Fullmånenätter i oktober.. och lillens 3-årsdag det blev!
Puh, vi lyckades ta oss upp ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka födelsedagsbarnet.
Garnerade lilla tårtan med vispgrädde och skogshallon. Sen tjavade vi yrvakna upp, med ballong-trean, paketen, lilla födelsedagsbrickan… och skrovliga morgonrösterna.
Jaa må han leva..kramar och hurra.
”Idag fyller jag tre år!”, sa han nöjt och blåste ut ljuset.
In i paketkaoset sedan! Riv och slit.
Och ”woow!”, för allt. Kan man annat än älska treåringarna otroliga pepp!? ”En BYXA!” (ullbrallor)… ”å en SAX!”.
Vi hade också lyckats göra ett makalöst blocket-fynd. En stoor låda fylld med brio-tågbana… så nu kan här byggas ännu större banor.
”En EEEGEN tågbaana!?”, utbrast O helt överlyckligt.
Egen målarbok och pennor fick han också. Och en loppad bok. Bra så!
Efter långfrulle, var det dags att reda till det sista i vårt renoveringstrasige hem..det skulle bli kalas!
Äääsch, lite knallblå plast som stack ut genom dörren inifrån arbetsredo Salskammaren, dörrar utan foder och salningar.. ääsch.
Kalas-sal det blev, med lite ballonger, finduk och tända ljus, visst!?
.. och äääsch; radiatorer som inte sitter fast utan bara står på golven, fönstersmygar och foder i olika färger pga liivet.. osv. Ääsch, kalaskök det blev, med nybakt Mammabröd, ballonger och minst tre olika gula kulörer på väggarna (haha!).
Nu drog vi ut! Friskluftade oss. Grillade korv. Någon kutade en god tur. Någon slumrade gott i sin vagn. Sen var vi redo.
K A L A S för Storfamiljen!
En sista storgäsp och sen började ett nytt hurra-kram-och-paket-race ute i det hela sagolikt sköna oktobervädret. Stor skillnad mot förra årets tvåårsdag, då hade första snön fallit. Löven hängde ännu kvar på äppelträdet, samtidigt som snön minsann inte alls tänkte flytta på sig.. förrän nån gång i april, maj…
Men se i år, får vi njuta en lång och härlig höst. Underbart, eller hur?
Vi gick inåt och högg in på kalasfikat tillsammans med Morfars, Farfars och Kussarna, Faster och Farbror.
Var man lite småhungrig i mellismagen, eller bara helt sonika lite ”matigt fika”-sugen, så kunde man börja med det.
Och sen en rad önskefika.. chokladbollar, morotskaka, kanelbullar, tårta, äppelmust.. och en kanelbulle-trea…. jomen med lite fantasi ser man väl att det är en trea, va? Fast något barn tyckte mer mitten av trean såg ut som en bajskorv. Jaja…treåringen var urnöjd!
Och vad spelar renoveringsstök för roll, när gästerna är hjärtefina? Det blev ett så himla mysigt treårskalas!
När man är tre år kan man med gott samvete zoona ut från kalaset ibland.. och försvinna in i lekens värld.
Sen fylldes hela Salen med ännu mer födelsedagssång och lillen blåste och blåste och till sist var lilla trean utblåst, igen.
Gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt kokad på sensommarens skogshallonskörd avnjöts.
På toppen av kalaset hade vi liten fiskedamm från ovanvåningen… oherrans uppskattat!
Ja, tänka sig va, att vi har en liten treåring i familjen nu. För fjärde gången.
Och till skillnad från tidigare treåringarna, känns nu nummer fyran fortfarande som vår lilla bäbis eftersom han är minst.
Tre år.. så puttinuttigt… och så stort, på samma gång!
För det där var veckan där september blev oktober…
Den allra sista septemberdagen var av den allra vackraste sort. Frostig och dimmig till morgonen..
.. och helt ljuvligt solig och behaglig i temperatur under dagen. Vi grejade ute i timmar. Helt underbart! Vilken otrolig septembermånad det där var.
Så var det plötsligt oktober!
Första oktoberdagen till ära, provades ett nytt bröd. Långpannebröd är en hit, ju! Slurp sa det, så var det slut…
Så till det efterlängtade onsdagshänget med Frugan och barnen, bakades det nytt. Mammabröd denna gång.
Fortsatt makalöst höstväder, vi kilade in och hämtade fika och drog ut och njöt utav det. Ungarna lekte, ponnyn betade fritt på gården i vanlig ordning och morsorna surrade käkarna av sig. Typiskt bra onsdag!
Det blev torsdag. Ännu en älskad vardag. Tredje badväskan och lilla fikapackningen packades. Småungar skjutsades och hämtades från skola. Cykelturen med lillminsting cyklades. Springturen sprangs. Morotskakor bakades..
… och ett gäng fönster putsades. Det tar sina veckor innan jag är runt med alla. Tar några, pö om pö. Snart, snart i mål med höstputsningen… och det bliir ju så vackert!
Så blev det mammans födelsedag! Väcktes av det gulligaste gänget till morgonen, kan ej önska mer. <3
34 år. Är i en ålder och på en plats i livet jag känner att jag stortrivs med.
Jag fick fylla min födelsedag med sånt jag tycker så mycket om och mår så gott utav. Påtande hemma i lugn och ro. Lillminsting hjälpte mig att samla på oss ännu fler frön inför nästa odlingssäsong. Vi höstfixade i köksträdgården. Och när den skäggige kom hem, drog jag ut på tur med Fjödur.
Till kvällen tände vi ljusen i Salskammaren, till kalasdukningen. När klockan slog 18 kom fyra älskade människor till oss. Våra, fina, fina föräldrar. Som vi är så otroligt tacksamma för.
Vi åt önskemat från undertecknad. Grytan hade jag förberett dagen innan. Sån mat älskar man ju. Denna fläskfilégryta är helt MAGISK, så lättsam och så, så god. Receptet finner du HÄR. Till efterrätt, mina favvisar där också; morotskaka som tårta, förstås.. och toscapäron med vaniljglass.
(TACK för alla grattis under dagen och helgen!! <3 )
Så blev det lördag och jag hade en massiv arbetsdag, med många timmar av fotande, filmande, redigerande, klippande, textskrivande, utkast-inskickande. Paus för mat och en löptur. Övriga gänget grejade med allt möjligt. Storebror hängde på favoritplats (med Farfar i hans garage, fixandes med någon bil… så lyxigt att PappaFarfars otroliga bilkunskap först har strösslas till sin son och nu även till sonsonen. Trevligt så det förslår har dom på kuppen där i skruvandet. Så fint hela alltet!). Lillgänget som skymtade i fönsterrutan och den skäggige, ägnade sig åt att kratta ännu ett lass med äpplen, ta upp allra, allra sista potatisen, laga det sista av hönshustaket… ja ni hör ju; produktiv dag.
Vi somnade ovaggade till kvällen allihopa!
När det blev söndag var jag så ohyggligt längtig på barnen, som jag knappt hade hunnit hänga med under lördagen, så det var fullt ös med mys och lek och spelande. Småvänner anslöt också och efter innehärj, drog vi ut.. för tillsammans hade vi ett spännande uppdrag..
… nämligen att släppa ihop småkycklingarna och deras morsa, tillsammans med övriga fjädergänget. Det gick fint. Ett tag kändes det som om alla bråkade med alla.. pickande hejvilt. Men fort var det över och lugnet lade sig. Puh.
Firade vidare söndagen, med våffellunch följt av att tjava till kyrkan och gå på Mässa. Barnen sjöng i farmorledda bya-barnkören, där pappa M spelade gitarr till i vanlig ordning. Stolt och framförallt så otroligt tacksam, för hela alltet. Att vi bor här, i vår goa lilla by och får leva livet i lagom sus, med mycket lugn.
Och tänk.. nu är en ny vecka här.
Önskeplaner för vecka 41
-Vardagsliv! Hemmaliv, skola, jobb. Fotbollsträningar och fotbollsmatcher har nu bytts ut mot hockey istället. Andra små rara aktiviteter njuts det också av under veckan, som Musikalskola, Pysselverkstad och Äventyret. Låt säga att dagarna är fyllda med liv.. och det där jag för några år sedan bara trodde skulle uppskattas just när barnen är pytte… har jag helt och hållet ändrat tro om. HemmaMammalivet, alltså. För ooh, skolbarnen behöver det lugna hemmalivet minst lika mycket nu och uppskattar hemmets lugn så mycket, bland allt sus.
-HemmaMammande! .. några timmar per vardag, med bara lillen hemma. Då betar vi av olika bestyr, med djur och annat, sen kommer storasyskonen hem och vi fortsätter dagen tillsammans. Baka bullar känns som ett ypperligt göra, när blyertsgrått och regn spås allra största delen av veckan. Schellacka det sista i hallen och börja provmåla vore också kul. Och kanske äntligen, äntligen ta tag i fotoalbums-fixet, igen? Just det, ett par utvecklingssamtal också!
-Sända er trevlig post! Bland annat på torsdag och söndag. Ja, jag säger det bara! Håll utkik då! (Här inne och på instagram).
-Ha oktoberhelg! .. där färdigställande inför något vi knappt tror är sant. Om prick en vecka börjar det overkliga hända!! Under veckan ska jag berätta precis vad.
…
Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Hoho i stugorna! Håller ni också på att blåsa bort plötsligt?
Perfekt sommarstädningsväder, förutom att det nu med blåsten är smått omöjligt att putsa fönstren. Nåväl, en skön stund att slå mig ner här fick jag nu istället, när alla barnen lagt sig för kvällen och lugnet lagt sig. Tänkte att vi skulle kika på några glimtar från den söta 6-årsdagen som just varit.. och så bjuppar jag på en riktig klassiker till recept, som passar yyypperligt nu i midsommartider. Håll tillgodo!
Pirret under fixet av födelsedagsbrickan. Jag ÄLSKAR att knåpa ihop små födelsedagsbrickor till barnen.
En liten klassisk jordgubbstårta, med Mormoster Storan-stöpa ljus i. Några syrenblommor på toppen. Det är inte svårt att ordna det vackert i dessa tider…
Nu tassade alla nyvakna små och stora människor uppför trappen..
.. skrålade fram Ja må han leva.. för den lille jubilaren, strösslade kärlek, kramar och paket.
Sen var det raka spåret nerför trappen och ut till lagårn, för där fanns tydligen den sista födelsedagspresenten… som hörde till en fotbollströja, med jubilarens egna namn på samt siffran 3, eftersom han är nummer tre i barnaskaran…. hm, fotbollströja och vad mer nu då?
Men innan det tjavades neråt gården, så hanns det med att prova jättesåpbubble-mojängen. Otroligt, vilka maffiga såpbubblor den kunde ordna!
Hm, hm, hm..
Ett pappa-snickrat fotbollsmål, var det förstås! Så himla uppskattat!
Inte mycket virke som behövdes och nätet, är ett återvunnet slowfeed-nät som vi haft till hästarna… eller det var sanning med modifikation; vi råkade köpa fel storlek på maskorna en gång, iddes ej skicka tillbaka det utan tänkte redan då, ”det här blir perfekt att använda till ett fotbollsmål”. Äntligen så blev det av!
Det bästa 6-åringen vet, är när vi är hemma, alla tillsammans. Så passande att skolbarnen hade klämdag och pappsen tog ledigt också, så lillvännens önskan slog in.
Kramigaste lillprinsen. Med ett hjärta av guld.
Kattungegos.. vilken dröm att få på sin födelsedag!
Nu mumsades det nybakt mammabröd..
Följt av lång prommis/cykeltur tillsammans.
När lunchen stökats undan, bullades det upp för födelsedagsfika med kompisarna. Det blev en så trevlig grej, som vi spontanprovade vid senaste bullbaket, ser ni? – att forma siffra av ihopsatta bullar… enkelt men himla charmigt.
Att få fira födelsedagen med sin bästis. Styra runt henne på fyrhjulingen, leka..
.. och kalasfika under stora björken. Så himla lyxigt, alltihopa!
Till kvällen dukade vi fint inne i gurkjungeln, jag menar Saaaalskammaren!
Tacksamt var önskemiddagen ”korv och pommes” och födelsedagsbarnets päron var mer än nöjda över det. Softare kunde det ju inte bli.
Morfars och Farfars kom och firade med oss, strösslade paket och kärlek över lillvännen.
Dags för Den Stora Jordgubbstårtan nu.. det ser nästan ut som om det bara är fem ljus på tårtan, men om du tittar ryyysligt noga så anar man det sjätte. Vilken dag, från morgon till kväll. Nöjd lillvän som slumrade sött till kvällen.
.. Tårtsnack nu!
Det absolut bästa tårtbottenreceptet jag kan ge er, är från min älskade mor. Slår på stort ikväll, och sänder det vidare. Perfekt inför midsommartårtan..
Mor Birgits tårtbotten
Ingredienser (till en redigare sortens tårtform, gör jag detta recept nedan, fast gånger 1,5….med 3 ägg alltså.. men ni får grundreceptet)
2 ägg
2 kkp socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2,5 kkp mjöl
1 kkp kokande vatten
Vispa ägg och socker pösigt. Länge, länge, det göör sådan skillnad på fluffig botten. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bytta, rör ut bakpulvret väl och blanda sedan ihop de torra ingredienserna med ägg-, och sockerblandningen. Till sist häller du i det kokande vattnet, rör om till en jämn smet som du häller i en smörad och bröad tårtform.
In i ugnen på 175 grader… iiii? Jag vet tusan inte. 20-30 minuter? Håll koll! Det är så jag gör. Provstick kakan när färgen är gyllene, kakan ska inte vara kladdig.
Dela sedan tårtbotten i tre delar.. plan ett fyller jag med en vaniljkräm..
Plan två, fylls med hemkokt hallonsylt. Massor av grädde och jordgubbar på toppen sedan.
Muuuums!!
Nu får vi se vilken tårta det blir här hemma till midsommar… antingen denna klassiska jordgubbstårta, eller så kanske den HÄR… för den är också i toppen av favoriternas favoriter. Ska sova på saken nu..
Kära hjärtanes alltså, små gulliga födelsedagar, sommarkalas, midsommar… så mycket fint, hela alltet. En ren och skär ynnest att få vara med om.
Hinner jag inte kika in till er något mer innan helgen, så önskar er redan nu en god, god, god midsommar.. fylld med sånt och såna ni mår gott av och tillsammans med.
Kvar är vi med en hoper härliga minnen från en fantastisk, lång och trogen vinter, som kom med första snön som aldrig försvann, redan i mitten av oktober. Jag minns nu bara att vi haft det hur bra som helst. Men nog är det alltid extra slitigt, kärvt och arbetsamt med vintertid, så är det. På samma gång också, så vilsamt. Vintervila. Nu möter ljuset upp med energi och det ska bli så gott med vår och sommar nu.
Allt har sin tid, var tid har sin charm, eller hur?
Ett minne, från vårvintern, är älskade Sixtens 10-årskalas.
Vi började först med utelunch tillsammans med Storfamiljen. Grillade järnmackor. Sen gick vi in och högg in på kalasfikat. Vi spridde ut oss bland kalasdukade borden.
För en chokladälskare som S, så kan ni ana temat på kalasfikat.
En klassisk chokladtårta (klassisk kladdkakebotten) med grädde och skogshallon på toppen.
Värm 350 gram jordnötssmör, 2 dl sirap, 1 dl strösocker, 1/4 salt på medelvärme i en kastrull, under omrörning för att inte smeten ska brännas
Häll jordnötsröran i bunken med cornflakes och blanda noga
Klä en ugnsfast form, cirka 30 x 40 cm, med bakplåtspapper och tryck ut smeten jämt (ett tips är att lägga ett bakplåtspapper över smeten också, för att lätt, utan kladd, kunna platta till smeten slätt. Skjuts in i kylen i cirka en timme sedan!
Smält 200 gram choklad (mjölkchoklad eller mörk choklad, välj efter tycke!) över ett vattenbad.. och häll sedan till sist chokladen över kakan, bred ut jämt. Skär upp i bitar när chokladen stelnat. Ät och njut på en gång eller frys in!
Okej, lite annat än bara chokladigt hade också fått smyga sig in.. för Morotskaka är också en favorit hos honom. Den här, som vi gör i långpanna, är helt suverän.
.. och den här solgula godingen gick åt som smör i solsken. Kära nån, så god den är… en klassisk mandeltårta. Urenkel att göra och så ofantligt god. Nog min favorittårta, faktiskt!
Så mycket kärlek vi berikats med senaste tio åren. Så mycket äventyr tillsammans, livet liksom.. dag för dag. Det finaste vi har.
Idag vaknar vi till solig aprillördag och det känns så gott med helg. Vårens allra första, faktiskt. Vädret har slagit om. Tack vintern, för allt. För den här gången. Något bakslag kommer säkert.. men våren är här nu, så är det bara.
Oktoberhelgen stod för dörren och som vi donat och grejat, lagat, bakat och fixat.
Sånt där som jag tycker så mycket om.
Morgonen hade varit rejält frostig och jag fick riktigt ”skrapa ihop” den allra sista blombuketten för i år.
Mörkret föll. Och gästerna trillade in. Äntligen.
Snabbt steg temperaturen i det gamla timmerhuset när gammköket fylldes av älskade människor. Det lilla minglet kunde börja. Krustader fyllda med stuvning på höstens kantareller. Bubblor i glasen.
Blå timmen och Vaarsågoda!
Sallad med så mycket som möjligt från landet. Ris av olika slag. Mammabröd. Och den där grytan som är en sån favvis för oss. Dessutom så otrooligt bra, att laga till många!
Kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater. Och på toppen är det tärnad zucchini som bara duttas i mot slutet. Perfekt! För är det något vi har nu, så är det zucchini.
Hjärtana våra, lyckan att vi har varandra. Lill-Olof älskade när Mormoster Storan läste ”Pippi Lång” (som Lilla O säger) för honom.
Till efterrätt bjöds födelsedagsmorsans absoluta favoriter .. ”Falsk Ostkaka/Zucchinikaka” (recept HÄR) och ”Drömgod Morotskaka” (recept HÄR)
.. sen hade vi fullt upp med att vara mätta och surra tills ena lillungen efter den andra somnat och det visst var dags att krama hejdå till varandra.
…
Så det var en höstkväll i gamla Drömgården, det. Så väldigt fint att få fira 33 år i livet, mumlade hon, efter-kalas-trött och så tacksam för alla älskade människor vi har runtomkring oss.
..solen sken och vi bjöd över vännerna för middag efter en dag av grejande med allt möjligt.
Septemberköket!
Mos- och saftkittlarna alltid redo. Något nyskördat ständigt på bänken. Grönkål i blombuketten. Middag på gång.
Som tillbehör till laxmiddagen fräste jag finhackad gul lök, grönkål och harrisar i en redig klick smör. Saltade, pepprade. M-m-m!
Dukade fint i Salskammaren med halvskrövlig duk och färsk blombukett.
Mållös. Blomningen. Hur kan den ens bli såhär vackert!? Tycker så om att blanda i nypon i nyhöstbuketterna också. Och som sagt, grönkål också. Himla charmigt!
Ett stycke morsa som slirat genom duschen, hoppat i en sommarklänning för vad vet man, kanske sista gången denna sommartid? Det gäller att passa på. Tillbaka till kastruller och spisande sedan. Och iiingen uppoffring i det, alls. Att stå och laga i lugnan ro, särskilt denna tid på året när landen, träd och skog dignar av gott .. det är en favoritsyssla för mig.
Ett stycke efterrättsexperiment i bild. Jag hade nämligen kommit över smördeg på lillaffärn, sådär skitbilligt.. för billigt för att inte köpa och prova göra något gott utav…
”Å, nu kommer dom!!”, vrålade storasyskonen utifrån bron. Bäst att gå och anfalla dom efterlängtade!
Älskade torparna som kom med sin härliga energi och goda grejer som hemägg, nykokt saft och hjortronsylt.
Sa klart och tydligt till familjen att dom kan få varsin tesked hjortronsylt, att smaka. Resten är till mamma. Sådetså. Det är en stor favorit, mao. Tänk om jag vågade mig upp till vår skog på fjället och plocka om somrarna… men det gör jag inte. Är alldeles för björnrädd.
”Nu är det maaat!”
Och vad härligt det kändes, med skördemiddag. Okej, laxen var ”fiskad” nere på lillaffärn. Tunnbrödet, nere från Mjälloms. Men allt grönt från oss. Pärerna likaså. Blåbär och äpplen till efterrätten också. Dillen i såsen. Krassen och ringblommor som krusidulligt uppepå. ”Bara kon som fattas”, menar den skäggige….
Livet i syn.
En vinstkänsla är också, att precis alla tycker om denna maträtt… hur ofta hittar man en sån rätt, när det handlar om ett gäng på sju gullungar!?
Hästarna betade utanför.
Sen utbröt lekinferno bland barnen. Samt allt mellan himmel och jord-babbel och spejande av pågående projekten här hemma för dom fyra päronen.
Typiskt härligt, hela alltet.
Sen blev det glassbuffé för barnen. Och någon premiärade och fick minsann sitta både mellan gängets Radarpar OCH få PRECIS samma sak i tallriken som dom…
-Glass, maränger och chokladsås. Hejdå kvällströttheten och hej SuperspeedBusOlof! ..som levde lajvet i sin sockertopp bland alla ”storbarn” sedan.
Nu var det föräldrarnas tur att njuta efterrätt.
Hade gräddat experimentknytena en stund och det doftade himmelskt i köket. Blåbär med vit choklad eller andra varianten; smörstekta kardemumma- och kaneläpplen.
Söta smördegsknyten med en klick vaniljglass till. Det smakade mycket, mycket bra… om jag ska behärska mig i orden.
Om inte; ”DET VAR SVIIINGOTT!!”.
…
Det blev en så på-alla-sätt-god kväll.
Skördetider, är goda tider. Och vänner, är dyrbarare än guld. Ja, så är det!
Senaste kommentarer