Många guldstunder från denna påsk som jag stoppar i hjärtat.
Vi ”glömmer bort” att vi inte kunde ses precis såsom vi egentligen önskar, tänker istället att vi ändå KUNDE ses. Mammahjärtat pustar också ut efter den superskyhöga febertoppen som Storebror fick, med ett okontaktbart nattskrik som inte gick att ordna på annat sätt än att öppna ytterdörren och väcka honom med friskluft… några timmar senare var hans feber borta och har inte synts mer. Puh. Förutom småskrufs, som ju tillhör livet, så har Påskdagarna varit allt igenom fyllda med så mycket gott! Vill ni se vad jag sparar i hjärteasken? Titta här!
Det var Skärtorsdag och jag fick ordna en så urgullig påsktrio med hattar och hucklen och rosiga kinder. Som jag packade in i bilen, tillsammans med blommor, påskägg och annat smått och gott. Så åkte vi och överraskade barnens älskade Mormor och Morfar. Så lycklig stund, och barnen var förstås införstådda med att ”ni kommer inte att få gå in”, gullungar.
Snart kan vi umgås som vanligt igen. Hoppas jag.
Vi vände hemåt efter mysig stund tillsammans med favoritmänniskor och till kvällen när barnen somnat, råkade jag snurra in mig alldeles i kusliga tankar om livet.
Vaknade till Långfredag med missmod och magknip. Men efter en springtur och efterföljande puss-stund med Ikran.. så kändes livet lättare och tankarna sorterade. ”Allt blir bra. Allt kommer ordna sig. Fäll inte upp paraplytet förrän det regnar. En dag i taget. Här och nu. Det klokaste. Alltid.”.
Långfredagsgudstjänsten var vacker.
Och sällskapet magi. Juni min Juni.
Jag lagade mat i timmar och dukade liten minipåskbuffé till vår storlilla familj. Vi klädde oss lite fint och samlades kring findukat bord, fyllt av bara massa favoriter. Hittepå-pajen med räkor, spenat och prästost var en höjdare.
Älsklingar!! Och så jag. Den stoltaste jag känner. Över att få kalla mig mamma till dom där tre små och fru, till han med linoljefärg i skägget.
Tjoff, sa det! Så var det Påsklördag, Påskafton och Äggjakt. Den där aktiviteten som ungarna bara älskar!
Fullt fokus på kartläsarna!
Det går bra! Ägg efter ägg hittades..
Väldans nöjda småsyskon. OM dom visste vad dom får smaka småkarameller mycket tidigare än sin Storebror. Han visste inte vad smågodis var, typ.. förrän vid fyra års ålder. Bertan! Snart-tvååringen, kan karameller ganska bra redan som ni ser. Charmigt alltihopa!
Förutom Påskägg fann ungarna också ett litet brev från sina päron och också två nya böcker. Som vi nu hunnit börja läsa i och som redan är väldans uppskattade här hemma. Vi kommer bli proffs på Kroppen och Bondgården! HÄR och HÄR finns böckerna!
Påskaftonen bjöd på fantastiskt härligt vårvinterväder. Vårväder, om vi hade stannat på snöfria gården.. men vi mötte upp storfamiljen, uppe på byns höjder. Där uppe på fjället gassade solen mot den kritvita snön. Vi lyssnade till knäpptystnad, fågelsång och barnatjoande utför backen. Vi sög helt sonika ur det sista ur denna vinter.
Juni hade skitroligt med sin Gudmor.
Storan, Storsvågge, Lillsvågge, Lillis och Pappsen åkte skidor. Min älsklingspappa!
”Fortare mamma!” Livsnjuteri i bild.
Väldans med fokus på det ätbara förstås. Man älskar ju att äta gott, eller hur? Och ute! Allt blir så magi-gott ute. Den där järnmackan som grillats över elden och kaffekoppen med tillhörande fortfarande-småfrusna-kärleksmumsen. Åhhå, så gott!
Social distansering är inte svårt här hos oss i norr. Vi alla har varsina stora gårdar att härja på. Och fjället rymmer alla bybor som vill för sina utflyter.
Meeen… när en liten ettåring bara får nog, söker upp sin mormor utan att mamman hann med.. tar sin lilla hand och kryper in med den i sin mormors hand. Ja, då sket det sig. Den där jädrans distanseringen… några sekunder av nära kärlek. Sen tvagades händer och allt var ”som vanligt” igen.
Mannen fick möjlighet att bli 16 och galen igen. Syyynd älsklingsmannen att du körde lite för snabbt. Men tack trädet för att du ändå bara gjorde skotern illa och inte han jag älskar mest på jorden. (Puh, säger denna fru).
