Ja, tänka sig. Idag är det den sista aprildagen. Och den är vacker. Och jag känner mig hoppfull.
Redo att säga hejdå till den här månaden som varit mycket vacker men också ganska mycket slitig då hela familjen varit i covidhärva.
Idag skiner solen. Hela familjen mår gott. Pelargonfesten har börjat i fönstersmygarna. Vi vaknar i ett nystädat hem, till fredag. SÅ mycket gott. Att fönstren är apskitiga och inte alls ligger så högt på priolistan, det skiter vi i va? Likaså att katterna hade haft kräkfest och snuskat ner på flera ställen så det bara var att fortsätta där jag slutade innan kvällning igår, ptja det struntar vi också i. VÄRLDSLIGA ting!
Den nyutslagna pellisen gör mig så lycklig. Mot pärlsponten i övervåningshallen… ja det är min absoluta drömmålbild för vårt hem. Pärlspontväggar med pellis i smygen. Att det dessutom går hästar utanför fönstret gör att jag måste nypa mig i armen. Tack livet.
Inte klokt så skönt att en hel hop med rum finns att njuta av där uppe nu. Ett stort rum och ett mindre (som ska bli badrum) är kvar. Men ”det var vi sedan”, säger vi nöjt…
…
Det är Valborsmässoafton och vi ska fira i pyttesällskap med egen liten brasa här på gården. Det blir en mysig kväll, det är jag säker på. Jag håller tummen för att hjälten som drog på larm 02.15 i natt, kom hem strax efter 07 och sedan drog direkt vidare till sitt ordinarie jobb… att han slipper fler larm och får en lugn Brandispappakväll. Dom är såna hjältar dom där brandmännen.. och deltidsbrandmännen sköter ju dessutom alltid (minst) ett annat jobb till. M är dessutom Småttingpappa och Hästpappa och världens finaste man. Hyllar honom och alla dom andra brandisarna till skyarna.
…
Nu ska jag ta min svett från fredagsfysen och hoppa in i duschen. Piffa till mig lite. Servera gullungar lunch. Knata iväg och hämta hem Storebror från skolan. Fota ett samarbete. Och sedan börja ordna inför kvällen…
Hej nya veckan och hej alla goda ni här inne! Veckans första dag är här och jag blickar i vanlig ordning bakåt för ett slag, landar, pustar ut..innan lurandet av nya önskningar för den sista aprilveckan!
Aprilveckan som gick;
Vi var som kor utsläppta på grönbete, efter karantäntid och ingen motionsork hos föräldrarna, så fanns nu både lust och ork att ge oss ut på långtur.. och himmel vad alla njöt. Måndagen var varm och god och prick hela familjen var med.
Det blev flera turer och vi konstaterade att ”byaån är en vårflod och nu är det bara yttepytte med snö kvar, där, längs nere i lägdkanten..”
Medan storebror var färdig i sin karantän (efter bekräftad covid -19 ) och åter fick börja på sin älskade skola igen, så levde jag och minstingarna vidare hemmalivet.. nya frön hamnade i jorden, i en egenpåhittad såjord.. hoppas det gror.
Jag hade namnsdag och firades av älskad man som överraskade med en bunt så söta nejlikor som stod på köksbordet till morgonen. Det bakades Mammabröd och firades med!
Jag donade med en massa härligt, som att skola om plant, tvätta vintermunderingar och stuva ut i klädförrådet och kratta klart gården.
Korvmackor och Sylviakakor, ljuuvliga tiders mellis om ni frågar småttingarna. Mor håller med dom! Ute i vackert aprilväder, dessutom. Livet på en pinne!
Tack vare en av er gulliga läsare så har jag tipsats om att klicka hem en sån här noserigrej.. precis en sån som Farmor Gertrud hade när jag var liten. Otrolig nostalgi. Och den hjälper faktiskt till i lukttränandet.. jag känner några små lukter nu. Lyckligare har jag nog aldrig varit över tussilagodoft. Smaken verkar dock tjurigare och är fortfarande 100 % borta sedan tre veckor.
