Hoppas att er veckostart känns god. Tänk att fåglarna kvittrar mer för varje dag nu. Och att det är den där tiden när man märkbart både ser och känner att ljuset återvänder, mer för varje dag. Något att försöka omfamna sig med och njuta av maximalt, eller hur?
Ok. Dags för Måndagshälsningen! Håll i er angående förra veckoavslutet. Tappa inte hakan och så vidare! Veckan som gick, fylldes med…
Måndagspepp!
En ridtur på Ikran. Med Chippen bredvid, förstås. Heeemska tanke, att dra iväg utan hästvän, säger I. Men vi jobbar på med det. Stora Mammutens självständighet och förtroende för oss.
Piffade till tisdagen med plättmellis och jublande ungar!
En typisk onsdagssyn. Vardag. Älskade vardag. Storasyskonen var två 5-timmarssvängar på förskolan medan jag och lillprins myste hemmavid. Donade i hemmet med tvätt och städ, läste böcker och sånt.. ständigt med hästpublik.
Motionerade. Varav en tur med fina byavännen.
Det blev lill-lördag och pappan var iväg och sände hockey i stan. Vi här hemma struntade i matchen och myste ner oss, samtliga nybadade, med popcorn, täcken och kuddar, framför Paddington. Vilken fin film!
Det blev torsdag och mattorna hivades ut på vädring. Storasyskonen åter hel-hemma och medan Lillebroren sov ute i vagnen..
..njöt jag så av tiden med dom där två..Så fina stora små samtal om livet ur deras perspektiv. Det häftigaste som finns, ju!
Vi firade in helgen mitt i städröran. Med bullar och mjölk och äppelkinder sedan uteleken.
En tur till Tant G tog vi oss också.
Så blev det fredag. Småttingarna agerade minibagare så vi hade gott fika när Mammamormorn kom och myste med oss under dagen. Bertan visade sina skills och pekade och berättade för mormor vad han har där i sin söta pekbok. Prinskorven som pratar mer och mer för varje dag. ”Liggelin” (piggeling) och ”Chiiippss” (chips) är två utav dom senaste favvisorden… ni anar att det är ganska så härligt att vara Minsting, va?
Jag fick så himmelens fin tullisbukett. Å, vad glad jag blev och är ännu av dessa blomster!
Till kvällen hade vi Fredagsmys med Svärisarna här hos oss. Det var sån härlig kväll och jag skrattade så tårarna rann tillsammans med Svärmor. Exakt hur underbart som helst! Och den där grytan, den var välsignad minsann. Dagen efter tvärbjöd vi upp ganska-nya-fingrannen längst ner på vår lillväg. Så, då hade vi gryt-lunch här hos oss.
Lördagen hade vårvinter-och-hästfokus. Till natten när barnen sov, satte jag och M dom första tapetvåderna. MAGIII! Overkligt. Och! Vi blev nääästan osams för typ första gången någonsin. Jag, stresspulvret, tyckte att M (luuuuugnet själv) var SÅ LÅÅNGSAMMMM. Jag tänkte att limmet skulle ha torkat innan våd-eländet satt fast på väggen. Men, det gick förstås prima. Som alltid när M påtar (duktiga duktiga M). Jag tänker att ni inte är nyfikna alls på tapeten…eller? 😉
Och vad i hela friden hände då, på veckans sista dag? Som gjorde att hjärtat stannade för ett slag, sedan slog dubbelslag och bäddade in livet i rosa moln-känsla? Medan Farmor och Farfar pysslade om barnen…Vem hämtade vi då hem?
Säg hej och välkommen! till sötaste hästen jag någonsin skådat!
Ja, kära hjärtanes. Jag tappar orden. Försöker ha måndag, få något vettigt gjort men känner att fötterna är på molnen ännu och hästhagen är enda stället jag vill vara i…
…
Veckans planer:
-Mysa med småttingar! Alltid, först först först i mitt liv. Älskade ungar.
-Försöka förstå att där ute i hästhagen står det nu tre pållar. Som tillhör oss. Jag ska berätta mer för er, om hela alltet och vår hästplan.