”Nu drar vi!”, sa Bertan. Och vi rullade neråt byn igen efter helt underbara timmar med känslan av mini-fjällsemester..
Dock, med en liten älskling som verkade vara allt annat än på hugget. Middagen som skulle avnjutits hos Svärfamiljen, fick därför ställas in för oss. Men! Vi gjorde det bästa av situationen. Storebroren pysslades om och som så många andra gånger i livet, är det så finurligt att vi bor så nära mannens föräldrar. Trerätters-knytismiddagen mumsades, i alla fall. Vi langades ljuv för- och varmrätt till Drömgården..
.. och vi langade efterrätt till familjegänget på andra sidan vägen. Jag hade gjort ”stekta ägg”. Med varma skogshallon och vaniljglass till. Det blev himla fint, trots allt.
Så blev det Påskdag och Glad Påsk! på riktigt.
.. och efter ännu en löptur mötte jag upp svärmor för Gudstjänst. Jag kände mig så lyxknösig och så ompysslad. Både en springa-själv-tur OCH en lugn stund i kyrkbänken, på en och samma dag. Jag älskar att vara i kyrkan och skulle vilja vara där oftare. ”Att välja är ofta att välja bort”.. och just nu i livet är det väldigt lätt att välja bort en sån grej… men, jag är glad för dom gånger jag väl kommer dit och så har jag ju min alldeles egna tro, precis alla dagar om året, i alla fall. <3
Hörde min farmor Gertruds röst i minnet där jag psalmsjöng, och blev darrig på rösten. ”Dagarna som går, är livet..”, tänker jag. Och fylls av sån vill-bara-få-fortsätta-leva-precis-som-det-är-nu-känsla. Älskar livet här på gården och med alla älskade runtomkring. Är så tacksam för allt. Bara Coronaskiten drar iväg så ska jag ta igen alla mamma- och pappakramarna jag missat senaste månaderna.
”Donk donk!” sa Bertan med lilla hammaren och plötsligt var det Annandag påsk. Vi avslutar påsken med kreativitet i massor, hela familjen är åter piggelin och vi grejar för fullt med allt möjligt. Aprilvädret är ett faktum och solen skiner ena stunder för att i nästa bytas mot hagel och väldiga stormbyar. Tillsammanstiden är god, och vi tar vara på påskens sluttamp i hemmets trygga vrå.
Snipp Snapp Snut. Så var Påsen 2020 slut. Jag spar den i hjärtat. På en bättre sortens plats!
Det är så gott att börja ny vecka med en liten tillbakablick, tycker jag! Innan nya veckan får ta fart.
Veckan som gick!
Varken jag eller M hade nog kunnat ana vilket familjeintresse det här skulle bli, med våra stora tjusiga djur där ute i hagen. Under måndagen kom bäst-Hovslagaren och verkade alla hästfötter, samt skodde han som är den enda som går med skor. Isprinsen.
Ungarna lekte i massor ute på gården och jag påtade i kring.. blev lycklig av små vårtecken i rabatten.
Hade en så fräsig träningsvecka. Med bland annat cykling hos svärisarna och en löptur, tillsammans med lillponnyn travandes bredvid. Motion ska vara roligt! Gör vi det vi tycker är kul, är det så mycket större chans att vi fortsätter, visst?.. och det är ju det som är det viktigaste för kropp och knopp; att träningen blir av!
(Älskade barn. Mamma är så lycklig som får umgås med dig och dina syskon hela dagarna. Det var tänkt lite annorlunda denna vår, att du och Lillasyster skulle susat till förskolan några timmar ibland, men vi blev så mycket sjuka att jag checkade ut oss. Och nu är alla 15-timmarsungar ”portade”, dessutom. Till hösten börjar en annan tid, så vi njuter av hemmalivet till fullo, så länge vi kan. Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm).
Jag putsade köksfönster med det HÄR Farmorsknepet.
Småsyskonen busade. Nyvakne lillebroren låg här och vaknade till, medan hans Storasyster serverade honom bubblande skratt bredvid.
Det blev fredag och hela familjen njöt av känslan. Vi satt där i solbadande köket och åt vår favvisglass till efterrätt och kände sån lyx-knös-känsla. ”Vad bra vi har det”, sa den ena och dom andra höll med.
Jag var med om något sagolikt, mäktigt. Ikran anförtrodde mig att komma fram till honom när han låg och vilade. Aldrig varit med om något dylikt. Han inte bara låg kvar, och tyckte att läget var ”ok”… nej, den stora nallebjörnen som vi nu känner så väl, la sig till rätta, drog en djup snarkning och inväntade att hans hästmamma skulle börja klia honom.
”Nattad mammut-älskling”. Hade mycket svårt att slita mig från den stunden…
..men något annat härligt väntade! Nämligen kalasfix i köket.
Hela lördagen var magi. Äntligen fick Storebroren sitt 6-årskalas. Vi spenderade varendaste kalasminut ute och jag lovar att ni ska få se mer bilder från den dagen. En dag jag aldrig kommer att glömma.
Under veckan har vi också hunnit med en hel del renovering och efter kalaset på lördagen, vilade den trötta kalasmamman, genom att öppna en ljuuvlig färgburk och måla pärlsponten till lekstugan. Ser ni glimten av färgen? Så att man vill äta upp den.
Veckans sista dag, fylldes själen med sånt här. Ljuvliga vyer. Fågelkvitter. Magiskt vårvinterväder. Och där var vi, på en lång, lång skogstur, Svärmor, jag och stora hästarna. Jag får knip i magen, när jag berättar om det här. Känner mig liksom så hutlöst bortskämd som får leva det här lantlivet tillsammans med mitt gäng och (nästan hela) vår älskade storfamilj nära, nära i kring.
Vi fyllde söndagen till bredden med uteluft. Efter att jag ridit, var det Juniflickans tur. På sin lilla ponny. Och till vår stora lycka, fann vi tussilago i dikeskanten. Knip i magen, igen.. när lillungen sitter där på sin häst, håller i sig hårt med ena handen och kramar vårens första tussilagobukett med den andra. Alltså.. knip i magen, på ett alldeles underbart, tacksamhetsduschande sätt… En ny vår är här, och vi får vara med.
Till råga på allt, kom M´s fina kusin och fästmö på ute-fika, Sväggan och gullungar ramlade också spontant in på gården. Så mysigt! Det var en lillunge som fattades oss.. men han var och fick sin födelsedagspresent..
6-åringen fick en så otroligt fin födelsedagspresent av sin Mormoster med familj. Nämligen finfint kusinärvt, komplett slalomkit OCH kärleksgåvan att ta ungen till lilla slalombacken för ”Mormosters skidskola”.. med godis och lunch och mys dagen lång. Jag som mamma, kan inte med ord beskriva hur mycket den dagen betyder för både 6-åringen och mig. Tänk att ha en sån Storasyster som gör en sån sak, för min unge. Tänk att ha en sån Mormoster. ”Det här är min och Storans grej nu mamma!”, sa S helt lycklig när han kom hem och berättade glatt om dagen. Säger det igen, denna kärleks-fallskärm vi har i dessa människor i kring, det är värt mer än allt på denna jord.
Nu är Påskveckan är här! En favoritvecka på året. Dagar som i år inte alls kommer att bli som vi är vana, som många planerat, som vi helst önskar… men vi ska försöka göra det bästa vi kan av denna påsk, eller hur? Det är tuffa tider nu. Jag pendlar mellan att ha tilltro och att vara livrädd. Livet pågår och vi tar en stund i sänder, lever här och nu och nyper åt oss av det goda som ges, visst? <3
…
Veckans planer:
-Ta hand om älsklingsungar och göra härliga dagar för dom. Plocka tussilago i dikeskanten, cykla på grusvägen, rida ponny och sånt.
-Spika upp pärlsponten i barnens lekstuga.
-Förså ännu lite till!
-Påskpåta lite! Handla hem påskmaten, ordna påskäggen, inhandla litet fång påskliljor och så vidare. Bara massa mys!
-Kika in till er, förstås! Ni ska bland annat få läsa om ”Utekalaset som blev succé”.
-Njuta av april.. unna mig lugna stunder. Än om jag älskar att påta och göra, så älskar jag också att slå mig ner på bron efter ett grejsar-race, sörpla kaffe, och insupa nuet. Så viktigt, ju!
-Fira hemmapåsk!
…
Önskar er alla en god, god start på denna Påskvecka! Ta hand om er. Allt ni kan. <3
Puh! ”Vi klarade det!”. Alltid samma härliga känsla när mannen kliver av sin jour efter en vecka på rädda livet-hugget. Är så glad för denna måndagen, har en god, hoppfull känsla i kroppen! Jag hoppas så att ni fått vakna och ta måndag med positiva tankar, ni med. Jag har dessutom nu boostat mig med en springtur med Bertilen i vagnen.. han snusade gott och jag svettades och njöt av att komma iväg på längre tur än bara hemma och precis kring gården, som senaste veckan. Lova mig att ni unnar er friskluftboostande, ni med! Ok. Vi kikar lite tillbaka, innan vi tar sats för ny vecka?
Veckan som gick..
Våren började verkligen kännas i luften. Vi letade och fann massor av vårtecken. En citronfjäril och porlande liten vårbäck på lilla promenaden. Snön smälte i räserfart! Vi öppnade lekstugan, till barnens stora lycka. Hästpojkarna glodde stadigt från avstånd och ville nog helst vara med, dom också!
Vi fyllde våra själar med sånt här. Ser ni njutet hos Chippen? Precis blivit fri en del vinterpäls med hjälp av sin Miniman.
Jag och Svärmor var ute och red i djup, djup snö uppe på berget. Och så fortsatte jag försådden.. där jag pausade mitt i och skrev ett kort, som jag stoppade i ett kuvert tillsammans med lite fröer och så Junis pysslade kort… och skickade till mamma och pappa… som jag halvt längtar ihjäl mig efter nu.
Vi pysslade i massor jag och barnen. Här hade vi målarstund. Barnen hade fått snickra varsitt sjörövarsvärd och nu skulle dom målas. Kreativiteten flödade! Solen likaså!
Jag har just nu dille på fräscha bulgursallader.. och serverade här en med Bulgur, förstås, samt hackad röd paprika, rucola, lite smulad fetaost, strimlade soltorkade tomater, en skvätt olivolja, salt och peppar. Såå gott till kycklingen där i ugnsformen! Som även den var omringad av smaker som soltorkade tomater och fetaost. Mums, sa samtliga! … och då blir husmor lycklig! Finns inget härligare än när alla barnen äter med god aptit. Typ heller inget så frustrerande när motsats ibland sker.
Jag kombinerade lagård med våriga, nylackade naglar. Gick finemang! Mina två favoritlack från Essie just nu är det HÄR och ett som heter Peach Side Babe.
Barnen skippade morgon-tv till fördel för hopp i sängen och fönstertittade ut på trötta hästar. Jaa, när mamman bäddar rent då är det fritt fram att hoppa och busa i sängen. Det är sen gammalt!
Det blev fredag. En väldans trött sådan. Mamman vek den sista tvätten och ungar slumrade härsan och tvärsan.
Jag höll Fransson en stunds sällskap på sofflocket och den fredagsstunden var så god. Än godare blev den när mannen kom hem fredagstidigt och överraskade med fredagsblommor och helghandling. Vi har, helt självvalt, väldigt uppdelat vad gäller sysslor här hemma. Att sköta ”hemmet”, med mat-tänk, tvätt, städ osv. Det är ”mina sysslor”. Inte mig emot. Men sån lyx, att befrias från mat-tänket en gång.
Helgen tog vid och vi pysslade lite till. Ett påskpyssel ni ska få ta del av!
Drömgårdslivet en vanlig lördag i mars. Ungar runtom, en med på ryggen och storhästen i min hand. Jag pysslade om min Mammut innan vi tog en promenad kring gården. Mannen hade Fjödur-tid. Och den där stunden var magi. ÄLSKAR när vi är tillsammans och pysslar med hästarna.
Jag svängde ihop en helgkaka på måfå och så tillsammansrenoverade vi, hela familjen. Lillebroren älskar när han får gå ”opp! tlappan!” (uppför trappan) och alla donar där uppe.
Veckan avslutades med att Vintertid blev Sommartid. Mamman gäspade konstant HELA dagen, mat- och sovtider var på halvflaj och ingen kunde förstås gå och lägga sig till kvällen i ”ny tid”.. blä för den där himla vridningen av tid. Men hurra! För min och Junis söndagsstund, med ”tjejtid”, som hon säger. Bara Mamma och Juni-tid, mao.
…
Ny vecka nu! En liten snutt mars kvar innan april tar vid!
Veckans planer:
–Hemmamamma! Tillsammans med alla småttingarna skapa dagar med sånt vi mår bra av. Tänker mer lekstugelek, cyklande längs grusvägen, facetimande med efterlängtade darlingar, gårdsliv och livet, en dag i sänder.
–Så påskgräset!
–Springa och långpromenera! Åhå, än om förra veckans hemmagympande och särskilt löpintervallerna fortfarande känns i mina ben.. så älskar jag längre rundorna så.. att hinna skingra tankarna, få springa på våriga slingervägar och ha en lyxens mammastund(er).
–Samtliga hästar ska få fötterna vårtjusiga. Bäst-hovis, så tacksamma för henne!
–Jag ska påbörja ett mysigt projekt jag längtat till men prioriterat bort; att göra Lekstugan söt även på insidan. Den kom imponerande Farfarsnickrad och så dundersöt ju, barnen dundrade igång med leken på en gång, funkade ju hur fint som helst. Men nu så, dags för lite piff där inne. Vilket charmigt projekt!
–Renovera! – vi hann iii det närmsta med drömmålet för förra veckan. En endaste vägg är kvar att rikta, eller den är till och med påbörjad. Så, så nära. Men istället klämdes faktiskt lite annat in, jag målade klart ännu ett tak och det röjdes i massor för att det under veckan anländer 2 ton (!) gips som ska upp på väggarna i alla rummen vi håller på med nu. Full fart! Vi har siktet inställt på inflytt! Prick hela familjen är inställda på det och vi jobbar på tillsammans. Helt perfekt nu när vi kan vara uppe samtidigt både jag och M, utan att vara rädda för att någon unge ramlar och gör illa sig någonstans eller så.
–Så fort det är april är det Putsafönstertid, säger Städtanten här! Jag börjar i veckan med köksfönstren. Det blir tjusigt, lagom till påskveckan!
–Ordna för ett ohyggligt efterlängtat 6-årskalas. Minimannen fyllde i början av mars ju, men pga Corona-skiten, ni vet..har det inte blivit något storfamiljen-kalas ännu. Men ni till helgen (hoppas vi!), ”dukar” vi för utekalas med närmsta darlingarna. Kalasälskarna tänker korvgrillning, kalasfika, ponnyridning och fyrhjulingsgasande… med social distansering, förstås. Vad tror ni om det? Tror småkusinerna kan ha roligt tillsammans!
–Njuta skiten ur mars... och sedan Välkomna april! ÄLSKAR april. Som våren och sommarens torsdag.
–Hälsningar ska sändas er! -Det blir Påskpyssel! .. Ett helglyxigt middagsrecept… och så var ni så många som undrade över helgen magi-goda chokladkaka så det blir nog två recept denna vecka. Alltsammans varvat med ord från livet och hälsningar från här och nu.
Nu njuter vi det allra sista av denna marsmånad, som varit väldigt mycket fin men som kantats av knasiga tider, minst sagt! Snart, snart april och hopp om vår! Ta hand om er <3
Åå, knas-jag är nästan lite sorgsen idag, på ett små-skämtsamt sätt, bör tilläggas. Jag ville liksom aaldrig att förra veckan skulle ta slut. Ni vet, efter sjukstugor och låg energi… så fick vi en riktig pang-vecka! Vi kikar tillbaka på den, vetja!
Tillsammans med Lillebror startades veckan på helt enormt gulligt vis. En ponnytur med miniryttare- Världens snällaste ponny och världens coolaste Minsting. Mammahjärtat bubblade av kärlek och lycka!
Det blev vardag och HemmaMammaliv med pappan på arbete och vi andra här hemma. Vi roade oss kungligt, i världens bästa sorts Corantän… en dag piffade vi till det och tog lunchen i Salen! Mäkta uppskattat!
Vi gympade på köksgolvet och firade med nybakt kaka ute på bron därefter. ”Det här är livet”, konstaterade dom, småttingarna. ”Mamma, det här ÄR livet!”, sa Juniflickan igen.
Jag sneglade på hästarna från övervåningen. Islandshästen fick sin tapp-sko påspikad ännu en gång av bäst-Hovisen, och allt kändes bra i Hästmamma-hjärtat. För övrigt, helt ofattbart att jag har äran att kalla den där hästen min. En egen islandshäst som alltid har varit drömmen.
HemmaMamman fullkomligt sprutade ut energi och kunde ge barnen den ena fräsiga dagen efter den andra. Vilken ljuv känsla. Barnen kräver inte alls någon nivå av energi, inte så. Mest att det är så härligt för mamman, när orken finns i massor. Här kändes vi våren i oss och hade just kånkat fram cyklarna från lagården och premiärcyklade, första gången för våren.. eller som för Bertilen; första gången i livet. Min rygg var halvt av efter den där stunden, med dragande av en cyklist och puttande av en annan, samtidigt. Meeen vad gör man inte för dom små liven och deras leenden? Jo, ALLT!
Jag påbörjade Vårstädning. En sån där som inte alls behöver gå i ett knyck, men som görs noggrant, in i skåpar och vrår, ni vet. Medhjälpare hade jag förstås!
