Ibland säger jag till min skäggige; ”hörru, jag kanske tänker bli dagmamma!”…
och Han stoppar aldrig en idé jag har. På gott och ont, kanske? Hehe. Idag fick jag i alla fall över en dag leva ut ännu en utav mina drömmar! Soliga fredagstimmar, HemmaMamman tillsammans med sex pärlor till ungar hemma på Drömgården. Jag har haft så kul ska ni tro!
Det är så fint att se ungarna tillsammans. En hop små människor som börjat sin vandring på jorden. Redan så varmhjärtade, kloka, trevliga, fullt ljuvliga små människor. En ynnest att få hänga med.
Efter lunch bäddades det yngsta ner i vagnen och slumrade med ens. ”Jag inte sova? bara Henny sova?”, sa Bertil så nöjt att jag inte kunde ta ifrån honom känslan av att vara ”storpojke”, så han fick lite smågäspande, men väldigt nöjd, haka på alla storasyskon. Nu arrangerade ”Dagmamman” en Karamelljakt med ledtrådar utspridda i hemmet. Mest nöjd var jag med att det på ena lappen uppmanades att klä på sig och gå ut… i ett knyck hade då hela gänget alla lager varma kläder på sig och var ute i ett knyck..
Ja vad tusan, lite fuffens-medel, som godis, är väl fullt tillåtet i Dagmammeri!?
Ut i den 15-kallgradiga fredagen det bar!
Må ungarna fortsätta vara så nöjda med en liten karamellask, länge! Det äär ju bland det bästa med små barn.. att dom är så oförstörda.
Lika delar energi och fantasi, många liter kärlek, ett kryddmått allvar.. typ så tänker jag i min uppfostran. Ingen människa är ”perfekt”, bara glad, aldrig orolig, kan allt, vågar allt, är stark jämt..
Men..
– ”Älska ihjäl dom ba!”, som min vän och frökenkollega Anna brukar säga.
Jag gillar dom orden. Med kärlek kommer man så förbenat långt. Längre än vad alla fasader eller pengar i världen kan ordna.
Ja, då vet ni vad jag påtat med idag. Levt ut Dagmammadrömmen, alltså. Och gosat Hästmular, förstås. Och njutit av en snöknarrande springtur. Och ätit tacos och chokladglass till fredagsmys med favoritgäng. Mer behövs inte för att jag ska känna mig hög på livet!
Hoppas att ni också haft en härlig dag och får en god helg!
Jag och barnen fick feeling och satte en lussedeg idag.
Saffransbrödet, trots stora mängden, håller på att sina i frysen och såå kan vi ju bara inte ha det. Jag lever ”Bullmamma”-drömmen all in just nu, som ni förstår. Älskar att duka upp med mellisfika till ungarna och deras gullvänner.
Idag blev det alldeles vanliga, klassiska Lussekatter.
I lika många olika former, som det blev lussekatter. Så jädrans skitgulligt!
Junihjärtat. Mycket nöjd och koncentrerad i bagarbestyren.
Pensla med uppvispat ägg och strössla över pärlsocker. Och förstås nån plåt utan pärlsocker och med russin istället, till den skäggige.
.. och trots att det började närma sig snart-laga-middagstid, så struuntade vi i det. Och moffade nybakta Lussekatter med kall mjölk till. Kära nån, så gott!
Receptet är klassiskt. Men vi hivar i vår superingrediens. Vänta så ska ni få receptet!
Himlagoda Lussekatter!
Ingredienser (till ca 40 stycken)
Ca 15 dl Vetemjöl
200 g rumsvarmt smör
5 dl mjölk
50 g (1 pkt) jäst (gärna för söta degar, men det är inget måste!)
1 g saffran, (2 pkt)
1 tsk salt
2 dl strösocker
1 ägg till degen
ägg till pensling
Pärlsocker och russin till garnering
Gör såhär:
1. Värm mjölken till 37 grader och strössla saffranet där i.
2. Smula jästen i en degbunke och höll över lite av saffransmjölken, rör så att all jäst löst sig. Häll sedan på resten av saffransmjölken.
3.Tillsätt övriga ingredienser; rumsvarmt smör, socker, salt, mjöl och ett ägg (superingrediensen! .. det här gör susen för en ljuv vetedeg, lovar!)
4. Arbeta degen tills den är smidig, ungefär 5 minuter med maskin eller 10 minuter för hand. Tillsätt mer mjöl om degen är kladdig, men den kan vara ganska lös, det ger ett saftigare bröd. Det rumsvarma smöret gör (till skillnad från helt smält) att du inte behöver ha i så himmelens mycket mjöl.
