Kommer ni ihåg i början av sommaren att jag nämnde något om en sommarlovslista här hemma?
En sån har vi haft i något år nu.. där varje liten älskling, mamma och pappa får önska en grej att hitta på under sommarlovet.
Något vi hela hopen var rysligt överens om.. var att vi ville tälta. Så tälta det skulle det abosluut bli. För några dagar sedan blev önskningen uppfylld… på världens bästa campingplats.
-Hos MammaMormor och PappaMorfar.
Så spännande att resa tältet.
Mormor servade med kall saft och fika under tiden. Sen firade vi rest tält med bubbelbad..
. och kortspel. Och en himla massa mys! Dagen var visst himmelens uttröttande..
Lilla J fann vi nämligen sovandes bara strax efter middagen. Slumrades i badrocken sedan dagens bad. Lillasyster hade alla gånger sovit runt då, hon är proffs på att sova, meeen.. till kvällen var det en uuurbusig liten Lillebror som levde loppan och höll show i tältet och även den supersvårväckta lilla tösen vaknade.
Men hur mysigt kan det bli!?
Vi läste saga. Filosoferade. Fnissade. Men ingen av oss kunde somna, så vi klev upp igen, till dom andra vuxna. Och hade helfestlig lördagkväll till mitt i natten. Ungarna var i sitt esse. Höll låda för Mormor och Morfar. Medan deras päron fick basta och bada tillsammans. Innan vi kröp in i tältet, fem personer som packade sillar i ett fyrmannatält…. då mumlar mannen att ”inte mindre plats är hemma i sängen!”.
Vi somnade en efter en..
… sov som fem små björnar och vaknade så äventyrslyckliga tidigt på morgonen därpå. Och det lyxigaste var, att barnen fick tassa in till Mormor och Morfar, medan päronen fick somna om (!), .. i ett tält, där vinden susade lagom igenom och lämnade kvar den godaste sömnluften jag varit med om.
Vi. Sov. Så. Gott.
Vaknade 9.30, hejdlöst utvilade. Med synen av Minsting i sin Morfars knä. Tittandes på ”tlaktonn” som körde ihop höbalar.
Ingen av oss ville åka hem sedan. Så vi stannade nästan hela dagen därpå också, innan vi återvände till Drömgården. Väl hemma kändes det så förbenat härligt att komma hem igen, trots att vi bara varit borta en minitur. Världens bästa påhitt, konstaterade vi. Vårt Pettson-och-Findus-äventyr! Tack älskade Mamma och Pappa. <3 Och på toppen tacksamheten över att bo nära, nära M´s föräldrar.. som var snälla och såg till hästar och katter medan vi var på tur.
Skulle tippa på att det där påhittet blev ett minne hos precis hela Stora lilla familjen. Ett kärt sådant.
Nu väntar en sommarhelg som börjat så varmt och gott! Önskar er alla goda helgdagar!
Det var i fredags. När solen äntligen sken på oss igen. Jag och M hade beslutat att överraska gullungarna. Med en fredagsutflykt helt i deras smak!
Efter lunch drog vi iväg norrut. Mot Sidensjö! (nära Örnsköldsvik). Hamnade på vacker plats… där ”plöötsligt” också kusinerna, Faster och Farbror dök upp. Välplanerat och himla roligt att få överraska barnen… inte mycket som behövs för att det ska bli fest. Att få träffa älskade människor… och checka in i Sagoskogen! Det var fräsigt!
Källarbackens Saga!
Vi välkomnades in i sagoskogen. Vandrade stigen med den ena kända sagan efter den andra. Vi stötte på Bockarna Bruse, såg Tre små björnarnas nersuttna fotöljer, mötte Putte i Blåbärsskogen, Rödluvan och många fler.
..ett tips om ni åker hit, är att ha läst några utav sagorna som utspelas där i skogen. Det hade vi gjort och det var roligt för barnen att känna igen vilka dom mötte.
När det blev för spännande är det gott att ha en stor och trygg Gudfarshand att krypa in i, sa Bertilen.
Jomen ni seer väl att det här är Hans och Greta?
.. och här en busråtta i elaka häxans pepparkakshus? …
När vi gått sagostigen kom vi fram till en liten oas. Med liten loppis, en hel hop olika djur och ett sött litet kafé. Vi fikade och bekantade oss med smådjuren..
.. konstaterade för hundrade gången att vi så gärna vill ha höns. Och vad i hela friden väntar vi på?
Vi fick ta lille B gråtandes från lilla lammet han hann blev kompis med… så vad sägs om några får också när vi ändå håller på? Haha!
… ett mysigt utflyktsmål för ett sällskap med småttingar! HÄR kommer ni till Källarbackens Saga och dess hemsida!
