Ibland säger jag till min skäggige; ”hörru, jag kanske tänker bli dagmamma!”…
och Han stoppar aldrig en idé jag har. På gott och ont, kanske? Hehe. Idag fick jag i alla fall över en dag leva ut ännu en utav mina drömmar! Soliga fredagstimmar, HemmaMamman tillsammans med sex pärlor till ungar hemma på Drömgården. Jag har haft så kul ska ni tro!
Det är så fint att se ungarna tillsammans. En hop små människor som börjat sin vandring på jorden. Redan så varmhjärtade, kloka, trevliga, fullt ljuvliga små människor. En ynnest att få hänga med.
Efter lunch bäddades det yngsta ner i vagnen och slumrade med ens. ”Jag inte sova? bara Henny sova?”, sa Bertil så nöjt att jag inte kunde ta ifrån honom känslan av att vara ”storpojke”, så han fick lite smågäspande, men väldigt nöjd, haka på alla storasyskon. Nu arrangerade ”Dagmamman” en Karamelljakt med ledtrådar utspridda i hemmet. Mest nöjd var jag med att det på ena lappen uppmanades att klä på sig och gå ut… i ett knyck hade då hela gänget alla lager varma kläder på sig och var ute i ett knyck..
Ja vad tusan, lite fuffens-medel, som godis, är väl fullt tillåtet i Dagmammeri!?
Ut i den 15-kallgradiga fredagen det bar!
Må ungarna fortsätta vara så nöjda med en liten karamellask, länge! Det äär ju bland det bästa med små barn.. att dom är så oförstörda.
Lika delar energi och fantasi, många liter kärlek, ett kryddmått allvar.. typ så tänker jag i min uppfostran. Ingen människa är ”perfekt”, bara glad, aldrig orolig, kan allt, vågar allt, är stark jämt..
Men..
– ”Älska ihjäl dom ba!”, som min vän och frökenkollega Anna brukar säga.
Jag gillar dom orden. Med kärlek kommer man så förbenat långt. Längre än vad alla fasader eller pengar i världen kan ordna.
Ja, då vet ni vad jag påtat med idag. Levt ut Dagmammadrömmen, alltså. Och gosat Hästmular, förstås. Och njutit av en snöknarrande springtur. Och ätit tacos och chokladglass till fredagsmys med favoritgäng. Mer behövs inte för att jag ska känna mig hög på livet!
Hoppas att ni också haft en härlig dag och får en god helg!
Att jag har en alldeles egen liten hörna är i hemmet. Precis när man kommit uppför trappan… där, har jag belamrat en liten vrå som passar mig ypperligt. Bredvid hittepå-räcket till något permanent är byggt. Framför fönstret, med vyn upp mot byafjället. Förstår bara precis i begynnelsen av inflytt.. hyllor eller tavla ska upp så småningom, tror jag.. känner in läget..
Drömgården är stor och börjar nu ha många rum som går att husera i.
Dom flesta blir av bara farten lekrum. Barnen härjar och bygger kojor, vräker ut lego, pysslar, pusslar och kurragömma-busar mest överallt. På riktigt, helt underbart.
Men här, här är bara Mammas Arbetshörna.
Trivsamt med auktionerade gamla mässinglampan.. med lampskärm som vi fann ute i Gårdshuset häromdagen.
Och favoritböcker. Som den jag fick av vännen C i födelsedagspresent.
Och blommor förstås.. ingen trivsel utan blommor. Så känner jag. Primula, är en riktigt i början av året- favorit!
Här sitter jag och samlar orden som är tankar och funderingar, bubblandes ur hjärtat i sin yttersta enkelhet… mina texter bara ”kommer utav bara farten”. Ibland stannar orden innanför bröstkorgen, då får det vara så också.
Jag älskar ord. Många hamnar i barnens livetböcker. Jag fyller i små ord dom säger, roliga citat, små äventyr, när något särskilt hänt, glatt som ledsamt.. när tänderna kommer, första orden och roliga sägningar.. ibland dröjer det dagar emellan ord i deras livetböcker, ibland klottrar jag flera gånger på en och samma dag. ingen press och inga måsten… och jag tror, att barnen kommer uppskatta dessa när dom blir större.. faktum är att dom redan nu älskar att läsa om sig själva.
Och så sänder jag ord, till er, förstås!
Jag gillar inte att tjorva till det. Tycker att ”i det enkla bor det vackra” och att dessa ord gäller såväl julpynt, livetflärd som mycket annat, inredning till exempel. Vi tar det i varsam takt nu, inboandet här på nya våningen. Känner in vad som önskas. Hastköper inget. Tradera-spanar.. förlorar en hel drös auktioner då vi sätter våra gränser, men plötsligt är pengasumman på vår sida.. och en lampa bli vår, till exempel.
