av Emmeli | okt 23, 2017 | Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Några glimtar från helgen. Alla njuter så när pappan är hemma och vi har sån där älskad Tillsammanstid.
Det är väldig röra här hemma nu, som sagt. Och när ett kök vänds upp och ner på och strulas till, då är det liksom så väldigt många prylar som är ute på villovägar.
Det varit så ”trasigt” kring fönsterna efter insättningnen av dom där spröjsade darlingarna, så nu lappas och fixas det (äntligen!). Två smygar är redan gjorda, men den krångligaste höll pojkarna på med igår som ni ser.
Smygar och foder gör vi precis som vi ska ha det, men drömmen om pärlspont på väggarna får vänta lite… då måste liksom tak sågas i och så vidare. Allt måste göras i rätt ordning. Och vi kommer inte att riva något som redan är så dugligt, innan vi till exempel har några rum på övervåningen färdiga. M som är Den Nogrannaste Jag känner, så tycker att ”bara måla på lite färg på väggarna” känns som ett slarvjobb. Men inte jag. Visst, det är inte exakt som vi ska ha det och vi målar inte med prick den färg vi ska ha och så vidare. Men tills dess, kommer det här vara så fint så. En helhet som är efterlängtad. Jag älskar både Mormorgolvet och själva köket och fina grönfärgen på luckorna. Så ingen brådska alls med det.
Snart är det hög tid att köpa in dom där efterlängtade lamporna att hänga i köksfönsterna. Skomakarlampor, såklart!
Ja. En liten funderig rapport här från gården denna måndagmorgonen.
Istället för att umgås med röran, så rymmer vi ut, jag och småttingarna. Det blir härligt!
Ha en god start på veckan alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 22, 2017 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen
Helgtid, alltså. Hjärta på det.
En lördag med lite ditt och datt.
Som njutande av alldeles ljuvligt höstväder. En långpromenad med liten flicka sovandes. Minimannen hade en drös älskade Farmor- och Farfartimmar. Kom hem alldeles lycklig över att ha fått tillverka sin alldeles egna bokstav. I guld. Lycka! Jag var ju också iväg och fotade. 
Så himla roligt. Och platsen, vid vackra Mäjasjön. Är magisk, faktiskt. Sjön låg blank som en spegel. 
Efter att ha hunnit hem, jobbat med bilderna och Juniflickan samlat fyra sovtimmar men ändå inte hade någon tanke på att vakna. Då fick Lillan väckas.
Lördagkväll med älskade lilla trion sedan. I fullt renoveringskaos, då mannen jobbat i köket under dagen. Men det kommer bli så fint med helhet och bort med allt, som Minimannen säger, ”traasigt” runt alla fönster.
Discodansande, massa bus, badande småttingar och plötsligt hittade jag oss, alla fyra, sovandes i Storsängen… samtliga hade visst somnat vid barnens nattning. Kändes lite tråkigt att somna så tidigt, när det faktiskt är helg och ingen behöver passa tidig morgontid. 
….Men, det var faktiskt väldigt skönt att ta söndag, med jagvetintehurmånga timmar av sömn i kropparna. Jag och barnen packade ihop oss för att efter frukost åka till Mäjadalen. Mysigt, mycket uppskattat kusinhäng och Lillan-hjälper-Storan-med-lite-fix-tid. Fasligt trevligt, tyckte vi alla! När vi sedan kom hem var jag och J ute i trädgården och påtade. Tog bort dom allra, allra sista luktärterna och drog borta andra gammblommor och så vidare. Medan pojkarna jobbade tillsammans inne i köket. Himla mysigt att umgås med ett och ett barn ibland.
Picknickmiddag på köksgolvet därefter. Det är kaos mest överallt nu då massor av kökspinaler är smått (läs: mycket) utspridda. Lite Söndagsgympa med två småttingar i sällis. Den ena som extravikt och den andre som skulle göra övningarna precis som mamman. Inte klokt.. men nu är det kväll och trots en natt med löjligt många timmar, så är tröttheten här igen. Pax för nattningen!
Hoppas er helg varit fin. <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 21, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God morgon!
Här dräller pyjamashjältar och busungar runt och vi ser fram emot en lördag som redan nu känns så härlig. Helgkänsla och strålande höstsol. Morsan ska iväg på litet roligt uppdrag, mitt i dagen. Syskonfotografering på vacker plats väntar. Längtar så. Bland det roligaste jag vet ju. Annars har vi Tillsammanstid hela helgen lång. Bästa som finns.
Idag kanske köket hinner få sig lite färg på väggarna också.. vi får väl se! Härnäst väntar ändå att snyta någons lilla galet snoriga näsa, torka upp den där kattkräkan som katten så fint just lämnade efter sig och mannen mumlar också något om att tvättmaskinen verkar läka vatten. Ahapp. Bäst att sträcka på sig!
Men ändå. Livet, liksom. Tillsammans med dom där tre. Oslagbart. För mig.
Och just det. Som många undrat. Både Lillans- och min pyjamas kommer från h&m.
Ha en skön helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 20, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Vi vaknar till fredag.
Utvilade. Frosten ligger som ett gnistrande täcke över gården. Det är andäktigt vackert. Sådär så att det nästan gör lite ont, ni vet? Hemmet är sådär härligt nystädat. Barnen kläs i mjuk plysch och mamman drar på sig ullunderstället. Katten kurar och spinner på kökssoffelocket. Solen lyser in genom fönsterna och det känns liksom bara. Idag, är en bättre dag.
I hallen ligger varma lilla Vinterjackan och väntar på att få användas. Himla skönt när man lyckas vara före den första köldknäppen. Bara några saker som fattas. Som en varmare mössa till Storebror.
Kavat på fötterna och Polarn i övrigt. Barnens (och mamman och pappans) favokombo.
Vi bestämmer att det här ska bli en Mysfredag. Mackjärnet tas fram och till frukost gör vi järnmackor med skinka, lite senap och mycket ost. Ingen vet till sig hur gott det är. Kaffet sörplas. Barnen börjar pyssla med sitt. När vi tänker på helgen och funderar på vad vi ska hitta på, är vi överens om att Byta Till Vinterdäck På Båda Bilarna, Ta Fram Fågelmataren och Börja Mata Fåglarna, är givna sysslor.
Tar oss morgonruffsiga och ivriga en liten tur ute på gården. För att liksom hinna med det där allra, allra frostigaste. Med barnen som provar sina nya vinterskor och Lillan sin nya vinterjacka så sockersöt att jag kolavippar. Det var (är) så vackert ute. Någon utbrister det är snöö här, mamma! där frostkristallerna ligger. 
En herrans massa legobyggande. Pyssel. Och en alldeles ljuvlig tur med barn i vagn och mamman springandes har vi också ägnat åt oss. Fasligt tung springtur var det, men ändå förbaskat härlig. Särskilt efteråt. När Juniflickan vaknade, festade vi med god-fika. Det var ju flera veckor sedan nu. Och till skillnad från Storebror som inte åt sockersött förrän lääänge, så fick lilla Skrollan redan nu vara med på Chokladbollsfesten. Gissa lyckan. Faktiskt helt och hållet obetalbar. Och kladdig. Och pärlsockrig.
Nu är det kväll.
Hemma-pizzan ligger i magarna och barnen kollar lite barnprogram. Snart ska småttingar nattas och efter det väntar Emmeli-tid. Kanske rota fram något att se på Play och äta TuttiFrutti-karameller. Den här veckan har varit lite extrem för min Darling. Utöver Brandmannande, brandövande, Husritande och extrajobbande, är Mannen ikväll på uppdrag och sänder Hockey. Jag längtar efter honom, med andra ord. Massor. Men nu, börjar faktiskt helgen på riktigt och imorn är det Tillsammanstid.
Önskar er en god fredagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | okt 16, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och vips var det visst måndag, igen!
J´s lilla kofta hänger på köksstolen. Veckan planeras. Lite viktigheter görs i förbifarten vid datorn. På köksbordet, en så vacker Azalea. Och en katt.
Förra veckan var fasligt trevlig med väldigt mycket härligt och roligt kusinhäng för barnen och Sväggan-häng för mamman. Veckan toppade vi igår med att jag och M spelade tillsammans i vår gulliga kyrka här i byn.
Det är flera år sedan han och jag musikade tillsammans… förutom något familjedop eller så. Annars har vi bara spelat på var våra håll. Förr om åren var det liksom Sommarjobbet. Antingen tillsammans med Syrran eller M.
Var sak har sin tid, som vi brukar säga. Jag är alldeles för nervös av mig för att blanda spelande med att till exempel ha en liten bäbis som ska ammas på sina tider och så.. och lite så har det ju varit senaste åren. Men nu är barnen så pass stora att S jobbade, delade ut psalmböcker, sa välkommen, skötte ljudet tillsammans med Den Riktiga Kyrkvaktmästaren och var den sötaste MiniKyrkvaktmästare jag någonsin skådat. Juniflickan körde marathonsovning ute i vagnen och var högst ovetande om att hon ”skött sig exemplariskt”.
Helt fantastiskt också att få vara där i musiken magi, tillsammans med han jag älskar så. Det är faktiskt helt otroligt häftigt att spela och sjunga tillsammans med någon man känner så väl.
Idag?
-Hemmamåndag för mig och barnen. Med stormen utanför och sköna känslan här inne. Har ni sett sötaste små bokstäverna och traktorn (joo, visst ser man att det är det?) här ovan? Mamman smäller av såklart.
En sväng till affären för att fylla kylskåpet som fått sig en urtorkning. Känner mig alltid så rik när kylskåpet är fullt av massa mat. Sen gav vi oss ut på långprommis. Innan älskade Vackerpappan kom hem på lunch. Det blev något som kändes så löjligt gott; Pyttipanna. Med Mammamormors rödbetor till. 
Inte sån vanlig pytt, som vi brukar göra själva. Utan sån där köpes, som man typ åt på bilresans mat-stopp på väg till Storstan, som liten liksom. Mums!
En herrans massa tvättande, pysslande, städande av bil och två vagnar och ja, poff så är det snart kväll. Vi ska äta korvgryta här om en stund, ska bli prick hur gott som helst och något som gör mig varm i kroppen bara av att tänka på. Det är liksom en utav dom där höstiga maträtterna som älskade mor alltid lagat under uppväxten och som älskade pappa fullkomligt älskar. Och vi andra också.
God kväll till er!
-Och, alltså; TACK så himla, himla mycket för alla era rara ord och hejarop igår! Vi blir så glada. Det är vansinnigt skönt att vara färdiga med första halvan av alla fönsterbyten och brädfodring nu. Fantastiskt att bara kunna njuta av allt! Följ oss på instagram, vettja (@lillafrunsdagbok/@housebym) så lägger vi även där upp små filmsnuttar och bilder som kanske inte dyker upp här. Till exempel får ni idag en närmare kik på den där pardörren som nu är på plats på gavelsidan. Instastories, den lilla runda ringen högst upp, ni vet? Kika där!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
Senaste kommentarer