Hej i måndagen! Så himmelens härligt septemberväder vi bjudits på flera dagar i streck nu. Idag är vi ute och bara njuter. Plockar äpplen. Förbereder för en sista must-omgång. Och bara mår gott. Största pojkarna i familjen kom hem strax efter lunch efter skola/jobb och det är en så själagod grej att få starta veckan mjukt, tillsammans.
Låt oss kika på veckan som gick, vetja! Sen några önskeplaner för den här (lite för spännande) veckan..
Veckan som gick;
Började med soppmiddag. Höst + soppa = SANT. Eller hur? Den HÄR soppan blev det, till en god brödbit.
Jag tog hand om den sista zucchinin. Rev och frös in i lämpliga portioner för att sedan i ett nafs kunna baka det HÄR brödet.
HemmaMammans pärsigaste stund på veckan? .. när hemmet är tomt på ungar. ”Vad gör jag nuuu!?.. hur gööör man?”…En på skola, en på Rävgrupp, en på Kottegrupp… Bebbe-Uno!! Kom ut och håll mamman sällskap snart! … men jag försöker njuta av dessa småstunder, förstås. Några timmar går i ett nafs och sen är veckans pärs över, hehe. Promenera med bara mig själv i sällskap, till exempel. Inte så dumt ändå. Plocka en sån där bukett som känns så himmelens lyxig gjorde jag också..lyxig, precis som den allra första på våren ni vet? fast det nu är en utav dom allra, allra sista..
Så världsmysigt att ha eftermiddagshänget sedan när alla är samlade igen. Spela spel, äta mellis och snacksa oss fram på nötter och russin framtill middagsfixet..
En dag visade jag er våran trappa, på instagram. Det är ju för fräsigt att vi har en riktig trappa, tycker vi fortfarande, efter två år. Ledstång ej på plats. Ej heller ett riktigt räcke, bara ett provisoriskt… (dock barnsäkert, lovar!) Men titta, visst blev lamporna tjusiga där? Lycklig varje natt jag kliver upp och preggokissar och kan tända…
Vägde upp dom där timmarna utan barn, med att ta med mig några extra gullungar hem en annan dag. Finns det förresten något härligare än att säga ”nu är det fiiika!” till ett gäng leksvettiga småungar som bara ööser in bullar och saft och som tycker att livet leker?
Och från att ena dagen känna sig som en supermom med hur mycket kraft som helst.. putsa fönster, skura bro, kirra middag i lergryta, pyssla om en hel hop med ungar.. till att en annan dag vara en preggo-hormonbomb utan dess like.. känna sig ynklig, önskade få sitta i mammas knä och få saga läst för sig… gärna varm choklad serverad till mellis också… det går upp och det går ner, …. nog för att mamma säkert hade kokat varm choklad åt mig om jag susat hem till päronen.. men istället pysslade jag om barnen och mig själv med varm choklad och vispgrädde och ostmackor att doppa där i. Klappade egna kinden ömt. Eftermiddagsslumrade. Japp. Bra så. Dagen efter. Ny energi.
Vi fick världens finaste bud, från älskade älskade vänner långt nere i söder. Vi bodde tillsammans i samma trappuppgång, under Piteåtiden.. levde sannerligen med varandra. Fick våra första barn samtidigt. Nu bor vi 100 mil ifrån varandra. Men vänskapen är stark, så stark ännu. <3
Det blev fredag. Alla barnen var bjudna på födelsedagskalas…. och där hemma? Satt föräldrarna på sofflocket och moffade det där smågodiset som mannen hade köpt till sin fruga den där dagen hon var som ett barn… och också grät efter lösgodis. Haha!
Och så blev det lördag och helg. Och äääntligen fick vi vakna till sol efter vad som kändes som en evighet av moln och regn.
Skrållan var på eget mormor-och-morfar-dygn. Storebroren hängde hos sin kusin. Och Lillebror var hemma med päronen med fullt fokus. Alla hade det gott på sina håll, mao. Här hemma hästade vi. Bertil red en lång tur på sin ponny. Ikran promenixade med sin M. Väl hemma igen, tog jag ett pass med Kolabönan. Jackan kastades av och det var sensommarvarmt. Och jag längtade efter att få dundra fram på den där kolabönan.. men nöjde mig med att jobba honom ääännu ett pass från marken.. vi har trevligt ihop, det har vi.
Och så blev det veckans sista dag och ”någon” fortsatte sitt storstäda-boa-race. Väldans vad konstig denna bild blev, men skit samma. Dunderkulan jobbade på med fönsterputs och vilken flärdfull känsla att få bort en massa flugskit och kunna se ut igen!
Jag tog mig en tur med mina småpojkar också. Fyrhjulingsrace med morsan är en favorit för Minimannen förstår ni. Pappan målade lister, socklar och fönstersmygar i matrummet där hemma, så idogt att hälften vore nog imponerande.
Och veckan avslutades med att hela gänget var fulltaligt från sina äventyr och vi drog iväg på utflykt. Tog söndagmiddagen på tur. Grillade hamburgarna smakade himmel där vid vackra favoritplatsen. Vi lät självutlösaren föreviga stunden, sådär perfekt operfekt. Mannen stack sedan ut och red med sin mamma under kvällen, medan jag var hemma och såg Spirit (världens bästa häst-film) och åt upp karamellrester tillsammans med barnen… pappan anslöt till sist och vi kunde inte avsluta veckan godare.
Tack livet,.
Och nu är det en ny vecka som är här!
Önskeplaner för vecka 39:
–Jag önskar att det blir en odramatisk vecka, hah! Brandispappan har jour och jag (även han) kan inte låta bli att vara lite nojjiga över att bebben skuuulle kunna vilja anlända världen lite tidigt och att det skuuulle kunna vara mitt i ett krångligt larm där brandismannen är fast att rädda liv… och vad gör vi då då? Hinner han? Lillminsting kanske tar det chill, eller så vill hen ut i raketfart precis som sin syster? Får fråga min allt-och-lite-till-Storan, fembarnsmorsan.. om hon ställer upp som doula för Lillan? haha
-Njuta av hösten! … Ljuvt så det förslår, med dom här ljuvliga soldagarna vi haft några på rad nu. Men regndagarna hör till dom också.. då påtar och pysslar vi på här inne med ditt och datt.
-Knåpa ihop några samarbeten!
-Dejta med vännerna!
-Kaanske bli klara med matrummet!! … så så så yttepytte kvar nu! Längtar efter att visa er då. Vårt hejdlöst utdragna projekt.
–Säga tack till september och välkomna oktober.. åhåh, DET, blir en spännande månad, det!
…
Känner mig taggad på den här veckan. Inget är som väntans tider och nu är det grand finale-veckor, sannerligen. Migränhärvan är (nästan) glömd och kroppen har god energi… jag känner mig pigg, trots att jag grejar i massor nu så har jag så mycket mindre ont i ländryggen… typiskt tecken att lilla vännen fixerat sig.. Jag kan njuta av varje dag och föda-bebbe-peppen är här. Väldigt spännande att se hur länge Lillminsting tänker stanna i preggolyan… kanske lika länge som storebror? Då dröjer det några veckor till. Kanske ungefär lika länge som små storasyskonen? I sånt fall är det nära, nära.. vi tar en dag i taget!
Önskar ER goda sista septemberdagar.Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Hej från en trött och småsliten preggomorsa! Men solig septembermåndag ju! ..och barn som är glada och leker, mycket mer behöver inte en mor för att känna sig lycklig. Jag ska inte svamla mer. Vi tar en liten tillbakablick på veckan som gick, lägesrapport och önskeplaner för nya veckan, vetja!
Veckan som gick!
Vi drog igång med vardagmåndag. Stora pojkar på jobb och skola och småsyskon hemma med mor. Vi gjorde handlingen i vanlig ordning och använde skrindan för att skjutsa alltsammans från bil till bro… man får sina knep som högpreggo..
Hovis kom och gav pållarna höstfina fötter. Alltsammans med obligatoriskt ”hovslagarfika” ute på lagårdsbacken efteråt. Blåbärskaka och allas favorit; Raw chokladkaka By Bertilen. Det receptet får ni bara inte missa. Finns HÄR!
Det var jourvecka med allt vad det innebär. Larm som går i tid och mest otid och timmar av brandövande. Där hemma gjorde vi det så mysigt vi kunde dom stunderna när pappsen var på vift. Som att fånga vad som kändes som Sommarens sista kväll.. spela finns i sjön på ett försök till ICKE blodigt allvar. Helt omöjligt. Men roligt hade vi!
Det blev dags för ”min bäbis” att (på eget bevåg) haka på Storasyrran mot några förskoletimmar. Jag hade graaav separationsångest här hemma dom små timmarna. Ni peppade så gulligt , så jag kände att jag ville skriva till er alla… om mina mammatankar där och då, så då gjorde jag det här i bilden ovan. Separationsångest hör förstås till utvecklingen hos både stora och små..nyttigt på ett sätt. Men jag är hutlöst glad över att vi får ha den på denna lyxiga, låga nivå.. att vi vågar fånga denna dyrbara tid i livet i livet så, och inte låta den skena iväg. Att jag och mannen tänker så lika så allt bara flyter på utifrån våra gemensamma värderingar.
Jag fyllde på mamma-energi-kontot med hästar, frisk luft, preggopromenader i lagom fart och skördande. I både köttfärssås och matbröd hamnade det zucchini!
..Brandismannen hästade, han också. Nu börjar längtan efter långa ridturer tillsammans att vara stor.. men allt har sin tid. Jag skulle inte förlåta mig själv om något hände bebben.. Ikran äär en cooling, men väldigt stor. Fjödur (islandshästen) är inte så stor, men istället en räserkille.. så ingen av dom två storhästarna känns särskilt lämplig för ett högpreggo som inte är i sin rätta balans, så nu får ridandet vänta ett slag.
Jag plockade blommor, band och levererade förbeställda buketter mest varje dag.. och fyllde Blomstervagnen mot helgen, förstås. Ett utav sommarens höjdare, alla blomster, tusan vad roligt det har varit och är… att den där ischias-nerven (eller vad det nu är) ömmar jäkel efter ett redigt binda-bukett-race… det låtsas jag inte om.
Det blev september. Magnifika, september.
Energin var god och vi fejade och grejade, bakade både söt- och matbröd. Går förstås som hejsan med dessa hjälpredor!
Varvade brädspel med makande av krusbärsmarmelad. Högst koncentrerad marmeladmakare som rensade bären, alltså!
Det är så fräsigt att få vara med om allt det här, Mamma- och Pappalivet alltså. En kväll var det fotbollsmatch och jag tog med mig alla barnen ner på byn. Minstingarna hejade på brorsan och lekte med sina småvänner samtidigt som jag stod och försökte ta in att vi har så stora små barn nu. Och till nattningarna är det inte bara mamman eller pappan som läser saga.. Storebror övar läsläxan för sina småsyskon också. Aj mitt mammahjärta, min första bäbis liksom… nu läser han och skriver egna sagor för fullt. Och tycker det är jätteroligt, det är det bästa! Älskling.
Det blev fredag och vi hade mysdag med vännerna. Jag provade baka ny variant av äppelpaj till knytiset. Päron pladdrade, barn lekte och så firade vi liten nybliven 2-åringsvän. … jag kände mig dock inombords inte helt hundra.. men tänkte att ”jag är bara trött och det blir bättre efter en lång natts sömn”..
Men lördagen blev bara ett enda kaos. Precis, precis som med Lillebroren i magen, vid samma tid av graviditeten, så har jag nu uppenbart kommit in i en svacka av väldigt kraftiga migränanfall. Som bara avlöser varandra. Jag har aldrig migrän annars, förutom när jag varit gravid. Under lördagen duggade tre, som ”strokeliknande” scenarion, och till kvällen tyckte mannen att nä, nu vill jag ringa 1177 och kolla så att det här verkligen är ”normalt” när hans fru återigen blev som ett jagvetintevad.. och preciis som med B blev det ett väldigt pådrag.. det handlar ju om ett litet liv och inte bara mitt eget ”lilla migränanfall”, så trots att jag kände mig som ett tjurigt barn som försökte vägra ta emot hjälpen, så är jag ändå tacksam för noggrannheten, förstås!! Jag domnar i halva kroppen, har ingen känsel i munnen, på tungan och det läskigaste; det går inte prata! .. det kommer bara strunt. Något vi inte visste men senare fick veta, är att havandeskapsförgiftning har vissa liknande symtom som kraftig migrän också,.. så då förstod jag varför mina sluddiga ”men det äär bara migrän” inte gick hem hos ambulanssjukvården och en tur till sjukan var ”ett måste”. Återigen konstaterades det att ja, det verkar vara något hormonellt megatjafs i kroppen i detta skede och bara ”att gilla läget”, typ.
..men hu, vad tröttsamt och ont det varit i helgen.
Lyckligt var, att det i helgen var Storebrors tur i kusinskaran av ha ”Eget dygn hos Farmor och Farfar” (sån världslyx för en liten storebrorsunge, med fullt mys och fokus av två favoriter).. och dom två småsyskon blev förstås ompysslade av vackerpappan medan morsan mest bara sovit och sovit och motat migränanfall. Lycklig var jag när jag kunde vara uppe på benen en stund.. njuta av en blombukett och samla in lite frön inför nästa år. Men i övrigt.. en soligt vacker helg.. som varit lite kämpig, milt sagt. Där jag gav mig den på att vila, vila, vila, vila…
… ganska tröstlöst att då vakna till tidigt måndag… och ett nytt, om än (peppar peppar!) mycketm mycket mildare bara ”ett klassiskt migränanfall” som sedan timmar redan dragit sin kos. Hoppas att det är som när B låg i magen.. då hade jag ca en vecka där det kom och gick migrän, sen gav det sig. Hoppas såå på samma nu. Jag lever på hoppet och tänker positivt inför veckan!
… det hade kunnat varit värre, kära hjärtanes ja. Nu tar vi en dag i taget.
Önskeplaner för v.36!
-Njuta av varje vacker septemberdag som bjuds nu, så mycket jag/vi bara kan och orkar.
–Drömscenariot är att denna ocharmiga hormonhärva i kroppen drar sin kos och vi kan hitta på olika mys och hittepå….
-..Äppelträden dignar och vi läängtar efter att göra årets äppelmust! .. till exempel.
-Gå till barnmorskan och lyssna hjärtljud på Uno-Bebben.. ljuvligt ljud.
– Jobba med ett par roliga samarbeten! .. med företag som passar oss och er som handen i handsken. Ja, det är bara såna samarbeten jag tackar ja till, det vet ni.
–Börja göra slag i orden ”boa för bebbe”, på riktigt.. tvätta upp lite småkläder till exempel. Så overkligt på ett sätt. Tänk att vi ska bli en till <3 .. tänk att få byta migränont, mot att snusa bebbe? … den tanken gjorde mig megalängtig nu.
-Fira livet med lååång långhelg. Lite extra ledigt unnar vi oss nu. Lägligt. Efter en fartig sommar där ledigheten hade arbetsiver i massor från början till slut, kan vi nu ta ”ledigt med lite lägre tempo”. Gott både efter sommarfarten och att få återhämta oss nu. Livet på gården innebär alltid en fart, och vi älskar den. Vårbruk och slåttertid så fräsigt. Nu försöker vi skörda allt vi kan men också njuta av att naturens tempo börjar lugna ner sig…och helt sonika, bara ta hand om oss. <3
….
Vi tar en dag i sänder. Eller hur? Haffar tag i dagen och norpar guldstunder.
Jag tänker på storheten i doften från fruktdignande äppelträdet.. Känslan av kallt, nästan nollgradigt daggvått gräs mot handen… Höga, klara septemberluften i lungorna under promenaden .. Hjärtevänner. Kramarna från skäggig make och varma småbarn. Jag fantiserar om en tur i skogen. En favoritmiddag i hösttider.. Handen mot en varm mule… allt det där är det bästa och dyrbaraste jag har och precis vad jag tänker försöka norpa åt mig..
Nu börjar sommarlovet sakta krypa ur kropparna och vi är igång med vardagen. Gillar den, mycket.
Dags för liten summering av veckan som gick, innan vi kikar på nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Veckostart! Mjuk i kanterna, i vanlig ordning. Pappan slutar mitt i dagen, samtidigt som skolpojken och vi kickade igång med tillsammanspromenad/cykeltur. Fräsigt med asfalt tycker grusvägsungarna.
Jag band buketter på löpande band.
Vi blev överrumplade av nattfrost! Tack och lov bara en natt.
Vi var på loppis och letade ”nya” lampor. Det är mörkt om kvällarna nu och vi har inte så många lampor som vi önskar. Vi gjorde flera fynd. Bland annat denna vägglampa… för en 50-lapp! Vaaa, så fin visst?
.. och det häär hände. Två småsyskon på förskolan. Ja.. Juni-5-åringen skolades lugnt in nu redan under vårterminen.. började med 5h/veckan för att sedan avsluta terminen med stadiga 10h/veckan.. nu, är det bara ett år kvar innan hon börjar förskoleklass, som är obligatorisk, och därmed tycker vi att det är viktigt att hon precis som storebroren, får chans att bonda ihop sig gott med blivande klasskompisarna, lite er fast schema kommer alltså att hållas för henne. Vi anade också att Lillebror då nu i höst, skulle bli nyfiken att följa med han också.. så han har en syskonplats och får haka på storasyster, oom han vill.. noll tvång och måste i det, han hinner bonda med sina blivande klasskompisar om något år, sådetså. Som alltid på önskelistan här i byn, en öppen förskola, .. men då det inte finns så är jag tacksam över att utöver privata kompishäng kunna erbjuda barnen, när dom är i den fasen att kompisleka mer står på önskelistan, några timmar på förskolan i veckan. Vi kör på feeling och det syns gå som hejsan, det!
Världens finaste människa ordnade oss ljus i trappan. En suddig mobilbild, får knipsa bättre bilder på dessa drömlampor som iiinte är några loppisfynd.. puh. Men dom ska få leva hos oss så länge vi lever här. Just så.
Jag morgongympade. Preggot mår gott av det!
Livet pågick. Och i vanlig ordning hade vi kreativt kaos, härs och tvärs!
Jag jobbade på små stunder här och där, när tillfälle gavs, att fortsätta beta av min Boa-lista (den HÄR). Skafferiet blev det ordning i. Gamla korvbröd och kex från sommarens utflykter hivades och hyllor såptorkades.
Vi tog med oss lite härliga grejer och susade till vännerna medan regnet stod som spön i backen.
Bertan hjälpte mamma med ett jobb vi hade på instagram, för Blocket. Ni vet att vi är blocket-användare sedan alltid. Därför så ofantligt roligt att få kampanja för ett företag likt detta.
Det blev torsdag och hemmet ordnades till något.. och fylldes med färska blommor, det i kråksången!
Plötsligt var det fredag och tjohej vad blomstervagnen jobbade på. Så himla roligt!!
Vi firade in helgen ute på verandan med färsk pasta och sommaren bestämde sig för att komma åter efter dagar av riktigt höstrusk. Oj så härligt!
Helgen har fyllts med ditt och datt. Som nybakt mammabröd till lördagsfrukosten.
Älskvärda bestyr i massor.. jag har ”för mycket roligt” för mig just nu.. egentligen önskar min preggokropp lite mer vila.. men jag har svårt att låta bli allt roligt påtande.. här ser jag i min blick att den säger ”jag älskar det här… både att vara preggo och plocka vinbär..MEN HELSICKE VAD DET VÄRKER I RYGGEN efter många timmars sjåande”. Noll synd om mig.
Och vi var bjudna på världsmysigt och gooott kalas hos ”Morfars”. I bild; födelsedagskort pysslat av idoga småhänder.
Veckans sista dag innehöll bukettbindande likt de flesta andra dagar under veckan samt ännu en fotbollsmatch..
..kortspel ute på bron i skön sensommarvärme.. fotbad med liten flicka, samtidigt som vi rensade nyplockade krusbären..
.. och dessa coolingar, avslutade veckan precis som dom började den; med att göra äppelmos. Två rediga stöpor gjorda. Tror vi satsar på en tredje. Assistenten gnisslade tydligen, så hörselkåporna var goda… solglajjor är också alltid bra, tycker Minsting. Dreamteam!
.. 7 dagar fyllda med liv, stoppade i våra hjärteaskar. Tack livet.
En ny vecka står för dörren…
Önskeplaner för v.35
-Omfanmna de allra allra sista augustidagarna för att sedan välkomna september! .. ooh, blir pirrig i magen. Lillminstings ankomst närmar sig med stormsteg. Men ännu bör det vara en hel hop veckor kvar!
-Ratta Hemmamammaliv med allt vad det innebär. Har tre småstora barn nu, så fräsiga åldrar alla tre. Den enen som gladeligen skjutsas på fotbollsträningar och har livets första läsläxa denna vecka. Den andre är ett enda kvitter, pepp på sin Kottegrupp med blivande klasskompisarna och tycker också att det är ”såå skönt att vara hemma” efter dessa små timmar iväg. Och Minsting, han flyter med.. lär sig saker utav bara farten, är väldans kär i sin mamma och bebbemagen och ser så mycket fram emot att ”jag ska bli STOOOREbroor!”. Och jag är bara så lycklig över att få vara med på hela alltet. <3
–Hovis kommer!
-Vi fortsätter skördandet! Äpplen, äppplen, äpppplen…väldans mycket äpplen att ta hand om just nu. LYX!
-Baka! .. fylla frysen är bland det bästa jag vet.
-Häng med vännerna <3
–Knåpa klart en text till en artikel (KUL!) samt beta av annat pappersarbete.. som ju alltid bara får hinnas med, ”på något sätt”.. Vi har många bollar i vår luft, vet ni. Drömgårdslivet!
–Njuta av Den första septemberhelgen!
…
Jag tror det här blir en fin vecka. Hoppas så. För både er och oss.
Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
… jag väljer, trots att det nu är rätt så kylig luft, att sörpla mitt morgonkaffe ute på bron. Sätter mig i den där trasiga, men mjuka och sköna gammfotöljen.. där mår preggokroppen gott. Samlar tankarna för ett slag. Med en måndagshälsning här till er. Vi kikar på vad vi fyllde våra allra sista sommarlovsdagar med och så vidare..
Vi började veckan med en drös timmar i skogen, som ni vet. Helt underbart. Karl-Johan-svamparna vi fann, gav vi vår ena fingranne!
Rekordstora enar, som jag delat itu då jag inte trodde dom kunde vara så stora och ändå fräscha, men se det var dom.
Det bands maffiga sensommarbuntar som levererades. Nyper mig själv i armen att ni vill köpa blomster från Drömgården.
Storebror blev fast i korthusbygge och byggde det ena mer avancerade efter det andra. Minstingarna hade sjåigt i köket, bakade och facetimade med Moster M.
Det blev den allra sista sommarlovsdagen och vi plockade vinbär och bakade blåbärspaj…
.. och gjorde slagbordet så stort det kunde bli och dukade med gladbukett, för att sedan bjuda Morfars och Farfars på middag. Mysigt sommarlovsavslut!
Och så blev det regntung torsdag och mamman fick bita ihop rejält för att inte låta brännande tårarna trilla längs kinderna.. Mammahjärtat jobbade på, så att säga då vår älskade, älskade stora lilla älskling., så självklart och modigt stegade in på skolgården och började Klass Ett. Nu är det skola, på riiktigt! Och ni kan bara ana vad någon längtat efter det. Å ni vet hur det är, på ett sätt önskar man bara att barnen ska vara små knyten att hålla i sin famn, för evigt.. samtidigt som det är helt makalöst häftigt att få vara med om alla olika kapitel.. att se sitt barn växa och bli sin alldeles egna människa. Så stolt över vår S. Och evigt tacksam över att få gå här så nära bredvid och uppleva hela alltet fullt ut.
Det blev fredag. Blomstervagnen fylldes och vi var fredagströtta…. väldans fredagströtta.
Och så blev det lördag och gullungar skjutsades till Morfars och vi päron slirade norrut, ca 30 mil, för att skåda den helt sagolikt vackra vigseln och fira kvällen och natten lång att älskade kusin A och hans A nu är man och fru. Älskar den där skäggige så och vi har alltid så roligt tillsammans.
Två helt fantastiska människor dom där två. Å puh, nu gråter jag av bara tanken och synen på dom. Det var en så otroligt vacker dag, rakt igenom. Så tacksamma för att vi fick vara med. Grattis igen å igen, finaste ni! Man och fruuu K!
.. det blev söndagmorgon och småbarnspäronen klev upp tidigt med morgonfrillorna på snedden och gasade hemåt.. vi ville överraska någon som inte alls räknat med att vi skulle vara på plats…
.. på hans livets första fotbollsmatch. Coachad av Morfar. Vilket drömteam, ser ni? Å himmel, vad roligt att vi hann.. det var värt att klivas upp i ottan för. Återse hela lilla gänget sedan och krama om, både barnen och världens bästa MammaMormor och PappaMorfar edan, så underbart. Hela gänget hade haft det så bra tillsammans medan jag och M varit på bröllop. Tacksamhet stor så stor.
Väl hemma på gården hade vi söndagstimmar tillsammans… gosade hästar, plockade blommor och gick med till bästa gårdsvakten..
.. och så avslutade vi veckan med god söndagmiddag och att krypa ner i renbäddad storsäng hela gänget… vi somnade en efter en, tidigt. Vilken vecka! Det kändes i hjärtat. Massor.
…
Nu är kaffet slut. Jag känner mig samlad och ganska så redo inför ny vecka. Har en lååååång ”det här vill jag hinna innan bebben kommer-lista”…
Tänker ta dom världsmysiga bestyren lite pö om pö, vecka för vecka. Ni vet, dona med småkläder och sånt, varvat med alla andra mysiga sysslor som är nu.. skördande i massor till exempel. Planerna för veckan?
Önskeplaner för vecka 34:
-Försöka landa i att sommarlovet är slut och vardagen ska tuffa igång. Tycker så mycket om vår vardag, men nu är både kroppar och knoppar inne i sommarlovande, så nog tarvar det lite tid att komma in i rutinerna igen! … en sak vi återupptog på direkten, är matlista och större handlingar än allt småhandlade som blivit under sommaren. Minstingarna och mor har redan nu fyllt kylen för i alla fall största delen av veckan. Skönt!
–Motionera! Jag varvar preggogympa med prommisar, .. den nya erfarenheten av ryggont (typ som ischias?) som uppdagats, blir som sämst om jag inte motionerar alls, … eller sjåar för mycket. Så det är en fin balansgång som behövs.. men håller jag den så får jag må gott, så jag jobbar för det.. det äär inte lätt att tvärvila i ett hemmamammaliv med tre barn, så är det bara.
–Vi behöver städa ur lagårdsstallet.. som under höskörden fylldes med allt möjligt krafs som vi behövde flytta från högolven… men nu måste alltsammans hamna på bättre ställen (”vaar?” är frågan, haha!), så att hovis kan komma hit och verka och sko hästpojkarna!
-Fortsätta skörda och preppa för vinter genom att fylla frysar och matkällare med massa gott!
–Plocka blommor och binda sensommarbuketter till er, förstås!
-Fira en älskad PappaMorfarSvärfar! .. längtar så efter det, att träffa storfamiljen och ha det gott tillsammans.
…
Vi tar en dag i taget. Visst?
Ta hand om er, allt ni bara kan. Så hoppas jag så att vi hörs under veckan här inne!
Och så var det måndag igen! Dags för ett veckosvep.
Augustiveckan som gick, fylldes med..
En veckostart så enormt trött. Här hade vi behövt några tankande dagar, i lugnan tillsammans-ro, efter en fräsigt energisprutande tid.. men, då var det bara att ”kavla upp ärmarna” och hoppa i Hemmamammandet medan skäggig susade till kontoret. Vi dukade upp med brakfrulle jag och barnen och tyckte att vi hade det himla lyxigt, trots att preggomamman kved av ryggont och svidiga ögon.
Barnen var tålmodiga och fullt nöjda över en sirapsseg start på veckan. Vi spelade otaligt många parti kort. Och mitt i skavet jag kände, det dåliga samvetet över att jag inte hade ork som vi alla är vana.. så är jag så himla nöjd att jag aldrig undanhåller den biiten för barnen.. dom ska veta, att mor inte är någon maskin utan en människa precis som alla andra. Mycket glad och fullt fräs på, för hon får lov att leva sitt liv såsom hon önskar.. men att bromsa och ladda batterierna, VILA, det behöver hon titt som tätt, också!
Energitankande på olika vis. Plocka blommor och börja boa inför hösthemmet.. nya lampor till trappen har anlänt. Att boa, både inför höst och bebbe… dra mig baklänges så mysigt!
Kraften började komma åter och vi drog iväg med kusinerna till Nordingrå och ”Hopplandet” där. Skitkul tyckte barnen! Och morsorna var nöjda över en lång babbelstund medan ungarna lekte.
Ett kvällsögonblick i augusti. Liv härs och tvärs. Efter detta gick vi ner på åkern och hade ”hästbio” som barnen säger. Vi satte oss på en stor filt och tittade på när pappsen jobbade med häst efter häst.
Kvällsfika och sagostund ute på bron, bland grovsopsfynden (korgstolarna), alla urtvättade (skitsköna) gammtäcken och kuddar. Såna stunder som känns så mycket i hjärtat.
Vi band buketter och drog ner till ”Drömgårdens Blomstervagn”.
Barnen hämtade både godis och paket som dom fått lämnat till sig där nere vid blomstervagnen.. vi har dom gulligaste följarna, så är det bara!
Vi gjorde ett jobb för Kärcher. Och tusan alltså, den där grovdammsugaren kommer få jobba hårt här hemma. Gårdshuset var först ut. Storstäd av vår bil som måste säljas sedan (buhu, skulle aldrig byta om vi nu inte väntade en liten ”Uno-bebbe” som också måste få plats någonstans)…för att inte tala om allt renoveringsdamm..
Vi packade fikakorgen och badpackningen ännu en gång, lilla trion och stånkade preggomamman. Oj oj oj som vi badat och badat denna sommar. Otroligt härligt!!
Och en kväll hade jag och M bett Svärmor om barnvakt ett par timmar. Vi skulle spana på hallon.. men visste egentligen redan innan vi åkte att i år inte är något vidare hallon-år .. vi tog tillfället i akt och bara tankade ”tumistid”.. han och jag. Drog först upp till fäbodvallen och vår fäbod för att kolla läget. Och landade sedan här, vid spegelblanka sjön, sörplade kaffe och lyssnade tystnad… och konstaterade att vi inte minns senast vi var på två en stund. Det var en himlafin stund. Tack Svärmor för den <3
Det blev fredag. Ledig tillsammansfredag. Vår nya grej. Och vi fortsatte på veckans spår ”vila, tanka och ladda om”. Fyllde dagen med motion för båda päronen (jag hurrade över att kroppen som ömmat veckan igenom, nu började reka till sig igen), familjekubb, en tur till Mormor och Morfar för bad och fika, ponnygos, ”finns i sjön”-spelande och ett stort trasselgäng som somnade tidigt i storsängen till kvällen…. efter några tröga dagar så var det här en rakt igenom gudomligt härlig dag där vi päron konstaterade att vi kände oss fullt energipåfyllda igen.
Helgen fylldes med skördande, det plockades tomater och torkades lök.. och kokades saft.. och ni vet såna där saker som är tråkiga att göra men sköna att ha gjorda? Som att inventera en frysbox och strukturera upp den, samt frosta av en annan frys och göra den redo för vinterns bunkrande!
Regn och sol omvartannat. Glada blandbuketter av ”restblommor” från buntandet.. och en bunt kusiner på trappen mitt i fikapausen, innan deras lek fortsatte!
Bakat pizza har vi också gjort. Makalöst gott!
.. och veckan avslutades hemma hos barnens Farmor och Farfar, tillsammans med sväggan och gänget. Vi alla var bjudna på nybakta bullar och kall mjölk… drömmigare söndagkväll får man leta efter!! Det tyckte både stora och små. <3
.. Ja, det där var helt klart veckan som började med pannkaka-känsla men sakta men säkert tankades till ”upp som en sol”-läge. Tacksamt. Att nu få börja en ny vecka med god energi och pepp!
Önskeplaner för vecka 33!
–Ha sommarlovets allra sista dagar tillsammans med barnen. <3
-Förbereda oss inför skolstart. Det känns skönt att S har ett så bra förskoleklassår i ryggen, obligatoriskt men mest lek förstås.. nu blir klivet alldeles lagom stort och pirrigt, inför Livets Första Skoldag på torsdag. Klass ett. Det är stort!!
-Inventera barnens klädförråd inför hösten… skor och stövlar ska checkas!
-Plocka vinbär! … orken och lusten tröt för det förra veckan, så det fick vänta. Sådetså. Nu är vi pepp!
-Jag önskar mig ännu en tur i skogen! älskar skogen.
–”Gå till tandläkaren och räkna tänderna”, som B säger. Japp, 3-årskoll hos tandis väntar honom.
-Vi fyller blomstervagnen förstås! Hojtar till i stories på instagram när!
Det är måndag och vi kikar på vad vi pysslat med senaste veckan, den allra sista av fyraveckors-pärlbandet med tillsammanssommarlov!
Tredje och sista etappen av vår Livets första slåttersommar skulle tas i hamn. Det var också Brandispappans jourvecka (7 dygn i rad, var fjärde vecka, är minimumet på jourande som deltidsbrandis här). Och med det sagt, kopplade Herr och Fru L och småttingarna på sitt bästa teamwork-mode och gasade igång!
En hektisk tid på gården, från april och framåt, ända tills frosten nyper… och ack så älskvärd. Att nu få skörda det vi lagt ner mycket arbete, tid och kärlek på.. det är helt fantastisk känsla. Att finna 7-åringen njutandes i köksträdgården..
… och när det finns mycket att göra, då kan man lika gärna hitta på något mer.. haha! Som att städa gårdshuset. Ääääntligen! Det var en drömmens röj- och rensardag. Svärmor var hjältinna och kom och hjälpte till med utbärande och skurande och grejande.. helt makalöst värdefulla timmar. Sen ”skulle vi bara”, jag och M, sortera tillbaka, hiva iväg osv.. ”det är snabbt gjort”, tänkte vi.. och höll på till mitt i natten för att det såklart gick något brandislarm mitt i osv.. men vi bleev klara och det där är verkligen en skön sten som försvunnit nu.
Ungarna har hängt med sina kusiner en hel hop gånger. Sån lyx att ha sina jämnåriga kusiner på byn! Jag smörade för ungarna med brakfika.. och precis som jag kände när jag var liten (med min Bagarberta till mamma!) så var det jubel över hembakt blandat med ”köööpeskakor!?!?”.. förstås bjuder man in till sockerärtsmumsande också, menar barnen!
Barnmorskebesök. Och glukosbelastning. Blä så vedervärdigt äckligt det är. Men bra. Förstås. Jag har gjort detta med alla fyra barnen, då vi har diabetes typ 2 i familjen. Allt gick bra även denna gång.. men inte är det en rolig grej att göra, inte alls. Du som provat du vet!
Vi bjöd hem till olika måltider och fikastunder med barnens mor- och farföräldrar. Här höll B på att förbereda för ett efterlängtat kakbak- världens godaste zucchinikaka. Ni ska få receptet under veckan! Håll utkik. Ni vill ej missa.
Båda päronen har haft jobb att göra, men vi är, efter mycket träning (!), hejare på att balansera alla sysslor tillsammans med småttinglivet. Ibland uppstår otillräcklighetskänsla förstås.. men orken har varit god och då går det ju himla bra. Morsan byggde koja och blev utnämnd till ”värsta snickarn!” (hehe).. och bara små guldstunder som att alla sitter och spelar ”Lotto” ute på bron, med fullt fokus, är så tankande för alla.
.. då kunde pappan sedan med gott samvete tuffa ner på åkern igen i traktorn och mamman parkerade ungar på trappen med fyllt fruktfat medan jag plockade och band buketter att fylla blomstervagnen med. Ungarna är med och hjälper till med det dom vill och kan också.. för, ”i en familj….?” …. – ”Hjälps man åt!”, svarar lillgänget stolta. Drömgårdslivet är ett pussel. Så är det bara.
