Något lärorikt och så himla roligt!
(Inlägget innehåller två reklamlänkar!)
Ett Memory-il går genom Drömgården, ja!
Och det här memoryt, där man tränar på sammansatta ord och får sig ett gott skratt på köpet, är just nu superpoppis (tack Mormoster Storan säger barnen!!)..
Att katt-, och mat blir kattmat. Tand-, och borste blir tandborste…..Eller prutt-, och kudde.. blir pruttkudde! Den, går inte av för hackor och barnen bubblar av skratt. Älskar det! Och dom. <3
Ni hittar precis likadant Prutt-kudde-memory HÄR
Och en variant där brickorna ska rimma, HÄR
…
Åhå, som det stormar här hos oss idag! Det är fööör många plusgrader för att vara januari och en hårblås till storm, vilket gör att vi har den blankaste av isgator till gård. Enormt tacksam för Svärfar som räddade hästpojkarna igårkväll genom att köra sandspridaren genom hästhagen och därmed hjälpa våra barfotahästar.
Jag och Trion har hemmadag, påtar, hänger ute hos hästarna, tar sparken över isgatan ner till lagårn, bygger höga duplo-torn och jagar en ooooerhört busig Lillebror… som just nu sover, så mamman sitter här med en god, god kaffekopp medan storasyskonen chillar för ett slag dom också. En förkylningsbasiluska härjar ju här hos oss och idag är det Storebrorens tur att känna sig krasslig, stackarn. Men vi myser allt vi bara kan. Älskade Hemmamammalivet-vardag!
Hoppas att ni har en god tisdag så hörs vi snart igen!
Emmeli
Måndagshälsningen!
God morgon, hoppas att ni har sovit gott och känner er vid gott mod inför en ny vecka!
Om inte, så finns det tusen chanser och knep, till att ordna upp vad som ordnas kan! Jag säger, som må-bra-recept; sömn, god mat, friskluft, motion och några goda möten med människor man blir glad av. Lagom mängd av allt och där mår jag så gott. Hur DU mår som bäst vet inte jag, men det gör nog du. Så lova mig att ta hand om dig, allt du bara kan, på ditt sätt! <3
Nu ska vi ta måndag här! Men först en liten återblick på veckan som gick. Den fylldes med..
VI hade vardag och åt stekt torsk och potatis med spenatstuvning till. Så himla fräscht och gott!
Älsklingar började på Förskolan och mammahjärtat gick av för ett slag men kom väl tillbaka. Det är ju så himmelens gott att jag är där jag är, än om storasyskonen susar iväg någon timme, så finns jag här med kärlek och mammabröd, tid för småstora samtal och pusselbyggen.
Tillsammans med Lillebroren var jag på biblioteket och andra små äventyr. Och så postade vi paket till Moster M och skickade till Huvudstaden.
Vädret var ”Isgata och väldigt upp och ner i temperatur”. Så knasigt vinterväder med mycket regn!? Därför så extrahärligt med januarisol plötsligt. Småttingarna och morsan njöt friskluft varje dag.
Lillebroren fick en feberdutt och låg nerbäddad för ett slag i storsängen, med händerna på varandra och Babblarna framför nosen.
Det blev fredag. Och Hemmamamman njöt av att vi då inte skulle ut genom dörren hela hopen på morgonen, utan kunde svassa runt i hemmet, sörpla kaffe och njuta synen av gullungar.
Vi gjorde en helgkaka! Som var tänkt att synas i reportaget som skulle fotas hos oss i lördags. Men det fick skjutas på framtiden. Kakan, den blev prick hur god som helst i alla fall och är något ni kommer få recept på!
Jag och M var iväg på ett så spännande och inspirerande möte. Barnen var under tiden hos Mammamormor och Pappamorfar. När vi kom från mötet hade mamma gjort sig så himla för och lagat otroligt god mat till oss. Oj så bortskämda vi kände oss! Toscapäronen till efterrätt.. mmm!
I helgen har vi varvat renovering och lördagsgodis med memoryspelande och hästgos. Lite träning på toppen också, förstås. Det har varit en vilsam och så god, energipåfyllande helg. Wow. <3
Nu sparkar (!) vi igång denna januarivecka!
Kanske blir den lite såhär;
Veckans planer:
-Tillsammansmåndag med tre generationer här på gården! Vi ska elda, grilla korv och umgås tillsammans med mina föräldrar idag! Mannen är dock på vift sedan 03 i natt.. släcker brinnande hus och är en riktig hjälte, ni vet.
-Pyssla om småttingar… samt ge mig den på att vinna i memory någon himla gång… (veet ni hur roligt det är att spela memory? prova! skit i den där förbenade skärmen och spela ett spel eller lägg ett pussel, vetja!… eller gör något annat istället för skärmtid!)
