Livet är nu.
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..
Vid vägens kant blommar midsommarblomster och smörblommor.
Livet känns i hjärtat alldeles särskilt mycket i denna tid för mig. Det är så oändligt vackert. Precis överallt.
Synen av ungarna när dom springer över grönskande gården. När Minimannen kommer med en ljuvlig bukett hundkex och räcker kärleksfullt och stolt, med rak arm över den till mamman. Han vet att jag blir glad. ”Du älskar verkligen blommor, mamma”. Han har så rätt. Och jag vet inte till mig hur mycket jag ska tacka honom.
Känslan av hennes småarmar om min hals. ”Du är min bästa mamma”. Och du är min bästa Juni, säger jag. Lillprinsen tultar på och möter mig med blicken som är magi. ”Dä!”, säger han och pekar. Överallt.
Dom är mina. Det största av allt.
Och på toppen, den skäggige. Som är min klippa genom allt.
Må det alltiiiiid få vara såhär. Varje dag är en gåva, här på vår alldeles egna plats på jorden. Gamla, gamla gården. För oss Drömgården.
Nya rabatterna har börjat ta sig så fint. Älskar det röda löjtnanshjärtat. Så fint, visst?
Lugna stunder i trägungan. På min Sommarlovsönskelista.
Förgängligheten gör sig påmind och det sköra kryper min in på skinnet än mer än vanligt, in i hjärtat och oron gör mig den här gången till bredden fylld. Fylld av rädsla. Och fylld av ångest.
Jag känner av hela mig. Alltid. Har alltid gjort.
Med ögonen fyllda av tårar. Tårar som trillar på kinderna. Och som i min tystnad gör att jag snyftar. Tänker jag. På den där mamman. Som bara blev 37 år.
Hon som sedan många, många år varit en förebild för mig.. hon som tränat med glädje, haft barnen med på äventyren och låtit det positiva, tacksamma tänket genomsyra allt. Jag minns när hon anordnade en tävling på hennes blogg. Det var när jag var gravid med Sixten. Man kunde vinna träningskläder, om man motiverade sig till varför man skulle vinna. Jag kom ihåg att jag skrev något om att jag har tränat för att vara stark och må bra, för min egen skull. Men nu växer ett liv inom mig och jag tränar för att bli en stark mamma till honom.
Jag vann. Och på posten kom träningskläder, från förebilden Terese. Terese Alvén. Även känd som ”Spark i baken”-Terese. Hon med träningsglädje upp över öronen. Som skänkt träningsSverige massor.
För en kort, kort tid sedan nåddes hon av det förskräckliga beskedet elakartad äggstockscancer. Och för några dagar sedan, var hon tvungen på grund av smärta och ångest, att tvingas säga hejdå till sin familj för att få sövas den sista tiden i livet. Natten mot igår tog hon sitt sista andetag.
Jag går av. Helt och hållet. Orden innanför bröstkorgen.
Jag tänker så mycket på henne och hennes familj och enligt hennes önskan fortsätter vi att springa. Springa för livet. #springförterese
Livet fortsätter här på jorden. Men jag känner mig än mer tacksam. Över att jag får hänga den där tvätten med småkläder och somriga sänglinnen. Bädda rent och stoppa om småttingarna om kvällen. Oändligt tacksam, där jag springer fram och känner mig stark, med barnen sovandes i vagnen. Och så känslan av Livets käftsmäll, för hur skört livet är.
Jag är alldeles slut idag efter att ha tagit hand om två små barn med nästan fyrtio graders feber, båda två. När man inte fyllt tre år ännu och just fyllt ett år, så vill man då också helst vara i mammans famn. Hela tiden. Förstås. Älsklingarna. Så jag har burit och burit. Och tröstat. Och ammat och serverat piggelin. Men inte en suck. För jag är ju här. Precis där jag vill vara. På jorden, tillsammans med människorna jag älskar mest av allt.
Akljejorna blommar så vackert och feberungarna är fria från feber idag. Lycka! Lite snor och hosta kan vi klara. I ett lugnt tempo tar vi onsdag.
Sommarlovets första dag. 
Minimannen susade till förskolan en sväng igår, bjöd kompisarna på glass och strösslade små blombuketter till fröknarna.
Efter några timmar hämtade vi, jag och sjuklingarna, hem honom och han var så glad och nööjd..
”Nu har jag Sommarlov, mamma!”. Lillhjärtat.
Å. Sommarlov. Ikväll ska vi skriva Sommarlovsönskelista tillsammans, hela familjen.
”Ingen brädfodring” är en önskan. ”Mysiga utflykter”, en annan.
Det här blev ett rörigt inlägg.
Men det är lite så det känns inom mig just nu. Rörigt. Vacklar mellan att känna mig livrädd för att någon ska bli sjuk eller att något ska hända. Är så otroligt påverkad av Tereses öde. Samtidigt, vill jag fortsätta att leva. Fullt ut. Precis som vi gör. Behandla varje ny dag som en gåva, som vi fyller med liv. 
Ta hand om er. Krama om varandra. Gå inte och tryck på ett enda ”jag älskar dig”. Säg det. Andas och lev, varje dag. Så tänker och gör jag.
Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…
Livet är nu.
Lillafrun
Måndagshälsningen!
Det är måndag!
..och vi vaknar av solen som strålar in genom sovrumsfönstren och gör oss smått dingelidong av värmen. Bebben ammar och vi andra vaknar till i lugn och ro. Stora äppelträdet har snart tappat alla sina blommor och vi pratar om veckan som gick, den var ljuvlig och ”det känns nästan som om vi varit i bäbisbubbla igen”, konstaterar jag.
Jag har liksom marinerat mig i somrigt fixande med känslan av boande innan förlossning och kalasfixat och för varje dag det närmade sig Bertilens 1-årsdag, så var jag i tankarna hur det var för precis ett år sedan. Är alldeles varm inombords efter senaste dagarna, ofantligt tacksam..
Vi kikar tillbaka en smula. Sen tar vi veckans planer efter det!
Veckan började med regntunga skyar. Och vattenpölsplaskande barn.
Men redan på tisdagen sken solen igen och vi tog turen över lilla åkern och hälsade på Tant G.
Och vissa firade sommar med bullar och saft på verandatrappan!
Veckan bjöd på flera turer tillsammans med M. Löpturer och prommisar. Älsklingsdejter för oss!
Vi omfamnades av junimagi!
Doftade på favoritblommor.
Barnen nattades i barnvagnar.
När ungar sussade gott passade pappan på att renovera och mamman påtade i köket. Att sommarkvällsbaka är bland det mysigaste som finns!
Det blev många, sena, sena nätter. En utav dom satt jag och mannen och nattafikade alldeles nybakta bullar och sörplade iskall mjölk. 
En annan junikväll planterade jag sommarblomster som jag fått från Storan och det sista av mina egna. Livet på en pinne, med trädgårdstider!
Det blev Nationaldag och jag firade med en blågul (och vit) bukett som doftade himmel och som står sig fin ännu!
Vi njöt av familjeutflykt tillsammans med småkusinerna!
Det närmade sig 1-årsdag och alla var engagerade. Storasyskonen hjälpte till i köket med den ivern ni kan ana!
Så plötsligt hade vi vår lilla Lillprins. 1 år och firad i massor.
Dagen efter kalaset, veckans sista dag alltså, hade vi skön ”After kalas”- känsla. Något småtrötta men glada. Vi packade fika och åkte på utflykt till Fäbovallen.
Och till Söndagskvällen, susade vi till mina föräldrar och fick en stunds barnvakt för att ge oss ut på skön springtur tillsammans jag och M, dofta barndomens syrener och också njuta av timmar ute i vedeldade bastun. Trillar baklänges. Ville aldrig att förra veckan skulle ta slut.
….
Nu, en ny vecka! Den här veckan blir lugnare än förra, på ett sätt. Men ruschasam på ett annat. Förra veckan myste jag med barnen om dagarna och donade inför födelsedag till sena nätterna, den här veckan tänker jag inte jobba på så mycket ända in på natten.. den här veckan ska jag bara vara uppe supersent i alla fall..och göra typ ingenting… Äääälskar ljusa sommarnätter. Utöver juninjutande.
Har vi födelsedag i Storfamiljen. Och en älskad skäggig man som har sin tredje jourvecka inom tiden av senaste fem veckorna, puh. Allt som hör en jourvecka till, med lite extra pusslande inom familjen. Bertilen ska till bvc på 1-årsbesök. Jag har ett par samarbeten att jobba ihop. Tänkte också att en tur på övervåningen är på sin plats för att visa er var Snickarmannen är i projektet just nu! Ni ska få en berättelse om en utflykt vi gjorde igår, till Fäbovallen och fäbostugan vår, turen som slutade i ett äventyr. Och så ska ni få somrigt klänningstips. Jag har hittat drömklänningen.
Så har jag lovat att hjälpa älskade Storan med ett litet handtag inför kalas. Vi har en härlig student att se fram emot att få fira, förstår ni. Så ska Minimannen få gå en dag till på Förskolan, som sista snutt inför Sommarlov. Älskar det ordet. Sommarlov. Fast vi får se, tycker det verkar som att en viss sommartjurig snuva har återvänt, igen.
Så som alltid, tar vi en stund i taget. Doftar syrener och liljekonvaljer så vi nästan blir yra, hänger en tvätt och småler över småklänningar och tishor med glasstrutar på och undrar hur det går för M som redan nu fått sitt första larm för veckan och är ute och släcker brinnande skog…
Önskar er alla en god junivecka, ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården!
Så blev det den där junilördagen när vi skulle fira lille Bertilens ettårsdag med Födelsedagskalas här på gården!
Hemmet var sommar- och kalaspiffat som bara den. Det var dukat med nystrukna broderade gamla dukar härs och tvärs och färska blommor inplockade och stoppade i udda vaser. Dukar, både inne och ute. Hela gården osade kalas! Ljuvligt ju!
Ungarna prydde sig med finkläder och önskade olika nagellacksfärger att snajsa till sig med. 
Till och med katten hade tvättat sig som ni ser ovan! 
Vi grejade och donade och till sist var det bara en pyttestund av väntan..
Kalasmamman med ett kalaspeppat gäng, med huvudpersonen så lycklig som om han kände på sig att något väntade.
Plötsligt blev det kalastid.
Astrid Lindgren-bitar spelades ur högtalarna, solen värmde gott och äntligen började älskade Storfamiljen att ramla in. Överöste med kramar och hurra och paket och lyckokänsla.
Mormor och Morfar, Farmor och Farfar. Storkusiner och småkusiner. Sötaste stokusinens S. Faster och Farbror, tillika Bertilens Gudpäron. Mormoster Storan och Morbror J. Och Gammelfarfars fru M. Och så vi, ”familjefemman”, som Minimannen säger.
Bertilen badade i kärlek. Och paket!
Mannen tog i från tårna och serverade bubbligt som passade både stora och små,
Så hälsade vi hela hopen människor Välkommen till Bertilens 1-årskalas!
För det mesta var B i sin Livets favos famn. Mormor. Så vackra tillsammans. 
Sen blev det Varsågoda!
Inne i köket stod det dukat och klart.
Bara att lyfta fram pajerna ur ugnen!
Sallad och ”mamma-bröd” (som Minimannen säger om mammans bakta bröd) och skink- och ostpajer med mycket herrgårdsost i.
Det spriddes darlingar ute i trädgården, alla åt och hade det gott. Jag satte mig lite, lite i skymundan.. bara under några minuter.. mest för att få lyssna. På suset. Pratet. Känna i stämningen. En sån ynnest, hela alltet.
… och ammemysa med lillprins, förstås!
Så sjöng vi ’ja må han leva’ hela hopen människor för den älskade lilla ettåringen, hurrade och han såg så nöjd ut där mitt bland all uppståndelse.
Sen blev det kalasfika..
En hittepå tårta med jordgubb- och rabarberkompott och väldans mycket fluffig grädde. Chokladbollar förstås. Rabarbersnittarna ni vet. Och kanelbullar!
Småkusiner lekte sig rödblommiga men kunde tänka sig att pausa lite, för att proppa några chokladbollar och tårta för att sedan susa ut på gården och leka järnet igen.
Och någon fick göra något drömmigt;
Livets första kanelbulle.
Sockersöt, med mycket smör och kardemumma i.
En tugga. Sen var det så bra med det. Men jag tror ändå att några provgånger till kommer göra Bertilen till en bulleälskare, jag känner det i mammahjärtat.
Kalassöta Tripp Trapp Trull-gänget.
När vi haft somriga kalastimmar ute i trädgården, kramade vi darlingar hejdå. Varma i hjärtana och uppöver öronen tacksamma över att ha våran älskade Drömgård, med vår egna storlilla familj och våra älskade i Storfamiljen att dela alltsammans med.
Varje dag är värd att firas, men den här gången var det Bertilens 1-årsdag som firades. Och vi gjorde det med stuns!
Lycklig, är bara förnamnet… Att få dela livet med den där skäggige, som gett mig det vackraste i livet. Våra älskade barn. Där vår ”lilla trea” nu fyllt ett år. Större än allt stort.
Bertilens 1-årskalas i somriga trädgården! En dag att minnas.
Lillafrun
Minstings Ettårsdag!
Födelsedagsmorgon för en liten Ettåring.
Så pirrigt. Så älskvärt. Sån ynnest.
Ja må han leva..! och hipp hurra! och stora ballong-ettan och ivriga storasyskon och pluttig liten banantårta fylld med jordgubbar och paket och morgonruffsig Vackerpappa och en Mamma som kände sig alldeles gråtig av hela alltet.
Bertilens 1-årsdag.
… och någon har älskat hela sin födelsedag! Ballonger kan vara det snyggaste någon skapat, om ni frågar Lillebror.
Teamwork för att blåsa ut lilla ljuset ju!
.. och titta där då! Minsting var mest intresserad av att kladda men smakade i alla fall lite av morsans hittepå-tårta.
woooow!
Vi har firat från morgon till kväll, hela familjen tillsammans. I en så somrig och varm dag!
Födelsedagsspringtur, någon sov, någon satt och hejade på för fullt och någon flåsade sig svettig. 
Storasyskonen firade Lillebroren med en glass på Gårdshustrappan.
Och mitt i allt susade jag iväg på mysig tur med Svärmor för lite blomstershopping, innan jag anslöt till gänget här hemma igen och vi beslöt av fotbollsmatch var på sin plats.
Bertilens ögon lyste där han jagade bollar härs och tvärs.
Lekstugelek också! Och fika där, på riktigt, alltså.
Så fick plutten ”hoppa” studsmatta och bubbelskrattade så gott innan en låång lur togs. Då gick vi ann som små myror kring gården. Plantering och gräsklipp och hej-och-hå. Som en skänk från ovan sa Svärmor när vi var där och hämtade rabarber, att ”kom tillbaka om en timme och ät middag här!”. Så S och J stannade på direkten och jag och M kunde gå hem och greja. Så otroligt roligt att göra gården Sommarfin och ordna för kalas. Middag hos Svärisarna i sköna kvällssolen innan vi tjavade hemåt..
..och lät den lyckliga lilla ungen hoppa i badbaljan. Det är fest!
Somnade gott sedan, i födelsedagspyjamasen,bredvid storasyskonen.
Jag tror att Lillebroren haft en himlagod 1-årsdag, det känns så.
…
Därefter har jag och barnens pappa, Livets Människa, pustat, non-stop-pratat, konstaterat att vi om en liten stund, typ, varit han och jag i tio år och är så lyckliga över dom åren att ord ej finns. En rad med olika kalasfix har vi förstås också teamworkat oss igenom. Så kära bestyr. Och nu har det hunnit bli ny dag och idag, blir det Ettårskalas här på Norra Drömgården. Så mysigt det ska bli!
Önskar er en härlig lördag! … och Bertilen tackar så varmt, så varmt för all uppvaktning i samband med den stora, stora högtidsdagen! .. (hehe)
Lillafrun
Minsting fyller 1 år!
Älskade Du. Familjens Minsting. Lillebroren. Lillprinsen B. GoseDu. Mammas Bertilen.
Grattis lille vän, på din 1-årsdag!
Vi är så saligt lyckliga över att just du kom till oss. Tänk att du redan varit hos oss i ett helt år.Tack för att du kom och gjorde mig till den lyckligaste trebarnsmamman. Tack för dina snälla ögon, dina mjuka händer och blöta pussar. Tack för dina bubbelskratt och ditt klunkande av modersmjölk som om det vore det godaste man kan äta. Tack för att just du är Sixten och Junis Lillebror. Mamma och Pappas Minsting. Vi finns här för dig. Alla dagar i veckan, året om. Med en öppen famn, en hand att hålla i. Nu och så länge du önskar. 
Du svajar fram på egna ben, fler och fler steg för varje dag. Du pekar på lampan och luktar på blomman. Stryker på katten så fint och klappar händerna så det bara klafsar om det. Du vinkar och säger ”hejj!” så glatt.. .om det så är som svar till någon på affären.. som kanske inte alls sa hej till dig.. men det spelar ingen roll, tycker du. Man kan aldrig säga hej för mycket. Du älskar att stå och plinka på pianot, bada baljan så det plaskar om det och åka med pappan på fyrhjulingen. Det finns inga som kan få dig så lyckolysande och buseskrattande som dina storasyskon. Och du behöver bara möta mammans blick, så sträcker du ut armarna så låååångt du bara kan, fokuserar vackerögonen mot mig och är så beredd på mammagos.
Bertilen, vi älskar dig. <3
Bertilen. Du är magi.
Grattis igen och igen på 1-årsdagen älskling, idag är det din dag!
Vill man läsa, så finns Orden om när minsting kom till oss, HÄR
Lillafrun,
aka Gråtlyckliga Trebarnsmorsan
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
