Så det där var veckan där november mötte december.
Den första adventsveckan!
Vi fyllde den med;
Lugnt pyssel och skapande kring köksbordet. Storebror var åter i skolan, först in och först ut, ur sjukstugan. Storalillasyster var fortfarande hemma och myste på med oss andra någon dag till, för att ladda upp energidepåerna igen.
Vattenpärlor är himla kul! Lite som pärlplattor fast man bara sprutar vatten på för att limma ihop alltsammans.
Solstrålarna är otroligt dyrbara denna tiden på året.
Någon kämpade på och tog alla tillfällen att blunda och vila. En ammemysstund nere i lagårn. Mysigt och välbehövligt.
… medan ponnyn åt sin dagliga foderhink där inne.
Jag suckade över den enträgna sjukstugan som ställt till det så senaste veckorna.. vi har en hop med saker vi gärna, gärna hade varit klara med vid det här laget när vintern verklignen är här.. punkter, som knappt är påbörjade, känns det som. Som hönshuset och Projekt Städa Lagårdsstall. … här är vi dagligen och jag vill ha ordning och reda, men nu är här allt annat än det. Men, så får det vara! I bild, några typer som njöt av dagens ”långprommis”, sträckte på påkarna genom en tur ut till dörröppning och tillbaka, för se snöstorm var inget för de fjäderklädda!
Typisk syn efter att vi precis har kommit in. Och alltså, kan vi bara prata lite mer om den där mackapären på väggen. ÄLSKADE RADIATOR!
Jojomensan, man kan vara överförtjust i ett element. Vi njuter varje gång vi kommer in från kylan och kan hänga upp handskar och dylikt där ovan.
.. och som med det tidigare nämnda grejerna vi velat hinna innan smällkalla vintern, var förstås också att ha hunnit in med fler radiatorer. Men, se det har vi inte heller hunnit. Och desto mer kär blir jag i det här som vi faktiskt har hunnit få på plats.
Snön yrde ner! Snötäcket på hästarnas ryggar vittnar om hur bra pälsarna fungerar. Häftigt, visst!
Men strunt samma om vi nu inte hunnit så mycket som önskat pga. Sjukstugan. Huvudsaken små parvlar mår gott igen. Här i syn, lillvännen som var sist in i febersjukan men som nu piggnat till och började orka leka igen. Himmelskt!! hurrade mamman!
Jag fick feeling och lånade hem Svärmors symaskin. Fållade några gardinlängder. Gick som hejsan! Sen skulle jag avancera och skapa några omtag av det jag klippt av från längderna… men då gick nålhelsicket av. Nåväl. Nu tänker jag i alla fall kasta bort dom där fastetsade orden sedan skoltiden… Syslöjdsfröken tyckte att jag var sååå duktig på att brodera, anundsjösöm som trettonåring, ”iimponerande”. Farmor Gertrud, broderimästaren, mäkta stolt minns jag. Men se det där med symaskin, det var inte min grej, menade Syslöjdsfröken. Och dom där orden har suttit i och jag har inte vågat närma mig en symaskin sedan dess……förrän nu.
Vi adventsstökade!
Barnen bakade saffransbröd i alla de former.
.. och pyntade själarna med snölek. Röstlösa morsan och älskade små.
Mattorna hängde på vädring och himlen var sagovacker.
November blev december och helgen tog vid.
Första adventsmorgonen… och barnen jublade när dom möttes av årets ”Tillsammanskalender” på väg ner. Fyra små paket. Ett för varje advent. Innehållet är helt sonika bara små påhitt, som vi ska göra, alla tillsammans. Och barnen älskar det! Vi päron också. Väldigt ojobbigt är den att ordna, kostar nästan gratis (beroende på vad man hittar på) och är bara så, så mysig.
När vi ätit adventsfrukost och Lillminsting fått vara med och tända det allra första ljuset, då svidade vi om från pyjamasar till finstassarna, förberedde lite adventsfika och iväg det sedan bar på Adventsgudstjänst.
Tillsammans med familj som mötts upp i kyrkan, susade vi hemåt Drömgården igen, för att fika Kyrkkaffe. Något som har blivit lite utav en så himla kär tradition. Det var så fantastiskt gemytligt eftermiddag där vi bara var tillsammans, fikade, surrade, stickade.. allt med busiga krya (!) småbarn i kring. En stund som gav mig sån stark känsla av rikedom.
Till kvällen makades det pepparkakshus (av köpes-kit, givetvis). Just denna tillsammanssyssla delade vi på oss lite för.. Lillminsting fick skotta snö med pappa ute i traktorn, väldigt uppskattat. Och storasyskonen fick i lugnan ro pyssla småhus med mamman, väldigt uppskattat.
Avrundade den första adventsveckan på ett underbart sätt; att tjava till kära grannen med lite gofika och nygjort peppishus. Skänka glädje åt andra, bland det bästa och mest hjärtevärmande vi kan göra, eller hur?
Det blev en himla fin vecka, allt som allt.
Önskeplaner för Andra Adventsveckan!
-Njuta en decemberdag i sänder! Det här är en så otroligt mysig tid, tycker jag. Har inga advents- eller julemåsten, vi fixar och donar med det som faller oss in.
– Skapa små stunder med lite extra decemberglitter, tillsammans med barnen! .. som att gå på julig loppistur och låta barnen, för en liten peng var, köpa ett litet ”årets julepynt”. Dom är hejdlöst rädda om det pynt dom hunnit samla hittills. Under pynten deras, har jag skrivit namn och årtal… kära små pinaler hos småfolket.
-Sy färdigt omtagen till julgardinerna! … alltså, det var så KUL att sy!!
–Påbörja arbetet med årets sista kampanj-jobb! Ny samarbetspartner och känslan av snart jullov. Pirrigt!
–Möta Den Andra Advetnshelgen! ..med förhoppningsvis en hoper härliga önskeplaner som får slå in!
…
Önskar er och oss en god andra adventsvecka! Kom ihåg att äppelröda kinder och djupa andetag är ett alldeles ypperligt julpynt som uppskattas av SAMTLIGA! Ta det lugnt, menar jag! Njut decemberdagarna, allt du kan. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Fjorton dagar av november, som till stor det blev som en paus från allt vad omvärlden utanför vår lilla gårdsbubbla är..
Det stavas Sjukstuga av mycket elak sort.
Glimtar från senaste veckan? Finns det ens? Vi ska se..
Måndagmorgon i lagårn tillsammans med småbrollorna. Jag tränade därefter ett hårt träningspass, kände mig stark, fick ny energi.. men timmarna senare började hela kroppen värka.
Så, dagen efter var det här min vy.
Helt. Däckad.
I samma sjuka som barnen. Tack och lov med lite lägre feber. Men helt sänkt, otroligt jobbig hosta osv. Och för den totala ovanlighetens skull, behövde den skäggige vabba och vaffa i ett par dagar… vårda barn och fru, mao.
En stund med lite mer kraft, verkande febernedsättande osv. Och vi tog oss en kreativ stund kring köksbordet.
Torsdag och hopp om liv! , mumlade jag för mig själv.
Hemmamamman kunde återgå till ÄLSKADE ”arbetet”, slut men på bättring. Med alla barnen på ”vintersemester” (som ena ungen så gulligt sa och menade att vi hade det bra mitt i allt, vi andra höll med <3 ) så kunde vi ta dagarna i piano från morgon till kväll, inte den minsta skoltid eller dylikt att passa. Fågelskåda från våning två, rätt ut i äppelträdet, är alltid en mysig start.
Klädhögen i hallen när alla barnen skulle ut för en pyttestunds friskluft efter dagar bara inneliv. Väldigt ovanligt för att vara vi, som är ute ”jämt”.
Denna dag var alla feberfria och det firades stort.. ni ser ju vädret! Sagolikt.
Två pillemariska typer i lagårn, väntandes på att ponnyn skulle äta upp sin mat.
Så blev det fredag och ännu en hel helg fylld med sånt här. Någon med ok temp och någon på väg uppåt.. feber, feber, feber. Och en hoper andra förkylningssymptom givetvis. Långt ifrån det där trevliga släktkalaset som det laddats så för.
Vi kunde konstatera på söndagkvällen när vi hann titta på varandra för en minut, jag och den skäggige. Att sjukstuga med fyra så, så sjuka småbarn, samtidigt. Var en pärs.
Ni vet livet, särskilt med småbarn.. det är så otroligt intensivt? Så på ett par veckor är en ny vana invand eller en ny utvecklingsfas påbörjad… och det känns som att det allltid har varit så, förstår du hur jag menar? På så vis känner jag, med 40-gradig feber. Det har varit så intensivt här i sjukstugan. Helt otroligt vad vi tampats med feber senaste veckorna. Covid-test, en hel hop, är tagna. Men samtliga negativa. Småvänner som drabbats av samma lika. Så det verkar ”bara” vara ett annat så otroligt elakt virus, som en långdragen influensa-variant som drabbar småungarna allra hårdast. Aj våra päronhjärtan när litet barn för tionde (!) dagen behövde utstå ännu en 40-gradig febertopp. Helt förskräckligt jobbigt. Denna mor har inte sovit en hel natt på alla dessa sjukstugedagar, har vakat som en hök över mina ungar flera timmar per natt och känner mig icke som människa idag. Jag vet, jag vet.. det finns småttingpäron-heroes som aldrig får sova hela nätter. Till dessa höjer jag händerna till luften.
November lider mot sitt slut och december och första advent närmar sig.. vi äär människa för människa på väg ut ur sjukstugaisoleringen och tacksamheten över det, vet inga gränser! Årets mysigaste tid väntar!
Önskeplaner för Första adventsveckan:
-Göra allt vi kan för att alla ska få bli friska! .. denna långa sjukstuga håller på att ta ut sin rätt. Den där dyrbara energidepån känns som bortblåst.
-Lajva livet med Hemmaskola! .. tillfrisknande i mycket varsam takt, inget annat alternativ när man är liten människa som haft feber i så många dagar.. men energin börjar komma åter och vi ska försöka skoljobba lite tillsammans kring köksbordet.
-Välkomna årets sista månad! .. plocka fram julböckerna och mysa massor. Något av allt vi ser fram emot.
-Promenera genom snön! .. efter en vecka där vägen mellan sofflocket, sängen, badrumstvättstugan, spisen, lagårn.. varit enda, enda rörelsen som orkats med, så drömmer jag dregglande nu om en god tur runt småbyarna. Men att bara frisklufta ute på gården räcker gott som start ur sjukstugan, också. Att vara ute hos djuren, är livet.
-Dona för advent? ÄLSKAR att fixa och greja i advent- och juletid. Men livet, ni vet. Det får bestämma. Vi får se vad vi hinner/orkar/har lust till..
-Tända det första adventsljuset, tillsammans! Det blir fint.
…
Önskar er alla en god första adventsvecka! Lova mig en sak; taaa det varligt. Känn in livet. Och glöm för Guds skulle inte hur tjusigt pynt det är, med en morsa/farsa som inte fullständigt stressat ihjäl sig (oftast över hittepå-måsten ihop med livets faktiskt riktiga måsten) utan har kraft att ha gott humör istället. Ej heller glöm, hur gott det är att bara drösa ner i snön med barnen och flaxa till en snöängel? Kanske ännu härligare nu som vuxen! Ja, du fattar. Ta hand om dig! Och ni som kämpar i sjukstuga, KRYA PÅ ER! <3
Så hörs vi under veckan, både här och inne på instagram (@dromgardsliv)!
Det blev måndag igen! Efter en vecka som känts lite som ett töcken…
Veckan som gick, fylldes med;
Mycket god veckostart. Här hade vi precis kommit hem från glädjande femårskontroll och landade hemma på sofflocket sedan.
Det älskade Hemmaskrotandet. Och en trött mamma ur bild. Jag skrev en text, till er. Och vilken kärleksstorm jag mötte. TACK fina, fina ni.
En välbehövlig guldstund på ingång. Hade fyllt saftflaskan Fru B gett oss saft i tidigare i höst, nu fylld med vinbärssaften vi kokade för någon vecka sedan. Tog alla barnen och drog iväg..
Till drömtorpet och drömvännerna! Där vi i vanlig ordning blev så bortskämda, med både gott i magar, lek i timmar och hjärtegott mamma-babbel. Saffransvåfflor med vispgrädde och hjortronsylt. Kära hjärtanes, så gott det var!
Nu var veckan igång och läxor lästes och pyssel pysslades, i Salskammaren. Men i rummet intill, pågick plötsligt sjukstuga..
Mitt i veckan och ett stycke päron-team, som jonglerade vobb och diverse uppsopande av ”jädrans så tidigt vintern kom i år”-sysslor…. som att ta in studsmattan. Det brukar vi kanske inte ha gjort tidigare andra år heller, men nu var den snötyngd och ett jädra bök att få ihop. Till sist så. Check på den. Småcyklarna där under snön ligger fortfarande kvar. ”Tar det en annan dag, sa vi”……. är det bara vi som överrumplats av tidigt snöfall?
Blå timmen och en utav veckans flera helt ljuvliga motionsrundor i syn. Men nä, jag kände mig slut, inifrån och ut och skippade den, ändock så efterlängtade, löpningen. Jag gjorde vad jag ju lovat mig själv mer utav; lyssnade på kroppen. Och bara tjavade istället. Det var helt magiskt härligt, det med.
Någon jobbade på sitt tålamod och ”jitade”. Lade också till en hel hop med nya ord i sitt ordförråd. Så otroligt charmigt.
Det blev fredag och vi hade varit igenom första vågen sjukstuga. Ni vet, sån där småttingsjuka med feber som är och svassar mellan 40 och 41 grader och man gör allt, allt, allt för att lura ner febern och få lillungen att må så bra det går… att febern nu var borta, solen sken och det var fredag, var en hejdlöst härlig kombination.
Byggmästaren checkade av bit för bit på hönshuset. Nu är det dags att måla! Längtar så efter att fjäderbollarna ska få flytta in här i deras nya lya.
Dessa tu firade in helgen med en liten promenad. Dreamteam, där han där till vänster inte minns ett liv utan sin ponny.. som burits av sin ponnyvän sedan ett års ålder och liksom handskas med honom som om det vore det mest naturliga man kan göra. Noll rädd, med stor respekt och mycket kärlek.
Om den hästtokige morsan som själv drömt om häst sedan barnsben är sådär löjligt glad över delat intresse? stolt? ..och så till sig över detta dreamteam? – Ja. Ja. Ja.
Lördagkväll. Och sjukstugevåg två för veckan var i full gång. Nästa unge. Skyhög feber och dunderförkyld. Jag tog mig sedvanliga kvällsturen till djuren. Andades djupt och grejade med kvällssysslor. Då det varit så otroligt kallt senaste dygnen, så pysslades djuren om extra.. extra mat till samtliga och täcke på den minsta hästen, som inte är av lika härdig ras som stora hästarna. Här var klockan 23 och jag njöt ute i svinkylan och kolmörkret.
Sagolikt vacker och iiiisande kall novembernatt.
När jag kom in möttes jag inte bara av god värme utan också av bland det mest hjärtskärande en förälder kan tänka sig; en lillunge i storgråt, totalt otröstligt. Förtvivlad till fullo över att nu ena örat börjat värka också. Puh så maktlösa vi kände oss, jag och den skäggige. Öronont, på nivå smått outhärdlig. Inte många timmar sömn den natten. Inte alls, nästan.
Söndagmorgon… kaffekoppar och långsamt degande på sofflocket, i både bildlig och bokstavlig mening.
Jag drog iväg med Lillminsting på långtur följt av ”medicininköp”. Glass. I stora lass.
Många minusgrader och sagolik vinterdimma. Rimfrost och hästar som tuggade hö febrilt för att hålla värmen. Katter som studsade in genom dörren lika tvärt som dom kommit ut. Googlande av ”öroninflammation barn”. Gäspar på rad. Tacksamhet över att ena lillungen mådde lite bättre, hade lite mindre ont, medan vi konstaterade att nu tredje ungen, också fått feber. Tända ljus, varma täcken i finsoffan. Kura. Kurera. Alla tillsammans.
Där har ni oss. Så även nu. Måndag och ny vecka. Vi tar en dag i taget-tid pågår, mao. Med gott hopp!
Önskeplaner V.47:
-Pyssla om små sjuklingar! … har klarat oss så väl denna höst från sjukor, men se nu slog sjukstugan till och det med besked. Hög, hög feber, dag efter dag.. snörvel, röda, röda ögon och småhosta. Och så öroninflammation till på köpet för (än så länge bara) ena lillungen. Puh alltså, mitt mammahjärta. Så jobbigt när barnen är sjuka.
-Göra sjukstugan så mysig vi kan! .. ja det ska vi, tusan!
-Baka! Har lovat att hjälpa till med bakning inför helgens släktkalas. Är inte sjukstugan för eländig så är baka en himla trevlig syssla i alla lägen, tycker vi.
-Planera och ställa för en himla, himla mysig kampanj som jag ser mycket fram emot. Sen ska det då fotograferas, filmas, redigeras, skrivas… och så vidare. Kul!
-Möta sista helgen i november!
…
Önskar er och oss en god novembervecka, trots trötta tider, härjande småttingsjukor och så vidare. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. <3
Det var helt magiskt. För oj som min energi var låg denna vecka. Jag vet att jag orkar mycket ändå, men jag är långt ifrån ”Sommartidens energiknippe”, just nu. Som sig bör. Lyssnar på det så mycket jag kan. Blir ändå lite frustrerad stundvis. VILL ju så mycket, ni vet…
Läxläsning! .. och kaffesörpel bredvid en hoper garnnystan. Lilla B undrade nämligen om hans halsduk snart är klar.. så det är sannerligen dags att börja med den. Just sånt mys jag är pepp på nu men nix, inte har sådär jättemycket utrymmemför, förstås. Men ändå, småstunder av stickning, så himmelens härligt ju!
En nybadad liten människa som undrar varför i hela friden småtårna är så skrövliga efter badet. Lilla vän. Så mycket att upptäcka.
Efter att ha susat till stan och gjort några ärenden, var det himla gott att komma hem sedan. En tur till skogen var precis vad vi alla behövde då. Vi fann bland annat lummer, som ni anar.
L I V E T PÅ EN PINNE. Skogen. Så, så själagod. För både stor och liten.
Så blev det plötsligt fredag.
Dagen där jag skulle ha hunnit jobba i kapp med en massa saker, men regnet vräkte ner och fotoljuset var ooobefintligt och jag kände mig inte alls på banan och sannerligen inte in the mode för att ställa mig framför en kamera, så nä det gick bara inte. Jag la ner det projektet. M fick byggtid i hönshuset istället och jag hängde med barnen. Till kvällen möttes vi upp allihopa i ett nystädat hem.. Bonde Söker Fru-marathon i Salen, himla mysigt. Lill-Olof satt i Salskammaren intill och grejade med kulbanan.
Lördag morgon! … och synen av någon som sovit länge och gott och vaknat med ny energi… dessutom hade iskalla spöregnet nu gett upp och ner föll ljuvlig snö. Helt underbart! Nu är jag så redo för det vita. I mitten av oktober kändes det lite, lite tidigt… jag behöver en hop blyertsgrå dagar för att landa i november… men oh, så gott det känns nu.
Till grannbyn vi drog senare, för att heja på älskade Storebror S..
För jo, sedan någon månad tillbaka är det här en ny kär pusselbit för oss alla och särskilt vår förstfödde; Hockey! Pappan som spelat i många år, får uppleva islivet som pappa och tränare nu. Otroligt roligt alltihopa!
Jag och minsta trion var hejjaklack tills Lillebror behövde långlura i vagen, då susade vi hemåt… medan han sov, passade jag på att göra ett nytt försök med fotandet/filmandet av jobbet jag lagt ner dagen innan. Och vet ni, nu gick det som hejsan. Ni vet, ibland behöver man bara släppa saker.. lägga ner.. ta nya tag en annan dag. Jag är inte den bästa på att ”ge upp”, därför så glad att jag gjorde det, den här gången.. svårigheten är väl kanske att veta när man faktiskt ska ”ge upp för stunden”, ta nya tag en annan stund.. och när man faktiskt borde kämpa på, lite till…..
Söndag och Farsdag. Älskade Pappa M blev uppvaktad av oss hela gänget.
Farsdagsfrukosten. Med hela gänget samlat, nybakta mammabröd, bullar och varmt kaffe..
Jag kan inte tänka mig något mysigare än det här. Skulle vara om vi hade en eldstad av något slag i det där rummet… så vi kunde tända en eld och omfamnas av govärmen… det, är verkligen en dröm.
Ut det bar sedan, för djursysslor, snölek och senare utelunch. Vinterns första järnmackor grillades. Varm choklad i småmuggarna..
.. och kaffe i träkåsorna, vilket var vad som gömde sig i pappans farsdagspaket.
Resten av söndagen var ett endaste gott farsdagsfir. Först av min älskade Pappa hemma i barndomsbyn, följt av firande av kära svärfar tvärsöver lillvägen. Det är så förbenat lyxigt att ha dessa människor i vårt liv. Så nära, på alla sätt.
Och det var den veckan, det.
Det känns gott med en ny vecka nu.
Känslan efter jourveckan är alltid densamma. Puh. Frihet. Det äär sånt meck med den där jour-pusselbiten. När M har Brandisjour, är det jag och barnen som sitter ihop konstant. Älskar ju det, men i alla fall någon liten stund på veckan mår jag så himla bra av en friskluftstur, springandes/promenerandes, bara jag…det är inte alla jourveckor jag känner såhär, men det där var verkligen en sådan. Jag hade verkligen behövt få tanka mig med i alla fall en bara-jag-tur… men sånt uteblir totalis under jourveckorna. Och det märker jag av, direkt. Energin dippar, opeppen kryper sig på, orken tryter. Just så, så är det. Det är ”inte bara”, alltid. Vill inte klaga, bara att ni ska veta att det inte alltid ”går av sig självt”, inte här heller. Mitt i det småkämpiga, är jag så tacksam. Varje pusselbit, är en del i vårt vardagspussel. Och vår vardag, den är vårt guld. Kämpigare veckorna, dom hör till, dom också.
Önskeplaner för vecka 46
-Pusta ut! ..efter en vecka med många bollar i luften…
-HemmaMamma! … jag ger dom mitt allt. Och är så tacksam över den möjligheten. Älskade barnen. <3
-Motionera! …kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att springa, rensa hjärnan, tanka ny energi. Ska ge mig ut på egen tur så fort möjlighet ges. Börjat veckan med ett tufft styrkepass! Det kan ingen jourvecka i världen stoppa mig från 😉 Är mig en kär rutin också, starta veckan så.
-Ta mig i mål med en deadline jag jobbat så idogt med senaste veckan… det blir några kvällar med kvällsjobb vi datorn, mao. Med vad, får ni se så småningom!
-Försöka hinna skapa trevligt innehåll till er... älskar ju att skriva och sända er post…Men jag vill leva som jag lär. Och just nu när jag haft någon vecka med lite lägre energi, så varken vill eller orkar jag slå dubbelknut på mig, för mycket. Tänker som sagt, att jag vill leva som jag lär. Att vi ska utgå från livsläget som är. Uppskattar så, att ni då ändå så troget hänger kvar.. trots veckor där det blir glesare mellan posterna. <3
-Träffa Fru B och småfolket! .. längtar omåttligt.
– Ha Novemberhelg! … drömmer om en lugn helg.. där vi bara ”pang tjong” blir typ-klara med hönshuset? Det bygget känns så drygt nu när det är kallt och mörkt.. men det måste göras.
…
Okej, häpp häpp, PEPP PEPP! (säger till mig själv lika mycket som till dig, min vän!). Nu gör vi den här novemberveckan till vår, så härlig det bara går! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hoppas jag att vi hörs alldeles snart igen!
Oktober som mötte november. Kylig utflykt till vacker havsvik, tillsammans med vännerna.
Ljuvlig stund i ett stycke Drömtorp därefter. Njutsuckade gjorde jag, när Fru B pysslade om mig med varmt kaffe och fantastiskt gott fika. Barnen lekte i vanlig ordning non-stop och vi morsor pratade oss hesa om livets höga och låga.
Medan jag och barnen var på vift, hände det grejer där hemma i lagårn. Byggmästare M jobbade på med hönshuset… ”ny” dörr insatt, ”nytt” fönster likaså. Och Sallykatten inspekterade och provade öppningen för blivande hönsluckan.
