För oss; sista dagarna av mars, första dagarna hemma efter ett för oss väldigt stort storstads- och tv-äventyr vi laddat i många, många veckor inför… och som vi landade gott här hemma, kära nån så ni strösslat oss med kärlek!! ..vi har försökt smälta alltsammans, tankat sömn.. delar av flocken blev febriga och hostiga och krya igen. Vi donade för påsk. Och landade i påskhelg.
En hoper glimtar kommer här!
Måndag! Och tröttheten var något utöver det vanliga. Vi tog det varligt. Två utav barnen hade blivit sjuka. Bron påskades till med små enkla medel. Våffeldag det var, så kikärtsvåfflor det till middag blev. (Recept HÄR!) Följt av en tidig, tidig kväll.
Snön tinade för fullt. I äppelträdet dinglade små snorkråkor, alltsammans med vaktkatt intill sig. Päronhjärtanen hurrade över småungar som nu var feberfria igen… ”bara” en hemsk hosta kvar. (Undertecknad avskyr när barnen har feber.. jag veeeet att ”feber i sig är inte farligt” och bla bla bla.. ).
Det började dra ihop sig för påskhelg. Frysen fylldes med ”Mammabröd” (recept HÄR) och annat.
Skärtorsdag i syn! Vi påskade för Morfars och Farfars och i några utav granngårdarna.
Strösslade påskliljor och nybakt bröd i kring oss. Struntade i Blåkulla för att checka in för påskhelg hemmavid, för hela slanten!
Efter långfredagsgudstjänsten i kyrkan, bjöd vi med oss Farfars och Morfars hem för kyrk-kaffe.
Påsk-kakan mumsades… och andaktsfullt skar vi upp det nygräddade surdegsbrödet som jag hade jobbat på med senaste dygnen.. och himmel, vad gott det var!! Lyckan över att ha börjat få in lite snits på surdegsbaket, stooor, så stor!
Så stor att långfredagsmiddagen blev detta, vilket var målbilen med påskens surdegsbak; att kunna göra räkmackor på eget surdegsbröd. Oj, oj, oj så gott! Längtar redan till att surdegsbaka igen..
Påskaftonsmorgon!
Med ett nyfallet lager snö ute på gården och stojjig frulle inne. Ni ser vem som höll låda och smittade hela familjen med skratt, i vanlig ordning..
Sallekatten och jag hjälpte sedan Påskharen att sprida ut småägg och ledtrådar över hela gården, medan pappan hade fullt sjå att samla ungskocken inne, uuuutan att möjligt titta ut genom något fönster och se en morsa som jobbade åt påskharen…
”Vad i heela friden!?”, kacklade gänget…
Lillgänget i full färd med att leta ägg tillsammans!
”Vad gör dom!?”, undrade nog hästarna där ungarna kutade fram. Det blev en lång och hejjig äggjakt.
Till sist hade småttingarna funnit sina påskägg och på toppen av allt, fann gänget detta… ett stort paket, proppfyllt med smarriga chips! Wow!
… Lill-Olof hade minsann vunnit det på bästa lill-coop nere på byn, under skärtorsdagen.. lovat att inget säga, vilket han hållit så bra… så nu fick det bli hela gängets påsk-skatt.
Efter utelek och långprom, knatade vi lillvägen hem till barnens Farmor och Farfar. En fantastisk påskmiddag vi bjöds och somnade sedan som små björnar till kvällen.
Hejdlöst bortskämda blev vi ännu en dag, Påskdagsmiddag hemma hos mina föräldrar. Helt sagolikt gott!
Annandag påsk i syn! Ännu en dag med kallt och blött väder. Men djuren behöver ändå sitt foder. Och fyrhjuling luftas. Det där ordnade Lilla B. Och pappsen!
Tack livet för en så fin avslutning av mars och god påskhelg. Evigt tacksam för hela alltet. Nu väntar påsklov för oss här i norr… och hela APRIL-månaden väntar! Fantastiskt!
…
Önskeplaner för V.14, Påsklovsveckan!
-Mysa med barnen! Vi ska vila, pyssla, vårvinternjuta och ta dagarna som dom kommer och förstås möta upp älskade vänner för lek, päron-surr och så vidare. Längtar!
-Baka, feja och greja! .. vi börjar med en första lovmorgon med nybakt ”Mammabröd” till frukost. Brödet är så otroligt enkelt att baka. Jag blir lycklig i själen av att baka det. Barnen ÄLSKAR att äta det. Det innehåller bara exakt det vi har petat i degen och inga smygdolda tillsatser. Det är billigt. Osv, osv. Har du inte provat det, gör det!
-Motionera! .. här tankar jag superkrafter förstår ni. Förra veckan var jag dock föör trött, inifrån och ut, för att träna den mängd jag vanligtvis brukar.. jag lyssnade på kroppen och känner att det gjort gott.
-Spendera tid i odlingsrummet! .. det petas ner frön pö om pö. Kanske hinner vi också se om dahliaknölarna överlevt vintern ..och i sånt fall får börja komma ner i jord.
-Försöka komma fram till en plan för köket… det kan vara så att vi absolut inte har någon klar sådan just nu, väldans spännande… vi skulle ju bara riva fram orginaltaket och måla lite färg på väggarna, sa vi…
-Möta den första aprilhelgen!
….
Önskar er alla en god god första aprilvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi under veckan.. här och inne på instagram!
En sån där som innehåller mysmorgon med barnen, några skoltimmar för storasyskonen, hemmapysslande för minstingarna tillsammans med mamman. Mötas mitt i dagen igen. Morfars hämtade från skolan den här måndagen så det var extra lyxigt, gofika på det och veckostarten kändes som en fest!
Vårvinterlek!
Tänker så ofta på, hur rikt det är för barnen, att dom har varandra. Har vi inte kompisdejt efter skolan, så är det på ett sätt alltid kompislek här hemma. Bandyspelande och efterlängtat grävande här i syn.
Jag var löjligt nöjd..
.. över att äntligen ha kommit på, att en gammal trasig handduk kunde förvandlas till ett gäng tvättlappar. Aldrig mera ”å nej, tvättlapparna är slut!”. Det tog bara fyra blöjbarn… nåväl, små tvättlapparna är tusan bra till allt möjligt har jag märkt nu, som små städtrasor, snytnäsdukar etc.
Här satt lilla B bredvid sin ponny..
..lillponnyn som ju alltid går lös med oss, fick nu sitta fast i grimskaftet. Ni ser, en fläck barmark.. men fullständig isgata i kring. Där, mitt på isen, hade lillponnyn hamnat dagen innan, i ett litet utförslut dessutom och vi trodde att vår älskade ponnyns sista stund var kommen. Benen höll på att ge vika.. åt alla håll. Mardrömslik syn. Puh och tack, för att allt gick bra. ”Jag gör allt för min häst, för jag älskar hästarna”, sa femåringen.
(svar ja, ponnyn går barfota).
Någon annan rev ut trehjulingen från lagårn och tog cykelpremiär på lillvägen, det gick som hejsan!
Att vara viljestark (tjurig som en liten getabock) kan vara så väldans bra!
Och vet ni!
Vi stekte småplättar på bara våra egna ägg. Vilken känsla!! Första våren med höns och vi älskar det. Småplättarna packades ner i vagnen sedan, bredvid lillebror och så knatade vi ner på byn och hämtade hem skolbarnen. Plättmellis intogs vid lekparken. Uppskattat litet äventyr.
Återigen; ofta är det vi vuxna som krånglar till det, tänker att barnen behöver mer/större/värre, för att vara nöjda. Tänk tvärtom!
Efter skolan, olika hemmabestyr. Som att baka…
… inför skolans friluftsdag.
Här, på väg mot en fartig och fikarik dag tillsammans med kompisarna. En sån här stund kan jag njuta så otroligt av.. att kunna stanna upp, titta på mina barn, i lugn och ro.. vara i stunden. Slippa känslan av att måsta hasta vidare..
Ammemys-stund. Nu började det dra ihop sig mot helg, och fjärilarna i magen började leva rövare på en ny nivå.. ”äsch”, sa vi. ”Vi vet inte alls hur intervjun kommer att utformas.. allt kommer att vara orepeterat och ämnet, vårt liv senaste 12 åren, är oooomöjliga att få med på några få minuter. Vi sätter oss där och gör vårt bästa bara, svarar från hjärtat och är dom vi är. Bra så”.
Ja, så tänkte vi.
Och så blev det fredag. Nu var vi på väg. Hejdå höga kusten!
Vi åkte via Gysinge och det var så otroligt roligt!
..vi som handlat så mycket härifrån genom våra bygg- och renoveringsår, som på inga sätt är slut. Vilken himla tur, för såå mycket fint där finns. Vi fann bland annat en ny linoljefärgskulör vi lurar på om köksväggarna ska få prydas med….
Byggnadsvårdarnas typ av lekland… mm, jag och M kanske råkade glömma att vi har en kreativ toddler som förstås utforskade lerpölarna, i minsta detalj medan vi stod försjunkna.
Efter att ha haft fredagsmys på finfint hotell och slumrat natten.. ja, då var det dags. Vi mötte upp ”Mostes Mia”, som tog hand om barnen.
Det här var en häftig, otroligt pirrig och himla fin upplevelse, jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig tidigare. Så fint att få göra alltsammans med han som är minst lika delaktig i hemmalivet, som jag. Vi är ett team i det, till 100 %.
Jenny var fantastisk! Precis alla människor som vi träffade på tv4-huset denna morgon, var så otroligt gulliga och proffsiga. Och ja, det vaar helt omöjligt att hinna sammanfatta liiivet på 12 minuter.. men vår andemening verkar ha gått fram, det var det viktigaste, att våga sakta ner… våga, om man så önskar och har möjlighet, att välja bort vissa saker, för att välja tiden tillsammans med småbarnen, som ju bara är just små, en endaste gång i livet.
Vi är otroooligt tacksamma för all den varma respons vi fått, ni har öst oss med så mycket kärlek.
Tack familjen, älskade vännerna, hela ”stora tjocka släkten”. Alla gamla trogna följare, alla nya. Tack, tack, tack!!
Här hade vi precis anlänt till min syster med familj. Blivit ompysslade med lunch och nu väntade en skön vila med ammemys tillsammans med Lillminsting.
Det är inte ofta vi kan ses så här, som ni förstår. Vi och familj i söder (tack och lov är dom duktigare på att förflytta sig hemåt norr). Det är inte bara att lämna gården för oss. Tack vare älskade gårdsvakter, så kunde vi. Umgås, prata livet, avnjuta makalöst god pizza som svåggen bakade i pizzaugnen.. vi hade det så bra, helt enkelt.
När det blev söndag rullade vi hemåt norr igen. Ni som vet vilka lantisar vi är… kan ju bara ana vår lyckokänsla när vi kom hem till gården igen. Borta bra, men hemma bäst! Ja, kära hjärtanes.. en oförglömlig vecka!
…
Nu är påskveckan här!
Det känns så fint, har haft den här veckan i målbildssikte senaste veckorna. Vi har en hoper önskeplaner, utöver allt som tuffar på i ett liv med fyra barn och djur, menar jag;
Önskeplaner för vecka 13, påskveckan!
-Landa! .. ni mår tro att det känns smått omvälvande för en hoper drömgårdslivare som dyrkar lugn och byaliv, att resa iväg, spendera helgen i storstan, hoppa in i tv-rutan och möta ett himla svärmande därefter. Nu ska vi landa hemma, förstå vad som faktiskt hände.. VARMT välkomna hit, alla nya följare! Hoppas att ni ska trivas!
-Mumsa våfflor! .. våffeldagen, ja. Men under våren är det också en så mysig helglunch eller mellis. Käkärtsvåfflorna vi gör är så otroligt goda och mättande. Recept finns HÄR!
-Påskfixa! .. lite påskigt ska vi ordna det här hemma, lite lagom.. baka någon god kaka också.
-Baka! .. brödförrådet behöver fyllas på, i vanlig ordning.
-SÅ! .. jag har sparat med med största delarna av försådden, så det inte skulle vara allt för mycket att ta hand om för helgens gårdsvakter.. men nu, nu tusan ska det petas ner frön i jorden! ..
-Möta påskhelg och påsklov!
….
Önskar er alla en god, god påskvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här och inne på instagram, under veckan!
Det är måndag och dags för Veckans Drömgårdsrapport. En sådan trevlig marsvecka det där var, fylld med ditt och datt…
Vi tar en liten tillbakablick innan vi funderar över nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag och påtande i köket. Påfyllning av Mammabröd och Raw chokladkaka. Frukost och mellisar säkrade, mao.
Tisdag i hönshuset. Och ja, jag har pyntat där. Enda stället som fått sig en liten dutt påskpynt här hemma. Fast den där bonaden ska minsann få hänga där året om!
Onsdagmorgon och en suuuur Emmeli… som trodde att den stinkande surdegen hade gått och dött. Men ni peppade mig och sa; ”Neeej, kör bara kör! mata på den! Den är hungrig, därför stinker den”. Såklart lyssnade jag.
Surdegen matades, katten snusade, timmarna gick…
Efter att ha stått varmt på tvättstugans golv, möttes jag till onsdagseftermiddagen av detta. Heliga makaroner, bara att sätta fart!
Jag snodde ihop livets första surdeg och degen fick jäsa och jag vek och vek och vek den där himla degen. Barnen bara skrattade åt sin mor, som rände mellan matande av barn, höns, hästar, katter… ammande.. och så fort jag försökte slå mig ner för en vila; ”NU RINGER SURDEGEN MAMMA!”. Ja, för var trettionde minut, skulle degen vikas. Men jag hade så kul! ÄNTLIGEN, vågade jag ta tag i att prova baka med surdeg. Lika hurtig i tonen var jag kanske inte när klockan var 01 och jag ännu inte gjort sista vikningen…
På torsdag morgon var jag ett vrak. Men ett lyckligt sådant. För vi kunde minsann äta vårt livs första egna surdegsbröd. Det var lite för salt, hade inte jäst så bra, surdegen är ju ännu så ung.. men alltså, det äär ju ett surdegsbröd!! Nu är det bara att fortsätta nöta på…. komma på något sätt så jag slipper stå och vika 01 på natten, till exempel..
Torsdag innebär ofta städdag här hemma, ni vet. Men det sket vi fullständigt i denna torsdag. Bara myste, vilade och lekte på köksgolvet. Inte hitta på några måsten som inte finns. Städningen kunde vi ta en annan dag, sådetså.
Det här gjorde mig alldeles nipprig. Sol och redigt takdroppande från lagårn… gjorde ett ryck och tog bort allt granris från bron, det fick hästarna nu i stället. Och efter lite sopande sedan så blev jag himla sugen att göra det lite påskfint.. men så långt kom jag inte, satte mig i gungstolen och småslumrade istället medan Lillminsting slumrade i vagnen bredvid. Surdegsbagerskan var redigt sliten.
Fredag och all kålsådd blev snövattnad där ute i lilla växthuset. Hemmet kammades till och sängkläder tvättades och nu var energin åter igen, ja! Kroppar tankade med massor av sömn och så redo för helg.
Medan pappan var och övade med barnkören, där dom tre storasyskonen är med, så var jag och Lillminsting hemma och gjorde alla djurbestyr tillsammans. Vi hade skittrevligt! Minus att vi fann en (visserligen förskräckligt söt) mus i ena fodersäcken och jag fullkomligt trodde att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen. Hujedamig! Lill-Olof var betydligt coolare än sin mor då.
Men ser ni! Lite barbacke har vi fått här i norr, till och med!!
Lördagmorgon och ännu en gång, nybakt Mammabröd till frukost. När sista plåten var gräddad, stoppade jag in dom tre minsta barnen i storbilen och drog iväg till grannbyn, där redan den skäggige och Storebror var.
Hockeylördag väntade. Så himla roligt! Heja älskade lilla målisen och hela goa laget! <3
Lördagsgodis och lugnan ro sedan, resten av kvällen. Eller? … Ja, eller var det så att päronen lät ungarna mysa själva inne i salen med filmmys, medan vi bara var tvuuugna att fortsätta skattjakten inne i köket? Ja, ja så var det nog. Fortsättning följer.
Söndag i syn! Sötaste barnkören jag vet, sjöng i det gulligaste bönhuset jag vet. Heja Pappa M som kompade och Farmor, som ledde hela alltet. Lilla O höll pappsen sällskap vid gitarren titt som tätt. Våfflor och korvgrillning, massa härligt surr, barnalek och skoteråkning därefter. ”Bräckedagen” är ett så härligt vårvinterhappening i vår by.
En löptur på både framtinad grusväg och fantastisk skare när vi kom hem, satte än mer guldkant på veckans sista dag.
Tacksamhet, över hela alltet!
…
Önskeplaner för vecka 12
-Njuta vårvinter! .. nu är norrlands femte årstid här med besked och det är helt, helt underbart. Minus halkan som uppstått, då. Men skaren, den bärande snön, är otrolig!
-Kallså spenat i lilla Pettsonväxthuset! .. det här får bli ett lagom tisdagspåhitt med småpojkarna.
-Fortsätta köksresan vi påbörjat…och ännu inte har något svar för hur den ska ”sluta”… så väldigt spännande, vi tar det varligt och låter ”processen tala”, och huuuset förstås berätta, hur vi ska fortsätta…
-Preppa för äventyr! går det enligt plan, blir helgen av väldigt annorlunda sort…
…
Å puh, fjärilarna i magen denna måndag… enormt svärmiga! Men alltså! ..ibland behöver man tacka ja till saker utanför bekvämlighetsbubblan, ni vet? Det är ju sånt vi växer utav, inifrån och ut. Och när det handlar om att få chansen att sprida ett budskap om något jag/vi verkligen brinner för, så fanns det bara ett svar på frågan… ”ja!”. Känslan just nu, inför, känns precis som innan man ska spela solo på en större konsert… lite skräckblandad förtjusning nu inför och under .., men känslan efteråt, att vi vågade, kommer betyda så mycket och förhoppningsvis har vi berört någon/några på vägen… och det är det viktigaste. Förlåt för min flummighet, jag kan snart berätta!
Ok. Nu kör vi, vecka 12! Önskar er en god vecka, så hörs vi snart igen!
I samma veva som snön börjat smälta och marsljuset stannar liite längre för varje dag.
I samma veva, sträcker Fru Björnmor och Herr Skäggig på sig efter en lång vinter med fokus på mycket vintervila.. och känner tydligt att ”nä nu, har vi vilat färdigt”.
Sitter båda på sofflocket med naturens uppvaknande intill och sörplar morgonkaffet… ”jag önskar mig verkligen lite färg här på väggen”, säger hon. Han svarar inget mer än ”då tycker jag att vi tar och kollar vad det är ovanför innertaket också?”.
Sen sätter dom bara igång. Fullt överens. Ingen behöver säga något mer. ”Så typiskt er!”, menar hjärtevännen.. ”Ni får feeling och så kör ni bara!”.
Ja. Så kanske det är?
För att grunda med ännu ett argument så säger jag ” å du.. det här är ju ett utav nedervåningens helaste rum.. meen, det är fel-helt ju? härligare med vacker-trasigt? visst?”. Varpå han flinar med det där finurliga, ”du är knasig men jag älskar dig så”-leendet, som absolut var början till hennes kärlek för honom… för 20 (!) år sedan. Och vad som fortfarande gör mig lika bubblig idag.
Vad vi fann där ovan innertaket?
Titta!!
Ett ljuvligt locktak. Med kroken kvar, där troligtvis en fotogenlampa har suttit. Och tänk en sådan har vi ju också hittat här hemma, så kanske är det just den som har hängt där? Svindlande!! Det äär så roligt att bo på en gammal gård som bär på så mycket historia.
Att leva med någon som är lika smågalen som en själv är också roligt, som när jag säger ”Martin? Det här ÄR kanske det knäppaste vi har gjort i renoveringsväg hittills, RIVA ett helt rum!?” och han svarar, ”Äsch, .. man ska göra det man får inspiration av”.
Och så fortsätter vi strunta i borden och hittepå-måsten och gör något vi tycker är bland det roligaste vi vet; vårda och återskapa vårt hem med försiktiga händer. Barnen virvlar i kring och är lika peppade som vi. Dom skrattar åt att kökssoffan nu står på tvärsen genom Salskammaren. Att man får leta sig fram som i en labyrint. Allt blir kojlek och hemmet får med ens, looken av ett fullständigt kreativt kaos.
Och nej, nej, nej .. det gröna köket ska inte rivas ut, nu. Tanken var bara att vi just som ovan nämnt; river fram det gamla vackra locktaket (kanske inte ens ids göra något mer åt det än att sopa det?) samt ordnar det lite mer färgglatt på väggarna. ”Ett litet mellanprojekt bara”. I en framtid drömmer vi om att återskapa köket såsom det såg ut en gång i tiden.. titta här;
.. jag vet att jag berättat om det förut, men nu drar jag den igen; hela köksdelen som ni ser nu, är en ”ny” tillbyggnad. Ni ser en dörr som skymtar längst vänster i bild? Den leder till vad som varit vårt tvätt- och duschrum framtill i höstas när vårt nybyggda Tvättstugebadrum blev klart. Denna ”Nybyggda” kub gjordes när moderniteter som dusch skulle komma in i hemmet.
Hej hej!
För längesedan var köket så stort att järnspisen stod i vad som nu är gammduschen, förstår ni? Vi önskar alltså riva denna kub, ”så småningom”.. mura upp och där i hörnet sätta tillbaka järnspisen, som till och med finns kvar här på gården.. tänk vilket stort bonnakök det skulle bli då.
Men, vi är inte färdiga med vårt ”sköna gröna” ännu. Mormorsköket ska få vara kvar, vi var bara så hejdlöst sugna på att gå skattjakt och är så lyckliga nu att vi funnit detta vackra locktak. Så det var det. Ett stycke impulsryck! Byggnadsvårdarnas iver tar fart. Ett säkert vårtecken.
Vi leever! Vi tog oss bara ett så himmelens härligt sportlov och checkade ut från allt omvärldsbrus och rådde om oss i vår egna lilla bubbla. Just precis vad vi alla behövde. Ladda om!
Här kommet ett gäng glimtar med vad vi donat med sedan sist vi hördes!
Sportlovsveckan 2024;
Började med ett redigt surväder, men med bra fart utför lobryggan!
Mamman njöt av att ha alla barnen hemma på heltid… blundade mot ponnyryggen och lyssnade till tjoade ungskock.
Jag försökte också starta livets första surdeg… å kära nån, vad jag har matat och donat och grejat med denna deg….. som efter 8 dagar inte är igång ännu.. hej och hå, fortsättning följer.. ”sådär kan du ju inte säga, tänk på vad du brukar säga till barnen!”, sa den skäggige när jag en dag vrålade ”Nä nu SKITER jag i den här himla surdegen, det är inget för mig!!”.. vilket ju av mig egentligen bara var ett försvar till att snabbt få ge upp och glömma alltihopa. Men jag just det, så var det det där med att kämpa på… inte ge sig… osv, vilket var vad M syftade på. Sååå, ännu har jag inte gett mig..förstås!
Tisdageftermiddagen ägnade vi i odlingsrummet. Så förbenat trevligt hade vi det! Sådde både tomater av olika slag.. och gurka!
Mitt i veckan mötte vi upp hjärtevänner och hade en riktig vårvinterdag tillsammans, där vi osade rök, hade äppelröda kinder och glada själar när vi kom hem igen.
Jag tjavade promenad dag för dag. Vårvinterhimmel i skymningstid… vad säger man?
Andra sportlovsaktiviteter. … chilla i Salskammaren och dona med diverse. Och kuta på loppis! Olof fann småprylar han ej fick köpa, medan jag fann en klassisk träsop med tillhörande skyffel som fick följa med hem, för några få kronor (kostar vääldigt mycket mer nytt och detta set såg helt oanvänt ut).
Ljuvlig dag hemma hos MammaMormor och PappaMorfar. Skidåkning, promenerande och korvgrillande. Mormor och Morfar drog ”lilla fyran”, i samma vagn som nu använts i prick tio år… för, ja..tänk;
.. vår älskade Sixten är nu 10 år!!
Så evigt tacksam för denna lilla människa med det stora hjärtat, han som gjorde mig och den skäggige till päron, för första gången. Så, så mäktigt!
Födelsedagsmorgon med sång och paket… sen fortsatte vi födelsedagsfrukosten nere i gammköket. Päronen skålade i kaffe, för liivet! Det var fredag och alla myste hemma dagen lång.
Lillungen var så otroligt glad över alla presenter.. bland annat några hundra pokemónkort, att sätta in i nya pärmen och plastfickorna.. och förstås, hade jag fyndat på tradera. 450 andrahandsfyndade pokémonkort för 248 kr. Tackarrr, säger mamman, plånboken, miljön och WOW, hojtade 10-åringen fullständigt överlycklig!
Småvänner som firade med kalasfika! Lycka, är att ha hjärtevänner. Vi umgicks både päron och småttingar, dagen lång. Helt underbart!
Det blev lördag…. och jag och M hade visst fått varsin idé. Båda gick med på varandras idéer. Vi började en liten skattjakt i köket, kan man säga. Drog av några förebilder. Bland annat den här.
Till två-kaffet såg hela hemmet ut som ett redigt kreativt kaos och vi NJÖT, hela högen. ”Härligt att dra på sig snickarbrallorna igen”, sa den skäggige. ”Äntligen lite riktigt stök!”, hörde jag mig själv säga. ”Vilken härlig stämning!”, sa ena lillungen. ”Idag är mamma och pappa verkligen byggsugna!”, skrattade en annan. Jo-jo, nu har vi haft några månaders paus på bygg- och renovering, det har varit alldeles på sin plats. Nu är vi himla ivriga att greja igen. Fint också, att våra renoverings-ungar inte är helt vaccinerade mot våra projekt.. dom är hejdlöst vana men verkar också tycka att det är trevligt på riktigt, vi grejar utefter livet, i den takt det passar.. vilket kanske är nyckeln?
Söndag! Och ännu mera kalas, denna gång för en älskad kusin. När vi kom hem till eftermiddagen, mötte vi Pelle-traktorn och proppfulla tippvagnen med spåren av lördagens påhitt. Känner mig så rysligt tacksam som får fylla dagarna med liv på denna gård, tillsammans med min flock.
Hela sportlovet ligger nu inkapslat varmt i Hjärteasken och det väntar en ny vecka på oss! Ja, nu har ju snart hela måndagen gått.. vi har haft fullt upp med djurbestyr, tavelmålande, vilande i gungstolen ute på bron i solen.. handlande, brödbakande och middagslagande. En springtur innan solen gick ner, likaså. Mycket fin måndagsstart, nu tutar vi vidare… en dag, i sänder..
Önskeplaner för vecka 11!
-Omfamna varendaste marsdag! .. nu har det börjat bubbla inombords av energi och vinterns björnhona håller på att segla ur bild. Men energibubbel, möts upp med vila, med jämna mellanrum. Förstås!
– ”Grejsa vid datorn”! ..Finula på några texter, trassla mig igenom en mail med oreda.. samt samla ett gäng bilder, ”som gestaltar drömgårdslivet”.. vilka ska användas snart, snart.
-Tuffa vidare med helgens impulspåhitt i köket! .. jag ska absolut berätta mer, kanske hinner jag redan under den här veckan.
-Möta upp för styrelsemöte inom Byns Föräldraförening!
-Ha marshelg med både hockey och gudstjänstsjungande!
…
Önskar er en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Å, öppnar datorn och möts av så mycket värme. –TACK. <3
Ni vet, efter alla dessa år i lilla mediabruset så har jag absolut vant mig vid att (än om jag är otroooligt förskonad) få känna på småstormar av tråk. För det mesta, oavsett om människor tycker si eller så, positivt eller negativt, om våra val osv.. så ”bryr jag mig inte ”. ”Missförstå mig rätt”. Jag menar; vi gör som vi vill. Oavsett vad någon tycker eller tänker. Men ibland, är det svårt att värja sig. Den här gången var uppenbarligen en sån gång för mig..
Veckan som gick, var delvis tung, men oj som det bjöds på guldstunder mitt i februaritröttheten och smådeppet… och helgen sedan, …
Äsch, vi tar det från början. Senaste veckans liv här på gården;
Måndagmorgon. Med nybakt bröd till frukosten. För varje gång jag bakar bröd, känner jag sådan yeah-känsla. Det äär ju så gott. Himla trevligt. Och underbart att slippa lägga kronor på köpesbröd, som vi absolut köper ibland, men som sällan blir uppätet.. och då är det verkligen slös på kronor.
Att få hänga med detta gäng, är det bästa jag vet. Vi hade en väldans teamworkig måndag. Djurfix och ärenden på byn, som att sopsortera och handla. Samt panta! Som vanligt; pantpengen delar barnen på, sparar eller funderar ut vad dom kan handla för den. Det samarbetas, räknas och grejas. Trevlig och lärorik grej. Och nytta får vi gjort till på köpet!
Glimtar från en alldeles vanlig tisdag mitt i hemmalivet.
När känslan var lite låg, opepp och skör för ett slag.. så var det så hejdlöst gott, med synen av samlad ungskock efter skolhämt och att till kvällen få tjava ner till Pinglan-grannen och bli bortskämd. Guldstunder.
Ett ratigt ”odlingsrum”… som vi ordnade lite reda i och framförallt fick äntligen alla pelargoner och övriga krukväxter, gott omhändertagande. Vi hade absolut jord i vad som kändes som hela hemmet innan vi var klara, jag och mina hjälpredor.. men till sist var vi tusan i mål. Himla skönt. Tråkgörat gjort!
Gofika tillsammans med barnen och deras Mormor och Morfar. Det är så värdefullt att kunna ses såhär och så värdefullt att kunna få en snutt hjälp mitt i vardagen.. som här, där vi efter fikat drog iväg på utvecklingssamtal med ena barnet, vi hade förstås inte behövt vara med båda två men tycker att det är himla trevligt, om det är möjligt liksom. Så värdefullt, att ha både Morfars och Farfars nära.
Förresten, rulltårta gjord på skrädmjöl.. var ett experiment vi behövde göra när allt vetemjöl vad slut. Lite svårt att få rullen att hålla ihop men det blev himla gott!
Skitig morsa i städartagen. Det var torsdag, mao. Och till lunch, ”lite allt möjligt”.. men nånstans där i högen av mat, var det stekt vitkål. Kära vänner, steeeek vitkål!! I en liten klick smör och strö lite salt på. Ät till.. jamen, typ allt? Det. Är. Så. Gott. Min stora craving just nu.
Fredag och extremt suddiga bestyr. Nåväl. Skotta tö-vatten ur ligghallen pågick medan februariregnet öste ner… att få ta fredag och helg var extra gott den där dagen.
Och helgen sedan… kära hjärtanes, vilket härligt väder. Efter den gråaste veckan i mannaminne, solade det upp och vi fick en helt fantastisk lördag. Vi gjorde allt möjligt, tog hand om djuren i lugnan ro, sörplade kaffe sittandes på varsin spark i solgasset, tjavade promenad, serverade ett gäng småkompisar bullfika mellan deras lekar och till kvällen drog vi till familjen B på lördagsmys, hockey och bastukväll. Va, va, va.. vilken höjdardag alltså! Så mycket energin in.
Veckans sista dag, söndag och gulligaste Lilla Vasaloppet nere på byn. Så fint arrangemang, som barnen var med på ännu ett år. I år, även lilla B. Gullbarn som stod pirriga på startlinjen och sedan kämpade järnet. Högra bilden, PappaMorfar som stod med Storebror innan start och peppade inför hans lite längre strecka, såsom han gjorde med mig när jag var liten. Så himla fint att se. Hela alltet! Jag och M tittade på varandra och bara; ”vilka är dom där tre små skidåkarna!? är dom VÅRA!?”. Så stort. Så stort.
Vi avrundande veckan med ännu fler utetimmar, korvgrillning och fika.
… och så gjorde vi ett litet mini-röj inne i Gårdshus-hallen som exakt alla vintrar, denna inget undantag, har blivit någon slags smärre soptipp och det näst intill är omöjligt att komma in där till sist. Det brukar bli ett utav dom första vårvintertecknena, när vi ids ta tag i stöket. Det blev igår. Och jag känner precis så, hopp om vår! På flera vis.
Nu blickar vi framåt tycker jag! Här i Höga kusten har alltså vårvintern nu kommit till fullo, vår femte årstid där det finns så mycket att njuta utav… i eftermiddags ammade jag lille toddlern i gungstolen, ute på bron.. det droppade för fullt från taket och solen värmde otroligt gott. Ja, hopp om vår! Jag vet att alla inte har lätt att vara ute långa stunder om dagen, men om det så bara handlar om tio minuter under eftermiddagsrasten… ta chansen, till dagsljus och frisk luft <3
Ny vecka nu. Önskeplanerna?
Önskeplaner för vecka 9
-Omfamna sista februaridagarna.. och välkomna marsmånaden! Vi har startat veckan med en dutt vabruari, två stjärnor med småvarma pannor. Otroligt förskonade har vi varit hittills, knäpper händerna för en mild liten förkylning nu.
-Träna! Springa och promenera med i alla fall en del av turen, på skoterleden… det är helt fantastiskt härligt denna tid.
-Förbereda ett roligt jobbuppdrag inför våren!
-Ooom jag hinner; börja ett större kläd-rens ute i gula huset! .. Barnkläder. Men främst bäääbiskläder.. hu, hu, hu… troligt hinner jag inte alls börja med det här.. men har det som långsiktigt under-våren-göra.
-Baka sötbröd!.. vi har mycket att stå i på bagerifronten. Kalasbakande ock hockey-kiosk-bakande. Tur att jag har många små hjälpredor.
-Möta SPORTLOV! ..hurra!!
-Kalasa för familjens Stora Storebror!
…
Önskar er alla en fin avslutning på februarimånaden och en god start på årets tredje månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi i vanlig ordning här inne och på instagram under veckan! Hur mycket, ja det får livet utvisa! Så glad för varje en av er, som hänger här med oss!
Senaste kommentarer