Det varnades om kyligare väder så vi bunkrade med utetimmar till fullo. Grillmiddag en vanlig onsdag mitt i livet. Himmel, så trevligt! .. lycka också, när han som vanligtvis alltid äter så bra (lilla B) började äta riktigt igen efter ett par dagar med covidsymtom och ingen matlust.
Ovärderlig hjälp i torsdagsstädningen.
Och så blev det fredag. Med oräkneligt många omgångar ”Vem där?”-spel och mysstunder med liten kissemisse.
Helgen fylldes med bland annat vårens första fotbollsträning för Storebroren och då (eftersom jag ändå inte fick vara inne i hallen och titta på lillvännen) passade jag på att ge mig ut på elljusspåret och tjava. Bitvis var det så torrt och härligt.. men mestadels både djupt, djupt med snö och många träd som behövdes kravlas igenom. Kan inte minnas någon vinter det varit så många stormsvängar…?
Pojkarna har jobbat på i matrummet. Här mäts det ut för nya pardörren som är näst på tur att sättas in. Ni må tro att det går som hejsan med den där lillen till hjälp! .. häftigt också med alla gamla tapeter som finns.. tidningar från 1886 osv..
Och så har vi hästat förstås! Hela familjen och söndagsturen var dessutom med sällis av Farmor, så charmigt hela alltet tycker jag!!
Tack livet för en fin aprilvecka, allt som allt.
Idag är det sista måndagen i april och jag vaknade till denna syn. Smygblått där emellan äppelträdsgrenarna och väldans många luktärter på g. Vilken lycka! Och ÄLSKADE MAMMA fyller år idag också, hurra för mina världsfina mor… vi räknar ner dagarna nu tills vi ses, sådär med kramar och på riktigt.. blir alldeles gråtig av tanken, ska det blir verklighet igen!?
Jag har en god känsla i magen inför veckan..
Önskeplaner för v.17!
-Omfamna dom sista aprildagarna allt vi kan! .. och välkomna ännu en fantastisk månad, maj!
-Jag behöver fortsätta med omskolningen av planten! Astrar, solrosor och frösådda dahlior är vad som står näst på tur.
-Mocka! tack och lov så har vi ju sedan snart ett år tillbaka egen traktor och har kunnat hålla efter bra i permanenthagen under vintern.. men en hel del hästskit behöver förhand-skottas och hela familjen är taggade på det.. det brukar liksom vara trevliga stunder, alla hjälper till, barnen styr runt sin fyrhjuling med vagn och päronen sitt ekipage.. alla njuter av att göra gott för dom där djuren vi älskar så.. ja, så enkelt är det.
-Ta reda på ett träd som fallit längs ner på gården… det blir nog en lagom rishög till sista april..
-Bolla HemmaMammaliv, Skriv- och fotouppdrag, Småttingfamiljeliv, Brandisjourvecka, och så vidare, på ett gott sätt. .. vi pusslar och tar en dag i taget, Team Drömgården. Utan mitt och M´s pusslande, vore det liksom inte möjligt att ge barnen denna för oss alla så njutbara långhärliga start i livet..och det är så värt det, trots att det hopar sig med uppdrag och pusslande vissa veckor för mig och M.
-Kastrera lillkatten Stickan!
-Fira Valborg!
-Njuta majhelg!
…
Önskar er alla goda, goda sista aprildagar och en fin start på majmånaden. Nu tar vi oss ann, en dag i taget. Fångar den allt vi kan, utifrån livsläge… lyssna inåt och göra inga hitte-på-måsten-borden, bara för att. Livet är för kort för sånt. Andas djupt, känn vårens dofter och värmen från solen mot kinden. Ta hand om er. Allt ni bara kan! <3
Åhå så skönt med ny vecka och känslan av att ”nu blir det bara bättre och bättre för var dag”. För en vecka sedan var det depp i luckan, nu är hopp om livet en masse. Vi kikar lite på veckan som gick..
Början av veckan var det tvunget till luuuugnt tempo. Ork fanns ej hos mor och andningen var tät, så obehagligt.. van att springa med två barn i springvagnen, men dessa dagar var det tungt med en tur längs vår egen lillväg. Vi satt mycket kring köksbordet och knåpade kollage och klistrade i album.. timtals fördrevs och det var väldigt mysigt mitt i allt. Skönt att ha ännu ett år av foton i familjealbumet.. bara typ senaste två åren kvar… puh.
Tussilagoturer gjorde oss alla gott!
Pyntad ponny bar alla tre barnen tryggt fram. Och titta där då! En Storebror som red alldeles själv. Så modigt, va! Han sitter som gjuten… morsan blir nästan avis på hans avslappnade sits…
I mitten på veckan började lust och lite ork finnas och vädret hjälpte massor .. vi beslöt oss för att göra fint i Lekstugan efter vinterförvarandet av alla sandlådeleksaker och tidigvårens allt geggigt lekande.. det tog timmar att gno rent..putsa små fönster och skura golv, men se så fint det blev;
Söta söta lilla lekstugan!
Hästarnas lerhage började förvandlas till en torrare variant. Hurra! Det putsades bort vinterpälsar och tog svettiga turer ute på åkrarna.
Så vaknade vi till fredag och precis en vecka efter att mannen börjat känna sig sådär betydligt piggare, började nu jag också att göra det. SÅ SKÖNT! Överlycklig över att orka baka och greja med barnen och känna doften av nybakt sockerkaka, om än svagt, svagt. Brofikat vet ni att vi njöt av..
Helgen firades också in med att jag överraskade Juni med en ny (begagnad förstås) cykel… då jag ju backade på hennes lilla gröna precis när hon lärt sig cykla för några veckor sedan. Pappan överraskade ungarna med att göra nya gungor. Och som det cyklats och gungats under helgen!
.. och grillats luncher och middagar. Och glasspremiär tog vi oss också där i trähammocken, hela gänget.
.. och hej vilket flow vi haft med skapandes av Köksträdgård och Blomsterland. Så himla fräsigt det känns. Jag ska berätta mer om detta, hur vi gjort osv. Hittills har inget kostat en krona, bara arbetskraft av oss själva! Peeerfekt! Att vara helt slut till kvällen efter skottande av hästskit, det är kanske den bästa tröttheten tycker jag.
Veckan avslutades hjärtevarmt. Vi gick till postlådan och fann det sötaste av paket.. alltså jag får ont i kroppen av detta. Så fint gjort. Lyckans oss med världens finaste Storfamilj.
Söndagmiddagen blev rest-potatis-och-purjolökssoppa, hårdbrödmackor, korv och makaroner i en salig blandning. Ute på bron, i vad som nästan kändes som smygsommarvarmt. Helt helt underbart, denna helg var precis vad vi alla behövde. Så tacksamma. Och redo för en ny vecka!
Hoppas så att ni också haft det gott och kunnat njuta. <3
…
Nu har vi firat måndag och friska kroppar med en långtur till fots/i vagn/på cykel, med hela familjen.. helt obeskrivligt härligt att få röra på kroppen igen med armarna farandes!
Den här veckan har både måste-tråk-grejer på agendan och mycket härligt.
Önskeplaner vecka 16!
-Ta en dag i taget, bland gullungar och en vår som blir vårigare för var dag. Gråtlycklig, kan jag bli för mindre.
– Känna in ork och försööka att inte tuffa på för fort ur denna covid-härva.. kroppen känns tung och snabbt flåsig, små små steg tillbaka är tanken..
-Trädgårdspåta! – vi är i full gång där ute och sånär som på topplager jord, staket och spaljéer, är Köksträdgård/Blomsterlandet klart för sommaren.. så bra, nu får bäddarna ligga till sig framtills direktsådd och förkultiverade småplanten hamnar där. Bara lite krattande kvar också, sen är hela gården gjord… jag drar ut på det sista in i det längsta, jag råkar nämligen älska att kratta, hehe..
-Göra ett kampanjjobb jag är hjärtinnerligt stolt över. Och med det kommer goda recept som ni får ta del av! Håll utkik!
-Skola om småplant! … så mycket jag hinner. Det går både bra och dåligt där uppe i odlingsrummet, tycker jag… vill ni ha en kik inom kort snart, kanske?
