av Emmeli | jun 12, 2019 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..
Vid vägens kant blommar midsommarblomster och smörblommor.
Livet känns i hjärtat alldeles särskilt mycket i denna tid för mig. Det är så oändligt vackert. Precis överallt.
Synen av ungarna när dom springer över grönskande gården. När Minimannen kommer med en ljuvlig bukett hundkex och räcker kärleksfullt och stolt, med rak arm över den till mamman. Han vet att jag blir glad. ”Du älskar verkligen blommor, mamma”. Han har så rätt. Och jag vet inte till mig hur mycket jag ska tacka honom.
Känslan av hennes småarmar om min hals. ”Du är min bästa mamma”. Och du är min bästa Juni, säger jag. Lillprinsen tultar på och möter mig med blicken som är magi. ”Dä!”, säger han och pekar. Överallt.
Dom är mina. Det största av allt.
Och på toppen, den skäggige. Som är min klippa genom allt.
Må det alltiiiiid få vara såhär. Varje dag är en gåva, här på vår alldeles egna plats på jorden. Gamla, gamla gården. För oss Drömgården.
Nya rabatterna har börjat ta sig så fint. Älskar det röda löjtnanshjärtat. Så fint, visst?
Lugna stunder i trägungan. På min Sommarlovsönskelista.
Förgängligheten gör sig påmind och det sköra kryper min in på skinnet än mer än vanligt, in i hjärtat och oron gör mig den här gången till bredden fylld. Fylld av rädsla. Och fylld av ångest.
Jag känner av hela mig. Alltid. Har alltid gjort.
Med ögonen fyllda av tårar. Tårar som trillar på kinderna. Och som i min tystnad gör att jag snyftar. Tänker jag. På den där mamman. Som bara blev 37 år.
Hon som sedan många, många år varit en förebild för mig.. hon som tränat med glädje, haft barnen med på äventyren och låtit det positiva, tacksamma tänket genomsyra allt. Jag minns när hon anordnade en tävling på hennes blogg. Det var när jag var gravid med Sixten. Man kunde vinna träningskläder, om man motiverade sig till varför man skulle vinna. Jag kom ihåg att jag skrev något om att jag har tränat för att vara stark och må bra, för min egen skull. Men nu växer ett liv inom mig och jag tränar för att bli en stark mamma till honom.
Jag vann. Och på posten kom träningskläder, från förebilden Terese. Terese Alvén. Även känd som ”Spark i baken”-Terese. Hon med träningsglädje upp över öronen. Som skänkt träningsSverige massor.
För en kort, kort tid sedan nåddes hon av det förskräckliga beskedet elakartad äggstockscancer. Och för några dagar sedan, var hon tvungen på grund av smärta och ångest, att tvingas säga hejdå till sin familj för att få sövas den sista tiden i livet. Natten mot igår tog hon sitt sista andetag.
Jag går av. Helt och hållet. Orden innanför bröstkorgen.
Jag tänker så mycket på henne och hennes familj och enligt hennes önskan fortsätter vi att springa. Springa för livet. #springförterese
Livet fortsätter här på jorden. Men jag känner mig än mer tacksam. Över att jag får hänga den där tvätten med småkläder och somriga sänglinnen. Bädda rent och stoppa om småttingarna om kvällen. Oändligt tacksam, där jag springer fram och känner mig stark, med barnen sovandes i vagnen. Och så känslan av Livets käftsmäll, för hur skört livet är.
Jag är alldeles slut idag efter att ha tagit hand om två små barn med nästan fyrtio graders feber, båda två. När man inte fyllt tre år ännu och just fyllt ett år, så vill man då också helst vara i mammans famn. Hela tiden. Förstås. Älsklingarna. Så jag har burit och burit. Och tröstat. Och ammat och serverat piggelin. Men inte en suck. För jag är ju här. Precis där jag vill vara. På jorden, tillsammans med människorna jag älskar mest av allt.
Akljejorna blommar så vackert och feberungarna är fria från feber idag. Lycka! Lite snor och hosta kan vi klara. I ett lugnt tempo tar vi onsdag.
Sommarlovets första dag. 
Minimannen susade till förskolan en sväng igår, bjöd kompisarna på glass och strösslade små blombuketter till fröknarna.
Efter några timmar hämtade vi, jag och sjuklingarna, hem honom och han var så glad och nööjd..
”Nu har jag Sommarlov, mamma!”. Lillhjärtat.
Å. Sommarlov. Ikväll ska vi skriva Sommarlovsönskelista tillsammans, hela familjen.
”Ingen brädfodring” är en önskan. ”Mysiga utflykter”, en annan.
Det här blev ett rörigt inlägg.
Men det är lite så det känns inom mig just nu. Rörigt. Vacklar mellan att känna mig livrädd för att någon ska bli sjuk eller att något ska hända. Är så otroligt påverkad av Tereses öde. Samtidigt, vill jag fortsätta att leva. Fullt ut. Precis som vi gör. Behandla varje ny dag som en gåva, som vi fyller med liv. 
Ta hand om er. Krama om varandra. Gå inte och tryck på ett enda ”jag älskar dig”. Säg det. Andas och lev, varje dag. Så tänker och gör jag.
Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…
Livet är nu.
Lillafrun
av Emmeli | maj 29, 2019 | Mammalivet
Nu lilla humla, Nu ska du sova
Alla små ungar, I sina sängar
Och deras mammor, och deras pappor
Alla ska sova, för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt
(Georg Riedel)
…
Så är det kvällen och i hjärteasken ligger ännu en dag mitt i Mammalivet. Jag känner mig lite smått vimmelkantig och så trött. Lillebroren busade för häftigt med Storebroren. En olycka skedde. Droppar av blod från lilla munnen och kanske var framtänderna skadade? Jag tog småttingarna och drog till Tandis. För att dubbelkolla, allt såg helt lugnt ut. Tacksamt. Men sånt där gör mig trött. Hopphjärta-händelser.
Förutom Livets Första Tandisbesök för Bertilen, har vi fyllt dagen med en springtur. Ett drömleverans till övervåningen. Mormor på puss-och-kram-och-lek-besök. Sommarstädning i barnens rum. Pyssel vid pysselbänken när det stormade där utanför. Och sen en sån där riktigt trög långnattning, som händer ibland som för att göra mig påmind om att nattningarna för det mesta går ”som hejsan!”. Men som ikväll.. smått psykbrytsframkallande… där lilla Skrållan (som ”råkade” långsova idag..) håller låda för tre och precis iiingen i lilla Tripp Trapp Trull-skaran kan somna. Samtidigt kan jag heller inte låta bli att le, där dom busar och bubbelskrattar, lyckliga och fulla av liv.
Och till sist så, när jag läst Mamma Mu och sjungit mig hes av godnattvisor. Då. Då slog dom igen sina blå, en efter en. Och den där synen, när dom ligger tätt intill varandra, med sina rödblommiga kinder och vackra långa, (trassliga, om ni frågar Minimannen) ögonfransar. Magi.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon måndag!
Hoppas att ni har sovit gott och fått börja dagen med god känsla.
Jag somnade så varm i hjärtat i natt och vaknade med samma känsla i dag. Omringad av nattvarma småkroppar. Med solen gassandes in genom sovrumsfönstren.
Vi tar en liten måndagshälsning i vanlig ordning, kikar på glimtar från förra veckans majdagar och tittar på hur kommande vecka ser ut. 
Titta där, lilla bebben som sedan tio dagar tillbaka tar sig ett och ett steg. Men mest räserkryper han, det går liksom snabbast så. Men det är fräsigt att stå, ju! Att se världen från nytt perspektiv. 
.. det är så mycket att upptäcka. Så häftigt att få vara med på resan. Visa hur man doftar på en häggkvist, till exempel. Ni ser ju koncentrationen hos lillprins, redo att rycka tag i väldoften.
Vardagmorgnar. Kan knappt tänka mig något mysigare. Var sak har sin tid. Var tid har sin charm. Brukar jag tänka. Just nu är hemmet min älskade borg, mer än någonsin, och jag bara älskar varje dag av HemmaMammaliv. Vill ingenstans. 
Just nu blommar det fullt av Natt och Dag, eller styvmorsvioler som dom ju också heter, på åkern. Det är själagott att tjava neråt längs grusvägen, rulla snart-sovande-lillprins i vagnen och stanna till för att plocka en bukett att sätta i vas.
Pysseltjejen, som fick hjälp av sin pappa att göra det sötaste armbandet för att ge mor till morsdagspresent. 
.. och så en snabbknipsad bild från mina föräldrars trädgård igår. Deras körsbärsträd. Å. Jag önskar nog också ha ett körsbärsträd, så vackert eller hur?
…
I veckan tänker jag sända er bland annat en hop trädgårdsinlägg. Älskade luktärterna och bilder på hur den nya rabatten med stenarna blev. Och så ska ni få ta del av samarbeten med finfina rabattkoder. Bra va?
I övrigt är det här starten på två überlyxiga veckor. Vi kan kalla det Försommarsemester!
Jag blir pirrig i magen av bara ordet. Eftersom det ju både strösslas en och annan röd dag och i vanlig ordning är Tillsammansmåndagar på rad, så blev det inte så många dagar kvar för att lappa ihop kommande veckorna till helledigt från arbetet. För den skäggige, alltså. Fast han har ju fler än ett jobb… så med Brandisjour är han pepp på hemmaliv dagarna i ända här med mig och barnen, samtidigt som peppen för ”intensiv intensivrenovering” är enorm. Vi hoppas hinna sisådär maaasssor på dessa 14 dagar… hejar ni på oss?
Medan M jobbar på övervåningen nu ska jag och barnen ge oss ut och plantera smultronplantor. Att så i vår odlingstäppa och plantera ner än fler perenner och så smått börja smyga ner ettårsplanten, står också på veckans agenda. Nyp mig i armen.
Nu njuter vi sista dagarna i maj, tycker jag! Ta hand om er så hörs vi alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Åh,
Att få väckas av morsdagssång (ni vet, födelsedagssång som skrivs om lite sådär så att den passar perfa på morsdag!) och pirrigt glada små leenden hos ungar som var så peppade på ”MAMMAS dag!”.
Teckning och kärleksbrev. Dögulliga bokstäver skrivna med stort, stort tålamod. 
Småarmar kramandes om min hals. ”Frukost på sängen dukat på köksbordet” (mammans melodi om hon får önska på ”sin dag”. En kyss och kärleksord från han jag får äran att dela livet tillsammans med. Och det där världsfina armbandet som Juni pärlade så fort frukosten var i magen.
Jag svävar på moln.
Tänk att jag, lilla jag här på stora jorden, får ha det såhär himla, himla gott.
Med en alldeles egen storliten familj som behandlar mig som en prinsessa. Att jag få vara Mamma, till tre helt fantastiska barn. Triss i skatter. Min största gåva i livet.
Jag hade sagt till M att han absolut inte fick köpa snittblommor nu denna tid på året. Jag hade önskat att få gå en morsdagstur tillsammans, hela familjen och plocka mig en bukett vitsippor i skogen.
Den önksan slog också in.
Med Storebror på sin sprillans nya cykel och Skrållan på sin från-Storebror-ärvda cykel. Bertilen i vagnen med vitsippor fastklämda i mjuka, starka handen.
Vi njöt en liten lagom tur i vårt älskade höga kusten. Det äär så vackert, med berg och dal och havet och den skira, så oerhört gröna nygrönskan. Vi stannade till. Spanade på vågorna.
Innan vi skulle ”bestiga berget” som ungarna sa. Ta oss uppför branta backen, alltså.
Ååh, älsklingar!!
Hej och hå!
.. till sist var vi hemma vid Drömgården igen.
…
Till eftermiddagen snoffsade vi till oss lite lagom och knatade till Mamma-Svärmor-Farmor och uppvaktade henne och fick så mysigt fika. Med kaka som tydligen mannen hade ordnat receptet på… när han var liten och gick på fritids. Så gulligt minne att få ta del utav, som fruga liksom.
Därefter susade vi vidare till Lilla byn, och firade min mor, mannens Svärmor och barnens Mormor. Ljuvlig middag, som alltid. Och världsmysigt att få träffa päronen och Storan och hennes fina stora familj.
En morsdag så innerligt fin. Jag har smyggråtit två gånger. Är så lycklig över att få vara med om det här, livet, med en kärleksfallskärm av människor i kring.
Det är en ynnest, alltsammans.
Och att få omringas av kvinnor med bubblande hjärtevärme. Mammor eller ej. Av kärlek-starka kvinnor, liksom. Förebilder. Några jag beundrar så och är så evigt tacksam att få ha som en Livet-kram.
I kväll somnar denna mamma så gott, med en himlafin Morsdag i hjärteasken!
Lillafrun
av Emmeli | maj 23, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Liten 5 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vår landskapsblomma. Styvmorsviol. Lilla buketten plockad ute på åkern.
I samma iver som solen strålat, har vi donat med olika kära bestyr på från morgon till kväll, och in på natten, dag för dag. Majdagar som man bara inte vill ha ett slut på.
Älskar varenda dag och är helt saligt lycklig som får uppleva ännu en vår som HemmaMamma.
Det cyklas och lekstugeleks men oj som vi trädgårdspåtar, jag och barnen. Det grävs och planteras och vattnas hejvilt och småhänderna är skitiga mest hela tiden. Lyckan lyser om dom.
En dag när Storebror varit och lekt på förskolan med småvännerna för ett slag, så njöt jag av att kunna överraska med lekparkshäng och glass direkt efter hämtning. Tre pluttar som tyckte livet lekte lite extra så att säga. Små äventyr, som blir stora äventyr.
Så landar vi hemma och hela familjen är vi lika förtjusta i att få komma hem.
Minimannen är så engagerad i nya rabatterna som han grävde med Morfar. Viktigt att se till så att allt lever. Och så konstaterar vi att det ju blev så himla fint med dom där stenarna som Farfar kom med traktorn och hjälpte oss att flytta till halvmånerabatten, häromkvällen.
Vintertäckena hivas ut, dörren i sovrummet står på vid gavel, somriga sänglinnen bäddas in och det viskar försommar om hela alltet. Till kvällen går vi promenad med nybadade pyjamasbarnen i vagnarna. Småttingarna somnar och lyfts sedan in en efter en och bäddas ner i renbäddade storsängen.
Morgonen därpå vaknar dom och jublar högt över att ”det är sommartäcken! med BLOMMOR på!”… och jag vill nästan gråta en skvätt. Det finns ju liksom inget så bra, och lovande för ett lyckligt liv, som när man kan glädjas åt det lilla. Tänker jag.
Idag har regnet strilat och det har varit så himla skönt och mysigt.
En hjärtestund var när jag myste under filten med Juni, medan Storebror var på kompislek och Lillebroren snusade gott ute i vagnen. Nicke Nyfiken, varmt kaffe och vila med liten flicka. Så mysigt.
Så har hemmet blivit städat. Jag började med att plocka in ett par regnblöta häggkvistar, innan skurandet liksom. Mycket bra ordning på hela alltet.
Mammakroppen fått sig styrketräning och många stunder har spenderats vid pysselbänken… där Storebror byggt och byggt med sitt älskade plusplus.
Majdagar i våra hjärtan.
Nu är det torsdagkväll och lugnet har lagt sig. Denna mor ska vila innan natten.
Hoppas att ni haft en god vardagsvecka, imorn är det fredag ju!
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!
Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.
Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.
Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.
Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.
Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.
Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.
Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!
Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.
Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.
Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..
Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.
Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.
Trötta Glädjetårar, alltså.
Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.
Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.
Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.
Majnatten är vacker.
Plötsligt var det söndag!
Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.
Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!
Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!
Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!
Låt mig visa en före-bild!
… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.
Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.
Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.
En majhelg i hjärteasken.
…
Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!
Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.
Mer trädgårdsfix tänker jag!
Ääntligen kvällsgå med Storan!
Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.
På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.
Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!
…
Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer