av Emmeli | okt 21, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon!
Här dräller pyjamashjältar och busungar runt och vi ser fram emot en lördag som redan nu känns så härlig. Helgkänsla och strålande höstsol. Morsan ska iväg på litet roligt uppdrag, mitt i dagen. Syskonfotografering på vacker plats väntar. Längtar så. Bland det roligaste jag vet ju. Annars har vi Tillsammanstid hela helgen lång. Bästa som finns.
Idag kanske köket hinner få sig lite färg på väggarna också.. vi får väl se! Härnäst väntar ändå att snyta någons lilla galet snoriga näsa, torka upp den där kattkräkan som katten så fint just lämnade efter sig och mannen mumlar också något om att tvättmaskinen verkar läka vatten. Ahapp. Bäst att sträcka på sig!
Men ändå. Livet, liksom. Tillsammans med dom där tre. Oslagbart. För mig.
Och just det. Som många undrat. Både Lillans- och min pyjamas kommer från h&m.
Ha en skön helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 20, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Vi vaknar till fredag.
Utvilade. Frosten ligger som ett gnistrande täcke över gården. Det är andäktigt vackert. Sådär så att det nästan gör lite ont, ni vet? Hemmet är sådär härligt nystädat. Barnen kläs i mjuk plysch och mamman drar på sig ullunderstället. Katten kurar och spinner på kökssoffelocket. Solen lyser in genom fönsterna och det känns liksom bara. Idag, är en bättre dag.
I hallen ligger varma lilla Vinterjackan och väntar på att få användas. Himla skönt när man lyckas vara före den första köldknäppen. Bara några saker som fattas. Som en varmare mössa till Storebror.
Kavat på fötterna och Polarn i övrigt. Barnens (och mamman och pappans) favokombo.
Vi bestämmer att det här ska bli en Mysfredag. Mackjärnet tas fram och till frukost gör vi järnmackor med skinka, lite senap och mycket ost. Ingen vet till sig hur gott det är. Kaffet sörplas. Barnen börjar pyssla med sitt. När vi tänker på helgen och funderar på vad vi ska hitta på, är vi överens om att Byta Till Vinterdäck På Båda Bilarna, Ta Fram Fågelmataren och Börja Mata Fåglarna, är givna sysslor.
Tar oss morgonruffsiga och ivriga en liten tur ute på gården. För att liksom hinna med det där allra, allra frostigaste. Med barnen som provar sina nya vinterskor och Lillan sin nya vinterjacka så sockersöt att jag kolavippar. Det var (är) så vackert ute. Någon utbrister det är snöö här, mamma! där frostkristallerna ligger. 
En herrans massa legobyggande. Pyssel. Och en alldeles ljuvlig tur med barn i vagn och mamman springandes har vi också ägnat åt oss. Fasligt tung springtur var det, men ändå förbaskat härlig. Särskilt efteråt. När Juniflickan vaknade, festade vi med god-fika. Det var ju flera veckor sedan nu. Och till skillnad från Storebror som inte åt sockersött förrän lääänge, så fick lilla Skrollan redan nu vara med på Chokladbollsfesten. Gissa lyckan. Faktiskt helt och hållet obetalbar. Och kladdig. Och pärlsockrig.
Nu är det kväll.
Hemma-pizzan ligger i magarna och barnen kollar lite barnprogram. Snart ska småttingar nattas och efter det väntar Emmeli-tid. Kanske rota fram något att se på Play och äta TuttiFrutti-karameller. Den här veckan har varit lite extrem för min Darling. Utöver Brandmannande, brandövande, Husritande och extrajobbande, är Mannen ikväll på uppdrag och sänder Hockey. Jag längtar efter honom, med andra ord. Massor. Men nu, börjar faktiskt helgen på riktigt och imorn är det Tillsammanstid.
Önskar er en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | okt 16, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och vips var det visst måndag, igen!
J´s lilla kofta hänger på köksstolen. Veckan planeras. Lite viktigheter görs i förbifarten vid datorn. På köksbordet, en så vacker Azalea. Och en katt.
Förra veckan var fasligt trevlig med väldigt mycket härligt och roligt kusinhäng för barnen och Sväggan-häng för mamman. Veckan toppade vi igår med att jag och M spelade tillsammans i vår gulliga kyrka här i byn.
Det är flera år sedan han och jag musikade tillsammans… förutom något familjedop eller så. Annars har vi bara spelat på var våra håll. Förr om åren var det liksom Sommarjobbet. Antingen tillsammans med Syrran eller M.
Var sak har sin tid, som vi brukar säga. Jag är alldeles för nervös av mig för att blanda spelande med att till exempel ha en liten bäbis som ska ammas på sina tider och så.. och lite så har det ju varit senaste åren. Men nu är barnen så pass stora att S jobbade, delade ut psalmböcker, sa välkommen, skötte ljudet tillsammans med Den Riktiga Kyrkvaktmästaren och var den sötaste MiniKyrkvaktmästare jag någonsin skådat. Juniflickan körde marathonsovning ute i vagnen och var högst ovetande om att hon ”skött sig exemplariskt”.
Helt fantastiskt också att få vara där i musiken magi, tillsammans med han jag älskar så. Det är faktiskt helt otroligt häftigt att spela och sjunga tillsammans med någon man känner så väl.
Idag?
-Hemmamåndag för mig och barnen. Med stormen utanför och sköna känslan här inne. Har ni sett sötaste små bokstäverna och traktorn (joo, visst ser man att det är det?) här ovan? Mamman smäller av såklart.
En sväng till affären för att fylla kylskåpet som fått sig en urtorkning. Känner mig alltid så rik när kylskåpet är fullt av massa mat. Sen gav vi oss ut på långprommis. Innan älskade Vackerpappan kom hem på lunch. Det blev något som kändes så löjligt gott; Pyttipanna. Med Mammamormors rödbetor till. 
Inte sån vanlig pytt, som vi brukar göra själva. Utan sån där köpes, som man typ åt på bilresans mat-stopp på väg till Storstan, som liten liksom. Mums!
En herrans massa tvättande, pysslande, städande av bil och två vagnar och ja, poff så är det snart kväll. Vi ska äta korvgryta här om en stund, ska bli prick hur gott som helst och något som gör mig varm i kroppen bara av att tänka på. Det är liksom en utav dom där höstiga maträtterna som älskade mor alltid lagat under uppväxten och som älskade pappa fullkomligt älskar. Och vi andra också.
God kväll till er!
-Och, alltså; TACK så himla, himla mycket för alla era rara ord och hejarop igår! Vi blir så glada. Det är vansinnigt skönt att vara färdiga med första halvan av alla fönsterbyten och brädfodring nu. Fantastiskt att bara kunna njuta av allt! Följ oss på instagram, vettja (@lillafrunsdagbok/@housebym) så lägger vi även där upp små filmsnuttar och bilder som kanske inte dyker upp här. Till exempel får ni idag en närmare kik på den där pardörren som nu är på plats på gavelsidan. Instastories, den lilla runda ringen högst upp, ni vet? Kika där!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Ja, sidär. En liten smygkik, alltså!
Ett solbadande kök med slumrande katt på sofflocket. Faktiskt helt och hållet drömmigt, tycker jag.
Nu är två smygar på plats och med ens blev köket så mycket mer helt. 
Kan bara tänka mig hur fint det kommer att bli när vi målat lite färg på väggarna och ramat in med vackra foder. När vi gör om köket helt och hållet, kommer vi nog att ha pärlspont där. Men tills vidare gör vi bara smygarna precis som vi ska ha dom, och målar väggarna. Köket är inget vi kommer att byta på länge, länge.
Lördag, då!
Så himla skönt, som alltid, med helg. Vi gör lite allt möjligt. Hälsar på mannens Farfar. Hänger ännu mer med Sväggan och småkusinerna och Svärisarna. Idag är vädret, precis som igår, helt underbart. Mycket uppskattat. Långprommis, utehäng, lite trädgårdsfix och sånt har dagen ägnats åt mest. Jag tror också tusan nästan att jag somnade en grisblink, sittandes mot solvarma gårdshusdörren. Helt ljuvligt. Nu väntar soft lördagkväll.
Hoppas att ni har skön helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | okt 12, 2017 | Emmeli funderar, Recept, Stora Lilla Familjen
Nedan kommer nu det efterfrågade receptet.
Ni måste prova. Så enkel gryta. Och så vansinnigt god! I lördags var vi ju 21 personer hemma hos oss, och den här maträtten är verkligen suuuuverän att laga till många. Pressad potatis, eller ris till. Hur du vill. Och En god sallad. Mums! Ursprungsreceptet är från köket.se. Här kommer det;
Spansk Paprikagryta med Fläskfilé
Du behöver (till 4 portioner) :
- 600 g fläskfilé
- 1 stor gul lök, i tunna båtar
- 3 klyftor vitlök, hackade
- 1 vardera röd, gul och grön paprika
- 1 msk rökt paprika
- 1 dl vatten
- 3 dl crème fraiche
- 1 msk koncentrerad kalvfond
- några kvistar färsk timjan
- 1-2 dl svarta oliver
- salt och nymald svartpeppar
- neutral matolja, att steka i
- ris eller pressad potatis till servering
Gör såhär:
- Putsa och skiva fläskfilén i ca 1,5 cm bitar och salta och peppra. Bryn köttet i en gryta på medelhög värme, ca 1 minut per sida så det får fin färg. Lägg över på en tallrik.
- Skär paprika i ca 3×3 cm bitar.
- Stek paprikan i grytan på hög värme tills den börjar ta färg och blir lite sotad i kanterna. Tillsätt lök och vitlök och låt steka med tills de blir mjuka. Häll då på vatten, crème fraiche, kalvfond och paprikapulver. Hacka några kvistar timjan och lägg i grytan tillsammans med svarta oliver.
- Låt det hela få ett uppkok och smaka av med salt och peppar. Lägg i fläskfiléskivorna och låt koka i 1 minut. Plocka några timjanblad och toppa grytan med och servera med det kokta riset eller den pressade potatisen! (i lördags lät jag gryta puttra myycket längre än så. Den blir bara godare! Smaka, smaka, smaka som Mat-Tina skulle ha sagt! Snåla inte med kalvfonden heller..!)
…
Jag och kidsen har haft mysig torsdag, trots massa regn. Långprommis och plask i vattenpölar. Pyssel, långt varmt bad för Lillasyster och samtidigt långdusch för mamman. Så finurligt påfund! Nu är vi på väg hela familjen, mot stan. Känns mysigt en grå kväll som denna. Mina glajjor är redan klara. Mamman är också sugen på ännu ett nytt nagellack. Ett begär jag hade som yngre och som nu, helt oförberett, har väckts igen. HemmaMammaliv, Fjällrävenbralla och Finlackade naglar. Bästa kombon och inget som behöver utesluta det andra. Festligast av allt med denna tur, om ni frågar Minimannen, är att vi ska på Hamburge-restaurangen och äta. Max, här kommer vi!
Ha en mysig kväll, ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer