av Emmeli | jun 26, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen, Träning
Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv.
Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..
Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.
När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?
Inte vi i alla fall.
Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.
Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;
Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.
Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.
Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.
Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;
Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.
Njutbart!
Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.
Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.
Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..
Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.
Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova!
Sommarnattande. Ett life-hack!
Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..
Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Kalas i Drömgården!, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var Midsommaraftonsmorgon och på Drömgården, snusade en sovande liten födelsedagsprinsessa..
Jaa må hon leeva, jaa må hon leeva..
Vi sjöng och sjöng.
Till sist vaknade sessan. Så nöjd att ingen, ingen kunde ta miste på det. Som hon längtat efter att få fylla år. Ljusen blåstes ut och paketen öppnades… å tack! sa hon efter varje öppnande.
En superfärsk 3-åring version Mycket Nöjd. Och upp över öronen älskad.
Det blev skattjakt ute på gården och storasyskonen letade spår i form av blommor.
Hurra! Skatten hittad. Såpbubblor och småtatueringar. Ni anar lyckan.
Fransson tyckte också alltsammans var väldigt festligt!
Där gick hon.. med midsommarklänningen på, nya handväskan på axeln, solglajjorna på nosen, lilla ringen på fingret och fyllde tre år. 
Min Sanna Sommardröm. Juni.
Midsommaraftonen hade omöjligt kunnat få ljuvligare väder. Så varmt och gott. Och ser ni där på lobryggan? Jo, jo. Vi skulle minsann få äran att både vara kalas- och midsommarvärdar denna dag. En höjdare! Dröm, faktiskt.
Älskade människor från storfamiljen rasade in och plötsligt satt Juniflickan i ett hav av födelsedagssång och kärlek, små kusinritade tekningar och paket.
Så flyttades fokuset lite, från treåringsfirande till Midsommarfirande.
Sommarsånger skränade ur högtalarna och vi jobbade på allesammans för att göra Midsommar. Det hämtades björk och lövades och förbereddes för midsommarstångsbindande.
En välbehövlig paus för Midsommarlunch. Allesammans hade vi bidragit till att fylla både köksbänk och spis med god mat.
Både stora och små njöt. Kusinerna var omåttligt söta där dom satt och mumsade i sköna skuggan.
Fyllda av energi högg vi in på ett oerhört viktigt moment. Ju! Midsommarstången. Det var teamwork från början till slut.
Stången restes och ja, det kan hända att vi inte visste till oss över nöjdheten. Drömgården blev med Midsommarstång och tjopp tjopp så dansade vi små grodorna och prästens lilla kråka och en drös andra sommarsånger som osade barndomsminnen.
Jag ställde kameran på gräsmattan och kutade det snabbaste jag kunde för att själv hinna in i bild. Jag bara villevilleville föreviga den där stunden.. Bertilen sov i vagnen och Morbror M satt skönt på sin rullator. Men resten av oss dansade i full iver. Det var barnens Farmor och Farfar och Faster K med familj. Min mamma och pappa. Och så vi, förstås. Team Drömgården.
Gråtlycklig. Milt sagt.
Så blev det 3-årskalasfika och midsommartårta, på samma gång.
En klassisk jordgubbstårta med hemkokt vaniljkräm och jordgubbar. Kan aldrig bli fel.
Födelsedagssång och hipp hurra. För vår älsklingsSkrållan!
Så gick vi på åkern, vår alldeles egna blomsteräng. Plockade midsommarblommor och band kransar och någon lånade ”storgungan” och var så nöjd.
Sen försökte vi, småbarnsfamiljerna, locka ungarna med ”hörreni, ni får eeen piggelinglass till om vi tar en alla-tillsammans-bild nu, ok!?” ..
Och där; något jag kolavippar av. Synen av oss alla tillsammans. Rikedomen i mitt liv. Mannens med.
Treåringen avskyr ju storm, och den hälsade på lite tvärt där, men i pappas famn var hon ändå så trygg. Tänk, att jag och mannen får äran att vara det där lilla triogängets mamma och pappa. Bästa som finns.
Och hela den där dagen. Den byggde bo i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig, aldrig aldrig att glömma den. Hoppas så att barnen upplevde den lika härlig.. men törs jag nästan lova, med alla skratt och lyckobustjut och Minimannens ”Vilken daag!!”.