-Ha helgdag tillsammans med alla barnen., utan pappan. Inte synd om mig/oss här hemma. Men tråk för pappan som ska iväg heldag och brandöva. Och tråk för oss som inte får vara med honom. Hjälten M<3
-Avsluta veckan med vad-vi-nu-önskar. LYX!
…
Önskar er alla en god vecka. Ta hand om er, allt ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
idag känner vi att vi är ”ute på andra sidan”, har värsta covid-skiten bakom oss än om det säkert kommer vara lång väg tillbaka till våra vanliga spring-glada jag. Men idag kan jag andas, nästan som vanligt. Helt underbart skönt. Att inte känna sig helt svimfärdig efter en tur uppför trappen på övervåningen. Smak och lukt osv, det hoppas jag kommer med tiden..
Så lycklig över att jag i morse hade ork att baka med barnen. Till en smoothie blev det brak-brofika på Grådshustrappen.. sen har det cyklats och gungats och njutits i solen, i timmar. Ja mannen, som har en veckans försprång i tillfrisknandet, han drog igång och mätte upp vår blivande köksträdgård. Vilken grej!
Idag är det hopp om livet. Väldigt mycket hopp!
Mor och far har fått sina första vaccinsprutor. Gråtlyckligt!! Och så är det fredag också. Bara det, liksom!
Vilken vecka det blev.. högt och lågt. Vi gör en återblick… och försöker ladda om.. Påsklovsveckan som gick, fylldes med;
Många stunder i odlingsvrån. Vi har så himmelens roligt där. Ruffsiga, skitungar som har fullt upp med att älska vad dom gör.. helt underbart. Nu är alla dahlior i jorden. Jag var lite smygdeppig över att jag förfrusit mina knölar alldeles, från tidigare år och inte hade jag varit på hugget där i januari och beställt nya.. nätet gapade tvärtomt.. men jag är så lycklig för dom jag lyckats få tag på nu.. bland annat en butik lååångt nere i landet som varit snälla och skickat.
En vardagsmiddag. Ugnsbakad torskrygg, med kokta gröna ärter, kokt potatis och godaste enkla romsåsen; några klickar creme fraishe och/eller gräddfil, lite citronsaft, salt, peppar, dill och några teskedar stenbitsrom som vi råkade ha hemma sedan ägghalvorna under påskhelgen. Mums!
Kattpojkarna turades om att ta hand om varandra.
Pappans feber drog äntligen sin kos och vi var ute i ljuvliga tidigvårkvällar. Mätte upp en liten plan.. som vi får se om den blir av eller ej..
Vi var fyra av fem som var fulla av energi och en dag hade vi sånt flow i vårt trädgårdsarbete att vi lyckades kratta hela norrsidan fri från för tjocka lövtäcken, ris, fallna grenar och ännu mera ris från trädfällningen i vintras.. ni ser ju vilka tre hjälpredor jag hade, som körde lass efter lass med lilla fyrhjulingen.
Vi brofikade. Och pappan som kämpade på med hemifrån-jobbandet tog mysiga pauser med oss påsklovsfirare. Guldstunder.
Jag kände livet i mig. Vi plockade vårens första tussilago, njöt med slutna ögon mot solen… och som jag är glad, att jag drog det där djupa andetaget i söta soliga blomman.. kände doften…och vårpirret i kroppen..
Det blev fredag. Och vi hade fått sötaste pepp-posten av vännerna, med pyssel och kakor till barnen och det där hjärtestödet som är det dyrbaraste som finns. Snön föll … och det där jag hade anat i ett dygn eller så, blev nu bekräftat. Efter ett andra test för mig, var vi nu plötsligt Makarna Corona.
Fasiken. Som vi försökt skydda oss hela året. Men när det hamnar inom väggarna på arbetsplats, då förstod vi att det var kört. ”Men håller det sig såhär, så får vi vara lyckliga”, konstaterade både jag och M. Jag, som hela veckan sagt ”neej.. jag har inte covid..jag känner mig pigg, har nog bara en vanlig förkylning”.. M har haft mer feber.. men annars också ganska mild variant, när man nu vet hur illa det kan bli. Vi beslöt oss för att ta en stund i taget, inte hispa upp oss.. (mig… M sjåsar aldrig upp sig..)..
Tacksamheten för den där läkande typen ute i hästhagen.. ENORM. Både tacksamhet och häst, alltså. Stora, fina Ikran..
Vi skolade om tomaterna… och ungarna sa att det doftade så mycket tomat…. åhåå, jag lever NOLL för materiella ting, jag lever till fullo för att känna liiivet i mig… dofta på ungar, hästar, blommor, friskluften… jag är livrädd att lukt/smak ska vara borta länge, länge..
Vi sov ruset av oss och vaknade till helgdag. Vi hade en toppenlördag. Ruffsiga, apförkylda och helt utan lukt och smak.. men ändå med god energi. Medan barnen byggde koja i hela Salen med filtar och kuddar från hela hemmet.. var vi andra Team Spackling i matrummet.. M putsade färdigt murstocken som han plockat fram under en massa lager tapet också.
Veckans sista dag.. och jag kände mig så himmelens låg, konstig och deppig. Inte ångest. Bara som i en bubbla där huvudet både värkte och kändes ”borta”. Hänga ute i vackra vädret och grädda våfflor att äta på soliga lilltrappan.. det kändes som en ypperlig idé för att bota depp. Lyckliga barn, är lyckliga päron!
Fjödur bar mig på en fartig ridtur också. Helt slut blev jag av att rida.. men det var det ändå värt. Själen jublade!
En påsklovsvecka.. med mycket härligt och lite besvärligt. Livet, livet, livet. Tacksam är jag, som får uppleva hela alltet!
Jag är också tacksam för varje dag som går och inte mina päron blivit sjuka, det måste ju snart betyda att vi inte smittade dom på utefikat under skärtorsdagen? Men som för att späda på denna skitcorona- oro så är det också andra saker för mina älskade, näranära, som tynger. Vill bara att alla ska få må bra. Nu. Möta varmvår tillsammans. Få kramas igen.. andas in, djupt… utan detta motstånd som idag har uppdagat sig hos undertecknad.. å puh..
Önskeplaner för vecka 15 i karantän!
-Ta en stund i taget här i vår Coronabubbla! Evigt tacksamma är vi för att barnen mår bra, sånär som på lite snuva..
-Så luktärter med älskade små trädgårdsodlare! Tack livet för trädgårdsbestyr. Vi struntar i att snön idog faller idag. Snart är den borta och jorden är varm..
-Sända er hälsningar! … lite blomster, ett härligt samarbete, ett favoritrecept..
-Stöka bort påsken..
-Hoppas på en god och friskare helg!
…
Idag krävs en stor skopa peppiga tankar för att inte sucka alltför djupt. Vi haar det bra. Det hade kunnat vara såå mycket värre. Men nä, jag skulle ljuga om jag sa att allt känns ok nu. Livet bjuder på motvind, helt enkelt.. på flera vis. Hoppas på ljummare vindar snart..
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi imorn igen. <3
Hej från två nöjda odlare! Vi älskar att hänga här.
Men hej och hå. Den där påskhelgen blev ju inte alls som vi högst önskat, men den blev himla fin i alla fall. Vi tar det från början så förstår ni var jag menar sedan. Påskveckan som gick..
Den startade med töväder och vi var ute på långtur och letade (och fann!) videkissar. ”Det är så härligt att vara ute mamma! och få friskluft.. spejellt, om man är tillsammans”. Sa mitt lillhjärta till dotter mitt i allt.
Livets viktigaste. Tiden med mina älskade.
Det började dofta vår och var plusgrader och storm, dag efter annan. Snön smälte i en rasande fart och nu känns det som att nästan allt är borta här kring Drömgården.. garanterat fortfarande mycket kvar uppe på berget där vi brukar rida när snön inte är för djup.. men snart, snart tar vi nog oss dit. För den uppmärksamme ser ni en liiiten gul prick i denna bild… vårens första tussilago såg vi! På väg till finvännerna och värdsmysig eftermiddag med dom. <3
Lilla buskissen klättrade i äppelträdet och det råkade jag visa i stories på instagram och min inkorg svämmade över… jag fick lugna er alla med en bild på den där busen efteråt, då snusandes på sofflocket efter äventyret.
