Ett sensomrigt, redo-för-höst-kök!

(Inlägget innehåller en reklamlänk!)

Hej från gamla, gamla köket!

Med morgmorsgolv. Väldans många urgamla möbler. Loppade prylar. En del nytt. Blandning, gör det hela så härligt, tycker jag. 

Så var köket redo för sensommarens sista dagar och hösten, som väntar runt knuten..

Och bland det bästa jag vet. Är att påta i hemmet. Dona och greja. Sköta om. Och skylta om.

När årstiderna skiftar, kanske allra särskilt från sommar till höst, så vill jag boa om oss. Göra det hemtrevligt, piffa med vad naturen erbjuder och rota fram något kuddfodral ur linneskåpet som inte använts på ett tag. Småsaker, som gör susen för gemytligheten!

Gullisar på språng, är nog ändå den trevligaste attiraljen. Kära hjärtanes, alltså. Vilka lyckopiller dom är, Lillebroren och hans storasyskon.

Igår morse när vi steg upp i det tooookstädade hemmet. Så utrryckte dom så sött hur fint dom tyckte att det var. La märke till ”nya” Mormorvävda trasmattan på golvet. Rönnbärskvistarna i kockumskannan. Och så vidare. Gullnosar.

Så jädrans härligt när det är tvärrent och var sak på sin plats för ett slag.. men efter en stund händer det ju något. Det är Liiivet som susar genom hemmet och saker hamnar lite på sniskan och småbilar rullar fram och pysslebänken är i sitt esse. Men det, är liksom bara det vackraste jag kan tänka mig.

Nu är det fredag och vi myser runt här hemma.

Har inte bråttom alls. Bara är. Tar igen oss lite. Vi har haft en härligt fartig vecka med många intryck för både stora och små.

Någon sörplar kaffe, någon äter sin frukostmacka (med gaffel, förstås…) medan andra leker. Barnen är inne i en riktig kreativ period nu. Precis som jag själv känner, efter sommarens många många utetimmar, så börjar det kännas så härligt att krypa inåt och greja. För barnen gäller rita-, måla- och bygga-period.

Vattenfärger eller olika tuschkonstverk. Annars är det favoriterna (dom HÄR) som formas till massa spännande saker och matbordet i salen är proppat med lego. Fantasilekarna vet inget hejd.

Storebroren byggde en raket en dag, som kunde spruta kärlek och göra fred på jorden. Hur bra?

Tänk att jag får spendera dagarna med dom där tre. Det bästa, mysigaste, roligaste, mest kärleksfulla, utmanande och sjåiga syssla jag vet om. HemmaMammalivet. Älskar det.

 

Önskar er alla en god fredag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

En mammas tankar från ett sommarkök!

Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.

Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.

Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.

Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.

Annars då?

Ptjaa..

Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.

Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.

Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.

Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.

Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.

Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.

Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.

Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!

-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.

Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.

Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3

 

Lillafrun

Hurra hurra hurra!

Hurra!

För ännu en Sommarlovsdag. För alla era kloka och hjärtevarma ord som svar på inlägget ”Livet är nu”, igår. Hurra för ungar som inte kan vänta till extrafestliga småplättefrullen är färdig, utan vill börja äta redan innan. Hurra för Brandispappan som igår avslutade senaste veckornas intensivryck och körde upp för Lastbilskort, klarade det galant (så stolt fru) och nu även får susa Brandbil, mao. Hurra för nystädat hem.. som ni kan kika före-filmer från, på min instagram story… ett kaos som alltid uppstår när jag bestämmer mig för att städa. Hurra för nyplockade liljekonvaljer, både på köksbordet och bundna i en bukett. Hura, för att få fira en älskad student tillsammans med Storfamiljen.

Hurra hurra hurra! 

Hoppas att ni alla mår gott och har en fin junitorsdag!

Jag väljer att fokusera på alltsammans ovan, och tänker bort dunderförkylningen som förstås hoppat på även morsan efter intensiva pyssla-om-sjuklingar-dagar.

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Majdagar i våra hjärtan!

Vår landskapsblomma. Styvmorsviol. Lilla buketten plockad ute på åkern.

I samma iver som solen strålat, har vi donat med olika kära bestyr på från morgon till kväll, och in på natten, dag för dag. Majdagar som man bara inte vill ha ett slut på.

Älskar varenda dag och är helt saligt lycklig som får uppleva ännu en vår som HemmaMamma.

Det cyklas och lekstugeleks men oj som vi trädgårdspåtar, jag och barnen. Det grävs och planteras och vattnas hejvilt och småhänderna är skitiga mest hela tiden. Lyckan lyser om dom.

En dag när Storebror varit och lekt på förskolan med småvännerna för ett slag, så njöt jag av att kunna överraska med lekparkshäng och glass direkt efter hämtning. Tre pluttar som tyckte livet lekte lite extra så att säga. Små äventyr, som blir stora äventyr.

Så landar vi hemma och hela familjen är vi lika förtjusta i att få komma hem.

Minimannen är så engagerad i nya rabatterna som han grävde med Morfar. Viktigt att se till så att allt lever. Och så konstaterar vi att det ju blev så himla fint med dom där stenarna som Farfar kom med traktorn och hjälpte oss att flytta till halvmånerabatten, häromkvällen.

Vintertäckena hivas ut, dörren i sovrummet står på vid gavel, somriga sänglinnen bäddas in och det viskar försommar om hela alltet. Till kvällen går vi promenad med nybadade pyjamasbarnen i vagnarna. Småttingarna somnar och lyfts sedan in en efter en och bäddas ner i renbäddade storsängen.

Morgonen därpå vaknar dom och jublar högt över att ”det är sommartäcken! med BLOMMOR på!”… och jag vill nästan gråta en skvätt. Det finns ju liksom inget så bra, och lovande för ett lyckligt liv, som när man kan glädjas åt det lilla. Tänker jag.

Idag har regnet strilat och det har varit så himla skönt och mysigt.

En hjärtestund var när jag myste under filten med Juni, medan Storebror var på kompislek och Lillebroren snusade gott ute i vagnen. Nicke Nyfiken, varmt kaffe och vila med liten flicka. Så mysigt.

Så har hemmet blivit städat. Jag började med att plocka in ett par regnblöta häggkvistar, innan skurandet liksom. Mycket bra ordning på hela alltet.

Mammakroppen fått sig styrketräning och många stunder har spenderats vid pysselbänken… där Storebror byggt och byggt med sitt älskade plusplus.

Majdagar i våra hjärtan.

Nu är det torsdagkväll och lugnet har lagt sig. Denna mor ska vila innan natten.

 

Hoppas att ni haft en god vardagsvecka, imorn är det fredag ju!

Lillafrun

Skärtorsdag, Blåkulla-älsklingar, påskigt Vårhem… och en hälsning till er!

Det är Skärtorsdag och solen skiner så gott.

Småttingar som med busigt leende förvandlas till små påskfilurer. Små påskägg görs i ordning för att ges till Storebrorens förskolefröknar. Hemmet skuras och Påskduken läggs på bordet. Vi påskar för familjen, både genom sms och i verkligheten. Barnen fantiserar om att Påskharen ska komma på besök…

Tänk, att vi nu har ett helt pärlband av Tillsammansdagar.

Vårvärmen är här, absolut ljuvlig. I söderläge blommar tussilago och Per i backen… ibland undrar vi om är det sommar, eller?…. Men än är det vinter kvar, säger mor. För i baklandet ligger snötäcket stilla kvar. Så vackert, alltihop.

Småplanten växer fint och vid pysselbänken är det bara en liten dutt av plats, där småtting sitter och pärlar sin pärlplatta som passande är format som ett ägg..

Påskveckan första del har spenderats mestadels ute.

Det har lekts och sprungits och krattats och promenerats och påtats med litet sandlådeprojekt. Om natten är det kallt och jag hade igår ren och skär paniiik (nåja, lite kryddat men ändock.. kärleken till farmorblommorna är redan stor) över att mina dahlior som jag tvärt hade ställt ut över dagen, var glömda där även under köldbitna natten. Jag håller alla tummar jag har för att dom överlevt.

Igår kväll susade vi iväg i vackra aprilkvällen, jag och barnen och snälla Svärmor. Vi var på en så gullig Alfons Åberg-konsert i kyrkan. Nordiska Blåsarkvintetten som spelade till Alfons-trallande ungar. Ni kan ju tänka er, så gulligt!

Det är både vår och påsk, i ett. Så festligt!

Några små påskiga prydnader står på sin plats, en till varje småtting. Loppade förstås.

