Lillprinsen gör premiär!

Å. Tänk att han är en månad nu. Vår Lillprins.

Helt ljuvlig. Är så kär i honom att jag skulle kunna gråta en skvätt nu på stuberten. Så liten. Så rar. Så gossig. Ser ut att må så gott. Håller mig hårt om ett finger där han ligger och ammar. Tittar på mig med den där dyrbaraste blicken man kan få. Har redan fått sådär mjuka bebbelår. Och är bara helt omöjlig att inte vilja pussa tusen gånger om dagen.

Och när man blivit en månad gammal, blev det plötsligt fritt fram att få prova den där bebbeinsatsen till Snabbvagnen.

Lillebror, som ju faktiskt är pytteliten vaken nu och då nu. Så får man se dom där vackerblå. Lilla Storasyrran slumrandes bredvid.

Och ännu en gång hyllar vi den där barnvagnen. Får ständigt frågor om den och HÄR finns ett inlägg som jag skrev precis när vi köpt den….

Helgen i övrigt? 
Många, många timmar byggjobb. Sjunde julidagen och vår bröllopsdag. Familjehäng. Älskad sommarvärme. En lördagkväll där Storebror fick åka iväg alldeles själv och gå på konsert med sin Farmor och Farfar. Electric banana band var i stan förstår ni. Minimannen älskar dom. Lillan fick då också lite egentid med sin mor när Lillebror marathonsov och pappan brädfodringsjobbade. Kex-och-ost-bröllopsdagsdate i finsoffan. Raska promenader för mamman med dom yngsta småttngarna i sällis. Mammagympande. Trädgårdspåtande. Och massor av bäbissnus förstås. Nu är det söndagkväll och jag känner mig nästan lite vimmelkantig… det går i sån fart dagar som dessa. Jag spikar inte en endaste spik men det ammas, jagas ungar, lagas middag, serveras iskall rabarbersaft till svettiga darlingar, stoppar i hungriga små mellis, ammas igen, springer med kaffeflaskan och lilla kakan..och, ja ni fattar. Nu är det kvällsfrid, hemmet är småstädat (spånar finfint när man sågar för fönster) och snart, snart väntar kudden. Trots att jag nu är hur trött som helst, så är det här det absolut bästa livet jag vet om.

 

Hoppas ni haft goda helgdagar och gjort sånt ni mår bra utav.

Lillafrun

För idag har vi varit man och fru i 6 år!

M? 

6 år, ju. Som makarna L.

Det där som började, när du och jag blev Vi, och kändes alldeles för sagolikt för att vara sant, det blir liksom bara bättre och bättre med tiden som går. Hur är det ens möjligt, liksom?

Du är min bästa människa. Varje dag.

Den här lördagen för 6 år sedan hade vi den mest magiska dagen framför oss. Vår Bröllopsdag. 

 

Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka; å, han är min, när jag ser dig. Inte varje dag… För livet är fyllt av så mycket mer än bara tankar och tid för dig och mig nu. Livet är fyllt med precis allt och lite till. Vi har tre små barn tillsammans, Tripp, Trapp, Trull. Storebror, LillaStorasyster och Lillebror. Sixten, Juni och Bertil. Ja, dom har många små smeknamn, för som vi älskar dom där tre. Det vackraste kärlekskvittot. Som vi gör allt och lite till för. Men vi är noga, med att aldrig glömma bort varandra.

Jag älskar dig så, M.

..för att du behandlar mig som en prinsessa. För att du alltid lyssnar. Alltid försöker förstå. Jag älskar att du vet precis hur mycket mjölk jag vill ha i kaffet, jag älskar dig för att du aldrig skulle få för dig att låta irriterad över att jag alltid (ja, nu erkände jag det för dig fastän jag nekar i sten) slänger plastgrejer i slasken så du står där och miljöhjärtaplockar innan komposten kan tömmas…. du tittar ändå fortfarande på mig med kärlek. Jag älskar dig för att när du ser mig stressad, nere eller ledsen.. alltid finns där, berömmer mig i överflöd eller börjar prata om hästar, mina drömmar och alltid vet precis hur du ska få mig glad. Jag älskar dig för att vi gör det här som kallas livet, tillsammans. Ingen mäter sig med den andre. Vi är ett team. Ett Vi. I alla väder. Jag älskar, att du alltid har en hand att lägga på min rygg, alltid en kyss på vänt än om den tar en sekund i förbifarten.

Jag älskar dig, för att du alltid gör precis allt, för mig och barnen. Du är deras Vackerpappa, med det drömmiga lugnet, tålamodet, kunskapen att kunna berätta om mycket och med kärlek till bredden, med alltid ork till bus eller en kram på lut. För att i nästa sekund snickra något vackert, spela på gitarren, konstruera ett hus, ordna ljudet i nån tv-sändning eller varför inte susa iväg och rädda någons liv med Brandismannenkläderna på. Du kan så många saker. Men framförallt är du så mycket. Ja, faktiskt Allt. För mig.

Ett liv för mig. Är ett liv med dig. Doften av ditt hår. Varje liten tår. Gör mig mera säker på. Att ett liv. För mig. Är ett liv. Med dig. Vi gör varandra starka och teamar så bra. Men både du och jag, vet att vi inte är starka, prick varenda dag. Då finns den där, kärleken oss emellan. Som ger oss vingar, och känslan av att Vi klarar allt, tillsammans. 

Du och Jag. Jämt och jämt och jämt. 

 

/Lillafrun

 

Sommarlovsminne skapat i drömmig Mäjadal.

Å.

Det var bara en så otroligt mysig fredagmorgon idag.

Mulet, men varmt och skönt. Efter frukosten packade jag in alla tre barnen i rymdskeppet. Vi susade iväg dom stackars små kilometrarna (snart, snart har vi gångväg längs storvägen.. då vågar vi gå till varandra mer än nu) för att landa i Mäjadalen. Sommarlovsmorgon. Bland småttingar och deras kusiner. Jag tog den flätade korgen om min arm. Njöt känslan av att få gå i lugnan ro, genom den där vackra trädgården. Knipsa rosor bäst jag ville. Lägga i korgen för helgbuketter till hemmet. Drömma mig bort, mot alldeles egen sån där vackerträdgård.

Höra barnen leka i kring. Sörpla goda morgonkaffet Storan bjöd på. Och bara njuta så himmelens av att ha henne nära mig. Storan och hennes storfamilj. Jag mådde bara så gott mitt ibland allt det där, att stunden direkt blev ett Sommarlovsminne jag stoppade i guldig hjärteask.

Livets små guldstunder, ni vet.

För jag kan berätta, att resten av dagen varit rätt så sjåig och låtit mer som gamla gnissliga gångjärn än något annat. Men äsch. Nu sover småttingarna, M och jag nattafikar och det enda jag minns är det härliga från dagen. Med morgonen i topp.

Natti!

 

Lillafrun

Heja mammakroppen!

 Jag slutar aldrig fascineras.

Det är ju helt makalöst häftigt. Hur det liksom kan växa något så underbart fantastiskt, där inne i mammamagen. Plötsligt kommer det lilla livet ut till världen och inget är mer naturligt eller känns mer självklart. Fyra veckor har gått och den där lillprinsen är en i gänget så solklart det bara kan bli.

Ibland sköljer kärleken över mig så det nästan är svårt att hantera. Sån är jag, ni vet. Jag älskar dom så mycket, dom där tre små barnen, som är halva-halva-versioner av mig och den där skäggige. Så coolt. 

 

Coolt också, tycker jag såklart att det är när kroppen är så hel, trots att den varit med om något så stort och påfrestande. heja, heja mammakroppen! 

Likt med Minimannen och Juniflickan, tränade jag hela preggotetsvägen. På onsdagen gympade jag med Minsting i magen och på torsdag eftermiddag är han född. Inget självklarhet åt något håll. Varken att kunna träna med bebbemage eller att faktiskt göra det. Men jag har mått bra av det och därför gjort det. Skulle aldrig börja träna, från otränad, under en graviditet. Nu är det en så naturlig del i livet att det skulle kännas så märkligt att stryka något så gott i livet.

När bebbe-marathonet är gjort då vill jag bara mysa, mysa, mysa i Bäbisbubblan. Har tänkt efter alla förlossningar att jag ska vila läääänge, …så går det någon dag och vi var även denna gång ute på Första Barnvagnspromenaden. Några dagar senare promenerades det snabbare och snabbare och fort traskades det raska räserpromenader. Sedan Minsting var två, tre veckor hittar jag mig själv på väg mot mitt första gympapass. Precis som med dom andra två. Men huvud kopplas in, för skulle jag köra helt på feeling så skulle jag sticka ut och kuta nu för det längtar jag så mycket efter att jag nästan kolavippar.

Känner mig oerhört ödmjuk inför, och tacksam mot kroppen.

Idag är jag så lycklig över att ha vaknat tidigt av mig själv, gått ut i ljumma julimorgonen, rullat ut gröna mattan och gjort ett snällt gympapass för mammakroppen. Gör enligt tidigare beprövat recept; på samma vis som jag trappat neråt mot bebbefödsel, så trappas det nu uppåt små steg i taget.

Är nu redo för en heldag med mina tre små darlingar!

Jag investerar i mig själv såhär. En liten halvtimme här och där. Gör susen för massor och lite till. Lovar.

 

 

Önskar er en god fredag!

Lillafrun

Torsdagkväll här på Drömgården!

Åh.

Vilken härlig sommardag, följt av helt ljuuvlig julikväll.

..En sån där himla drömmig torsdagkväll. Vi kramade mamma och pappa hejdå för några timmar sedan, efter en mysig spontanmiddag här hemma. Efter det har Minimannen hunnit kvista för en liten stunds häng hos Farmor och Farfar…. S stod och roooopade till sin Farfar, som kanske inte alls hade tid egentligen, men som kom och hämtade lillvännen sin som är hans bundis i alla väder. Hur lyxigt att kunna ropa efter sin farfar, förresten? … kan tillägga att S besitter en röstresurs vi inte har en aning om var han fått den ifrån.

Nu är det sena kvällen, solen är mjuk och värmen så skön. Samtliga småttingar sover. Storebror fick vara storebrorsvaken här ikväll och somnade precis nu bredvid mig, i sköna soffan ute på Verandan. Väldigt somrigt. Och han drömmer nog om den där glassen som nu ligger i frysen, som han och pappan kutade iväg och köpte av glassbilen för några timmar sedan. Glassbilen stannade alltid precis utanför vårt hus, när jag var liten alltså. Såna barndomsminnen när den där blåa kommer farandes och plingandes.

Juniflickan sover som en prinsessa mitt i Storsängen. Och Lillprinsen, 4 veckor idag, som växer så man nästan kan se det med blotta ögat, snusar i vagnen här bredvid.

Kvällslugnet….

Jag har precis skurat klart, lagt på nytvättad trasmatta i köket. Dörrar och fönster är öppna. Tvätten hänger på tork. Och blommorna har precis fått vatten. Och inne på lon är någon beundransvärd.

…och blandar gröngrå linoljefärg.

Vi har lite annat upplägg än förra året, gällande ”Brädfodringssresan”, alltså. M gör nu klart prick alla snickerier och så, för att när vi (ja, inte jag.. men ja ni fattar..) sedan ska börja spika, så finns allt klart. Inga stopp för ”jag måste bara gör ett överstycke till det där fönstret”… ett och ett i taget, typ. Det tog onödig tid konstaterade den där Snickarpappan, förra året. Jag måste bara visa;

Precisionen…nä, jag slutar aldrig att imponeras.

 

 

Nu ska jag sitta här och kika solnedgången, medan jag sörplar äppel-loka-crush och känner mig bortskämd. Bortskämd. På livet.

Lillafrun

Vilsamt!

Det där var Dagens mysigaste mys,

..sådär skönt After-kalas-trötta som vi varit idag här hemma, var det så gott med vilan där i somriga sovrummet.

En nöjd kalasfixarfru och tre småttingar huller om buller.

Alltigenom, en vilsam dag idag. Vila. På olika sätt. Jag tog mig en rask promenad mitt i dagen… med sovande barn hemma och mina armar svängandes i sidan. Så himmelens konstigt. Jag gick så fort jag bara kunde, försökte att inte längta hem och ta vara på Emmeli-stunden. Gick ganska bra.

Som allra bäst mår jag ändå med alla nära mig. Som den där stunden när Bertil sov gott i vagnen, Storasyskonen lekte med pappan på studsmattan och jag bara strosade runt på gården, hörde barnskratten, trädgårdsfixade och funderade. Drog lite ogräs, knipsade gammblommor, vattnade och drömde mig bort till frodiga mormorsrabatter, men kände mig ändå fasligt nöjd över vad vi har.

Nu är det kväll. Jag nattade småsyskonen här hemma medan M tog Storebror på löptur i vagnen….gick sådär himla finemang. Fast nu? …den enda som sover är han sov ”kutat i sömnen” med sin pappa. Vaad hände där, liksom? Lillebror har knappt visat vackerögonen på hela dagen, så han har bara liten vakenstund… det är fortfarande en väldigt sömnig Lillebror. Men den andra darlingen, Juniflickan..hon vaknade nyss för att… ptja.. kanske för att det händer prick hur mycket som helst i den lilla kroppen just nu. Som hon pratar och lär sig saker, alltså. Och på toppen har hon ju faktiskt blivit Storasyster också, världens snällaste sådan. Heeij Betti! säger hon till sin Lillebror när dom gosar.

Vi ska bara vänta på att dagens sista tvättmaskin snurrat klart, så kryper vi ner i Storsängen alla tre sedan. Storprinsen snusar gott i sin egen prinssäng… i några timmar till i alla fall. Snickarpappan kör kvällsskift ute i snickeriet i vanlig ordning. Så duktig.

Jag är mer än dagvill och det gör ju precis ingenting. Sommarlovet är igång och det är så härligt att det inte är klokt.

 

 Hoppas ni haft en bra dag! Vi hörs snart igen. <3

Lillafrun

För idag är det Vackerpappans tjugoåttaårsdag!

Älskad, sovande, Fyrklöver…

Alldeles smånervös ( i onödan förstås) för att väcka Honom, krånglade jag mig ur trasslet av små armar och ben.. och klev upp och fortsatte där jag avslutade i natt, vid sena födelsedagsfixet.

Den tredje julidagen och den där älskade, skäggiges födelsedag.

Kaffebryggaren puttades igång, födelsedagsljuset tändes, kanelbullen värmdes och så vidare. Svart kaffe, kanelbullar, bondkakor, kalljästa brödet och fruktsallad.. hans favvisar.

…. jag ser födelsedagskortet symboliskt för vår Stora Lilla Familj. 

Storebror hjälpte mamman till morgonen med det sista fixet. Lillasyster lät vi sova, lugnast så…

.. Med fullproppade frukostbrickan, paketen på hög, nyvakna småttingar och morgonrassliga födelsedagssången, väcktes den där Vackerpappan i morse…. med sin minsta favoritflicka tätt intill sig, och dom där två människorna han med kärlek kallar för Bill och Bull (jag och Minimannen… likisar är vi) sjungandes i kör…med gullebäbis någonstans mitt ibland allt.

Det var minsann rätt så sjåigt att få med oss både födelsedagsbrickan, paketen, lilla bäbisen och oss själva.. men jag tror vi klarade det, pappan log gott när han slog upp ögonen… målet med det hela, ju.

 Och som ni ser, hade M det vääldigt serverat. Behövde varken öppna paket eller äta bulle själv….

Födelsedagspresenter. Kramar, lite snyggelisnygga kläder och ett par (astråkiga, men för någon mycket önskade) arbetsshorts. Och något jag får hjärtekramp utav..

En förevigad Lillprins med midsommarkrans och guldig ram.

Födelsedagsmorgon, för honom, vår M.

Och nu en hel dag och kväll att fira den där människan jag beundrar, varje, varje dag. Mina barns Vackerpappa.

 

Grattis min bästa människa på din 28årsdag! Du är den finaste jag vet. Och vi älskar dig så.

 


/Lillafrun

 

… och dina tre småttingar!

Sommardagar här på Drömgården!

Vi har Sommardagar här på Drömgården;

Alltid är det någon snickerimaskin som låter. Mannen prickar av ena görat efter det andra. Så duktig. En sväng åker mamman och Minsting också minsann från gården (mer än till lill-ica, vill säga), hänger med syrror på stan och flänger runt för en dag. Så festligt, och ni må tro att det var ”stort larm” när modern åkte hemifrån; ”heeeejdå mamma, HEEEJDÅ”, stod storbarnen och gastade när vi rullade hemifrån. Så mysig dag, det där var. Och så himmelens härligt att komma hem sedan. Till min plats på jorden.

Hittar mig själv, så nöjd, mitt i bland allt… med tofsen på snedden, bläddrar jag bland nya recept och bjuder på jordgubbskaka så god.

Ammar mjölkklunkande lillprins, kalasfixar, gömmer födelsedagspresenter i kökssoffan och gräddar blivande födelsedagsmannens favoritkakor.. …som visst gillas utav fler än honom.

 

Köksfönstret står på glänt. Röda pelargonen i fönstersmygen. Ute på gården springer småttingar lyckligt. Skrållan leker med vattnet och ser så ut att njuta av denna sommartid.

Jag svischar fram med dammsugaren, ordnar med tvätten, knipsar gammblommor och bäddar rent. Ett tu tre slår vi oss alla ner på verandan. Bara är en stund, riktar ansiktet mot solen och vilar för ett slag.

Barnen har mys med sin Moster M, dansar limbo under vattenslangens droppar och får hjälp med fart på gungan. Så tar vi lilla cykeln och minipackningen, barnen knösas in i Rymdskeppet och vi åker till Mormor och Morfar en sväng. Brandismannen brandövar och vi andra tar oss iväg på första lilla äventyret med bara mamma och tre små. Jag får chans att sitta i hammocken där hemmahemma, hos mamma och pappa, vara dotter för ett slag, se småttingarna tillsammans med mina päron och liksom tycka att synen nästan är för stor för att kunna förstå. Minimannen cyklar fram på två hjul, bredvid sin Morfar, på den där vägen jag själv en gång lärde mig att cykla….

 

 

Vi har sommardagar. Och försöker göra det allra bästa vi kan av dom.

Må så gott, alla ni <3

 

Lillafrun

Livets ytterligheter, hand i hand.

Tack älskade junimånad.

Nu står julidörren på glänt och det känns härligt. Sommar. Med Stort S! Men dessa senaste 30 dagarna sparar jag ömt i min hjärteask. Tänk att vi är fem i familjen nu. Rikedom så stor.

 Och som vanligt. Allt får plats här i livet. Både lyckligt och olyckligt. Jag tycker oftast det är så; att ytterligheterna gärna går varandras hand i hand. I perioder kan det liksom sväva på ganska så lugnt.. och ibland blir det precis som jag känner denna älsklingsmånad.

Med den mäktigaste av väntan (bebbeväntan).

Det vackraste ljuset och blommande älsklingsblommor (syrener och juniljus i midsommartid).

Det mest teamworkigaste (föda barn med M´s hand i min).

Något helt och hållet magiskt, det största i livet (att välsignas med ännu en småtting).

Tacksamhet av högsta rang (över att dom där små människorna mår bra och får njuta av livet med välmående småkroppar.. det gör oss päron till dom lyckligaste på jord).

Ledsamhet så förskräckligt stor (över sånt som alltid varit älskat i mitt liv, men som ändå måste suddas ut… midsommaraftonen var mest bara sorglig i år).

Kalashärligt (Lilla B´s välkommen-till-livet-kalas och Juniflickans 2årsdag).

Oro och uppgivenhet (när några hjärtenära mår prick hur dåligt som helst).

Det vackraste en mamma och pappa kan se och känna (syskonkärlek. ”Bertil är mitt liv… jag skulle inte kunna leeva utan honom”.. bara ett litet axplock av kärleksförklaringar från stor till liten bror. Lillasyster pussar och klappar fint på Lillebror också…Ett tjuvnyp kan också vara lika nära till hands, förstås… men knappt. Jag och M tror absolut att Storebror med sin megakärlek för Lillebror, hjälper Juni att acceptera att någon fler också måste få ta plats i mamman eller pappans famn. S är helt otrolig, och J vill göra precis aaaallt som han gör, så det är mer än lyckat. Dom är som ett gulligt litet Radarpar som lullar runt här hemma, vill hjälpa till, pussar, håller i Lillebrror, letar napp och skriker som galningar efter mig om Bertil hinner säga bää i vagnen när mat-och-sov-klockan ringer. Alla tre i samma syn är så fin att hjärtat slår dubbelslag).

Tillsammanstid i massor (så fantastiskt att även denna bäbissommar, få dela dagarna hela familjen tillsammans. Alla mår så bra av det, för omvälvande är det, att berikas med ännu en familjemedlem, men övergången blir så lyxig och härlig såhär.

Det mesta jag minns med junidagarna, är förstås Lycka och Kärlek (Att få dela livet med min M och mina tre barn. Fru till honom. Och Trebarnsmor, till Minimannen, Juniflickan och Minsting. Åh). 

Dagarna som går. Det är Livet. Och jag är himmelens glad, som får vara med. 

Hoppas att ni har fina dagar med sånt ni mår gott utav!

 

Lillafrun

När han snickrar något av kärlek, till mig. Och vad som väntar nu…

Den finaste trähammocken jag någonsin sett.

Och han har gjort den till mig, enbart av kärlek. Fina, fina M alltså.

Jag fick den där gungan i bröllopspresent, ritad på den sötaste lappen, för snart snart tre år sedan. Vi var precis inflyttade på gården och M´s iver över att bygga och snickra brakade lös på en gång… något som pyrt inom honom under några år innan dess. Så, han skulle snickra mig en trägunga. En sån jag fantiserat om att sitta i och sommaramma bäbis, till exempel. Men jag sa ändå då; du behöver inte göra den nuu, det finns viktigare saker före.

 Ja, så har snart tre år gått… men i maj, under typ en veckas kvällar och sena nätter, bestämde sig mannen för att ”nä nu, punkt slut” och snickrade ihop den där som om det inte vore något.

En dag i våras stod den klar. M målade den med vackra linoljefärgen och sedan en drös veckor står den nu där ute på gården och är så himmelens vacker.

Återigen. Mäkta imponerad över Den Där Händige Mannen.

(Om ni undrar hur han burit sig åt, så finns i alla fall några glimtar på mannens renoveringsfokuserade instagram; @housebym)

Hela familjen tycker om att sätta sig där för ett slag. Gunga långsamt. Vila liten stund. Och känna vinden i håret.

Precis vad vi gjort idag.

Annars inte så mycket annat. Skönt med en lugn dag, när alla är trötta och vinden viner.

Så skönt att vakna till fredag och nystädat hem. Jag gnodde på till sent i natt. Älskar, älskar, älskar att dona under ljusa sommarnätter. Barnen snusade gott och jag skurade i lugnan ro. Vi lever sommarliv och jag njuter så av synen hur härligt småttingarna tycker det är att bara kunna springa in och ut, barfota, till sandlådan, in igen, sörpla melon i farten och så vidare. Det blir förstås skräpigare och kladdigare, men det är det värt. Nog för att jag är städig av mig, så ska det levas i hemmet, sådetså.

Inga planer för dagen. Vi myser under filten med gosig bäbis. Går ut. Plockar liten trädgårdsbukett och sätter i vas i nystädade sommarhemmet.

 

Nu ska vi fortsätta sköna fredagen här. M har preciis kommit hem från arbetet, jag och barnen checkar av testet; Mamma-och-tre-barn-hemmaliv… och vad som väntar oss nu, känns nästan orimligt lyxigt. TillsammansSommarlov. I ett långt pärlband av veckor. Åh.

Önskar er en god helg! .. kanske är ni fler som hoppar på semerlivet nu?

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4