Och så blev det Skärtorsdag och vi överraskade MammaMormor och PappaMorfar och påskade för dom. Det var så fint och påskigt hos mor och far!
Och ute på altanen fick vi så gott påskfika! Mamma och pappa satt på en änden altanen och vi, storlilla familjen på den andra. Det kändes nog läskigt… tänk så vana vi blivit att inte ses inne, nära, kramas, osv…bara, bara ute med långa avstånd. Himla skitvirus.
Långfredagen var lugn och fin. Med påskfika tillsammans med Tant G.
.. sen till kvällen, snorar två av tre ungar plötsligt och jag får tväront i halsen.
Det blir påskafton. Och även pappan vaknar med ond hals. Ahapp.. dom härliga planerna tillsammans med Storfamiljen, på både min och M´s sida, får ställas in helgen igenom. Men vi knåpar ihop den årliga äggjakten till gullungarna, i alla fall. Småttingarna bara snorade och var i övrigt full fart på..
Teamwork mellan syskonen gjorde att dom tog sig till ena ledtråden efter den andra.. och till sist..
.. framme vid skatten; det stora ägget som innehöll tre påskägg. Fyllda med karameller. Ooohej sockerkick! Och väldans nöjda barn!
.. vi som skulle fira med Storan och gänget i deras vackra hus vid havet. Vi tog oss i alla fall turen, hojtade glad påsk till älskade utefirare och drog vidare.. vi fick en liten utflykt och andas havets lugn. Det mådde vi alla gott av.
Påskdagen, riktiga GLAD PÅSK-dagen! Fylldes med hemmahäng av härligt slag. Mitt halsont var putsveck, barnen styrde runt med fyrhjulingen och jag hästade. Utnyttjade dom små snöduttar som är kvar på lägdan, till att både ge Fjädern motion och dessutom få rena hovar. För fy vale, vad det är lerigt hos hästarna nu. Blåst är inte roligt, men just nu är jag faktiskt glad för att den är så ihärdig..då torkar det upp så bra!
Så, ett piggt gäng… till 80 %. Men stackars pappsen blev bara sämre och sämre. Ej van att se honom slumra dagtid. Då vet man att något är på tok. Väldigt mysigt, att slumra bredvid Bertan.. det råder det ingen tvekan om…
Vi avslutade påskhelgen med en tur över höga kusten-bron och vidare till södra staden för att covid-testa oss…
Ännu en god middag avnjöts. Grillade hemmahamburgare och till efterrätt kokade vi hallonsylt till vaniljglassen.. trots en småkrasslig papps, så blev det ett fint avslut på påskhelgen.
Idag är det tisdag.. som känns lite som en måndag. Men alla är hemma. Och vi väntar på provsvar.. M är som piggast idag, tycker han själv… och prick nu (!), i skrivande stund, får vi provsvar. Jag negativ. M positiv. Ahapp… vad otäckt det känns. Det nöp oss till sist, det förbaskade viruset. Och ångesten nu, över om vi kanske råkat smitta min mamma och pappa, som vi ändå var på samma altan som, i torsdags.. uuäh. Då, inget ont ananade.. Ok. En stund i taget nu. Knäppa händerna hårt, för att allt ska gå bra..
Önskningar för denna påsklovsvecka;
-Ta hand om varandra och få må så bra vi kan i coronabubblan…
-Att inga fler vi mött senaste dagarna, ska insjukna. (Åh, jag är så ledsen nu så ni anar inte. Jag har detta året, som en galning, försökt skydda mina föräldrar… och så får vi skiten i familjen och kanske hunnit strössla den till dom… ÅNGEST nu)
-Försöka orka göra lite mysiga påsklovsdagar för barnen! Det klarar jag. Dom älskar att vara ute. Det stora i det lilla. Köra förhjuling, gosa hästar, kratta gården tillsammans, brofika.. allt sånt är fest för oss alla.
…
Så nu vet ni läget här hos oss. Inte det roligaste. Inte alls. Men allt ska bli bra. Sådetså.
Senaste kommentarer