Kära hjärtanes, här är ”Berättelsen om Badrumstvättstugan som äntigen blev färdig!!”
Vi är alldeles i början av 2022..
..vi hade ganska nyss fött vårt fjärde barn, som 11 veckor gammal fått RS och liten, liten unge och mor hade nu just kommit hem från sjukhuset… då, tyckte vi att det var ”ett ypperligt tillfälle” att börja förvandla det där lillrummet, till vad som skulle bli
B A D R U M S T V Ä T T S T U G A N…..
.. I detta projekt, i rummet där det aldrig funnits vatten som skulle förvandlas till våtrum, skulle också borrning av bergvärme, skapande av pannrum, insättning av bergvärmepump, byte av värmesystem, halvrenovering av hallen (då nya avloppet från badrumstvättstugan behöver drar via hallen och till köket) med rivning av ”lilltoa” och gamla trappuppgången upp till våning två, ingå….. äääsch, nu tar vi den här resan, så förstår ni bättre!
Här är vi i smällkalla vintern, 2022, vi har tömt rummet och M har nu öppnat upp golvet, tömt ur allt spån och gräver sedan för hand, ner till grund och botten, för att kunna förbereda för bergvärme och inkommande vatten. Marken var ju frusen, så vi lånade ett aggregat, för att kunna tina den frusna marken.. kändes smått tokigt hela alltet.
Ovan mark. Nyreglat. Cellulosaisoleringen på väg ner..
Minns den här stunden.. när vi hjälptes åt och ändå knappt höll på att orka dra den tjuriga slangen genom golvreglarna.. slangen som drog in till Salen, där det ska kopplas in ”nya” (gamla, återbrukade förstås) vattenburna radiatorer.
Livet bjuder små sjok av bygg-il. Nu har det hunnit bli vår..
Lilla Pannrummet blir till och får ett tjusigt golv. Sen stannar bygget av..
Sensommaren tycks vilja skjutsa på rummet lite igen, duschens form är klar och det riggas för golvvärme..
Och höstens härligaste dans, tog vi efter att vi teamat oss igenom flytspackling för första gången i livet.
Sen kom ”Räddningstjänsten” och grejade tätskikt..
Följt av ”Röris”, han med blå kepsen ni vet? (för det är väl bara byta keps så byter man profession….) .. tiiiiiimmar utav lödande nu. Kopplingar, kopplingar, kopplingar…
Det är nu lucia.. och vad som känns som hela gården, grävs upp. Nu ska äntligen inkommande vatten dras om. ”Ååå så trevligt att i minus tjugo grader stå utan vatten i ett dygn… ”, sa vi INTE.. (dom gamla avloppsrören var så sköra så dom gick sönder av bara vibrationerna från grävaren…)
”Rörmockaren” var konsentrerad till fullo. Såklart! ”Hoppas alla lödningar är ok nu då.. och indragandet av vattnet gå som det är tänkt”…. så var fallet. Och en djup lättnadssuck drogs. Dygnet senare hade vi vatten igen också…. och alla var vi en erfarenhet rikare, aldrig har barnen uppskattat att gå på varm ”vattentoalett” som efter det ..( efter att ha fått kuta ut till lagårn under ett kallt vinterdygn för toabesöken alltså, haha!)
Luciadagen 2022, kommer vi minnas tror jag.
Sen knackade livet, jullov och en känsla av väldig matthet på dörren. Nödbroms drogs.
Nytt år. 2023.
Så sakteligen började energin komma åter och vi orkade, med allt annat vi tar hand om här i livet, också med att renovera. Äntligen hade klinkret kommit, efter månader av leveransväntan… vi började vela, hit och dit; ”ska vi kanske lägga ihop ett par-tre plattor för att visualisera en större klinkerplatta?…”…
Vi lyckades bestämma oss och efter någon vecka till, så var golvet på plats.
Nu spikades det pärlspont för fullt, schellackades.. och vi började söka efter ”Den perfekta sköna gröna färgen”.. Här startade jag med vad jag tror var en 80% grönjord. Alldeles för mörk.
Mars 2023.. Pärlspont på plats och nu gav livet ett renoveringsflow och ”vips var vi med nykaklad dusch”.
Det blev påsk och vi tog sats, från tårna och också hjälp av alla våra föräldrar. Svärföräldrarna backade upp här hemma i byn, med extrahänder vid hallrivning och ompysslande av dag-och-natt-arbetande son.. medan frugan och barnen dragit sin kos till MammaMormor och PappaMorfar några dagar.
Efter tre dygn borta. Möttes vi av en ny hall. Kära nån, som han hade slitit när vi var borta. Den ljusturkosa dörren, tog oss numera in till nya toaletten… men handfat, det fick man uppsöka, i annat rum.. och duschen, fick fortsätta användas i gamla duschrummet.
Inte superpraktiskt, inte alls, men exakt så det kan vara i ett renoveringsliv.
Nu är det vår.. och precis tusen miljarder saker vi har på vår att-göra-lista.
”Vårbruket”… med allt från djurfix, till odling, till resan till Moffe och Astrid i Norge… men mitt i allt, hann den skäggige börja bygga tvättstugemöbeln…
Det var midsommar. Bygget stod helt helt stilla. I många, många veckor, ännu en gång.
Nu är det augusti. Byggmästaren bygger handfatskommod.
Det ”linoljefriteras” lister… ”nu äär det nära!”, sa vi och undrade om vi inte skulle hinna tidsplanen; ”Färdigt augusti 2023”, ändå?
Men icke! ALLT. TAR. SÅN. TID.
… eller rättare sagt, så är det ont om tid för bygge och renovering i vårt liv just nu.. med fyra barn, livet och alla dess nyanser och ingredienser, ”hoppsan vi skaffade oss höns och byggde visst en hönsgård i ett nafs”, hästar, stor odling, en hoper jobb-bollar i vår luft och så vidare.. Och! .. så vill vi ju helt sonika, att LIVET ska få ta sin plats. Vi vill hinna NJUTA. Alla-tillsammans-vara. Vi kommer ALDRIG någonsin bli dom där som låter renoveringen ta över hela livet, som stressar sig igenom projekt.. näe, det får ta sin tid, det här har blivit en livsstil, som faktiskt hela familjen tycker om.
Vi vägrar slarva. Vill vara noggranna. Som här, bilden ovan, där vi nördade ner oss i vilket skåplås den nya kommoden skulle ha och jag annonserade efter ett liknande det på bilden, på instagram.. vi fick supernapp och ett drömmigt skåplås skickat till oss.
Den känslan, DETALJER, är så ofantligt rolig. Och gör tusan hela skillnaden..
Det hann bli början av oktober… men nu ”plötsligt” kunde vi kalla detta rum, klart.
Bergvärmepumpen jobbar på. Önskar fler rum med radiatorer insatta, men förser oss med varmt golv i badrummet och varmvatten som det är nu.
”Alltså.. huur snabbt kan pappa bygga ett badrum egentligen!? det tog ju bara SEXTON ÅR!?”, sa ena lillungen heelt seriöst, så peppig och jag kände bara för att skratta.. och typ gråta.. samtidigt. Haha!
Nu går vi in!
… in i vår sköna, gröna, golvvärmande Badrumstvättstuga!!
Med smårutigt golv precis som vi i början tänkt, med pärlspont så mycket det bara går, med handsnickrade möbler och bänkskivor, återbrukat gammtak och smådetaljer…
Denna kommod har M byggt efter en vacker förlaga vi funnit här på gården.
Inbyggda gångjärn, sneda, fasade kanter.. gammaldagsa skåplås..
Det går av vara kär i en toalettstol.. jag lovar.
Efter att ha målat i vad jag nu knappt minns men tror, tre, eller fyra?, olika nyanser av grön.. så landade vi till sist rätt. Linoljefärgen är som smör, så vacker.
Platsbyggd sittbänk med förvaring.
Dusch!
-”I saaamma rum som toaletten!?”, kan man ens ha det.. undrar Hedenhösungarna…
Vitt kakel med fasade kanter. Redig taklist. Kopparrör som blev till gardinstång, med duschdrapperi som liknar en linnegardin.
Tvättstugedelen, där vi kunnat återanvända den ho som fanns i gamla tvättrummet.
Golvet är i granitkeramik och Byggmästaren har lagt det på frihand (!)… för att vi ville få en levande känsla i golvet, det skulle inte bli perfektperfekt och vi ville heller inte ha några grova fogar, utan i det närmsta ingen fog alls..
..jag tycker till och med att smutstvätten är vacker här inne, då anar ni euforin.
Suddig, vidvinklig, mobilbild…
..för att få med så mycket som möjligt att rummet i en bild. Och nu ser ni också, det lilla hörnet ovan tvättstugedelen.. det fattas en bit taklist av en anledning. Vi får väl se när det, överskåpet, blir till..
Väggen till höger om handfatskommoden, är en portabel lönnvägg.. som går att plockas bort, säg ifall vi till exempel behöver lyfta ut bergvärmepumpen av någon anledning. Inbyggnaden av trappen är så vackert gjord.
Kära hjärtanes, här är vår färdiga Badrumstvättstuga! .. med några smådetaljer som väntar på att fixas, förstås.
..Rummet, som vi tycker så mycket om, att det inte är klokt. Här vill hela familjen vara nu. Häromkvällen premiärduschade vi allihopa.. på rad kunde småfolket sätta sig på sittbänken och vila sig torra. Tvättmaskinerna surrar. Lillminsting jobbar på att nå till kranen själv, men får nog vänta ett tag till.
Som vi njuter nu. Pustar ut. Oj, som vi teamat, hela familjen. Medan pappan snickrat och skapat.. har vi andra, ”gjort allt det andra”, ni vet? Tagit hand om djuren, hittat på små utflykter tillsammans, handlat, lagat, diskat, tvättat, städat… levt tålmodigt i renoveringsröra. Jag har varit behjälplig vid några moment, som att flytspackla, greja med pärlsponten, måla en del… men M har verkligen varit helt otrolig i detta, jag och barnen bugar och bockar… och det finaste är, att han gör samma sak tillbaka.
Livets Badrumstvättstuga. Check!
Emmeli
Att äntligen ha fått trättatS, på riktigt.
Kommer ni ihåg för ett par hösthelger sedan när jag sa att jag donat med god packning och hade pirr i magen inför dagen?
Vänta ska ni få höra om resten nu!
Det var nämligen så, att jag åkte och mötte upp två människor, som på håll liksom byggt bo i mitt hjärta, under nästan tio års tid.. tack vare sociala medier, har vi funnit varandra. Nu ÄNTLIGEN, hade vi gjort slag i saken. Nu skulle vi ses. På riktigt!
En lagom liten tur i Höga Kusten, det skulle jag förstås bjuda på.
Så vi möttes upp, som första anhalt, vid Fäberget. Och precis, som jag ändå anat, så var det helt ofantligt roligt att ses… och kändes också, som att vi träffats så, så många gånger förr. Med ens, började babblet, mellan tre småttingmorsor med kreativa skaparsjälar.
Skarpa, hjärtevarma, modiga Ida (@sodra.byvag)
Och kloka, hjärtevackra, trygga Isabell (@livetpabacken, blogg; livetpabacken.se)
Snabbt tog vi oss till toppen av Fäberget och dukade fram allt gott.. såklart skulle vi ha rödrutig duk till lunchen och krasse på matiga salladen, mammabrödet var nygräddat när jag drog hemifrån gården.
Lunchen var en enkel matvetesallad med allt gott jag kunde komma på. Matvete, strimlad salami, bönor, persilja, paprika, morot, kålrabbi, sallad, fetaost.. ringlad olivolja, salt, peppar.. och så krasse och ringblomma på toppen, förstås! Fotovänligt och bra, kluckade kreatörenra nöjt! Dressing med citrontimjan i. Gott så.
Det var så ofantligt härligt, att kunna prata ostört på toppen av ett berg, i den varmaste av höstdagar.
Timmarna flög fram…
där vi avhandlade Livet. Högt och lågt.
Och en hel del jobbsnack blev det förstås också. Hejdlöst peppigt och inspirerande. För ja, alla tre jobbar vi ju med våra sociala medier-kanaler. Ibland kan det kännas så himla ensamt, ingen kollega att stöta och blöta med i personal-, eller fikarummet. Men vi har varandra på håll, i skrift eller ett telefonsamtal bort. Dock oslagbart, att ses. Egentligen var vi en stjärna kort, men vi är övertygade om att det blir fler träffar.
Nu firade vi med något vi bara fantiserat om; Livets Första Tillsammanskopp, Kaffe. Och zucchinikaka med hallonsylt och vispgrädde, givetvis.. det där som jag tutar i alla i min väg denna tid på året.
En hel hop timmar på ett berg. -POFF! sa det bara.
Vi började tjafa utför. Drog oss hemåt gården. Hälsade på älsklingar, både två och fyrbenta, med vingar och puffiga luggar.
Åt middag i Salskammaren, i ett tomt hem då M och barnen tjavat lillbiten hem till Farmor och Farfar, ”så att mamma ska få vara i fred med sina vänninor”. För gulligt.
Samtalsämnena tog aldrig slut. Rösterna höll på att ge upp. Solen gå ner..
Vaniljpannacotta med blåbär och ännu en kopp kaffe.. innan vi, till känslan av ”huuuur kan klockan redan vara så mycket!?”, sa hejdå. Storkramades och beslöt av vi ses snart igen. Tjejerna rullade från gården och dom många milen norrut.
Wow, alltså! Vilken dag… smått overklig. Och helt, helt underbar! En så god start och energiboost för denna höst!
…
Emmeli
Det högt älskade pysselskåpet och dess innehåll!
Ser ni dörren där i gammköket? Ljusgröna dörren som oftast står lite på glänt sådär.. för att det alltid är någon eller några utav småfolket som är igång med något där ifrån.. ja allra särskilt denna tid på året och vintern igenom.
Det är ”Pysselskåpet” vi pratar om nu, förstås.. tänkte att vi kunde ta oss en liten repa, kanske är det någon av er som får tips om något till ditt hjärta/dina hjärtan där hemma..
Här ser ni något som både 5-åring, 7-åring och 9-åring ÄLSKAR.
Pixelhobby!
Otroligt pillrigt. Otroligt roligt. Och så OTROLIGT fina alster det blir.
Nyckelringar, kylskåpsmagneter eller små minitavlor.
För det första vill jag bara säga att jag alldeles just, eller till höstterminen drog igång, har städat det här skåpet. Det har annars en tendens, efter ett pysselår, att rasa ihop i ordningen. Men nu så, redo för hösten!
Pyssla, pyssla, måla, leklera och dona… finns det något trevligare när höstrusket busar utanför?
Här i skåpet är pussel i rader, sådär uppställda att man lätt ser hur många bitar det är. Nära att nå, finns spel som vi spelar ofta. Ni vet, ”Se vad jag kan!”, ”Vem där?”, alla de möjliga memory, lotto, kortspel osv.
Det ryms alla möjliga olika pennor och kritor i burkar, sorterade för sig. En burk för bara saxar av olika slag. Bredvid hålslagaren, häftapparaten och tejpen på sin plats också, ja. Limmen likaså. Suddarna och pennvässarna.
Pärlplattor i massor. Och pyssel som små kartong att göra kort utav, paljetter, pyssel-ögon och klistermärken.
Pärlor, pärlor, pärlor…
Och så hyllan med leklera– i en hel coop-kasse, en massa formar och degburkar. Klassiska ”Spika mönster” och ”Fiskspelet” som kan roa såå.. likaså böckerna ”magisk vattenmålning”?.. böcker som lillungen får ”färglägga”, enbart med vatten och pensel, ni vet?.. sen ”Målar bilden sig själv”, tips tips.. googla ”magisk vattenmålning”.
Loom-bands skymtas där nere på golvet också (väldigt uppskattat det med)..
Att slå sig ner vid köksbordet eller alldeles precis utanför Pysselskåpet, där vid ”Pysselbänken”.. så trevligt. Senaste grejen är också att ta sitt pussel eller påt och slå sig ner i Salskammaren.. plus-plus, också en klassiker som uppskattas så här hemma.
Vi har som ni vet, pö om pö, skapat detta välfyllda Kreativa Skåp.. en hel del ärvda spel och pussel, samt från när jag var liten. Det här är ju också sånt som finns i massor på loppis, svinbilligt ofta! … vi har svårt att låta bli och köpa ett helt och fint pussel som säljs för några få kronor.. det är ju så himla mysigt att pussla. Pyssel och mycket annat jag tipsat om, pärlor osv.. brukar jag för det mesta köpa på Adlibris eller pysselbutiken i stan.
…
Kanske fick ni någon liten inspiration av detta till era små. Jag hoppas det!
Är ni också sugna att få tips på exakt vad ni kan pyssla, så finns ju en hel kategori för det här inne, ”Emmeli pysslar”, heter den (fastän det är lika mycket ”barnen pysslar”).. kategorin finner du HÄR med massor av mysigt pyssel!
Önskar er alla en god pysselmysig och kreativt påtande höst och vinter!
Emmeli
En höstkväll i SAlskammaren!
Oktoberhelgen stod för dörren och som vi donat och grejat, lagat, bakat och fixat.
Sånt där som jag tycker så mycket om.
Morgonen hade varit rejält frostig och jag fick riktigt ”skrapa ihop” den allra sista blombuketten för i år.
Mörkret föll. Och gästerna trillade in. Äntligen.
Snabbt steg temperaturen i det gamla timmerhuset när gammköket fylldes av älskade människor. Det lilla minglet kunde börja. Krustader fyllda med stuvning på höstens kantareller. Bubblor i glasen.
Blå timmen och Vaarsågoda!
Sallad med så mycket som möjligt från landet. Ris av olika slag. Mammabröd. Och den där grytan som är en sån favvis för oss. Dessutom så otrooligt bra, att laga till många!
Kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater. Och på toppen är det tärnad zucchini som bara duttas i mot slutet. Perfekt! För är det något vi har nu, så är det zucchini.
Receptet på grytan finner du HÄR!
Hjärtana våra, lyckan att vi har varandra. Lill-Olof älskade när Mormoster Storan läste ”Pippi Lång” (som Lilla O säger) för honom.
Till efterrätt bjöds födelsedagsmorsans absoluta favoriter .. ”Falsk Ostkaka/Zucchinikaka” (recept HÄR) och ”Drömgod Morotskaka” (recept HÄR)
.. sen hade vi fullt upp med att vara mätta och surra tills ena lillungen efter den andra somnat och det visst var dags att krama hejdå till varandra.
…
Så det var en höstkväll i gamla Drömgården, det. Så väldigt fint att få fira 33 år i livet, mumlade hon, efter-kalas-trött och så tacksam för alla älskade människor vi har runtomkring oss.
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Första oktoberveckan… puh, vilken vecka.. mycket härlig och med en skopa turbulens i gårdslivet. Ja, här kommer några glimtar från den! .. innan vi kikar på veckans önskeplaner.
Veckan som gick, fylldes med;
Pang tjong, måndag med pepp! Skön känsla. Medan småbrollorna fortfarande var i lugnt morgontempo, passade jag på att ta mig ann det gruvligt skitiga fönstret inne i Badrumstvättstugan. Några dagar senare, kunde jag konstatera att jag minsann var runt med höststädningen. 22 fönster senare… då har vi fortfarande två oinredda rum som jag fullkomligt skiter i att hålla fönstren rena i. ”Det är vackert och härligt med många fönster”, mumlar jag för mig själv där jag putsar mig halvt galen några gånger om året. Farmor Gertrud i himlen och jag, high-fivade i alla fall glatt här!
Mellis, direkt från växthuset.
Att få komma hem tidigt efter skolan och drösa ner sig bland sitt älskade lego.
Två små bagare som hjälpte morsan att födelsedagsfixa.
Och så blev det tisdag och jag kände mig så nervös för att veterinären skulle komma.
Där stod dom redo, lilla B och lillponnyn. Han är ju snart, snart 20 år vår fyrbente lilla ponnyfarbror, vi vet, att varje år är lyx-lyx nu. Men han är så pigg, så glad och nyfiken.. nu skulle munnen kollas i alla fall. Efter att knappt ha tittat på hästen i sin helhet utan direkt sederat honom så han står där, väldigt knappt , på benen.. så gör veterinären en snabb, till känslan lättvindig, bedömning som med några ord kan sammanfattas med, att vi lika gärna kunde ge vår ponny en somna-in-spruta, där och då, mitt på gräsmattan. För med dom där tänderna hade han förmodligen så ont, att varenda tugga han tog, gav värk.
Tänk er kaoset här, CHOCKEN, alla barnen grät, mamman grät, mormorn som skulle vara barnvakt grät. Pappan ilade hem från jobbet och försökte hålla situationen stabil.. men han fattade inte heller vad som höll på att hända. Skulle vi plötsligt nu skicka våran pigga ponnyfarbror till himlen!?
Jag lyckades kvickna till. Tänka ”jag känner mitt barn, jag menar ponny, bäst. Är med honom varje dag. Vet att han är gammal, har gamla tänder.. några av dom skruttiga men resten fina. Jag borde märka på honom, om han led på det sätt som nu veterinären menade. Han ska inte till himlen. Inte nu”. I samma veva ringer älskad vän.. som jag hunnit smsa om hela alltet; ”TA INTE BORT HONOM!!”.
Veterinären drog. Och stunden senare kom ett mail om bokat besök för avlivning, två dagar senare.
Jag ville kräkas. Och barnen var såå ledsna. Mitt i allt, var vi ändå lättade, för ponnyn var fortfarande där ute i hagen. Kvicknat till efter lugnande och var sig själv igen. Den där tiden, avbokades förstås.
Det blev födelsedag för morsan, som kände sig vimmelkantig sedan dagen innan..
…men vi njöt, av vackert väder, amning bland kackel, ridturen upp på berget.. ja, framförallt synen av lillponnyn som stod där i höhäcken precis som alltid och tuggade och såg glad ut. Tänk om vännen inte ringt just när hon ringde och kunnat stoppa oss från att ”göra en lillponnys lidande kort”.
En sista liten luktärtsbukett plockades… lukften blev högre för var dag.
Det hade nu gått ett par dagar efter veterinärsbesöket. Jag fick äran att ge mig ut på långtur med grannflickan. Fyrbent och lurvig, med ett hjärta av guld. Här satt vi och tittade ner på byn… alldeles just, hade veterinären ringt… Pratat i 30 minuter non-stop med mig. Vem som vann i ordmängd, var inte jag.
..”Han kanske inte lider så mycket ändå… några av tänderna är dåliga men resten ser ju helt okej ut.. ponnyn såg väldigt fin ut i övrigt.. ni borde absolut märka om han lider”… nånstans här visste jag knappt vad jag skulle säga; ”men du saa ju att han nog lider av varje tugga han tar!?”…. nej se såå, hade hon aldrig uttryckt sig…….
Jag orkar inte driva det här ärendet vidare. Det låter helt sjukt, jag vet. Är bara så glad över att älskad vän ringde och stoppade oss i rättan tid, glad att jag hade mina päron och den skäggige bredvid som också hörde veterinärens ord. En människa, som med sin nonchalans och okunnighet (Ja, så känner jag. Det ÄR ju MÅNGA djur att kunna om, när man är veterinär. Kanske var det här inget hästproffs precis…) .. bara hade kunnat skicka vår lillponny till himlen, utan att tänka fullt ut.. ”lägg en presenning över honom här på gräsmattan”, menade hon när jag dagarna innan i storgråt undrat vad vi skulle göra med det eventuellt döda djuret… kändes mer som om hon pratade om en pryl än vår älskade familjemedlem.
Ponnyn är som sagt snart tjugo år, han behöver tätare munkoller, vi behöver hålla rent i munnen på honom med jämna mellanrum, så blir det lättare att tugga..
Jag tänker återigen.. ”vem är det som är först framme efter galopp, när jag visslar? vem gnäggar högt när jag kommer med foderhinkarna om morgonen? vem ser pigg, nyfiken och glad ut? tuggar och betar som bara den? Jo, han. Lilla Ponnyfarbrorn. Partyponnyn”
Vi vann en ponny denna vecka. Så känns det.
Frostig fredag med fröjdigt fixande i hemmet.
Det städades, handlades, lagades och grejades.. första halvan helgen, fylldes med kalas, mao. Mer om det en annan dag.
Lördag. Älskade Bästis-Idan och gänget kom på lunch och fika. För mysigt. Barnen var så glada över att ”Ida, som räddade vår ponny från att dö”, kom.
Lördagkvällen klev vi in i Sjukstugan. Nu är sannerligen hösten här och alla virusar dansar ringdans kring oss. Sveakatten stöttade upp på bästa sätt, vid fotändan av liten febervarm människa.
Det blev söndag. Bättre läge i sjukstugan, friskluft gjorde gott. Veckan började lida mot sitt slut. Pappan var iväg på brandövning några mil hemifrån. Jag och barnen påtade med lite av varje. Djurbestyren följt av fix inne i Gårdshuset. Inventerade vintermunderingarna.. alla barn har vinterskor, förutom ett, men snabbt fann jag ett fint kavat-par på tradera för en liten peng. Rensade också ut lite barnkläder och var iväg med, susade förbi återvinningen med jag vet inte hur många coop-kassar fulla. Handlade och lagom till att lunchen var lagad, så kom den skäggige hem och vi kunde ta tillsammanssöndag.
Jag fick avsluta veckan med 10 kilometer i höstluft. Sprang och sprang, saktade av ett par gånger för att bara insupa hela alltet. Tack livet, för att jag kan springa. För att jag fick komma hem till det här….
-Fullt ös, KAOSET! LIVET!
Så fort pulsen gått ner, ställde jag mig och spisade söndagmiddag till gänget, intill strulet, medan pappan matade på med att fixa oss ur den gamla tvättstugan.. iiinget konstigt alls, med dylikt kaos i ett renoveringshem. Och ni vet, vad det rymmer många pinaler i ett sådant rum som badrum/tvättstuga.. kära nån. Nu är maskinerna på plats. Det är måndag igen! Jag längtar efter att kunna starta den allra första maskinen i nya Badrumstvättstugan behöver vänta lite till. ”Röris” måste komma förbi en sväng till i eftermiddag bara.. Ska verkligen försöka hinna fota och filma nu under veckan, så ni får se!
…
Önskeplaner för vecka 41
-Ta en oktoberdag i sänder! .. älskar hösten så. Morgonturerna till djuren är så sagolikt vackra nu… nu också. ”Var sak har sin tid. Var tid har sin charm”, stämmer så för alla årstider, tycker jag.
-HemmaMammande.. och lite annat, som att förbereda och fota/filma ett jobb!
-Fortsätta inflytten i Badrumstvättstugan
-Slutskörda persilja och frysa in!
-Ta in sista fröerna!
-Göra sista snutten höststäd i köksträdgården!
-Peta ner vårlökar! .. funderar på att trycka ner dom i växthuset? Någon som provat det?
-Ha oktoberhelg!
Önskar er alla en fin oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
