av Emmeli | sep 7, 2017 | Hemmets Utsida, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
En bild från igår;
Jag hade precis haft morgon med kidsen, promenerat med dom till föris och efter att vi vinkat av Storebror så traskade jag och Lillasyster vidare. Långrundan och Lillan somnade, enligt plan. Väl hemma klättrade jag upp på ställningen på en gång. Älskade Mamma och Pappa kom. Mor för att vara Juni-jour och far för att hjälpa mig att måla (tacksamt!!). Vi klättrade upp. Jag, lite, lite för högt först. Tänkte att jag ”växt” och klarade högsta höjden nu. Jag har liksom gått från att tänka ”aldrig i livet” om tanken att ens stå på ställning. Till att nu vara rätt fine med några meter upp. Men jag fick verkligen svindel där högst uppe. Hu. Så jag klättrade neråt. Och så målade jag och pappsen dagens beting. Vilket vi inte hade kunnat börja med igår om det inte vore för att M slitit som ett djur. Pannlampa nu på slutet och många, många midnatts-sena kvällar.
En andra bild från igår. Innan vi hunnit börja måla lager två.
Så fantastiskt skönt för oss alla att vi börjar bli klara med sommarens stor-projekt. Vi firade med lunch sedan som jag förberett sedan innan. Jag passade på att bjuda hem Storan också. Så mysigt att kunna det, liksom. Förra onsdagen bjöd hon mig på god lunch, och igår var vi här hemma på drömgården och umgicks. Klickade hem tullislökar och surrade. Lite kusinlek hann det även bli när småpojkarna slutat skola och Förskola. Att Mormor och Morfar hämtade från Föris var såklart en höjdare!
Alla snickerier är så fina som M gjort.
Det är helt galet vad han slitit med dessa väggar. En hel del hjälp från sin far (vi kan liksom inte tacka honom nog!), men så imponerande mycket på egen hand. Jag är så beundrande honom och hans kunnande, noggrannhet och tålamod. Jag, är prick hur less som helst just nu. Längtar såå efter att bli klar med dessa två väggar. Den första tog evigheter då den var nästan 10 meter hög och ja, bred också. Dessutom livets första brädfodring, alla beslut ska tas om hur saker ska göras och se ut. Den sida vi gjort som nummer två har gått i ett nafs i jämförelse. Längtar så efter att inte känna att varje minut vi kan hålla på, ska gå till brädfodring. Så har det inte varit under hela perioden, vi har haft ganska god balans. Men senaste veckorna har varit galna. Jag längtar så efter tillsammanskvällar, fortsätta med något lite mindre, mer snabbgjort, projekt här inne. Eller för tusan, vad sägs om en stund att bara vara? Det finns knappt på världskartan just nu. Men snart.
Det blev visst en liten sneakpeak på huset. Både jag och M längtar så efter att leta fram någon gammal bild från när vi flyttade hit och sedan nu snart kunna jämföra med nuet. Det blir kul. En morot att jobba för!
Ha en fin torsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2017 | Tävling
inlägget är i samarbete med personligalmanacka.se
….Anna Norberg! Grattis! Du väntar mail.
T a c k !
-alla ni, för att ni var med och tävlade. Är man det minsta opepp någon höstdag, så är ett tips att kika tävlingsinlägget för oj, så himla mycket mysigt det finns att hitta på under hösten! I vanlig ordning skulle jag vilja att ni allihopa vann var sitt presentkort, men som liten tröst har ni i alla fall 10 % rabatt, framtill 17/9, på allt ni handlar hos personligalmanacka.se ! Ganska så bra, ändå.
Rabattkoden är: L-ILLA-FRUN
Ha en fortsatt god onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Strax innan Sommarlovet höll på att ta slut,
.. så pratade jag och Minimannen igenom vad vi gjort i sommar, vad som hänt, vad som varit det bästa och mysigaste och så. Enligt honom hade det bästa varit att ”vara med dig. vara kär i dig. krama dig. pussa dig”… tror ni att jag smälte till en blöt fläck och inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen då? Ja,typ så. Älskade lilla pojke.
Och självklart, var mitt första svar vad som varit det allra bästa; ”Att vara med dig och Juni. Och pappa. Springa. Äta smultron. Bada på Gotland. Äta våra egna sockerärtror. Och lukta på våra egna luktärtor”.
Ja, det har verkligen varit något utav bland det bästa på hela, hela sommaren. Kära nån, som jag uppskattat dom där himmelsdoftande. Nu är det på slutet. Fortfarande många blommor som poppar, men dom doftar mindre och mindre. Men det blir absolut en repris nästa år.
Och dom där små stunderna,
-att sitta på trappan och tugga på något gott, småfilosofera tillsammans med barnen. Det är så mysigt att det inte är klokt.
Något vi ju gör året om, men som varit lite sådär extrafestligt då det varit sommar och vi dessutom haft en liten odlingstäppa att norpa från.
Och det är absolut där, längst ner i trappan, som man ska sitta och äta. Fråga barnen, så får ni höra!
Än fast jag njuter av att det nu håller på att bli höst, att det känns så himla fantastiskt att kunna tänka framåt och veta att M inte kommer ha månader av jobb, där jobbet för det mesta är långt, långt bort. Att vi ser fram emot en höst och vinter, tillsammans. Jag längtar liksom till och med efter att få skotta snö. Jag tycker ju om det. Men det var inte alltid kul, vintern som var, när snön vräkte ner, vi behövde ta oss ut med bilen och försöka gasa ut från gården. Jag var själv med barnen, dagar i streck och enda lösningen var att skotta tillsammans med två små. Det var liksom inte alltid som alla hurrade, när snön piskade i ansiktet, om man säger så.
Men trots, med tanke på allt det mysiga som väntar härnäst, så längtar jag till våren och ny odlingssäsong. Mersmak, deluxe! Jag skriver redan små listor över vad vi ska ha likadant, vad som ska ändras och så vidare. Inte för mycket, så att det blir svårt att klara av med småttingar och så. Men lite lagom, som i år.. kanske bara lite mer. Någon blomsort till. Ännu mer morötter. Och såklart massor, massor av luktärtor! Drömmen vore ju också, att äntligen få tid till att göra i ordning den där Mormorsrabatten jag bara drömmer om… tror äntligen att jag funnit en plats för den nämligen!
Först ut precis nu, det är att handla hem några vårlökar. Såna som jag verkar vara ett obotligt fall för.. ja, ja. En av tio, är ju ändå en av tio, liksom. Och kanske för tredje hösten gillt, lyckas jag gräva ner dom lagom, att katten låter bli dom, att det inte trampas som allra, allra mest ju där och så vidare.
Att njuta av nuet och också se fram emot vad som komma skall. Det är en förbenat god känsla.
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 5, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Ännu en vecka är igång!
Igår hade vi hemmamåndag barnen och jag, massor av lek både inne och ute. Och morsan var med mitt i hela tiden, vilket barnen älskar. Och jag med. Fast ett tu tre hittade jag mig själv på golvet, sovandes. Hoppsan. Visserligen en liten minut eller tre, men ändå. Tydligt trött mor, ganska så livsfarligt med en ettåring som är prick överallt just nu. Tur att allt gick bra. 
Så roligt att se hur syskonen leker mer och mer tillsammans.
Darlingar.
…
Förutom att leka, så gjordes knappt ett skvatt annat. Förutom evighetsgörat jag i smyg faktiskt tycker är mysigt och som aldrig tar paus (tvätteriet) och så matlagande förstås. Men min höst-lista med många att-göra, den fick vänta. 
Till kvällen hade vi ännu en arbetskväll, där alla hjälpte till på sitt vis.
Lillan hjälpte till genom att slumra i vagnen, mannen målade foder och skruvade på plåtar och sånt (hesteguuud vad mycket jobb vi har lagt ner på denna brädfodring.. och kära nån, vad jag längtar till vi är klara för i år!!) och Storebror var Storebrorsvaken en stund, iklädd sin arbetsmundering. Jobbade och fick åka traktor med en efterlängtad Farfar som varit i varmt land i en vecka. Ett kärt återseende för dom två bundisarna! 
Bundisarna och jag hjälptes åt att lasta gamla brädor och frakta ner mot lon, där vi (rättare sagt; PappaMorfar!) brukar elda bort det.
Till kvällen kröp alla ner i var sina sängar och har sovit som små björnar i natt.
…
Och idag är det tisdag. Just nu sitter jag alldeles eftersvettig och prick helt slut i kroppen efter ett träningspass ute på gräsmattan. Känner mig sådär mammalyxig och njuter så av stunden. J sover gott ute i vagnen och Storebror leker med sina småvänner. Dessutom är det en liten specialartisdag idag. Mannen checkar nämligen ut från jobbet tidigare (fasligt trevligt!) och kan därmed för en gångs skull hämta Storebror från Föris. Vilket pojkarna såklart ser så fram emot! Sen blir det Tillsammanseftermiddag i kombo med ribb-spikande. Vi jobbar efter vädret kan man säga.. i några veckor har det ju varit sådär überdåligt torkningsväder och alldeles augustifuktigt. Men nu är det torrt och bra och därför jobbar vi på allt vi kan för att kunna börja måla snart, snart. Det känns som en jättemysig tisdag!
Till kvällen tar jag kidsen, min antagligen då jätte-möra kropp och går långrunda så får barnen göra natt i vagnen. Så snickrandet får slamra på bäst det vill tills himlen åter är mörk.
Det är lite utav tisdagsplanen för idag. En lite piffigare tisdag, tycker jag! Och september? -Aj lavv jo.
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så var det måndag igen…
-och helgen liksom bara svischade förbi och idag undrar jag varför i hela friden det inte kunde vara sisådär tre helger på raken, precis nu, i ett svep liksom? Håller ni med?
Skulle vara himmelskt.
Men helgen som var, var god. Så himla, himla vackert tidig-höst-väder, för det första. Ena dagen med fläng och fläkt och igår, en riktig hemmadag hemma på gården. M hann mycket på huset, så jätteskönt. Jag och barnen var ute på små äventyr ute på gården. Som att gå och hitta skruttiga och o-skruttiga hallon bakom lagårn, finna en stor, stor sten som var alldeles perfekt för klättring och så vidare. En långpromenad när små skulle sova tog vi oss också. Så passade jag på att slumra i solen en ministund jag med, innan köttbullarna skulle rullas för middag.
Synen jag hade ovanför mig gillar jag massor; äppelträdet fullt av äpplen. Det där är mitt äppelträd. Det bara är så.
Måndag, alltså..
Mamman är trött och barnen pigga. Ändå en tacksam kombo. Dom, före allt. Så skönt att Juni bara hade den där lilla feberkvällen i lördags och sedan inget mer. Bara snuvan. Och hostan. Vi tar det lite lugnt idag, mao. Myser just nu inne framför Pippi Långstrump. Kidsen sippar på varsin vällingflaska och mamman på ännu en kaffekopp. Tvättmaskinen är den enda som jobbar på med något slags tempo. Vi tar en lång och lugn morgon, alltså. Så får vi se om/vad vi hittar på sedan. Men nu är Pippi-avsnittet slut och den minsta ska få sova och den större är pysselsugen!
Framtill midnatt är tävlingen för en personlig almanacka igång, så skynda tävla nu om du inte redan gjort det! Jag är kär i min almanacka! … tävlingen finns du HÄR!
Önskar er en fin veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Bara det där att få vakna, med sängen full av människor. En skäggig och två persikolena skapelser. Dessutom med helgbuketten nära nosen. Himmelskt.