Kyligt och vackert, ja. Solen tittade fram och bländade mig så smått. Det var en alldeles underbar tur, det där. Tillsammans med fyrbente grannflickan.
Så skönt att få sova ut…
Ha långsamma morgnar, en efter annan.
Men en del nyttogrejer betade jag av också. Har till exempel länge nu tänkt att jag vill koka saft. Den är tvärslut och så ”går det ju bara inte att ha de” (det går förstås hur bra som helst, men ni fattar). En dag när M behövde vara på kontoret, det var busväder ute och barnen njöt av att bara skrota hemma, mestadels inne. Då passade jag på. Städade kylskåp. Rensade ut lite kläder. Kokade saft.
Jag gillar inte något som har med Halloween att göra. Bara, bara Bästsväggans super(alldeles-lagom)läskiga och himlatrevliga spökiga party. Barnen bara älskar denna buskväll som nu blivit sådan tradition.
Vi fick denna dag som var som den vackraste vårvinterdagen. Solen värmde och snön gnistrade. Barnen åkte pulka utför lobryggan.
Älskade ungskock!
Så blev det fredag och jag drog iväg på eget äventyr, mer om det i ett annat inlägg. Kom hem till kvällen, efter att ha kört genom snöyra och snöblandat regn, om vartannat. Tacksamt en masse, att få komma in till ett varmt hem och serveras mannen-bakad pizza, gräddad på gourmetstålet… det var så himla, himla gott!!
Helgen fylldes förstås med extra många tankar på våra älskade som är i himlen. Extra många ljus tändes. Den första lilla enrisbunten sattes på bordet i Salskammaren.
Hela lördagen bara ösregnade det iiiskallt regn. Jag tog in lillponnyn i lagården, pysslade om honom lite extra.. han har aldrig haft så kraftig päls såsom islandshästen och dölepojken… Chippen är av lite smäckrare ras, helt sonika. Vi bäddade ligghallen full med mat och lillponnyn fick också ha täcke på sig, vilket inte hör till vanligheterna alls. Men det där vädret, iskallt ösregn, är ett ångestväder tycker jag.. det kallaste man kan tänka sig. Mycket kallare än om det vore tio minus och torrt.. då står pälsarna rakt upp och jobbar i lätthet. Men helgen, var en utmaning, helt klart. Det gick fint, trots allt.
Vi susade efter ponnypyssel hem till MammaMormor och PappaMorfar, för timmar av må-gott. Morfar och Sixten snackade hockey och HockeytränarMorfar dammade av rariteten, lilla tavlan, och taktiksnacket var igång med ens <3
Lovets sista dag. Fylldes med bland annat det här. Livets försa möte med Storfamiljens senaste medlem. Lilla lilla M.
Vi maxade lovveckan med att efter söndagsmiddagen tjava lillvägen till Farfars, där jag, M och svärmor donade nere i källaren.. vi hade det så vansinnigt trevligt. Syjunta, faktiskt! Där uppe härjade alla barnen med Farfar. Hem kom vi sedan efter gott bullfika, lite för sent.. och hade sån feeling på livet att det inte aaaalls gick att gå till sängs, förstår ni. Det spelades piano och trummor och lästes sedan alldeles för länge vid nattningen.. så precis alla barn somnade på tok för sent och päronen likaså, nattugglorna… så, vi har idag haft en mycket trött måndag. Men ändå, vilket himla fint Höstlov det där var. Vad vi sydde förresten, ska ni förstås snart få se!
Det blir en härlig novermbervecka, det här! Eller hur? Vi gör den så god vi bara kan!
Önskeplaner för vecka 45
– Omfamna blyertsgråa novemberdagar! … lyssna inåt så mycket jag har möjlighet till, inte pressa mig mer än nödvändigt. Jo, jo.. livet kräver sitt, I promise. Men, det går att hitta på en hoper ”hittepå-borde” också, men jag är försiktig på den fronten. Tänker minsann passa på, att passa av. Det är ju November…. -Leva en vardagsvecka med precis alla bollar vi jonglerar, i luften! En ”sån vecka”. Sjåig. Men, Vi tar en dag i taget, så ska det nog gå finfint
-Hemmabestyr! .. tänker att jag bland annat ska göra av med den allra sista zucchinin från årets skörd så det inte förstörs. Har en idé förstår ni, eller nej nu ljög jag; den skäggige kläckte en idé en dag som jag vill prova. Återkommer om det blev något värt att tipsa er om! Det hade varit en dröm att komma redigt framåt med hönshusbygget också..