-Måla sovrumstak!
-Sända er hälsningar. Ett litet pysseltips och smarrigt recept bland annat! Och så är ni en hop som önskat info om det nybyggda Foderbordet till pållarna!
– Springa och gympa!
– Jobba med utkast inför kommande samarbeten på Drömgårdsliv i vår. Ni kommer tycka om, det är jag säker på!
-Fira en älskad systerson, Gudson och kusin <3
…
… det känns på förhand som en väldigt god vecka. Ser mycket fram emot den. Knäpper händerna för friska barn. <3
Har ni några trevliga planer inför veckan? Eller kanske något ni bävar inför?.. i såna fall skickar jag styrka och pepp till dig! Det gör jag förstås alltid, oavsett.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
–
Emmeli
Rapport från ”Hästdrömmen”!
Äntligen får vi vakna till en riktig Vinterdag här på Drömgården.
Kalla grader, nysnö på marken och med vacker soluppgång. Efter söndagsfrukost ger vi oss ut, hela familjen. Om sisådär en vecka har hästpojkarna bott här på gården i två månader.
Kära nån vilken Berg-och-dal-bana det har varit..
Efter två rosaskimrande veckor (dom klassiska första två veckorna, ni som vet ni vet…) så bröt mardrömmen ut.
Ja, mardrömmen för undertecknad. Jag som varit nog nervös över att vi skulle ge oss in i det här, ack så efterlängtade, kapitlet i vårat liv. Då kände jag bara ”jag saaa ju det, vi skulle inte ha dragit på oss hästar nu!!!”. Mannen såg olycklig ut. Världens snällaste. Och där satt hans fru i hallen och grät som ett barn på trappens nedersta steget.. hon var rädd som ett barn, därav gråten som ett barn. Hästkraken hade ju mött henne i hagen, plötsligt som ett odjur istället för den coolingen han är. Öronen bakåt, munnen på jakt och rumpan emot … kickandes. Jag vill inte ens tänka på vad som hänt om jag inte hade kunnat kasta mig under stängslet där och då. Jag veeet ju att jag skulle gjort tvärtom, gått emot honom.. men tjena tjena, när en 650-kiloskille muckar med en…Såklart jag var livrädd och i chock. Den kvällen hade jag kunnat betala dyrt för att bara bli aaav med eländet där ute i hagen.
Drömmen blev en mardröm.
Så gick det en dag. Och jag var ute i hästhagen igen. Sa åt den där Mammuten att ”hörru du, här är du så varmt, varmt välkommen, vi kommer att ta väl hand om dig. Men, Du ska minsann inte flytta på mig sådär. -Flytta på DIG!”.
Där började vi vår knaggliga väg tillbaka. Vår korta första-tid kändes som utsuddad och i mina ögon hade jag köpte en väldigt dyr och otäck häst. Jag hade blivit rädd. Efter att ha mött så många hästar, gått och styrt och ställt i en stor flock… där jag alltid, alltid haft respekt men aldrig varit rädd. Nu, hade jag blivit livrädd för min egen häst. Fy farao, så besvärligt…
Vi som skulle ut i skogen tillsammans. Och tanka kraft för livet.
Den skäggige, han klickade med Det blå berget från dag ett vi träffade honom. Dom är så lika varandra, låter galet va? Men det är sant. Jag, har varit mer avvaktande, ända från start. Mer än tacknämligt att vi nu i detta fall vill hästlivet lika mycket, så vi beslöt oss för att ”det här ska vi klara, tillsammans”. I alla fall, ge det en redig chans.
Dag efter dag. Har vi läst och läst. Tagit reda på allt vi kan tänkas behöva veta. Fått råd och hjälp från superkunniga vänner och bekanta. Jag och M har gnetat på, försökt lärt känna våra hästar så mycket vi bara kan, jobbat med övningar för vänskap, trygghet och tillit..
Idag…?
… ja, idag.. kan jag inte förstå hur han någonsin har kunnat bete sig illa eller skrämma någon?
Vår fina fina Mammut-pålle. Och lillvännen Chippen.
Ikran är som en ny häst idag. Har funnit sig i rollen som flockledare, vilket han ju inte var van vid alls när han kom till oss och alltså tog på lite för stort allvar. Han var vilsen. Längtade säkerligen både hem, efter sin kära och till hela flocken som bara försvann. Resan hit till oss var också en pärs för honom, han var så stressad när han klev ur lastbilen. Nu i efterhand känns det inte konstigt alls att han reagerade som han gjorde.
Idag high-fivar jag och mannen. Vi är inte på något sätt ”färdiga”, tvärtom.. NU kan vi börja, snarare! Börja jobba med våra hästar som vi vill, tagga för skogsturer och annat vi önskar. Nu, efter att storhäst haft en tid av testande…på bakbenen, ..hoppandes.. studsandes och som slitit sig så både M och jag stått på knäna, ordagrannt. Men, som nu landat med alla fyra fossingarna på marken igen..
Dagens häng i hästhagen var magi. Vi ryktade och gosade och väntade på snäll-bonden som skulle komma med ny höbal. Ikran följde mig som en hund bara jag bad honom, inga hårda tag eller piskande spön, hit har vi tagit oss med tålamod och kärlek.. och så ska hela alltet få fortsätta…
Barnen är så lyckliga i sin ponny. Och lilla Chippen, han fick bli mitt plåster sedan den där kvällen i början av december. Han har hjälpt mig att läka rädsla-såret… jag trodde liksom att jag aaaaldrig skulle våga mig nära en häst igen, förstår ni… och en pluttponny kändes alldeles lagom till skillnad från ett stort Blått Berg. Det kändes så vansinnigt sorgligt där och då. Inte världsviktigt. Men drygt.
Att vi är så på rätt väg nu, gör hela familjen så glad. Trots att det inte varit oproblematiskt hittills, så har jag ändå älskat varje dag med hästarna. Att få ta hand om dessa djur, höra deras själagoda hö-tugg.. dofta mule.. det är så härligt!!
Minimannen drömmer om att bli bonde.. och blev så himla lycklig när hans mamma kallade honom för ”hästbonde” häromdagen. Idag sa han; ” Mamma! Jag är ju hästbonde nu, det sa du ju!?”.
Såklart han är det. Lilla hjärtat.
Bertilen. Den största och samtidigt minsta djurvännen jag vet. Ingen kan ta miste på hans kärleksströsslande.
…
Det var det, en rapport från Hästdrömmen. Drömmen som blev en mardröm som nu vänt åter. Nyp mig i armen. Och må det fortsätta såhär. Det är förskräckligt trevligt, med två så vackra djur som står precis utanför sovrumsfönstret varje morgon och väntar på att vi ska öppna och säga God morgon!
…
Emmeli
En liten Renoveringsplan Vinter/Vår 2020!
Så mycket slitjobb som nu börjar mynna ut i något, på ett sätt världsligt, men ändock så UNDERBART vis! Vårt hem, liksom.
Den lilla Renoveringsplanen för Vinter/Vår 2020?
Nu när alla golv är lagda så återvänder vi hit igen. Till Stora sovrummet. Kvar här att göra;
- Spacklas väggar (påbörjat denna lördagmorgon!)
- Slipas, slipa, slipa väggar släta..
- Måla taket (påbörjat)
- TAPETSERA!
- Färdigställa elen
- Mannen-tillverkade smygar
- Lister (kanske gör vi en tredelad högsockel här.. det kan bli fint, vad tror ni?)
- Platsbygga en stor garderob
- Börja bo (iiiih!)
Nu är vi i Junis rum! Här ligger golvet så fint, locktaket är på plats och även schellackat och målat sina tre varv med en überbra matt linoljefärg som torkade på 4 h vilket känns skitsnabbt för att vara vår favvisfärg. Toppen! Kvar att göra vad?
- Rikta väggar!
- Sätta upp spån- och gipsskivor..
- ..Spackla och slipa,
- Tapetsera!
- Färdigställa elen
- Tillverka smygar
- Sätta lister
- Boa in en liten enhörningstokig, Pippi-långstrump-flicka med Frost-hårspännen i håret och beundransvärt skinn på näsan!
Och där då! Min ögonsten. Sixten!
Här inne, och i Långa korridoren, väntar egentligen samma punkter som i Junis rum. Trapprummet har kommit längre och väntar på sin pärlspont på väggarna. I helgen är schellacken och stora penseln peppade på mitt sällskap. Trapprum, Stora Sovrummet, Långa korridoren och Storebrors rum. Det gör så ooont att måla tak, men det är bara att bita ihop.. hästgos får bli en god belöningen sedan!
Vi har det vi gör, mao. Men alltså, ”nu är det ju bara ytskikt kvar”… som vi intalar oss här hemma. För ett år sedan stod vi med munskydd och skyfflade spån och murbruk… nu är det så himla roliga grejer som väntar! Hejar ni på oss??? Ska den där obebodda våningen bli ett hem det med, tro?
Tidsplan? -Fråga Livet! 😉
Nåväl.
Njut nu av er lördag och helg så mycket ni bara kan, så hörs vi alldeles snart igen!
Emmeli
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet!
Det är en ny dag och bara det, kändes så himla gott.
Nu visste jag att ”det här går bra”, mina två förisungar är trygga dom timmar dom är iväg och här hemma har jag och Lillebror det gott under tiden. TACK ni underbara för all respons över orden från mitt mammahjärta! … ni är många som skriver och undrar hur ni ska kunna kommentera här inne och inte bara på instagram och via mail och privata meddelanden.. och det är helt enkelt så att ni måste klicka er in på det specifika blogginlägget, DÅ dyker kommentarsfältet upp. Så krångligt, jag vet. Ska be min ”admin” om hjälp med det.. han råkar ha det så fullt upp bara, med husritande, snickrande och småbarnspappande, ni vet.
Vi tog en promenad i regnet, Lillebror somnade och jag passade på att kvista in på blomsteraffären. Vi skulle ha vägarna förbi stan senare på dagen, men jag tänkte att ”nä Emmeli, vill du ha din gulliga lilla blomsterbutik kvar här i byn, då är det du som fortsätter att gå och handla där utan att tänka ’perfekt, blomsterlandet i stan har nog allt jag behöver’ ”. Hittade så söta hallonröda begonior.
Där ser ni mina Loppisfynd från årets första loppistur. Ramar. Har två likadana också. Tänker framkalla och sätta något gulligt där i. En duk, den blev min drivkraft förra veckan när jag donade i efter-jul-sunket som mest. ”När jag skurat så ska jag lägga denna på köksbordet och ställa en tullisbukett ovanpå”. Lilla, lilla vasen är en liten ärvesgrej från Tant M som flög till himlen innan jul, så himla söt visst? Boken (Sköt om din häst på ett naturligt sätt) , som viskar om vår hästhållning här på drömgården. Samt ett kärt second-hand-fynd. Tre små porslinsfigurer. Det är ju småttingarna, ju, ser ni det?
Så var vi plötsligt fulltaligt Hemmagäng och vi slog till med brödbak.
Det är alltid en hit. Storasyskonen löste upp jäst och hivade i mjöl och salt och honung som om dom inte gjort annat i sina dar…
Degarna jäste och jag njöt av den där stunden i vårt vinterhem. Lillebroren sov fortfarande, Storasyskonen påtade med sitt och jag fick chans att bara andas och vara för ett slag och kunde inte minnas jag hade en sån lugn stund senast.. så kan det ju vara i ett intensivt småbarnsliv, ju. Det äär sjåigt att vara HemmaMamma. Men jag älskar det. Alla dagar.
Från ingenstans drog regnmolnen sin kos, och fram dök Januarisolen. Den känslan, var tusan magi!
Hemstöpta ljuset från Mäjadalen lyste så vackert i vaniljliknande ljuset.
Sådärja! Efter en timme är det dags för gräddande. Enklaste OCH godaste brödet vi vet.
Recept på ”Mammabröd” ,som barnen säger, det hittar ni HÄR.
Melliset gick inte av för hackor. Samtliga mm-ade. Sen gick vi ut ännu en gång och jag konstaterade att klockan var närmare halv fyra och mörkret hade ännu inte fallit.
Till kvällen slappnade jag av till fullo, varpå Herr Magkatarr knackade på min dörr och jag däckade, tillsammans med barnen.
En ny dag idag.
Och det förfärliga brännande illamåendet är nästan borta. Vågar mig inte på kaffet. Och mumlar till mig själv att ”såhär blir det Emmeli, när du oroat dig en längre tid.. (som för att två hästar ska trivas här hos oss, över att en älskad inte mår, om en Skrålla börja Föris osv).. och sedan slappnar av till fullo för att saker hamnar på plats”. Nåväl. Sån är jag. Tror inte att jag kan lära av mig min oroande sida, den är så mycket jag. Jag gör av hela mitt hjärta. Alltid.
Det är alltså redan torsdag.. solen skiner på frostiga landskapet. Ute i hästhagen möter två pållar mig.. och jag kan nu inte förstå, hur Han kunde bli den första av väldigt, väldigt många hästar, som skrämde mig fördärvad en kväll i början av december? Men så blev det. En erfarenhet rikare.. och något som gjorde att Mitt Rätta Häst-jag vaknade till, ur min saliga åh-kära-nån-har-jag-en-EGEN-häst-nu-dimman…
Solen skiner, storasyskon sparkar på sparken runt gården på den frostiga isen. Och från ingenstans blir Lillebror sjukling. Mamman biter ihop, och känner inte efter så mycket hur hon egentligen mår utan tar hand om dom små liven som det dyrbaraste hon har. Varje dag är ett liv.
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet! Precis så.
Jag hoppas så, att ni har det bra. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
