Så mycket slitjobb som nu börjar mynna ut i något, på ett sätt världsligt, men ändock så UNDERBART vis! Vårt hem, liksom.
Den lilla Renoveringsplanen för Vinter/Vår 2020?
Nu när alla golv är lagda så återvänder vi hit igen. Till Stora sovrummet. Kvar här att göra;
Spacklas väggar (påbörjat denna lördagmorgon!)
Slipas, slipa, slipa väggar släta..
Måla taket (påbörjat)
TAPETSERA!
Färdigställa elen
Mannen-tillverkade smygar
Lister (kanske gör vi en tredelad högsockel här.. det kan bli fint, vad tror ni?)
Platsbygga en stor garderob
Börja bo (iiiih!)
Nu är vi i Junis rum! Här ligger golvet så fint, locktaket är på plats och även schellackat och målat sina tre varv med en überbra matt linoljefärg som torkade på 4 h vilket känns skitsnabbt för att vara vår favvisfärg. Toppen! Kvar att göra vad?
Rikta väggar!
Sätta upp spån- och gipsskivor..
..Spackla och slipa,
Tapetsera!
Färdigställa elen
Tillverka smygar
Sätta lister
Boa in en liten enhörningstokig, Pippi-långstrump-flicka med Frost-hårspännen i håret och beundransvärt skinn på näsan!
Och där då! Min ögonsten. Sixten!
Här inne, och i Långa korridoren, väntar egentligen samma punkter som i Junis rum. Trapprummet har kommit längre och väntar på sin pärlspont på väggarna. I helgen är schellacken och stora penseln peppade på mitt sällskap. Trapprum, Stora Sovrummet, Långa korridoren och Storebrors rum. Det gör så ooont att måla tak, men det är bara att bita ihop.. hästgos får bli en god belöningen sedan!
Vi har det vi gör, mao. Men alltså, ”nu är det ju bara ytskikt kvar”… som vi intalar oss här hemma. För ett år sedan stod vi med munskydd och skyfflade spån och murbruk… nu är det så himla roliga grejer som väntar! Hejar ni på oss??? Ska den där obebodda våningen bli ett hem det med, tro?
Tidsplan? -Fråga Livet! 😉
Nåväl.
Njut nu av er lördag och helg så mycket ni bara kan, så hörs vi alldeles snart igen!
Inlägget är i Reklamsamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri
Vackra trappan är täckt med papp sedan ungefär dag tre som insatt och hemma här i familjen… allt för att skydda den från ivriga arbetarskor, förstås.. vi går upp, vetja!
Så knasigt, men Jag stuper nästan här nu, så van att stapla fram på rangligt låtsasgolv.. och ser ni, vackra fräsningen av golvet där trappan tar vid? M är så noga och lägger extra tid på detaljer som verkligen gör det där lilla extra.
Frisen i kanten är också ett smycke och så vacker inramning av golvet.
Vi har valt ett massivt grangolv till alla rum där vi lägger nya golv. Ett rum kan vi bevara golvet, som ni vet. Men i resten av rummen, läggs detta.
Ett massivt grangolv från Klockestrands Såg & Hyvleri. 220 mm brett.
… som vi klättrat uppför stege och trippat försiktigt fram för att inte trilla…
Nu behövs inte det mer!
Åhå, så roligt det är med renoveringsbestyren just nu… det tyngsta skitgörat är förbi och hantverket är igång på riktigt!
Ni kommer till Klockestrands Såg & Hyvleris hemsida genom att klicka HÄR.
Hoppas att ni mår bra allihopa! Idag har vardagen dragit igång här för oss på gamla Drömgården efter ett långt, långt Jullov. Pappan åter på arbetet och barn och mor som lever Hemmaliv och så möts vi till kvällen. Vardagen är god, den med. Men nu tar vi en titt på jullovet, vetja!
Vårt Jullov var så gott. Efter Julhelgen väntade en lång rad av pärlbandsdagar. Det vilade en sån ro över dagarna och vi tog varje dag som den kom…
Byggde lego och andra lekiga bestyr. Titt som tätt drog också jourande Brandispappan iväg och var någons Räddare i Nöden, men återvände snabbt in i Jullovsbubblan.
Vi träffade älskade Storfamiljen, titt som tätt. Som här, där det var disco i Salen med småkusinerna. Bland det gulligaste jag skådat!
Vi lekte ute i snön, innan snön blev isgata vill säga. Åkte räserkälke med arbetshästen Mamma som draghjälp. Mellan löpturerna var det också en rolig motion. Snölek är roligt för både stora och små!
Vi har ”hästat” i massor. Här var vi efter ett pass på en liten prommis över till Tand G. En gång hästtjej, alltid hästtjej. Gamla, gamla tanten blev så lycklig över att få träffa hästarna.
Samtliga i familjen blir lyckliga av hästarna. Barnen ääälskar sin ponny.
Den här stunden var nog en utav Bertilens allra lyckligaste i livet hittills. Vilken syn alltså. Prinskorven skrek som en stucken liten minigris när turen var över. Älskade lilla djurvännen. Han är så kär i både katterna och hästarna.
Vi har blivit ompysslade både i mitt och mannens barndomshem. Våra föräldrar, barnens Mor- och Farföräldrar. Fyra obeskrivligt viktiga människor i våra liv.
En eftermiddag hade Lillebror och Pappa tumistid hemma, medan jag fick äran att susa till stan och gå på bio med dom två Storasyskonen.
Och från att ha lagt projekttid på hästfix senaste månaderna, så blev det färdigt, nytt år är här med ny energi och vi kan åter igen dra vidare med vår övervåning. Vi är så himmelens peppade! Har haft vår första renoveringspaus sedan vi flyttade hit och det har varit såhåå skönt! Att påbörja takmåleri kändes superpeppigt tyckte jag och har senaste dagarna målat taket i bild, tre varv och Junihjärtat har plötsligt ett färdigt tak.
Mannen har lagt golv i trapprummet. Det rummet har tagit massssor av tid då väggarna var som ett vågigt hav.. oj som M slitit med att yxa väggar hyfsat raka och därefter regla. Nu har M i ett nafs lagt färdigt golvet där i trapprummet efter att riktandet är färdigt, och väggarna är alltså redo för pärlspont… målarfrugan måste lägga in högväxel!
Golven som var fyllda med spån och allt möjligt, tömdes ju och i det nya mellanbjälklaget ligger nu istället fräsch Cellulosaisolering.. och förstås har vi lagt ner en hälsning från oss till framtiden. Ett reportage från Drömgården, några skrivna rader och alla upphittade skor som ska bringa lycka, fick förstås också läggas tillbaka på sin plats.
Så märkvärdigt att kunna GÅ där uppe! Så märkvärdigt, överlyxigt, att få skapa vårt Hem tillsammans.
…
Ja, åh.. vilket Jullov.. som vi fyllt med allt möjligt gott. Lycklig är jag över att barnen varit friska och att vi har kunnat fylla dagarna med så mycket mys. Nu väntar Vardagslivet och Känslomänniskan Den Stora (undertecknad) är förstås lite vemodig i hjärtat. Ääälskar ju Juletiden och hade gäärna kunnat tänka mig ännu fler långa, julloviga dagar, alla tillsammans. Men Vardagen är igång nu och den älskar jag ju, också. Allt blir bra, bara vi är igång med kära rutiner.
Just nu är vi till exempel skittrötta när klockan är 09 på morgonen och precis iingen busunge är på väg till kudden den tid dom egentligen brukar. Vi har haft Jullov, med andra ord. Så fint så.
…
Veckans Planer:
Vända tillbaka dygnet och försöka hoppa in i vardagen på ett snällt sätt för oss alla..
Ta hand om småungar och nypa mig själv i armen över att få gå mot ännu en vår som HemmaMamma
Följa Storasyskonen till Förskolan!! ..har inte landat i det här ännu…kanske återkommer med inombordsbubbel…
Så sakteligen försöka påta undan Julen så att jag knappt märker det själv och hinner tycka att det är sorgligt…
Samtidigt som jag klättrar i ett berg av tvätt, försöka beta av mail och andra viktigheter..
Sända er hälsningar, förstås! Nu är Jullovsbloggandet förbi och här kommer trilla hälsningar som vanligt igen. Ni har massor av frågor om golvet vi lägger på övervåningen, återkommer med bland annat svar om det!
Landa! I ett nytt år. och månaden Januari. Det blir nog fint.
…
Önskar er alla en mjuk och fin start på den allra första hela Januariveckan så hörs vi snart igen!
Sådär såg det ut i vår hall när vi flyttade in här i gården, sommaren 2015..
.. ett år senare började vi göra omfattande renoveringsprojekt av älskade hemmet. Inte bara små projekt som under första året; gräva infart, bygga en veranda, dra bort helttäckningsmattor fulla av mallarver, slipa funna trägolv och så… Nä, efter ett år började vi ta i med än mer kraft. Juni var 6 dagar gammal och hallen förvandlades..
Vi började dörr- och fönsterbytesresan. Drömdörren hamnade på plats och hallen blev som ny på en gång. Mannen skapade magi med vackra smygar och linoljefärgsmålad pärlspont.
Vi beslutade oss också för att trappan, som var på ett krångligt ställe mitt i huset och som skapade denna spång på ovanvåningen..
Ser ni? Vänster i bild ser ni lilla golvsnutten som blev över att gå på om vi låtit trappan vara kvar på det ställe den var. Så vi beslutade såhär;
Här, direkt till vänster när man kommer in genom Drömdörren, där får den bli. Efter många steg för steg i renoveringen så blev det tur för detta moment att göras..sågandet först;
Sådärja. ”Det här bli bra!”, kände vi på en gång.
Höll sedan andan, anlitade ett finsnickeri och släppte renoveringskontrollen för första gången, till någon annan. För att kunna göra den där prima trappan känns det som att man ska ha gjort några trappor innan det blir riktigt bra, liksom.. och den tiden tänkte Snickarmannen (kors i taket, va!? ) inte lägga.. så, en fredag alldeles i början av november, susade vi och hämtade trappan!
En massiv furutrappa, en älskad man och svärfar och en hop lördagstimmar senare, så såg det ut såhär;
Drömgårdens nya trappa på plats! Så himla, himla fin, visst?
Vi beslöt oss för att linoljesåpa den och var iväg och gjorde det en sväng på snickeriet innan trappan sattes ihop. Men fler lager såpa väntar dom där stegen, förstås.
M har varit med i processen hela vägen och är himla nöjd över finsnickarnas förverkligande av önskningarna.
Visst känns det som att trappan alltid har varit där?
…
Drömgårdens nya trappa alltså. Himla fräsigt!
…. seeen, i början av november, beslöt vi oss visst för att vi skulle köpa ett par hästar att krydda livet med och därefter har vi inte haft många renoveringstimmar… mer rigga-för-hästliv-timmar.. så nej, det blir inget flytta-upp-till-jul-mål nått…men noll och ingen depp för det. Människor och hästar mår gott här på gården (katter likaså, om än smått chockade över vilka bjässar som flyttat hit till oss)… och renoveringen, den är minsann kvar, och väntar så snällt!
-Där har ni vår renoveringsfilosi i ett nötskal… gör oss till lyckliga renoverare, äkta makar och päron.
Vi har fått berättat för oss. Att någon gång, för länge, länge sedan. Så bodde där i rummet en piga eller dräng.
Det enda rummet som varit lite varmbonat och den enda yta som varit hyfsad beboelig.
Vårt blivande sovrum.
Kommer ihåg den där vinterdagen när vi var där uppe och kröp ovanför taket och tömde spånet som låg där… och det var inte bara spån, nej. Nya, husets-rätta-jag-fönster på plats. Det reglades för tak och bara locktaket var på plats blev det liksom ett rum. Ser ju nästan klart ut visst? …..Meen..
Kära nån. Vad spånskottande och spånsugande därefter. Frysryser av tanken faktiskt. Ja, inte bara utav det där ”lilla” (18 kvm) rummet. Utan spåntömmandet av heeeeela våningen.
Men efter att det var gjort, spånet borta. Så började uppbyggandet.
Många timmars tråkjobb som inte syns. Urhuggande i timmerstockar, slangdragande, funderationer; ”ska vi ha eluttaget där eller där?” osv. Våningen som aldrig haft någon el, liksom.
… och så ”bäddas” det med cellulosaisolering så det står härliga till! Här las skivor ner, mest som en liten ljuddämpning.
Men vad hände med det där golvet nu då? Dom där 40 centimeter breda gamla, gamla golvtiljorna..Som vi var så förbenat kära i?
Som såg ut sådär och sannerligen behövde sin tro på sig. Och väldans med kärlek.
Vi bestämde oss föra att göra ett försök att bevara det. M började med elhyveln, som ni vet. Så tjusigt… men vad händer med Byggnadsvårdshjärtat?
En handhyvel hamnar i händerna på den skäggige.
Och vi blir helt nerkärade i synen. Alltså på det där smågalna sättet som verkligen berättar hur sålda vi är för den här gården och hur stor passion vi faktiskt lägger ner i denna renoveringssaga.
Tänk att få kliva ner på det här om morgonen.
Och efter att golvet åter hamnade på plats, då?
Ptja. Då täcktes golvet. Väggar har riktats. Eldosor har satts. Osb-skivor har kommit upp. Jag börjar tusan känna press att veta vad för tapet jag..menar viiii förstås (hehe).. vill ha. Okej okej.. alla väggar är inte riktade. Det ska gips ovanpå osb-skivorna. Spacklas några varv. Slipas. Men sen! Då väntar tapeterna…. iiiih!
Vi har haft en lång renoveringsperiod av att dela upp oss jag och M; Jag och kidsen är ett dreamteam. Snickarmannen, ett… Kan inte förstå hur han bara kan.. allt!?
Vi teamar och knegar, två päron och tre småttingar, vecka efter vecka. Titta här, gulliga arbetsledaren!
M, Vackerpappan. Och Minimannen, 5 år och en utav dom klokaste jag känner.
Men! Ej att förglömma. Vid tillfällen värda guld, så finns dom där som en kärlekens fallskärm. -Våra föräldrar. Som förra helgen när jag och barnen myste med mina föräldrar. Eller som igår, när barnen var på Farmor och Farfar-mys och både jag och M kunde greja samtidigt. Alltid, alltid, alltid värda att nämnas för det dom gör för oss.
Ok. Statusuppdatering av sovrummet alltså. Vi jobbar ju på mest överallt samtidigt där uppe, men Stora Sovrummet kommer nog vara det rum som blir klart först.
Nu står vi alldeles mitt emellan vad vi har som vårt Sovrum nu. Och vad som är och kommer att förbli, den tjusiga Salen.
Timmerväggen är redig, som ni ser. Hela huset är ett endaste imponerande hantverk. Jag får ofta frågan hur stort vårt hus är och det är ungefär 10 x 12 meter, och 9 meter högt. Ett väldigt, väldigt stort hus. Där vi just nu compact-living-bor på endaste en våning.
Eftersom övervåningen enbart var/är en ”skrytvåning” och ej inredd ett endaste dugg (för er nya, kika in i renoveringskategorierna för att se övervåningen.HÄR till exempel) så huserar vi på endast den nedre våningen. Som är kring 110 kvadrat, så nej inte det minsta compact-living-levernet.. men ändå. I bilden ovan ser ni vad som är vårat sovrum. Hela ”Familjefemmans” (som femåringen säger) sovrum.
Nu är alla barnen så små och vill helst sova med oss och vi med dom, och så gör förstås. Så än så länge går det tipptopp.
Sovrummet är piffat med loppade prylar och finaste sortens konst. Där sover vi gott.
Den maffiga 2,30 m höga pardörren är god att öppna för ljumma sommarvindar eller frisk höftluft.
Det här blir vårt matrum sedan. I fil med Salen. Vi går in dit istället, vetja..
Allt är lite på härsan tvärsan där nu. Men hyfsat rent och med färska blommor så känns det härligt i alla fall. Fastän det är sågat kring fönstren (gömt bakom en gardin på ett ställe i alla fall..). Här kurar vi mer och mer nu, under en stund om smyghöstiga kvällen. Om dagarna får barnen ha det där rummet som sitt just nu, då det är mer än kaos i deras Lekrum. Det byggs lego och tågbanor hejvilt i Salen.
Och spelas. Och sjungs. Dom stunderna är fantastiska tycker jag. Musikfrökenhjärtat jublar när vi sjunger tillsammans.
Och nog är kakelugnen vacker?
Den gör att jag glömmer att taket är snett och vint och fönstren saknar smygar och så vidare.
Men alltså… kära kära nån (!), vad jag längtar tills om några månader. För det är vad det nog kommer att ta innan vi börjar bo där på övervåningen. Så (nästan) oändligt mycket arbete och så många arbetstimmar att det är svårt att förklara. En häftig resa att få göra. Nu börjar det ”likna något” där uppe.. och jag ska visa er, alldeles snart.
Så länge. Under tiden vi längtar. Lever vi Compact living i ett väldigt stort hus!
Senaste kommentarer