Nu har tiden när vi vill leva ute maximalt, börjat. Men ändå är vi för förtjusta i hembakt bröd för att avstå det, dessutom är det jädrans dyrt med köpebröd. Vårbruk och trädgårdstider får samsas med olika varianter av finurligheten Långpannebröd, mao! Så himla smidigt och gott! Här ska ni få ett utav våra favoritrecept!
Morotsbröd i långpanna!
Vad du behöver, till enkelsats?
5 dl mjölk
50 g jäst
0,5 dl rapsolja
2-3 stora finrivna morötter
1 tsk salt
2 rejäla matskedar honung
8-10 dl vetemjöl.
1 dl grahamsmjöl
1 dl havregryn
Och så gärna några matskedar hela linfrön
Gör såhär:
Smula jästen i en bunke. Värm mjölken tilll 37 grader och blanda med jästen. Hiva därefter i olja, morötter, honung och salt. Tillsätt sedan så mycket mjöl som degen ”orkar med”, men spara lite till utbakningen! Arbeta ihop med musklerna eller dra på assistenten. Ställ därefter på jäsning i ca 30 minuter.
Baka ut degen och lägg i en långpanna med bakplåtspapper. Platta ut och skär försiktigt i rutor och nagga sedan med en gaffel. Låt jäsa i ytterligare 30 minuter och grädda sedan i ugnen i cirkus 15 min på 220 grader.
Låt det gräddade brödet kallna under bakduk och skär sedan i bitar.
Servera brödet med massa smör och ost! Och njut! In med allt som är kvar, i frysen och plocka sedan ut och värm eftersom du tänker äta. Då håller brödet sig saftigt och du upplever nybakt varje gång! Jag gör minst dubbelsats varje gång, det är inget jobbigare än enkelsats, promise!
…
Nu väntar ljuvliga söndagen på oss. Vädret är trålande även idag och vi fortsätter arbetet med anläggandet av nya Köksträdgården/Blomsterlanden.
Alldeles i slutet av oktober. Frosten ligger över gården men håller redan under morgonen på att smälta bort av solen. Hästarna är så vackra där dom står mitt i. Som rykande vinterpälsklädda moln.
Där inne i gamla gården äter familjen frukost.
Inget märkvärdigt för världen. Ändå så förbenat märkvärdigt. För oss. Tiden tillsammans är det bästa vi har.
Till skillnad från tidigare i veckan, då hemmet sett ut som jagvetintevad (ni som följer våra stories, ni vet). En salig röra, helt klart. Så vaknar vi idag till nystädat hem, med den kaosiga källsorteringen nere på byn i sina rätta containrar, med kattlådan lite mindre stinkande, tvätten bortvikt och med lite skogfynd på toppen som gör hemmet Alla Helgonafint.
Äppelmoset från årets äpplen smakar gott på havregrynsgröten. Och lingonris i krus, fint eller hur?
Kaffekoppen, dagens första. Franssongoset. Oslagbart.
Och pricken över i? Nybakt bröd till frullen. Det enklaste ni kan tänka er.
Jag rörde ihop degen igårkväll/natt.. degen fick stå i kylskåpet tills vi vaknade i morse.. har ingen aning om hur lång tid det blev. Inte så noga på tiden, skulle jag säga! .. men minst 8 timmar! Bara baka ut degen på morgonen och njut av nybakt till frukost!
Här kommer mitt hittepårecept!
Emmelis Kalljästa småfrallor!
6 dl ljummet vatten
3-4 msk god olivolja
50 g jäst
2 tsk salt
2-3msk honung
ca 12 dl mjölblandning. Jag tog allra mest rågsikt och bara någon deciliter vanligt Vetemjöl special. Laborera vetja!
1 ägg, till pensling
vallmofrön att strö över frallorna
(ca 25 stycken)
Blanda vattnet med oljan och jästen. Rör tills jästen löst sig helt. Tillsätt salt, honung och mjölet och blanda allt tills det blir en fast deg.
Skjutsa in i kylskåpet med bakduk ovan. Sov så gott, både du och deg!
God morgon! Häll ut degen på ditt mjölade bakbord. Platta till med hjälp av mjölade händer, så degen blir en ca 1 cm tjock degkaka.
Dela degen i valfria frallastorlekar.
Lägg ut frallorna på en bakpappersklädd plåt.
Pensla med ägg och strö över vallmofrön.
Grädda dem i mitten av ugnen på 175 grader i ca 15-20 minuter eller tills bröden har blivit härligt gyllenbruna.
NJUT!
…
Höstlovsmorgon, Frostgnister och Kalljästa småfrallor. Själagott så det förslår!
Ta hand om er och ha en god helg, så hörs vi snart igen!
Plötsligt är det september. Det allra ivrigaste från sommaren dimmas så smått ut i både natur och kropp, men än är mycket grönska, blomning och ljus. Vackra vackra september, en favoritmånad. Var tid har sin charm. Så är det verkligen. Efter sommarens alla kalas, brukar jag ge mig själv lite husmorsvila. Älskar att baka och laga, men paus är alltid gott. Med sensommaren och tidiga hösten, vaknar inspirationen till liv igen och till skillnad från önskan om ”snabb men god sommarmat”, vill jag nu stå vid spisen i timmar. Safta, sylta, prova nya grytor och fylla frysen med nybakt bröd. Jag och ungarna dammade av ett gammalt kärt recept häromdagen!
-Storans Grötbullar
(16-20 bullar)
Vad behöver jag?
2 dl havregryn
3,5 dl vatten, kallt
50 gram smör, rumsvarmt
25 gram jäst
3 dl mjölk, fingervarm
1,5 tsk salt
2 msk ljus sirap
8-9 dl vetemjöl (byt gärna ut ett par deciliter till exempelvis grahamsmjöl)
Och hur gör man?
Koka ihop havregryn och vatten till en gröt i en kastrull. Lägg smöret och låt det smälta ihop med gröten. Låt det svalna.
Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och blanda tills jästen lösts upp. Tillsätt gröten, salt, sirap och vetmjöl, lite i taget. Blanda ihop allt till en smidig deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 50 minuter.
Dela degen i 16-20 bitar.
Forma degbitarna till runda bollar och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dom lite lätt. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 230 grader.
Pensla bröden med vatten och strö över vad du önskar, havregryn eller vallmofrön, eller kanske inget alls? Jag gjorde på alla tre sätten.
Grädda bröden mitt i ugnen i ca 14-15 minuter. Låt dom svalna på ett galler under bakduk.
Ät sedan med (nästan olagligt) mycket smör och ost på och typ svimma på kuppen, av hur gott det är..!
Vi drog till med trippelsats och hujedamig så trötta vi var efteråt. En stund på sofflocket fick det bli.
Det är onsdag och vi letar och letar.
Efter kissekatten som nu varit borta i fem dagar. I natt vaknade jag av att jag drömde att Fransson kom hem igen… snyftade för mig själv sedan, när jag insåg att så ej var fallet. Jag är så himla kär i den katten så ni anar inte. Han kom till oss när jag var mitt i en inre process, förstår ni… ”vad svamlar hon om?”. Jo.. ni minns, när jag sa åt mig själv och Duktiga Flickan, att jag är värd att vara snäll mot av mig själv, att jag inte ska fylla livet med en massa krav på mig själv, än hur mycket jag älskar allt jag gör. Jag är ingen maskin och behöver vara rädd om mig själv också, inte bara alla andra. Mitt i allt kom Fransson. Lade sig i mitt knä, där jag satt på sofflocket och kände mig deppig… själaskavet var ett faktum. Jag är högst förtjust i ”den nya versionen E”, som använder sin energi och iver till en drivkraft, när jag önskar. Men som också kan bromsa. Och nu saknar jag Fransson ännu mer. Håll en tumme för oss att han kommer tillbaka!
Det är en ny dag och bara det, kändes så himla gott.
Nu visste jag att ”det här går bra”, mina två förisungar är trygga dom timmar dom är iväg och här hemma har jag och Lillebror det gott under tiden. TACK ni underbara för all respons över orden från mitt mammahjärta! … ni är många som skriver och undrar hur ni ska kunna kommentera här inne och inte bara på instagram och via mail och privata meddelanden.. och det är helt enkelt så att ni måste klicka er in på det specifika blogginlägget, DÅ dyker kommentarsfältet upp. Så krångligt, jag vet. Ska be min ”admin” om hjälp med det.. han råkar ha det så fullt upp bara, med husritande, snickrande och småbarnspappande, ni vet.
Vi tog en promenad i regnet, Lillebror somnade och jag passade på att kvista in på blomsteraffären. Vi skulle ha vägarna förbi stan senare på dagen, men jag tänkte att ”nä Emmeli, vill du ha din gulliga lilla blomsterbutik kvar här i byn, då är det du som fortsätter att gå och handla där utan att tänka ’perfekt, blomsterlandet i stan har nog allt jag behöver’ ”. Hittade så söta hallonröda begonior.
Där ser ni mina Loppisfynd från årets första loppistur. Ramar. Har två likadana också. Tänker framkalla och sätta något gulligt där i. En duk, den blev min drivkraft förra veckan när jag donade i efter-jul-sunket som mest. ”När jag skurat så ska jag lägga denna på köksbordet och ställa en tullisbukett ovanpå”. Lilla, lilla vasen är en liten ärvesgrej från Tant M som flög till himlen innan jul, så himla söt visst? Boken (Sköt om din häst på ett naturligt sätt) , som viskar om vår hästhållning här på drömgården. Samt ett kärt second-hand-fynd. Tre små porslinsfigurer. Det är ju småttingarna, ju, ser ni det?
Så var vi plötsligt fulltaligt Hemmagäng och vi slog till med brödbak.
Det är alltid en hit. Storasyskonen löste upp jäst och hivade i mjöl och salt och honung som om dom inte gjort annat i sina dar…
Degarna jäste och jag njöt av den där stunden i vårt vinterhem. Lillebroren sov fortfarande, Storasyskonen påtade med sitt och jag fick chans att bara andas och vara för ett slag och kunde inte minnas jag hade en sån lugn stund senast.. så kan det ju vara i ett intensivt småbarnsliv, ju. Det äär sjåigt att vara HemmaMamma. Men jag älskar det. Alla dagar.
Från ingenstans drog regnmolnen sin kos, och fram dök Januarisolen. Den känslan, var tusan magi!
Hemstöpta ljuset från Mäjadalen lyste så vackert i vaniljliknande ljuset.
Sådärja! Efter en timme är det dags för gräddande. Enklaste OCH godaste brödet vi vet.
Recept på ”Mammabröd” ,som barnen säger, det hittar ni HÄR.
Melliset gick inte av för hackor. Samtliga mm-ade. Sen gick vi ut ännu en gång och jag konstaterade att klockan var närmare halv fyra och mörkret hade ännu inte fallit.
Till kvällen slappnade jag av till fullo, varpå Herr Magkatarr knackade på min dörr och jag däckade, tillsammans med barnen.
En ny dag idag.
Och det förfärliga brännande illamåendet är nästan borta. Vågar mig inte på kaffet. Och mumlar till mig själv att ”såhär blir det Emmeli, när du oroat dig en längre tid.. (som för att två hästar ska trivas här hos oss, över att en älskad inte mår, om en Skrålla börja Föris osv).. och sedan slappnar av till fullo för att saker hamnar på plats”. Nåväl. Sån är jag. Tror inte att jag kan lära av mig min oroande sida, den är så mycket jag. Jag gör av hela mitt hjärta. Alltid.
Det är alltså redan torsdag.. solen skiner på frostiga landskapet. Ute i hästhagen möter två pållar mig.. och jag kan nu inte förstå, hur Han kunde bli den första av väldigt, väldigt många hästar, som skrämde mig fördärvad en kväll i början av december? Men så blev det. En erfarenhet rikare.. och något som gjorde att Mitt Rätta Häst-jag vaknade till, ur min saliga åh-kära-nån-har-jag-en-EGEN-häst-nu-dimman…
Solen skiner, storasyskon sparkar på sparken runt gården på den frostiga isen. Och från ingenstans blir Lillebror sjukling. Mamman biter ihop, och känner inte efter så mycket hur hon egentligen mår utan tar hand om dom små liven som det dyrbaraste hon har. Varje dag är ett liv.
Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet! Precis så.
Jag hoppas så, att ni har det bra. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Med äppelröda kinder efter uteturen, gick vi in i varma köket. Spisade julemusik och satte en deg storlek Jättestor.
Degen formades till runda bröd.
Tavlan från köksfönstret var andäktigt vacker.
Jag flyttades till barndomens julestökande och blev kramsugen på min egen mamma.
Lillebroren vaknade från sin långlur ute i vagnen och tyckte att det såg väldans spännande ut vad mor och storasyskon påtade med.
… en liten ammestund framför ugnsvärmen. Kan liksom inte bli fel.
Bus därefter, medan mamman försökte röja upp ett diskkaos utan dess like. Sånt man får räkna kallt med när man bakar en stor stöpa och dessutom med tre små bagare till sin hjälp.
… doften sedan, av nybakta julelimpor, spred sig i hela hemmet.
Förstås blev det provsmakning i skymningen. Mums för MammaMormors rågsiktslimpor!
…
Receptet på ”Mors Juliga Rågsiktslimpor” hittar ni HÄR !
…Idag är det onsdag och strax ska jag och minstingarna susa iväg till bvc. Storebroren är på Förskolan och äter julbord, så gulligt hela alltet! Hoppas att er onsdag blir god!
.. själv säger jag till mig själv; ingen julstress, …ingen julstress, INGEN JULSTRESS!!!… men alltså, lite stress är inte farligt, huvudsaken Den Goda Vilan kommer som en utlovad belöning till kropp och knopp därefter..
Just nu är jag så trött, både eftersom en hel hösttermin av HemmaMammaliv och annat håller på att landa i kropp och knopp och särskilt efter alldeles för spännande veckor nu på slutet… jag längtar omåttligt efter jullov. Tröttheten trycks undan och inom mig bubblar en blandning mellan iver, liite småstress och pirr i magen.. det är så himla fräsigt att få göra ännu en juleresa tillsammans med småttingarna, deras ögon tindrar stort. Ikväll ska vi klä granen… Åh, <3
Det är en favoritsyssla vi har här hemma. -Att påta i köket tillsammans. Jag och M tycker om att laga mat tillsammans. Och barnen älskar att baka.
Nygräddat ”Mammabröd” är poppis.
Och jag smäller av förstås, över att ha en trio att få älska, pyssla om och som liksom älskar tillbaka så mycket att jag ibland måste gråta en skvätt mitt i alla du är min bästa mamma. Att spendera all tid tillsammans med dom just nu i livet, känns 100 % rätt. Att få ge dom en mjuk, trygg och stressfri uppväxt.
Mammabröd på gång!
Tjopp tjopp säger det, så är degen gjord. Det här brödet med några få ingredienser, behöver bara röras ihop och jäsas en endaste gång. Faktiskt så rysligt mysigt att kliva upp en helgmorgon och sno ihop till frukosten.
Ja, det heter faktiskt så i kokboken. Ett fantastiskt bröd. Och ni kommer förstå varför!
… bilderna är inte dagsfärska, men samma visa pågår just nu. Ska alldeles strax skjutsa in vårt frukostbröd i ugnen. Dahliorna ser ut att frysa där ute i kyliga regnet. Vi tänder ljus här inne. Små nyvakna småskruttar lommar runt. Och vi tar lördag.
Senaste kommentarer