Min melodi!

Och så blev det fredag..

Som en stor, härlig famn att landa i.

Det doftar såpa och ungarna är på gott humör. Dessutom står i hallen en nyloppad liten blomkruka fylld med den sötaste lilla primulan jag sett.

.. Bertilen, är visst på så gott humör att han är Sjövild.. utan att överdriva. Så snart vi hunnit röja upp blomjorden från krukorna han vält och ätit frulle. Så går vi ut på gården.

Den blanka isen har täckts av lite, lite snö och det är absolut LIVSFARLIGT enligt denna Hare till mor, att gå på egna småben, fritt fram alltså. Nä, på ett lemmeltåg går vi fram, där vi vet att marken inte försvinner undan oss. Inne i lagården är det så trevligt och idag var det Juniflickans tur att fylla vatten. Det där har Minimannen stenkoll på.

Vi drar en tur med kälkarna innan vi tar våra äppelröda kinder och går in. I en ivrig fart ränner mamman runt i köket och serverar lunch. Till Trull, först. Så lilla Busen kan få bäddas ner i ullsäcken och somna på två sekunder och påbörja marathonsömn. Tålmodigt väntar Tripp och Trapp. Hemmet badar i sol och det äär så härligt. Strax efter lunch trillar en skäggig, högt älskad Pappa in genom dörren. Han har tagit helg från Konstruktörsjobbet och friskvårdsstunden använde han till en löptur i januarisolen. Inte mer än rätt va, att HemmaMamman också skulle få sig en friskvårdsstund? Så jag drog ut, jag med. Helt fantastiskt. Fastän jag gjorde en praktvurpa alldeles i början och tacksamt kände efter, att lilla klena handleden höll.

Innan solen går ner är vi ännu en gång ute hos hästarna. Jag och Ikran tar oss iväg alldeles själva, om än en väldigt kort sväng, så var det otroligt stort för han och mig. Ett Vi håller på att växa fram.

Vi fredagsmyser till kvällen och nu sover Trion tätt intill varandra och tid är, att pusta ut och fläta handen i den hand vars ägare, jag kallar Min Livets Klippa.

Det är inget dyrt och flärdfullt i min dag. Men för mig, är den proppfull av Själagott. Och det, är det dyrbaraste jag vet. Min melodi för en lycklig dag.



Önskar er, En Hjärtevarm och Själagod helg som fyller er med energi och goda känslor. Ta hand om er!


Emmeli

Semmelkaka!

(Inlägget innehåller reklamlänkar!)

Får det lov att vara en bit kaka med alla dom där smakerna som drömbakverket semla har, fastän den här godingen bara tar en bråkdel så lång tid som en klassisk semla att sno ihop?

Jag är svag för den klassiska semlan, men ville testa det här receptet och oj, oj, oj som det mumsades!

Semmelkladdkaka!

Ingredienser:

  • smör och ströbröd till formen alternativt ett bakplåtspapper
  • 150 gram smör
  • 75-100 gram mandelmassa
  • 2 tsk kardemummakärnor
  • 2 1/2 dl strösocker
  • 3 ägg
  • 1 nypa salt
  • 2 1/2 dl vetemjöl
  • 2 tsk vaniljsocker

Topping: 
Ca 2 dl vispad grädde
florsocker
en näve hackad sötmandel

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Smöra och bröa formen eller klä den med bakplåtspapper
  3. Smält smöret och riv mandelmassan i en skål
  4. Mortla kardemummakärnorna
  5. Rör ner smör och kardemumma med mandelmassan.
  6. Vänd ner resterande ingredienser i skålen och rör tills allt har blandat sig.
  7. Häll smeten i formen (20-22 cm) och skjutsa in i mitten av ugnen i cirka 18- 22 minuter. Jag provade med en sticka och ville ej ha min kaka kladdig, så jag hade alltså kakan inne i ugnen minst 22 minuter.. meen det där gör man precis som man vill! 
  8. Låt svalna i kylskåp ett par – tre timmar innan servering.
  9. Garnera med vispad grädde, hackad mandel och lite vaniljsocker på toppen!

Njuut till en kopp kaffe, vetja! Så himla, himla gott!

Tårtfatet brukar jag ofta få frågor om och det har har varit med oss lääänge (sedan 20-årsdagen närmare bestämt och närmare 10 år, alltså!), så för er som är ute efter ett tårtfat nu, får jag tipsa om att antingen gå på loppis (bästa, bästa!) eller så kan ni kika HÄR och HÄR för två så himla fina, klassiska tårtfat!

Nu väntar kvällen här hos oss. Dagen har fyllts med ordsprutande liten 1,5-åring, en Storebror som förrkylningskurerat sig men plötsligt började vika tvätt för att ”det var så mycket mamma, så jag tänkte att jag kunde hjälpa dig” och så den där lilla Skrållan som visst drog iväg till förskolan 3 timmar, bara hon. Coolaste ungarna jag vet. (Såklart. Helt opartisk).

Ett städrace, hästbestyr..och en tur runt byn.. blomsteraffären, loppis (förstås), lill-coop och så hemvägen på skoterleden, då vi ju fått lite snö idag (hurra!).. alltsammans med två ungar på räserkälke och en i vagnen.. en småttingförälder kan liknas vid en bläckfisk ibland, visst?

Hoppas er kväll blir fin. <3


Emmeli

Något lärorikt och så himla roligt!

Något lärorikt och så himla roligt!

(Inlägget innehåller två reklamlänkar!)

Ett Memory-il går genom Drömgården, ja!

Och det här memoryt, där man tränar på sammansatta ord och får sig ett gott skratt på köpet, är just nu superpoppis (tack Mormoster Storan säger barnen!!)..

Att katt-, och mat blir kattmat. Tand-, och borste blir tandborste…..Eller prutt-, och kudde.. blir pruttkudde! Den, går inte av för hackor och barnen bubblar av skratt. Älskar det! Och dom. <3

Ni hittar precis likadant Prutt-kudde-memory HÄR

Och en variant där brickorna ska rimma, HÄR

Åhå, som det stormar här hos oss idag! Det är fööör många plusgrader för att vara januari och en hårblås till storm, vilket gör att vi har den blankaste av isgator till gård. Enormt tacksam för Svärfar som räddade hästpojkarna igårkväll genom att köra sandspridaren genom hästhagen och därmed hjälpa våra barfotahästar.

Jag och Trion har hemmadag, påtar, hänger ute hos hästarna, tar sparken över isgatan ner till lagårn, bygger höga duplo-torn och jagar en ooooerhört busig Lillebror… som just nu sover, så mamman sitter här med en god, god kaffekopp medan storasyskonen chillar för ett slag dom också. En förkylningsbasiluska härjar ju här hos oss och idag är det Storebrorens tur att känna sig krasslig, stackarn. Men vi myser allt vi bara kan. Älskade Hemmamammalivet-vardag!

Hoppas att ni har en god tisdag så hörs vi snart igen!



Emmeli

Måndagshälsningen!

God morgon, hoppas att ni har sovit gott och känner er vid gott mod inför en ny vecka!

Om inte, så finns det tusen chanser och knep, till att ordna upp vad som ordnas kan! Jag säger, som må-bra-recept; sömn, god mat, friskluft, motion och några goda möten med människor man blir glad av. Lagom mängd av allt och där mår jag så gott. Hur DU mår som bäst vet inte jag, men det gör nog du. Så lova mig att ta hand om dig, allt du bara kan, på ditt sätt! <3

Nu ska vi ta måndag här! Men först en liten återblick på veckan som gick. Den fylldes med..

VI hade vardag och åt stekt torsk och potatis med spenatstuvning till. Så himla fräscht och gott!

Älsklingar började på Förskolan och mammahjärtat gick av för ett slag men kom väl tillbaka. Det är ju så himmelens gott att jag är där jag är, än om storasyskonen susar iväg någon timme, så finns jag här med kärlek och mammabröd, tid för småstora samtal och pusselbyggen.

Tillsammans med Lillebroren var jag på biblioteket och andra små äventyr. Och så postade vi paket till Moster M och skickade till Huvudstaden.

Vädret var ”Isgata och väldigt upp och ner i temperatur”. Så knasigt vinterväder med mycket regn!? Därför så extrahärligt med januarisol plötsligt. Småttingarna och morsan njöt friskluft varje dag.

Lillebroren fick en feberdutt och låg nerbäddad för ett slag i storsängen, med händerna på varandra och Babblarna framför nosen.

Det blev fredag. Och Hemmamamman njöt av att vi då inte skulle ut genom dörren hela hopen på morgonen, utan kunde svassa runt i hemmet, sörpla kaffe och njuta synen av gullungar.

Vi gjorde en helgkaka! Som var tänkt att synas i reportaget som skulle fotas hos oss i lördags. Men det fick skjutas på framtiden. Kakan, den blev prick hur god som helst i alla fall och är något ni kommer få recept på!

Jag och M var iväg på ett så spännande och inspirerande möte. Barnen var under tiden hos Mammamormor och Pappamorfar. När vi kom från mötet hade mamma gjort sig så himla för och lagat otroligt god mat till oss. Oj så bortskämda vi kände oss! Toscapäronen till efterrätt.. mmm!

I helgen har vi varvat renovering och lördagsgodis med memoryspelande och hästgos. Lite träning på toppen också, förstås. Det har varit en vilsam och så god, energipåfyllande helg. Wow. <3

Nu sparkar (!) vi igång denna januarivecka!

Kanske blir den lite såhär;

Veckans planer:

-Tillsammansmåndag med tre generationer här på gården! Vi ska elda, grilla korv och umgås tillsammans med mina föräldrar idag! Mannen är dock på vift sedan 03 i natt.. släcker brinnande hus och är en riktig hjälte, ni vet.

-Pyssla om småttingar… samt ge mig den på att vinna i memory någon himla gång… (veet ni hur roligt det är att spela memory? prova! skit i den där förbenade skärmen och spela ett spel eller lägg ett pussel, vetja!… eller gör något annat istället för skärmtid!)

-Måla sovrumstak!

-Sända er hälsningar. Ett litet pysseltips och smarrigt recept bland annat! Och så är ni en hop som önskat info om det nybyggda Foderbordet till pållarna!

– Springa och gympa!

– Jobba med utkast inför kommande samarbeten på Drömgårdsliv i vår. Ni kommer tycka om, det är jag säker på!

-Fira en älskad systerson, Gudson och kusin <3

… det känns på förhand som en väldigt god vecka. Ser mycket fram emot den. Knäpper händerna för friska barn. <3

Har ni några trevliga planer inför veckan? Eller kanske något ni bävar inför?.. i såna fall skickar jag styrka och pepp till dig! Det gör jag förstås alltid, oavsett.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!


Emmeli

Rapport från ”Hästdrömmen”!

Rapport från ”Hästdrömmen”!

Äntligen får vi vakna till en riktig Vinterdag här på Drömgården.

Kalla grader, nysnö på marken och med vacker soluppgång. Efter söndagsfrukost ger vi oss ut, hela familjen. Om sisådär en vecka har hästpojkarna bott här på gården i två månader.

Kära nån vilken Berg-och-dal-bana det har varit..

Efter två rosaskimrande veckor (dom klassiska första två veckorna, ni som vet ni vet…) så bröt mardrömmen ut.

Ja, mardrömmen för undertecknad. Jag som varit nog nervös över att vi skulle ge oss in i det här, ack så efterlängtade, kapitlet i vårat liv. Då kände jag bara ”jag saaa ju det, vi skulle inte ha dragit på oss hästar nu!!!”. Mannen såg olycklig ut. Världens snällaste. Och där satt hans fru i hallen och grät som ett barn på trappens nedersta steget.. hon var rädd som ett barn, därav gråten som ett barn. Hästkraken hade ju mött henne i hagen, plötsligt som ett odjur istället för den coolingen han är. Öronen bakåt, munnen på jakt och rumpan emot … kickandes. Jag vill inte ens tänka på vad som hänt om jag inte hade kunnat kasta mig under stängslet där och då. Jag veeet ju att jag skulle gjort tvärtom, gått emot honom.. men tjena tjena, när en 650-kiloskille muckar med en…Såklart jag var livrädd och i chock. Den kvällen hade jag kunnat betala dyrt för att bara bli aaav med eländet där ute i hagen.

Drömmen blev en mardröm.

Så gick det en dag. Och jag var ute i hästhagen igen. Sa åt den där Mammuten att ”hörru du, här är du så varmt, varmt välkommen, vi kommer att ta väl hand om dig. Men, Du ska minsann inte flytta på mig sådär. -Flytta på DIG!”.

Där började vi vår knaggliga väg tillbaka. Vår korta första-tid kändes som utsuddad och i mina ögon hade jag köpte en väldigt dyr och otäck häst. Jag hade blivit rädd. Efter att ha mött så många hästar, gått och styrt och ställt i en stor flock… där jag alltid, alltid haft respekt men aldrig varit rädd. Nu, hade jag blivit livrädd för min egen häst. Fy farao, så besvärligt…

Vi som skulle ut i skogen tillsammans. Och tanka kraft för livet.

Den skäggige, han klickade med Det blå berget från dag ett vi träffade honom. Dom är så lika varandra, låter galet va? Men det är sant. Jag, har varit mer avvaktande, ända från start. Mer än tacknämligt att vi nu i detta fall vill hästlivet lika mycket, så vi beslöt oss för att ”det här ska vi klara, tillsammans”. I alla fall, ge det en redig chans.

Dag efter dag. Har vi läst och läst. Tagit reda på allt vi kan tänkas behöva veta. Fått råd och hjälp från superkunniga vänner och bekanta. Jag och M har gnetat på, försökt lärt känna våra hästar så mycket vi bara kan, jobbat med övningar för vänskap, trygghet och tillit..

Idag…?

… ja, idag.. kan jag inte förstå hur han någonsin har kunnat bete sig illa eller skrämma någon?

Vår fina fina Mammut-pålle. Och lillvännen Chippen.

Ikran är som en ny häst idag. Har funnit sig i rollen som flockledare, vilket han ju inte var van vid alls när han kom till oss och alltså tog på lite för stort allvar. Han var vilsen. Längtade säkerligen både hem, efter sin kära och till hela flocken som bara försvann. Resan hit till oss var också en pärs för honom, han var så stressad när han klev ur lastbilen. Nu i efterhand känns det inte konstigt alls att han reagerade som han gjorde.

Idag high-fivar jag och mannen. Vi är inte på något sätt ”färdiga”, tvärtom.. NU kan vi börja, snarare! Börja jobba med våra hästar som vi vill, tagga för skogsturer och annat vi önskar. Nu, efter att storhäst haft en tid av testande…på bakbenen, ..hoppandes.. studsandes och som slitit sig så både M och jag stått på knäna, ordagrannt. Men, som nu landat med alla fyra fossingarna på marken igen..

Dagens häng i hästhagen var magi. Vi ryktade och gosade och väntade på snäll-bonden som skulle komma med ny höbal. Ikran följde mig som en hund bara jag bad honom, inga hårda tag eller piskande spön, hit har vi tagit oss med tålamod och kärlek.. och så ska hela alltet få fortsätta…

Barnen är så lyckliga i sin ponny. Och lilla Chippen, han fick bli mitt plåster sedan den där kvällen i början av december. Han har hjälpt mig att läka rädsla-såret… jag trodde liksom att jag aaaaldrig skulle våga mig nära en häst igen, förstår ni… och en pluttponny kändes alldeles lagom till skillnad från ett stort Blått Berg. Det kändes så vansinnigt sorgligt där och då. Inte världsviktigt. Men drygt.

Att vi är så på rätt väg nu, gör hela familjen så glad. Trots att det inte varit oproblematiskt hittills, så har jag ändå älskat varje dag med hästarna. Att få ta hand om dessa djur, höra deras själagoda hö-tugg.. dofta mule.. det är så härligt!!

Minimannen drömmer om att bli bonde.. och blev så himla lycklig när hans mamma kallade honom för ”hästbonde” häromdagen. Idag sa han; ” Mamma! Jag är ju hästbonde nu, det sa du ju!?”.

Såklart han är det. Lilla hjärtat.

Bertilen. Den största och samtidigt minsta djurvännen jag vet. Ingen kan ta miste på hans kärleksströsslande.

Det var det, en rapport från Hästdrömmen. Drömmen som blev en mardröm som nu vänt åter. Nyp mig i armen. Och må det fortsätta såhär. Det är förskräckligt trevligt, med två så vackra djur som står precis utanför sovrumsfönstret varje morgon och väntar på att vi ska öppna och säga God morgon!

Emmeli