-Andas. Jag var så himla nervös förra veckan förstår ni.. hade en pirrlycklig vecka, kändes overkligt alltihop. Den här veckan ska jag ta igen en hop djupa andetag, så att säga. Känner att min magkatarr lurar runt knuten… som den ofta gör när något varit lite för spännande eller livet varit lite väääl fyllt (M har jobbat extraextra senaste veckorna.. men nu är vi åter i ljuva balansen.. varpå lilla magen kan behöva sparka bakut en dag eller två för att säga ”Emmeli! Nu ska du coola ner dig igen!”).
-Ringa viktiga samtal och göra pappersarbete. Ej kul men nödvändigt. Samt också försöka skapa för er inspirerande inlägg, både tillsammans med ett företag jag tycker så himla mycket om (ni med, tror jag) och även ord och bilder från livet, som det bara faller sig, ni vet. Livet är min vägvisare!
-Susa till bvc med Minsting.
-Köpa hem jord inför kommande omplanteringar.
-Rensa ur Storebrorens garderob och fylla med ny storlek. Det mesta kusinärvt och hämtat ur ”klädförrådet”. Sån lyx att ord ej finns (tack mostrar för er sanslösa givmildhet!!!).
-Hantera hästar. Leka och latja och lära känna. Kanske väntar en ridtur.
-Tuffa på i renoveringen. Just nu ropar Minimannen till pappan där på övervåningen; ”Pappa!! Looova att inte tapetsera NÅGOT utan mig!?”, och verkar med andra ord inte renoveringsless ännu trots att han varit renoveringsunge sedan ett års ålder. Vi pendlar mellan tapetsering, takmålning och väggreglande just nu.
-Inleda helgen i Mäjadalen för Alla-hjärtans-dag-mys!
…
Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen, ok?
En tur tillsammans med hela familjen. Alla mår gott, inifrån och ut. Ungar och hästar härs och tvärs. I det ljuvligaste vädret. En minusgrad och värmande sol.
Jaa! -den här helgen bjöds vi på Vårvinterviskande väder! Tycker så mycket om denna femte årstid här i norr.
Vi gick på nya vägar för hästpojkarna. Men dom är ju, tillsammans, världens coolaste. Nere vid havet var det vackert i vanlig ordning. Sån lyx att ha det här några minuter till fots från gården. Vidder från köksfönstret är mitt bästa. Att dessutom snabbt kunna andas hav, är nästan för bra för att vara sant. Höga Kusten är Själamagi.
5-åringen sitter som gjuten där på ponnyryggen. Igår lärde han sig att luta sig framåt och bakåt beroende på lutningen i naturen. Det är ju mest uppför och nerför här i bygden, liksom.. så det var finurligt att lära sig, ju. Såna där små människor snappar upp allt och lite till som karbonpapper alltså.
Småsyskonen hade det gott i vagnen, dom också.
Så tog vi skoterleden hem och 650-kilos-mammuten klev inte igenom en endaste gång. Leden var som den härligaste autobahn, mao. Ikran och M travade iväg bredvid varandra, som ler och långhalm. Själv svettades jag jäkel av att styra mitt gäng framåt.. finemang gick det på leden, men sista biten hem tog vi över åkern där solen värmt upp skaren sådär lagom att vagnsdäcken skar ner.. ooom och om igen. Äschdå. Väldans bra träning blev det!
Väl hemma var kinderna mer än varma och vi kisade mot solen och njöt. Hästarna rullade sig i hagen medan jag och den skäggige stod där och konstaterade att ”Drömgårdslivet… vi är inte dom som har koll på allt.. barnen springer lyckliga runt i håliga strumpor.. Källsorteringen välllller över. Det är en del ”ja justja”.. men carpa skiten ur livet, det gör vi tusan bra!”.
…
Hoppas att ni haft en god helg. <3
Jag sitter här i Salen nu, med långkallingarna ännu på och hör hur det plötsligt smattrar mot rutorna och vinden viner. Väldans tur vi njöt av finvädret igår. Idag, har vi haft fokus på något annat. Något smått helgalet. Men hutlöst roligt. Jag har senaste två veckorna mumlat saker som ”idag bestämde vi oss för något galet, men jag måste få smälta beslutet lite för mig själv först”. Jo, jo.. Idag drog vi iväg och hämtade hem en ny familjemedlem, förstår ni. Mer om det en annan dag. Vad tror ni det är??
Glöm inte gilla Drömgårdsliv facebooksida för att få dom senaste uppdateringarna. Klicka HÄR för att gilla sidan, bums!
Jag pustar ut för ett slag, ser mig omkring och känner det nääästan som att jag trollat… här är så helgfint, men jag har nästan glömt att jag gnodde klart igårkväll (ääälskar att torsdagsstäda och vakna till fredagsfint!). Efter att ha slängt trasmattorna på golven igen, så dök jag på kudden med min lillprins.. och råkade visst somna med honom, alldeles förskräckligt gott. Fanns inte en suck att jag hade kunnat pallra mig upp. Så, här vaknar vi till fredag, lilla gänget och jag, med många sömntimmar i kropparna. Mamman med frillan på snedden och knappt ett gruskorn i ögonen. Vilken känsla! Så gott.
Jag är helt överväldigad av er bjussighet angående inlägget om Själapusslet.
Ni är otrooligt många som skrivit till mig senaste dagarna.. genom privata meddelanden, allra mest. Och det är så himla, himla fint av er alla.. hur ni delar med er av er, till mig. Känslan av ”vi gör det här tillsammans” och ”du är aldrig ensam”, är liksom maxad. Tusen Tack, för att ni hänger med mig och oss här på gamla gården! Gemenskap är härligt! Här finns plats för allt; högt och lågt. ”Alla är vi människor!” ooooch så vidare, ok!?
Något som får mig alldeles nipprig och pirrig i magen. Är solstrålarna som orkar sig längre och längre in i hemmet nu (jojo, dammet och dom skitiga fönstren gör sig tydligare men, veeem bryr sig!?) och skapar solkatter och leende läppar. Dessutom, föll solstrålarna igår så himla vackert mot mitt Livets Loppisfynd. Titta här!
Tjuuusigaste stolen i mannaminne, eller hur!?
Passar så himla bra där bredvid skrivbordet vi fann på tredje vind här i hemmet. Stolen kostade 300 kronor. Bordet noll. Fynd och fynd, visst?
Så vacker i sin gröna sammet. Ser dessutom knappt använd ut.
Förra helgens loppisrunda var väldans lyckad.
Fick också med mig en piedestal, en kökslampa jag ska visa er så fort den kommit på plats och det ni ser i bild; några vackra ramar och en så vacker kammarljusstake.
Den här söta lilla porslinsfiguren är från en annan liten tur, men så söt! Den är Junis. Och ska få bo på en hylla i hennes rum, det är bestämt.
Förresten! Vill ni peppra på med lite pirrig vårkänsla redan nu i februari? – plocka in några kvistar. Syren-, och körsbärskvistar är min favorit.
Här hemma har vi körsbärsblom nu förstår ni!
Nu ska vi ta fredag här jag och gullisarna. Efter en tur ute i friska luften, tänker vi baka något gott. Sen åker Storasyskonen iväg med sin farmor till badhuset, medan den skäggige, Minsting och jag drar ut med hästarna. Fredagsmys med Farmor och Farfar ikväll därefter. Och mitt i dagen någon gång kommer gulle-MammaMormor och fikar och lämnar tapetlim och sånt hon hjälpt oss shoppa inför helgens tapetsering. Dessa människor vi har i kring. <3
Vilken fredag och start på helgen alltså. Önskar ER en god helg, med många goda stunder!
Det har hunnit bli måndagkväll och jag har inte haft en gnutta tid över till att kika in här förrän nu. Dagen har varit magi. Några glimtar kan ni se på instastories! Men det galnaste… ptja, det finns det ingen glimt på. Utan är något jag måste få smälta själv för ett slag, innan jag kan berätta. Puh.
Vi tar en tillbakablick innan omladdande för ny vecka!
Veckan som gick ,fylldes med..
Snö! Äntligen byttes den där förbaskade blankisen ut mot att snön återvände till oss igen. Samtliga på gården, nöjda. Och snöiga!
