Ett sista farväl… eller förresten!
.. Nä, jag tänker inte säga farväl. Jag tänker säga ”Tack för allt. Oändligt älskade, saknade Du. Vi ses sedan”. Sådetså. Jag hoppas det dröjer. Förstås. Jag vill leva här på jorden, länge, länge till. Precis som Du; All den tid jag har. Tills dess att vi ses igen, så vet jag att du har det himmelskt.
Du. Jag har gjort mitt livs sorgligaste, mest ärofyllda pyssel. För att jag så gärna ville. Med mina händer och mitt hjärta, skapa något. Till Dig. Jag vet att du skulle tyckt att det var så ”Läckert”, ”Snyggt!”, ”Urtjusigt!”. … Murgrönan slingrar sig precis som på ditt och mitt älskade Gotland.
Idag. Ett sista farväl… eller förresten. Jag tänker säga ”Vi ses sedan”.
Men Du, allas vår Lena Bagge. Superhjälten. Gospel-, Sång-, och Musikmamman. Livsentusiasten. Den som peppade mig jämt och jämt, …vars kärleksfulla famn, hjärtevärme och levnadsanda jag är så tacksam att jag fått ta del av och låtit mig formas utav… fy farao vad du är saknad här nere på jorden, redan nu.
Emmeli
Jul- och Mellandagsglimtar!
Det är Jullov och vi anammar det ut i fingerspetsarna… landar, vilar, myser och tar igen oss, alltså.
Vi tar en liten kik på några Jul- och Mellandagasglimtar, vetja!
… efter Julafton kom Juldagen och i år till skillnad från ”alla andra” år, så var mamman inte uppe på Julotta utan tog lång, lång sovmorgon.. liksom hela gänget. Dagen förflöt sedan på Juldagsvis, lugnt, fridfullt och timmar av lek med nya Julklapparna.
Allt innemys varvas med mycket friskluft. En långtur med hela familjen. Storebror till ponny. Ursött ekipage, eller hur!?
Vi har ätit flera julmatsmiddagar. Där både Svärmor och Mor skämt bort oss med inlagd strömming och sill och annat. Förskräckilgt så bortskämda vi är.
En kväll ordnade vi oss ett Matrum. Ja, det blir det väl med ens om man ställer in ett bord i rummet, så det dugligt går att äta där? Just så. Alldeles ypperligt pussla- och bygga lego-bord blev det också. Själv dammade jag av felan och spelade. En jullovsstund att minnas. … och jaa, om ni visste vad det kliar i Herr och Fru L´s renoveringshänder att sätta igång med detta rum på riktigt.. men, vi är Jullovslediga nu, så det så.
När barnen somnat har jag och M dukat upp med massa gott och krupit upp i Finsoffan och sett dravvliga romantiska komedier. Det är kärlek så det förslår. Att Mannen ser sånt med sin fru utan att klaga, alltså. Han vet hur traumatiserad hans högkänslige fru blir av något läskigt eller alldeles för dramatiskt.
Vi har sprungit med våra nya Icebugs. Något jag och M unnade oss varsitt par nu lagom till jul. Otroligt roligt att springa med.. M har testat springa i full fart i skogen över stock och sten, sliriga rötter och annat och spikade, greppade skorna fungerar finfint. Så också på moddiga och isiga vägar, säger jag.
Vi firade Annandagen hos Mor och Far. Några timmar utefir, PappaMorfar och barnen skötte stora elden. Det grillades lunch och serverades varm choklad och Mammamormors goda, goda kakor.
För första gången i mitt liv, fick jag nöja mig med en titt in genom fönstret hos mamma och pappa, för att njuta av deras skapande av julemys. Det gick det med, än om jag önskar att få vara med om en ”Allt som vanligt”-jul, nästa år. Och vi fick ju ändå ses nu också, ju!
Så blev det ”Tredje dag Jul” och vi hade den pyttigaste Julesittningen i mannaminne. Men ack så mysig! Barnens Farmor och Farfar tjavade lilla vägen till oss och så åt vi gryta tillsammans. Barnen visade stolta, stolta upp övervåningen och alla nya rum.
Till efterrätt hade vi gjort en riktig favorit. Vaniljpannacotta med skogshallon och limesocker. Oerhört enkelt att göra. Och så makalöst gott! Receptet finns HÄR. En ypperlig nyårsdessert som enkelt går att förbereda!
Och titta här då! Gullungarna på väg till sina ”bästisar” på Sleepover. Coolingarna drog iväg med ”Loka crush” och ”Chirre” och hade det världsklass-härligt hos finfamiljen B. Till sist somnade även mamman här hemma…. haha! Så otroligt ovant att inte ha klanen samlad. Men så hejdlöst underbart att barnen är så trygga med våra vänner. En trygghet, för oss alla.
Och i morse vaknade vi till ännu ett nytt snötäcke. Jag vet inte vilket i ordningen. Norrisarna här, jublade över denna syn! Hittills har samtliga snötäcken kommit och sedan regnat bort lika tvärt. Snälla snön, ligg nu kvar här och sprid vinterlycka!
…
Ja. Det var några Jul- och Mellandagsglimtar, det!
…tänka sig, nu är det bara en liten snutt kvar av detta år. 2020. Jag tror att jag ska följa traditionen här inne och knåpa ihop en liten Årssammanfattning lagom till Nyår!
Ta hand om er tills vi hörs igen!
Emmeli
Julafton 2020!
Det blev Julaftonsmorgon 2020.
Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!
Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!
Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!
Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.
Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.
En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.
Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.
Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!
Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.
Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!
Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.
Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.
Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.
Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.
… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.
Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.
Emmeli
Det är kvällen för Julafton!
Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.
Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att
FLYTTA UPP
.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.
Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.
Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.
Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.
Från oss alla här på gården, till Er alla;
-En Hjärtevarm Jul!
Emmeli
Årets Nissespaning!
I det fjärde advenspaketet låg ett brev…
”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”
… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?
.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!
(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).
Vi gick i väg!
Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.
Vi spanade och spanade..
Kämpade tappert..
.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.
Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.
.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..
.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..
Vi hade det gott, alldeles oerhört.
.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…
Solen.
Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.
… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.
Så, så gick det till på Nissespaningen år 2020!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