När vi var solvarma och tröötta susade vi hemåt byn igen. Drog på lilla coop och handlade middagsmat att äta tillsammans med hela Svärfamiljen, nu också Farfars/Morfars, menar jag! Som toppen av den middagen, njöt vi också godsaker vi inhandlat från nya, fina fina delikatessbutiken som Mjälloms tunnbröd öppnat i sommar. Wow, alltså! Så otroligt fräscht och så mycket gott där. Kika in hemsidan och lova göra er ett besök där om ni passerar Ullånger! HÄR kommer ni till 1923 Tunnbröd och Deli!
Ett par Höga kusten-tips, ja!
Nu ska vi njuta solig onsdag här på Drömgården, jag och kidsen! Troligtvis gör vi oss en liten utflykt mot kompisar mitt i dagen också! Älskar att få skapa dagar med dessa små. <3
Svisch sa förra veckan. Vi fyllde den till bredden. Med sånt vi tycker om. Och när alla i gänget är friska och mår gott, såväl två- som fyrbenta. Ptjaa.. då kan man inte vara annat än lycklig! Semesterkänslan var på topp. Vi tar en titt på vad vi fyllde dagarna med!
Vi hela familjen-hästade. Oerhört charmigt. Ska erkänna att jag råkade snubbla vid drömtanken att alla om några år har varsin häst att rida iväg på….
Bagarmorsan har haft några lediga veckor. Än om hon älskar att feja och greja i köket, så är vila gott..nu var det så oerhört roligt och härligt att sätta en deg och bjuda familjen på nybakt till frullen!
Mormor och Moster M kom på fika. Liksom fler kära. Kan aldrig bli för många sommarfikor!
Vi ger allt vi orkar på övervåningen. Jobbar lite för länge in på natten. Sover lite för lite. Tvärpussas, high fivar och dyker i säng. Målet i sikte!
Jag serverade bland annat den HÄR urenkla och världsgoda fiskgratängen.
Juli blev augusti och vi hade fyrbent skitgulligt sällis med på nattaturen.
Helgen fylldes med så otroligt härliga dagar. Överraskningsutflykt bland annat. Och Minisemester! (berättar mer en annan dag)
Hallonplock med efterföljande rensningsstund… efter en dutt hemifrån kändes hemmavyn så otroligt lyxig. ”Borta så himmelens bra, men hemma bäst!”.
Slutligen. En så himla lugn hästvecka. Inget krångel. Fjödur fick sin sko tillbaka. Vi red på tur och pojkarna var pigga och glada. Och på toppen, stod dessa två pojkar, som haft lite brokig relation senaste tiden, plötsligt och kramades när kvällsdimman kröp på. Ja, kramades på hästvis alltså..
Så mycket att känna tacksamhet över.
Veckans planer:
–Pausa alla-tillsammans-sommarsemestrandet. Pappan är åter på kontoret för några dagar och jag och småttingarna ska rå om oss själva så gott vi kan!
-Lekdata med finvännerna!
–Försöka hinna i kapp i mina inkorgar.. mail och pm på hög…
-Göra mys- och tråksaker när det regnar… mamman menar att till exempel hinna kapp med tvätten… fast den är inte så hög prio alls här hemma nu.. jag vill helllre…
-….Tuffa på med övervåningen! Vika tvätt kan göras sedan. Nu är jag så himla pepp på att måla, måla, måla! Lister, smygar, karmar, pärlspont, pärlspont, pärlspont..
–Gosa djuren.. så himla tacksam som får ha fem lurviga djur att tanka själen med. Kurrande katt i knät eller mule-pussar… så mysigt!
…
Läste så himmelens bra ord idag. Något i stil med att vi inte ska skapa oss ett liv som ser bra ut på utsidan… utan en liv som KÄNNS bra på INSIDAN. Vilka kloka ord, va! Som jag alltid säger; vissa saker kan vi inte rå över här i livet.. men i så himla många fall har vi chansen att påverka och göra allt vi kan för ett liv där vi, var och en, mår som bäst. Skit i vad andra tycker, skapa livet där ni mår som godast. <3
Nu gör vi allt för att det här ska bli en härlig vecka, eller hur?
Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.
Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!
Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.
På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…
På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”
Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..
Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…
Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”
För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…
Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.
Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.
På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..
Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).
Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.
På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..
Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!
…Livet alltså!
Önskeplaner inför sista julidagarna:
-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.
–Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…
–Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!
-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!
–Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!
-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.
…
Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?
Denna känsla är den samma, varje gång när M haft sin brandisjour. Det går så himla bra med jourpusslet, vi har rutin på det hela, men i slutet av jourveckan är jag alltid typ så trött jag att jag vill gråta… och då är det inte jag som burit människor med brutna ben ner för olika höga kusten-berg osv…men, jag har jobbat på andra fronter! Allt handlar om ett Teamwork, förstås. Nåväl. Vi tar en titt på hur veckan här på gården såg ut, innan veckans planer!
Jag hängde med dessa förstås. Våra pärlor. Här var pappsen på brandövning och här hemma badades det vildingar och nattafikades. Denna syn gör mig gråtlycklig. Gullungar i vårt skavda, älskade gammkök!
Vi hängde på övervåningen allihopa. Snickrande och kortspelande i ett.
Jag var och badade i sjön med barnen och vi konstaterade att vi är ”ett riktigt team”.
Vi hästade hela familjen. Jag red Fjödur så vi båda var svettiga. Barnen skumpade runt i bubbelskratt på deras lillponny. Och M busade med Blå Berget på deras vis… och så tömkördes det lite också… båda Ikran och Miniman, som ni ser!
Så köpte vi glass från glassbilen och kalasade på. Så jädrans mysigt att gå med barnen och känna unnande, somriga känslan, precis som när jag var liten och följde med mamma eller pappa och glasshandlade..
Jag var gruvligt trött stundvis och längtade efter på vift-brandismannen… funderade en sekund på hur det skulle kännas att bo i ett nybyggt hus med asfalt kring, (haha! trötthetstecken deluxe från min sida)…men så lyfte jag blicken och tittade på det här; drömgårdslivet. Älskade drömgårdslivet. Som fodrar en hel del kraft, ork och pusslande… men som resulterar i det här.. livet här på gården med tre gullungar, hästar, katter, blommande klätterroser och mycket tillsammanstid. Jag nöp mig i armen. Vill inte byta det här mot något. Tillät mig känna stolthet för en stund… Det har inte bara blivit såhär av en slump, faktiskt. Vi har tagit oss hit, jag och M tillsammans.. heja att vi vågade..
… inga drömmar är för stora. I alla fall, har precis ingen annan någon rätt att göra ner dina drömmar. För dom är dina. Så vill nu något, har du en idé du tror på. Kör! – Sådetså!
Drömgårdslivet är inte bara en dans på rosor, nej. Mycket som kan krångla och kruxa. Ett otursmoln ovan djuren har vi haft senaste tiden. Fransson är pigg som ni ser… men där på soffan har vi senaste dagarna bäddat om en skadad Sallekatt. Burit honom mellan sovplatserna, maten osv… följd av ett redigt slagsmål med en annan katt.. med en svullen, sårig tass har han haltat fram och hujedamig så ont det gjort i kattmammahjärtat. Ingen vet-tid att få, enbart 12 mil bort. Och med tre småbarn i sällskap och den där katten som vägrar kattbur… fick vi försöka ordna så gott vi kunde här hemma. Nu har Salle typ 7 av sina 9 liv kvar… och han äär piggare, hallelujah!
Jag och barnen hade en heldag hos mor och far. Det blev en dag att stoppa varmt, varmt i hjärteasken. Vilket sommarlovsminne! Äta mormors pannkakor, bada poolen, mumsa sockerkaka, gunga hammock… och SPRINGA hemmahemma-rundan i full fart…
Vi var till Tant G på andra sidan lillåkern, lämnade en blombukett och blev bjudna på fika. Hur mysig stund som helst. Barnen har helt klart en egen Tant Berg i sitt liv och det känns som en rikedom.
.. vi hade två coola tjejer från grannbyn här också. Två bönder som vi beundrar stort. Härlig, inspirerande pratstund med lite sockerkaka på toppen.
Och så åt vi allt mellan makaroner och korv och det här; familjens ena favvisrätt.
Kycklingfilé med fetaost och soltorkade tomater. Couscous sallad till! Går såhär;
Dela kycklingfiléer så många du önskar, i bitar om två, tre. Bryn i god olivolja, salta och peppra. Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Ta några klickar creme fraishe, en skvätt grädde, och ett gäng rågade matskedar soltorkade tomaterkräm, strimlade soltorkade tomater, smulad fetaost, salt och peppar.. rör ihop till ett gojs och slå över kycklingfilén. Klipp en klump mozarella i småbitar på toppen av hela alltet, innan du skjutsar in det hela i ugnen, i 225 grader i cirka 35 minuter… provskär i kycklingen så du ser!
Servera till couscous och smarrig sallad. Här hade jag bönor av olika slag (svarta bönor + ”blandmix”), körsbärstomater, smulad fetaost, soltorkade tomater, sallad från landet, en skvätt olivolja och salt och peppar. Så mumsigt, enkelt och prick alla i denna familj äter så det står ut genom öronen … likamed en matträtt jag älskar, av flera anledningar!
Sommarlediga veckan nummer tre och dess önskeplaner;
–Hurra! ”Vi” är jourfria och kan både hänga tillsammans med storfamiljen, vännerna och ge oss ut på utflykt och små äventyr, alla fem tillsammans.
-Rida långritt!
-Tapetsera Junis rum!
–Hästfix! -vi mockar vidare som galningar och så ska vi göra ännu en ny hage under veckan. Häpp häpp!
-Så! Japp. Nu har vi ätit första svängen sallad ur pallkragen och min älskade vän Carolin har lärt mig att det går uutmärkt att så en omgång två nu. Godare att hinna äta upp salladen innan den blir sådär stor och besk liksom, och sedan då så en omgång till istället. Såååå (hehe) det, ska jag göra.. kanske dundrar jag ner en fröpåse jag skippade i våras också.. möjligt kommer den upp och hinner blomma innan frosten..vi får väl se, roligt att prova!
-Springa! Enormt glad för att knät pallar för löpning igen. Lite halligalli-opålitligt ännu men ändå, hurra!
-Njuta sommarstunder. Älskar så, när vi äter middag där ute på verandan, utan att frysa och bara har det så gott. Eller när pyjamasungarna struttar ut till hästarna och säger godnatt innan nattandet i vagnarna. Stunden när jag plockar trädgårdsbuketter… eller bara tjavandet längs grusvägen, med en liten hand i min. För att inte tala om varje ny sommarmorgon…
… Hoppas att ni har det gott, mitt i sommaren! Ta hand om er, allt ni kan.
Hej det är Bertilen! Jag är två år nu. Coolt va? ”Tlakton” är livet. Enligt mamma och pappa kan man inte bli gulligare. Jamen titta bara på mig!
Och nu är jag på övervåningen och ”donk donk”. Mage till segt tempo dom haft där uppe senaste månaderna, alltså! Vad PYSSLAR dom med egentligen!? Pappa och mamma, alltså?
-Jag vet precis- Har det inte varit tjall med hästarna, så har det vanligt alldeles vanligt ”vårbruk” med diverse bestyr, eller så har dom ridit på ”maaaagiska” (cheesy ord va?) ridturer. Snickrat och donat prylar utomhus. Grävt i trädgården. Framförallt hängt med mig, syrran och brorsan hela tiden. Så jag förstår dom ändå, att tiden inte räckt till till precis allt. Dom försöker in i det längsta att hålla sig från stresskänsla över något dylikt som renovering… men jag ser på dom, att dom önskar bli i alla fall liiite klara nu. På någon liten fläck i alla fall.
Och vet ni! Nu är vi igång där uppe igen efter två månader av helpaus. Evighetsprojektet går framåt igen!
I våras lämnades våningen med nyriktade väggar, nygipsat och även spacklat och slipat på flera håll. Murstocken gjordes i ordning och både lagades och putsades. Nu återstår en ”surdeg” som pappa är så duktig och jobbar med, nämligen karmar till alla dörrar. Inte för att han skulle komma på tanken att beställa en färdig sådan i alla fall, snickargalen som han är, så är det nästan omöjligt… Varje dörrkarm måste måttas efter gamla dörrarna och precis inget är ”standard”. Både jag och mamma får huvudvärk bara av att tänka på hur mycket tankeverksamhet det är för att få varje karm att bli rätt.. Men se, så enormt vackert det blir!
Smygar görs också nu i ett huj och det är också något som förvandlar rummen så fint…
Därefter är det ”bara tapeter och lister kvar”. Förstår ni!! Okej, jag måste påminna hypermorsan som typ skriker över allt som pappa gör nu, ”för att det blir så fiiiint!!”.. påminna henne om att det ju fattas lite eldragning och småpyssel också. Men ändå! Mycket, mycket, mycket är gjort och vi ser ljuset i tunneln!
Den här dörren satt till ”pigrummet”, det som blir mamma och pappas sovrum. Denna dörr får nu vår familjs ”Lillapiga”, syrran alltså. Vi använder så mycket vi kan av det som finns. Till mamma och pappas sovrum, med än högre i tak, blir det en högre dörr. Byggnadsvård a´la Drömgårdsliv…
Idag är det julifredag och sommaren är tillbaka efter att ha varit på semester för ett slag. Jag ska följa med mamma och syskonen på äventyr. Jourande Brandispappan stannar hemma på gården, mockar skit, passar jour och snickrar. Gullpappa! Och tusan så roligt vi andra ska ha idag! Hejdå!
Senaste kommentarer