6. Täck degen med en bakduk och låt jäsa till dubbel storlek, ca 40 minuter.
7. Häll ut degen på ditt mjölade bakbord och dela den sedan i ca 40 bitar. Baka ut som du önskar! Vi gjorde all världens former, som ni ser!
8. Lägg Lussekatterna på bakplåtspappersklädda plåtar och garnera eventuellt med russin.
9. Täck med bakduk, låt jäsa 30-45 minuter.
10. Värm ugnen till 250°C.
11. Pensla med uppvispat ägg efter jäsning.. och strössla med pärlsocker om du önskar det!
12. Grädda lussekatterna mitt i ugnen 5-10 minuter.
13. Låt svalna … så pass att du klarar hålla i bullrackarn.. sen är det bara provsmaka! Med ett glas iskall mjölk… mm!
..Himlagoda Lussekatter! .. känns som en varm kram från någon man tycker mycket om. Dessutom är Lussekatter alldeles särskilt trevligt att baka tillsammans med småttingar! Julekänslan blev total.
Vi inledde denna Andra Adventshelg, på det mysigaste sättet vi kan tänka oss.
Som plåster på såren för den skolälskande 6-åringen som hade liiite snorig näsa och därmed inte fick gå på sin lilla skoldag, kunde vi sätta igång med allatillsammanspysslet för dagen redan från morgonen istället för att vänta till efter lunch.. det var lycka så det förslog! .. Enormt mysigt när ingen skulle någonstans, tyckte mamman. Morgonen kunde pågå så länge den ville. Efter julkalendertittande och frulle gick vi ut på gården. Med alla tre barnen med till lagårn är jag helt överflödig vid sysslorna. Tänk så dom lär sig, dom små. Hästarna fick mat och vatten och gos. Så stoppades det nejlikor i apelsiner och spisades julmusik… innan vi drog igång med dagens efterlängtade bestyr…
Årets pepparkaksbakning! … i vårt egna gammkök. Med Mormor och Morfar som sällis, på facetime. Och inte vi i deras kök, som vanligt. Vi gör det bästa vi kan av situationen, visst?
Den här synen, av tre lyckliga ungar, gör mig salig.
Och tänk. I år var alla tre barnen ivriga peppisbagare. Bertilen bakade ”Pappas tlaktoj” och ”Chippen”. Traktorer och hästar, det är livet liksom!
Mamman svischade emellan ungarna, Kavlingshjälp här, utstämplingshjälp där och så gräddades plåt efter plåt och doften som spred sig i köket var fantastisk. MammaMormors pepparkakasdeg är den allra bästa och Storebroren konstaterade att hela alltet var som en dröm... medan StoraLillasyster snabbt fyllde i att men tänk att det inte äär någon dröm, det är på riktigt!
”Nygräddade pepparkakor. Av Mooormors deg”.
Bakade av små barnhänder. Försvinnande goda peppisar. Och ser ni enhörningen? Jodå.. nog skulle Juni ha en Junicorn, givetvis.
Så efter lunch när Lillebror långsov ute i vagnen, så fortsatte vi med Storasyskonpyssel. Vispade kristyr och garnerade.
Så roligt att det inte var klokt!
Nu rådde en viss trötthet i lägret. Det vilades och knaprades pepparkakor och lektes på rummen för dom små. Med den nu hemkomne konstruktörspappan nära. Mamman pustade ut efter ivriga timmar, med att baka alldeles solo allena.
Det blev många hästar..
… och granar och traktorer!
Stora pepparkaksburken fylldes. Köket blev mjölfritt innan jag snodde ihop den HÄR enkla fiskgratängen med blomkålspuré till middag.
Till kvällen hade kristyren stelnat helt och hållet..
Bröderna stod och betraktade och beundrade skapelserna. Innan alltsammans fick samlas i varsina burkar.
”Det här är värdens bästa fredag”, sa den ene. Och vi andra höll med. Tillsammans i ett varmt och tryggt gammkök, med så mycket pepparkaksdoft att det bara osade om det när man öppnade dörren utifrån… bakade utav deg vi fått av någon vi älskar till månen och tillbaka, och tillbaka igen..
Men liiider inte utav det. Som Pippi Långstrump skulle ha sagt, om sina fräknar. Jag tog mig en titt i Drömgårdslivs julearkiv (Ni finner förstås ännu mer under kategorin ”Jul på Drömgården”) och plockade fram sånt jag önskar fylla min novent med.. tiden innan första advent, alltså!
Hoppas att ni också gillar mitt försök till inspirationsströssel!
De godaste saffransbullarna jag vet. Såna längtas det efter, inte minst av småbarnen. (Recept HÄR).
Att duka upp gott för småfåglarna där ute i kylan. Också himla hjärtegott att göra. Jag älskar alla årstider. Var sak har sin tid. Var tid har sin charm. Nu boar vi för vintern.