Sommarkvällarna är tankande. Till alldeles nyss har barnen fått sommarlovshärja till sent, sent.. men nu har vi börjat sno dygnet tillbaka. Barnen nattas i i alla fall hyfsad tid .. Skrållan var så söt där hon ställt sin egna bukett på sitt nattduksbord innan nattningen en kväll. Och när barnen sover, kvällsvattnas och pustas det.. och så hänger jag och M med hästarna… fyller vatten, klappar, kliar och stödfodrar då betet börjar vara magert. Guldstunder!
Det här är sommaren vi sannerligen lär oss en massa nya saker också. Vi slår vårt eget hö. Brukar vår egen mark. Och gasar på rejält i odling. Denna sista hösväng har det krånglat på olika vis.. men det är ju också då man lär sig himla mycket. En dag stod vi med rynkor i pannan, längst ner på åkern, med ungar som ett pärlband efter oss.. och försökte lära hur man luftar bränslesystemet på gamla Pelle-traktorn. Soppartorsk hade det blivit och två behövdes för att lösa detta.. och si på klåån!, vi klarade det! Traktorn startade igen och strängandet kunde ta vid. Dagen efter..
Lördag och sommarens sista dag av ”balparty”. Den här synen var och är magisk. Sista, sista lasset med balar för denna sommar. Lite drygt 2300 balar har tagits in totalt. Det är inte klokt så många, har vi hört. Själva har vi inget att jämföra med, då det är vårt första år med egen slåtter. Men nog känns det på, att det varit mycket göra. Först var det en lång procedur att bara hitta en hel slåtterkedja till traktorn. Därefter behövdes en lagård röjas och städas ur för att vi överhuvudtaget skulle få plats med hö. Sen är det en vecka i stöten där M slagit, vänt, vänt och vänt höet.. strängat.. att slå tar sina timmar, men att vända och stränga går ganska så ”i ett hujj”..men på toppen av varje slåttervecka, så väntar en redig arbetsdag av balpressande och höbärande.. där vi fått guldhjälp av familj och vänner för att ro alltsammans i hamn. (Tack tack tack tack igen å igen, alla ni inblandade!!).
.. dessa balparty-dagar har vi gjort till roliga ”Happenings” så att det ska kännas festligt hela alltet, för alla som är här på gården då. Några jobbar med höet, ungar kutar i skock och det leks och fikas och äts gott.. och stunderna på slutet av dessa dagar, där vi tackat för lyckad bal-dag.. så lyckliga!
Efter lördagens balande susade jag och barnen ut till havet till kvällen.. till Storan med familj, för födelsedagskalas! .. medan Brandispappan var hemma och jourade och tog in dom allra sista balarna.
… och veckans allra sista dag. Vaknade vi hejdlöst trötta men så himmelens nöjda. Känslan av att det öste ner regn och allt hö var under tak.. den gick inte av för hackor. Vi bara myste och myste och vilade, dagen lång. Jag passade på att vika bort ett tvättberg. Pappan och barnen byggde brio bredvid. Vi gick över till Farmor och Farfar, egentligen bara på en snabbsväng, men blev kvar i timmar.. på både fika och middag.. preggomamman slumrade i soffan till och med. Gudomligt skönt avslut .. på både veckan och dessa fyra fräsiga tillsammansveckor.
.. och idag är det ny måndag. Regnet fortsätter att vräka ner. 65 mm på ca 1,5 dygn (!). Det är ynka vemodigt att pappan inte är hemma, det är ju så förbenat trevligt att få börja dagarna alla tillsammans, i lugn och ro… men vi älskar också våran vardag och har dessutom en ny schemaplan för hösten som vi redan känner oss mer än peppade på. Men först och främst ska nu pappsen vara iväg på kontoret ett par veckor medan vi, hemmagänget, myser vidare med sommarlov. Vad som händer sedan tar vi då! Nu, njuta en dag i taget! Som alltid.
Önskeplaner för sommarlovsveckan 32!
-Njuta av hemmadagar med barnen där vi kan hitta på vad vi vill utefter dagsform osv.
-Skörda löken i landet! Är vi för sent ute, tro? Hoppas inte. Jag ska försöka läsa mig till hur vi ska göra. Men det känns som att det nog är hög tid för det..
-Plocka bär! Längtar, längtar, längtar så mycket efter det. Förra veckan var jourvecka och omöjligt att dra iväg till skogs, men nuu så!
-Leverera beställda buketter och förhoppningsvis fylla Blomstervagnen också… bara det inte regnar föör mycket. Vi får hoppas på blomsterlycka i bunt, framåt helgen!
-Skicka efter ny almanacka! Det är en härlig, peppig nystart-känsla, tycker jag! Snart ny termin.. och nya livskapitel. Jag skriver både kom ihåg-grejer och min egna lilla dagbok i den.
-Ha sommarlovande långhelg med hela familjen och precis inga planer för den… yeah! .. vi kommer ha noll probs att fylla den, men det är hejdlöst skönt att höskörd och dylikt är i hamn och vi kan koncentrera oss på annat.
…
Nu ska vi fortsätta vår måndag här. Vi hänger ute på bron bland mjuka kuddar och filtar, det kaffesörplas och spelas Finns i sjön! .. och konstateras att ”mitt i regnskuren, så kommer det en ännu större regnskur”… plötsligt piper barnen in mot barnprogram.. och mor tar sig en påtår..
Hoppas att ni får en fin augustivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Senaste kommentarer