Lördagsfrukost. Tillsammans. Det var typ… ja, alldeles för längesedan vi hade helgmorgon tillsammans. M var inte ute och snickrade i ottan eller så, menar jag. Mycket uppskattat hos oss alla fyra.
Efter att mamman morgongympat sedan, och alla pinaler för dagen var packade. Så snofsade vissa till sig lite. 
Jag tog ungarna i bilen och drog norrut. Mannen lämnades lycklig över vetskapen av att få ha snickerilördag i vackraste sortens septemberväder. Och vi andra såg fram emot fart och fläng och luftande på stan, vilket var sisådär typ hela sommaren sedan. Idag dessutom tillsammans med Mäjadalenkompisarna; kusinerna och Storan. Timmar av full, full fart där på kullersensgatorna. Mammorna som skulle checka av diverse ärenden medan busungar lekte sig igenom det hela. Puh, alltså.
Så mysiga timmar, med shopping och god-lunch-ätande på reeestaurang! och allt. Fasligt skönt sedan, att komma hem till vacker gård i eftermiddagssol. Sovande barn i bilen, så päronen grejade lite i lugnan ro. Pappan tränade ute under äppelträdet medan Mamman kikade på dagens inköp och fångade en del på bild.
Vi beslöt sedan att ta ledigkväll. Hur härligt som helst. 
Brandisjourande Snickarpappan tillsammans med två småttingar. Gulligaste synen jag vet.
Vi åt så god middag. Grillad ryggbiff. Följt av chokladätande och discodansande. Sen blev vi trötta. Allihopa. 
Nu har vi flyttat från kökssoffan och istället krupit ner i sängen, minsta lillhjärtat och jag. J, som plötsligt är febrig, tillsammans med sin snuva som smugit sig på. Storebror har likis snuva. J var sjuk i början av sommaren men för S var det längesedan. Men ja, vi kan helt sonika checka av höstens första Basiluskansväng. Det hör till terminsstart, liksom. Hej höst!
Lördagsmysigt. Hela dagen lång, med lite Basiluska på toppen. Det är så förbenat skönt med helg. Det bara är så.
Hoppas att ni haft en god lördag!
Ps. Vill bara påminna om att ni fortfarande kan vara med och tävla om en personlig almanacka! Klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen. Ds.
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Sådär lämnade jag receptboken uppslagen igårkväll….
Jag och S hade ju pratat om att baka något gott till fredagsfika, så jag bläddrade lite recept när barnen sov och äntligen tvätthögarna var vikta och så vidare. Att lämna augusti, känns också lite som att lämna sommaren, på något vis. Än om det kan komma det ljuvligaste av sensommardagar fortfarande. Men ni förstår nog vad jag menar. I hjärtat summerar jag sommaren som väldigt, väldigt fin. Dock med en smula jättetråk och flygande livspusselbitar som en liten kantning. Livet.
Men mest minnena från Sommarlovstid, Semesterdagar med precis hela Stor-lilla familjen samlad. Alla Storfamiljekalas, den där fantastiska Ettårsdagen med Junis Ettårskalas, Vackerpappans födelsedagskalas, Vår 5-åriga bröllopsdag och mysiga firandet ute på Ulvön. Bara dom där små-stora äventyren tillsammans med småttingarna. Som att plocka smultron vid vägens kant, ta cykeltur efter vår lillväg, plocka luktärtor, äta vinbär och krusbär från våra buskar eller dra ut till skogen för hallonplockning. Och så det där goda, goda som att få umgås extramycket med våra nära och kära. Det vore en stor lögn att säga att det varit en vilosommar, för tusan vad vi också jobbat med gården. Det höll jag nästan på att glömma nu! Fasligt roligt, men vi jobbar på nu allt vi kan för att kunna ta det lite, lite lugnare, i alla fall i en period här framöver. Och kära, kära nån så himla tacksamma vi är över den hjälp vi fått på olika vis. Allt från Snickeri (Svärfar. Så fantastiskt snäll!!) och Måleri (Världens bästa pappa! Snabb och noggrann och mysigaste målar-pratkompisen.. och vännen C, också! Vilka roliga dagar det var!), till Kids-syteri (Mormor och Farmor. Love you <3). Och så minns jag den där Taikonsdagen med skratt i magen; då när stora delar av Taikonsfamiljen kom hit, med hjullastare och armar taggade på att bära och liksom bara typ tömde hela vår övervåning på saker som skulle tagit mig och M sisådär tre månader i tid. Typ så. Tacksam, är bara förnamnet.
Smutronställestid, i Sommarstugan där vid havet och huset på Gotland.. dom stoppar jag extra, extra varmt i Hjärteasken. Tack Sommaren. Du är alltid så speciell.
….
Och idag? Första September. Jag älskar denna månad. Dessutom Fredag, och bara så skönt att nu med tre dagar med, få ta morgon utan väckarklocka. Och så vidare. Och utan att vi hade det på planen, så blev det här en riktig kalasdag! 
Efter utelek, där blåsten kommit och löven singlade ner från träden, så drog vi in till köket. Bakade och lagade. Storebror är så duktig där i köket att jag blir alldeles gråtig när jag ser honom. Så roligt att han tycker att det är kul att vara med!
Efter mycket söl och disk, stod där chokladmuffins…
..och dessutom, preciiis som hos Pettson och Findus, ni vet;
En Pannkakastårta!
Fylld med grädde och alldeles nykokt blåbärssylt. Tokigt god fredagslunch! Vi bjöd hem VackerPappan och han kom mer än gärna hem till oss. Så ni kan ju bara ana vilken kalaskänsla. Några väntade och väntade på att alla skulle ha satt sig till bords..
Stämningen var liksom precis som om någon fyller år! som den klookaste Minimannen jag känner, sa. Ja, så då sjöng vi Ja, må han leva…! och hurrade för Herr Höst.
Till eftermiddagen gjorde vi klart våra chokladbakelser. 
Kletade på dom ännu mer choklad, en frosting, och toppade med ett skogshallon.
Juni åt hallon så det stod ut genom öronen och S var mer än taggad på bakelserna. 
Chokladälskaren S var i heaven som ni förstår.
Som pricken över I:et, kom Mormoster Storan och Kusin H också, och fredagsfikade med oss. Så himla, himla mysigt. 
Så kom pappan hem ännu en gång, men denna för att checka in för helg. Underbart! Lillan var mer än överlycklig när den skäggige bytte av morsan (vars tunga typ hängde utanför munnen vid det här laget..) för att fortsätta åka rutschkana med henne. Full fart hela dagen lång, mao!
Och Ja. Det finns alltid något att fira. Och peppen över att september är här och luften känns god att andas, att dimman lättat lite från livets senaste veckor och så vidare. Det känns gott.
Så vi har firat Herr Höst idag. Precis så.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
En allra, allra sista augustidag för denna sommar.
Vår började snortidigt. På ett sånt där ”super-superkrispigt” sätt. Med lätet från en katt som hade fullt sjå att lägga små pölar på golven med snuskigt begagnad kattmat. Håhå, god morgon, Emmeli! …. jaja… Dagen var igång där efter och det bestämdes att det faktiskt var skönt att kliva upp och starta torsdag. Mattorna åkte ut på en gång och vi tog oss en lång och skön morgon här hemma, kidsen och jag. Svisch iväg mot Föris sedan, sista dagen för denna vecka. Mor och dotter drog iväg och handlade för att sedan landa hemma på gården igen. Utelek innan sovstund för Lillan. En älskad MammaMormor svängde in på gården för några minuters prat och surr, sånt där som är så värdefullt, innan hon åkte vidare för sitt ärende. När Juniflickan sov, hann jag precis hur mycket som helst. Så skön känsla. Kylskåp blev urtorkat och fräscht och fylldes därefter med helghandlingen. Blommororna blev näringsvattnade, var sak hamnade på sin plats i hemmet och så drog städracet igång med väldig fart. Och någon timme senare njöts Nystädatkänsla för fullo. 
Tycker så mycket om vårat gammkök. Minimannen kommenterade dock häromdagen att han tyckte köket såg ”liite traasigt ut, mamma?” … och det var jag såklart inte sen med att hålla med om. Men, så småningom är det på planen.
Lite smyghöstigt med rönnbär på köksbordet.
Man vet att det är nyskurat när småtting blir blöt i rumpen av ett rumpplask. Lilla Älskade Juniflicka.
….
Jag och Lillan lämnade hemmet och kutade iväg. Rundan och hämtning av älskad på väg hem. Ett stopp för mellis och lek på Lekparken därefter. After Föris. Och sen spring hemåt igen, för ännu mer mysigt After Föris. Innan Pappan rullade in på gården och den där mysiga vardag-kväll-stämningen infann sig. 
Jag njuter nu av torsdagsfrid, nystädatkänsla, att alla är samlade och av att dessutom ha vetskapen om att vi imorn tar tillsammanshelg. Så efterlängtat.
Nu ska det Pettson-och-Findus-läsas och bäddas om två små. Kvällen som sedan var tänkt för spikande blir nog inte av, regnet öser ner. Kanske någon mening med det… det får bli en göra-ingenting-kväll!
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
”Mamma, det här var velkien mysigt! ”, sa han.
Precis sådär, önskade treåringen ta vara på den där stunden och sommarvärmen. Att efter Föris få svischa förbi macken och välja precis vilken glass han ville. För idag var det tusan glassväder, och som ni anar var det en oerhört nöjd Miniman som satt där på Verandatrappan och njöt. Bus-onsdag, liksom.
I övrigt har det här dagen bara varit så god.
Känner mig så glad för det.
Jag och Juni började morgonen med BVC-besök, så fint och hjärtinnerligt att det liksom satte ribban över dagen. Vidare därefter till Mäjadalen. Lillan snusade i vagnen och jag och Storan onsdagsgympade tillsammans. För första gången på deras finfina gym. Prick hur härligt och roligt som helst! Och så den där eftermiddagen med glassätande för en Liten och rutschkaneåkande i massor för hon som är helt all over the place just nu och hur busig som helst. ”Modig… eller dumdristig och helt utan överlevnadsinstinkt”. Jag och S var inte riktigt på det klara med vad vi tyckte, när den där coolingen till lillasyrra klättrade upp för klätterställningen och bara kastade sig framåt och svischade nerför. Mamman var förstås på plats precis överallt och hela tiden… och till sist hade vi lärt lillhjärtat att det ju var superfiffigt att sätta sig ner innan man började åka… Kära hjärtanes alltså. Lilla Skrollan. <3
…
Å. Vilken himla härlig eftersläntare av sommaren det blev idag. För nog har den allt varit lite utav en sölkorv!
– Nu ska jag lämna dom två precis-nattade små pruttungarna, som var så trötta ikväll att jag tror att det hördes över hela byn där ett tag. Nu snusar dom lugnt och sött och jag ska smita ut till den skäggige. E-&-M-stund väntar…ute i mjuka kvällssolen. Vi ska hjälpas åt att skruva midja på huset. Faktiskt förfärligt trevligt och vår Renoveringsresa är lite som vårt tillsammans-korsord. Som terapi, alltså. Hur fint som helst. <3
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Sommarlovets sista dag.
Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. 
Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! 
Helt underbart att veckan börjat såhär också;
En hel familj hemma på Drömgården.
Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. 
För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!
Och så idag då!
Förskolestart!
Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.
S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!
Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.
I övrigt?
Ptjaa…
Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.
Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.
Ha en fin kväll, alla ni <3
Lillafrun
Senaste kommentarer