Måndagshälsningen!
Hej i måndagen, vänner!
Hoppas att ni mår bra. Det gör jag, rent fysiskt… men har känt några dagar att oron sköljde över mig, ni vet, och har kantat senaste dagarna. Är lycklig och så himla tacksam för tryggheten i att få leva precis här, med älskade människorna. Varje dag känns som lyx. Men jag tycker förstås också, att ovissheten i och med detta vidriga virus är så himmelens jobbigt. Nej, det är jag inte ensam om. Tänk om vi kunde få ett datum att förhålla oss till ändå.. när vi får ”släppas fria” igen…deet hade varit drömmigt! ..nåväl. Positivt tänkande, fokusera på allt som är gott (det är så mycket!) och ta hand om varandra så gott vi bara kan. Det är ändå en bra plan, va?
Innan vi tar oss ann denna vecka, landar vi med en liten tillbakablick på veckan som gick..
Allatillsammansmåndag. I vanlig ordning. Varmt och gott aprilväder. Utemellis och utemiddag. Uppskattat av samtliga.
Tisdagen var magi. Som högsommar plötsligt och vi fick en föraning om vad som väntar oss… ljuva tider! Vi hängde med fin-vännerna.. och till kvällen var Storebroren på sin livets första fotbollsträning. Den där pang-pangarn han fått låna, släppte han knappt ur sina händer…vi gillar inte vapenleksaker här hemma. Men, tänker att ”lite lagom kan vara bra”.. säger vi hel-nej kommer han bara vilja ha en sak, säger vi lagom-ja-nej, så blir det nog bra. Med andra ord, är en sån där liten plutt på väg hem till Minimannen nu.
Jag bjöd på superenkel pastasås. Sänder er hittepå-receptet senare!
Det var full fart på gården! Trappan började ta form… och som ni ser var det riktigt, riktigt varmt ett par kvällar. Så skönt!!
Jag tvättade vinterkläder och stoppade undan.. verandan var klädd i blöta täckkläder och vi åt ännu en utemiddag… som skulle vara sådär ”supersoft och enkel”. Grillade mackor och ekströms jordgubbskräm… men näpp, sånt där går inte hem. Varma mackorna, absolut. Men inte köpeskrämen.. och det är jag ju på ett sätt lite charmad över att den inte gör.
Jag pysslade med blommorna. Och sådde basilika.
.. och påbörjade Vårstädning av trädgård. Bland det mysigaste jag vet. Är lycklig över att ha halva gården kvar!
Vi lät hjärtan jobba och endorfiner rusa. Så supercharmigt att dra iväg med hela gänget såhär. Uppför backarna får mammakroppen jobba.. putta en vagn med två ungar i med ena handen, och med den andra, putta på en tapper Miniman vars småben behöver lite extrakraft. Puh. Men så vansinnigt härligt!! .. och utför jublar vi alla… förrutom dom som slumrar gott, förstås!
Småungarna mumsade bullfika ute på trappen och premiärhoppade i nyframtagna studsmattan.
Det blev lördag och vi grejade med allt möjligt. Tråk, som att städa bil, tvätta bil, byta till sommardäck. Storasyskonen lekte i kring och susade också iväg en sväng med sina småkusiner och farmor, till lekparken.. innan vi alla susade iväg till Mäjadalen och stora kusinens 11-årskalas. Ute-kalas, förstås!
Det blev veckans sista dag. Vi firade älskade mor dagen lång. Att mannen lejt bort sin jour för timmarna mitt över dagen, utnyttjades också med en egen springtur för mig. Lyx! Jag kände mig jättebortskämd när jag till kvällen norpade åt mig ännu en alldeles egen stund.. med första delen omskolning av småplanten… katterna sprang runt mig och aprilkvällen var den lugnaste någonsin… efter en stund återvände jag in, nattade barn och njöt av det ännu mer när jag ”pratat med mig själv” för ett slag…
En så himla fin vecka. Mitt i livet.
Det är ny måndag nu. ”Per i backen” blommar för fullt. Och jag är, trots virus-oro, pepp på den här veckan. April ska få möta maj.. och det liksom bara kokar i naturen.. snart brister knoppar och gräset färgas grönt. Det är bara att åka med, ännu en gång… för mig, med lycka så stor så det ibland slår över till vemod. Sån är jag!
Veckans planer? Kommer här!
Veckans planer:
-Ta vara på tiden med älsklingsungarna. Jag har varit HemmaMamma i ganska så många år nu, men är så långt ifrån less man kan vara, tror jag. Tycker bara att det känns så rätt och härligt och samtliga njuter av detta livsval. En livsinvestering hela alltet! .. ”att välja är att välja bort”, kom ihåg det 😉
–Plantera dahliaknölarna! Några är i jorden redan, dom som jag sparat sedan förra sommaren. Men mina nyköpta har jag väntat lääänge på och äntligen har dom anlänt och ska i jord, pronto!
–Fortsätta skola ut plant.
-Rida!
–Sända er hälsningar, förstås! Det blir bland annat tema trädgård, våriga shoppingtips och glimtar från en utav aprils höjdpunkter!
–Spackla, spackla, spackla….
-Ha lekdate med vänner här hemma på gården <3
-Fortsätta vårstäda trädgården
-Fira in våren!
…
Älskar att landa för ett slag och låta orden flöda. Har en god känsla i min mage nu och känner hoppfullhet och att ”allt kommer att ordna sig”.
Ta hand om er, allt ni bara kan. Så norpar vi åt oss av det goda april har kvar att ge, innan vacker-maj tar vid, eller hur? Vi hörs imorn igen!
Emmeli
Mor lilla mor, ingen är som du!
Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag.
Med pirr i magen vaknade jag i morse. Öppnade sovrumsfönstret och sa god morgon till hästarna. Det var knäpptyst, bara Ikran vaken. Fåglarna kvittrade och solen var ny för dagen. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Jag och Storan susade tidigt i morse iväg mot lilla byn. Alltsammans i samråd med världens bästa papps. Överraskade med födelsedagssång, blommor, choklad, bubblor i glas, jordgubbar och två andra systrarna på facetime… vi var hela kärnfamiljen. Så tillsammans vi bara kan vara i dessa tider. Och det var så himla fint. Alltihopa.
Idag sköljer tacksamheten över mig nåt enormt. Jag både skrattar och gråter. Så tacksam över min älskade familj.
Röda rosor, från far till mor. Som alltid. Alltid. <3 ..hon är värd alla rosor i världen.
Min mamma och jag.
Pratar minst en gång om dagen med varandra. Hon är min bästa vän. Vi skrattar så tårarna rinner. Blir rörda och tårögda tillsammans. Vi löser världsproblem. Funderar på livet. Tipsar om recept och finular på blomster. Vi älskar varandra så det liksom värker i hjärtat. Och så är hon en helt fantastisk Mormor till mina gullungar. Och mannen har världens bästa svärmor, säger han. Jag kan fråga mamma. Om vad som helst. När som helst. Hon finns alltid, alltid där.
Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Mor lilla mor, ingen är som du! Jag älskar dig till månen och tillbaka. Grattis på din 70- årsdag <3
Nu fortsätter vi firandet ute vid havet!
Emmeli
Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis!
Pelargonen är en favoritblomma. Så är det bara.
Det finns ingen blomma som får mig att tänka så mycket på både Farmor och Mormor, som den. Som gör det så himmelens hemtrevligt, som den. Eller som får mig att bli så nipprig, där i början av mars när ”väckningen” görs från vintern och känslan av att vi går mot ljusare, varmare tider infinner sig, som den.
Ni undrar hur jag sköter mina pelargoner. Jo, det ska ni få höra. Noll expertis utlovas, jag kan inte alls så mycket men är en lycklig blomster- och trädgårdspåtare.. som får det att blomma gott. Alla gör olika, men det blommar ändå för alla…, lite så är det med blommor. Så härligt! Strösslas med kunskap gör jag också förstås, från Mamma, Mormor, Farmor och Systrar… en ynnest i sig. Mina flickor. Vissa änglar, med vingar. Andra änglar, utan vingar.
…
Pelargonåret!
Från cirka november till skiftandet februari-mars, någongång… är pellisarna vintervilande. Kanske får dom en slurp vatten på mitten, men inte mer än så. I år har jag haft dom små liven här inne i boningshuset, ställde dom på övervåningen i ”blivande badrummet” där det är lite svalare och där jag kunde hitta några mörkare platser.. gick väldans lätt, var så mycket byggjox där att hela rummet var ett mörker..Förra vintern pajade fläktelementet i mitt dåvarande ”pelargonrum” i Gårdshuset, som var enda värmekällan till mina (och Storans!!) pellisar.. och prick alla dödde. Det var inte kul.