Kökssoffan har våriga kuddfodral,framletade från gömmorna.

Gruslasset i hallen är putsveck och det doftar såpa.I gamla vasen står några så oerhört ståtliga påskliljor.

Några ägg hänger i nyutslagna björkriset i hallen..

..jo, det där påskpyntet som Juni pyntat med först och sedan drog iväg med, det sa hon att hon visst hade i ryggsäcken som blev kvarglömd hos Mormor och Morfar i lördags.. och visst var det så. Hon har koll, lilla Skrållan.

Nu börjar en vårvarm påskhelg som kommer spenderas med både min egen Storlilla familj och Storfamiljen. Jag nyper mig i armen. Över alltsammans. Och önskar att ni alla, alla ska få hjärtegoda dagar fyllda med må-gott!

HJÄRTEGLAD PÅSK!

…önskar lilla Tripp Trapp Trull-skaran och resten av gänget här på Drömgården.

TACK för att ni hänger med oss här inne. <3

Nu, uuut till våren!

Lillafrun

 

Vårens torsdag!

April.

Det känns som hela vårens och sommarens torsdag, tycker jag. Håller ni med?

Som att precis allt härligt väntar här framför. Det rusar i mig nu… någon som känner igen sig?

Det både rusar och så är jag så tvärtrött när det till sist blir mörkt om kvällen att då slumrar jag, inte ovanligt samma tid som småttingarna, gott så gott.

 

Jag har haft absolut tre fina första månader av året, men som ni också vet; en period som också kantades av stunder där jag kände mig alldeles matt. Det hör ju livet till, det med.

Jag vet hur jag är, tar mig för den jag är och ibland behöver jag stå åt sidan för all bubblande energi och bara vara-vara, lyssna inåt och sakta in lite för att sedan återvända med iver igen. Jag är sån. Vill inte ändra på mig ett endaste dugg, men är absolut noga med att lyssna när kroppen ropar lite extra bestämt. Det sköra bär jag alltid med mig, liksom det starka. Båda delarna är jag. En känslomänniska ut i fingerspetsarna! För det mesta så mycket härligt, men ja, ibland också jobbigt.

Nu möter jag aprildagar med oändlig tacksamhet.

Varje litet vårtecken gör mig alldeles lycklig ända in i själen. Som synen av bofinken i äppelträdets topp. Eller Årets Pelargon som hamnat i urgammal lerkuka där i köksfönstersmygen. Nya krattor är inköpta och barnen har fått en alldeles egen skitgullig sop att kunna sopa gruset från gatstenarna framför verandan. Alla lyckliga. På promenaderna sover ungarna mindre påpälsade i vagnen, och mamman strapatsar nöjt i vanliga snabbskon. Ett fång vide eller en liten bukett björkris. Små skogsfynd vi återvänder med hem.

Just nu är jag orimligt pepp och låter mig skena lite, så kanske jag drar i bromsen lite framöver, hehe.

Jag vill så mycket, ni vet.

Så och odla och vårrensa och storstäda och gärna får övervåningen bli klar i en grisblink (!) också. Och så tvättas det i massor och plötsligt hittar jag mig själv i ett så fräsigt experiment (som femåringen tyckte det verkade som) där i köket… mitt i allt kommer mannen hem från jobbet och flinar sådär som han gör när han tänker ”jag älskar dig, jämt och alltid, men liten knasig är du allt”. 

”Älskling”, mumlar han. ”Det märks att du vill väldigt mycket just nu”. Och så ser jag mig omkring, på den ohyggliga röran som är.

Mitt i allt vill jag bara vara också.

Och för att någon inte ska undra, så kan jag meddela att jag förstås pysslar om de små människorna så gott jag bara kan som prio ett i alla lägen.. vi påtar tillsammans.

Låt oss kalla det kreativt kaos och bara njuta av lyckobubbliga känslorna i magen.

Den rödrosa, koralliga pellisen är mig så kär där i fönstersmygen. 

Att sitta i kökssoffan, snusa bäbisnacke, amma, sörpla kaffe, spela spel eller lägga pussel med småttingar.. eller bara-vara-vara.

Livet.

Och kökssoffan, en favoritmöbel, helt klart.

Lyssna till fågelsången, andas in djupt och känns smygvarma luften i lungorna. Blunda mot vårsolen för ett slag….det är Vårens Torsdag nu!

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun