Vill ni baka något enkelt, chokladigt och vansinnigt gott?
Som dessutom råkar vara gluten- och sockerfritt och med andra ord är gott på flera sätt.
Denna chokladbrownie med svarta bönor blev stor succé här hemma. Omfamnar höstmörker och novembertröttheten så gott!
Vispa lite grädde till. Piffa med bär eller frukt om så önskas. En varm kopp kaffe. Eller iskall mjölk.
Vi njöt.
Och nu ska ni få receptet. Som blev till utav att vi, jag och min lilla trio, sökte och fann en hop olika recept. Vi gjorde en skön blandning av receptfynden.
Chokladbrownie med svarta bönor!
Du behöver:
1 pkt förkokta svarta bönor (ca 300 gram typ?)
13 urkärnade färska dadlar
1 dl kallpressad kokosolja
3 ägg
4 msk kakao
2-3 msk honung
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljpulver
100 g mörk choklad, minst 70 %
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.
Skölj bönorna
Smält chokladen.
Mixa samtliga ingredienser till en jämn smet.. gasa på någon minut så smeten blir lite fluffig.
Klä en liten ugnsform med bakplåtspaper och häll i smeten, om du vill toppar du kakan med till exempel hackade nötter och/eller kokos
Skjutsa in i ugnen i cirka 20-25 minuter. Känn efter med en sticka och avgör själv hur kladdig du vill ha kakan. Dag två är den om möjligt ännu godare när den liksom stannat ordentligt.
Bara lova mig att prova detta recept! Chokladbrownie med svarta bönor!
Nu väntar kvällen här i gamla gården i norr. Det är kyligt där ute, men här inne är det varmt. Njuter av extravärmen från middagen i ugnen och alla tända ljusen… längtar lite extra en sån här dag, till att kunna elda själva. Drömmer mig bort till den där järnspisen i köket, hoppas få uppleva den en vacker, gråkall novemberdag. Men tills dess, har vi det himla gott nu också.
Ta hand om er, så hörs vi snart igen! Tänkte berätta för er imorn om vad som är så drömmigt, enligt mig, och vad som upptar väldigt mycket tankeverksamhet just nu…
Jag är så glad för den. Så mycket mer värt att jag får en egen hörna för allt mitt skrivande och fotofixande, istället för att en alltid-tom spjälsäng står där. Alla ungarna sover ju hos oss och vi tänker njuta av det tills den dagen dom själva inte vill sova så. Sådetså.
Alltså hur fint är det inte med ådringsmålat?
Det här skrivbordet loppade jag här på gården. Vi hittade det på ”tredje vind” när vi rensade inför den renovering som pågår och pågår. Ett så fint fynd att finna, visst?
Jag har precis flyttat in, men trivs redan. Ser ni mina små pluttis-Emmeli-skor där på bordet? Jag veeet, … ”inga skor på bordet”, så säger skrocken. Men, jag tänker tro att dom bringar mig tur där.
Och i lådorna?
Finaste anteckningsböckerna jag vet om (finns HÄR).
Och en bild. Från typ 1991/1992. På mig och Pappa.
När jag sitter där vid gamla skrivbordet om kvällarna. Författar texter och funderar över livet. Känner jag mig ömsom som en liten flicka, med fötterna på jorden och också med drömmar så svävande stora. Ömsom, som en novembertrött trebarnsmor som fyller i barnens dagböcker, med ord från Livet. Trött. Men så lycklig. Alltsammans stämmer.
Så nu vet ni, hur min alldeles egna lilla Arbetshörna ser ut!
…
Nu ska vi ta tisdag här hemma. Drömgården är inbäddad i frostig kristyr. Det ser rackarns kallt ut. Vi tassar runt i ullkläder och Farmorstickat. Tänder ljus, brygger kaffe och kokar gröt. Ännu en lugn morgon.
Vi bakar kaka med svarta bönor och mörk choklad, några ”diskar” och det är prick hur blött som helst överallt. Vi har sångstunder i Salen och Musikfrökenmamman nyper sig i armen där hon sitter och plinkar på pianot.
Stundvis låter det också som Hela Havet Stormar och prick ingen är sams och håller med någon annan, om något… dom stunderna hör till, dom också. Vilja är en drivkraft, mumlar mamman tyst för sig själv.
Till kvällen badas ungar i baljor och sen byter vi ut bokläsningen och ser en film tillsammans. Festligheten över det, kan ingen ta miste på. Ej heller tröttheten hos hela gänget… där även mamman gjort natt flera gånger barnatidigt.
Vi äter frukostar, luncher och mellis på löpande band.
En dag dukade vi upp till finmellis. På loppade favoritfat äter vi nybakt chokladkaka som smakar som en bit himmel. Sa vi att kakan både är socker- och glutenfri OCH helt otroligt god?
.. Vilda Babyn B ville aldrig sluta mumsa. En njutbar syn.
Att det just nyss hade sanerats från bakningsracet och nu åter fanns en massa chokladkladd att ta hand. Pjtaa, det kunde inte bry mig mindre. Det tillhör livet som HemmaMamma, det också. Även lyxen, att få sitta där med dom där tre små människorna vid köksbordet och fundera på storheter. Femåringen konstaterar bland annat att kärlek är bland det bästa som finns… samt att vi saknar Morbror S, fastän han varit död i snart två år nu. Att oktobermånaden är på vippen över och att november nu väntar. Det blir en festlig månad, hoppas vi.
Vi träffar småvänner och barnen leker. Hemma här på gården, och också borta där i lillbyn. Goda möten med människor är bland det bästa som finns. Barn som leker och två mammor som utbyter livet.. Mammor, som egentligen inte har råd med andetag mellan orden, för att det finns så mycket att säga. Sånt är fint.
Vi friskluftar i massor…
…innan vi går in och värmer oss.. slumrar på kökssoffan, sätter enris i vas för Allhelgonafint, spelar Fia med knuff. Tänder ljus, tittar ut på höstblåsten och försöker stångas med en Förkylningsbasiluska som vandrar sin första höstavandring bland syskonskaran.
Höstlovet 2019. Du värmde mitt hjärta. Och fyllde dagarna med tid för mina barn. Det bästa, mysigaste, mest arbetssamma, viktigaste och roligaste jag kan tänka mig.
Jag sparar dessa Höstlovsdagar i Hjärteasken.
Och nu är vi mäkta glada för att helgen tar vid och Tillsammanstid likaså.
Till veckans första middag här på Drömgården, serverades Lata kåldolmar.
Och himmel, så gott det var! Med smakerna som hos kåldolmar, men denna maträtt tar bara en bråkdel så lång tid att göra. Kittlade dödsskönt i kistan efter en heldag ute i friska oktoberluften.
Ni ska få det mycket enkla receptet.
Lata kåldolmar!
Ingredienser:
600 g vitkål
900 g potatis
1 gul lök
400 g blandfärs
persilja till garnering
ev ljus sirap
rårörda lingon eller lingonsylt till servering
smör till stekning
salt & peppar
Gör såhär:
Skala och koka potatisen.
Strimla lök och vitkål.
Fräs löken med en smörklick i en stor stekpanna några minuter. Tillsätt färsen och fräs den ca 5 minuter.
Ta upp lök och färs på en tallrik.
Fräs kålen i ännu en smörklick i stekpannan, ca 10 minuter.
Blanda i lök och färs och fräs ytterligare några minuter. Krydda med salt och peppar. Smaka av med lite sirap (om du önskar den sötman!).
Häll av potatisen.
Servera färs- och kålfräset med potatisen, brunsåsen och lingonen. Toppa med persilja!
Brunsås!
