Måndagshälsningen!
Hej i måndagen bästa ni!
Tänk att just jag får ha er som min följarskara. Det är lyx.
Hoppas att ni hade en god andra advents-helg!
På sin plats med en Måndagshälsning, tillbakablick och liten veckoplan, visst?
Vi kör.
-Veckan som gick..
-Började mjukt. Tillsammansmåndag. Bertilen i pappas famn.
.. Lillebroren, som där var på väg att få vad som senare visade sig vara Tredagarsfeber. På toppen av Vattkoppshärvan liksom. Jag grät en skvätt. För att mammaoron tog över, ”varför har han feber, inget snor och krax, bara feber!?”. Men efter prick tre dagar kom små prickar på magen och sen var lilla pojken som vanligt igen.
Jag mockade mig lycklig och orosfri och fick grav träningsvärk till på köpet. Hade glömt hur tungt det är med frusen hästskit.
Barnen mötte post i NisseNissans postlåda varje dag och ”det är det bästa jag vet” uttryckte en utav ungarna. Så uppskattat med den lilla inneboende, mao. En dag bad han barnen skriva önskelistor.
En annan dag hade NisseNissan skickat en liten slant var till barnen, att loppis-shoppa preciiis vad man ville för. Det var lycka så det förslog! (morsan, mäkta nöjd över att ha fostrat ungarna till riktiga loppistokar!)
Vi lekte ute i snön och hängde hos hästarna.
Plötsligt försvann vintern och kvar blev hösten… inte så kul, alls. Nu har jag ett Hästmammahjärta, ju. Och blött och kallt är ingen favorit, alls. Men vacker solnedgång, det var det i alla fall!
Jag visade er Lekrummet på instagram stories, som det ser ut allra mest (till vänster) och ni överöste med tack, för att ni inte längre kände er ensamma med era stökiga lekrum där hemma.
Men alltså, kan vi bara en gång för alla mota den där grejen, att tro att ”alla andra har det så tipp topp, i liv och hem, jämt”?.. alla lever ett liv, tänker jag. Och ett sånt, har nyanser. Alla sorters.
Nåväl. Vi gjorde ett ryck och tvärstädade Lekrummet och det höll sig i ungefär tre och en halv minut… precis som det ska vara i ett Lekrum, tänker jag!
Jag njöt av Hemmaliv tillsammans med alla barnen. Vattenfärgsmålningen var poppis. Det tyckte även Bertilen.. fast han målade mest på möblerna och sig själv.. det hann jag inte få någon bild på, av någon anledning…..
Det blev fredag och vi fick trevlig julklapp skickad till oss från Akademibokhandeln. Nissenissan hade passande nog utmanat oss i pusselbygge den dagen, och vi beslöt att bygga det där nya 300-bitarspusslet, hela familjen tillsammans… vilket fredagsmys! Ett utav livets mysigaste. Inte för att vi fick ihop pusslet, det var så rackarns svårt.. men såna där tillsammansbestyr är det bästa jag vet.
Det blev helg för hela slanten och Svärmor tog hand om våra barn en stund, tre dagar i rad, för att jag och M skulle få bekanta oss med hästarna i lugn och ro. Det var enormt härligt. Och det är svårt att beskriva hur det känns att leva häst igen…
Fina stora hästpojken. Svettig och nöjd efter lördagens tur i skogen.
.. meen igår, söndag, var vi för ivriga och provade att ge oss iväg utan lilla hästkompisen. Jag och M till fots, tillsammans med storhäst. Det gick bra, en bit. Tills Ikran kom på att han var tvungen att springa hem och skydda sin lilla flock. Ikran är inte van att bo hos oss, han är inte van att vara flockledare, han är inte van att gå själv… som ni förstår, har vi en del att jobba på.
Vi hade inget att säga till om när den där 550-kilosälsklingen stegade hemåt. Vi blev i alla fall varse om att han nu vet vart hem är….. puh. Vilken puls vi hade jag och M där ett tag, innan vi visste det.. det var bara att gå hemåt och backa i svårighetsgrad. Hämta liten ponnyvän och gå iväg igen, mao. Fortsättningen följer… jag och mannen är lika pepp båda två på att vinna I´s förtroende. Det får ta sin tid. Ännu har vi inte haft två veckor tillsammans.
Vi avslutade helgen sådär.. -med början till foderbordsbygge.