Plocka fram juleböckerna till barnen. Astrids Lindgrens julesagor, Pettson får julbesök, Bonden blom… alltid goda idéer. Och förra året fick barnen också en bok där vi läste ett kapitel varje dag, från första december till julafton. Att läsa är så mysigt.
Efter småkyliga timmar ute. Få komma in i värmen. Fika. Saffransbullar. Varm choklad med vispgrädde.
Pyssla! Åhå. Bland det bästa jag vet. Enkla små pyssel. Det är det bästa. Dessa stjärnor är så söta tycker jag. Går att vika av vanligt papper, eller bakplåtspapper.. men allra finaste tycker jag att det blir av en liten tapetstump.
.. och så finular jag på årets julekrans. En- eller granris får det bli. Återanvänder nog den där grön rosetten. Grönt, va! Skönare färg får man leta efter. Tycker jag!
…
Adventslängt och inspirationsströssel, ja.
Mina bästa tips, ur hjärtat; –Släpp på kraven. Känn in ork, lust och livsläge. Skapa en advents- och juletid som passar DIG och de dina.
Det behöver inte vara ”lika varje år”. Du behöver inte hetshandla julklappar för att barnen ska bli nöjda. Att du är ”Här. Och nu”, betyder (tror jag) mer än guld. Det finns inga julemåsten? Skit i storstädande.. det är ju kolmörkt nu ju? Vem ska se eventuella dammråttor som gömt sig på snirkliga ställen en egentligen inte orkar kravla sig till under vintermörkret? Nä, äsch. Tänd ljus. Stoppa nejlikor i en apelsin och känn doften. Omringa dig med dom du älskar. Spisa musik du tycker om. Norpa friskluft och njut av värmen där inne sedan. Gemytligt, lugnt, närvarande, trivsamt… det blir mina ledord för Advents- och Juletiden 2020.
… och att önskan om att få plocka min egen födelsedagsbukett häromdagen, gick så himla lätt i uppfyllelse.. känns både härligt, och lite läskigt. Blomsterlyckan är stor och jag lät mig bara njuta av stunden.
Snart har alla löv fallit till marken. Och hösttecken byts snart ut mot Vintertecken… fast just denna stund, med 15 grader varmt, kändes vintern väldigt långt borta. Nu har regnet stått som spön i marken i tre dagar i rad efter det och snart är naturen sitt gråaste jag. Sitt vilsammaste jag, kan vi kalla det. Jag gillar hösten. Mår gott i den. Särskilt nöjd är jag efter att ha varit ute en skön motionstur/utelek med barnen/etc, oavsett väder. Och sen trillar in genom dörren, myser på sofflocket och känner höstens lugn.
Frågar du mig om en favoritårstid, så svarar jag inte. Det går inte. Jag tycker om alla. Och alla fyller sin funktion, om man bara låter sig lyssna in naturen.. inte strävar emot, utan följer med…
Allt har sin tid..
Se så vacker parikosfärgad blomma! Jag som bröt av alla mina dahlior precis vid utplantering, trodde inte att jag skulle hinna njuta av en endaste dahliablomma innan frosten nöp dom… ni förstår nöjdheten nu då.
Jag har fortfarande dahlior som blommar, bredvid alla andra sorter ni ser i denna bukett… men nu börjar det vara på sluttampen.
Nästa år, ska jag med flit knipsa av mina dahlior, så fort dom börjat komma upp lite grann.. då får jag förmodligen en buskigare blomma.. både förra året och i år har jag fått ganska så rangliga skapelser. Som ändå givit overkligt vackra blommor.
Det är så vansinnigt fint att blanda i höstfärgat hallonris i buketterna, tycker jag!
… och nu är jag lite som Ferdinand. Suckar. Luktar på blommorna. Och försöker spara doften.. i hjärteasken.
Och se där, då!
-Älskade lilla flock. Livets vackraste bukett med mina ögon sett. Bästa gåvan, varje dag. Tripp Trapp Trull. Tänk vad dom lärt och lär mig om livet. Så innerligt tacksam för det.
(Och du! Vill du unna dig en gossig tröja i höst, det har jag gjort, och det blev den ni ser på bilden… -jag i princip boor i den. Till klänning, fjällrävenbrallan, mammajeansen… passar jämt. Mjuk OCH fin. Finns HÄR)
Vi landar i måndag och vi gör precis som vanligt, kikar lite bakåt, landar, innan vi tar oss ann den nya veckan!
Måndagshälsningen kommer här!
-Veckan som gick fylldes med;
Friskluft och älskade, älskade trädgårdsbuketter.
Klätterrosen New Dawn blommade (och blommar) helt fantastiskt!
”Hem ljuva hem” säger skolpojken när han kommer hem strax efter lunch. Trivs på skola. Och är lycklig när han kommer hem. Att bjuda hem småvänner är också en hit. Det tycker vi alla. Fy tusan så mysigt det är när hemmet är fullt av ungar, både mina egna och ett par småvänner.. rikedomens rikedom! .. som ni hör, verkar känslostormen (modern) ha landat i nya rutinerna, likt övriga i gänget.
Medan Storebroren var på skolan. Storasystern var iväg på lekdate hos sin vän. Så passade mor och Bertan på att ha tumistid. Hos hästarna. En ponnytur. Lillprinsen höll minen väl.. ser ju ut som om jag tvingat dit honom!?.. men det här var snarare minen när jag frågade om han skulle kliva av…
Jag gjorde en rejäl höststädning av nedervåningen. Kändes vissa stunder som om jag stod mitt ute i stora havet och försökte sopa bort vågor… kaaan ha något att göra med dom där söta, söta hjälp(stjälp)redorna… men tusan, vi rodde ju det där i hamn! Övervåningen får snällt vänta med att få rena fönster. Kändes helt enkelt för farligt med småungar med..
Vi var på sockersött 4-årskalas!
Så blev det helg.. och en så regnruskig skitmysig sådan! Vi var kattvakt åt världsgullig kattunge, susade iväg på fotbollsavslutning och kom hem och dukade fram brakfika medan regnet fortsatte att falla utan uppehåll.
Det bakades. Både matigt och sötfika.
Vi hade idoga arbetstimmar på övervåningen, som byttes mot lugna stunder, mys, mörkerkurragömma och spelstunder tillsammans.
Veckan avslutades med att regnet höll uppe, familjen som älskar att vara ute fullkomligt ramlade ut genom dörren.. visst kan man vara ute i regn.. men det liksom hällde ner heeela lördagen.. så nu avslutade vi med allt möjligt påtande ute. Styrde bort utemöblerna som stått härs och tvärs, gosade med hästar, motionerade tillsammans med hästar, bara njöt av friskluft..!
Dessa själagoda skapelser…
Och idag vaknar vi till Födelsedagsveckan förstår ni! Hon i toppluvan där fyller jämt i slutet av veckan. Så himla fräsigt, att få leva! .. så tänker jag. Och i nästa stund knyter det sig lite, när jag tänker på hur skört livet är. Jag är så rädd om livet, min lilla familj och alla runtomkring oss. Vill bara, bara få fortsätta leva just precis som är just precis nu. Det är min högsta önskan! Nu väntar några sista septemberdagar innan oktober tar vid..
Önskningar för denna livet-fyller-30-år-vecka!
– Ta hand om livet. Lite extraextra liksom! Faktum är.. att vi ju byggt vår vardag så att vi älskar varje dag vilket är så enormt häftig känsla. Och!!! Vi är inga unikum. Vi vågar bara bryta normer, strunta i ekorrhjul och följa hjärtat….! ”Att välja är att välja bort”. Vi investerar, i tid. Varje dag känns god, ingen långdragen längtan efter att det ska bli helg, jul- och sommarlov osv.. så egentligen önskar jag bara att vi får en alldeles vanlig vecka med sånt vi tycker om och mår bra utav…
–Pyssla om mig själv lite extra. Jag önskar inga långa resor eller dyra smycken. Jag menar, flärd är; en springtur alldeles själv, familjestunder, äta lite extra gott, unna mig långa varma duschar (vaaansinnigt lyxigt i ett småttingmorsaliv)… och så vidare.
-Baka och fixa!
-Följa liten gullunge till tandläkaren!
-Plocka varje trädgårdsblomma med andakt!
-Ha matlag här hos oss!
–Få uppleva drömstund! ..stunden när vi säger till Skrållan att ”Juni! Nu är det dags att börja flytta upp grejer till dig alldeles egna rum, hjärtat!”… åååh, blir alldeles gråtig av tanken. Fy tusan som vi kämpat för det, den skäggige och jag… två just nu ganska trötta, men hemskans glada och tacksamma, renoveringspäron! … och självklart får ni förstås hänga med på inflytten!
-Fylla 30 år!
…
Jag önskar både er och mig ett gott septemberavslut och en god start på oktobermånaden! Och kom ihåg… att det du faktiskt kan påverka i ditt liv… har du chans att göra ”vad du vill med”. Du är nämligen huvudperson och huvudchaufför i ditt liv. Sådetså! Skapa ditt liv, allt du bara kan. Och ta hand om Dig, allt du bara kan. Livet är för kort för annat, ok?
Senaste kommentarer