Det var kvällen innan Livets första skoldag. Så pirrigt. Vi somnade till sist, och vaknade av att ”Sigge väckarklocka”, som han själv bestämt alarmsignalen på, ringde för fullt.
Några små frukosttuggor. Sen knöt han skorna, själv förstås som den Miniman han är. Packade äppelbitar. Och plåster, ”ifall någon kompis gör illa sig”. Kramade pappan hejdå och försökte trösta småsyskonen som var tokiga över att Storebroren skulle fara hemifrån. Deras idol, ju.
Med hans blåbärsskitiga hand i min. Tog vi nervösa men peppade steg in på skolgården. Mötte ena kusinen efter den andra, Musikfröken-mostern, Fina Fröken och Gulliga klassen. Sen blev det dags att skiljas åt. S high fivade med morsan och sa ”ses sen då, mamma!” med starkskört mod i rösten.
Mor log stolt. Och så fort hon vände ryggen till och hunnit några steg. Kände hon tårarna sakta, sakta mot kinden. Trillandes.
För att hon kände sån innerlig Stoltet. Lättnad. Vemod. Kärlek. Tacksamhet. Lycka.
Min älskade lilla pojke. Min förstfödde. Lilla Liten. Pastellkungen. Minimannen. Storebroren, ”bästa storebrorsan” om ni frågar StoraLillasyster.
Han som älskar att vara med sin mamma och inte tycker att han behöver vara ifrån mig, alls… Han, släppte nu min hand. Så självklart.
Vi firade med glass nere i byn, hela familjen, direkt efter skolhämt. Följt av bad i lilla sjön. Energiknippet maxade dagen med fotbollsträning, med Farmor och Farfar som publik. Hur lillvännen, som (tillsammans med mamman) i sommar gruvlängtats inför denna dag, såg ut till kvällen?
ÄLSKLING. Med glugg och allt. Nybadad, trött.. och NÖJD.
Kära hjärtanes.. dessa små människor är magi att få följa… och jag vill ju vara precis här, för att kunna finnas för barnen till max. Min vardag, barnens barndom. Än hur det drar åt i magen på mig, när det känns som att tiden svischar… så vill jag ju inget hellre än att se ungarna växa upp, ser hur dom släpper taget med trygghet och puttas ur boet. -Sakta men säkert.
…
Hur jag själv kände mig till kvällen?
Lite mer som Salle- Trött. Men glad. Över att det är just där, på den där hjärtevarma, mysiga, byaskolan Storebror har börjat förskoleklass. Att han möttes av två kusiner, en moster, massa småvänner och en rar fröken. Att vi kan gå och cykla dit om vi inte ids ta bilen. Att jag är där hemma, och kan möta upp direkt efter avslutad liten, alldeles lagomlång, skoldag….
… Fast fasen, vem försöker jag lura? Mig själv förstås. Jag, tycker det här är skitjobbigt. Behöver landa och vänja mig. Kommer nog gråta många tårar, över att tiden där jag och alla barnen är helhemma, styr våra dagar prick och exakt efter hur vi alla mår, är över. ….. varför ska en liten 6-åring gå alla fem dagar i skolan? Säg mig.
Men så svänger jag igen. Tröstar mig själv. Med känslan av att ha en så själavacker pojke att få äran att kalla min. Som dessutom, verkar älska att vara skolpojke.
Livets första skoldag.
”Den bästa skoldagen nånsin”, enligt lilla sparvungen.
Och nuu tusan är jag Bullmamma på riktigt, tänker jag för mig själv. Har ju fantiserat och drömt om (och strävat mot) , att få vara med om det här… -att fortsätta kunna vara HemmaMamma till små älsklingarna. Än fast dom inte bara är pyttepluttar längre, menar jag. Jag vill ingenstans. HemmaMammalivet är det bästa jag vet.
Och medan Storebror är sina små timmar på skolan, hittar jag och småsyskonen på annat stoj, sen möts vi igen. Tänk va, nu ska här bakas bullar och bjudas gullungar, SKOLBARN, på. Ser framför mig hur S bjuder hem olika småvänner och dimper ner strax efter mitt i dagen här hemma, bland skolryggsäckar och lurviga katter där på sofflocket i köket. Hur jag får smyghöra samtal dom emellan, lyssna på berättelser om dagen och hur jag serverar mellis till hungriga, växande barn. Runda polarbröd ena gången, hembakt Mammabröd en annan. Och glöm inte; nybakta bullar då och då!
Omåttligt lycklig över hela alltet. Och förskräckligt vemodig.
Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel
Nu tar vi oss en trädgårdstur, tycker jag! Bertilen hakar på förstås. Storasyskonen likaså. En kär stund för hela gänget.
Året nygrävda lilla rabatt (till vänster) tog sig fint. Dundrade ju på med brunnen koskit så det stod härliga till och som det växer nu! Juli var kall och det gick trögt för trädgården. Men inte nu! Nu är prunkandet ett faktum!
Perennerna samsas med sommarblommor och rosor.
I stora rabatten längs gaveln är det så tjusigt. Rosenskäror i enkla och dubbla varianter. Blomstertobak. Praktvädd. Och så den nya favoriten för i år, koralliga astern..i den högra bilden. Så otroligt söt. ’Chamois turm’ heter den.
Det här är själagott så det förslår. Att plocka sig en bukett från egen trädgård, i mjuka augustiljuset.
Sådärja! Ett stycke trädgårdsbukett.
Nu går vi vidare till stenrabatten och snabbgluttar..
Mest ett hav av rosenskäror. Enklaste, enklaste blomman att driva upp. Blommar så det står härliga till sommaren lång. Fin och tacksam, står sig väl i buketter. Och så, så vackra!
Nu går vi bort mot gula Gårdshuset och lilla odlingstäppan!
Här finns både blomster och ätbart.
Morötter och sockerärter.
Haricoverts på g. En massa örter. Ringblommor.
’Orange flash’ heter den här ringblomman. Så hejdlöst söt tycker jag!
Och där står Lillebroren och letar småtomater. Godare än godis!
Morötterna, i olika färger, är väldans uppskattade. Orange, lila och gula morötter.
Skördestunden..
Är löjligt förtjust i luktärter.. särskilt i årets, eftersom det höll på att gå åt pipsvängen, men dom tappra små blommorna kämpade tappert och ger mig nu bukett efter bukett av väldoft.
Förutom astrarna till vänster, så är lejongapen till höger, i olika färger, nya favoriter. Rosa, orange, korall, gula.. så otroligt söta. ’Chantilly mix’ heter lejongapen.
’Double click bicolour pink’.
Och vet ni va!
Nu gjorde jag bara slag i saken. Som jag haft som målbild under senaste ett och ett halvt åren av rätt slitig renovering; nämligen att få ställa en blomsterbukett från trädgården i en vackersmyg i nya sovrummet…
Det är inte helt helt klart ännu där i rummet. Men se det struntar jag i.
Nu bara gjorde jag det, småflyttade in alltså.
Och kära hjärtanes så lyckligt!
Trädgården 2020. Himmel, vad den gör mig glad!
Och nya önskeplaner för nästa år, finns redan. Jag tänker mig ännu mer perenner, som liksom bara sköter sig själv och är hur vackra som helst. Så fiffigt va!
Impecta säger såhär;
”Nu är en bra tid att så och driva upp perenner i krukor utomhus. Plantorna får ett rejält försprång jämfört med förkultiverade plantor under vårvintern. Nu hinner en rot och liten bladrosett bildas före vintern och under vintern går den unga roten i vila för att vakna pigg och rask nästa säsong. Köp 3 fröpåsar men betala bara för 2 av fler än 100 sorter för tidig höstsådd t.o.m. den 30 augusti”
Perennkampanj, alltså. 3 för 2. Augusti ut. Slå till tycker jag! Ni kommer direkt till kampanjen HÄR!
Ett litet middagstips kommer här, på lövbiffpasta.
”Vi äter den här rätten som vardagsrätt då och då… meen, då oftast för att jag fått tag i lövbiff med röd lapp där det står typ ”kort datum, ät snart”. Peeerfekt, tänker då HemmaMamman som är van att tänka smart gällande kronorna, shoppar och lägger köttet i frysen. Caaatjing! I annat fall, är det unnigt med färsk lövbiff till helgen, men för tusan! var inte rädda att shoppa finkött på detta vis. Hela familjen älskar denna hittepå-pastan som mor snor ihop på två röda. Till favoritpastan och goda grönsaker är den himmelsk. Här kommer ungefär-receptet!
Lövbiffpasta med soltorkade tomater och ädelost!