-Pepparkakshusbygge… med alldeles ohyggligt många ”chokladpluttar” att tillgå till pynt… och för att äta. På toppen av veckan var vi på mysig Julskyltning nere på byn, i snön som precis börjat falla. Varm i hjärtat stöp jag i säng en bra bit efter midnatt och mitt kvällsjobb vid datorn.
Är så förbenat tacksam över att få skapa dagarna, precis som vi önskar, här och nu i livet.
Och här är vi precis just nu, med en alldeles ny decembervecka framför oss.
Veckans planer:
-Mysa vidare i decemberbubblan tillsammans med småttingarna. Att tända änglaspelet om morgnarna är en kär tradition.
-Skapa Julkort
-Försöka göra klart inköpen av lilla hopen julklappar
-Springa!
-Ta farväl av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet
-Fira lucia
-Sända er inlägg, Årets Julekrans, något smarrigt recept och som vanligt så är livet min vägvisare, så vi får se vart vi landar!
…
Ta hand om er! Och var extra snäll mot dig själv nu inför jul. Det kommer bli jul, i år igen…
-Gör juletiden kravlös, och på köpet så ljuv. Fokusera på det som är viktigt för dig.
Det är fantastiskt med sociala medier.. där det kan insupas inspiration i massor. Men det är också en farlig fälla att lätt gå i; både gällande det jag tog upp ovan, att ”alla andra har det så perfekt i hemmen” och särskilt som nu i juletider..”alla andra hinner så rackarns mycket”… och så vidare. Men alltså, det funkar inte så.
Hos oss här hemma på gamla gården i norr, finns det en människa som älskar att pyssla och greja (undertecknad erkänner sig) och därför är det bara roligt för mig, liksom. Men! ..jag får också hejda mig, för att inte sätta orimliga krav och istället känna stress… än fast det är så mycket som ”bara är roligt”. Jag håller hårt i vad jag tycker är viktigast; att barnen får ha juletid med tindrande ögon och en mamma och pappa som är närvarande med på tåget, utan stress och press i korsryggarna. Vi upplever julen tillsammans. Bland stökiga lekrum, vattenpölar i hallen från snön som smält från vinterskorna efter snöleken, ordning är varvat med kreativt kaos…mest överallt,… ljusen brinner, musiken är mjuk och det känns varmt i magen… på oss alla. -Tacksamt.
…
Vi hörs snart igen!
Emmeli
Enkelt och så himlafint julepyssel!
En pappersbit, ett gammalt tapetprov, en bakplåtspapper.. något av det. En liten snörstump. Lim. Och en sax. Några minuter senare kommer du ha knåpat ihop något himlafint… en stjärna, menar jag!
Ni har säkert inte undgått pappersstjärne-ivern som florerat i sociala medier senaste tiden. Det finns så ohyggilgt vackra, AVANCERADE, TIDSKRÄVANDE varianter att vika, som får mig som trebarnsmor (och HÄSTägare, tjohoo!) att svettas. Men en liten enkel variant, det har vi gjort här hemma, jag och barnen.
Vänta ska ni få se!
Den här vackra stjärnan gjorde femåringen.
..Nästan, nästan helt och hållet på egen hand.
Pysselnivån var med andra ord lagom för småttingar.. och för mamman, som knappt kunde sluta tillverka dessa smått beroendeframkallande skapelserna.
Dragspelsvikande av ett rekangulärt papper. En liten knut på mitten därefter och få dig en liten ”fjäril”. Antingen väljer man att ”frissa” ändarna och klippa en rund eller spetsig form på stjärnan. För att till sist limma ihop lilla ”fjärilen” så att den breder ut sig till en stjärna.
I ett litet jutesnöre hänger den lilla pappersstjärnan på finskåpet i Salen.
Fin, va?
Enkelt och så himlafint julepyssel!
Hoppas er Andra advent varit god! … våran har varit mysig… och också lite frustrerande. Berättar mer imorn i Måndagshälsningen!
Emmeli
I gryningstimman en decemberdag!
I Drömgården vaknar en efter en till liv efter natten. Den senaste veckan har visst barn och mor totalis vänt på dygnet, och det känns grusigt att kliva upp före gryningen…. men också, så himmelens gott. Det är ju så vackert, dessa mörka, i ljusen-fladdrande, lugna, stilla decembermorgnarna.
Så vi njuter denna morgon. Några gosar ner sig på sofflocket, mannen brygger kaffe och jag gottar mig i hela alltet.
Vill önska er en god decemberhelg!
Emmeli
Drömgårdens nya Trappa!
Sådär såg det ut i vår hall när vi flyttade in här i gården, sommaren 2015..
.. ett år senare började vi göra omfattande renoveringsprojekt av älskade hemmet. Inte bara små projekt som under första året; gräva infart, bygga en veranda, dra bort helttäckningsmattor fulla av mallarver, slipa funna trägolv och så… Nä, efter ett år började vi ta i med än mer kraft. Juni var 6 dagar gammal och hallen förvandlades..
Vi började dörr- och fönsterbytesresan. Drömdörren hamnade på plats och hallen blev som ny på en gång. Mannen skapade magi med vackra smygar och linoljefärgsmålad pärlspont.
Vi beslutade oss också för att trappan, som var på ett krångligt ställe mitt i huset och som skapade denna spång på ovanvåningen..
Ser ni? Vänster i bild ser ni lilla golvsnutten som blev över att gå på om vi låtit trappan vara kvar på det ställe den var. Så vi beslutade såhär;
Här, direkt till vänster när man kommer in genom Drömdörren, där får den bli. Efter många steg för steg i renoveringen så blev det tur för detta moment att göras..sågandet först;
Sådärja. ”Det här bli bra!”, kände vi på en gång.
Höll sedan andan, anlitade ett finsnickeri och släppte renoveringskontrollen för första gången, till någon annan. För att kunna göra den där prima trappan känns det som att man ska ha gjort några trappor innan det blir riktigt bra, liksom.. och den tiden tänkte Snickarmannen (kors i taket, va!? ) inte lägga.. så, en fredag alldeles i början av november, susade vi och hämtade trappan!
En massiv furutrappa, en älskad man och svärfar och en hop lördagstimmar senare, så såg det ut såhär;
Drömgårdens nya trappa på plats!
Så himla, himla fin, visst?
Vi beslöt oss för att linoljesåpa den och var iväg och gjorde det en sväng på snickeriet innan trappan sattes ihop. Men fler lager såpa väntar dom där stegen, förstås.
M har varit med i processen hela vägen och är himla nöjd över finsnickarnas förverkligande av önskningarna.
Visst känns det som att trappan alltid har varit där?
…
Drömgårdens nya trappa alltså. Himla fräsigt!
…. seeen, i början av november, beslöt vi oss visst för att vi skulle köpa ett par hästar att krydda livet med och därefter har vi inte haft många renoveringstimmar… mer rigga-för-hästliv-timmar.. så nej, det blir inget flytta-upp-till-jul-mål nått…men noll och ingen depp för det. Människor och hästar mår gott här på gården (katter likaså, om än smått chockade över vilka bjässar som flyttat hit till oss)… och renoveringen, den är minsann kvar, och väntar så snällt!
-Där har ni vår renoveringsfilosi i ett nötskal… gör oss till lyckliga renoverare, äkta makar och päron.
Emmeli
Att sitta där på sofflocket och bara drömma!
(I samarbete med Impecta Fröhandel)
Där sitter vi;
Bertilen och jag, på sofflocket. Ammar och myser. Favoritstunder och något jag förevigt tänker minnas från den här tiden som Småttingmor och Hemmamamma.
Och idag, är det också väldans lovligt att drömma oss framåt lite, vi trädgårdsodlare emellan menar jag. Ser ni att jag håller i något?
Nämligen det där; 5 utav Impectas 100 (!) förnyheter för ådlingsåret 2020.
Kära hjärtanes, hur nipprigt kan det bli! Det äär så skönt och alldeles otroligt välbehövligt för både trädgård och människa, med denna Vintervila. Och himla härligt också, att få smygdrömma lite. Om sånt här…
Trädgårds- och odlingslycka när den är som bäst!
Spana in Frönyheterna som släpps idag, 4/12, ni med!
HÄR kommer ni till dom 100 frö-nykomlingarna!
…
Nu ska jag krypa ner i Storsängen tillsammans med småttingarna. Dagens kapitel i vår julebok ska läsas, sen känner jag på mig att John Blund kommer haffa inte bara barnen utan också modern. Jag pendlar ni vet, mellan att nattasudda ohyggligt sent (älskar det!) och att somna med små älsklingarna (älskar det också!). Vi kanske kan kalla det någon slags balans. Typ..
Hoppas er decemberonsdag varit god!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