-Susa till skogs och hämta hem lite pysselmaterial..
-Åka till stan med småpojkarna för några ärenden!
– Ha novemberhelg och fira älskade farsor! ❤️
….
Önskar er alla en god novembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det är måndag och dags för veckans lilla rapport här ifrån gården!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag och redigt grötlass. Vi dividerade lite inne på instagram tillsammans, huruvida vi önskar ha gröten. Jag föredrar den kall. Under tiden gröten kokas, rörs ett ägg i. Bra ju! Och gott! Hallonsylt är gott på. Men en favvis är också skivad banan, kanel och mandlar. För att inte tala om äppelmos!
Lugnt och skönt hemmaliv i syn. Här sitter småbrollorna på trappen och har fruktstund tillsammans. Vilka band dom bygger, för livet!
Småbrollorna och jag tog tag i det här rummet; Stora stökrummet. Som ju är tänkt ska bli ett stort syskonrum. Till en början ett stort, men som så småningom om/när barnen önskar varsitt rum, kan delas på till två mindre. Rummet är stort. Och vi har toaaaalt belamrat skräp och skräp, färglagret, en trave gips, kartonger till fördärvat samt cirka tjugo andrahandsfyndade lampor som vi inte har plats för ens hälften…
Vi kom ändå en ganska god bit på väg. Var iväg på insamlingen med plast och kartong och drog ner med brännbart till vår egen brännhög.
Återfann ett tidningsurklipp från 1886 och blev så hejdlöst inspirerad. Tapeten har en gång suttit i det rum som nu är Stora Sovrummet , något annat rum mer än det, har ju aldrig varit bebott på övervåningen, innan vi byggde oss en varmbonad våning. Denna lilla tapetbit har alltså suttit i det rummet tidigare, men jag tänker att färgerna i den där tapetsnutten får bli inspiration till detta blivande barnrum nu..
Hästarna fick sitt ompysslande..
.. lilla B är otroligt intresserad av alla djuren och det är så himla kul. Full koll på precis alla sysslor som behöver göras.
Springa mig svettig. Bäras av Kolabönan på bergstur. Friskvård av två älskvärda slag som jag är ofantligt tacksam över att kunna ge mig själv.
Det handlades och lagades mat, i massor. En dag serverade jag något så barnsligt gott som potatismos på våra hempärer, norrländsk grillkorv och önskade tillbehör. Som sagt. Barnsligt gott och lika uppskattat.
StoraLillebror hade bästis över för lek, pannkakslunch och pyssel. En höjdare, hela alltet!
Så blev det fredag, vi hämtade hem skolsyskonen och drog raka spåret till bibblan, för att ladda upp. Inför Läslovet!
Helgen har fyllts med ditt och datt.
Största barnen har vi knappt sett till då dom hängt i granngårn med kära vänner, så himla lyxigt! Vi andra har hästat och donat med vinterns varmbonade hem till hönsen, äntligen är det på g. Dom har det gott nu också, men vi längtar efter att ge dom ett större hem.
Veckan avslutades stort. B har längtat efter att få följa med på bergstur.. sådär när mamman eller pappan rider samtidigt. Under lördagens ponnytur kändes det lilla ekipaget så redo för något dylikt.. så under söndagen riggade vi för oss. Farmor ryckte in, tog hand om sovande Lillminsting och två mys- och pysselstugna storasyskon. Vi andra drog iväg. Denna syn gör mig helt knäsvag.
Ridtur med pappa, uppför berget.
.. och med mamma, utför. Kära hjärtanes. Livetmagi, om ni frågar oss alltså.
Och tänk.. nu är Höstlovet här på riktigt. Önskeplanerna? ; lova oss! …vi ska ta en dag i sänder, fylla dagarna med så mycket gott vi kan.
Önskar er alla en skön höstvecka, gott slut på oktober och en god start på november. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer