Det här ger hopp!
Det blir fredag och solen bara vräker sig in i hemmet. Det är så själagott att ord ej finns, eller hur?
Vi tittar ut på det nya snötäcket som lagt sig under natten innan vi dukar fram frukost. Havregrynsgröt, äppelmoset gjort på hemäpplena och rostisar. Och en stor kopp kaffe till mamman. Sen blir klockan 09 och vi ringer MammaMormor och PappaMorfar, för dagens lägesrapport och kärleksgivande genom facetime. Tack och lov, säger vi. För teknikens under, att vi kan ses… fastän vi inte kan ses, just nu.
Jag och barnen ger oss ut på gården. Det är en helt makalös marsfredag som bara ännu har börjat.
Vi hämtar lillponnyn. Och slirar oss ut på tur. Småsyskonen chillar i Snabbvagnen och Storebroren rider som en värdsvan lite miniryttare. Chippen knatar på. Tvärnitar ibland, som för att meddela att han faktiskt äär en lillponny och då behöver man få utlopp för en viss dos tjureri. Det bara är så. Sen travar han i kapp på sina söta ben.
Dagen rullar på och pappan kommer hem för långhelg och jag får ge mig ut på springtur, den första efter sjukstugan och livet känns bara så himla gott. Det känns förskräckligt tungt och känslan är ”Jag tar mig knappt framåt”, men hey! Det som räknas, är att jag gjorde det, att sjukan är veck och så vidare.
På toppen fick jag fredagsblommor av han jag älskar mest. Hade ju bett honom köpa vårlökarna, men förstås överraskade han med rosa tullisar också. Fina M.
Gav mig ut i hästhagen och snöt åt mig lite hö. Knipsade några björkkvistar.
Lillebroren undrade varför i allsin dar jag hade ”Chippes” mat inne..!?
Jo. För vips! ..var där vårens första lilla blomsterarrangemang. Som viskar om vår och påsk-tider, eller hur?
Det här ger hopp. Det är Vårdagjämning idag. Det kommer en vår, trots allt.
För ja, förstås; mitt i allt det där ”å vad livet känns gott!”, så är det så mycket mer som pågår, som alltid… men förstås en välda massar tankar på rådande virustider. Som barnen lätt får både mig och M att glömma med sin bekymmersfrihet… men som ändå pyr, där under någonstans, hela tiden.
Men tillsammans, ska vi klara det här. Vi kan göra det bästa av situationen. Försöka hjälpas åt. Ringa till grannen och erbjuda handlingshjälp. Face-tima den där darlingen som är efterlängtad och långt borta. Ta tiden som ges till att landa, tanka, fundera… och kanske känns livet i oss, när tempot tvunget måste dras ner? … Vi kan, om vi är krya, vara ute och njuta av friskluft. Och vårvinter. När mars är mer än charmant!
Ta hand om er. Fin helg önskar jag er, mitt i allt!
Emmeli
Nu startar vi igång Årets Försådd!
(I betalt samarbete med Impecta Fröhandel!)
Med varsam liten sexårshand skrev han de gulligaste av bokstäver och stavade ihop hans och Lillasysters namn på varsitt litet tomatväxthus. Jorden hamnade precis överallt men framförallt i dom avklippta mjölkkartongerna.
Först vanlig planteringsjord, två tredjedelar. Sedan såjord, överst. Så petades varsitt litet tomatfrö ner som täcktes av ett några-millmeter-tunt täcke jord.
Vi spikade några hål i ett petflaskelock och vips hade vi den bästa sortens sådd-vattnare. Ett litet plasfolietak som gav mjölkpaketen liten växthuskänsla. Sen bara tid att vänta på att fröna ska gro.
Ja, hurra! Nu är vi igång!
”Vart ska jag ta vägen!?” undrar Frans Frasse Fransson suckandes där i smygen, tjuraktigt, demonstrerande jätte-vilande på SIN plats.
Den här veckan petar vi också ner sommaraster, lejonkap och praktvädd i jorden.
Jag brukar be om gamla godislådor på lillaffären nere på byn. Perfekta att förså i!
Av vissa blommor provade jag att ta frön från, i somras. Vi får se om det blir något av dom, spännande! Och det är ju verkligen så; trädgårdspåtande, finns tusen rätt. Jag brukar tänka att jag håller på med det mest naturliga som finns, liv. Jag läser litegrann, frågar helst trädgårdsduktige mor och mina systrar men mest bara testar jag mig fram, tänker att ”det här blir nog bra!”
Nu jobbar jag på med försådden vartefter. Men Luktärterna väntar jag med ett tag till. Dom sår jag som tidigast i mitten av april, så det är med andra ord perfekt tid att bunkra upp nu med luktärtsfröer.
Från och med idag, framtill 29/3, har Impecta nu 3 för 2 på luktärter.
Passa på att unna dig någon extra fröpåse också, vetja.. tänker att odling och blomster kan göra extra gott i dessa turbulenta tider! Ni kommer direkt till erbjudandet HÄR
Allt gott till er!
Emmeli
Middagstipset- Nasi goreng! … och lite Livet, förstås!
Ni önskade middags- och lunchtips!
-Såklart ni ska få det!
Vi har haft en period där matinspirationen ej har varit på topp, men vad tusan. Vi har snurrat runt på klassiska småttingsrätter som man vet äts även om febern trilskar eller så. Ni vet, köttfärsssås och spagetti, lax med världens godaste sås (HÄR), ja X antal paket fiskpinnar har också hivats i stekpannan senaste tiden. En enkel men god kycklinggryta (exempelvis den HÄR) och på fredagarna har vi oftast landat i tacos. HÄR finns ett stort inlägg med många goda middagsrecept samlade!
Är det som allra bäst snurr på kockandet, så slipper jag oftast laga något nytt till lunch till oss här hemma (mannen har förstås alltid med sig matlåda på jobbet!).. och kan för det mesta värma rester från gårdagen eller någon dag tidigare, till lunch. Ibland lagar jag förstås nytt när jag har lust, en fräsch omelett eller överraskningspannkakor till ungarna, det slår ju aldrig fel liksom. Men, det är så jäddrans smidigt med restmat i småttinglivet, och vi är inte knussliga på att äta samma maträtt två gånger på raken! Och för allt i världen! Så slänger vi så lite mat det bara, bara är möjligt!
En vecka hade vi visst lite lust för ny inspiration och sökte efter ett nytt recept för oss. Nasi Goreng. Så himla gott. Mycket blev det också. Vi tvär-bjöd över Svärisarna på vardagmiddag och ändå hade vi mat i flera dagar därefter.
Receptet kommer här;
Nasi Goreng!
Du behöver (4 portioner):
- 1 hackad gul lök,
- 1 finhackad vitlöksklyfta´
- 2 tsk curry
- 0.5 tsk gurkmeja
- 3 dl basmatiris
- 6 dl vatten
- 4 ägg
- neutral olja, till stekning
- 300 g strimlad kyckling
- 0.5 tsk salt
- 200 g mix av frysta ärter, majs och paprika
Gör såhär:
- Fräs lök, vitlök, curry, gurkmeja och salt i olja i en kastrull tills löken är mjuk. Tillsätt riset och rör om. Häll i vatten och låt sjuda under lock tills riset är klart, ca 20 min.
- Stek äggen i olja på valfritt sätt. Krydda med salt. Hetta upp olja i en stekpanna och stek kycklingstrimlorna på hög värme. Salta när kycklingen fått lite färg, tillsätt sweet chilisås och stek under omrörning tills all sås fastnat på kycklingen.
- Vänd ner kycklingen och ärtmixen i riset och servera med de stekta äggen och extra sweet chilisås.
Enkelt, billigt (!) och gott!
Nu väntar tisdagkvällen här för oss. Jag och barnen är rödblommiga efter många utetimmar. Morgonens vintermunderingar fick till eftermiddagen bytas ut till fodrade regnställ. Håhå, sicket vårtecken säger denna hemmamamma jublande! Alltid samma ljuva känsla, när lager på lager minskas och känslan av att ”vi har allt framför”, fyller kropp och knopp. Vad mer vi påtat med kan ni kikar på instagram stories! Det är mycket ovisshet och rörighet i världen, men låt oss göra det bästa av situationen. Till och med jag, som är Rädd För Allt och Lite Till, försöker hålla mig lugn och lyssna till restriktioner, inte hispa upp oss i onödan men absolut ta detta skitvirus på fullaste allvar.
Vi hörs snart igen!
Emmeli
Måndagshälsningen!
Hej i måndagen, alla ni!
En liten upp-och-ner-vecka ligger i ryggsäcken.. vi tar en titt innan vi blickar framåt! Veckan som gick, fylldes med..
Veckostart och den alldeles jättevanliga veckohandlingen. Matlista skrivs och varor handlas.
Jag bjöd på uppstekt köpespalt till lunch en dag. Jubel över att efter envisa sjukstugan orka ta sin skål och gå uut i solen och äta.
Sakteligen började livet återvända till oss. Febern, som med varje barn hade kommit till baka 2-3 gånger, hade nu äntligen gett sig och minstungen var i sitt röjar-esse igen! En syn jag njöt enormt av.
Den här långpromenaden var god! Alldeles innan mannen skulle åka iväg på hockey-jobb (han jobbar med själva tv-produktionen och är den som är ljudansvarig över det ljud vi som tv-tittar hör, när han tar uppdrag inom detta).
Hästarna kelades och fick fötterna kollade. Fjödur fick sin tapp-sko påslagen igen och allt var hästfrid och hästfröjd… tills dagen efter, när jag fullkomligt höll på att tappa hjärtat ur kroppen. Fjödur hade då klättrat upp på foderbordet, fastnat med fötterna i slowfeed-nätet som är över balen och stod där i lugnan ro…kom ju inte loss, men hade ingen panik. Förrän, som den förskräckta själ han är, vi människor närmade oss och skulle hjälpa honom. Han slet så jag trodde hans ben skulle lossna. Bland det otäckaste jag sett. Tack och lov gick allt bra. Mannen spikade på en högre sarg runt foderbordet och Fjödur har inte gjort liknande knas något mer.
Torsdagen var jag så himla låg i energi och sinne. Allt kändes övermäktigt. Som det kan göra vissa dagar. Nu visste jag att det berodde på att jag var helt slut av oro… över det rådande viruset och över mindre sömn när mannen kommit hem seeent på natten… men, hur det var så tråcklade vi oss igenom dagen, jag och barnen. Friskluftade oss, torsdagsstädade och bäddade rent. Kändes som en kram alltihopa. Lite naggellacks-piff satt fint också!
Plötsligt kändes det så nära fredag och helg. Jag badade barnen och serverade fruktbitar i massor. En film och myset var ett faktum. Skittorsdagen var bortglömd och vi somnade gott tillsammans.
Det blev fredag och planerna som var, att M skulle jobba borta under helgen med hockey-slutspelet, ströks. Och jag, trötta frugan, sa det kanske inte högt men loooog inombords över vetskapen att vi skulle få vara hela familjen tillsammans under helgen. Fredagsmyset med ridturen upp på berget, var magi! Tänk att det här är Hemma, liksom. Älskade Höga Kusten!
Vi firade två sötnosar i våra liv!
Hade många lugna, energitankande timmar. Och Svärmor gjorde det möjligt för mig och mannen att ta ännu en tur tillsammans. Så drömmigt att jag fortfarande inte kan förstå att varken hästarna är våra eller att det faktiskt var sant att vi red bredvid varandra genom skogen, den där skäggige och jag.
Stor och liten. Svettig och svettig. Där den ena är stor och piggelin men ändå så mycket lugnare än den där lille Fjädern som har så mycket fart och fläkt i sin lilla kropp att det inte är klokt. Älskade djur, tack för att vi får rymma iväg från alla världens bekymmer med er!
…
Vi tar måndag med hoppfull känsla! Vi bara måste ju råda bot på denna virushärva, tillammans, eller hur!? Solen skiner och jag känner mig tusan pirrig i kroppen. Som en katt som sträcker på sig efter vinterns långvila, kisar lite mot solen men nu börjar bubbla av energi!
Veckans planer!
–Njuta av att energin är oss alla (typ helt och hållet) åter och skapa mysiga dagar för gullungarna! Tänker mig en blandning av innepåtande, fyrhjulingskörande och ponnygosande.
–Motionera! Tar det lugnt, än om benen vill springa.
–Karantäna. Ja, jag tänker att ”kan man dra sitt strå till stacken, så är det bra”. Jag och barnen behöver inte vara ute och ränna med minsta snornäsa på byn, än om jag inte tror att vi har haft/har Corona-virus, men däremot för att det är så himla onödigt att sprida runt minsta smitta i dessa ovissa, röriga, oroliga tider. Och förresten? Eftersom vi inte fått testa oss, kan vi ju omöjligt säga heller.. om det var en rejäl säsongsinfluensa eller annat?.. tänk om det var det jag och B drog hem från huvudstaden och hem till vår familj för ett par veckor sedan? Vi karantänade på direkten vilket känns väldigt bra nu i efterhand.
–BÖRJA FÖRSÅ! Jag är så orimligt pepp!! Blir lycklig av den där högen med fröpåsar. Glömmer bekymren och känner bara lycka. Försökte påbörja tomatsådd i helgen men katten hade pissat i min jord (uuuäh!) så det fick vänta. Men i veckan, då tusan! På onsdag tipsar jag er om något blomster-drömmigt också, missa inte!
–Städa några lådor och skåp. I vanlig ordning, en smygande vårstädning med start under vårvintern, så är det kanske någorlunda avprickat när tiden för uteliv tar vid fullt ut och man inte vill vara inne och påta ett endaste dugg. Jag längtar som en galning efter en inplanerad dag att städa Gårdshuset. Det ser alltid som stryk denna tid, då vi hivar in allt möjligt skit där under vintern. Att rensa, hiva iväg, skänka bort, slänga.. det är ju en helt enormt härlig känsla ju!! Eller vad tycker du?
–Rida! Jag förstår det ej ännu, att denna syssla tillhör vardagssysslorna nu. Vintern har varit taskig och bjudit på för mycket halka, vi har gjort det bästa av situationen. Men underlaget nu, är en snöig dröm att pulsa oss igenom upp på berget intill gården.
–Renovera! Så många veckor som gått nu det senaste, där vi inte gjort ett dyft. Så har livet varit liksom. Men i veckan kanske vi både har ork och hinner påta lite, hurra!
-Ni får hänga med på alltsammans, både här och på instagram. På instastories (HÄR) är vi väldigt flitiga!
…
Tand om er, allt ni kan! Så hörs vi om ett litet tag igen.
Emmeli
En överraskad Miniman!
Jag är överväldigad över responsen på mina senaste ord här inne. Inkorgen har svämmat över av peppiga, kloka och varma hälsningar från er. Oj, så roligt! Jag tycker så om när vi kommunicerar, diskuterar och funderar tillsammans.
Och nu, tänkte jag helt sonika dra en bit bort från oron och eländet som råder ute i världen. Bara glömma skiten för ett slag och berätta om något gulligt.
Ni vet, precis i linje med vår livsfilosofi som ni läste om HÄR, så är både jag och M för att ha barnen med i vårat livet-tänk. Inte för att vi tvingar dom att sätta sig upp på morgonen och säga ”å vilken ynnest med en ny dag”. NEJ. Men att redan från barnsben öva på att inte ta saker för givet och att vara tacksam, det tror vi bara gör så gott.
Våra ungar är inte vana några dyra hittepå, som sagt. Dom är däremot bortskämda med två föräldrar som orkar leka och härja, som bjuppar på frisklufttimmar varje dag och en liten utlfykt med varm chokad i ryggsäcken, är fest så det förslår.. om det så är att vi är precis i utkanten av vår egen gård och inte längre iväg än så. Barnen blir helt överlyckliga över att få ett kex-paket på lill-coop. Dom är vana med mammas hembakta i alla lägen, att få något köpt från affären, tillhör lyx. Att forma små tacksamma själar ser vi bara som något positivt. Positivt, att ungarna är nöjda över lite, för då är dom med andra ord nöjda över väldigt mycket. Och positivt också, att från start få ungarna att förstå att det här med att köpa och dona, inte bara görs hur som helst, både med tanken på plånbok och miljö.
Nu var det så, att vår äldste plutt, Minimannen, i flera år drömt om att få En fyrhjuling. Vilken önskan, va?
Men ALDRIG i livet, sa både jag och M till varandra.. när vi första gången diskuterade tanken på att ge honom en sån när han började önska sig den. Det var givet, att S fick börja spara till den själv och att det fick ta sin tid, liksom. ”Vi har inte råd att ge dig en fyrhjuling hur som helst”, sa föräldrarna i kör. Minimannen förstod, på momangen. Han är den klokaste på jorden.
Så för ett år sedan, när han skulle fylla fem år. Önskade han sig bara ”pengar att spara till en fyrhjuling” i födelsedagspresent. Drömsparandet hade han redan året innan börjat med, men fick nu en rejäl skjuts. S har därefter sparat och sparat, fått någon slant när han ”jobbat med farfar”, hjälpt granntanten, pantat burkar och förstås sparat VARENDASTE glasspeng han fått från morfar under året. För några veckor sedan räknade vi ihop kronorna i sparbössan och jag förklarade på femåringsnivå att ”nu har du råd med en halvbra fyrhjuling.. en sån som kanske bara håller ett litet tag, sparar du lika länge till, har du råd med en bra en som kommer hålla länge”. Minimannen fann sig i det och var beredd att spara ännu en lång tid.
Troor ni, att jag och hans pappa var pirriga i magarna under 6-åringens födelsedagsmorgon, när vi släppte ut födelsedagsbarnet att leta efter ett långt snöre på gården..
..som ledde honom till;
En alldeles egen liten fyrhjuling!!
En begagnad förstås. Så rejäl liten maskin. En obetalbar min på Minimannen. ”Jag fick en fyrhjuling! Jag FICK en fyrhjuling!!”. Förstås tömdes spargrisen sedan och innehållet hamnade hos mamman och pappan, så även dom önskade födelsedagspengarna som Storebroren hade önskat sig från nära och kära även denna födelsedag. Med andra ord hjälpte vi päron S med att ordna denna brum-brum, och hjälpa honom i mål med sista slantarna, det största jobbet har han gjort själv!
En liten genomgång av vrålåket. Var omöjligt att säga om det var pappan eller lillungen som var mest pepp. Det lyste om dom båda. Här var det väldans koncentrerat, för att ta in allt vad pappan berättade.
”Det här var den bästa födelsedagen någonsin!”.
Iväg det bar. Och i ett knyck har den där lilla människan blivit en räserförare. Han har slirat runt på åkrarna kring gården och brummat lillvägen fram och tillbaka jag vet inte hur många gånger.
Lilla vännen, som han sparat och sparat. Så väldigt roligt att få hjälpa honom i mål tidigare än han någonsin trott. En överraskad Miniman, sannerligen!
Det är alldeles för mycket i vårt samhälle som går alldeles för fort för människans bästa. Varför ha så förbenat bråttom jämt? Om det så handlar om att lära oss saker, att renovera, att vinter ska bli vår, att kunna köpa en drömpryl (hellre ett knasigt lån liksom, än att spara ihop!?) och så vidare. Den här födelsedagspresenten kommer S sent att glömma. Och ni mår tro, att han svävar på brummande moln ännu och är sådär tupp-stolt över sitt åk. Vad han längtar efter allra mest med denna brum-brum? -Att MOCKA VINTERHAGEN, förstås! Som den äkta lite minihästbonde han är!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
