av Emmeli | maj 24, 2019 | Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Aah, titta min senaste perenn-darling! Skuggbräcka. Tro om det var så den heter..? Nåväl. Tvärsöt.
Jag är så omåttligt pepp på trädgårdsfix att jag knappt kan sova. Men idag har jag trädgårdsvilat. Bara, blöta händer i nio stackars grader kändes inte lockade alls.
Vi har mestadels myst inne, ungarna har lekt med sitt och mamman har donat med tvätten.
Vi hade först på planen att åka på långtripp idag och vara iväg över helgen.. men vi planerade om då 90 mil i bil med tre småttingar, kändes för mastigt och oschysst mot ungarna (och kanske föräldrarna, när jag tänker efter?) inom loppet av bara ett och ett halvt dygn. Det kommer bättre tillfällen. <3
Men för att göra ett äventyr idag i alla fall, så packade vi i eftermiddags in oss i Rymdskeppet och åkte norrut mot Örnsköldsvik. Det är stan för oss, liksom. Gullisarna, S och J fick Leva Liivet med pappan. Lek i lekhaket och finfika på café.. och några charmade in sig hos deras skäggige far och fick välja leksak på leksaksaffären. Ni anar peppen!
..Medan jag och Bertilen strosade på stan i lugnan ro. Presentshopping i massor till älskade och också lite fint till mor hittades, faktiskt. B var så oerhört tålmodig och satt där i vagnen och tittade med sina stora ögon på sin mamma. Ammades i en provhytt och rullade vidare.
Så samlades vi allesammans till sist på ”Hamburgerestaurangen” (Max, alltså! Haha!) och ungarna tjoade i kapp med alla andra småttingar. Det kryllade av småbarnsfamiljer som satt och räser-åt kring borden. Det flög pommes och sugrör och pyttehamburgare högt och lågt. Kära hjärtanes, vilket kaos alltså. Men å, som jag skrattat. Det här med att vara trebarnsfamilj. Det äär mycket av allt, men det som tar fokuset är verkligen allt det roliga, hjärtevärmande, kärleksöversvämmande. Himmel, vilken grej!
På toppen av allt fick mamman rusa igenom Blomsterlandet som nyöppnat. Några få, sketna minuter hade jag på mig innan stängning… åhåhå, jag vet inte om det var tur eller otur. Nu hann jag liksom inte blomsterhandla mer än vad man kan tänkas hinna på ett dussin minuter..
… bland annat fick alltså denna följa med hem. Och då barnen somnade bums ikväll, kunde jag nu inte hålla mig från lite trädgårdspåtande i alla fall. Ner i jorden med min nya darling. Blev så fin där i rabatten med stenarna. Ska visa er fler bilder en annan dag på hela alltet, men jag frös som en lort där ute. 
Å. Vilken härlig start på helgen!
Jag känner mig bortskämd på livet och kan inte tänka mig mysigare sätt att starta denna Morsdagshelg på.
Hoppas att ni har haft en god fredag och får en skön kväll.
Önskar er alla en god helg!
Lillafrun
av Emmeli | maj 23, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Liten 5 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vår landskapsblomma. Styvmorsviol. Lilla buketten plockad ute på åkern.
I samma iver som solen strålat, har vi donat med olika kära bestyr på från morgon till kväll, och in på natten, dag för dag. Majdagar som man bara inte vill ha ett slut på.
Älskar varenda dag och är helt saligt lycklig som får uppleva ännu en vår som HemmaMamma.
Det cyklas och lekstugeleks men oj som vi trädgårdspåtar, jag och barnen. Det grävs och planteras och vattnas hejvilt och småhänderna är skitiga mest hela tiden. Lyckan lyser om dom.
En dag när Storebror varit och lekt på förskolan med småvännerna för ett slag, så njöt jag av att kunna överraska med lekparkshäng och glass direkt efter hämtning. Tre pluttar som tyckte livet lekte lite extra så att säga. Små äventyr, som blir stora äventyr.
Så landar vi hemma och hela familjen är vi lika förtjusta i att få komma hem.
Minimannen är så engagerad i nya rabatterna som han grävde med Morfar. Viktigt att se till så att allt lever. Och så konstaterar vi att det ju blev så himla fint med dom där stenarna som Farfar kom med traktorn och hjälpte oss att flytta till halvmånerabatten, häromkvällen.
Vintertäckena hivas ut, dörren i sovrummet står på vid gavel, somriga sänglinnen bäddas in och det viskar försommar om hela alltet. Till kvällen går vi promenad med nybadade pyjamasbarnen i vagnarna. Småttingarna somnar och lyfts sedan in en efter en och bäddas ner i renbäddade storsängen.
Morgonen därpå vaknar dom och jublar högt över att ”det är sommartäcken! med BLOMMOR på!”… och jag vill nästan gråta en skvätt. Det finns ju liksom inget så bra, och lovande för ett lyckligt liv, som när man kan glädjas åt det lilla. Tänker jag.
Idag har regnet strilat och det har varit så himla skönt och mysigt.
En hjärtestund var när jag myste under filten med Juni, medan Storebror var på kompislek och Lillebroren snusade gott ute i vagnen. Nicke Nyfiken, varmt kaffe och vila med liten flicka. Så mysigt.
Så har hemmet blivit städat. Jag började med att plocka in ett par regnblöta häggkvistar, innan skurandet liksom. Mycket bra ordning på hela alltet.
Mammakroppen fått sig styrketräning och många stunder har spenderats vid pysselbänken… där Storebror byggt och byggt med sitt älskade plusplus.
Majdagar i våra hjärtan.
Nu är det torsdagkväll och lugnet har lagt sig. Denna mor ska vila innan natten.
Hoppas att ni haft en god vardagsvecka, imorn är det fredag ju!
Lillafrun
av Emmeli | maj 21, 2019 | Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Nu pratar vi trädgård, tycker jag!
Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.
Trädgård.
En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.
Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.
Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”.
(Jag hoppade på stället av pepp!)
Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.
Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.
Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.
Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.
Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.
Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.
PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.
Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.
Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.
”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)
Och hur blev nu Den Stora Rabatten?
Tada!
Älskar den!!
Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.
Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.
Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!
Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.
Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!
En maffig, halvmåneformad darling.
Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. 
Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.
Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.
Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!
Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.
Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!
Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!
Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.
Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.
Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.
Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.
Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.
Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.
Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!
Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.
Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.
Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..
Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.
Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.
Trötta Glädjetårar, alltså.
Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.
Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.
Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.
Majnatten är vacker.
Plötsligt var det söndag!
Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.
Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!
Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!
Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!
Låt mig visa en före-bild!
… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.
Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.
Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.
En majhelg i hjärteasken.
…
Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!
Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.
Mer trädgårdsfix tänker jag!
Ääntligen kvällsgå med Storan!
Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.
På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.
Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!
…
Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.
Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.
Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.
Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.
… menar Lillprinsen!
… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.
Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!
Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.
Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” eller ”viss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.
Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.
Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.
Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.
Så tacksam som får uppleva hela alltet.
…
Nu väntar helgdagar.
-Må så gott alla ni!
(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Musik, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Hej alla ni! Hoppas att ni haft det gott i helgen. <3
Min helg blev verkligen som en endaste varm kram. Jag kände mig lite som ett korthus som föll i fredags. Alltså, alltid alltid är det en trötthet när helgen tar vid, ju. Men ibland lite extra, när det varit lite extra, helt sonika.
Så blev det helg och vi fyllde dagarna med hjärtegott.
Tillsammanstid. Två föräldrar här hemma. Chans att inte göra så många saker samtidigt (vilket det mycket är när man hemmamammar med tre älsklingar.. något jag ju för det allra mesta tycker går ”som hejsan”, som Minimannen säger, men som ibland kan ta ut sin rätt).
Helgen, med lyckan över sjukstuga som upphörde, ungar som började vara sina rätta jag igen. Lillprinsens små, stora framtänder som ääntligen fick se världens ljus. Och mammahöften som fick vila en del från bärande på ledset barn. Framförallt; Mammahjärtat som fick njuta av ljuvliga synen av glada barn igen.
Storasyskonen cyklade för fullt längs lillvägen. Gullebarn.
Skogsluft. Pyssel vid pysselbänken. Löpning, en längre tur för mig och skäggig tillsammans, två barn i vagnen också.. Storebroren hade Farfardag och levde liivet. Ja, båda storasyskonen har svishat till Farmor och Farfar härs och tvärs under helgen.. den rikedomen. För oss alla, på alla sätt. Att ha våran Storfamilj nära.
Vi har samlat på sömn. Träffat efterlängtade vännen. Och så avslutade vi alltsammans med att åka till Grannbyn på fantastisk gospelkonsert. Där jag träffade gamla vänner från mitt folkhögskoleår i huvudstaden… det där året för alldeles snart tio år sedan. Det var så enromt roligt att återse fina människorna. Och njuta hjärtevarma musiken.
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Ja, ni anar att helgen varit som ett plåster på en lite för trött småttingmor, va? Mycket riktigt. Känner mig alldeles varm i hjärtat. Hoppas, hoppas, hoppas ni haft det gott, ni med!
…
Nu tar vi måndag!
Tillsammansmåndag. Lyxigaste sortens veckostart, alltid. Nu ska jag ansluta mig till gänget som är ute på gården. PappaMorfar är här och hjälper oss att elda idag, så snällt. Det är så himla mysigt med eldningsbestyr tycker jag, barnen gillar det också! Och förstås är det fräsigt att få bort dom där stora högarna av gammal brädfodring. Win-win-win, alltså!
Planer inför veckan?
Våren har stått på paus för ett slag, men det känns som att den är här för att stanna nu. Det ska vi njuta av i massor denna vecka, tänker jag. Tussilagosolarna har vaknat igen i dikena, gräsmattorna blir grönare för var dag och små knoppar syns på häggen. Ljuvliga vår! Jag har ett par utkast att jobba med inför fina samarbeten som ni ska få ta del av också. Och vännermiddagen här hos oss längtar jag också massor till. Lite så. Vi tar en dag i taget.
Önskar er en hjärtegod start på veckan!
Lillafrun
Senaste kommentarer