För idag fyller Storebroren 6 år!

Älskade ungen. Liten. Vår förstfödde. Han som gjorde mig och M till päron för allra första gången. Han, fyller idag 6 år. Och det är så stort att det inte är klokt!


Medan snön yrde där ute, var vi uppe tiidigt, tidigt och stökade i köket och gjorde i ordning frukostbrickan. Med hans favoritbullar och varm choklad, drömfrukost om ni frågar Minimannen… och också ungefär vad två skraltiga päron orkade med. Småsyskonen donade dom också och till sist var vi äntligen redo för att harkla oss och dra igång födelsedagssången!


Ja, må han leva mååånga lyyckliga år!

Grattis vår älskade S! Som det stod där i ditt födelsedagskort, är det ren och skär LYX att få vara mamma, pappa, Lillasyster och Lillebror, till dig.

Vi uppvaktade Minimannen med kärlek. Och en hop presenter förstås. Flera, fastän han tyckte att ett hade räckt.

Ni kan klicka på färgade orden så ser ni shoppingställena, vetja! Vi ser fram emot att läsa nya, väl omtalade, boken Musse & Helium. Pärla nya pärlplattor med 16000 hama-pärlor. Tänk så fräsigt, att laga mat och gott med en alldeles Egen Kökskniv. Lillasyrran gav Storebroren en pruttkudde (kärlek!), den kom från lill-coop nere på byn. S blev så glad för alltihop! Lyste i ögonen.. det gjorde det över den där fyllda Verktygslådan med alldeles riktiga verktyg, i storlek lämplig för 6-åring.

Livets största lycka i bild!!

Idag firar vi dagen lång!

Men inte med något storfamiljekalas som först tänkt. Det är vi alldeles för krassliga för.. tack och lov har födelsedagsbarnet hunnit pigga på sig. Så födelsedagsmys i stora lass, bara vi Storlilla familjen, ska vi nog orka med. Födelsedagsmorgonen pågår för fullt… men både Minimannens mamma och pappa, är lite föör taggade på fortsättningen av dagen, för att riktigt kunna vänta på stunden där S ska följa ett snöre ute på gården senare… åhå, det ska bli så kul! S får berätta för er sedan, förstås!

Gullhjärtat har Födelsedagsklockan på armen, så stolt. ”Nu är jag sex år! och har en EGEN klocka!”… och som den siffer- och räknegalning han är, räknar han ut ena tiden efter den andra..

”mamma! det är sex och en halv timme kvar till klockan är tre!” ..

..frågan är om vi ska tidigarelägga Lilla Födelsedagsfikat med Farmor och Farfar, haha! Men alltså.. tid är allt vi har, ju! Varför skynda? Nu ska här njutas!



Å, Mammahjärtat bultar hårt. För idag fyller Storebroren 6 år!



Mamma Emmeli , världens stoltaste.

Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Den här veckan har varit (och är fortfarande delvis) en pärs. Det var därmed enormt gott att få ta helg, kliva upp i nystädat hem och titta ut på det mest vackra marsvädret vi kunde tänka oss. Med en känsla av hopp om friskare familj adderades ljuva minusgrader, glittrande snö, klarblå himmel och strålande sol.

Jag och barnen masade oss ner mot lagårn i sakta mak.

Där mötte vi hästpojkarna. Hur vackra? Så enormt, tycker jag. Den här veckan har jag tänkt lite extra på hästeriet.. för prick ett år sedan var jag och barnen nere i garagedelen av lagården.. och jag kom huxflux på att ”men tusan! HÄR kan man ju ha hästar, ju!”… och ett år senare, så står dom där. Jag låter bli att försöka orda min tacksamhet.

Vårvintern i sin vackraste skrud!

Så kom pappan hem från arbetet och familjen blev hel.

En trygghetsbubbla uppstod, som vi tillät oss hoppa rakt in i. Det är fasligt ute i världen. Det är oro för Det Där Viruset jag knappt orkar tänka på, av oro. Vi rymde från allt det där för en stund.

Tog snoriga näsorna och alla lager av ullkläder. Smörjde kinderna med solskyddskräm, kokade varm choklad och grillade oss järnmackor till lunch. Sportlovsmyset uppstod!