Veckan bjöd på ridturer som gjorde själen så enormt lycklig. M var med på en tur, fina Svärmor på en annan. Och så gav vi oss ut själva också, lilla Fjädern och jag. Ser ni hur trött Ikran kände sig efter ena turen? ”Jag lägger mig här på dig, kompis!”, sa han till Fjädern och chillade på hans rygg..
Ponnyn hängde med på barnvagnsprommis förstås och det är ungefär hur charmigt som helst.
Det blev helg och jag njöt av nyplanterade vårlökar och var visst uppe skittidigt, väckt av ljuset och lillprins, bakade Mammabröd att bjuda gänget på till lördagsfrukost.
Ny snö la sig över Drömgården och Helgönskningar uppfylldes hos stora och små.
Efter ridturen tillsammans med Svärmor, dukade vi upp till mammabröd- och bullfest ute på verandan. Farfar kom också.. och utan att varken M eller jag hunnit blinka, fylldes eftermiddagen med att Storasyskonen pep till farmor och farfar, jag och M (tillsammans med lillprins) fick ännu fler renoveringstimmar och kvällen spenderades hos svärisarna. Lördagsmys med Svärmorslagad middag OCH ett träningspass med deras fräsiga träningsgrejer. Alltså…. Lördagsmys med Emmelis mått mätt.
Söndagen ägnades åt bland annat det där; Byggstäd för renoveringsfrun, av ännu ett rum som Snickarmannen nu hunnit rikta och skiva väggar utav. Efter att ha röjt ut gojset, så premiärlekte ungarna i Storebrorens rum. Vilken känsla!
Vi avslutade helgen med Världens enklaste och godaste Fiskgratäng till middag, med vitlöksfrästa harrisar till! (Recept HÄR).. innan vi stupade i säng, skönt trötta, hela gänget. Kära hjärtanes. Så förbenat lycklig över att få bo här, på vår lilla alldeles egna plats på jorden.
…
Ny vecka är här! Konstiga tider pågår, minst sagt. Vi tar en dag i taget. Och skapar dom med tanken att må så gott vi bara kan, här och nu. Jag har sådär bubbligt mycket energi just nu, vaknat ur Vintervilan liksom och blir pirrig i magen av att tänka på hur mycket härligt som väntar oss nu och framåt (trots oroliga tider!).
Veckans planer:
–Leva HemmaMammaliv med tre älskade ungar som gör mig absolut helt slut tills landa-på-kudden-om-kvällen-tid är, meeen ooh som dom skänker mig lycka och livetpirr, varje dag!
– Fortsätta förså och storstäda klart andra halvan av kökets lådor och skåp.
–Prova ett enkelt men fräsigt påskpyssel tillsammans med barnen!
–Hjälpa hästarna av med lite vinterpäls. Maj gadd, som alla våra fem lååånghåriga djur fäller hår nu. Puh.
–Motionera! När det är Brandisjour för mannen, är det klurigt att få till långa, snabba rundor.. då behöver jag ha med mig alla barnen. Men, det finns baaara möjligheter, eller hur!? Min kondisträning, som oftast är långlöpning (äälskar att springa!!), får dessa veckor bytas ut mot exempel cykling. Löpintervaller, nära gården, funkar också fint! I övrigt tar vi oss ponnyprommisar och gympar hemma på köksgolvet.
–Det är (som sagt) jourvecka för Brandispappan… likamed omöjligt att planera något, egentligen. En vardagkväll där vi i vanliga fall kan fylla med en ridtur, renovering och tillsammanstid.. kan fort bytas mot att pappan flyger ut genom dörren och eventuella planer bara suddas ut. Jag kan tycka det är så himla drygt med den där jouren ibland. Den här veckan känns som en sån. Blä. Men ändå; HEJA HEJA M, vilket otroligt viktigt uppdrag han gör! Brandisfrun ställer upp på premisserna med 200 % barn-ansvar osv. <3
–Tänker sända er hälsningar om min Vårviskande grejsarlista!, om Hur jag sår mina luktärter! ett Klassiskt Bro-fika kan också sitta fint, tänker jag! .. och kanske ni ska få se synen av något som fortfarande känns som en saga? Oavsett; Är så himla glad att ni hänger här inne med mig!
–Renovera! Tjoho! Som det flöt på förra veckan! Nu är det ett litet rum kvar som ska riktas väggar i och skruvas skivor i. Med tanke på brandisjour sätter vi ribban på rimlig nivå och tänker att allt bortom färdig-reglat litet Juniflickan-rum, är bonus! .. jag påtar med mitt där uppe när stunder ges. Grejar med taken, byggstädar osv. Kanske hinner vi fram till målet att putsa murstocken till helgen?
-Att ha öppet hjärta! Ta en dag i taget. Tiden som är nu i livet, för oss alla, är otroligt speciell. En tid vi förmodligen aldrig kommer att glömma. Men allt ska bli bra. Bara vi tar våra restriktioner på allvar. Håller oss hemma i den mån det går, hjälper en snuvig granne med handlingen, ringer ett extra samtal till darlingen som sitter på ensam kant, TVÄTTAR HÄNDERNA..och knäpper händerna, förstås och litar till att vi ska klara oss igenom denna prövningens tid, TILLSAMMANS. Ok?
…
Önskar er alla en god marsvecka! Virtuell kram till er…!
För ett år sedan var trappan ännu inte igenbommad och den nya trappuppgången framsågad. Det fanns förstås ingen ny trappa på plats, vi klättrade på stege i månader. Spånet låg kvar i alla golven. Taket var inte helt på plats. Vindsluckan var satt sådär tvärs över (ser ni?), med tanken att vi skulle behöva använda den mycket. Inga golv var förstås lagda. Ingen slang dragen. Ingen el kopplad. Inga väggar reglade. Eller gipsade. Eller spacklade. Eller tapetserade. Osv. Här älskar vi att titta på före-bilder, då blir vi peppade. Så, här kommer en drös bilder över hur det ser ut just nu.. bilder som förhoppningsvis snart är härliga före-bilder..
Frågar ni mannen just nu, är han nog mest nöjd över vad ni ser här, det han påtade med för ett par veckor sedan; nä. just det. Den syns knappt. Den där fula luckan vi hade satt tvärsöver taket.. den gjorde att snickarmannen låg sömnlös (nej, inte riktigt)..och beslöt såga ur taket, paja det alltså. Flytta luckan, klä in den med takpanel och trolla bort den. Se så tjusigt!
Ett stycke borttrollad vindslucka.
De allra flesta väggar börjar vara raka och redo för gips. Det är såhåhå otroligt mycket arbete bakom det här att jag inte ens tänker ge mig på att försöka räkna timmarna. Bara grejen att det LYSER en lampa, som är kopplad i väggen där borta!! EL, i vår drömgårdsövervåning!
Ok. För att ni inte ska bli helt snurriga. Så står vi alltså i långa korridoren nu. Med rum till höger och vänster. Totalt sex rum. Här till höger är vårt sovrum. Som nu står och inväntar samma stadie som sig själv, hos dom andra rummen. Lite längre fram, kommer barnrummen till höger och vänster;
Junis rum till höger och Sixtens rum till vänster. Bertilen får vänta med eget. Låt oss gå in i Junis rum, där framme till höger!
Nu står vi i Junis rum, tittar ut till korridoren och vidare till Sixtens rum.
Där inne, i Storebrorens rum, hänger Snickarmannens verktygsstass, det är nämligen där inne som M jobbat denna vecka.
Vi försöker komma på hur vi vill att framtida lampor ska stå och hänga. Tack och lov är vissa ställen givna. Men ibland kliar vi oss i huvudet och undrar. Kära bekymmer..
I ett timmerhus där precis inget är rakt åt något håll, tar varje riktning av väggsnutt, timmar (!) att göra. M handhugger timmerstommen och jag är så imponerad över hans idoghet och totalt frånvarande av rädsla att prova nya saker. Han renoverar vårt gamla timmerhus. Förstås för sin första gång i livet. Och gör det så imponerande att den här frugan inte har den minsta plan på att hålla tillbaka kärleksströsslandet.
Det finns många fräsiga verktyg.. och jag tror snart att ”någon” har ett helt komplett snickeri. Men! En trådrulle, slår många fräsiga verktyg i reglandet av detta gammhus. Ser ni trådrullen?
Väggriktningar tas och det shimsas.. i smärre oändlighet. Just här i bild, behövdes inte mycket shimsande alls. Sånt är tacksamt, när det någon gång inte tar fullt så lång tid..
Hej hej, blivande värmesystemet! Vi har samlat på oss ett lager med gamla radiatorer som är tänkt sitta där på övervåningen.
Det lindrevas kring fönster..
Jag går ut i korridoren igen.. hela våningen badar i sol. Jag fantiserar om ljummen sommarkväll.. med nyplockad trädgårdsbukett. Att få ställa där, där framme vid fönstret. Jag tänker placera det där halvmånebordet jag auktionerat där, nämligen. Kanske blir det så, nu till sommaren, kanske nästa.. det får vi se.