Finhacka valfri lök (jag tar antingen en liten gul lök eller ett par, tre charlottenlökar)och bryn i en smörklick. Strimla lövbiffen och fräs med löken. Salta, peppra. Låt köttet bara få färg, innan du sedan häller över ett par deciliter grädde, samma mängd creme fraishe och en skvätt vatten. Ta några rejäla teskedar med soltorkade tomater-kräm och en generöst stor bit med valfri ädelost. Jag brukar tusan hiva i en hel kvibille gräddädel (140 g). Och glöm inte en näve med strimlade soltorkade tomater. Låt puttra. Smaka av. Toppa med valfri ört!
Hej på er, denna småpirriga, smygtrötta, lite oroliga måndag! Inget nytt under solen. Oron, är en del av mig. Punkt slut. Dock försöker jag att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”. Lyckas ibland, ibland inte.
Nu handlar ”alla känslor på en och samma gång” om både stundande skolstart… känns så stooort ju! .. och andra ganska stora saker vi också behöver ta ett beslut om. Avskyr stunden precis iiiiinnan man tagit ett grubblande beslut. Men… jag tänker ”Följ hjärtat”….så ska allt ordna sig!
Nu tar vi och kikar lite bakåt och landar i nuet innan planerna för denna vecka!
Veckan som gick…
Sensommarvärme, fina vänner, fjällets tystnad och sjöns svalkande.
Under tisdagen hade barnens Mormor och Morfars hand om kidsen under en hop timmar, medan jag och den skäggige kunde köra röj här hemma på två. Sånt där som inte var så lätt att ha med barnen på. Lyx för oss alla fem! Förstås unnade vi päron oss lunch och glassefterrätt i hammocken. Så mysigt!!
Vi fick gjort såna där saker som vi nog inte hade prioriterat men som vi tyckte var väldigt skönt efteråt.. fejade i hemmet och ute på gården, röjde, slängde, rensade.. och tjusade till med nyskurat och färska blombuketter. Så blev det torsdag och vi hade tidningsreportage-jobb, dagen lång. Så rolig dag! Och ooh så trötta vi var efteråt. Men nöjda.
Jag sköljdes av tacksamhet gång på gång.
Tänk att just jag, får vara den som serverar dom där tre pannkaka en fredag mitt i livet. Älskar dom så det värker. Skrattar så tårarna rinner tillsammans med dom. Slår dubbelknutar på mig och gör mitt yttersta fast går bet ibland i alla fall. Och möts gång efter gång av orden ”mamma, du är den bästa mamma man kan ha!”. Älskade barn. Älskade HemmaMammaliv.
Vi skördade. Bland det bästa som finns ju!
Och hela helgen var så god. Minns fredagsmyset vid sjön, tillsammans med hela svärfamiljen. Och lördagen, med samma gäng. Först timmar ute vid havet. Ljuvligt!! Och till kvällen..
.. samlades vi för middag som världens snällaste Svärmor ordnat medan vi andra hängt på badstranden. Kusinerna invigde sin nya lekstuga och självklart fick dom en egen liten blombukett och inflyttningspresent… festis, kan det bli festligare? Så himmelens mysig och skrattig kväll.
Helgen bjöd också på häpnadsväckande härliga stunder med lilla Fjädern. Han har gjort mig gråhårig i sommar. Mycket, för att JAG inte haft lugn och tålamod nog för honom.. hade grav ge-upp-känsla för några veckor sedan… undra om han hörde det? …nää, förstås inte. Däremot känner han, hur jag släppt kraven och coolat ner mig, sånt älskar en liten fjäder. Plötsligt infinner sig det där lugnet i mig, som denna häst behöver för att inte slita sig, flyga i luften för allt och inget. ”Nemas problemas”, om människan bredvid är chill. Tidigare i sommar kom vi i dålig spiral… när F ”blev rädd”, hade jag inte ork att vara hans lugn.. men nu har jag det igen, och då blir även pållen lugn. Vi är lite föör lika ibland jag och denna vackra, vackra starksköra häst. Vi ger inte upp!
Vi avslutade veckan med Söndagmiddag tillsammans med mamma och pappa. Risotto med kantareller, rökt skinka, morot och massor av parmesan. Vitchokladgratinerade skogshallon med vaniljglass till efterrätt. Gott avslut på den augustiveckan.
Planerna för dom allra sista Sommarlovsdagarna..
–Gotta oss i ljuva augusti! .. att bara gå ut på gården och norpa en sockerärt och liten jordgubbe. Några tomater.. en liten bunt luktärter. Åh..
–Sommarlovsnjuta in i det längsta! Bada i sjön är ”ett måste”!
–Försöka ta oss tillbaka till någon slags vardags-dygnsrytm som inte innebär absolut businferno när klockan är 21…men alltså, sommarlov innebär precis sånt. Lägg också till två föräldrar som inte har vett nog och ofta späder på buset med att vara med själva…
–Storebror börjar Förskoleklass!
–Springa! (mina mammanerver behöver det lite extra denna vecka tror jag, hehe)
–Susa iväg för en shoppingtur.. ni vet gångjärn till en gammal dörr, stängseltråd inför nytt hagebygge, möjligtvis något som saknas inför skolstart..
–Blogga! Förra veckan var under all kritik pga nästintill noll tid vid bokstäverna.. men jag tror på denna vecka. Ser så mycket fram emot att visa er något jag längtat så innerligt efter.. och som jag nu bara gjorde… och det där utlovade receptet, på skitgoda lövbiffpastan, det kommer imorn!!
…
Jag tror det blir en härlig vecka. Ja det tror jag! Spännande, lite omtumlande.. men härlig. Vi är helt klart på väg in i ett nytt kapitel i livet! Tack och lov, med små steg. Precis som vi vill ha det!
Jag slungas tillbaka till skolstartskänslan som liten.. ääälskade skolan, trots perioder där det inte var lätt, ”kompisar” var taskiga… mot ”pluggisen”. Men se, det SKET jag i. Totalt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig den raka ryggen redan från liten. Det var dom taskiga som var förlorarna, sa päronen. ”Bry dig inte, gör din grej”. Och så gjorde jag. Vill ge mina egna barn samma känsla.
Och tänk, så blev jag ju också Fröken till sist…än om det, känns lite avlägset just nu, när jag ”jobbar” som Hemmamamma. Världens viktigaste jobb ju! Dock obetalt. Alltid med jour. Sju dagar i veckan. Jag älskar det! Att dela vardagen med barnen är det häftigaste jag kan tänka mig, att få se dom växa.. till alldeles egna små människor.. vara med. Här och nu. Som trygghet för våra småbarn, är den som sköter, leker, tröstar och bär. Den som samordnar, planerar, ordnar utflykter, tänker ut, styr ihop lekdejter, finns där genom bubbelskratt, trassel och annat. Alltid med pappan här eller bara två minuter bort. Jag och M är så fast beslutna om att denna tid i livet, inte ska sölas bort på två 100 %-bortajobb, massa stress och timmar ifrån våra barn. Den tiden med mer tid ifrån varandra, kommer… sedan.
Nu tar vi måndag. Jag önskar er en god, god sådan. Ta hand om er. Som alltid, allt ni bara kan!
Fina augusti. Det är så varma och sköna dagar… ja varmare än på hela juli ju. Och samtidigt, med den där känslan jag så tycker om med denna tiden på året.. som att det bara lägger sig ett lugn över naturen… och smittar över till mig. Jag tycker var tid, året runt, har sin charm. Men en favorittid. Den börjar precis nu. Känner hur det liksom bubblar inom mig.
Älskar Sensommaren!
Dörren står på glänt. Trädgården prunkar. Det dignar av vinbär på buskarna och jag och barnen plockar i iver. Planerar vad vi ska sylta och safta. Skörda. Bunkra. Boa. Åh.
Katterna masar sig mellan sina slummerplatser. Sofflocket är nog favoriten. Och det kan man ju förstå.
Jag loppade mig en kofta för trettio kronor härom sistens. Glädjer mig över att jag inte hunnit använda den riktigt ännu.
Det är fortfarande Sommarlov. Vi badar i sjön. Galopperar över stubbåkern. Plockar trädgårdsbuketter. Längtar efter att börja sylta och safta. Möter upp vänner och familj och hänger till sena kvällen. Kryper ihop i ett tjorv i storsängen och sover som packade sillar och snusande små björnar, på samma gång.
Jag önskar mig inget mer än det här.
Så tacksam att få möta ännu en sensommar och höst, som HemmaMamma, tillsammans med våra tre skatter.
Spännande tider väntar också, förstås. Med en storliten älskling som ska börja Förskoleklass. Åhåhå..Så stort att mamman inte alls vet vart hon ska he (googla om du ej vet. ett ord du i sånt fall bör lägga till i din ordlista. extremt användbar norrländska) sig åt.
Visst är det fint att ta i en kvist vinbär sådär förresten? Gott också. Menade Bertilen!
Som röda små glänsande pärlor.
Så kom Sensommaren, ja. Visar sig från sin allra, allra vackraste sida. Och vi gottar oss i alltsammans. Nu väntar ännu en augustidag…. lite frulle och kaffe på det!
Senaste kommentarer