2 msk smör
2 msk vetemjöl
1 dl mjölk
2 dl grädde
en köttbuljongtärning
kinesisk soja
salt och peppar
Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölet under omrörning. Värm tills redningen är ljusbrun. Tillsätt mjölk, grädde, buljong och soja. Koka upp under omrörning och låt sjuda ca 2 minuter. Smaka av med salt och peppar.
Så hjärtans gott. Och smakerna från barndomens kåldolmar gjorda av min älskade Mormor, omfamnade mig som en varm filt.
-En ljuslykta. Pysslad och pyntad på småttingvis. Så himla mysigt hela alltet!
Storebroren kom hem en dag från Förskolantimmar förra veckan, så stolt med sin läskiga Halloween-inspirerade ljuslykta. Förstås ville Lillasyster göra något liknande och vi tog vad vi hade här hemma.
Mor var väldigt glad att några spindlar ej fanns i gömmorna! Däremot en hop söta små änglavingar, hattar och paljetter (till exempel dessa HÄR).
Paljettglitter och ett fluffigt snötäcke..
Vi letade fram några glasburkar, bomull, lim och pyntet.
Och så satte vi igång; Limmade ett litet lager bomull först, runtom burken. Toppade sedan med allt möjligt krimskrams.
Avslutade med att putta ett värmeljus i lyktan. Och himmel! Så sött sken.
Fint, barnen. Mamma älskar era ljuslyktor!
Tänker att det är ett väldigt lagom pyssel för en liten småtting.. även i vinter- och juletid. Hittade så fina, snöflingepaljetter HÄR.
Pyssla, pyssla, pyssla. Det är livet ju! Tycker både jag och barnen.
Den allra sista hela oktoberveckan, fylldes med Livet. Livets ytterligheter på något vis. Som det ofta kan vara. Ganska så uttömmande… att försöka finna sig i olika utkanter, väldig lycka och väldig sorg, samtidigt. Men vi gjorde vårt bästa, tillsammans.
Bertilen gosade med katterna och jag vilade ögonen på den söta synen.
Jag bakade limpa och gav Storan på hennes födelsedag, innan vi sedan knatade ut på den obligatoriska Storan-Lillan-promenaden. En utav veckans höjdpunkter!
Juniflickan var på bibblan och lånade böcker åt sig själv och brorsorna. Och så löste vi världsproblem och gjorde stordåd där hemma i köket. Bland färgpennor och kallkaffe. Livet när det är själagott!
Dom sista löven föll från träden. Det blev mörkare för var dag. Stormen kom på besök. Jag samlade kraft och motade oro, med löpturer och gympapass.
Plötsligt, mitt i veckan, fick jag kvidande ont i magen och visste direkt att ”ahapp.. magkatarr”. Jag är en känslomänniska av rang och när det blir för mycket, eller kanske när det varit mycket och jag sedan slappnar av, kan det hända att jag hittar mig själv dubbelvikt för ett slag och måste varva ner, göra och äta snällt. Räddande Storan kom förbi på sin prommis och jag fick chans att slå i kull mig för en stund, medan samarinen försökte verka.. tacksamheten, den anar ni va?
Jag log åt synen av det här; en drös ytterkläder i tre små storlekar. Tillhörande dom tre häftigaste människorna jag vet.
Vi firade piggare mamma-mage med liten utflykt. Mellis i lekparken! Väldigt uppskattat av både stora och små.
Jag plockade in den allra, allra, aallra sista luktärtsbuketten. Vilken känsla, så mycket glädje dom där blomsterna givit mig denna trädgårdssäsong. Hoppas på många, många fler!
Så blev det fredag och barnen och jag pysslade och påtade inför kalas, innan vi till kvällen åkte hela familjen till Mäjadalen och firade Mormostern som fyllt år. En ofantligt god kväll, på alla sätt.
Helgen är som ett töcken.. så overklig. Jag ska berätta mer. Alldeles snart.