Korridoren är 11 meter lång och egentligen helt färdigriktad (då saknas det med andra ord ”bara” gipsskivor och spacklande innan vi är beredda med tapeter, tjoho!!).. men ni ser lilla snutten här till vänster? -där ”vågar” vi inte sätta igen ännu då vi inte bestämt oss för om det ska sitta en eller två lampor där.. som sagt, kära bekymmer..
Team Drömgården har äntligen efter sjukan haft god energi senaste veckan och medan det donk-donkat där uppe, har någon annan roddat familjeruljangsen, ni vet. Teamwork på hög nivå! Allas insatser är lika viktiga. En liten klapp på axeln till mig själv och alla ni andra renoveringspartners som delar upp det såsom vi, att den ena gullar ungar och ruljangs (tvätt, städ,mat osv..)medan den andre snickrar… snart, snart kan vi hänga där uppe på våningen och påta alla tillsammans, det blir fräsigt!!
Så. Då vet in, hur det går på övervåningen. En mars-rapport! Vi ser ljuset i tunneln och tänker oss tapetsering mest överallt, snart snart snaaart…
Hoppas att er lördag blir fin! Här har alla i familjen fått önska en grej vi vill fylla helgen med. Vi gissar att Bertilen önskar utelek, som han älskar. Jag önskar ridning och ska möta upp Svärmor efter lunch när Lillebroren sover, för en tur tillsammans med henne och våra stora hästpojkar. Någon önskar påfylld tank till sin fyrhjuling för nya turer. En annan önskar leka med sin dockvagn. En tredje önskar ”renovera klart övervåningen!” (HAHA, sån humor på den skäggiges önskan…!)
Det blir fredag och solen bara vräker sig in i hemmet. Det är så själagott att ord ej finns, eller hur?
Vi tittar ut på det nya snötäcket som lagt sig under natten innan vi dukar fram frukost. Havregrynsgröt, äppelmoset gjort på hemäpplena och rostisar. Och en stor kopp kaffe till mamman. Sen blir klockan 09 och vi ringer MammaMormor och PappaMorfar, för dagens lägesrapport och kärleksgivande genom facetime. Tack och lov, säger vi. För teknikens under, att vi kan ses… fastän vi inte kan ses, just nu.
Jag och barnen ger oss ut på gården. Det är en helt makalös marsfredag som bara ännu har börjat.
Vi hämtar lillponnyn. Och slirar oss ut på tur. Småsyskonen chillar i Snabbvagnen och Storebroren rider som en värdsvan lite miniryttare. Chippen knatar på. Tvärnitar ibland, som för att meddela att han faktiskt äär en lillponny och då behöver man få utlopp för en viss dos tjureri. Det bara är så. Sen travar han i kapp på sina söta ben.
Dagen rullar på och pappan kommer hem för långhelg och jag får ge mig ut på springtur, den första efter sjukstugan och livet känns bara så himla gott. Det känns förskräckligt tungt och känslan är ”Jag tar mig knappt framåt”, men hey! Det som räknas, är att jag gjorde det, att sjukan är veck och så vidare.
På toppen fick jag fredagsblommor av han jag älskar mest. Hade ju bett honom köpa vårlökarna, men förstås överraskade han med rosa tullisar också. Fina M.
Gav mig ut i hästhagen och snöt åt mig lite hö. Knipsade några björkkvistar.
Lillebroren undrade varför i allsin dar jag hade ”Chippes” mat inne..!?
Jo. För vips! ..var där vårens första lilla blomsterarrangemang. Som viskar om vår och påsk-tider, eller hur?
Det här ger hopp. Det är Vårdagjämning idag. Det kommer en vår, trots allt.
För ja, förstås; mitt i allt det där ”å vad livet känns gott!”, så är det så mycket mer som pågår, som alltid… men förstås en välda massar tankar på rådande virustider. Som barnen lätt får både mig och M att glömma med sin bekymmersfrihet… men som ändå pyr, där under någonstans, hela tiden.
Men tillsammans, ska vi klara det här. Vi kan göra det bästa av situationen. Försöka hjälpas åt. Ringa till grannen och erbjuda handlingshjälp. Face-tima den där darlingen som är efterlängtad och långt borta. Ta tiden som ges till att landa, tanka, fundera… och kanske känns livet i oss, när tempot tvunget måste dras ner? … Vi kan, om vi är krya, vara ute och njuta av friskluft. Och vårvinter. När mars är mer än charmant!
Ta hand om er. Fin helg önskar jag er, mitt i allt!
Senaste kommentarer