Alldeles i slutet av oktober. Frosten ligger över gården men håller redan under morgonen på att smälta bort av solen. Hästarna är så vackra där dom står mitt i. Som rykande vinterpälsklädda moln.
Där inne i gamla gården äter familjen frukost.
Inget märkvärdigt för världen. Ändå så förbenat märkvärdigt. För oss. Tiden tillsammans är det bästa vi har.
Till skillnad från tidigare i veckan, då hemmet sett ut som jagvetintevad (ni som följer våra stories, ni vet). En salig röra, helt klart. Så vaknar vi idag till nystädat hem, med den kaosiga källsorteringen nere på byn i sina rätta containrar, med kattlådan lite mindre stinkande, tvätten bortvikt och med lite skogfynd på toppen som gör hemmet Alla Helgonafint.
Äppelmoset från årets äpplen smakar gott på havregrynsgröten. Och lingonris i krus, fint eller hur?
Kaffekoppen, dagens första. Franssongoset. Oslagbart.
Och pricken över i? Nybakt bröd till frullen. Det enklaste ni kan tänka er.
Jag rörde ihop degen igårkväll/natt.. degen fick stå i kylskåpet tills vi vaknade i morse.. har ingen aning om hur lång tid det blev. Inte så noga på tiden, skulle jag säga! .. men minst 8 timmar! Bara baka ut degen på morgonen och njut av nybakt till frukost!
Här kommer mitt hittepårecept!
Emmelis Kalljästa småfrallor!
6 dl ljummet vatten
3-4 msk god olivolja
50 g jäst
2 tsk salt
2-3msk honung
ca 12 dl mjölblandning. Jag tog allra mest rågsikt och bara någon deciliter vanligt Vetemjöl special. Laborera vetja!
1 ägg, till pensling
vallmofrön att strö över frallorna
(ca 25 stycken)
Blanda vattnet med oljan och jästen. Rör tills jästen löst sig helt. Tillsätt salt, honung och mjölet och blanda allt tills det blir en fast deg.
Skjutsa in i kylskåpet med bakduk ovan. Sov så gott, både du och deg!
God morgon! Häll ut degen på ditt mjölade bakbord. Platta till med hjälp av mjölade händer, så degen blir en ca 1 cm tjock degkaka.
Dela degen i valfria frallastorlekar.
Lägg ut frallorna på en bakpappersklädd plåt.
Pensla med ägg och strö över vallmofrön.
Grädda dem i mitten av ugnen på 175 grader i ca 15-20 minuter eller tills bröden har blivit härligt gyllenbruna.
NJUT!
…
Höstlovsmorgon, Frostgnister och Kalljästa småfrallor. Själagott så det förslår!
Ta hand om er och ha en god helg, så hörs vi snart igen!
Som förtilltugg på vårt 30-årsfirande hade vi gjort en äppelglögg av äppelmusten vi gjorde tidigare i höstas.
Helt makalöst härlig känsla, att kunna göra något dylikt, något så gott, av alldeles egna råvaror.
Som något varmt att ha till utflykten, utefikat eller bara till myset nu mot ”novent”.. och senare Advent. Åhåhå, jag är ingen glöggmänniska men den här äppelglöggen var en hit! Här kommer receptet!
Drömgårdens Äppelglögg!
Ingredienser till 11 dl:
1 bit färsk ingefära (efter tycke och smak, hur stark du önskar glöggen… ca 3-4 centimeter av en lagom knagglig ingefärsbit)
2 kanelstänger
1/2 tsk kardemummakärnor
1 dl råsocker
2 dl vatten
1 apelsin
1 l äppelmust
Gör så här
Skala och skiva ingefäran tunt. Lägg ingefära, kanel och kardemumma i en kastrull tillsammans med socker och vatten. Koka upp och låt det koka 3-4 minuter.
Skölj apelsinen och skala försiktigt av skalet med en potatisskalare (det vita ska inte vara med).
Pressa apelsinen och blanda apelsinsaften med kryddsockerlagen, äppelmust och apelsinskalet.
Låt glöggen stå och dra några timmar.
Till servering: Värm glöggen, skär äpplet i bitar och servera i glöggen.
Varm äppelglögg, fantastiskt gott!
Tunnbrödrullen med pepparrot och alspånsrökt skinka, satte pricken över i!
(Inlägget innehåller reklam för Klockestrands Såg & Hyvleri)
Vi tar tag i nyckeln i det tradera-auktionerade kammarlåset som nu sitter i den där dörren, som vi fann på blocket i våras. Låset på insidan dörren är så vansinnigt vackert, eller hur? Och gamla dörren är nu lagad och lappad och så småningom ska den få lite ny färg, men tills vidare är den så vacker precis som är just nu.
Stig in för en kik!
I vårt, -sånär som på en golvskurning och en stackars taklist- ,FÄRDIGA Sovrum!
Att det råder absolut byggkaos precis utanför dörren. Det struntar vi i, va?
Ni är många, många som undrat hur vi gjort denna golvsockel när ni sett skymt av den tidigare. Och det är förstås Byggmästare M som varit i farten igen. Och skapat magi.
Med en takhöjd på ca 2,65 m …( ja, jag väljer att säga cirka, då golvet lutar lite hittan och dittan. Charmen med gamla hus, ni vet..!) då önskade vi en hög golvsockel. En tredelad.
Har sett hur många väljer att sätta översta bröstlisten direkt på tapeten och låta den släta delen av tredelade sockeln, vara övermålad tapet.. jättefint det med men jag önskade trä, genom hela sockeln. Så vackert ju!
Och Byggmästaren ordnade, nedan får ni ”receptet”!
Släta delen,”Underbräda Locktak Gran”: hittar ni HÄR .. (vi köpte 220 mm, men i efterhand hade 145 mm räckt!)
Bröstlisten på toppen, ”32×44 Bröstlist Furu”: hittar ni HÄR
Vissa justeringar av dessa olika lister har gjorts. Golvlist har frästs och fått en fals, och bröstlistens redan befintliga fals har justerats för att passa den mittersta, underbrädan.
Ett stycke färdig tredelad golvsockel med förkroppade hörn.
Totalhöjden är 30 centimeter!
Älskar känslan av att vårt hem är ett hantverk. Gjort med kärlek, tid och tålamod. Ser ni hur bröstlisten är täljd? Perfekt operfekt. Som att vi försöker fortsätta skriva den historia som en gång började skrivas här..
Golvsockel och dörrfoder är målad i 7 % Grön Umbra, en helt fantastiskt vacker färg. Som vi även använt till dörrfoder och golvsocklar i barnrummen. Linoljefärg förstås. Vet ingen vackrare färg.
… En bit i taget. Och jo, ni ser rätt.. tröskeln ska förstås få sin rätta färg också.. men alla trösklar målas sist. Just nu är det sånt väldans spring där uppe att tröskelmålning inte är på kartan. UNDERBART, ju! Barnaspring på övervåningen, visserligen med mycket byggspån under fötterna, men ändå!!
Nej. Jag har inte försvunnit någonstans. Jag behövde bara pausa några dagar, var lite energitappad förra veckan. Jag vet att ni förstår. Men vänta, vi tar det från början. Veckan som gick!
Det var måndag. Och jag kände mig trött och lite sliten. Samtidigt som jag visste att M skulle jobba extra mycket och jag behövde min energi till det allra viktigaste. Daten med Blått Berg, skritten över åkrarna, galoppen bland lövprassel. Var så själagod start på veckan.
Mamman och Bertilen hade tumistid när Storasystern var på sitt eget äventyr för veckan och Storebror var på skolan. Vi passade på att leka järnet, plocka in leksaker från sandlådan, vintra runt lekstugan och sätta vårlökar i jorden. ”Sådäääja”, sa lillvännen när vi var klara.
Frosten gjorde världen sagolik.
Jag kände mig alldeles kär i dom kyliga graderna. Gick långpromenad med sovande Minsting i vagnen. Kände mig så himla Mammaledig, med bara en lillunge för ett stund. Pepp, fyllde jag hemmet med fantastiska människor, stora och små. Mellisfikande, lekande ungar och kaffesörplande mammor. Allt i en salig röra!
Närmare helgen hade vi en smått kaosig morgon och förmiddag.
Ena lillungen slår ett jack i huvudet av krocken med träsängen och det fullkomligt pulserade ut blod, nära tinningen. Mamman reagerade med att (förstås!?) bli väldigt rädd men försöka handla så gott hon kunde. Med tryck på såret rådde vi bot på blödningen så pass att jag kunde packa ungarna i bilen och åka till Hälsocentralen och få världsfin, jättesnabb hjälp. Lite tejpande och många ”å vad du är modig” och hållande i liten, cool hand, då var vi hemma igen.
Och dagen gick i piano och lågt, lågt tempo. Vi vilade. Och vilade.
Exakt vad alla behövde.
Den trötta mamman gav sig själv tvärvila under ett par dagar, från allt annat än att ”bara ta hand om tre barn”. Vilade, från sånt jag älskar, brinner för men som jag också ibland bara behöver tvärvila från… Och det är ju som magi. Att supervila, alltså. Inte bara en liten stund.. utan verkligen ”stänga av” under ett par dagar. Som att spilla vatten på en törstig blomma.
Regnet vräkte ner och det sirapssega tempot och långtråkigheten var så god. Vi satt bland annat, på sofflocket och tittade på sommarminnen som ska få flytta in i familjealbumet. Och såg på film och åt chips. Somnade tidigt. Och rådde om oss lite extra… ja, barnen rås alltid om på det bästa av vis.. men tusan vad lätt det är som småbarnsmorsa, att glömma sig själv…
Det blev fredag. Och den började helt magiskt. Fransson-katten kom hem igen och den fransiga, slitna känslan var som bortblåst och vi inledde Storebrors Livets Första Höstlov, med att åka med vännerna till deras nya ”sommarställe”.
Mysfika, vågskvalp, rödblommiga ungar och så passade papporna på att arbeta lite kring söta stugan. Så fint att vi kan hjälpas åt med olika bestyr. Till kvällen hade vi fredagsmys tillsammans och skrattade så tårarna rann. Man kan kanske inte få en härligare start på helgen, faktiskt. Med mina mått mätt, alltså!
Lördagen ägnade vi åt hästarna. Alla tre pojkarna avmaskades enligt plan med veterinär. Vi jobbar fortfarande för att råda bot på den Stora Blodmasken som tog sig hit till oss från pojkarnas förra bete.
Jag och Fjödur hade också en helt fantastisk tur. Det var just så vackert och härligt som ni kan ana. Frostiga landskapet och Lilla Kolabönan.
Ungarna fick köpa Lördagsgodis och peppen var total!
Och sooom vi spikade och målade pärlspont. För fullt! Vi som först tänkt tapet i denna långa korridor uppe, som ansluter till alla sovrum. Meeen, som ”någon” angående det ändrat sig. Efter att vi riktat väggar, skivat, gipsat och till och med börjat spackla…så kläckte jag ur mig; ”Du Martin..det blir inte bra med tapet även här.. jag tror vill ha pärlspont istället…..”. Lite blek om nosen var han den dagen.. älskade Byggmästaren. Det var ju ”bara” att skruva ner gipsen men det kändes som ett stort baksteg där och då och inte något vi var direkt sugna på, att jobba bakåt, när vi har så mycket att göra där uppe. Men nu, nu är vi så löjligt nöjda över att vi vågade ändra oss mitt i och följa hjärtat…!
Söndagen. Sommartid blev Vintertid. Långfrukost. Spikande och målande av pärlspont. Och en sväng till MammaMormor och PappaMormor för världens gofika och så fortsatte M att hjälpa pappa med nya projektet där hemma. Innan vi åkte hemåt i mörkret mot kvällsbestyren. Till natten, när jag och M la oss på kudden, hade vi precis spikat och grundmålat färdigt all pärlspont i långa korridoren där uppe.. och känslan var väldigt god.
Vilken bergochdalbanevecka. Moll byttes mot Dur, tacksam vändning.
Vet nästan inte om jag törs berätta hur mycket jag faktiskt brytt mig i att denna katt varit på vift… nu känner jag mig som världens lyckligaste. Flocken är fulltalig. Bästa känslan! Så lyckligt!
…
Önskeplaner för denna höstvecka!
-Höstlovsmysa med älskade barnen! .. efter ett par vardagar hakar Vackerpappan på också och vi blir fulltaligt Höstlovsgäng! Det behöver vi alla. Ett pärlband av lediga dagar, fyllda av Tillsammanstid.
-Förbereda ett samarbete. Texten till det gör mig gråtig. Handlar om han jag är gift med. Ni kommer få veta mer, snart.
-Matlag! Denna vecka har vi matlaget här hemma hos oss. Längtar!
-Vi är bjudna till familjecoolingar på party!
–Blogga! Är så pepp på att få sända er inlägg, om goda äppelglöggen vi gjorde till 30-årsfirandet. Om den tredelade golvsockeln vi byggt till sovrummet. Färgkoder och annat ni önskar! Hoppas ni ska tycka om!
-Storfamiljehäng! …bland det bästa jag vet!
-Omfamna dom allra sista oktoberdagarna och avsluta veckan med att Fira Allahelgona! En så vacker helg, tycker jag.
Jag som skulle berätta för er vilken tuff vecka det varit.
Orkesmässigt för mor.
Inte för att jag måste berätta för er, har ingen plikt alls, utan bara för att jag vill. Alltid. Ge er båda sidorna av myntet.
Nu som TRETTIOÅRING (”gammal och klok som en bok”, hehe!) så lyssnar jag bara på kroppen, så ordnar det sig. Men mer om det en annan dag kanske. För nu förstår jag inte alls vad jag mumlar om.. ”trött? va?.. jag känner mig svinpigg och asglad!?”.. förutom att ha tryckt på paus (så gott det går som hemmamor med tre små och en man som jobbat extra mycket denna vecka) och haft några riktigt långtråkiga dagar, så ska ni få se något som piggat upp och som är så innerligt roligt;
-Fransson är hemma!!
I morse när mannen skulle åka till jobbet, möttes den skäggige och katten i dörren… oj så chockade vi blev. Och väldigt, väldigt glada!
Nu slumrar han på sofflocket som om inget hänt.
Två månader (!) på vift. Och som vi har sökt. Åkt bil. Gått. Sprungit. Ridit. På vägar och till platser där han kan tänkas vara. Också till platser där det är superlångsökt att han skulle bara.. men det har bara känts bra att gööra något, allt man kan liksom. Vi har fått tips om katter man trott kunnat vara han… ja en mörk kväll åkte vi fyra mil hemifrån… det var en knasig kväll, men vad gör man inte för dom små liven!! Han haade ju kunnat råka lifta med någon…. Vi har ropat och letat. Knackat dörr. Bett människor leta i bodar och vrår. Lagt ut annonser på olika sidor. Jag tror jag har koll på hela Sveriges katter som är upphittade, efter att varje dag kikat in på Vilse.nu.. haha! Jag ska erkänna.. att jag, som den Crazycatlady jag visst är, varje dag sedan han försvann, på något sätt har letat honom. Jag är så förbenat kär i denna kissekatt. Frans Frasse Fransson. Hemma nu. Hungrigare än hungrigast. Väldigt tovig. Otroligt mager under pälsen. Skitig under småfötterna. Doftar kall höst, blött gräs och skog.
Men som han kurrar, äter och jamar som om han försöker berätta var han varit och säga att han tycker att det är skönt att vara hemma igen (jaaa Crazycatlady är helt säker på att det är det han säger)..
Slutet gott. Allting gott. Tack för alla era delningar och alla hejapå-rop om att ni önskar att han ska hittas. Tack tack tack.
Nu tar vi fredag! Solen skiner efter två ösregniga dagar. Det känns mer än gott. Önskar er en god start på helgen!
Senaste kommentarer