Vi njöt av lördagssolen i massor, bland annat. Och filmkvällen, när vi somnade allesammans i ett trassel. Den sparar jag i Hjärteasken. Likaså alla amningspauser, älskar dom.
Sommartid byttes mot Vintertid. Nu blickar vi framåt…
Veckans planer?
-Göra en Höstlovsvecka för barnen, version så mysig jag bara kan!.
-Vara Brandisfru, min älskade har jourvecka, mao. Och det innebär alltid lite extra teamworkande, men det är vi ju supervana så det kommer gå finfint.
-Elda en stor hög med brädfodring som ligger och ser skräpig ut nedanför lagården… det blir älskvärt pådrag med hjälp av min far.
-Göra lite Allhelgonafint här hemma!
-Jobba vidare med ett ganska så stort projekt här hemma som hela familjen är engagerad i.
-Om det klaffar för alla, så kanske vi får till en lekdate med vänner!
-Gå på Halloweenparty, livets första för oss alla. Så spännande!
-Njuta av några få oktoberdagar till, alldeles snart möter vi november.
… och förstås! Sända er hälsningar här från Drömgården.. Livet styr.
Ta hand om er, allt ni bara kan. God måndag… så hörs vi snart igen!
-Här på Drömgården firas Allhelgona. Det tänds ljus för dom som inte längre finns hos oss här och på jorden, och tänks en extra tanke på dom. Och på Livet, som är precis just nu.
Men sen är vi inte dom som är dom, så vill småpluttarna baka små kakmonster, också… ptja, då gör vi förstås det…
..Balans och lagom och så vidare, ni vet..
Ivern visste ej sin hejd och i en välda fart rullades små söta gröna bollar.
Som efter en liten stund hade blivit till nygräddade illgröna kakor.. redo att garneras..
Kakmonster!
Sätt ugnen på 150˚C.Rör ihop 50 g rumsvarmt smör, 1,5 dl socker och 1 tsk vaniljsocker.
Tillsätt 0,5 dl neutral olja, lite i taget under omrörning.
Blanda 0,5 tsk hjorthornssalt med 2 dl mjöl och rör ner i degen.
Arbeta in varlfri hushållsfärg tills du är nöjd med färgen.
Dela degen i 20 bitar (för 20 st kakor) och rulla till kulor.
Lägg dem på bakplåtspappersklädda plåtar. Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter. Låt svalna.
Dekorera kakorna hur ni vill. Vi gjorde ögon och munnar av lite kristyr och smält choklad. Plätt lätt och superroligt! … och mumsigt, förstås! ..samt alldeles lagom läskigt..
Höstlovsfika!
– kan liksom aaaldrig bli fel! Visst?
Dessutom med lyxig köpestårta från Almondy som smakade smaskens! … och då är vi kräsna bagare, som ni vet!
Några få ingredienser som i ett knyck blir en pastasås alla här hemma älskar. Vardagmiddagarna får gärna gå lätt att laga, även med en lillunge på höften och två medhjälpare intill, liksom.
Mor Emmelis enklaste pastasås!
På ett ungefär, i vanlig ordning… smaka av, lägg till, ta bort.. allt efter tycke och smak..
-Hacka en god rökt skinka, i strimlor. Fräs i en klick smör.
På med en rejäl skvätt grädde och ett par rejäla nävar god, vällagrad, riven ost.
Salta, peppra!
Låt såsen puttra på i några minuter innan du strösslar över frysta, gröna ärter som efter några minuter är alldeles lagom kokta.
Servera med favvispasta!
I ett nafs, Mor Emmelis enklaste pastasås!
Jag fyller Mammalivet med en hoper lifehack, det blir så härligt då. Här fick ni ett utav dom!
Det är tisdag och oktober har ännu en hop dagar kvar.
Här hemma stökar vi fram frukost och tänder ljus, spelar mjuk musik och vaknar till. Utåt är jag en glad mor, men inombords känner jag mig ganska så trasig och orolig. Nog för att jag är noga med att barnen ska veta att mor inte är någon maskin, så behöver dom inte tyngas med allt från livet, tänker jag.
Dagen fortsätter och Storebror fick välja på att leka med vännerna på Förskolan eller följa med oss andra på bibblan och vidare på FN-samling i lillkyrkan. Han tyckte att det var ett svårt val men var så beslutsam. Det gjorde mig glad, älskade storlilla pojke. Vi skjutsade Storebror till småvännerna och vi andra knatade på byatur. Ohyggligt mysigt. Vi kom hem sedan. Med vagnen fylld av ungar och nylånade böcker och med våra hjärtan fyllda av musik med texter som berörde så. Tänk att vi får bo och leva här på jorden. Tänk att mina barn får känna sig trygga, varje dag.
Hämtade Storebror och samlades för mellis. Köpes-rostbröd, hembakt limpa, varm choklad, varmt kaffe. Mamman ”spelar Allan” och barnen skrattar.
Ett kök fyllt av liv!
En väldigt röra.
… och den mesta, stod den där lilla vännen för.. han ni ser där borta i blurret…
Ooh, vilken utvecklingsfas vi är i nu. Jag är andfådd om dagarna. Förutom när han marathonsover. Annars är det Vilda Babyn Deluxe. Jag låter honom go bananas, så jag hinner sörpla kaffe en stund.
Sen ringer jag en älskad. Och känner mig maktlös. Livet är fasiken inte rättvis. Fy farao ibland alltså.
Mamma och Pappa tittar innanför dörren, barnen blir glada och vi hinner prata en liten stund. Innan mannen kommer hem och jag ger mig ut i friska luften. Springer. Och springer. En sån där tur där jag kunde ta i, hur mycket som helst. För oroskänslorna i kroppen gjorde mer ont än mjölksyran. För varje steg motade jag obehag och fylldes av hopp och styrka. Allt blir bra..
Vi samlas vid middagsbordet. Potatismos med potatis från byn. Findus frasiga fiskpinnar. Gröna ärtor. Syrlig, kall sås. Och alla nöjda.
Så åker största pojkarna iväg, jag vet inte vilken av dom som har dom mest gnistrande ögonen. Femåringen ska på Livets första skridskoskola och det är för mannen, precis som för mig hos hästen i söndags, som att öppna upp ett pausat livskapitel man håller kärt. Och förstå, att våran förstfödde nu är fem år..och har börjat på skridskoskola..
Här hemma badar jag middagskladdig Vild Baby och hans kloka Storasyster. Vi resonerar, trasslar ut nytvättat hår och kryper direkt i pyjamasar. Kvällssagan väljs från den där nylånade bibblan-högen av olästa böcker.
Med Junis lilla hand trasslat i mitt hår precis som alltid sedan hon föddes och Lillebrodern vid mitt bröst. Så sköljer tacksamheten över mig. Här är jag trygg, här vill jag va.
-I vanlig ordning samlar jag mig med en tillbakablick på veckan som gick, innan vi tar lägesstatus och sånt..
Veckan var mestadels så otroligt grå. Och regnig. Inte ett väder som ger den där lilla extra energin precis.
Men en endaste dag, var sådär vacker. Vår Tillsammansmåndag. Då jobbade vi ute på gården. Lekte kurragömma hela familjen och Lillebror var fast besluten om att han också skulle hjälpa pappa att greja där på stegen.
En morgon var det så vackert och frostigt. Smygkallt när vi sov ner Lillebroren. Men friskt och gott. Sen låg dimman tät, tät dagen i ända.
Ett stycke renoveringsmorsa som serverade mjölk ena stunden, och stod och kvistlackade tack nästa.
En dag hade vi en sån skrattsalva tillsammans, jag och barnen.
Småttingarnas knasiga mamma tyckte det var en jättebra idé att dra iväg med fyrhjulingen för att hämta hem granris att täcka lökrabatten med. Det formligen regnade lera över oss. Den äldste av småttingarna, var enormt skeptisk och stod där som lilla Bonden Blom och menade att ”men mamma! vaad ska pappa säga nu då när fyrhjulingen är så lerig!? … fast, han kommer nog inte skälla på dig, för du är ju hans fru”.
Jag sprang. I få plusgrader och regn. En dag gav jag mig en rejäl utmaning. Var sugen på det. Ta i och visa för mig själv att jag klarar mer än jag tror, bara jag vågar ge mig den på det.
En eftermiddag lagade jag lasagne och så kryddade vi med god vardagskrydda genom att bjuda över Farmorn som sällskap kring middagsbordet. Så mysigt! Så tacksamma för Storfamiljen.
Jag kolavippade över söta konsten som hängde i hallen på förskolan. Storebrorskonst.
Helgen fylldes av allt möjligt. Ett besök hos GammelFarfar. Och andra lördagsbestyr.. Som att M hängde på snickeriet där vår trappa är tillverkad. Vackra snickeriskapelsen blev såpskurad… och jag och barnen gjorde annat trevligt under tiden..
… var på badhuset och hade det highlife med snälla Farmor, förstår ni! Det var en höjdardag, som jag tänker minnas för evigt.
Följt av en söndag med något så oerhört efterlängtat. Det var fem år sedan sist och jag var så nervös och tvivlade på om jag fortfarande kunde ens ett dugg…
… men jag grät en skvätt. Där uppe på trygga hästryggen. För där är jag hemma. Och där vill jag vara. Den där turen sparar jag långt in i hjärteasken och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Häst och Emmeli är likamed sant. Sådetså.
Veckan var till bredden fylld. Med liv.
…
Nu är det måndag och så otroligt gott att det tunga, grå vädret bytts ut mot hög och klar höstluft. Och sol. Det hjälper till. För om ni bara visste, vilken ångest jag bär idag.
..Som jag nämnde häromdagen… oron och ängsligheten över någon älskad som inte mår bra. Hjälplösheten när man faktiskt inte kan hjälpa, mer än att finnas till. Men jag är fullt övertygad om att alls ska bli bra. Men bakom väl genomtänkta inlägg, så är mitt hjärta lite trasigt också. Bara så att ni vet. …
Veckans planer?
Skriva matlista och veckohandla, idag. Min bästa avlastning till mig själv under vardagarna.
Andas oktoberluft. När jag har tunga saker i livet som behöver min energi på det mentala planet, behöver jag naturen, friska luften och djupa andetagen massor. För att orka ge av mig själv till någon som inte mår bra. Jag tänker mig promenader och springturer. Precis som vanligt, ja. Motionen påverkar mig positivt på många olika sätt.
En tur till biblioteket med barnen
Göra mig en arbetsplats här inne. Spjälsängen, som precis iiingen någonsin sovit i, får ge plats för ett skrivbord. Jag ska ut på skattjakt i husen här på gården!
Fira älskade Storan, som fyller år idag. Älskade människa. Grattis på din dag! <3
Fota och skriva utkast inför olika jobb genom blogg och instagram
Sända er hälsningar, om ditt och datt. Livet styr! Ni har önskat boktips bland annat, till barnen. Och det ska ni få, förstås! Mitt enklaste, enklaste vardagsrecept ska jag nog minsann bjussa på också.. få ingredienser, toksnabbt lagat och hela familjen älskart!
…
Så. Vi tar måndag. Jag, med tudelat hjärta. Lycklig efter gårdagen och en vecka fylld med liv. Men så otroligt tung inombords, också. Alltsammans, Livet.
Och ni! Häng med oss på stories under dagarna, vetja. Jag tycker det är fantastiskt roligt att skicka er små från-precis-just-nu-glimtar där!
Senaste kommentarer