när kroppsdelar domnar, synen försvinner och jag pratar som när min älskade Mormor hade fått sin stroke. För att inte tala om huvudvärken och ”bakisheten” sedan. Inte kul.
Men det fanns många guldstunder också. Det här var en härlig stund, när vi knatade/cyklade iväg neråt grannen och plockade äpplen i vackra septemberkvällen.
Ett hemmamamma-lifehack som kan roa i timmar och inte är jobbigt det minsta lilla, är att knåda ihop en trolldeg. (Vårt recept finns HÄR). Barnen var roade läänge… och migrän-bakis-mamman kunde vila bredvid med ögonen slutna.
.. och så var energin lite åter ännu en sväng för undertecknad. Friska luften var god. Och att hänga ute i köksträdgården gillar vi alla. Sockerärterna är fortfarande så goda. Jag passade på att samla in frön från rosenskära också.
På en utav veckans prommisar fann jag ett hjärtelöv. Tog hem det till min 7-åring som ser och skapar hjärtan hela tiden för att ge sin mor. Älskade barn. ..En stund i hästhagen efter turen gjorde gott också. Hästarna är tålmodiga med sin hästmamma som just nu inte ger mycket mer än ompysslande, kärlek och kli.. tur dom har sin hästpappa också.
Livet livet… det kan vara en trasig torktumlare, diskmaskin och dammsugare (typiskt att allt ska pajja samtidigt!).. och samtidigt en ljum, ljum septemberkväll att fånga .. med kvällsfika ute i fotogenlampans sken.. armarna i kors bakom nacken.
Ooootaligt många timmar såg också ut såhär. Mamman med typ noll ork och energi… som ändå myste där hon klippte och klistrade foton i album, sittandes i den där vilstolen hon inte nuddat på hela sommaren men nu senaste veckan tagit in i huset och tagit igen vilotid i, med råge. Allt i försök att skrämma iväg migränen. Barnen har påtat i kring.. spikat, sågat, limmat… med Snickarpappan till hjälp då, förstås….Mitt i det dryga, så väldigt väldigt mysiga stunder, det där.
Så himla tacksamt också, att vi hade planerat in lite extra hemmatid för pappan denna vecka. Han har ”hemmapappat” och gjort det där som hemmalivet består till stor del av; att servera småttingar mat och fika stup i ett. Något jag gör av bara farten i vanliga fall men tyckte kändes väldigt lyxigt att få lite avbyte med dessa dagar. Bästa jag vet är förresten att se gullungar äta och må gott! … med någon liten extravän kring bordet också, underbart!
Vi teamade vidare, Herr och Fru L.. en kväll blev tredje stöpan äppelmos till. NU tusan är vi redo för äppelmustandet. Längtar!!
Och så blev det fredag. Det stora fånget blommor plockades..
.. och jag fyllde ”Drömgårdens Blomstervagn” med fredagsbuntar. Så roligt att det inte är klokt.
.. ännu en gång sa det ”tjopp” och lådan tömdes.. ny hop buntar gjordes och vips var dom också slut. Ooom ni visste vad ni gör mig glad, som blomsterhandlar av oss.. denna dröm som får levas ut på detta sätt. Att vi delar blomsterglädje med varandra, skitmysigt!!
Helgen har varit lugn, så lugn. Grå och regntung. M har jobbat i matrummet. Vi har lagat mat i lergryta. Mamman har… ja just det; vilat. Och det har byggts lego och spelats spel och setts på film och ätit lördagsgodis.
Vi avslutade veckan såhär; föreviga en bebbemage som bara sagt ”pang poff” och blivit proppfull och sprickfärdig… lilla Uno-bebben, vår Lillminsting där inne.. så spännande att få lära känna dig!! ..
.. och så susade vi till lilla barndomsbyn och spenderade söndagkvällen hos Mor och Far. Världens godaste veckoavslut, på alla sätt och vis.
Tacksam över precis varendaste dag som fylls med liv. Det är inte alltid lekande lätta dagar, nej. Men oavsett. Varje dag. En gåva.
…
Önskeplaner för v.37
–Ta en dag i taget! Mer än någonsin. Migränen styr just nu. Det får vara så. Jag har fått njuta så ofantligt av denna preggotet hela vägen, än om jag haft mer ont i ryggen än sammanlagt alla andra tre graviditeter.. meen jag vet ju också att vi haft det väldans högt i tempo och att jag har påtat massor så nog har det sin förklaring. Så, att jag nu står inför detta som jag absolut inte kan styra, (det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, det kan regna migränanfall ändå), ja det är bara som det är. Slutspurtskänslan är på max!
–Göra höstfint ute på bron! .. längtar efter att pyssla en krans.
-Öva inför helgens söta musikuppdrag!
-.. spela på barnens yngsta kusins dop! Det blir en mysig dag. Barndop är bland det finaste jag vet.
–Fortsätta ta in frön, torka eterneller, ta hand om äpplen osv..
-Packa BB-väska! … ptja, än om det kan vara ett helg gäng med veckor kvar, så känns det ändå lägligt att göra detta nu.
….
Känner mig pepp inför veckan. Kan ha att göra med att denna måndagsstart varit väldigt god; migränfri, solig, ett preggo som hann morgongympa innan frukosten, glada ungar och så vidare. Lyx hela alltet! Hoppas att ni får en god veckostart, ni med. Så hörs vi förhoppningsvis lite mer under denna vecka.. men livet får styra, ni vet.
Senaste kommentarer