Sagolikt härligt!

Barnen byggde snökojor och hästarna fick sig en fredagstur. Mannen och Minimannen tog varsin pålle och lekte kring gården. Jag önskade så att jag hade haft orken jag med, med min kolaböna där i hagen, men njöt av synen av denna kvartett..

Mannen och hans Bundis. Det äär så häftigt att se dom tillsammans. Hur Ikrans förtroende bara växer och växer för sin M. Jag och I är BÄST… på att gosa i hagen. Han pussar mig så fort jag ber om det. Men när vi ska samarbeta.. från marken alltså, då blir jag mest arg och tycker att han är… dum. Och han, tycker att jag är en hispig sprätthöna. M och I, är bästisar.

Och den där duon. Magi. Från början till slut. Nyp mig i armen, alltså. Att få möjlighet att ge detta till småungarnas barndom.

”Kom min ponnykompis, så går vi”!

Lilla Fjädern var glad när kompisarna kom tillbaka till hagen..

Bus och lek uppstod! Vem tror ni vann racet? Lilla Chippen, förstås!

Hujedamig, vilka magiska timmar!

Vi kan kalla det; ”Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!”. Äsch, så fint! Och någon gång måste ju denna Sjukstugehärva ge sig…

Önskar er alla en god, god första marshelg!



Emmeli

Måndagshälsningen! … med lureri- och överraskningshelg på toppen!

Tjohoo! Vi lever! Har ej gått under jorden. Har saknat er. Hoppas att ni mår fint!

Och, förlåååt.. men förra veckan var jag bara ”tvungen” att småljuga för er lite, angående planerna och så.. ni kommer förstå varför..

Förra veckan fylldes med..

Livet. Och när dagen ligger i hjärteasken och jag tittar på dom där tre som sover tätt intill varandra. Då känner jag mig rikast på jorden.

Hästarna hade ganska så bråkiga dagar. Lite ”bakslag”, som vi nu denna gång tog med betydligt mer ro än när två första hästarna anlände oss och hade sitt lilla efter-två-veckor-bakslag. Fjödur var skygg, så skygg mot oss människor och ganska så sur på pojkarna i hagen. Men inte mer än så. Inget argande mot någon människa. Då var Hästmamman nöjd. Och för det mesta var det frid och fröjd, med nyfikna, glada hästar med öronen framåt. Älsksklingarna våra!

Vi hade Världens mysigaste Fettisdag. Jag och barnen fyllde semlor och dukade för semmelfika tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar. Vi umgicks i friskluft och februarisol och semlor på toppen!

Succé! … och här i bild; ett sånt där ögonblick som får mina ögon att tåras. Av tacksamhet. Juniflickan i sin Morfars famn. Strax efter hon sagt till sin Morfar; ”Alltså Morfar! Jag ÄLSKAR dig!”.

Det där var en utav veckans höjdpunkter. När jag var ute och lekte med lillponnyn. Vi tog oss joggturer längs lillvägen och ponnyplutt gjorde glädjeskutt.

Vi gladdes åt ljusets återkomst. Känslan av ”jaa! Nu är vi igenom mörkertunneln”. Utetimmarna samlades till många, många. Solglajjor på!

Storebror bjöd oss alla på så god fruktsallad.

Barnen och jag hade mysdag med min äldsta systerdotter. A, som är som min Lillasyster då det ju bara skiljer 5,5 år på oss. Barnens storkusin, som snarare är som deras lillmoster. Älskade A. En dag jag sparar i hjärteasken. Barnen likaså.

Det blev torsdag och vi kände viss separationsångest här hemma. Minimannen skrev kärleksmeddelanden till sin mor. ”Jag älsGar dig” och sånt där. Som man blir gelé i hjärtat av, ni vet.

Vi tog oss en tur, efter torsdagsstädningen, ner på byn. Ungarna fick Tom & Jerry-kex (livets fest om ni frågar dom!) och mamman njöt av fina blommor på söta blomsteraffären. En mårbacka följde med oss hem!

När vi vandrat från byn och nästan var helt hemma, hade jag denna syn framför mig. Två små bröder som vandrade bredvid varandra. I vagnen rullade jag en trött StoraLillasyster. Snart, snart hemma på vår plats på jorden. En sån där nyp-mig-i-armen-stund.

Så blev det fredag, efter en natt med kaos. Jag hade näästan helt bestämt mig för att säga hejdå till alla barnen över helgen. Men mitt Mammahjärta klarade inte det. Bland annat för risken att B skulle vara ledsen och sakna sin amning för mycket, så sent på torsdag kväll började jag packa för honom för en helg på vift. Under natten vaknade han och gallskrek över tandsprickning (så typiskt, en natt vi hade behövt typ extra sömn). Vi hade en vakentimme med skrik. Som sedan byttes mot en ny vakentimme när pappan åkte iväg på brandlarm. Och nästa timme, ja då skulle vi kliva upp. 04.15. Men häpp häpp! Det blev fredag. Brandispappan han preciis hem från sitt larm, logga ut sin jour och iväg det bar för mig och Lillebroren. Vi mötte upp Storan och hennes två småpojkar. Mot tåget. 05.42 satt vi, gänget, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och tuffade genom landet. Söderut, Mot huvudstaden! Bertan fann sin plats, som ni ser.

Det var helt enormt roligt, att få kliva av tåget som Den Stora Överraskningen, för älskade födelsedags-storasystern som fyllde 40 år i helgen. Hon visste om att mor och far och Storan skulle komma. Men inte mer än så. Så hon blev enormt överraskad (kika in på min story nu vetja, så ser ni hennes min när vi klev av tåget. ”Överraskning!”, döpte jag höjdpunkten till). Hela helgen har varit överraskningar, blomster, spaande, goda middagar och massor av Kärnfamiljehäng.

En oförglömlig helg! En upplevelse, tillsammans med min Lill-B.

Veckans sista dag, packade jag och B ihop oss. Maj gadd som vi längtade hem då. ”Pappa? Chippe?”, undrade Bertilen. Längtandes efter Pappa och sin ponny. Syskonen också, förstås. Och hans morsa, kan omöjligt förstå att hon stod ut med huvudstadslivet ett helt år, året efter gymnasiet när jag gick ett år folkis i Bromma!? Men det var en skyddad bubbla, tror jag. Alltså..Allt rännande och det höga tempot, stressen, avgaserna, bullret, alla MÄNNISKOR, all o-frisk-luft, all TRÄNGSEL, alla AFFÄRER, alla MASSA, av ALLT. Min själ SKRUMPNAR ihop, sakta men säkert. Ett par dygn var nog. Tack Gud för att vi får bo och leva som vi själva mår bäst utav!

Vi avslutade veckan med Magi. Pappan mötte upp mig och B på perrongen. Storasyskonen var hos Farmor och Farfar. Men till sist var hela familjen samlad. Alla hade vi haft en panghelg på var våra håll. Och wow, så härligt att få samlas igen. Jag snabbpussade mannen, kramade om barnen som somnade bums.. och formligen kutade ut till hästhagen och gnuggade händerna hästdoftande och pussade mule. Hemma!

Alla veckor kan inte vara sådär superfräsiga. Men oh, vad tacksam och glad jag är som fick vara med. <3

Nu är det ny måndag!

Veckans planer:

-Jag har sån pustande skön känsla inom mig. Ääälskar att vara hemma igen och NJUTER så. Men, jag har också förskräckligt ont i halsen och är långt ifrån kry. Inte låtit det få ta plats i helgen, pepprat med alvedon men kommer nu hem och slappnar av och hej och hå. Honungsvatten, strepsils och vila väntar..

-Få äran att vara HemmaMamma ännu en vecka, inom Team Drömgården. Jag och M pusslar och grejar för att få livet att gå ihop på det sätt vi önskar.

-Sportlovsveckan pågår här i norr. Och nog ska vi ordna oss Sportlovsmys!

-Vi har minsann också en Födelsedagsvecka! I slutet av veckan får vi en 6-åring här hemma. Kära nån, så fräsigt! Vi ska kalasfixa tillsammans jag och barnen. Sånt gillar vi ju!

-Jobba i kapp i mailen. Och svara på oändligt med kommentarer från er. TACK för att ni är så fina och engagerade!!

-Här på bloggen får ni hänga med på Födelsedagsfix, bland annat. Vad sägs om Vårt bästa Vetebullerecept? Jag tänkte också sända er en hälsning om ”Att leva med Naturen”. På instagram händer det också alltid grejer… livet styr, helt och hållet. Men, I filmformat, på instagram stories, har jag förberett för att skicka er ett gympapass, på onsdag! Håll utkik då om du är gympasugen, vetja!

-LEVA! Dag för dag. Stund för stund. Här och Nu:a. Allt det bara går.

Önskar er alla goda alldeles-i-början-av-mars-dagar!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Vi landar i måndag och på sin plats, en liten tillbakablick på veckan som gick, innan vi landar och blickar framåt!

Vi startade med Tillsammansmåndag i vanlig älskad ordning. Vi spelade hockeyspel, friskluftande oss och spelade fia med knuff tillsammans. Magiska stunder!!

Jag tog min premiär-ridtur med Fjödur. Turen gick fint. Galoppen över snöiga åkern, var magi. Vad som hände vi sadlingen (att F blev rädd, slet sig, hamnade ut på mellanstora vägen och orsakade smärre hjärtsnörp i några sekunder..) det låter vi hamna i kapitlet ”sånt här händer när man är en rädd liten Fjäder som hamnat på ny plats, bortryckt från sin trygghet, och nu med alllllt och alllla nya för honom”. Pappa M grejade med vår lilla högt älskade hästpojke och från att vi första dagarna knappt kunde klappa F, så har det redan hänt mycket.

På tisdagen hade jag och alla barnen Kulturdag. Jo, jo! Vi tjavade ner på byn med små och stora ben, hamnade i mamman och pappans ”gamla giftasfestlokal” och bjöds in till en underbar föreställning av den bästa Kulturskolan på jorden. En Musikalisk Resa bjöds vi!

Sen knatade vi hemåt och jag bjöd älsklingar på våfflor och nykokt hallonsylt. Tror ni på barnajubel?

Barnen hade lekstunder långa och röriga som jag vet inte vad. Men jag ÄLSKAR det. Är absolut en städnissa som älskar ordning och reda. Men lika mycket älskar jag synen av och ljuden från barnen när dom är inne i en riktigt härlig lek. Ordning räcker om jag har en stund på morgonen och kvällen innan natten.. där emellan ser det mer eller mindre ut såhär i hela hemmet. Barn ska få leka. Sådetså.

Nej, gråt inte. Det gjorde inte jag. Jag skrattade rätt gott, faktiskt när jag hade omplantering. Av mina ”övervintrade pelargoner”. Superfrodiga redan nu. Verkligen.

Jag gjorde två rysligt fina loppiskap. Kandelaber och söt kopparkittel.

Jag tog en utav Bertils långa sovningar till att sitta ute i vårvintervädret som likande april, för att jobba mig genom mailkorg, skriva utkast för samarbete osv.

Bertilen åt äpple ute i stormen och hade två kompisar som inte alls var intresserade av sitt granris utan på sitt sätt bönade om bad. Om äpplet, förstås.

En endaste femtimmarssväng var storasyskonen på förskolan. Och det räckte för att haffas av Herr Äckelsjuka. Det är tusan inte en schyst tid, Vabruari. Lilla hjärtat. Så tapper. Och tack och lov en lindrig variant och med ingen annan i familjen som blev sjuk.

Fjödur fick stanna själv i hagen för första gången medan dom andra två hästarna var på tur med alla familjens människor. Det var hopp i luften. Magis-snusket verkade ha coolat ner sig, Juniflickan var piggare. Alla var ute och tjavade runt åkrarna, solen sken och det var goood fredagsstämning.

Hade aldrig kunnat ana hur trevligt det här hästlivet skulle bli, där samtliga är så involverade.

Helgen inleddes med hästtur följt av fika ute på bron. Helgen blev så mysig. Fylld av sånt vi tycker om. Framförallt; frisk familj. Endast någon snorkråka som vägrar ge sig iväg. Tacksamt!

Vi avslutade veckan med stort Vetebullebak, jag och barnen. Den ni! Svettigt som ett gympapass! Men så himla trevligt.

Och mitt i allt där vi höll på att baka blivande 6-årskalasbullar, så kom jag på att ”men jädrans!! jag rullar några släta bullar också så haar vi ju semmelbullar till på tisdag!! hurra!!”

Farmor och Farfar kom och grillade korv med oss och provsmakade nybakta bullar. Så gott veckoavslut!

En vecka fylld med livet.

Nu väntar den sista februariveckan på oss…

Veckans planer:

-Mysa skiten ur sista dagarna av februari. Hujedamig som vi varvat med sjukor bland samtliga familjemedlemmar sedan sista veckan i januari. Vi satsar på hemmamys med små kära besök här hemma under veckan. Försööker hålla oss ifrån baciluskorna… och har det gott på kuppen, förstås!

-Gå på Utvecklingssamtal för Storasyskonen.

-Fira Semmeldagen! Längtarrrr! Det blev ju liksom inget finfika i helgen som var men semmelbullarna ligger beredda i frysen.

-Sända er hälsningar. Tänker mig ett inlägg med En Liten Vitaminkick! En hälsning med ritningen av Foderbordet till hästarna som så många frågat om. Och känner jag livet rätt så bjuder det på sina inslag utan att jag kan planera. Som det ska vara, tänker jag.

-”Leka” med hästarna. Varken jag eller M är ute efter någon ”härskande” position gentemot våra hästar. Vi vill mer än så. Vi vill skapa er ralation, en vänskap och en vilja där hästarna har lust att samarbeta med oss. Vi använder oss av ”De sju lekarna” (googla du som är intresserad) väldigt mycket. Just nu är jag och Lilla Fjädern alldeles i början och han är en fortfarande ganska ung, väldigt känslig själ som tycker det mesta är jätteläskigt. Så just nu jobbar jag stenhårt för att visa honom att så ej är fallet… tålamodskrävande, milt sagt. Lika utvecklande och en helt fantastisk känsla för varje steg framåt.

-Unna mig en tur till Blomsteraffären nere på byn. Hoppas att dom fått in några Mårbacka! Ni såg ju hur mina såg ut.. jag behöver nog fylla på med någon fräsching, haha!

– Njuta av livets guldstunder. Alla dagar är inte balans och superhärliga, rakt igenom. Ofta, så bjuder dagen på lite av varje, eller hur? Men med gott fokus och positiv inställning, så kan mycket påverkas till det bättre.

-HemmaMamma-njuta. Små härliga stunder tillsammans med dom där tre som är halva-halva mannen och mig. Älskar att få vara med.. mitt i samtalet ute i hästhagen tillsammans med vår femåring, .. när han pratar om hur mycket han älskar hästarna, för att i nästa sekund fråga ”vad är en stjärna egentligen?… är solen en stjärna?” varpå jag vässar mina geniknölar och försöker svara på allt så gott jag bara kan. Jag nyper åt mig av pysselstunden med Juniflickan där hon plötsligt avbryter och säger ”mamma..? jag ÄLSKAR dig!”.. eller goset med den där lilla plutten som nu är närmare 1 år och 9 månader som ena sekunden hänger under mammas underställströja och sörplar mjölk, nästa kastar yatzytärningar och försöker hänga med i spelet och tredje sekunden säger ”mamma? Klaaam!” och ger mig den mysigaste kramen jag kan tänka mig.

Önskar er en fin sista februarivecka! Ta hand om er. Som alltid; – allt ni bara kan!



Emmeli

Måndagshälsningen! .. med glimt av vår nya familjemedlem!

Hej i måndagen!

Hoppas att er veckostart känns god. Tänk att fåglarna kvittrar mer för varje dag nu. Och att det är den där tiden när man märkbart både ser och känner att ljuset återvänder, mer för varje dag. Något att försöka omfamna sig med och njuta av maximalt, eller hur?

Ok. Dags för Måndagshälsningen! Håll i er angående förra veckoavslutet. Tappa inte hakan och så vidare! Veckan som gick, fylldes med…

Måndagspepp!

En ridtur på Ikran. Med Chippen bredvid, förstås. Heeemska tanke, att dra iväg utan hästvän, säger I. Men vi jobbar på med det. Stora Mammutens självständighet och förtroende för oss.

Piffade till tisdagen med plättmellis och jublande ungar!

En typisk onsdagssyn. Vardag. Älskade vardag. Storasyskonen var två 5-timmarssvängar på förskolan medan jag och lillprins myste hemmavid. Donade i hemmet med tvätt och städ, läste böcker och sånt.. ständigt med hästpublik.

Motionerade. Varav en tur med fina byavännen.

Det blev lill-lördag och pappan var iväg och sände hockey i stan. Vi här hemma struntade i matchen och myste ner oss, samtliga nybadade, med popcorn, täcken och kuddar, framför Paddington. Vilken fin film!

Det blev torsdag och mattorna hivades ut på vädring. Storasyskonen åter hel-hemma och medan Lillebroren sov ute i vagnen..

..njöt jag så av tiden med dom där två..Så fina stora små samtal om livet ur deras perspektiv. Det häftigaste som finns, ju!

Vi firade in helgen mitt i städröran. Med bullar och mjölk och äppelkinder sedan uteleken.

En tur till Tant G tog vi oss också.

Så blev det fredag. Småttingarna agerade minibagare så vi hade gott fika när Mammamormorn kom och myste med oss under dagen. Bertan visade sina skills och pekade och berättade för mormor vad han har där i sin söta pekbok. Prinskorven som pratar mer och mer för varje dag. ”Liggelin” (piggeling) och ”Chiiippss” (chips) är två utav dom senaste favvisorden… ni anar att det är ganska så härligt att vara Minsting, va?

Jag fick så himmelens fin tullisbukett. Å, vad glad jag blev och är ännu av dessa blomster!

Till kvällen hade vi Fredagsmys med Svärisarna här hos oss. Det var sån härlig kväll och jag skrattade så tårarna rann tillsammans med Svärmor. Exakt hur underbart som helst! Och den där grytan, den var välsignad minsann. Dagen efter tvärbjöd vi upp ganska-nya-fingrannen längst ner på vår lillväg. Så, då hade vi gryt-lunch här hos oss.

Lördagen hade vårvinter-och-hästfokus. Till natten när barnen sov, satte jag och M dom första tapetvåderna. MAGIII! Overkligt. Och! Vi blev nääästan osams för typ första gången någonsin. Jag, stresspulvret, tyckte att M (luuuuugnet själv) var SÅ LÅÅNGSAMMMM. Jag tänkte att limmet skulle ha torkat innan våd-eländet satt fast på väggen. Men, det gick förstås prima. Som alltid när M påtar (duktiga duktiga M). Jag tänker att ni inte är nyfikna alls på tapeten…eller? 😉

Och vad i hela friden hände då, på veckans sista dag? Som gjorde att hjärtat stannade för ett slag, sedan slog dubbelslag och bäddade in livet i rosa moln-känsla? Medan Farmor och Farfar pysslade om barnen…Vem hämtade vi då hem?

Säg hej och välkommen! till sötaste hästen jag någonsin skådat!

Ja, kära hjärtanes. Jag tappar orden. Försöker ha måndag, få något vettigt gjort men känner att fötterna är på molnen ännu och hästhagen är enda stället jag vill vara i…

Veckans planer:

-Mysa med småttingar! Alltid, först först först i mitt liv. Älskade ungar.

-Försöka förstå att där ute i hästhagen står det nu tre pållar. Som tillhör oss. Jag ska berätta mer för er, om hela alltet och vår hästplan.

-Andas. Jag var så himla nervös förra veckan förstår ni.. hade en pirrlycklig vecka, kändes overkligt alltihop. Den här veckan ska jag ta igen en hop djupa andetag, så att säga. Känner att min magkatarr lurar runt knuten… som den ofta gör när något varit lite för spännande eller livet varit lite väääl fyllt (M har jobbat extraextra senaste veckorna.. men nu är vi åter i ljuva balansen.. varpå lilla magen kan behöva sparka bakut en dag eller två för att säga ”Emmeli! Nu ska du coola ner dig igen!”).

-Ringa viktiga samtal och göra pappersarbete. Ej kul men nödvändigt. Samt också försöka skapa för er inspirerande inlägg, både tillsammans med ett företag jag tycker så himla mycket om (ni med, tror jag) och även ord och bilder från livet, som det bara faller sig, ni vet. Livet är min vägvisare!

-Susa till bvc med Minsting.

-Köpa hem jord inför kommande omplanteringar.

-Rensa ur Storebrorens garderob och fylla med ny storlek. Det mesta kusinärvt och hämtat ur ”klädförrådet”. Sån lyx att ord ej finns (tack mostrar för er sanslösa givmildhet!!!).

-Hantera hästar. Leka och latja och lära känna. Kanske väntar en ridtur.

-Tuffa på i renoveringen. Just nu ropar Minimannen till pappan där på övervåningen; ”Pappa!! Looova att inte tapetsera NÅGOT utan mig!?”, och verkar med andra ord inte renoveringsless ännu trots att han varit renoveringsunge sedan ett års ålder. Vi pendlar mellan tapetsering, takmålning och väggreglande just nu.

-Inleda helgen i Mäjadalen för Alla-hjärtans-dag-mys!

Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen, ok?



Emmeli

Vårvinterviskning… och något galet!

För mig finns det inte mycket som slår det där;

En tur tillsammans med hela familjen. Alla mår gott, inifrån och ut. Ungar och hästar härs och tvärs. I det ljuvligaste vädret. En minusgrad och värmande sol.

Jaa! -den här helgen bjöds vi på Vårvinterviskande väder! Tycker så mycket om denna femte årstid här i norr.

Vi gick på nya vägar för hästpojkarna. Men dom är ju, tillsammans, världens coolaste. Nere vid havet var det vackert i vanlig ordning. Sån lyx att ha det här några minuter till fots från gården. Vidder från köksfönstret är mitt bästa. Att dessutom snabbt kunna andas hav, är nästan för bra för att vara sant. Höga Kusten är Själamagi.

5-åringen sitter som gjuten där på ponnyryggen. Igår lärde han sig att luta sig framåt och bakåt beroende på lutningen i naturen. Det är ju mest uppför och nerför här i bygden, liksom.. så det var finurligt att lära sig, ju. Såna där små människor snappar upp allt och lite till som karbonpapper alltså.

Småsyskonen hade det gott i vagnen, dom också.

Så tog vi skoterleden hem och 650-kilos-mammuten klev inte igenom en endaste gång. Leden var som den härligaste autobahn, mao. Ikran och M travade iväg bredvid varandra, som ler och långhalm. Själv svettades jag jäkel av att styra mitt gäng framåt.. finemang gick det på leden, men sista biten hem tog vi över åkern där solen värmt upp skaren sådär lagom att vagnsdäcken skar ner.. ooom och om igen. Äschdå. Väldans bra träning blev det!

Väl hemma var kinderna mer än varma och vi kisade mot solen och njöt. Hästarna rullade sig i hagen medan jag och den skäggige stod där och konstaterade att ”Drömgårdslivet… vi är inte dom som har koll på allt.. barnen springer lyckliga runt i håliga strumpor.. Källsorteringen välllller över. Det är en del ”ja justja”.. men carpa skiten ur livet, det gör vi tusan bra!”.

Hoppas att ni haft en god helg. <3

Jag sitter här i Salen nu, med långkallingarna ännu på och hör hur det plötsligt smattrar mot rutorna och vinden viner. Väldans tur vi njöt av finvädret igår. Idag, har vi haft fokus på något annat. Något smått helgalet. Men hutlöst roligt. Jag har senaste två veckorna mumlat saker som ”idag bestämde vi oss för något galet, men jag måste få smälta beslutet lite för mig själv först”. Jo, jo.. Idag drog vi iväg och hämtade hem en ny familjemedlem, förstår ni. Mer om det en annan dag. Vad tror ni det är??

Glöm inte gilla Drömgårdsliv facebooksida för att få dom senaste uppdateringarna. Klicka HÄR för att gilla sidan, bums!

Emmeli