av Emmeli | jun 15, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var dagen efter Lillebrorens 1-årskalas
..och vi alla var lite efter-kalas-trötta men ändå sugna på en liten utflykt. ”Vi åker till fjället!” … det stora berget här i byn alltså, där vi har en alldeles egen fäbodstuga. Sagt och gjort.
Jag packade barnen i bilen och M tog fyrhjulingen med vagn efteråt… jaa för självklart hade makarna inte bara vilsam utflykt på agendan (vi är hopplösa) utan tänkte att vi ju kunde förena nytta med nöje och samtidigt längs vägen ta ett sandlass hem till den nya sandlådan.
Så enormt mysigt där uppe på fäbodvallen.
Minimannen fick fyrhjula sista biten och ja, alla var mycket pepp på den där turen. Själv njöt jag skogssus och fågelkvitter och synen av småttingar på en så vacker plats.
Vi fikade bullar och sörplade festis och kaffe.
Och jag inspekterade noggrant stugan och lät er följa med (kika på instagram, där bland sparade höjdpunkter finns ”Fäbodstugan!” som en alldeles egen).
Pluttebondpojken som sitter vid sin alldeles skog, fräsigt ändå.
När vi fikat och njutit ”fjälluft” drog vi neråt igen.
Då också med sand från vår sandgrop.
Vi är en bra bit på väg, när jag ser hur sandkörarna plötsligt får punktering på fyrhjulingsvagnen. Typiskt. Det var ett parti med alldeles för elaka stenar att köra över med ett så tungt lass… såå vi får lämna ekipaget och åker bil ner till byn.
För att barnen fortfarande skulle tycka att livet lekte så drog vi och shoppade en hel hop med korvar i bröd och susade till byns Lekpark för lite busigt lunch-häng.
Vidare sedan och hämtade en släpvagn hos svärföräldrarna.. för att återvända till fjället…
Nånstans här var både jag och skäggig ganska så nöjda (läs enormt andfådda).
Efter att först ha skottat sand till en vagn. Som sedan fick punktering. Därefter flyttat på samma tunga sandlass till släpvagnen… samt åbäkat upp tunga fyrhjulingsvagnen på släpvagnen.
”Sug in magen mot ryggraden och lyft rätt”. Jojo. Skitstarka var vi tillsammans. Faktiskt.
Timmarna började ha tickat och i bilen satt tre busar som ömsom skrattade ömsom skrek.
Samtliga klappade händerna när vi började åka neråt.
Pappan med bil och barn och släpvagn. Och morsan…
Überlycklig över att få köra fyrhjuling jättelångt.
Från fjället och hem. Typ bästa på hela dagen, hah!
Nä, det bästa.. förutom mysig utflykt (som visserligen spårade lite till ett himla äventyr), det var det här;
Lillprins äntligen på plats i sin nya sandlåda.
Som M timrat. Åt alla barnen, förstås.
Djup som bara den och rolig att leka i.
Fylld med gratissand från svettiga föräldrarna (haha) och på toppen fin köpessand som B fick i present av sin Farmor och Farfar.
Inte ett ljud hördes från Lillebroren.
Förrän han var tvungen att kliva upp där ifrån… ett gott betyg!
Så, så gick det till den där dagen när vi beslutade oss för att åka på ”En liten lagom utflykt” till fäbodstugan och samtidigt ta med oss lite sand till sandlådan.
Det tog bara fyra timmar… Ett äventyr!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Åh,
Att få väckas av morsdagssång (ni vet, födelsedagssång som skrivs om lite sådär så att den passar perfa på morsdag!) och pirrigt glada små leenden hos ungar som var så peppade på ”MAMMAS dag!”.
Teckning och kärleksbrev. Dögulliga bokstäver skrivna med stort, stort tålamod. 
Småarmar kramandes om min hals. ”Frukost på sängen dukat på köksbordet” (mammans melodi om hon får önska på ”sin dag”. En kyss och kärleksord från han jag får äran att dela livet tillsammans med. Och det där världsfina armbandet som Juni pärlade så fort frukosten var i magen.
Jag svävar på moln.
Tänk att jag, lilla jag här på stora jorden, får ha det såhär himla, himla gott.
Med en alldeles egen storliten familj som behandlar mig som en prinsessa. Att jag få vara Mamma, till tre helt fantastiska barn. Triss i skatter. Min största gåva i livet.
Jag hade sagt till M att han absolut inte fick köpa snittblommor nu denna tid på året. Jag hade önskat att få gå en morsdagstur tillsammans, hela familjen och plocka mig en bukett vitsippor i skogen.
Den önksan slog också in.
Med Storebror på sin sprillans nya cykel och Skrållan på sin från-Storebror-ärvda cykel. Bertilen i vagnen med vitsippor fastklämda i mjuka, starka handen.
Vi njöt en liten lagom tur i vårt älskade höga kusten. Det äär så vackert, med berg och dal och havet och den skira, så oerhört gröna nygrönskan. Vi stannade till. Spanade på vågorna.
Innan vi skulle ”bestiga berget” som ungarna sa. Ta oss uppför branta backen, alltså.
Ååh, älsklingar!!
Hej och hå!
.. till sist var vi hemma vid Drömgården igen.
…
Till eftermiddagen snoffsade vi till oss lite lagom och knatade till Mamma-Svärmor-Farmor och uppvaktade henne och fick så mysigt fika. Med kaka som tydligen mannen hade ordnat receptet på… när han var liten och gick på fritids. Så gulligt minne att få ta del utav, som fruga liksom.
Därefter susade vi vidare till Lilla byn, och firade min mor, mannens Svärmor och barnens Mormor. Ljuvlig middag, som alltid. Och världsmysigt att få träffa päronen och Storan och hennes fina stora familj.
En morsdag så innerligt fin. Jag har smyggråtit två gånger. Är så lycklig över att få vara med om det här, livet, med en kärleksfallskärm av människor i kring.
Det är en ynnest, alltsammans.
Och att få omringas av kvinnor med bubblande hjärtevärme. Mammor eller ej. Av kärlek-starka kvinnor, liksom. Förebilder. Några jag beundrar så och är så evigt tacksam att få ha som en Livet-kram.
I kväll somnar denna mamma så gott, med en himlafin Morsdag i hjärteasken!
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!
Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.
Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.
Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.
Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.
Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.
Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.
Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!
Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.
Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.
Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..
Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.
Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.
Trötta Glädjetårar, alltså.
Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.
Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.
Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.
Majnatten är vacker.
Plötsligt var det söndag!
Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.
Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!
Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!
Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!
Låt mig visa en före-bild!
… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.
Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.
Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.
En majhelg i hjärteasken.
…
Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!
Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.
Mer trädgårdsfix tänker jag!
Ääntligen kvällsgå med Storan!
Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.
På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.
Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!
…
Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 23, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Påsk på Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Skärstorsdag, men tack och lov åkte inte den där älskade påskgubben, aka Trädgårdsmästaren, och hans kindprickiga småsyskon till Blåkulla!
Påskhelgen tog vid!
Långfredagsmorgon. Med brödbak för helgfrukostar och fikagäster.
Mamman och pappan svettade sig igenom ett utav helgens självplågande, härliga (!!) träningspass tillsammans.
Vacker, vacker långfredags Gudstjänst tillsammans med pojkarna och Storan (min ena storasyster <3). Jag har nog aldrig skådat en gladare kyrkvärd tidigare! Han äälskar att ”jobba” med sin Farfar i kyrkan.
Långfredagsfika, här hemma i gamla gården. Med köksbordet fyllt av gott att njuta av tillsammans med älskade Storfamiljen.
… mitt i fikat kom Sötaste Kyrkvaktmästaren hem, med dom enda fem röda rosorna som prydde kyrkan den sorgliga, men hoppfulla dagen. Jag kolavippade söthetsdöden. Ser ni lilla guldpengen i handen också? … tio kronor närmare sitt spar-mål..
Efter kalas-kök. Kan vara bland det mysigaste som finns. När man stökar och grejar och hjärtat är alldeles varmt från hjärtebesöket. Juniflickan var så stolt som hängt med sin Gudmor under tiden mamman var med brorsorna i kyrkan.
Påskafton!
Och jag lyckades fånga Min Klippa i Livet på bild. Vackerpappan som var på väg ut att fuffa färdigt Äggjakten..
… som blev väldigt lyckad som ni kan se! Den här bilden säger så mycket om lilla trioskaran.. Storebror har två små, så stora, fans i livet som ser upp till honom massor. Och han är stolt och så omhändertagande av de små.
Sen följde en hel drös timmar av barnalek, korvgrillande och utefikande här på gården, i det ljuuvligaste sommarvädret, tillsammans med Svärfamiljen! Helt ljuvligt!
Till Minimannens och Juniflickans stora glädje har deras vänner N och A varit på besök hos sin Mormor och Morfar (ena granngården här i lilla ”Bullerbyn”), så oj så härligt det varit med alla barn som kutat och lekt här i kring under prick hela helgen.
Vi tog en prommis när småttingar skulle sova. Tjugo grader varmt och snö. 
Ett tu tre var vi piffade för Påskaftonsmiddag. Lillebror, som firar livets första påsk, liksom. Så gulligt!
I väg det bar, med en Brandispappa som fått jourhjälp av schyst kollega, så kunde hela Storlilla familjen susa iväg.. till lilla byn!
Där Mor och Far bjöd in till den absolut godaste påskmiddagen jag ätit. Och i bild ser man liksom bara ena delen… kära hjärtanes, alltså.
Lyckliga var vi. Storan och Lillan och våra familjer.
Så blev det Påskdagen! Och Glad Påsk!, på riktigt liksom.
Påskdagsmässa, tillsammans med Storan och min lilla flicka.
… hon som hade det high life där i kyrkan men som sedan blev bara liiite, lite bekymrad över att tullisarna hon just fått av sin ena bästis i livet (Farfar) hade gått av… (ibland är det svårt att hålla fnisset borta som moder…)
Vi påtade och grejade hemma sedan. Jag skolade om plant och kände mig lycklig inifrån och ut. Som om det inte var nog med lyx så var vi bjudna på ännu en så god påskmiddag. Då, hos Svärmor och Svärfar, tillsammans med Svägerskan med familj. Så himla mysigt!
Och på toppen av hela Påskhelgen, blev det Annadag Påsk och jag smet in i Gårdshuset och påbörjade ett mastodont projekt som någon (min stora darling) tvivlade starkt på att jag skulle ro i land… där jag satt mitt i, bland leksaker, skor till fördärvat, kläder från en drös älskade kusiner att sortera hit och dit och pryttlar i massor… men jädrans, jag var idog.
Hade små pauser ibland, ammepasuer och pustande… men M hade all anledning att tvivla, för jag gick loss utan hejd och ett tag såg det verkligen ut som hajchaparall där kring gula huset.. ni vet, när man börjar rensa överallt, samtidigt…
.. men tada!
Galnaste rensningen någonsin, i hamn! Så jädrans skön känsla. Och jag funderade på att flytta in, för vilket mysigt hus det där också är. Jag ringde mor och sa ”nu kan ni flytta in. typ!”. Min småplant ska få bo där och träna sig på lite svalare grader.
Efter en ljus kvällsprommis somnade vi mer än gott tillsammans igår, efter en lång, innehållsrik, oskyndande, vilsam men ändå påtande, så god påskhelg som värmt både hjärta och själ.
Ja, å, vilken påskhelg det där var!
Jag har njutit från början till slut.
Idag är det någon slags småsnurrig måndag-fastän-det-är-tisdag-känsla, skönt trött efter gårdagens mastodontbestyr men ändå full av energi på samma gång. Jag fick sån sommarlovslängt nyss.. det är ju så tvärhärligt när precis hela familjen är hemma liksom. Men jag och lill trion har mysiga bestyr på vår agenda idag, så poff är nog pappan hemma igen!
Hoppas att ni har haft en himlafin påskhelg, kunnat fylla hjärteaskarna med sånt ni mår bra utav och ladda själabatterierna gott.
Ta hand om er så hörs ni alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | mar 8, 2019 | Jag och M, Liten 5 år., Stora Lilla Familjen
Å,
Älskade, äskade barn. Idag fyller du fem år. Jag och din pappa är så oändligt lyckliga för att just du kom till oss, den där lördagen i början av mars år 2014. Solen hade gömt sig länge, där uppe i norrnorr, men den där morgonen när du kom till oss, då började den lysa med de starkaste av strålar.
(HÄR kan ni läsa lilla berättelsen om när Liten entrade världen).
Vi är så oändligt stolta över dig. Vår Liten. Minimannen S. Som idag fyller ”en heeel hand!!”. Så klok och kärleksfull. Så livssprudlande och så viljestark. Med ett hjärta av guld.
Orden stannar i bröstkorgen hos denna mor. Kärleken svämmar över, liksom.
(Liten på sin Livets Första promme. Tre dagar gammal)
En puss innan pappan åkte på uppdrag!
Vi är så oändligt stolta över dig, storlilla pojke. Vilken resa Du påbörjade, för mig och din pappa.
…
–Att få bli mamma och pappa. Så oändligt stort. S är vår förstfödde. Störst i lilla Tripp-Trapp-Trull-syskonskaran. Han kommer alltid ha den speciella platsen. Med allt vad det innebär. Alla livskapitel är det han som först börjar fånga och vi, hans päron, försöker göra så gott vi kan på vägen. Vi är ett dreamteam, som nu är utökat och förstärkt med dom två mest magiska småsyskonen vi kan tänka oss.
Alldeles nybliven ettårig Hemmansägare!
Att ha blivit Storebror till en liten Juniflicka!
… ett uppdrag för livet. Som du gör med bravur, varje dag. 
Önskningen om en Lillebror, uppfylld!
Fem år och redan så, så fantastiskt fin Storebror, till två. Du tar uppdraget på allvar och är, precis som det står på din tröja idag; ”världens bästa storebror”.
…
Alla barn är unika, och bara för att ett livskapitel lästs med en unge, har man absolut inte svaren för nästa lilla syskon. Men ändå, känslan av trygghet och erfarenhet, liksom. Finns där, i alla fall lite. Allt vi upplever med S är för första gången. Men det är så otroligt fint. För sen den dagen Sixten kom till oss. Har jag känt mig helt och fullt självklar i min roll som mamma. Han gav mig den största av gåvor. Att få bli Mamma.
De fem senaste åren är de lyckligaste i mitt liv. Det är absolut det bästa jag vet, att få vara mamma till våra tre småttingar. Så underbart härligt, så himmelens svårt och klurigt ibland. Så tröttsamt också, javisst. Men för det allra, allra mesta; så lyckligt! Och alltid, alltid så oändligt mycket kärlek.
Grattis på födelsedagen älskade unge!
Idag ska vi fira, hela dagen lång. För Storebroren S, Prins Darlingen, Pastellkungen, Minimannen..Mammas Liten..
..idag fyller Du 5 år!
kram från Mamma.
aka,
-Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Dags för uppdatering!
-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.
Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.
Ok. Helgen!
Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.
-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.
= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.
Men. Shit happens!
Vi slog in fina presenter. 
Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.
Det blev lördag.
Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.
Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.
Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.
Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. 
Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.
Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR
-och jackan, den finns HÄR.
När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 
Sötisar!
Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.
Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.
Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.
Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.
Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.
Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!
Hoppas ni haft en fin helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer