Inget glamoröst pengafräseri!
Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.
Det är 2021 nu, det vi börjat lära oss. Det tar ju alltid ett tag. Året känns hoppfullt, om än lite trögstartat tycker jag. Vi längtar.. efter att få leva ut, med kramar och hälsa på och ”kom iin och ät med oss!”. Men vi ska inte klaga. Alla är friska och mår gott, sånär som på nån snornäsa.
Det är småsömnig morgon. Vi har inte bråttom. En Lillebrorsblöja hade läkt kiss i storsängen. Och storkatten kräks på tröskeln mellan köket och hallen. Äsch. Det är bara ta hand om och sen är det klart. Ungar äter frulle och på några sekunder har jag förberett allas vintermunderingar. Overaller, Farmor- och Mormorstickat. Mössan. Handskarna. Snushalsduken. Säger ”nu klär vi på oss” och som på ett pärlband kommer dom och är ivriga.
Vips är vi på skolgården och vinkar av Storebror. Vi andra åker hem till Drömgården igen och går till lagårn, i vanlig ordning. Fyller vatten och fodrar hästar. Gosar mule. Och återvänder in. Det är pussel och leklera, kortspel och kaffesörpel. Mamman gympar och svettas och blir samtidigt bjuden på diverse playdoh-bakelser.
Efter lunch fyller vi semlor. En hel hop. Susar iväg till byakolan igen och möter Storebroren. Hinner småprata med älskad syster tillika Sixtens Musikfröken. Tvärsurrar med Mamma N och säger ”vi ses imorn”, innan vi åker hemåt. När vi rullar in på gården skiner solen så gott. Lillebror har hunnit somna i bilen… hoppa över sovning var en dum idé, sa han med sitt snarkande språk.
Vi dukar upp semmelfika ute på bron. Drar ut lille fotogenlampan och tullisbuketten. Allt för kalaskänsla. ”Nu kommer dom!” hör jag barnen ropa. Så spenderar vi eftermiddagen med älskad PappaMorfar och PappaMormor. Fikar och pratar livet, går till hästarna och konstaterar att vi är så tacksam som mitt i allt, kan ses såhär.
Vi vinkar hejdå.. och Bertil var helt omöjlig att väcka och missade två favvisar. Vilken tur att jag kunde muta honom med det där Kinderägget från Morfars vid väckning. Vi tjavar över till Tant G med ett par semlor i samma veva. Oj så glad hon blev, lilla jättegamla, ensamma tanten.
Å, puh. Nu var det ju dags för middagslagning, ja. Eftermiddagströttheten slår till. Ungarna hinner äta sig mätta under tiden jag lagar… minns själv hur gott det var när jag var liten, och gick och småknyckte matbitar från bänken där mamma stod och lagade. Konstruktörspappan kommer hem en sväng för att äta, hinner pussa på oss alla innan han susar tillbaka till jobbet igen. En ovanlighet. Det klarar vi. Här hemma spelar vi fia med knuff och bygger ännu ett pussel från alla ärvespussel vi fick från min barndom idag. Jag plinkar på pianot.. Juni har redan ställt upp Astrid Lindgren-sångboken.
”Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att vi har oss
Ja, jättebra är det förstås
Att vi får träffas varje dag
Och va tillsammans du och jag…”
…
Allt som betyder något.
Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.Inget glamoröst pengafräseri inblandat. Men tänka sig. Själen, den har sitt egna fyrverkeri ändå efter denna dag.
Nu väntar nattasagan… och mycket troligt somnar jag bland alla små.
Emmeli
Måndagshälsningen!
Det är måndag. Ny vecka. Och det är gott att titta en sväng mot trädtopparna, andas djupt och känna in läget… jag startar gärna ny vecka genom att blicka lite bakåt, landa och sen titta framåt, ni vet. Häng på, här kommer veckans Måndagshälsning!
Veckan som gick..
Började gott. Med sol, promenerande, slummer i vagnen…och kortdag för pappan på jobbet så familjen var samlad redan strax efter lunch.. den lyxen som faktiskt alla våra måndagar innebär. Det är gott att starta veckan mjukt!
Äntligen hamnade tappskon på plats igen och Isprinsen var redo för ridning.
Direkt duktiga Hovis varit här gav vi oss ut… vi hann rida en tur, innan Fjödur krånglat av sig en annan sko istället. Suck. Ja, faktiskt. Ni med skodda hästar, ni relaterar nu. Veckan fortsatte med annat än ridning för lilla fluffet, alltså.
Vi fick en ny familjemedlem. Gulliga lilla Stickan!
En dag kände jag mig bara låg och deppig. Det där med att ha god tillgång till sina känslor… inte alltid lätt. Vi piggade upp oss med nybakt till mellis. Kan ju göra vilken Deppjöns som helst, glad.
Och oj som det pysslades. Lilla trion hade pysselverkstad i om möjligt än högre fart än vanligt. Det knåpades alla hjärtansdag-kort på löpande band, som vi sedan skickade med posten och gav till älskade.
Tjopp så var vi mitt i veckan och köket fylldes av vetebullsdoft. Katterna lekte på köksgolvet och småbagarna var i full färd med att skapa goda bullar. Vi drog till med både semmelbullar och kanelbullarna… sistnämnda blev i lika många former som bullar, så vansinnigt gulligt!
..Käre tid, vilken underbar stund det där var. När Storebror kommit hem från skolan smaskade vi för fullt. Och bullarna smakar sannerligen som allra godast när man bakat dom själv, det intygade Bertilen ännu en gång. Och jag nöp mig i armen åter igen, som får ha denna vardag. Som är barnens barndom. Och så himlagod, för oss alla.
Så blev det fredag och vi tog äppelmos ur frysen och tjavade med till grannen Tant G. Om sommaren går vi över åkern genom höga gräset och alla maskrosor.. nu tjöt vi av spänning när den djupa snön stundom bar, stundom inte. En god tur, tänk så lite som glädjer så mycket…
Vi fredagsfysade tillsammans. Jag gillar mannens plågade min, hehe! Jag var så lycklig över den där stunden med honom, Bertan sov i vagnen och storasyskonen var hos finvännerna. Guldstund för två småttingpäron, en liten stund som gav så mycket för energin.
Lördag. Strålande sol. Skridskor. Fika med bullar och varm choklad… helt underbart!!
..och som om det inte var nog!
.. fortsatte lördagen med Grill-lunch med fina familjen B. Och gullungen V hade önskat bjuda oss på hjärtatårta… så sött att man ju kan kolavippa för så mycket mindre!
Veckans sista dag.. jag blev så överraskad. Väcktes av att hög musik spelades, alla möjliga peppiga kärlekslåtar. Sen kom Tripp Trapp Trull uppspringandes till morsan som fått sovmorgon, ropade ”GLAD ALLA HJÄRTANSDAG!” i kör och gav mig nypysslade hjärtekort. Sen vi jag trippa en trappa ner och njuta god frulle… där mannen format havregrynsgröten till ett hjärta och öööst på med nykokt hallonsylt. Undertecknad small av. Mitt älskade lilla gäng. Sicken tur att jag förberett med lite hjärtformad choklad och ett och annat kärleksbrev….
Söndagen gick i kärleken och firandets tecken.. vi överraskade älskade med hjärtesemlor, levererade hjärtekort.. och firade en älskad Farmor en dag för tidigt (Grattis idag Svärmor!! <3 ) på sin bemärkelsedag. Det var en så fin i mitten av februari-dag.
Tacksamhet i stora mått.
…
Önskeplaner för vecka 7!
-Ha vett att stanna upp. Blunda mot ljuset. Lyssna till fåglarna som börjat kvittra där i skyn (!). Andas in och omfamna varje februaridag som bjuds. Vi tittade på bilder i fotoalbumen i helgen och visst såg det härligt ut med sommar.. men… ”Naturen skyndar aldrig, men hinner allt ändå”, tänkte jag och står fast vid att längta lagom och njuta utav att var tid har sin charm.
-Plantera om dom nyväckta pellisarna…. som ser allt annat än sprudlande ut…
-Bjuda hjärtenära människor på utefika!
-Starta steg två i renoveringen av Matrummet! Mannen är pepp. Jag, not so much. Det blir nog ett lite smådrygt nästa steg, tänker jag.. återkommer mer om det!
-Odlingsplanera! … veeem är den galningen som tänkt så alla dessa blommor här hemma!? Jag, har ingen aning nämligen…..
-Fylla själen med gott! …som att frisklufta, mulemysa och snöleka med ungarna. En dag, i taget.
…
Varje Dag. Är en gåva.
Allt gott till er!
Emmeli
Nykomlingen i flocken!
Säg hej till vår nykomling i Drömgårdsflocken!
Barnens julklapp som det var en viss leveranstid på. Nu är han här, lillkatten! Väntan väl värd konstateras det varje dag. Vi hämtade lillplutten i måndagskväll och samtliga här hemma är löjligt förtjusta.
”Fick honom, julklapp!”, säger Bertan nöjt. ”Nämen tiiitta, vad han är lika Fransson!”, säger Juni. ”Alltså, viilken kärleksfull julklapp!” säger Storebroren.
Lillebror till Sallekatt och Frans Frasse Fransson… och nej, vi slutar inte hoppas att under ska ske och att Rymmaren Fransson kommer åter mot vårkanten. Men oj vad vi är glada för detta tillskott i flocken. Storebrorskatten tog sig ann sin lilla Lillebror med en gång. Så himla fint att se.
Jo just. Han heter Lillstickan, den lilla busen. Döpt till ära av Morbror Stig (”Stickan”) som inte vandrar på jorden längre. Han fullkomligt älskade svarta katter och hade avgudat den här lillen. Så. Hej hej Stickan!
Idag har vi fredag och efter en fartig vecka där vi donat mycket i köket och det varit älskat kreativt kaos mest överallt känns det idag flärdfullt att tjava nerför trappan och möta såpskurade golv och var sak på sin plats. Vi är redo för februarihelg. Innehållandes garanterat mycket kattungebus och kattungemys. Bland det gulligaste som finns!
”Mot nya äventyr!”.
Önskar er alla en fin helg!
Emmeli
En riktig god semla!
Om du nu liks tänkt ävles att göra semlor… ja, då tycker jag att du ska slå på stort och unna dig En riktig god en!
Smaken är som baken, delad. Men såhär, gör jag när jag ska bjuda mig och mina älskade på en klassisk semla. Inga knusslerier alls, faktiskt.
Det börjar med en god vetebulle. Grunden till hela härligheten, den är viktig.
Mandelmassan, den snor jag ihop i köksassistenten med tre ingredienser. Det tar en grisblink. Om du inte provat, och nu kanske tänker, ”nä fy vad krångligt att göra egen mandelmassa, jag tänker då köpa min”, jamen du gör givetvis exakt som du vill. Jag kör på feeling, ibland köpes, ibland hemmagjord. Men du ska veta, hur laarvigt enkelt och slående gott det är med den hemmagjorda varianten där små bitar av sötmandeln är kvar och kittlar dödskönt i kistan.
Norrmejeriers fluffiga vispgrädde på toppen, givetvis.
Häng på här så kommer mina bästa semmelrecept i ett svep!
Semmebullar!
Ingredienser
- 150 g rumstempererat smör
- 5 dl mjölk (ta gärna av fetaste slag!)
- 50 g (1 pkt) jäst för söta degar
- 1 dl strösocker
- 1 ägg
- ½ tsk salt
- 2 rågade tsk (gärna nystött) kardemumma
- 800 g Vetemjöl
Gör såhär
- Värm mjölken till 37°C (fingervarmt).
- Smula ner jästen i din degbunke som rymmer cirka 3-4 liter. Slå över mjölken, liten skvätt i början som du rör ut jästen med och sedan resten av mjölken.
- Tillsätt smöret i bitar, socker, ägget, salt och kardemumma.
- Tillsätt mjölet. Dutta i mjöl tills degen börjar släppa från kanterna.
- Arbeta degen kraftigt, cirka 5-10 minuter med maskin eller 10 minuter för hand, tills den känns smidig helt sonika.
- Häll ut degen på mjölat bakbord, täck med en kökshandduk och låt sedan degen jäsa övertäckt cirka 30 minuter.
- Skär degen i önskad storlek till semmelbullsämnen. Jag väger och rullar bullarna om ca 50-60 gram per bulle. Blir lagom stora semlor då, tycker jag.
- Rulla bullarna och lägg på bakplåtspappersklädda plåtar. Låt jäsa i cirka 30-40 minuter.
- Pensla med uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen, i 225-250 grader, i cirka 5-10 minuter.
Mandelmassa:
Mixa 200 gram sötmandel med 200 gram florsocker och två äggvitor. Tjopp tjopp, klart!
Fyllning:
Skär av önskat stort lock på dina semlor. Gröp ur lite innanmäte från varje semmelbulle. Blanda med mandelmassan. Och möjligt en skvätt grädde för att få ihop den gooda fyllningen.
Ihopmakandet:
Ta sedan en lagom dutt fyllning i varje semla. Vispa grädden, ganska så hård, men inte smör förstås. Antingen duttar du på grädden med en sked eller dylikt. Eller också leker du Bagarberta (vilket moi inte kan låta bli) och spritsar. Det är så roligt och ser så tjusigt ut!
Njutet:
Tryck på locket och pudra över lite florsocker. Sen sätter du dig på önskad plats. Kanske ute på bron, där i vårvinterviskande solen? Gapar och njuter, stort! Heliga tider, så gott!
…
Så. Där har vi den. En riktigt god semla. Om man liks ska ävles, liksom…
Psst! Ävles, betyder ungefär ”kämpa på” på älskade Norrländskan.
Emmeli
För-Efter-bilder på Övre Hallen!
För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.
Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.
Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.
Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.
Hej hej där borta, bebbeBertil och M!
Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.
Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.
Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.
Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!
När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.
Teamwork, för hela familjen.
…
Och så allt påtande med finsnickerierna.
Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.
Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.
”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….
Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.
Och nu då?
-EFTER!
Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!
Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.
Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.
Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.
Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.
Före-men-en-bit-på-väg-bild.
Följt av..
EFTER.
… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)
Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.
Vi tar inboandet i lugn takt.
Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.
Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.
Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.
Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.
Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.
Trösklar är målade i 30% grön umbra.
Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).
Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?
Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”…
Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.
Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!
Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