Ni vet, jag har alltid i hela mitt liv firat midsommar ute i sommarstugan. Förra året behövde vi säga hejdå till det älskade smultronstället och det kändes smått omöjligt att de underbara traditionerna kunde toppas med något. Men jo. Här hemma på vår Drömgård. Blev allt magi.
…
Efter många timmar av alla-tillsammans-firande, kramade Vi, Storlilla familjen, svärfamiljen hejdå efter en ljuvlig dag. Vi fortsatte kvällsfirandet på två håll. Så lagom för barnen som var trötta och kunde varva ner.
Vi Team Drömgården, åkte vidare till lilla byn och åt middag, bastade, slumrade lite och bara njöt tillsammans med mina föräldrar. Det var liksom pricken över i för Juni också… som alltid, alltid önskar att få åka till Mormor och Morfar.
Vi rullade in på gården mitt i natten. Och Årets Ljusaste Natt, var magivacker. Som vanligt.
…
Jag och M konstaterade. Att drömmen om småungar springandes på en alldeles egen gård, ”tänk att få fira midsommar här tillsammans med storfamiljen”. Midsommar 2019, nyp oss i armen…
-Dröm blev sanning.
Lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Mammalivet
Vår Sanna Sommardröm.
Juni.
Som kom till oss den där vackra, årets ljusaste, juninatten. Äntra världen gjorde du med fart, mamman var smått chockad efteråt. Hur var det bara möjligt att det kunde gå till sådär!?
(Förlossningsberättelsen för Lillan finns HÄR).
Från första stund. Är du oändligt älskad. Av Mamma. Av Pappa. Av Storebror. Han som, första gången han höll i dig sa som liten tvåårig farbror; ”Hej, Lii-lle vään!”. Och nu också, högt älskad av din Lillebror. Och hela stora, Storfamiljen, förstås.
Grattis älskling på födelsedagen! Idag fyller du 3 år.
Du är en ljuvlig skapelse. Så snäll och omtänksam. Så storhjärtad. Med skinn på näsan. Så cool. Helt enkelt magi.
Idag ska vi fira dig. Från morgon till kväll. Samtidigt blir det Midsommarfirande också, förstås. Och så är det Årets Ljusaste Dag. Vilken junidag, Juniflickan!
…
Önskar er alla, fina följare och läsare, en hjärtegod Midsommarhelg!
Lillafrun, en mycket mycket stolt mor
av Emmeli | jun 17, 2019 | Emmeli funderar, Emmeli tipsar!, Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller somriga reklamlänkar!)
Några timmar på vift.
Bland massor av trafik, skyndande människor och ett himla köphetsande. Bortom gården som är min plats på jorden. Ganska så härliga timmar, i alla fall. Där det allra bästa. Var att komma hem.
Krama skäggig pappa som smakat på HemmaPappaliv med tre små, för en stund. Och pussa småttingar. Där den ena log stort, den andre sa ”va bja du kom hem, mamma” och den tredje gastade ”mamamama!”, kröp i ilfart och letade under blusen efter något efterlängtat. 
Några timmar på vift.
Och tacksamheten. Över att få kalla det här för hemma. Är enorm.
På direkten när jag kom hem, invigde jag mitt sommarkit som jag roffade åt mig i farten under stadsturen.
Jag har hittat nya favoritlinnen förstår ni och har det nu i både marinblått (finns HÄR) och vitt (HÄR).
Och mjuka kjolen blev en favvis på en gång. Den hittar ni HÄR.
Mjukt och skönt. Och (!) fint!
Vi har varit ute i sommarvärmen prick hela dagen. Ungarna nattades under dåndimpenvacker långpromenad. Junikvällen är ljuv. Och jag vill aldrig gå och lägga mig. Midsommartid. Vackraste jag vet.
Må gott!
Lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon måndag och Midsommarveckan!
Å, att njuta. Av precis allt vackert som är just nu. Ett mål hos mig.
Förra veckan hade jag ganska så mycket ängslighet och vemod i kroppen. Ibland blir jag bara så rädd. Ni vet, livet. Det kan bara kännas för jäkligt att vi inte, allesammans, kan få leva lyckliga långa, friska liv tillsammans och dö av ålderdom.
Vi vet inget. Om framtiden. Det är konstaterat sedan länge. Så den gamla godingen; ”ta vara på nuet”. Det är det nötta uttryck jag tänker fortsätter att leva efter, så mycket jag bara kan. Varje dag är en gåva. Om jag bara går runt och oroar mig för vad som kan hända, så missar jag ju mitt mål..
Ok.
-Vi tar måndag och samlar oss lite, tycker jag. En Måndaghälsning. Tror nog att det får bli sommarens sista, sen tar sommarlovskänslan över och dagarna blir pärlband av Sommarlov med planer som strösslas mer i stunden, ni vet.
Veckan som gick? 
Började sömnigt. Och småsyskonen började bli krassliga.
Till kvällen tog jag småttingarna i bilen, där ungarna fick göra natt medan mamma funderade på ditt och datt och plötsligt var tvungen att stanna för att lyssna på tystnad och titta på spegelblank sjö. 
Jag sprang, en endaste tur. Men den var stark. Jag tänkte på mamman som blivit en ängel och kände hur enormt tacksam jag var som fick vara precis där; med fötterna på jorden, kutandes, med barnvagnen full av snusande barn. 
…Det var samma dag som Storebroren också susade till Förskolan några timmar… för att liksom kunna ta Sommarlov. Sötnosen där. Som bjöd kompisarna på glass och gav fröknarna små blomsterbuketter och önskade glad sommar. Sen var han så himmelens lycklig. Pustade och suckade lättat som om han varit på arbetet minst en hop idoga dagar på rad… fastän det handlade om några timmar, en endaste dag. Men Sommarlov, det blev det ju!
Ljuvligt!
Jag inspekterade fynden jag tagit med hem från fjället, fäbodstugan. En skogsbukett, lite porslin, en så söt skål men framförallt vad jag letat; en ljuslampett.
En kväll bakade jag nittio (!) minipizzor. haha, vilket antal, va!
Det kändes gott att kunna hjälpa Storan inför studentfixet. Och när bagaren var tvärslut så hade jag ju världens snällaste M som diskhjälp. Älskling. 
Piggelin och lugna puckar. Sjukstugan var ett faktum. Mamman kroknade lite för varje dag. Det är jobbigt när barnen är sjuka. Och var småkruxigt att känna att jag räckte till till alla krassliga små, när jag själv också blev krasslig.
Men små guldstunder gav energi.
Som när jag och barnen gick på lite långsam tur. Minstingarna sov i vagnen och Storebroren, (som då ännu inte fått sin feber) hade sin ”blomstervagn” med sig och vi plockade liljekonvaljer och jag visade S en hemlig väg hem genom skogen, lärde honom vad harsyra var och så fick vi till sist samtalet från pappan att han hade klarat uppkörningen av lastbilskortet. Lycka!
Så blev det studentdag och vi firade en alldeles fantastisk student med efterföljande himlagod middag i Mäjadalen.
Så blev det fredag och Vattkopporna hälsades välkommen. Hej, hej! liksom. Ingen tvekan på att prickarna var koppor.
Helgen bjöd på det ljuvligaste sommarvädret och ännu en blomstertur togs med havet som tavla bredvid.
Storasyskonen susade till Farmor för mys, där vi sedan samlandes hela Storfamiljen på mannens sida.
Vi firade Farfar/Pappa/Svärfar som fyllt år förstår ni. Och ser ni så söt liten bukett han bland annat fick? Jag blandar hejvilt när jag gör buketter. Blommor från skogen, vägkanten, gräsmattan och rabatterna.
Vi har njutit av sena juninätter och till sist, motvilligt, krupit till sängs och somnat bums. Veckans sista dag tog jag barnen på en liten utflykt till Mamma och Pappa, vi fikade go-fika och myste och när natten kom skrev jag alla dessa ord ni nu precis läst.
…
Nu är det måndag morgon och jag ser så, så fram emot den här veckan.
Vi har en 2-åring i hemmet. Den ljuvligaste Juniflickan på jorden. Som fyller år. 3 år. Alldeles, alldeles snart. ju. Och Midsommarhelg stundar. Allt på samma gång. Jag tänker mig mysiga förberedelser, lite bakning och matlagning, presentfix och sånt där jag av bara tanken blir alldeles nipprig utav. Och firande på toppen av allt, tillsammans med älskade.
Så ska jag göra ett nytt försök att sända er en renoveringsuppdatering. Och klänningstips, just det! Kanske är ni sugna på receptet på minipizzorna också? Kanske det perfekta tilltugget på midsommar.
Nu har M klivit av sin jour igen och med tre dygnet-runt-jour-veckor av fem, så känner vi oss såå friiia nu. Jag ska göra något så busigt som att lämna hela gänget några timmar, för att bege mig till stan och småshoppa lite inför lilla Skrållans dag. Hoppas att det går finfint och att jag hinner hem till amning.. lillprinsen som ännu inte verkar tänka hoppa över ett endaste mål. Morsan strejkar inte emot, alls. Tvärtom!
Önskar er alla en god midsommarvecka, så hörs vi, ok?
Lillafrun
av Emmeli | jun 14, 2019 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk!)
Jo, ni läste rätt.
Regnet öser ner. Det är fredag. Och utan att blinka kan man konstatera att ”joo, det äär vattkoppor lillprinsen har”.
Igår hade B några prickar på ett ben.. såg ut som.. ptja, han-har-haft-hög-feber-och-det-kan-det-komma-någon-prick-av-prickar…. men när vi klär av B till kvällen har det blossat upp och han ser ut som en prickig korv. Vi får sms från andra darlingar och även mail från förskolan. Vattkoppor, vattkoppor, vattkoppor. Som en löpeld har dom spridit sig i byn.
Men vad tusan. Vi har till och med önskat att ungarna ska få vattkoppor när dom inte är för stora. Jag var 12 år och var superkrasslig och såg mer eller mindre ut som en hel prick hela jag.
Så med ganska så gott mod ändå tog vi fredag.
Doft av sommarregn och blomsterplockning. Lillprinsen somnade gott i vagnen medan mamman njöt av att spatsera några meter fram och tillbaka längs lillvägen.
Storasyskonen slumrade på storsängen samtidigt som Lillebror och lugnet dom timmarna, var smått galet. Jag satt bara och tomglodde, sörplade kaffe och tittade på regnet. Lyssnade på tystnaden, norpade några gamla blommor och konstaterade att J absolut har början till koppor och att S nog är på väg in i samma sväng..
Jag passade på att fylla i det senaste i Bertilens Första År-bok. Plita ner några rader hur han firade sin 1-årsdag. Mysigt bestyr. HÄR finns förresten prick lika fylla-i-bok. Så fin.
Så kom pappan hem till eftermiddagen och vi har checkat in för en helg vi inte alls vet hur den blir… Vattkopporna får styra.
Jag är egentligen hoppfull och tror att den här nya sjukstugehärvan ska gå fint. Fast nu är det kväll och jag känner hur tröttheten är stor. Storasyskonen ser en film med Vackerpappan. Jag orkar faktiskt inte ens det, känner mig nästan ledsen så trött är jag efter den här veckan av så mycket ompysslande om och oro (Emmeli i ett nötskal) för småälsklingar.
Ja, sen blir jag typ alltid såhär lite smådeppig efter en heldag av spöregn och fööör luuuugnt tempo.. först tycker jag att det är döhärligt och tänker och känner ”åå så skönt att viiila, sådär som man bara gör när regnet öser ner, så bra, jag behöver det här”… sen hinner ofta rastlösheten krypa mig in på skinnet och till kvällen vill Emmeli klättra på väggarna av energin som kokar inombords, samtidigt som man känner sig seg som sirap (!?). En springtur eller lite trädgårdspåtande hade suttit fint. Men jag är ju verkligen inte kry jag heller (när jag hinner känna efter), så jag funderar på att krypa ner bredvid lillprinsen som sover i storsängen, med handen på magen. Det ser så skönt ut. Så glad att han inte verkar bry sig i alla prickar.
Gosa ettåring, tanka sömn och energi och ladda för piggelindagar. Så får det bli.
Gott med en hel helg framför oss. Önskar er, fina ni, en god junihelg!
Lillafrun
Senaste kommentarer