Julelimporna – bakade med rågsikt och kärlek!
Med äppelröda kinder efter uteturen, gick vi in i varma köket. Spisade julemusik och satte en deg storlek Jättestor.
Degen formades till runda bröd.
Tavlan från köksfönstret var andäktigt vacker.
Jag flyttades till barndomens julestökande och blev kramsugen på min egen mamma.
Lillebroren vaknade från sin långlur ute i vagnen och tyckte att det såg väldans spännande ut vad mor och storasyskon påtade med.
… en liten ammestund framför ugnsvärmen. Kan liksom inte bli fel.
Bus därefter, medan mamman försökte röja upp ett diskkaos utan dess like. Sånt man får räkna kallt med när man bakar en stor stöpa och dessutom med tre små bagare till sin hjälp.
… doften sedan, av nybakta julelimpor, spred sig i hela hemmet.
Förstås blev det provsmakning i skymningen. Mums för MammaMormors rågsiktslimpor!
…
Receptet på ”Mors Juliga Rågsiktslimpor” hittar ni HÄR !
…Idag är det onsdag och strax ska jag och minstingarna susa iväg till bvc. Storebroren är på Förskolan och äter julbord, så gulligt hela alltet! Hoppas att er onsdag blir god!
.. själv säger jag till mig själv; ingen julstress, …ingen julstress, INGEN JULSTRESS!!!… men alltså, lite stress är inte farligt, huvudsaken Den Goda Vilan kommer som en utlovad belöning till kropp och knopp därefter..
Just nu är jag så trött, både eftersom en hel hösttermin av HemmaMammaliv och annat håller på att landa i kropp och knopp och särskilt efter alldeles för spännande veckor nu på slutet… jag längtar omåttligt efter jullov. Tröttheten trycks undan och inom mig bubblar en blandning mellan iver, liite småstress och pirr i magen.. det är så himla fräsigt att få göra ännu en juleresa tillsammans med småttingarna, deras ögon tindrar stort. Ikväll ska vi klä granen… Åh, <3
Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Emmeli
Måndagshälsningen!
Hej på er!
En utav årets allra sista måndagar är här och här kommer årets allra sista Måndagshälsning, en gedigen sådan (hah!). Vi tittar tillbaka på veckan som gick, den fylldes med högt och lågt. Och därefter, planer för veckan och vad längtan är så stor efter..
Jag fick börja veckan på mycket älskat vis; med en springtur i snön med smygande sol och bara mig själv som sällskap.
Tisdagen var som en drömdag. Såg ut sådär. Jag och Tripp, Trapp och Trull höll oss utomhus en god del.
Tjavade ner på byn och sedan hem igen, små ben kämpade tappert och mysigt var det att komma hem till hästarna sedan.
Så drog vi till med Det Stora Julelimpabaket. Vansiinnigt mysigt. Och gott!
…. så, till kvällen skedde något jag var noll procent beredd på; Storhästen Ikran provade plötsligt rejält vem som skulle vara den nya flockledaren, egentligen.. han eller jag? En mörk decemberstund jag förmodligen aldrig kommer att glömma, följt av en sen kväll och natt som var mer eller mindre kaos. Drömmen kändes som en mardröm. Både jag och M kände oss otroligt ledsna.. och villrådiga. Samtidigt, som vi hela tiden sa att ”han är en häst. hästar är flyktdjur. han är inte trygg ännu. han testar oss”.
Dagen efter, kände jag mig som mitt vanliga häst-Emmeli igen.. Fullt påhejad av familj och älskade vänner. Från mitt räddaste jag, plockades uppenbarligen det där häst-modet fram igen, det som ju var jag för en hop år sedan men som nu känts ovant och dammigt för ett slag. Jag beslöt mig för att VÅGA, som vanligt. In jag stegade i hagen, och berättade för Ikran att ”det här är min hage också. Framförallt min mat också, flytta på dig”. Varpå hästen backade, frustade, sänkte huvudet och förstod. Sen dess har vi inte tjafsat mer. Ni förstår; högst i rang, kommer först fram till maten.
Jag skulle aldrig kunna sova om natten om min teori gick ut på att bestraffa hästen och ta i med hårda tag, för att få honom att lyda mig. Jag vill inte kuva min häst, jag vill skapa mig ett språk med min häst. Och vi är på god väg. Fler testande bakslag kommer garanterat komma, men tillit håller på att skapas, det är tydligt. Hästkillen har stor kostym, men behöver min (och M´s) tydliga hand… precis som alla nordisar. -Fortsättning följer, resan har bara börjat..!
En dag kom mina älskade föräldrar och kramade om småslut dotter och tre små glada barnbarn. Vi fikade julefika och hade det gott.
Storebroren susade till förskolan två svängar och en dag var det lusse-firande. .. småsyskonen hakade på, dom också. Tre små nissar satt och åt frulle tillsammans och det är ungefär den gulligaste synen jag vet; dom där tre tillsammans, snicksnackandes om ditt och datt.
Jag knatade långprommis med snusande sällskap.
Och bjöds på alldeles underbart fint luciafirande i kyrkan. I bild, min vackra Musikfröken-Storan.
Det blev fredag, lugn luciamorgon hemma, följt av att vi stillade oss för avsked av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet. Sorgligt och så vackert, på samma gång.
Det blev helg och i hallen, en hel hög av nya hästgrejer.
Barbacka-pad, nytt repträns till liten ponny och långa rep till träning med Ikran. Lördagen gick åt till att försöka få hästpojkarna till ligghallen för att torka lite i det otroligt blötkalla vädret. Vi lockade in dom genom att flytta maten dit in.. egentligen inte som vi vill ha det, men i kallblöta nöden, så kändes det gott. Vi vill ha långt mellan mat och vatten och så, för att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt och söka sig emellan allt, och däremellan få vardagsmotion.
Till kvällen; mys och bastu hos mina föräldrar. Maj gadd, så skönt. Julepyssel vid köksbordet också!
Så blev det veckans sista dag och Tredje Advent. Vi var ute i skogen hela familjen och letade (och hittade, hurra!) en julgran. Dyngsura kom vi hem och svirade om för att sedan gå till gullegrannen på mysfika. Till kvällen skrev jag och Bertilen julkort.
En adventsvecka så omtumlande, orolig, sorglig, lycklig, mysig…. och alltid, trygg. Tacksam, är ett fjuttigt ord.
…
Och nu då? Juleveckan, med bara (tyyp) en vecka kvar till jul. Ska vi kika på vad jag har i görningen?
Veckans planer
-Tillsammnsmåndag. Ni förstår Nissenissan gav barnen en badpuff i adventspaketet igår.. som en ledtråd till denna dag. Där NisseNissan i samråd med föräldrar, hade gjort upp om att göra drömmåndag för ungarna, med besök på Äventyrsbadet! Och ni kan bara ana hur roligt vi haft, hela familjen tillsammans. Rutschkaneåkande, lunch på Restaurang och ännu mer vattenbus. Ungar och päron är omåttligt glada över dagen.. och sådär efter-bad-i-flera-timmar-trötta-nu. En lugn måndagkväll väntar!
-Hade som mål förra veckan att bli klar med julklapparna. Det sket sig totalis. Men jag tror nog att det ska ordna sig inom kort! Eller jag HOPPAS det, haha!
– Skicka julkort!
-Bvc med Lillebroren B.
-Hjälpa Minimannen att ordna små frökenpresenter.
-Beta av lite pappersjobb i mitt älskade lilla företag. Är så enormt tacksam över den här platsen, där jag får orda och bilda och dela med mig av livets höga och låga, till er.
-Skapa små äventyr för barnen.. älskar det!
– Sända er hälsningar, förstås!
-Fira julllllooooov!!! Och jag längtar så att det värker i hela mig när jag tänker på det. Ska bli så ofantligt gott.
…
Tack, igen och igen för att ni alltid finns som ett bollplank ,precis alltid. Förra veckan var kruxig, bitvis. Jag uttryckte hur jobbigt det kändes med hästkrångel… och som ni högg in och hjälpte till på alla vis ni kunde. Tack. <3
Ta hand om er och ha en så luuugn, mjuk och snäll veckan-innan-jul ni bara kan ha. Det kommer liksom bli jul än om du prickar bort någon av dom där alla punkterna du ”villhöver” göra. Jag försöker träna på det, redan från start som småttingmor i juletider.. jag vill liksom inte bli den där utarbetade som inte orkar hålla humöret uppe. Förstås måste man alltid få bli trött och tappa modet, tiden nu är tuff med så mycket mörket och minimalt med solljus. Men ni förstår nog hur jag menar…
Allt gott!
Emmeli
Kardemummaskorpor och Mjölkchokladfudge!
God helg till er, där i stugorna!
Hoppas att ni har det gott.
Här vräker nederbörd ner över Norra Drömgården, regn ena timmen och snö andra. Vi lockar hästar under tak och fikar i ljusen sken, om vartannat. Lusse Lelle i hjärtat och bara tio nääätter kvar till jul…
Två recept på vad som är ”måsten” hos oss på julens gottebord, är Kardemummaskorpor (med smör och ost på, maj gadd så gott!) och den där söt-salta mjölkchokladfudgen..
Receptet på Kardemummaskorporna finner ni HÄR
Mjölkchokladfudge med salta nötter, receptet finner ni HÄR
Har ni kikat i den sorterade Recept-kategorin med precis alla mina recept? Ni finner den HÄR.
…
Må gott i lördagkvällen, och ta hand om er tills vi hörs igen!
Emmeli
Vårt lilla Pepparkakshusland!
Hurra, nu var det dags för årets Pepparkakshusbestyr!
Köpta peppishus (från coop, det stora huset. och från TGR, dom små husen) som klistras ihop med smält florsocker.
Garneras med köpeskristyr från lill-coop nere på byn.
… och en herrans massa ”chokladpluttar, förstås!
… näpp, tid för avancerade pepparkakshusbyggen med barnen, är inte nu. Nu är tid för lätt och härligt, nivå för 3- och 5-åring och fokus på det viktigaste; att vi har mysigt och roligt genom hela alltet … och då höjer jag detta koncept till skyarna… och fantiserar inombords om när vi ritar vårt eget bygge om några år. Det äär ju så roligt sånt här, tycker jag!
Och så mycket barndom för mig. Minns hur pappan stod och kämpade där vi smälta florsockret. Det var en höjdpunkt… den dagen när vi åkte till Storan och byggde peppishus. Storan, som då var sååå stor medan jag var sååå liten (det skiljer 19 år på mig och min äldsta storasyster).. jag älskade att vara i Mäjdalen redan då. Nu bor vi i samma by, och är plötsligt (typ) lika gamla, jag och Storan. Måndagspromenerar och löser världsproblem ett efter annat. Eller ibland löser vi dom inte, bara delar dom med varandra. Sånt är fint. Ett sidospår, så hjärtevarmt.
Det pluttades och pluttades..
Så söta små stugor.
.. och plötsligt hade vi vårt lilla Pepparkakshusland, bland snölik bomull och pudrat florsocker, ganska så gulligt va? Med smånissarna vid varsin liten stuga.
Tomtemor och Tomtefar.
…och en häst på toppen, förstås!
Vårt lilla Pepparkakshusland!
…
Nu ska den här morsan skura det sista golvet och försöka få lakanen torra inför renbäddning, tumlaren är en god vän vintertid! Kan ikväll inte tänka mig något skönare än att få krypa ner i renbäddad säng. Jag är så enormt trött efter dom senaste dagarna.
Hoppas att ni har haft en god torsdag.
Emmeli
Årets Julekrans! … och lite om stöket just nu i Drömgårdslivet!
För att binda dig en Julekrans…
.. då är det finfint med en rejäl kransstomme (likt den HÄR), granris (eller enris eller annat skogsfynd), några gamla röda pluttar eller annat krimskrams du funnit i en gammal jullåda, en stump sidenband i vackerfärg (finns exempelvis HÄR) och en bra tråd att binda med (den HÄR) … sen är det bara att börja skapa!
Efter en stund av påtande och pulssänkande syssla..
-Årets Julekrans!
Blev varm i magen av att hänga upp den där ute på Verandan. Och sånt, som man blir varm i magen av. Om det så handlar om människor man umgås med eller saker man väljer att göra i livet. Allt som gör en varm i magen, lugn ,trygg och glad. Sånt ska man satsa på, visst?
Årets Julekrans 2019, alltså!
…
Så var det redan onsdag kväll och det känns som jag varit i ett töcken, sedan igår kväll. Vill aldrig låtsas som att allt bara är bra, när det inte är det. Jag postade en story tidigare i dag med orden ”idag är en tung dag.. ”. Det har det sannerligen varit. Igårkväll skedde något man liksom inte vill vara med om .. jag och vår stora, fina häst emellan. Efter att dom två första veckorna varit gosiga och lite för bra, så har vi nu ett bakslag, eller nåt? Vet ej vad jag ska kalla det. Storhäst är inte van att vara flockledare och har tagit det på för stort allvar.. domderar med liten ponny, vaktar och driver bort oss människor. Inte trevligt på något vis. Jag har varit helt slut idag, efter smått sömnlösa natten där jag grät mig till söms över oron.. och också över sorgekänslan, att något som var tänkt som lyckligt, nu bara känns som ett ok? .. Men, allt blir inte som man tänkt sig. Så är det bara. Livet.
Och kanske kommer vi oss ur det här, på ett bra sätt… eller också inte. Det jag vet är, att det osnälla beteendet är något jag aldrig tidigare mött i mitt hästliv. Ikran och vi (jag och M) slåss om ledarpositionen just nu.. om vi kommer lyckas eller gå bet.. det vet vi ej i nuläget.
Knäpp några händer för oss, vetja.. just nu är det inte kul att vara hästägare. När ett så stort djur blir osäkert, är det inte bra. Men jag och M är inte dom som ger sig i första taget… så vi försöker samla lugn och mod, ännu mer kunskap om denna nya upplevelse, får hjälp från älskade vänner och stöttning från världens bästa Storfamilj.
Livet är en skola. Vi lär oss något nytt varje dag.. det är inte alltid lätt, i lärprocessen. Men erfarenheter gör oss starkare. Och jag är övertygad att det finns någon mening med det här också.
Så nu vet ni. Jag är som ett krossat, torkat, skört asplöv just nu. Men det ska reda sig.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