Vi ammemyste. Jag och Bertilen är inne på vår tjugoförsta amme-månad tillsammans. Fast senaste veckan, har det inte bara varit mysigt. Här i bild njuter pluttit av mellis. Men senaste veckan, har jag om natten börjat förvandlas till En Levande Napp.. och jag har ej sovit så gott som jag är van. Om B sovit taskigt? … neej han snuttar och snuttar medan jag känner mig lite som en kattmamma som är såååhåå less på att kattungarna som är flyttredo aldrig vill släppa taget, ni vet… men, jag tror extrasnuttandet berott på krassligheten. Sådetså!
Storebror var på Förskolan vissa dagar, medan jag pysslade om två superkrassliga småsyskon. Äppelbitar och Pippi Långstrump gick varm som kombination. Själv fyllde jag kaffekopp efter kaffekopp… samt intalade mig själv att ”det ääär vackert med superskraltiga tullisar, också…” i brist på ork/vilja att hiva iväg dom…
Ork och vilja, det fanns det däremot till renovering. Medan M var borta dom flesta kvällarna, uppdrag härs och tvärs, så pep jag upp på övervåningen efter nattandet av småttingarna. Genom ”babyvakten” kunde jag höra sussandet från Trion.
Jag skickade er också en hop livet-tankar på stories.
Bland annat om att VILAN är så viktig. Något jag lärt mig med åren. Nu som trebarnsmorsa kan jag liksom inte skoja bort återhämtning. Särskilt inte en vecka, som förra veckan. Med mannen som jobbade massor och jag som ska orka ta hand om älsklingar, som dessutom var sjuka. Och ofta, ofta kommer så mycket härligt, kreativitet och inspiration, av att bara tom-glo för ett slag.
En annan tanke jag hade där uppe i målarhaket.. handlade om att jag målade, och hann måla nääästan hela taket. ”Piss att jag inte hann hela!”.. eller ”shit pommes vilken bonus, att ha målat näästan allt och därmed vara så nära ett färdigt tak?” Alternativ nummer två, förstås, visst?
Juni gjorde en snögubbe som hetter Olof, förstås. Och han ”gillar varma kramar”. Kära hjärtanes, vilken fröjd att få umgås med dessa små liv, en ren och skär ynnest att få vandra bredvid och upptäcka världen som på nytt, genom deras ögon.
Här höll vi på att vänta in Hovslagaren, den Bästa. Ikran var så glad att se sin Bästis-M… vi andra också, förstås.. efter att Vackerpappan knappt syns till på några dagar. Och! Hovisbesöket gick prima !
Veckan var maxad… och ungefär här… med en stund kvar till fredag, så höll energi på att pysa ut alldeles. Men äsch, tänkte jag… struntade i att dra igång helgstädningen och satte mig precis där, bredvid älsklingar, och bara hade det prick hur mysigt som helst. Varför ta kål på sig liksom?
Till sist blev det fredag och hemmet doftade såpa, hela familjen var till sist samlad om än brandismannen susade iväg på ännu en trafikolycka-larm. Helgen omfamnade oss och behandlade oss väl. Dygnet hos min Mamma och pappa var fantastiskt!
Januari blev februari och vips, så blev det veckans sista dag och vi återvände hem till gården, med Rymdskeppet mer än fullt. Mötte älskade hästar. Och en skäggig, som hade renoverat i massor. Det var med packning, spackel och loppisfynd i salig blandning vi ramlade innanför dörren. Tittar ni ryyysligt noga ser ni en utav favoritfynden där i bagaget?
…
Förra veckan var fin, så fin. Men också väldans energikrävande, med ett pusslande för Team Drömgården. Idag är det måndag och den här veckan önskar jag lite såhär;
Veckans planer;
-Återhämtning för denna småtrötta, men väldigt glada mor! Började med en springtur i morse!
– Njuta av varje litet tecken av vårvinter. Fågelkvitter och värmande sol gör mig alldeles pirrig i magen!
-Fota till flera inlägg jag vill posta er här inne!
-kaaanske ids jag (googla norrländskan!), skicka efter nya foton till våra familjealbum.. barnen längtar efter det! Och det är ju så himla roligt att dom är pepp!
-TAPETSERA DET NYA SOVRUMMET!!
-Möta upp fina Mammavännen, långpromenera och prata i kapp livet sedan sist.
– Ha Popcornmys och filmkväll tillsammans med småttingarna. Typiskt bra kvällsbestyr den där kvällen när Vackerpappan är iväg till sena natten..
-Fånga februaridagar och skapa själagoda stunder. Andas djupa andetag och sånt, ni vet. Och förra veckan lästa jag så bra ord inne hos Knorkan; ”Fäll inte upp paraplyt förrän det regnar”. Ooohlala som jag är en mästare på att dra till med duubbla paraplyer om utifall att det kaanske ska regna. Jag är en sån som oroar mig lätt. Men jag tänker att, det ska jag försöka jobba på! Inga paraplyer ska upp förrän det regnar, okej!?
”Va!? Är det sant…? Ääär det fredag nu? Va va va?”
”ååhåå Maj Gadd…jag dunsar ner här jag.. och tom-glor…”
”..såhååhå skööönt…z.zzz..z.z…snark!” …..
….
En väldans maxad vecka möter fredag. Som preciiiis när vi skulle börja slappna av för helg, avbryts med ännu ett brandlarm och Team Drömgården fick jobba på lite till. Mannen var nere på lilla Coopet nere på byn och hade precis betalat, Fredagsmyset skulle bara packas i kassarna och vi skulle börja lugna fredagkvällen, tiillllsammans. Då gick det larm, M fick bara dumpa allt på affären men tacksamt hade vi snällmänniskor som hjälpte oss så att jag och barnen kunde få hem varorna och börja fredagsmyset.
Jag hade precis tagit på mig gympabrallan och skulle få pausa 200%-fokus-på-gullungar-veckan-lång-från-morgon-till-kväll, för att tanka en stunds energi bara jag och jag….hade faktiskt kunnat gråta en skvätt där och då, då jag är så slut efter denna vecka. Puh, alltså.
Utan våra inkomstkällor, som kan kombineras med varandra men som ibland hopar sig och är alla på samma gång.. utan dom, skulle vi ju inte kunna trolla fram så mycket Tillsammanstid här hemma. Vilket är det dyrbaraste vi vet. Så det ääär värt det, detta pusslande vi gör. Men vissa veckor kör det ihop sig såhär. HemmaMammalivet är mitt bästa… men när barnen är sjuka och sköra, är det ganska så uttömmande.
Så.. ja, ibland är det snudd på för mycket rodd och energi som krävs av mig och M. Nåväl. Nu är hela gänget samlat och vi håller tummarna för en lugn kväll och natt. Låt oss göra en Fransson….!
..med en väldans massa grubblerier om ditt och datt i mitt huvud. Försöker sortera, tänka en sak i taget, mota bort hjärnspöken och andas djupt med känslan av; ”allt löser sig”. Tänker låta mig landa, genom att kika lite bakåt på veckan som gick och ta nya tag inför veckan som är här!
Måndagshälsningen och veckan som gick;
Jag och barnen hade en drömmig veckostart, tillsammans med Mammamormor och Pappamorfar här på gården. En dag för hjärteasken!
Storebroren tappade sina livets två första mjölkisar!! Han och Lillebror höll på att busa, förstår ni… Storebroren bet tag i ett gosedjur och Lillebror drooog.. och ut FLÖG två mjölktänder. Vilken tragedi först, för att två sekunder senare blir ett ”men vänta, det här är ju rätt så coolt” och snabbt i med tänderna i en liten kaffekopp och poff hade ju dom förvandlats till två gullpengar, förstås och Minimannen var lycklig så det förslog!
Jag tankade kraft, ork och energi med skön puls i kroppen och strösslande endorfiner genom hela mig.
Vi lekte inne på Lekrummet och bytte tänkta förskoletimmar för storasyskonen, mot hemmatid och kurerande av Storebror..
Fast StoraLillasyster var så cool och tyckte att det skulle gå hur bra som helst utan även storebror på föris, så två små svängar var hon där själv i alla fall, och mamman fick, medan Lillebror sov, så fina tumanhandtimmar med sin förstfödde.
Det var isgata, storm men väldigt vackra skymningar.
Mellistime gånger många! Och i sann januarianda åts dom allra sista peppisarna upp från julen..
Jag bjöd älsklingasgänget på värmande favorit; Fisksoppa! (receptet på soppan finner ni HÄR)
Minsting njöt av gårdens alla djur. Fransson och ”Chipp” (Lilla ponnyn Chippen) är han lite extra kär i.
Det blir fredag och jag och Juniflickan laddar upp för Härligt Fredagsmys. Det blir en pangkväll och livet känns lite fööör bra.. jag skickar er en hälsning på bloggen, uppfylld av livet. En kvart senare, när barnen somnat och jag M just satt oss till ro i Finsoffan… då kommer Lillebror upp, sätter sig i min famn och täcker mamman med sånt man inte vill bli täckt av men som också ingår i mammalivet… Herr Äckelsjuka verkade vara hos oss och tjoflöjt sån sordin den kan lägga på livet!
Det blir lördag och natten hade varit lugn om än aga-sovande för päronen… ”blev det inte mer än såhär!?”, säger jag och mannen men vågar inte tro att det skulle vara sant. Vågar inte chansa på att bege oss på efterlängtade familjekalaset på lördagkvällen varpå tårögda, kusin-längtande småungar blir ledsna, men vi bestämmer oss för att mysa skiten ur lördagen, här hemma. Det blev en fin lördag. Lite trött och sjukstugestött i kanten, förstås.
Peppiga stunder på övervåningen och en fantastisk söndag, med ridbyxorna på, avslutade veckan..
… men idag är det som sagt ett trött gäng här. Helgen som började med att roliga planer kraschades och byttes ut mot sjukstuga kanske tagit ut sin rätt lite också..Ej så lätt att tanka energi i sjukstuga. Sjukstugan, som vi visserligen är makalöst glada över att den inte blev Herr Äckelsjuka.. det kan inte riktigt ha varit det för B, eftersom ingen annan insjuknat.. ur hans jobbiga fredagskväll kom nämligen feber och en hiskelig hosta. Som även Storalillasyster nu fått fast utan den dryga snusk-starten. Storebror är tack och lov nästan helt host-fri efter hans förra vecka som krasslig. Åhå, den tid på året alltså… mammahjärtat värker… Med tre älskade små, som lever tätt, tätt.. pjtaa.. det känns som att sjukorna kommer avlösa varandra nu, Vabruari igenom!!… ääär det någon som känner igen sig??
.. Tänker också.. Det hade kunnat vara så, så mycket värre! <3
Veckans planer:
Jag har en må-bra-plan; Pyssla om barnen allt jag bara kan och sänka kraven på annat.. Exempelvis ambitionen på matlagandet, som kräver sin ganska så stora dos energi av Hemmamamman dag för dag…. fiskpinnar få bli en utav veckans middagar. Pannkaka en annan. Huvudsaken krassliga barnen äter.
-”Vi” har brandisjour veckan lång, dygnet runt, med allt vad det innebär. Brandisjour, med brandövnig och eventuella utryckningar (vilket betyder att jag är den som har 100 % ansvar för älsklingsbarn). Vackerpappan har också tv-uppdrag.. vilket utmynnar i att både pappan och mamman behöver använda extrakrafter denna vecka. Ej så passande just nu, men så blir det ibland. Vi kämpar på tillsammans, Team Drömgården.
-Hovslagaren kommer och verkar hästpojkarnas fossingar. Det blir spännande!
-Kika in till er så ofta livet tillåter. Älskar ju att sända er hälsningar och är så förbenat glad för er som finns som en hjärtevarm trupp i kring!
-Tanka energi genom motion, hästgos och lugna målningsstunder på övervåningen,, som nu börjar bli ett favoritställe i hemmet!!
-Ha helgen i lyckosikte! Då åker jag och barnen på litet högst älskvärt äventyr!
Slutligen…
-Ta en stund i taget, samla hjärtat med guldstunder.. livet är ju inte svart eller vitt. En dag behöver ju inte vara ”bra”/”dålig” rakt igenom, dagarna fylls med livets alla nyanser, visst?… varje guldstund haffar jag tag i, som alltid!
Senaste kommentarer