Veckan som gick både susade och masade sig fram. Vi kramade ur jullovet det allra sista och sen visade det sig att det där med att dra igång vardagen igen tog på krafterna hos oss allihopa.
Kära nån! Så trötta vi var dom första dagarna.
Sen började vi att motsträvigt stuva ihop julen.. årets julkort plockades ner. Ser ni några bekanta smånissar där? Älskar dom mest på jorden.
…jag hade en plan om att försöka ta ett rum i taget, så att det inte skulle bli kaos överallt, samtidigt. Se så bra det gick….
I matrummet, eller SALSKAMMAREN som vi nyligt lärt oss att det här rummet bör kallas (fint ju!! så från och med nu, hej och välkomna in i Salskammaren!).. i alla fall, där inne var det omöjligt att äta på flera dagar.
I köket såg det ut såhär. Nä ni anar, att det inte alls gick så bra att ducka för struligt i varje rum-grejen.. för ett slag såg hela hemmet ut såhär.
…. tjugonde dag Knut..
..granen sköt skott..
.. och vi slog till med ringdans för hela slanten. Tänka sig, nu är vi ett sånt redigt gäng att vi räckte runt hela granen när vi höll hand.
Nånstans här bara orkade vi inte feja mer.
Jag och Lillminsting tog oss ännu en svettig promenad för veckan.
.. så gick vi in på lill-coop och köpte kexchoklad som vi till sist landade med nere på byn där övriga gänget var och åkte skridskor.
Till lördagkvällen firade vi att det där struliga hemmet nu var så ordnat och rent det bara kunde.. att det var renbäddat i sängarna.. och vi kunde ta lördagsmys. Ser ni det där fenomenet som uppenbarar sig där på väggen, bakom spegeln!? … sooolen tittade in också!
Veckans sista dag, var en väldans snöig historia.
Efter utetid var det mer än gott att tjava inåt igen.. tända ljus, sörpla kaffe, påta och vila på sofflocket medan bäbis sov ute i vagnen.
Tänker att det blev en så fin första vardagsvecka.. träffat både mina och den skäggiges päron har vi gjort också. Fy så lyxigt det är att vi har dom alla så nära oss. Det är en sån trygghet.
…
..Och nu är denna juletid slut och jag stoppar den varmt i hjärteasken. Tackar för vilan vi alla behövde. För varma, trygga, mätta, glada, skitbusiga jullovsbarn. För snö och vinterpälsiga hästar. Tid med stor och liten familj. Tack och hejdå, säger vi nu. Vi ses snart igen, julen! Vi ska bara se ljuset återvända först. Och möta Lillminstings första vår, tjavandes på egna små ben alltså. Låta händerna möta ljummen jord och peta ner årets första frön tillsammans med barnen.. och se både frön och småungar växa. Vila utimellan och kramas extra mycket. Och jag önskar mig HemmaMamma-dagar, med lite lagom av allt… gärna en hop ”bara alldeles vanliga dagar”, med känslan att räcka till, åt alla håll och kanter jag vill och behöver. Ser fram emot att odla rödbetor för första gången, skörda hö, plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. För sen så möts vi ju igen, för det har du lovat, julen! .. Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet.
Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?
…
Önskeplaner för vecka 3
-Omfamna varje januaridag, en och en. Januaritider behöver pysslas om lite extra, så är det bara. Att försöka tuta i sig att vi plötsligt ska bli tvärpigga bara för att det är nytt år.. nähädu tack! Den går jag inte på. Ännu pågår kroppen och naturens önskan om vintervila.. och jag tänker lyssna. Och klappa oss ömt om kinderna…det kan vara en mörk chokladbit till kaffekoppen eller att lägga sig extra tidigt om kvällen. Att laga storkok så det blir åtminstone en restmiddag där päron får vila från matlagning. Friskluft och inhämtning av energi. Vi fortsätter med att passa på, att passa av.. så mycket vi kan. Har lovat oss själva en lugn start på året med inte allt för många planer.
-HemmaMamma! .. tänk att jag får möta ännu en vår, hemma tillsammans med barnen. Gråtlyckligt tacksam för det <3 I vanlig ordning är barnen min prio ettettettett.. och så river jag av lite foto,- och skrivjobb här och där också. En möjlighet jag är så otroligt tacksam över att ha skapat. Ni som följer oss, är en viktig del i det hela och jag är så glad att ni vill fortsätta följa oss. <3
-Skriva Vinterlista! .. älskar listor. Blir peppad av det. behöver inte ens ha prickat av det som står i slutändan.. det är bara skönt att slå mig ner en stund med papper och penna, finula lite på vad jag önskar av tiden just, just nu..
-Motionera! .. senaste veckorna har det mest blivit svettiga prommisar med ungar i vagn.. väldigt jobbigt i all denna snö. Men i veckan hoppas jag på något gympapass här hemma också.
…
Nu tar vi måndag och ny vecka. Önskar er en god, god januarivecka. Lova att ta hand om er, allt vad ni bara kan!
..och det var ett hejdlöst snöande vi vaknade upp till. Storbarnen kom upp där kring 09-snåret och väckte mig och lillminsting. ”Frukosten är klar, mamma!”.
Ni hör ju, jullovet har tagit oss bortom tid och rum och här har sannerligen passats på. Att passas av.
Idag var pappan tillbaka på arbetet igen, medan vi andra kunde fortsätta en dag till i jullovstempo.
Efter frukost klädde vi oss i vintermunderingarna och gav oss sedan ut, allihopen.
Sopade av bron och skottade trappen. Bra så, resten sparade vi till pappan och Pelle-traktorn.
Storasyskonen kutade före, neråt gården. Jag tog Lill-Olof i pulkan, så drog vi iväg.
Mot dom där allra största snöhögarna där borta. Och lagårdsstallet, förstås. Ge vatten, fodra, titta till.
Det är fräsigt med vinter på riktigt, tycker jag. Snön yr från alla håll. Isolerar, så det blir sådär tyst som det bara kan bli när snö ligger packad som nu. Köksträdgården är inbäddad i ett tungt, vitt täcke. Viskar ”var sak har sin tid”, nu är tid för vintervila.
Snön gör oss trygga, trötta, glada, kalla fast väldigt varma… Nu går vi inåt igen..
..barnen önskar pannkakor till lunch. Jag kokar lite hallonsylt då vi ändå hade en burk skogshallon intagen från storfrysen.
Försöker väcka vardagshjärnan. Ber skolbarnen förbereda kläder för morgondagen. Skriver handlingslista. Och tar ännu en kaffekopp. Fyller tvättmaskinen, tömmer diskmaskinen, rensar kattlådan. Funderar på vårvintrig köksgardin… och på kakel till nya duschen. Lägger ett pussel med fyraåringen. Njuter, av en måndag alldeles i början av januari, när snön yr utan hejd.
Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..
En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…
Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…
Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.
Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.
Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.
Någon var på upptäcksfärd.
Medan andra jobbade hårt.
Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.
Dags för kaffepaus!
Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.
Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.
Snällaste J och älskade pappa <3
Lilla H lekte i löshöet.
Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!
Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!
Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..
Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.
Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..
Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.
Det här är livet!!
Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..
..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.
På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..
Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…
–Ett minne för livet!
… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…
Blickar ut mot vad som känns som ett sagolandskap.
Låter jullovets första dag landa i små och stora kroppar.
Tjavar iväg på ”Nissespaning”…
Och finner den minsta lilla luvan vi någonsin sett…
Gosar hästar.
Och säger God Jul till småfåglarna genom att hänga upp en kärve i äppelträdet.
Där inne har julstök pågått för fullt..
..men nu varvar vi ner. Rullar ut julemattan över köksgolvet, häller upp polkagrisarna i karamellskålen. Tvagar småungar, griljerar skinkan och slår in sista julklapparna när barnen somnat.
Någon, väldigt liten människa tänker minsann fira sin första jul i år, fullt ut.
Ja den första, den var så himla sömnig.. men nu, nu tusan är vi med på allt möjligt som ni ser.
Vi får väl se hur många ”pomler” som hänger kvar om någon dag…
Nu har jullovet omfamnat oss, hela familjen.
Julen står för dörren. Granen står så grön och grann i stugan. Och vi ser fram emot ett pärlband av dagar, fyllda med tillsammanstid.
Att passa på. Att passa av. Varva ner. Och ladda om.
Vi kikar på vad vi påtat med senaste dagarna, ja av det ni inte redan vet, vill säga!
Den fjärde adventsveckan fylldes med;
Ännu ett lussebak! Det är så himla roligt att saffransbaka tycker jag. Barnen både älskar görandet och smaken och ja, där har ni förklaringen.
”Mästerbagare Bertil” fick lära sig hur man gör kransar.. och hans små pyttiga saffranskransar är det sötaste jag har sett. Så otroligt goda blev dom också.
Vi firade lucia, med njutbart, hejdlöst gulligt lussande i kyrkan kvällen innan och på självaste luciadagen hade vi det HÄR lilla romulet, minns ni..
Rikedom i bild. När pappan kikar in på en snabbtitt. Sätter sig på sofflocket och pratar med sin dotter och sörplar en snabb kaffekopp. Kramar om små barnbarnen och försvinner sedan ut, till hästpojkarna som vet precis vad dom har att vänta. Ett kilo morötter och PappaMorfar-kärlek. Bästa.
Det skedde en del julefuffens. Här gjorde jag i ordning en liten, men ack så härlig liten julklapp till vännerna. Ett litet fång med framkallade bilder från vår tillsammanssemester i somras. Så himla fint att ha dessa minnen tillsammans. En julklapp som inte kostade så mycket alls, mest en skopa tid och tanke.
Vi njöt julfika i sötaste torpet jag vet och barnen var överlyckliga. Satt och tittade på dom där bilderna i paketet tillsammans och sa ”å MINNS ni..!?” på varendaste en. Den lyckan. Värmer gott i en moders hjärta. Vänner liksom. Vilket gudomligt påhitt.
Vi var på gulliga bönhuset nere i byn och sjöng julsånger en kväll.
Tjopp var det fredag och jag var ute med barnvagnen på en lång, så kylig promenad. Det var helt underbart. Jag hade inte varit ute ”riktigt” på vad som kändes som en evighet. Det var så kallt att jag fick frost i skägget, hjärnfrossa OCH kände mig alldeles lycksalig..
Här hade jag först tänkt städa en vända.. men fullkomligt struntade i det. Och lagade min favoritfilt istället. Den som gått helt itu och nu, med lite rött ullgarn och en stunds tråcklande blev min finaste finaste julefilt. 100% ull och värmer så gott.
Till kvällen doftande köket pepparkaka. Jag fyllde ”storburken” med hästar, granar och traktorer.
Det blev lördag och termometern visade fortfarande närmare tjugo minus. Vi värmde bilen, fodrade hästar och packade stora fikakorgen. Tog allt gott vi kunde komma på, kaffetermosen, änglaspelet, fyra-i-rad, barnens juliga teckningar. några apelsiner och nejlikor. Och så susade vi ner på byn hela familjen. Till ålderdomshemmet. Hälsade på vår 88-årige vän och fyllde allas våra hjärtan med jul. Fikade, kramades, pysslade, julade. Blir helt rörd när jag skriver om det här. Det var en sagolikt fin stund.
Det fjärde ljuset tändes också. Och vi har även blivit så kärleks-bortskämda både hemma i lilla byn hos mina föräldrar och här i vår by hos mannens föräldrar. Ett så himla själagott veckoslut där vi i helgens början kände oss ganska så möra efter veckans utmaningar.
…
Gode Gud, tack för precis allt det här. Jag önskar mig inget mer, än att allt bara ska få vara precis, precis som det är just precis nu. Varje dag. Är en sån gåva. Amen.
Önskeplaner för Juleveckan!
-Mysa och njuta, var dag! Varje dag är så skitmysig nu. Vill du ha ett utav mina bästa knep för att kunna/orka njuta fullt ut hemma, med fyra små? Jo, jag STRUUUNTAR i att hemmet ser ut som ett kreativt kaos och bara njuter av att barnen njuter.. hakar på deras iver, hittar på små pyssel och tänker att ”vi gör en liten julestäd om någon dag..kanske”. Knep två; ordnar mig också mitt i allt, små vrår där det råder stilla och lugn. Som kammarn.. jag menar matrummet. Tar småvilor i stilla vrår, med min kaffekopp. Småpausande, gör susen och hela skillnaden.
-Julestöka! – Ni vet.. koka karameller, handla sista julmaten, slå in julklapparna (jag har inte slagit in EN. tillhör den skara som oftast sitter kvällen/natten innan julafton med det.. har en önskar om att ha hunnit göra det lite tidigare än så i år. faktiskt. Klä julgranen ska vi göra också, åhåh längtar.
-Fira Jul <3 önskar mig en frisk familj, tillsammanstid, gott att äta, många tända ljus..
…
Vill önska er alla en god, god julevecka!
Påminner mig själv om att stanna upp i julstökandet, lyfter upp lillungen och så tar vi oss en svängom över köksgolvet. Fångar livet i min famn. Här och nu:ar, liksom. Vill inte bara susa förbi, för att jag hastar så. Därför bromsar jag mig, än fast jag vill en massa, massa saker.. Jag tänker; ”att välja. är att välja bort. det gäller tusan så mycket i livet”. Just nu är inte tid för den mest nogsamma julestädningen, om än jag älskar att ha det finstädat.. men jag älskar att barnen leker och stojar, än mer. Nu är inte tid för en rad olika julekakor, fastän jag älskar att baka. Någon favoritsort väljer vi ut, sen får det vara bra. Och så vidare. Nu är tid för röriga pyssel kring köksbordet tillsammans med barnen. Tid för limpabak så vi har till jullovets alla mysiga små påhitt där fika förstås är en så god del. Tid för prinskorv och några snabbgjorda favoriter bland julens karameller. Tid för livet, som det är, just precis här och nu.
Tryggheten i gårdens erfarenhet. Av många, många vintrar.
Hästarna strövar.
Medan barnen snöleker.
Jag tar minstungen på lillpulkan och drar iväg.
Visar honom.. än det ena, än det andra. Han tittar på mig storögt. ”Dää!”, säger han och försöker peka med den stora, egentligen väldigt lilla, vinterhandsken. Och så går vi vidare.
…
Idag är det fjärde advent. Alla fyra ljusen tändes vid adventsfrukosten. Juleveckan står för dörren. Och ute, är som en enda vykortshälsning från Midvintern.
Senaste kommentarer