Ja, här trivs jag.
Och inte nog, med att jag har min alldeles egna hörna här hemma, så har jag också det här; drömgårdsliv-bubblan.. mer er alla med på tåget.
Ett hörn av cyberrymden där jag priviligerats med en så gedigen, varmhjärtad skara människor. Tack för er och ert ständiga varmhjärtade engagemang.
Ni ska veta att jag nu, oftare än någonsin, får lite scenskräck… tanken ;”Vad ska jag bjuda på nuu då? När det plötsligt är så många som ser allting?”, kan slå mig… – ”ingenting. nä ingenting mer, än du redan gör”. Säger jag till mig själv. För det du bjuder på är ju ”du”. Och ”vi”. Och inget annat. I sin enkelhet. Hela alltet.
Ja, hej från min Skrivarhörna.
Och titta! Idag sken solen för oss. Sol inne, sol ute, sol genom hela hemmet och sol i sinne.
Drar igång veckan genom att andas djupt, blicka lite bakåt, känna in nuläget och sen, ja då tar vi tag i nya veckan tycker jag!
Veckan som gick;
.. hade vi alla möjliga fräsiga vinterväder. Som många kalla grader, ännu en snösmocka med storm så det bara knakade i gamla timmerhuset och så lite underkylt regn och till sist snö och kallt igen. Det kan trilskas när det är svinkallt.. och nog gjorde det det, på sina håll. Men jag skrev till er, med fruset snor i ”skägget”, att ”Jag väljer att inte se morgonens trassel bland frusna fingara, bilar och traktorer, isiga hö-nät, som problem. Jag väljar att se det som utmaningar i det liv vi valt att leva. Utmaningar, som gör att jag känner liiivet i mig”.
Och bland det bästa med att ha varit ute och härjat i många kalla grader, det är att komma in. I värmen och påta. Fast fasiken alltså, vissa av veckans dagar klädde vi oss i flera lager ull.. och ville knappt sticka näsan utanför täcket, pga kall gammal gård som längtar efter sitt kommande värmesystem. Direkt-el, är liksom inte kul..
Vi fejade och grejade. Med ditt och datt.
Barnen hade lekdate här hos oss och det var en fröjd att få hänga med på ett hörn.. ordna gofika och styra runt med småungar och lillponny i salig röra osv.
En dag lagade barnen middag helt och hållet.. enbart lite hjälp vid varma spisen. Pannkaksreceptet är väl inprentat hos våra småbagarkockar. Och alltså! Vilket gäng dom är nu, dom där tre. Bertan strejkar starkt när vi råkar säga att han är familjens bäbis.. för det är han ju INTE. ”NEJ! Ja e BLOL!”. Han är minsann Lillebror och ingen bäbis, sådetså. Tre vänner för livet.
Så blev det helg. Planer om utekalas i Storfamiljen sköts förstås på framtiden med det Coronaläge som är i byn just nu. Vi har bara, bara varit hemmavid och levt gårdsliv. Otroligt trivsamt. Många timmar av friskluft och snölek… och skottande. Och skottande. En tur till Tant G på andra sidan åkern, också. Bertilen hjälpte mig att ordna min nya Arbetshörna också. Den ska ni få se vilken dag som helst nu!
Helgen innehöll ännu mer själagott som facetime-gruppsamtal med mor och systrar, sovmorgnar, filmtittande med hela familjen och förstås; hästande. Så tacksam, för hela alltet.
Känner mig redo för en ny vecka. Den allra sista januariveckan!
Önskeplaner för vecka 4:
-Njuta allt jag bara förmår, av bonusdagar att ha alla tre ungarna hemma prick hela dagarna. Skolpojken har med andra ord fortsatt ledigt pga Covid -19-smitta på byaskolan. Bortskett från att det är hemskt och orosamt, så tänker jag njuta av min lilla 6-åring här hemma, till fullo.
-Skissa på planen för Drömgårdens Trädgård 2021. Vi tänkte ta i lite mer i år, helt klart. Vi har ju för tusan hur mycket hästskit som helst som kan göda våra grödor. Det ska utnyttjas!
-Trolla till mig tid att superjobba. Mailen ropar på mig och idéer finns i massor. Jag behöver bara få sätta mig ner i lugn och ro.
-Vi har som mål att göra dom sista smågrejerna uppe (måla tredje varvet på några dörrfoder och skura sista såpvarvet på ett golv) innan veckan är över...
-Frisklufta oss, leka, hästa, motionera…mitt i det vintervita som vi har i massor nu. Jag är så lycklig för snön, den betyder att Norrlands femte årstid, med värmande sol i kombo med snögnister och takdropp, kommer bli alldeles sagolik!
-Ta en sista januarihelg! Med familjetid i massor.. och sen drar vi nog igång med Matrumsrenoveringen också… så omåttligt roligt!
…
Jag önskar dig en god start på veckan!
Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Nu ska jag ge mig ut till hästarna.. och lilla ungskocken som redan hunnit ut och leker i snöhögarna för fullt.
Efter morgonruljangs, morgonturen till hästarna, påtåren på sofflocket bredvid liten vattenfärgsmålande tvååring, gjorde jag dagens dagsverke. Inom bygg- och renoveringsdelen av livet, alltså. Att ta oss ännu ett såpvarv mot färdigskurna golv där uppe. Det är bara trapprummet och stora hallen kvar. Och trappan. I övrigt är ju dom andra golvet ”klara”.
HÄR läser ni om hur vi gör för att enkelt ordna oss skurgolv.
”Det är som en grågrön smet här uppe”, säger jag. Och ÄLSKAR det. Mår så gott i dessa färger. Okej, sköningen till färg som sitter på dörren där till vänster.. den kanske kommer ryka så småningom. Men dörrarna gör vi inget åt just nu, dom får vara som dom är. Och jag kan inte låta bli att tycka att till och med det är så charmigt; den ena sneda dörren efter den andra, olika färger, så vackra allihopa.
Jag förstår knappt att det här är samma vy. Bara det att dörren ni ser rakt fram i högra bilden, står uppställd i den vänstra.. oräkneligt många timmars arbete mellan dessa bilderna. Tre små ungar. Mycket tid och tålamod. Nu börjar det sjunka in. Att vi faktiskt lever här uppe nu. Så skithäftigt. Och så viktigt, och gott, att inte bara tuffa på… utan också landa, kika bakåt..begrunda.. och njuta..
Vi har 20 minusgrader ännu en dag och strålande sol. Det är så sagolikt vackert ute. Jag kom precis in från ännu en utestund idag. Nu en långpromenad med snusande Minsting i vagnen. Han fortsätter sova och jag tar mig en kaffekopp och tänkte landa lite samt knåpa ihop en Måndagshälsning till er innan vi funderar på nya veckans önskeplaner..
Veckan som gick..
… fylldes med fräsig vinter.
Snösmocka. Stark storm. Ett vinterväder vi sent glömmer. Med stora, stora mängder snö inom ett dygn. Norrlandsungarna tjoade glatt och barnslige morsan lärde barnen allt det bästa hon kunde inom snökojebygge. Tunnlar, trappar och olika rum byggdes.. och när vi var törstiga sa morsan ”ät snö”… och kastades tillbaka till mitten på 90-talet. Den barnslige 30-åringen, aka HemmaMamman, njöt också massor av att få mjukstarta vardagen tillsammans med alla barnen, tack vare att skolan var stängd två dagar pga vädret… och en utav veckans höjdpunkter var helt klart när vännerna var strömlösa i busvädret och vi fick rädda dom med häng hos oss för ett slag. nöden har ingen lag.. och just nu när vi (vuxna) är så duktiga och inte ses inomhus, var vi lyckliga över att vi nu var tvungna att göra det…. hu, vad jag längtar efter ”den vanliga livet” nu.
Det var förstås en hel del slit med den där snön och inte bara tjoande snölek. Otroligt tacksamma var vi över att denna vinter ha en traktor som kunde hjälpa oss i massor. Mannen skottade otaligt många timmar. Här i ovan vänstra bild tjavade jag runt i djupsnön och befriade stängseltråd från för tung snö/is. Puls tickande högt… och jag ÄLSKAR det där. Att jobba med kroppen, ta hand om älskade liv, KÄNNA livet i mig. Exakt vad jag vill. Så värt att slita för… och lilla Minimannen var en kämpe där i stormen också, som ni ser.
Inne varvades lek, pyssel, utdansande av julen, en Fyrverkeripjäs till mor som röjde runt och ordnade stökiga vrår… och stunder av sånt där; vila.
Långturer med gratis Norrlands-makeup på kuppen. Här behövs ingen rouge, mascara eller slingor i håret .. det ordnar kylan så fint.
Vi pulsade i snön. Både två- och fyrbenta. Frust och pust!, sa Ikran.
Massa hästgos i vanlig ordning. Här, efter en ridtur ute i djupsnön. Och januarihimlen bjöd på magi.
Och så blev det fredag och vi landade mjukt.. tänk att ha en mamma och pappa, som ringer och säger ”Hej! vill ni ha palt?” och plötsligt fanns palt på vårt bord. Längtar enormt tills vi kan äta paltmiddagen tillsammans, i samma hem, tätt intill varandra.. men tills dess kändes det här som magi. Att också kunna gå lilla biten hemifrån, tassa ner i bästa Svärisarnas källare och värma upp frusna kroppar i en bastu.. det var också magi. Livet skämmer bort oss med fantastiska människor i kring. Helt klart.
Vi fyllde helgen med massa själagott. Lördagsutflykten är värd ett eget inlägg.
Veckans sista dag fylldes med ännu mer hästande i ett helt sagolikt väder. Vi tog hästarna på långtur runt byn och mötte jag vet inte hur många bybor som var lika glada som vi över det magiska, soliga, snögnistrande vintervädret. Älskar förresten att vi bor i en liten by där man alltid hejar, ofta stannar och småpratar lite och liksom lever tillsammans på ett helt annat sätt än i till exempel storstan. Jag vet att jag inte skulle må bra i en storstad… det har jag ju provat ett år på folkis i Bromma, Hufvudstaden. Det värmer också alltid mitt och den skäggiges hjärta gott, när vi blir så positivt bemötta när vi är ute och hästar genom byn. Pippi Långstrump-Emil i Lönneberga-känsla är det verkligen. Ja den där turen var sannerligen alldeles särskilt härlig och en god uppladdning för en ny vecka! Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Önskeplaner för vecka 3
-Ta en dag i taget. Varje dag är ett liv. Och den största av gåvor.
– Rensa, förstås! ..nu ska min arbetshörna där nere i vårt fd. sovrum få komma i ordning… och FLYTTAS! En våning upp. Jag vet inte om det kommer bli bra.. ska prova i alla fall. Ni får förstås hänga med på det hela!
-Baka matbröd! .. älskar att barnen är tokiga i ”Mammabröd” och ”Mammalimpa”. Blandar upp med köpes förstås, men inget slår hembakt, så är det bara.
–Börja planera för vår Drömträdgård 2021… jag är så pepp på att skapa oss odlingsbäddar.. och liksom växla upp, rätt rejält inom detta område… vi får se var vi landar.
-Utekalasa för älskat barn i Storfamiljen!
…
Förra veckan startade jag med motig, orolig känsla i kroppen. Men jag visste vad det berodde på. Ett beslut jag behövde fatta. Som kändes läskigt men minst lika självklart. Och därefter kastade jag bort den ok-känslan… så vi kan väl påminna oss om dom där orden; att påverka, det vi kan. Göra, vad vi kan, för att leva såsom vi önskar i var våra liv. Ok? Jag ser med hopp fram emot denna vecka.
Knäpper händerna för en god vecka, både för dig och mig!
Å käre tid, vilket röj och rensar-il jag hamnat i.
Med tre täta ungar och oändligt med projekt sedan dag ett på vår älskade gård, så har vi nu hamnat i jagvetintevad.
Det. Finns. Så. Många. Röriga. Vrår.
Det har inte rört mig i ryggen. Men nu, nu är jag bara så ofantligt pepp på att få lite ordning. Eller ordna oss lite ordning, rättare sagt. Droppen blev det nu innan jul också när vi kämpade på med övervåningen och så mycket önskade att komma i mål med den, att vi fullkomligt lät det ”gro” igen på många andra fronter istället. Förstår att jag målar upp en bild av absolut kaos här hemma.. det handlar om såna sär små vrår, ni vet. Till exempel ett linneskåp och dess innehåll.. som blev av med själva skåpet när vi satte in nya trappan, och sedan har innehållet bara staplats.. på en hög.. som nu rasat… i ett hörn bland tusen andra pinaler som inte ska vara där. Det handlar om min dator, som svämmar över och blinkar rött och kippar efter andan. Den är i akut behov av ’tömma och rensa’, så jag grottar i bilder, meddelanden, gamla anteckningar, dokument osv. Det handlar om en hop vrår som blivit utav allt bygge uppe… som Lekrummet nere, som är ett endaste Stökrum. Det är inte bara skrivbordet på datorn som är proppfullt utan också det där vackra, bruna, ”riktiga”, du vet. Det svämmar också över. Pysselskåpet gick inte att öppna om man inte gjorde någon slags akrobatisk övning där ena benet fick agera stöd för det som ville välla ut och man sedan var vaansinnigt snabb i själva stängandet sedan efter slutfört uppdrag. Samma sak skåpet för insamling. Där har vi haft en tävling; den som får allt över sig får åka och tömma. Ja, ni hör.
Hej ”Pysselskåpet”.. här, ser det ändå ok ut, då 200 lokaflaskor och sånt som inte ska vara där men ändå hamnar där, tagits bort.
Och mitt i allt så blir det ju ännu liiite rörigare..
Just i detta stora köksskåp utan hyllor, behövdes helt sonika; hyllor. Så jag bad den bästa (och billigaste) hantverkaren jag vet, om att hjälpa mig med det. I ett nafs hade Byggmästare M fixat. Och jag kunde börja det roliga. Flytta in prylarna igen.
Hallelujah!
Det där skåpet är, särskilt under vintertiden, halva mitt HemmaMammaliv, ju. Det vill säga barnens liv. Innehåller spel och pussel och pyssel i massor. Där finns pennor, penslar och målarfärg av olika slag. Taveldukar, experimentlådor och hundratals bitar ”plusplus”. Pärlor i olika storlekar och former till båda smycken och pärlplattor.
… och leklera, förstås. För det är bland det roligaste Bertan vet just nu. Att ”deega”. Och massa annat, förstås. Ett skåp för kreativitet, helt sonika.
…
… jag är väldans o-allergisk för stök som blir av att det rör sig liv i hemmet. Älskar när hallen är fylld av småkläder och skor i ett virrvarr, från en hög kompisar som leker järnet. Eller kojbyggen och annat, ni vet. Det råder kreativt kaos hos oss, mest jämt, det tycker jag bara är härligt. Får jag bara en stunds ordning om kvällen och vakna till det på morgonen, då är det tipptopp. Men alla dessa vrår… hujedamig. Dom gillar jag inte alls. Tappra försök har gjorts i detta stora skåp, otaligt många gånger, oh så bra att vi till sist kom till skott med hyllsnickrandet. Nu är det en fröjd att öppna detta! .. och barnen älskar sitt Pysselskåp och möjligt, än mer nu än tidigare!
Och samtidigt som julen stökats bort, i jullådor som även dom fått sig en rens- och städomgång (ja, jag säger det ju; ett iiil är vad jag hamnat i) så fick hemmet först en tom känsla… men med lite nya blommor och soool.. så kändes det så väldigt härligt!
…
Jag ska inte trötta ut er med att nämna fler röriga vrår, det finns många. Men nu är vi på gång.. rensa och röja, ordna och greja. Och det är så skönt. För nu med stora projektet övervåningen ”klart” har vi tid för såna där småsaker. ”Jag vill rensa och såpskura hela världen, lilla mammaa…! sjunger jag för mig själv där jag mellan barnasytande, utelekande och Vintervilande stunder med kaffekoppen på sofflocket, går fram som nån slags blixtsnabb fyrverkeripjäs.
Så det här tänker jag, bland annat, ägna mitt Januari åt. Röja. Rensa. Städa kaosiga skåp och lådor. Strukturera. Boa in oss än mer på övervåningen. Organisera. Ta tag i vrår som är bortglömda sedan länge. Och gotta mig i känslan av ordning sedan. Det är liksom som att städa sitt inre, på samma gång.
.. nu pausar Röjande Fyrverkeripjäsen detta il. Och tar helg. Tillsammans med favoritmänniskor. Familj och vänner.
Jag njuter i ett nystädat hem utan discodans av dammråttor. Att öppna ett fräscht kylskåp och skafferi.. som befriats från kladd, gamla pepparkakor och stenhårda skumtomtar. Känns nymodigt och fräsigt alltihopa! .. ironiskt nog, när jag nu bara skulle ta mig en lov genom Den Nystädade Salen, på Den Nytvättade Stormattan, bredvid den Nytvättade Finsoffan… då hade förstås katten storkräkts, precis där i soffan och ner på mattan… Jag ryckte på axlarna, tänkte ”liiivet!” och valde att skratta åt pyttespektaklet. Det var fort ordnat, och det är inte det där überpedantiska jag är ute efter, inte alls. Jag vill att livet ska få plats, åt alla håll och kanter… två- och fyrbenta ska må gott här hemma. Och ordning och reda, var sak på sin plats, är faktiskt tillfredsställande på mer än ett ytligt vis.. förstår du hur jag menar?
Känns som att jag såpskurat själen den här veckan..
Må gott i helgen! OM du absoluut inte vet vad du ska hitta på för att fylla själen med helggott, frisklufta dig mycket, andas djupa andetag, släpp telefonen, och städa en låda eller två, vetja!
Senaste kommentarer