Det är fräsigt att kunna hålla pelargonerna vid liv, år efter år, men jag är ingen Farmor Gertrud ännu.. Jag lyckas ibland, och ibland inte.
Sen då?
Jo. När vi möts igen mitt i vårvintern, ser dom så förskräckliga ut att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta…
..Så då klipper jag ner dom. Smått brutalt. Ny näringsrik jord fylls i krukorna och i ljusa fönstersmygarna ser det ut som om jag har pyntat med pinnar. ”Vänta ni bara!”, mumlar jag för mig själv, om och om igen, som ett slags mantra…
Jag håller jorden fuktig och på några veckor, börjar det hända grejer.
Blad börjar skjutas från dom där larviga ”pinnarna” och jag firar med vårens första näringsvattning. Sen håller vi på så; håller jorden fuktig och näringsvattnar med jämna mellanrum… det sistanämnda glömmer jag av och kanske kommer ihåg en gång i månaden, typ. Men vattnet, som nu i april när solen steker, då vattnar jag varje dag. Hellre småduttar än dränker. Vattnar helst på kvällen så att solen inte bränner jorden… samma tanke som ute i trädgården, mao. .
Mitt ”pellismål” är knubbiga, kraftiga, typer. Lyckas ibland. Ibland inte.
Vet varför jag tar mig till båda resultaten…
-Såhär är det; huuur härligt det än är, när den där lilla pelargonen på tillväxt, plötsligt får sin första blomsterknopp…
…så ska. den. väck!
Knipsa bort den! poff. Deppa inte över det. Njut av lilla blomman i en pyttevas istället och låter pelargonen i krukan, växa vidare. Knipsar du inte bort dessa första blommande raringar, blir pelargonen troligtvis lång och gänglig… eftersom blomknoppen snor så mycket energi.
Ibland mäktar jag inte med att knipsa av den där blomman, och då blir det långrangligt istället. Och till sist blir pellisen bara som en enda lång, grön pinne med en blomma på toppen av kala pinnen… I bilden ovan, är förra årets ”Årets Pelargon” och jag älskar den. Så himla vacker i färgen, på både blommor och blad.
Hittills har ni nu bara sett mina små övervintrade pellisbäbisar, men ovan ser ni en Mårbacka som jag köpte i typ februari. I bild har jag nyss gett den ny jord och fått ner den lite i krukan.. men här håller det på att bli rangligt, förstår ni… och till skillnad från mina små nyuppväckta kompisar, så kan jag i detta fall, få mig ett riktigt bra skott (stickling) genom att …
.. vid önskad ”bladrosett” knipsa av pelargonen från toppen. Jag får då en så kallad ”toppstickling”.
Här har jag nu mitt skott! Som jag skalar av nertill.. och knipsar blomman förstås, den bör inte vara kvar av samma anledning som tidigare; blomknopparna tar energi och än hur ont det gör i kroppen, så knipsa av den och njut av den i mini-vas tills din modersplanta/nya skott är stor nog och redo att blomma.
Sådärja! i med denna lilla plutt i ett glas vatten, tills rötter kommer eller så gör du som jag gjorde;
-stoppa ner skottet i en kruka med god jord, på en gång.
Jag valde nu att inte göra en ny liten pelargon av min toppsticklinig, utan istället stoppa ner skottet/sticklingen i krukan där modersplantan är … Smart drag med tanke på den där önskan om en kraftig och knubbig pellis..!
När pelargonen blivit så buskig och stor som jag önskar den.. då kan den få blomma för fullt.. sommaren lång! Tills vintern tar vid och både blomma och blomsterflicka tycker att det är ganska skönt att ta vintervila.
Inga konstigheter som ni märker.
Som sagt, det här med blommor och trädgård; Alla gör vi olika, och det blommar för alla.. sådetså.
… En liten rolig grej, på tal om lyckliga blommor, är att pelargonen som står närmast kaffebryggaren i vårt kök, den råkar typ varje morgon få sig en dutt gamm-kaffe från gårdagen… och den blomman brukar alltid vara så himla lycklig. Så långt kan jag sträcka mig.. att bjuppa på gammkaffe och växtnäring från blomsteraffären… har dock inte kommit så långt som Mormor min… där hon cocktailade vatten och sin kisspotta från natten och fick blommorna att dansa hola hola av lycka….
Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis! Det var det!
Emmeli
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Där, vid södergaveln, blir marken grön igen, hästar tuggar hö och Minsting är i full huggning med att bära snickerigrejer fram och tillbaka..
Vinbärsbuskarna knoppar sig och Fransson tvättar sig vårsnygg.
Här är det så himla varmt och gott när solen skiner.. och lagom skuggigt av äppelträdet.
…och vad händer mer? Va va va??
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Hitte-på-trappan är riven.
– En trappa från (blivande) Matrummet ska göras.
Vi har funderat kring denna trappa så många varv att ni anar inte. ”Vi gjuter en trappa… vi lägger en stentrapp.. vi Bygger en trall… vi gör ett ”trädgrådsrum” med jättejättemycket grus där ikring..” …Inga funderingar som känts bekymmersamma, men vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för varken material eller form eller användningsområde på det där stället… och då vi ej är göra-lös på denna gård, så har vi matat på med annat.
Vi är väldans sugna på mer grusade områden här på gården, så vackert med grusgångar. Kanske blir det det, så småningom. Och kanske, om en hop år, byggs där en punschveranda.. men framtill dess, så blir det en klassisk, gammaldags trätrappa. Med steg åt tre håll.
April bjuder på finväder och Byggmästaren M är i full färd att trappsnickra.
Ser redan framför mig hur jag tassar ut där och sörplar dagens första kaffekopp, med morgonsolen mot kinden. Bredvid mig blommar syrenen för fullt och det doftar av himmel på jorden…
Det finns hopp om syrenblom i år. Förra året hade vi en endaste blomma, trötta buskar efter brädfodringssomrar på rad. Men nu så, har både syrener och människor hämtat sig från det mastodont-görat.
Vad tror ni, kan det bli bra?
Emmeli
April i våra hjärtan!
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
-Himmel. Vilken sommarvarm och helt underbar aprildag vi haft idag. Ni med?
Från morgon till kväll. Så salig som får möta ännu en vår här hemma, tillsammans med barnen. Det bästa, bästa, bästa jag vet. Och barnen, ja dom verkar inte tycka det minsta annorlunda och det gör mig ännu lyckligare.
Idag började vi med en tidig tur ute på gården. Hämtade bröd ur frysen i gårdshuset att värma till frukost. Spatserade i bara fleecejackor och skor ner till lagårn och vidare till hästarna i hagen, för att se så alla hästpojkarna hade det bra. Jag minns själv hur härligt det var om våren, som liten Emmeli. När lättare kläder kunde tas på. Ser den lättnades hos mina små nu. Och förstår också ännu en sida av det hela; att som mor slippa lager-på-lager-på-lager att klä på …
När frukosten låg i magarna, dukade vi upp för tisdags-gympa. Barnen hänger med på det mamman gör och rödblommiga blir vi allihopa. Vissa av möjligt fler armhävningar och hopp och andra av ett väldigt dansande och tjoande. Alla nöjda.
Kompislek sedan i varma, varma, soliga, våffelgoda timmar. Sommarkänsla. Sommarhatt letades fram. Och ikväll, har Storebror, och alla vi andra förstås, varit på Livets första Fotbollsträning.. där frågan om det var roligt, besvarades med; ”jag önskar så att vi kunde spola tillbaka tiden… jag har ju bett om det till Gud flera gånger!?”… dvs. en höjdare.
För vissa av oss är det här som livets första vår.. om man var liten bebbe den förra, så är det så väldans mycket nytt att upptäcka nu. Magi att få vara med på färden, tycker vi runtomrking.
Om gårdagen kändes lite vissen och trött, och jag enbart flöt med och snyltade på barnens härliga humör, dagen lång. Så har vi idag spelat i samma må-gott-liga, allihopa. En ynnest.
Hela alltet.
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
Vi hörs imorn igen! Tänkte berätta för ett om det senaste lilla byggprojektet här hemma…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
