Höstlovsveckan och Alla helgonshelgen 2020. Nu, i mitt hjärta. Vi tittar tillbaka innan dagens status och första novemberveckans planer!
Höstlovsveckan som gick. Fylldes av:
Höstlovsmys på favoritvis. Med mycket tid hemma på gården och också några små äventyr. Som turen till loppis, där alla fick en egen liten shoppingpeng. Och Lekparkshänget med kusin och kompis.
Oktoberhimlen brann.
Vi spelade spel…
Hängde ute i friska luften. Lekte kurragömma och partajade med plättar med strösocker och mjölk.
Och så åt vi väldigt många clementiner och höstpysslade med löv vi lagt i press först.
Så tog pappan höstlov med oss mitt i veckan och vi pysslade om hästarna tillsammans. Bytte hage, utfodrade osv.
Jag bjöd på ugnbakad torsk med kokt potatis, gröna ärter och favoritsås. En kall sås. Med gräddfil, lite hackat äpple, hackad smörgårsgurka, en dutt majonäs, salt, peppar och citron. Och dill förstås!
Och så var vi på skogstur! Så himla härligt. Skogen, nybakade tigerkakan och favoritgänget.
Jag varvade hemmagympa med motion i friskluft. Här, en rask barnvagnspromenad med snusande tvååring i sällis.
Vi hade mysbesök av MammaMormor, PappaMorfar och Moster Malin. <3 Så vi dukade upp med gofika!
… ute, förstås! Sån lyx att ha en SysterMoster Malin. Som kommer med kramar och kärlek och fina presenter, dessutom!! Och ni kanske undrar varför salsbordet står där ute på verandan? Helt enkelt för att vi har det till övers nu. Eller hade. För vips var det sålt, perfekt ju!
”Bonden Blom”, aka mannen, gjorde en typ av släpharv av ett armeringsnät. ”Enkel konstruktion”, tydligen. Men effektiv! Perfekt för att sprida ut hästskiten i sommarhagarna!
Sen förvandlades helgen till en enda sjukstuga. Med två päron som var superrisiga.. tack och lov med tre friska barn som är världens bästa. Dom har lekt med varandra och så har vi roat oss med ”Finns i sjön” och andra kortspel och myst framför film … med tv-n sådär som ”alla andra har den men inte vi”.. -Framför soffan alltså och inte bakom, haha! Sötaste Fasterfamiljen toppade filmmyset med att komma med godiset som var tänkt till halloweenpartyt vi inte kunde komma på. Så himla snällt.
Trots att veckan avslutades med sjukstuga, flera roliga planer fick ställas in, så tänker jag tillbaka på Höstlovsveckan och Allhelgonahelgen med värme och stor, stor tacksamhet. Vi har haft det så gott. Tillsammans. I hemmets trygga vrå.
Oktober blev November och nu står en alldeles ny och orörd vecka framför oss!
Veckans planer:
-Kurera oss! Sjukstugan fortsätter. Covid19-test ska göras.
-Hemmaskrota! Just nu är bland det roligaste att få gå upp och leka på Junis rum. Tänk va, så stort att ha fått ett eget rum!
-Reda ordning i vår otroligt stora bildbank. Jag framkallar med jämna mellanrum.. november är perfekt månad att påta med sånt. Så mysigt att sitta och klistra in bilder i album. Vi kan titta och minnas hur länge som helst.
-Få säga orden ”Sixten, nu är ditt rum färdigt!!”. Vi säger det på tre, tillsammans, jag och mannen.. så fantastiskt att få teama denna bygg- och renoveringsutmaning med honom. Nu väntar det sista, såpskurandet, sen kan S flytta in.
-Måla pärlspont! … när orken kommer tillbaka, menar jag. Och jag längtar! Vi hade först tänkt flytta upp allihopa så fort sovrummen var färdiga, vilken dom ju är (typ) nu. Men vi ska vänta till pärlspont-hallen och pärlspont-trapprummet är färdigmålade och har sina lister på plats också.. känns roligast. Tålamoooood… en paradgren vi har faktiskt!
-Förhoppningsvis träffa storfamilj som vi missade i helgen som var! .. men det får vi se. Alla ska vara helt krya och haft sina 48 symptomfria timmar osv.
-Fira världens finaste pappor på farsdag!
…
Så. En novembervecka väntar oss alla. Jag önskar både er och oss en god sådan. Vädret får vara så ruskigt det vill, eller hur? Här regnar det på tvären just nu och jag har precis varit nere i lagårdsstallet och lockat in hästpojkarna för ett stund. November kan vigas åt mys och mys och mys, rakt av. Visst? Novent, ni vet. Men som härligast är det där innemyset, om man ändå varvar det med härliga friskluftturer. Det göör inget att det regnar om du tänkt dig en prommis, springtur eller annat.. jag lovar att det blir ännu härligare att komma in sedan.. ”det finns inget dåligt väder…” och så vidare!
Nej. Jag har inte försvunnit någonstans. Jag behövde bara pausa några dagar, var lite energitappad förra veckan. Jag vet att ni förstår. Men vänta, vi tar det från början. Veckan som gick!
Det var måndag. Och jag kände mig trött och lite sliten. Samtidigt som jag visste att M skulle jobba extra mycket och jag behövde min energi till det allra viktigaste. Daten med Blått Berg, skritten över åkrarna, galoppen bland lövprassel. Var så själagod start på veckan.
Mamman och Bertilen hade tumistid när Storasystern var på sitt eget äventyr för veckan och Storebror var på skolan. Vi passade på att leka järnet, plocka in leksaker från sandlådan, vintra runt lekstugan och sätta vårlökar i jorden. ”Sådäääja”, sa lillvännen när vi var klara.
Frosten gjorde världen sagolik.
Jag kände mig alldeles kär i dom kyliga graderna. Gick långpromenad med sovande Minsting i vagnen. Kände mig så himla Mammaledig, med bara en lillunge för ett stund. Pepp, fyllde jag hemmet med fantastiska människor, stora och små. Mellisfikande, lekande ungar och kaffesörplande mammor. Allt i en salig röra!
Närmare helgen hade vi en smått kaosig morgon och förmiddag.
Ena lillungen slår ett jack i huvudet av krocken med träsängen och det fullkomligt pulserade ut blod, nära tinningen. Mamman reagerade med att (förstås!?) bli väldigt rädd men försöka handla så gott hon kunde. Med tryck på såret rådde vi bot på blödningen så pass att jag kunde packa ungarna i bilen och åka till Hälsocentralen och få världsfin, jättesnabb hjälp. Lite tejpande och många ”å vad du är modig” och hållande i liten, cool hand, då var vi hemma igen.
Och dagen gick i piano och lågt, lågt tempo. Vi vilade. Och vilade.
Exakt vad alla behövde.
Den trötta mamman gav sig själv tvärvila under ett par dagar, från allt annat än att ”bara ta hand om tre barn”. Vilade, från sånt jag älskar, brinner för men som jag också ibland bara behöver tvärvila från… Och det är ju som magi. Att supervila, alltså. Inte bara en liten stund.. utan verkligen ”stänga av” under ett par dagar. Som att spilla vatten på en törstig blomma.
Regnet vräkte ner och det sirapssega tempot och långtråkigheten var så god. Vi satt bland annat, på sofflocket och tittade på sommarminnen som ska få flytta in i familjealbumet. Och såg på film och åt chips. Somnade tidigt. Och rådde om oss lite extra… ja, barnen rås alltid om på det bästa av vis.. men tusan vad lätt det är som småbarnsmorsa, att glömma sig själv…
Det blev fredag. Och den började helt magiskt. Fransson-katten kom hem igen och den fransiga, slitna känslan var som bortblåst och vi inledde Storebrors Livets Första Höstlov, med att åka med vännerna till deras nya ”sommarställe”.
Mysfika, vågskvalp, rödblommiga ungar och så passade papporna på att arbeta lite kring söta stugan. Så fint att vi kan hjälpas åt med olika bestyr. Till kvällen hade vi fredagsmys tillsammans och skrattade så tårarna rann. Man kan kanske inte få en härligare start på helgen, faktiskt. Med mina mått mätt, alltså!
Lördagen ägnade vi åt hästarna. Alla tre pojkarna avmaskades enligt plan med veterinär. Vi jobbar fortfarande för att råda bot på den Stora Blodmasken som tog sig hit till oss från pojkarnas förra bete.
Jag och Fjödur hade också en helt fantastisk tur. Det var just så vackert och härligt som ni kan ana. Frostiga landskapet och Lilla Kolabönan.
Ungarna fick köpa Lördagsgodis och peppen var total!
Och sooom vi spikade och målade pärlspont. För fullt! Vi som först tänkt tapet i denna långa korridor uppe, som ansluter till alla sovrum. Meeen, som ”någon” angående det ändrat sig. Efter att vi riktat väggar, skivat, gipsat och till och med börjat spackla…så kläckte jag ur mig; ”Du Martin..det blir inte bra med tapet även här.. jag tror vill ha pärlspont istället…..”. Lite blek om nosen var han den dagen.. älskade Byggmästaren. Det var ju ”bara” att skruva ner gipsen men det kändes som ett stort baksteg där och då och inte något vi var direkt sugna på, att jobba bakåt, när vi har så mycket att göra där uppe. Men nu, nu är vi så löjligt nöjda över att vi vågade ändra oss mitt i och följa hjärtat…!
Söndagen. Sommartid blev Vintertid. Långfrukost. Spikande och målande av pärlspont. Och en sväng till MammaMormor och PappaMormor för världens gofika och så fortsatte M att hjälpa pappa med nya projektet där hemma. Innan vi åkte hemåt i mörkret mot kvällsbestyren. Till natten, när jag och M la oss på kudden, hade vi precis spikat och grundmålat färdigt all pärlspont i långa korridoren där uppe.. och känslan var väldigt god.
Vilken bergochdalbanevecka. Moll byttes mot Dur, tacksam vändning.
Vet nästan inte om jag törs berätta hur mycket jag faktiskt brytt mig i att denna katt varit på vift… nu känner jag mig som världens lyckligaste. Flocken är fulltalig. Bästa känslan! Så lyckligt!
…
Önskeplaner för denna höstvecka!
-Höstlovsmysa med älskade barnen! .. efter ett par vardagar hakar Vackerpappan på också och vi blir fulltaligt Höstlovsgäng! Det behöver vi alla. Ett pärlband av lediga dagar, fyllda av Tillsammanstid.
-Förbereda ett samarbete. Texten till det gör mig gråtig. Handlar om han jag är gift med. Ni kommer få veta mer, snart.
-Matlag! Denna vecka har vi matlaget här hemma hos oss. Längtar!
-Vi är bjudna till familjecoolingar på party!
–Blogga! Är så pepp på att få sända er inlägg, om goda äppelglöggen vi gjorde till 30-årsfirandet. Om den tredelade golvsockeln vi byggt till sovrummet. Färgkoder och annat ni önskar! Hoppas ni ska tycka om!
-Storfamiljehäng! …bland det bästa jag vet!
-Omfamna dom allra sista oktoberdagarna och avsluta veckan med att Fira Allahelgona! En så vacker helg, tycker jag.
Hej på er! Veckostart med tillbakablick innan ny veckans planer, kommer här!
Veckan som gick!
Jag fyllde dagarna med älskat HemmaMammaliv. Allt mellan lekande, kivande, skrattande, kramande syskon till en känsla av ”dubbelknuten mor” som jobbar på, smått flämtande.. till lugna stunder på sofflocket, tvättberg, småarmar kring min hals och oändligt många ”mamma, jag ÄLSKAR dig!”. Jag bara vet, och känner så, att det här är så förbenat rätt investerat i livet. För oss.
Juni hade (om vi inte räknar inskolningen) premiär, på Förskolan! ..några timmar att knyta trygghet på annat håll än inom familjen. Och allt gick som hejsan. Coola J!
.. .sen satt det så fint att vara hemma och leka och pyssla med Lillebror resten av veckan. Träffa kompisar här hemma eller bortbjudet också, sådär lagom. Älskar att vi kan välja och skapa dagarna utefter dagsform.
Bertilen hjälpte sin mamma att börja hösta i trädgården. Och så skördade han dom allra, allra sista sockerärterna.
Jag fyllde själen med sånt där; Löpturer med snusande ungar i vagnen. Hästande. Och doftande av höstlöv, förstås!
Plockade också ett fång med oktoberblommande trädgårdsblommor, drog iväg till Idan och hade en världmysig kväll!
Så kom frosten. Det ingav ett så lugn och härlig känsla..bara så, så vackert!!
Vi sörplade blåbär- och hallonsmoothie till mellis. Så enkelt att göra och så jättegott. Lite yoghurt, en skvätt juice, ett par bananer.. och flera nävar med mumsiga bär. Mixa! Klart!
Sixten fick sitt lystmäte. Att kratta prassliga höstlöv. Lillvännen… lik sin mor i mycket. Bland annat när det gäller krattningsiver!
För snart ett år sedan flyttade Ikran hit till oss. Tillsammans med sin vän Chippen. Båda var bort-, och nyinflyttade och med rötterna på svaj. Varken hästar eller människor var hemma med den nya situationen. Vi började att dra ut på tur, med båda hästarna samtidigt. Sen provade vi med bara Ikran, själv… men jag hade på känn hela tiden, att den här killen.. han vill ha sin trygge ledare med sig, och någon sådan hade han inte ännu. …. mycket riktigt kom vi, jag och M, hem efter Ikran ett par gånger.. Ikran sprang hem till sin enda trygghet, lilla ponnyn. Nu, ett år senare, är M och Ikran ute på timmestur, (ändå med en radie så Ikran tydligt känner vad som är hemma), utan problem. Så himla, himla häftigt! Häromdagen var han på väg upp på verandan också, som ni ser.
Gården var i vanlig ordning ett kreativt kaos. Här i bild hivas saker ut från övervåningen. Och pärlspont är på väg in till samma våning.
Jag plockade den allra sista trädgårdsbuketten. Så vemodigt och vackert på samma gång.
Juni plockade dom allra sista luktärterna och gav till sin Farmor och Farfar när vi var dit på Fredagsmys.
Det blev lördag och den var så himla härlig. Samma sköna gäng som vi dagarna innan ”matlagat” med. Ungar och päron som umgicks, jobbade, ponnyred, åt mat, fikade och bara hade det så gott, tillsammans. Kvällen avslutades i lilla byn, hos mamma och pappa. M hjälper pappa med ett projekt som far har där hemma och vi fick god middag och bastu av bara farten.. inte klokt så härlig dag!!
Veckans sista dag, yrde den allra första snön i luften och vi plockade fram vintermunderingarna innan vi gav oss ut. Vi jobbade vidare med höstande i trädgården. S klippte ner pionerna, så bra! Vi drog upp sista sommarblommorna, grävde upp dahliaknölar och täckte rabatterna med löv. Körde hem vinterns första höbal till hästarna, ordnade vintervattnet i lagårn (vi har en uppvärmd vattenbalja så hästarna sörplar ljummet vatten om vintern) och så vidare. Massa gårdpyssel! Till kvällen somnade vi gott efter en mycket innehållsrik vecka, fylld med massor av livet-gott.
Sista sommarblommorna plockades, första frosten kom, trädgården höststädades och plötsliga snöfallet toppade hela alltet. Allt, på samma gång. Lite smått vimmelkantig måndag, vilken årstid är det? Sommar-Höst-Vinter. Men vi närmar oss, vinter, helt klart. Och i smyyg har jag idag haft sån juuuulkänsla.. och barnen var helt lyckliga i morse över lilla snötäcket! ”HÖR du mamma!? Det KNARRAR under fötterna!”
Önskeplaner vecka 43
-Ta en dag i taget! Forma dagen efter allas dagsform. Det är det lyxigaste vi vet.
–Småjobba! Ja, som jag ju alltid gör på småstunder under veckorna. Väldigt roligt och förstås också en pusselbit i vårt ekonomiska snurr.
-Gräva ner vårlökar! Det får bli ett fint avslut på trädgårdssäsongen.
-Tuffa på med övervåningen!
-Sända Er hälsningar! Tänker mig lite av varje som vanligt. Hoppas ni hänger med!
-Hänga med vännerna!
–Andas friskluft, motionera och pussa hästmular! Kan knappt tro, att det är på riktigt att jag får fylla själen med allt det där. Lyx.
…
Önskar er alla en fin vecka, med lagom mycket sjå och många små sköna stunder av höstmys!
Det var en helt fantastisk oktoberlördag här på gamla gården i norr.
Efter det ena regnvädret och innan det kommande.. hade vi den ljuvaste av dagar. Så himla lyckosamt, att vi bjudit in till 30-årsfir just denna dag!
Vi tände brasan, för självklart så var det Utekalas på gång! Såklart, med tanke på pandemin som råder.. men också, för att vi ÄLSKAR att vara ute. Stickesockar i kängorna och storeld att värma sig vid, en kombination som får hjärtat att slå volter för oss.
Gullungarna väntade och väntade. Ja, förutom han som sov så gott i vagnen och vaknade precis när gästerna anlände. Smart B!
Vi bjöd på hemgjord äppelglögg när alla kom.
Äppelglögg som vi gjort på äppelmust som vi tillverkat av egna äpplen. Förståår ni så härlig känsla!?
Och som tilltugg, hade älskade mor ordnat så himla goda tunnbrödrullar. Tack älskade mamma!<3
Mannen stod och serverade i udda, loppade små kaffekoppar.
Gården fylldes med än mer liv än vanligt och älskas så. Dessa stunder. Att få träffa våra nära och kära.
Till lunch, en rykande varm, krämig Potatis- och purjolökssoppa och hembakt bröd.
Tack bästa Storan för hjälpen med ena stöpan soppa! <3
Självklart var soppan gjord på grädden från Norrmejerier och klicken Creme fraiche som toppade kåsans innehåll, likaså.
Alla gäster hade i inbjudan fått en önskan om att ta med sig egen kåsa, vi hade helt enkelt inte 20 kåsor.. men så himla läckert, när alla kom med sina äta-ute-kärl!
Att vi allllltid handlar våra mejeriprodukter från norrländska bönder, Norrmejerier, är helt och hållet självklart. Lokalproducerat bidrar till ett mer levande Norrland och det önskar vi såklart! Tillsammans med Norrmejerier delar jag här min tolkning av att ”göra något gott för Norrland”. Vårt 30-årsfir. På enkelt men gott vis. Vi stöttade våra idolbönder, värmdes av en ljuv soppa och fick på kuppen se varandra igen, vår familjeklan och vi!
Så maffig syn med Storfamiljen samlad, i varma utekläder och sina soppfyllda kåsor. Katten Boris kom också på besök, ser ni honom smyga förbi i bild?
Kusiner lekte och lekte och lekte. Kurragömma, studsmattan, lekstugan…
.. och så skulle det förstås hälsas på dessa, våra guldpojkar på fyra ben.
Och vi fick så enormt generösa presenter av alla. Kära hjärtanes!
Så tändes 30 ljus och födelsedagstårta serverades.
Både M och mins favorit. Morotskaka. Med limesyrlig frosting. I runda former blev kakan som en tårta. Så enkelt och så otroligt gott!
Vår största skatt i livet, hjälpte sin mamma och pappa att blåsa ut alla ljusen! Tack Lillis A för att du förevigade detta ögonblick. Det betyder mycket för oss!
En 30-årsfest att minnas för evigt! … 6-åringen förevigade sina päron!
Tack alla ni som var med och förgyllde vår dag. Och ni som inte kunde komma, som älskade storstadspinglor till storasystrar, ja ni var med i alla fall. I hjärtat.
…
Så så gick det till, när makarna L 30 år, firades här på Drömgården! Vi kunde inte önska oss ett härligare firande. Med raggsockor, storeld och älskade människor. Friskluft, hästkompisar intill och alltsammans på Vår plats på jorden.
psst! Ni ska självklart få recept på allt vi åt! Kommer som ett pärlband snart!
Nu kickar vi igång veckan med en rykande färsk måndagshälsning. Innan nya veckan får ta fart; Veckans som gick!
Det regnade och regnade och regnade.
Och regnade lite till. Men tänk va, friskluft är alltid gott. Vi hoppade i vattenpölar, promenerade och sprang. ”Alltså, jag gillar verkligen friskluft!”, sa lilla Skrållan. Mammas älsklingstjej.
Vi kände kreativiteten i oss, både stora och små. Att pärla är fantastiskt mysigt tycker vi. Jag fick ett armband av Storebroren med texten ”Supermorsa”. Bästa peppen.
När S var på skolan hade vi annat för oss här hemma.
Som att hälsa på Tant G tvärs över lillåkern. Och dra iväg på lååång (med små minimänniskors mått mätt) cykeltur, till Lillskogen. Så himla mysigt, för oss alla. Väl framme i skogen åt vi äpplen och lekte kurragömma. Innan vi hojjade hemåt igen. Ett litet äventyr som kändes stort, i hjärtat.
Jag gympade på vårt sovrumsgolv där uppe.
Tipsar om ”Min Mammas gympa” som hon kört hela Coronatiden och lovordat. För ett tag sedan provade jag ett styrkepass från SVT:s gympa-Sofia, mors rekommendation, och älskade det. Korta, 20-minuterspass som passar ypperligt mitt i hemmamammalivet. Jag väljer styrke/konditionspassen. Eller corepassen. Ni finner dom HÄR om ni är sugna på att prova! Perfekt tycker jag, att blanda upp med alla löpturer, prommisar, ridturer och mina egna gympapass. Så skönt att bli ledd genom träningen ibland!
Vi fejade i köket. Bakade och bakade. Bertilen var så himmelens god hjälp. Lilla vännen. Och jag känner mig så ödmjuk och tacksam som får vara här hemma med dessa små liv, ännu en höst. Ge allt kraft, energi och tålamod till dom jag älskar mest.
Vi slutskördade harrisar. Mums, mums, mums!
Hästade!
Bara gosade. Pysslade om. Tränade. Kommunicerade. Skithäftigt alltihopa! Att göra det här hästlivet med tanken att det är på allas våra villkor.. hästarna är inga redskap för oss. Dom är våra älskade hästpojkar. Som både har rätt att säga ja och nej.
”After school” hade vi på olika vis. Plocka löv på vägen hem och gå till bibblan och låna nya böcker och spendera eftermiddagen med bästa N och barnen. Guldstunder!
Så blev det fredag och regnet bara öste ner. Jag kände mig lite vimmelkantig av trötthet, med all rätt tror jag faktiskt att jag törs säga. Plockade en trädgårdsbukett som lyste fantastiskt bland alla gula löv från äppelträdet. Tanken slog mig; ”kommer vi verkligen kunna ha ute-30-årsfir imorn?”..
Tacksamheten att få vakna till den där lördagen då. Så vacker oktoberlördag. Från början till slut.
På toppen av allt, en lugn hemmaskrotarsöndag. Men ännu mera regn! Manikyr, fix inför kommande veckan..
Renoveringjobb (äckligt sådant också.. kika in på min story vetja..! .. jag tycker att vi hittat något som liknar larver, medan många tror det är näbbmusbajs… jag hoppas INNERLIGT att jag har fel och ni andra har rätt!!) och söndagmiddag.
Tack för dig, första hela oktoberveckan!
Jag ser så fram emot den nya veckan vi möter nu!
Veckans önskeplaner V.42
-Hemmamysa med småttingar!
-Träffa bästis som jag inte träffat på E V I G H E T. … mamman ska åka iväg SJÄLV. Hur ska det gå!? Bra såklart. Vi ska stallmysa och hänga ”som vi gjorde för 15 år sedan”.. bara hon och jag och samtal som aldrig tar slut. Längtar, längtar, längtar.
-Höstfixa lite ute i trädgården!
–Matlag! – tjohoo!
-Sända er hälsningar! Bland annat ett samarbete som är lite extra stolt över. Som ALLTID, gör jag bara samarbeten som känns 100 % rätt, ärligt och genuint.. det hoppas jag ni märker!
-Älskade Skrållan ska premiärsusa iväg på eget äventyr en dag och hälsa på kompisarna på förskolan! Spännande!
-Små kvällsaktiviteter, som ”hockeyträning” och söta Äventyret! (Äventyret- typ söndagsskola.. fast på torsdagkvällar!)
-Fredagsmys med Svärfamiljen! <3
– Helgpåhitt med vännerna!
…
Önskeplaner. Livet styr. Vi tar en dag i taget. Visst? Glöm in att unna er friskluftturer, det ska jag unna mig. Sån ofantlig må-bra-gåva. Rörelse. Och för sjutton, kom ihåg att krama ihop ett par nävar blöta höstlöv som ligger på marken… och dofta…. Man känner liksom livet i sig då, jag lovar!
… och att önskan om att få plocka min egen födelsedagsbukett häromdagen, gick så himla lätt i uppfyllelse.. känns både härligt, och lite läskigt. Blomsterlyckan är stor och jag lät mig bara njuta av stunden.
Snart har alla löv fallit till marken. Och hösttecken byts snart ut mot Vintertecken… fast just denna stund, med 15 grader varmt, kändes vintern väldigt långt borta. Nu har regnet stått som spön i marken i tre dagar i rad efter det och snart är naturen sitt gråaste jag. Sitt vilsammaste jag, kan vi kalla det. Jag gillar hösten. Mår gott i den. Särskilt nöjd är jag efter att ha varit ute en skön motionstur/utelek med barnen/etc, oavsett väder. Och sen trillar in genom dörren, myser på sofflocket och känner höstens lugn.
Frågar du mig om en favoritårstid, så svarar jag inte. Det går inte. Jag tycker om alla. Och alla fyller sin funktion, om man bara låter sig lyssna in naturen.. inte strävar emot, utan följer med…
Allt har sin tid..
Se så vacker parikosfärgad blomma! Jag som bröt av alla mina dahlior precis vid utplantering, trodde inte att jag skulle hinna njuta av en endaste dahliablomma innan frosten nöp dom… ni förstår nöjdheten nu då.
Jag har fortfarande dahlior som blommar, bredvid alla andra sorter ni ser i denna bukett… men nu börjar det vara på sluttampen.
Nästa år, ska jag med flit knipsa av mina dahlior, så fort dom börjat komma upp lite grann.. då får jag förmodligen en buskigare blomma.. både förra året och i år har jag fått ganska så rangliga skapelser. Som ändå givit overkligt vackra blommor.
Det är så vansinnigt fint att blanda i höstfärgat hallonris i buketterna, tycker jag!
… och nu är jag lite som Ferdinand. Suckar. Luktar på blommorna. Och försöker spara doften.. i hjärteasken.
Och se där, då!
-Älskade lilla flock. Livets vackraste bukett med mina ögon sett. Bästa gåvan, varje dag. Tripp Trapp Trull. Tänk vad dom lärt och lär mig om livet. Så innerligt tacksam för det.
(Och du! Vill du unna dig en gossig tröja i höst, det har jag gjort, och det blev den ni ser på bilden… -jag i princip boor i den. Till klänning, fjällrävenbrallan, mammajeansen… passar jämt. Mjuk OCH fin. Finns HÄR)
Senaste kommentarer