av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken födelsedag det blev.
Födelsedagsmorgonen, förstås. Ja, för det första.. allt som man sätter ”födelsedags-” framför, blir hur festligt som helst. Så jag har födelsedagsgympat tillsammans med min lilla flicka. Och födelsedagstvättat (haha!), men bara lite.. skulle ju ge mig själv så ledigt som möjligt idag.
Och blivit såå gratulerad att det inte är klokt. Från älskade Storfamiljen med skönsång i luren, söta meddelanden och kort i postlådan. Och från vännerna. Och er här inne i min lilla bubbla, ni har ju liksom också blivit som mina vänner… och ibland, när jag leker med tanken ”tänk om jag skulle sluta att blogga”… så känns det smått otänkbart. Men man vet ju aldrig förstås. Det som är allra roligast är att ni är så bjussiga och ”pratar tillbaka” till mig. Det ger mig sån glädje.
Älskade såå, den där Födelsedagsturen ute på stubbåkern. Från vilken ni strösslas med bilder nu.
Solen och vinden mot kinden. Sovande barnen. Och kameran kring halsen. Underbart, tycker jag. Dagen har haft en så ompysslande känsla. Själagod.
När vi kom hem till gården igen, passade jag på att knipsa några bilder på gården och huset.
Det är Höstig och så vacker skrud på alltsammans!
Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med före- och efterbilder snart. Det är så peppigt med såna.
Vi är så himla nära vårt absoluta drömmål (att hinna precis lika mycket som förra året.. det vill säga hälften, så att vi därmed blir heelt klara med hela rasket innan vintern kommer).
Tredje Väggen!
Vi står varje dag och glor väderprognosen och kanske, kanske levereras några ”brittsommardagar” till veckan då vi tycker att kära linoljefärgen har det varmt och torrt nog. Och vi därmed kan sista varvet, på Den Fjärde väggen!
Men en skymt av färdigt hus ser ni här i alla fall;
.. en liten offerbräda ska till där bara (ni vet brädan allra längst ner). Och lite sladdskrufs som ska snyggas ihop. Men aaalltså, så otroligt vilken skillnad det blev med nya fönster och brädfodring..Så noggrant, idogt vackerarbete bakom detta, så det går ej att beskriva nästan. Täänk er sedan ett rött lertegeltak på det där.. oohlala!
En annan stund som förgyllde dagen?
..Det där Födelsedagsmellisfikat tillsammans med Minimannen, när småsyskonen sov. Prinsesstårta ute på verandan, i ljuvligt Födelsedagsväder.
Stilig Födelsedagskissemiss, va! (som firade mig med kräka på hallmattan…hah!)
…
…Äta Födelsedagsmiddag ej lagad av mig själv utan av den där älskade skäggige. Och till kvällen följa med lilla vännen S på sin allra första egna kvällsaktivitet.. efterlängtad prova-på-dans-kväll. Avsluta dagen, med sovande barn och bara jag och M-tid.
Så många lyckliga små stunder att stoppa i min hjärteask.
Tack, tack, tack för alla gratulationer fina ni! <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Att få fylla 28 år och bli firad av den finaste fyrklövern jag vet om. Lycka på min allra högsta nivå.
Och här hemma har vi haft den sötaste Födelsedagsmorgonen i mannaminne.
Mannen och Minimannen kom in med paket och frukostbricka och gulligaste födelsedagssången med varsina morgonröster. Juniflickan, lilla Lejonet, väcker man inte i onödan förstår ni. Så hon vaknade av sig själv, lagom till att paketen kom till sängen. Och likaså Lillprinsen. Plötsligt var det full fart med paketöppning och såklart hade jag hjälpredor och behövde inte gör nåååånting själv!
Som om jag inte redan har allt. Det är så jag känner. Dom där människorna är mitt Allt. Men till råga på det så blev jag så bortskämd med massa fina presenter. Titta så himmelens söt pärlplatta. I ”mammafärger”. Från min förstfödde darling.
Får visa er resten någon annan dag!
Och titta där. När jag tassade ut i köket, stod där prinsesstårta från bageriet.
Alltså, det var strösslat timjan på mackorna med charkisskinka på, fullkomligt osade doft från alla tända doftljus i hemmet, mysiga musiken spelades och allt var så himmelens ordnat. Ok. Han är bäst. Konstaterat ännu en gång. 
Mysig tillsammansfrukost. Med älskade gänget. På en torsdag, liksom. Kärlek även där från den skäggige… att börja jobbet senare. <3
Och titta blomsterbuketten, då!
Helt fantastisk.
Med ”gammelrosa” rosor, som han så nöjt sa. Och tistlar. Så väldigt vackra. Kaaan också vara en symbol för ”Lillafrun” som kan förvandlas till en tistel ibland, haha! Som senaste dagarna.
Det blev en liten miss när älskade darlingen (som ju har ett hjärta av guld och alltid vill vara alla till lags) glömde bort att det var en mer än fullspäckad vecka här hemma och kanske inte passade med äännu lite mera jobb, just denna vecka..så jag kaaanske inte har andats såå många djupa andetag som välbehövligt senaste dagarna. Det vanliga rushiga tresmåttinglivet, jobb, ett hem som inte aaaalls varit redo för att kunna säga ”Välkommen!” till några kalasbjudna gäster (alltså, inget skämt. jag överdriver inte ens.. renoveringsröra deluxe. Ni som bytt fönster i ett gammalt timmerhus, ni vet..), städande, fejande, kalasfixande och bakande tillsammans med min lilla trio.. och så då lite extra brandjour på toppen så att jag minst sagt saknat den där skäggiges famn om kvällen.. när han visserligen var och agerade någons Räddare i Nöden. Äsch. NU andas det djupa andetag för fullt och min mycket planterade present till mig själv är här;
Att ha en Riktig Lugn och Härlig Födelsedag med så lite måsten som möjligt och bara en massa mys tillsammans med älskade.
Kikar ut genom sovrumsdörren och det är så ljuvligt vackert väder.. så härligt!
Över-livet-tacksam. Precis så.
Nu väntar födelsedagsmys hela dagen lång!
Önskar er en härlig 4 oktober-dag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 1, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi hann precis plocka in dom allra sista zinniorna, lilla buketten med luktärter.. sen kom den; 
Den allra första frosten.
-Lika vackert varje år, tycker jag. Barnen stod och jublade vid fönstret på lördagmorgonen. ”Titta Juni, det är VINTER nu!”, sa han till sin Lillasyster. Den första frosten påminner alltid mig om den där känslan, hösten 2014.. när vi hade hyrt denna gård som vårt ”Sommarhemma” under sommaren. Vi fortsatte att få ha tillgång till gården därefter och åkte hem från Norrnorr (Piteå), där i slutet av september. Den första frosten kom och det var så vackert här, att hjärtat bara värkte. Som vi önskade då att vi skulle få köpa den gång, ha möjlighet att göra det.. och tänk, så bra det blev allting. Vi kämpade hårt för att nå det målet, men det var det värt tusen gånger om.
Vi har haft septemberhelg. Som ett litet arbetslag har vi röjt runt på gården.
Trädgårdspåtat, skördat sista morötterna.
Klippt ner och dragit bort insomnade sommarblommor… och förstås tagit hand om dom allra, allra sista kära luktärterna. 
Promenerat bland snart flyttklara fåglar. 
Plockat sista äpplena och kokat mos och kompott utav.
Höstpiffat lite till. Där ser ni Sallekatten som satt mitt bland äppelskörd, nyplantering och ett gäng trasmattor vi fått från gulliga granngården.
Så har vi snyggat till på gården efter sommarens brädfodring. Något som Storebror längtat efter hela sommaren; ”när farfar ska komma med traktor och hjälpa oss frakta bort alla gamla bräder”.
Från gråmulet, blev vädret sådär fantastiskt vackert.
Trasmatta på söndagsvädring och en solbadande gård. Älskat alltsammans. 
Små söta äventyrsturer runt gården tillsammans med småttingarna har vandrats. Jag älskar vårat gamla hemman.
Lördagsfika här hos oss. Och söndagsfika hos Farmor och Farfar, tillsammans med kusinerna. Sånt där viktigt och himmelens mysigt påhitt!
Vi har njutit så tillsammans, av dom allra sista septemberdagarna. Sådär vemodigt, fagra, vackra och förgängliga på samma gång.
Och nu, nu är det oktober. Minsann!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | sep 27, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En vacker, blåsig, solstrålande höstdag. Storasysterlediga Juniflickan med sin Lillebror i vagnen.
…
Nä. Jag har nog inte nämt det, va? Men Juniflickan tog Storasysterledigt istället för att börja på Förskolan för typ en månad sedan. Ja, det blev så ändå…
..Ni vet ju hur jag är; tycker tiden med barnen är det viktigaste jag har och faktiskt det viktigaste jag kan ge till mina barn. Kärlek och tid i överflöd. Och första tiden i livet kan jag inte tänka mig något drömmigare än en lugn vardag, med sin alldeles egna grusväg att traska på, leka i lugnan ro i sin trygga vrå, baka en kaka med mamman, sova i tid och otid, se Pippi Långstrump-film och bygga pussel utan hejd. Tillsammans med en mamma och Lillebror. Några timmar av sånt, tre dagar i veckan. I övrigt är det både fler människor här hemma och fullfartig lek med Världens Bästa Storebror och små darlingar i Storfamiljen. Allt man kan tänkas behöva som liten minimänniska. Tänker jag.
S började förskolan för att jag behövde, var tvungen att åka och jobba. 50 % bara visserligen. Med lite pusslande var han på vift 17 timmar i veckan. Sen blev han Storebror, jag HemmaMamma, och när hans första Storebrorshöst kom var han 2,5 år… och med sin redan sedan-ett-år-lekta plats på förskolan, var han ”redan inne i Förskolesvängen”… men jag tyckte ändå att det kändes förfärligt konstigt att lämna från mig lillungen när jag ändå var hemma med bäbis. Så, han har susat iväg alldeles lagom mycket, allt utefter hans behov. I perioder har S inte varit på Förskolan alls, många veckor bara pyttelite, men sedan, som 3-4 åring och storliten, så är han såå pepp på det där med lek med jämbördiga och jag tycker också att det i denna lite ”större” ålder, är viktigt att stöta och blöta, träffa andra vuxna och barn än bara dom vi har i Storfamiljen. 
Men Juniflickan. Som inte alls ens varit innanför väggarna på grund av päronjobb ett endaste dugg. Då har jag bara känt att ”nä men hon får vara hemma i en evighet eller så, ingen brådska alls med nånting…” och bara tanken på att hon skulle knata iväg har gjort att hjärtat svidit på mig. Men. Ungen visade tydligt i våras att hon var mer än nyfiken på ”Fökola” hon också… så vi ordnade henne en plats, började inskolning, som gick som hejsan.. men totalt hade vi (=jag klarat) varit ifrån henne någon timme, ingen sovning där, ingen hellång dag (5 h). J tyckte allt var spännande och bara kul.. därför kändes det ganska bra för mamman ändå också. Sen skulle det där bli lite av vardag… och plötsligt var varken hon eller jag pepp, det minsta lilla. Barnen går alltid först. Så det var med andra ord hon som redan tyckte att hon utforskat stället nog och ville fortsätta livet med mysiga hemmadagar istället. Och som ni förstår hade jag ingen plan på att krångla med någon övertygelse när ingen anledning fanns. Man kan säga att inskolningen var god på flera sätt.. S fick härlig start och vi andra fick ett tydligt kvitto på att det grundliga tänket var det rätta, för oss.
Tjopp tjopp sas platsen upp. Med stora utropstecken till fina fröknarna att det absoluuut inte hade något med deras arbete att göra och dom förstod mig helt. Dom gör det så förbenat bra. Jag som nu hängt där en del.. och sett hur dom hjälper, lyfter, klär på lager-på-lager, snyter näsor, torkar små rumpor, lär och helt sonika gör dagarna det bästa dom kan för alla småttingarna som spenderar sin tid där.
Säger INGET om att det här är en universallösning. Alla gör olika. Alla gör (förhoppningsvis) precis som man själva vill… och behöver, på olika sätt. Det här är vår lösning. Och jag njuter till fullo av den.
”Men tänk vad sköönt, då kan du vila när hon är på förskolan”, säger den ena. ”Hon BEHÖVER förskola!”,säger den andra.
Äh. Säger jag.
Nej, jag kan aldrig lägga mig och bara vila med lilla bäbisen som jag skulle ha kunnat om båda storasyskonen var på förskolan…men det kan jag i såna fall göra andra tider, för sooom livet är annorlunda för oss nu, jämfört med när Juniflickan var nyfödd och jag levde själv med två barn typ 3-4 dygn varje vecka. Pappan reste massor i jobbet och det, det var tufft på riktigt.
Är jag trött nu, vet jag att det kan finnas andhämtning, närmare än om tre dygn fram.
När liten bäbis sover, uppskattar jag så att jag kan ge min fulla tid till Juniflickan, precis som hennes Storebror fått i massor och fortfarande får. Tid där bara hon och jag kan få bygga pussel tillsammans, tid där jag svarar på precis alla hennes små frågor, då vi babbelpratar, pussas, bakar och busar…
I jämförelse med barn nummer ett, som inte hade någon att rejsa med hemma.. utan fick lekchans på Förskolan. Så är det istället så att dessa små timmar är enda lilla stunden det INTE leks i full fart.. vilket kan vara ganska så skönt för ”Lilla Juni”.
Alla nöjda. Hela familjen.
Höstens bästa beslut. En Storasysterledig Juniflicka!
…
Nu väntar torsdagkvällen! Önskar er en fin sådan. <3
/Lillafrun
av Emmeli | sep 24, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vår helg var flitig och vilsam.
En liten konst just nu i livet, att få till den kombon.
-Men, vi ordnade inte kombon på egen hand, vi har haft riktig drömhelg förstår ni. Med lördagstimmar, där stora barn myste med Farmor och jag och M målade tillsammans. Jag fick också då sån där värdefull mamma-bäbis-tid… vi sov som två björnar bredvid varandra. Mysigaste som finns! När jag vaknade efter två timmar visste jag knappt var jag var. 
Så himmelens skönt och därmed hade jag tankat bonussömn för lång tid. Helgen har också bjudit på långfrukostar, motionerande med barn som nattas i vagn och såna där sköna suckar över att vi blir mer och mer klara utvändigt och alldeles snart kan börja lugna ner oss och krypa inåt.
En söndag också, där mina föräldrar kom till gården.
Jag hade tidiga målartimmar från morgonen, sedan bytte far av mig så jag hängde inne i huset med mamsen och barnen. Bertil myste i mormors famn medan jag snodde ihop en morotskaka till Söndagsfikat. Morotskaka är en favorit hos oss alla, fantastiskt god! Receptet jag använder hittar ni HÄR.
Så himmelens mysigt höstpåtande till eftermiddag, kvällen sedan tillsammans med det där lilla radarparet som var iklädda varma, varma kläder då höstblåsten är här..och med ens vi hämtat ljuslyktan inne i lagårn och sommarblommorna började bli utbytta mot höstiga blomster och stileben, blev känslan en annan i kroppen. Så lugn och skön…
…
Idag har vi måndag och ny vecka!
Just nu sitter jag alldeles själv inne i Salen vid det vackra lilla runda autkionsinropade bordet. Lilla datorn står bredvid en blommande pelargon, en tumstock och allt jag hör är tystnad och det susande ljudet från vinden utanför. Bertil sover och större barnen är ute med sin pappaledige Vackerpappa. BloggMamman passar på att ta en stund för att beta av mail och planera veckan.
Ni var många som nappade på lilla basiga garderobsvisningen, så det ska jag försöka ordna till er snarast. Imorn, (tisdag 24 september kl. 23.59), avslutas tävlingen med Personlig Almanacka, så än finns tid att vara med där. Ni kommer direkt till tävlingen HÄR.
Ha en god start på veckan så hörs vi lite senare igen!
Lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Shopping, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Det var fredag på Drömgården!
Vi var ute och beundrade vackerjobbet pappan nu är i mål med. Nu väntar ”bara” den sista målningen. Vi får väl se hur vi hinner. Vi har vårt (smått orealistiska) drömmål.
Och lagom till att regnet drog över gården och M kom hem fredagstidigt, gjorde sig mamman och Minsting i ordning för en liten flärdfull tur till La Stada!
Ni vet, eftersom vi lever lite efter vädret just nu, så hade vi spanat in oss på att fredageftermiddag och kväll skulle bli leeedig från fasadjobb. Hurra!
Favoritlacket på och det där kitet med finstickad kjol och kortärmad jumper, som jag bara vet att jag kommer ha så himla mycket användning av. Ni har ju redan sett det på, på Bertils Dopdag för en vecka sedan ju! 
Både kjol och jumper kommer från Lindex.
HÄR finns kjolen. Och HÄR finns jumpern.
Älskar ordet jumper, förresten.
Till, har jag just nu ett par lagom tidig-höst-tunna strumpisar, dom HÄR.
Och favoritlacket hittar ni HÄR.
Skor från Vagabond, hittar ni HÄR.
I höst har jag unnat mig en ny basgarderob. Fattas möjligtvis en ny höstjacka som jag inte hunnit spana in ännu. Men annars, ett gäng plagg som jag kan matcha hejvilt med varandra. Så himla bra. Säg till om ni vill se alltsammans, vettja!
Ja. Så då lämnade vi regniga Drömgården med nybadade trasselsuddar och skäggig man.
Kändes ju hur märkligt som helst att lämna gården med bara en liten unge, men himla mysigt också. Vi tog Rymdskeppet och susade iväg. För en drös olika ärenden. Bertil var sådär dögulligt sällis och hängde med mamman härs och tvärs. Shoppade, ammades i en provhytt och kände lugnet, liksom. Mammas Lillprins. Vi avslutade med mathandling på Stor-ica, bland alla andra i hela staden som tagit helg.
Så himmelens mysigt (och sköönt!) att komma hem till Fredagsmys sedan, dukat bord och tända ljus… och stjärnor att älska till månen och tillbaka. Vilken lyx, säger HemmaMammaFrun!
Vi dunsade ner i soffan med chokladglass och ännu en så söt fredagsfilm för hela familjen (”Storkarna”!.. barnen älskade och jag och M skrattade gott. Kul med filmer för hela familjen).
Och nu är det lördag och arbetsdag står på schemat!
Önskar er en härlig helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer